Sveriges hållning till Västsahara
Interpellation 2025/26:335 av Johan Büser (S)
Interpellationen är inlämnad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2026-02-11
- Överlämnad
- 2026-02-12
- Anmäld
- 2026-02-16
- Sista svarsdatum
- 2026-02-27
- Svarsdatum
- 2026-03-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Västsahara har sedan 1975 varit ockuperat av Marocko och betraktas fortfarande av FN som ett icke-självstyrande territorium. Trots vapenvilan 1991 och löftet om en FN-övervakad folkomröstning om självständighet har någon sådan ännu inte genomförts. I stället har Marocko fortsatt att befästa sin ockupation genom bosättningar, militär närvaro och systematiskt förtryck av västsaharier. Internationella människorättsorganisationer rapporterar om inskränkningar av yttrande- och mötesfriheten, våld mot aktivister och attacker mot civila. Samtidigt exploateras Västsaharas naturresurser.
EU-domstolen har vid upprepade tillfällen slagit fast att handels- och fiskepartnerskapsavtal mellan EU och Marocko inte får omfatta Västsahara eftersom territoriet inte tillhör Marocko och eftersom det västsahariska folkets samtycke saknas. Trots detta fortsätter handeln i praktiken. Sverige har i andra sammanhang tydligt försvarat folkrätten, bland annat i relation till Rysslands invasion av Ukraina. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte uppvisar samma tydlighet när det gäller Västsahara.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
- Hur avser ministern och regeringen att konkret verka för att folkrätten och västsahariernas rätt till självbestämmande respekteras?
- Hur motiverar ministern och regeringen sitt förhållningssätt till EU:s handels- och fiskepartnerskapsavtal med Marocko mot bakgrund av EU-domstolens utslag om att Västsahara inte får omfattas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:335
Webb-tv: Sveriges hållning till Västsahara
Dokument från debatten
- Måndag den 9 mars 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:85
- Protokoll 2025/26:85 Måndagen den 9 marsProtokoll 2025/26:85 Svar på interpellation 2025/26:335 om Sveriges hållning till Västsahara
Protokoll från debatten
Anf. 4 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Johan Büser har frågat mig hur jag och regeringen avser att konkret verka för att folkrätten och västsahariernas rätt till självbestämmande respekteras och hur jag och regeringen motiverar vårt förhållningssätt till EU:s handels- och fiskepartnerskapsavtal med Marocko mot bakgrund av EU-domstolens utslag om att Västsahara inte får omfattas.
Sveriges folkrättsliga position står fast. I frågan om Västsahara ger Sverige sitt fulla stöd till FN-sändebudets arbete för att få till stånd en hållbar och rättvis politisk lösning inom ramen för den FN-ledda processen.
Genom resolution 2797/2025, som FN:s säkerhetsråd antog i oktober 2025, befinner vi oss nu i ett nytt läge där en möjlig lösning på den långvariga och svårlösta konflikten i Västsahara är inom räckhåll. Resolutionen tillhandahåller ett ramverk för förhandlingarna, vars uttryckliga mål är att uppnå en lösning som är förenlig med FN-stadgan, som är ömsesidigt accepterad av parterna och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. De exakta formerna för självbestämmande är en fråga för parterna.
Sverige vill vara med och bidra till en lösning. I ljuset av säkerhetsrådsresolutionen har Sverige uttryckt stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar. Regeringen har också nära kontakt med FN-sändebudet de Mistura för att säkerställa maximalt stöd för hans och FN:s ansträngningar.
Respekt för folkrätten är också central när det gäller EU:s och Marockos associeringsavtal samt partnerskapsavtal om hållbart fiske.
Som EU-domstolen slog fast i sin dom den 4 oktober 2024 måste unionens åtgärder i internationella sammanhang vara förenliga med folkrätten, inklusive FN-stadgan.
För såväl avtalsändringarna i handelsavtalet som framförhandlingen av fiskepartnerskapsavtalet har EU:s utgångspunkt varit att värna handelsrelationen med Marocko och den gemensamma fiskeripolitiken, samtidigt som folkrätten respekteras i enlighet med vad EU-domstolen har slagit fast. Det är även regeringens linje.
Anf. 5 Johan Büser (S)
Fru talman! I en tid då den internationella rättsordningen prövas från flera håll blir en fråga särskilt avgörande: om vi menar allvar med folkrätten eller om vi bara försvarar den när det är politiskt bekvämt. Jag tänker på regeringens olika måttstockar och olika ageranden när det gäller ett antal olika länder. Det gäller Rysslands invasion av Ukraina. Det gäller Israels ockupation av Palestina. Det gäller också Västsahara och den marockanska ockupationen.
Västsahara har sedan 1975 varit ockuperat av Marocko och räknas fortfarande av FN som ett icke avkolonialiserat territorium eller, om man så vill, Afrikas sista koloni. Efter 16 års krig nåddes 1991 ett eldupphör och ett avtal om att det västsahariska folket skulle få avgöra sin framtid genom en folkomröstning om självständighet. Den folkomröstningen har ännu inte ägt rum. Under tiden har ockupationen fortsatt.
Marocko har byggt en mur genom territoriet, flyttat in bosättare och exploaterat Västsaharas naturresurser – från fosfat till fisk. Den diskussionen känner utrikesministern säkert igen från EU-nämnden. Samtidigt utsätts västsahariska aktivister för repression. Amnesty och Freedom House vittnar om hur demonstranter slås ned och hur människor som kräver självbestämmande förföljs.
Fru talman! För min egen del började engagemanget i frågan redan under min tid i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Jag har genom åren haft möjlighet att besöka de västsahariska flyktinglägren vid flera tillfällen, även i min roll som riksdagsledamot.
Jag minns fortfarande känslan när jag kom fram till lägren i den algeriska öknen. Tiotusentals människor lever där i exil – i vissa fall i generationer – i väntan på att få återvända till sitt eget land. Trots de svåra förhållandena möts man när man kommer dit av en värdighet, en organisering och en uthållighet som gör starkt intryck.
Under en av dessa resor deltog jag också i Sahara Marathon. Att springa genom öknen tillsammans med västsaharier och internationella deltagare är mer än ett idrottsevenemang. Det är en manifestation för en fredlig kamp. Det tänkte jag på när mina fötter mötte Saharas sand och det endast fanns en blå himmel ovanför.
Det som slår en starkast är just detta: Västsaharierna har i decennier valt den fredliga vägen. Det har skett genom FN-processer, genom diplomati och genom internationell solidaritet, men alltför ofta möts de av tystnad och ignorans från omvärlden.
Fru talman! Det är mot denna bakgrund som regeringens omläggning av Sveriges politik i Västsaharafrågan väcker så stor oro. Besvikelse kan jag inte riktigt säga att det är. Vi var säkert många som såg Agenda i går och hajade till när statsminister Ulf Kristersson i intervjun om Iran inte verkade ha koll på grundläggande folkrätt och internationell rätt.
När det gäller Västsahara har Sverige under lång tid haft en tydlig linje: att stå upp för folkrätten och för västsahariernas rätt till självbestämmande. Men nu uttrycker regeringen stöd för ockupationsmakten Marockos autonomiplan som en ”trovärdig grund för förhandlingar”. Detta är ett mycket problematiskt ställningstagande.
Autonomiplanen är ockupationsmaktens eget förslag och utgår från att Västsahara ska förbli under marockansk suveränitet. Det innebär i praktiken att självständighet inte finns som ett verkligt alternativ. Det är svårt att se hur denna plan kan förenas med principen om självbestämmande.
Därför vill jag fråga utrikesministern: Hur motiverar regeringen att stödja Marockos autonomiplan samtidigt som man säger sig stå upp för västsahariernas rätt till självbestämmande?
Anf. 6 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Det är helt avgörande för Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden att den regelbaserade världsordningen och folkrätten, inklusive FN-stadgan, upprätthålls. Det är Sveriges fasta övertygelse att folkrätten, inklusive FN-stadgan, är ett nödvändigt verktyg för att nå en fredlig lösning på konflikter i allmänhet, så också för den långvariga konflikten i Västsahara. Sveriges folkrättsliga position i den frågan står fast. Vi står helt och fullt bakom det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.
Efter 50 år av konflikt och humanitära kriser är en hållbar lösning på konflikten mer än välkommen. FN:s säkerhetsråds resolution från oktober 2025 markerar ett skifte genom att den framhåller Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar. I linje med säkerhetsrådsresolutionen har regeringen därför uttryckt stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för att uppnå en lösning som är förenlig med FN-stadgan, som är ömsesidigt accepterad av parterna och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.
Den marockanska autonomiplanen behöver dock preciseras och uppdateras. Vi ser därför fram emot att ta del av det uppdaterade förslaget till autonomiplan liksom andra konstruktiva bidrag från parterna.
I och med den positionsförflyttning som säkerhetsrådsresolutionen har föranlett har Sverige nu sällat sig till en bred majoritet likasinnade, till exempel Finland, Danmark, Storbritannien, Frankrike, Estland, Polen, Nederländerna, Belgien, Tyskland och nu även EU. Det är tydligt att det är ett nytt läge och ett nytt momentum i Västsaharafrågan.
Min fråga är därför: Kommer Socialdemokraterna att uppdatera sin analys, precis som EU nu gemensamt har gjort? Vill man bidra till ett slut på konflikten och i så fall hur? Och hur ser man på FN:s säkerhetsråds resolution?
Anf. 7 Johan Büser (S)
Fru talman! Engagemanget för Västsaharafrågan inom socialdemokratin har varit och är fortsatt mycket starkt, men vi byter inte åsikt i frågan bara för att en rad länder byter linje och gör som ockupationsmakten Marocko vill. Vi tänker inte göra oss till offer för ockupationsmakten Marockos lobbyarbete, som uppenbarligen har varit väldigt framgångsrikt ute i Europa hos flera länder men också hos svenska Utrikesdepartementet. Det beklagar jag.
Internationella domstolen i Haag slog redan 1975 fast att Marocko inte har suveränitet över Västsahara. EU-domstolen slog senast 2024 fast att EU:s handels- och fiskeavtal med Marocko inte kan omfatta Västsahara eftersom territoriet är separat och västsaharierna inte har gett sitt samtycke.
Trots denna tydliga internationella rättsliga grund väljer regeringen att ge politiskt stöd till ockupationsmaktens eget förslag. Det hörde vi från utrikesministern här. Utrikesministern hänvisar i sitt svar till FN:s säkerhetsråds resolution från oktober 2025 och menar att den öppnar upp för ett nytt läge i konflikten. Men en säkerhetsrådsresolution förändrar inte grundläggande folkrätt.
Rätten till självbestämmande är vad folkrätten kallar jus cogens – en tvingande norm. För mig, som i grunden är jurist, är det viktigt att man håller ordning på de juridiska begreppen. Jus cogens gäller oavsett politiska kompromisser och oavsett vilka makter som driver på i säkerhetsrådet eller lobbar regelbundet hos Utrikesdepartementet. Den gäller oavsett geopolitik. Den gäller oavsett vilka stater som anser att en viss lösning är politiskt bekväm.
Det är därför svårt att förstå regeringens logik. Man säger å ena sidan att västsaharierna har rätt till självbestämmande, men å andra sidan stöder man en plan som utgår från marockansk suveränitet.
Mitt svar till utrikesministern är att för oss socialdemokrater är principen tydlig: Ett folk som levt under ockupation i ett halvt sekel måste själva få avgöra sin framtid. För oss socialdemokrater är detta en avgörande punkt. Ett verkligt självbestämmande måste innebära att det västsahariska folket själva får avgöra sin framtid och att alla alternativ finns på bordet, inklusive självständighet. Att på förhand låsa fast lösningen inom ramen för marockansk suveränitet riskerar i stället att legitimera en ockupation som redan har pågått i flera decennier.
Fru talman! Jag vill också nämna något om exploateringen av Västsaharas naturresurser. Här tiger Sverige relativt still. Handeln med fisk, fosfat och andra resurser från det ockuperade territoriet fortsätter. Det innebär att ekonomiska intressen, som ju så ofta är drivkraften i internationella konflikter, fortsätter att knytas till en situation som enligt internationell rätt är olaglig. Det är också en av de centrala frågorna i den här konflikten. Västsahara har, för kännedom, några av världens rikaste fosfatfyndigheter. Fiskevattnen utanför kusten tillhör de mest resursrika i världen. Det är resurser som tillhör det västsahariska folket, fru talman, men som i dag exploateras under ockupation.
Därför blir frågan om folkrätten inte bara principiell utan också mycket konkret. Om internationella domstolar tydligt slår fast att Västsahara är ett separat territorium måste också stater och internationella organisationer agera i enlighet med detta.
Min uppföljande fråga till utrikesministern blir därför: Hur tänker regeringen säkerställa att Sveriges politik faktiskt ligger i linje med EU-domstolens dom och med principen att Västsaharas naturresurser tillhör dess eget folk?
Anf. 8 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! EU-domstolen slog i sin dom den 4 oktober 2024 fast att EU:s åtgärder i internationella sammanhang måste vara förenliga med folkrätten, inklusive FN-stadgan. Domstolen konstaterade också att medan Västsaharas folk måste lämna sitt samtycke till att ett internationellt avtal mellan EU och Marocko genomförs på Västsaharas territorium kunde ett sådant samtycke ges underförstått på vissa villkor.
Som en följd av domen beslutade EU förra hösten om ändringar i associeringsavtalet med Marocko. Ändringarna har bland annat handlat om att krav på ursprungsmärkning införs för vissa produkter och att en kontrollmekanism ska etableras för att säkerställa att fördelarna från avtalet kommer det västsahariska folket till gagn. Från EU:s sida har syftet med ändringarna av handelsdelarna i associeringsavtalet alltså varit just att EU-domstolens domslut och folkrätten respekteras samt att handelsrelationen med Marocko värnas.
Detta har även varit regeringens linje. Jag som också är jurist och dessutom har jobbat som jurist tycker också att det är väldigt viktigt att juridiken följs.
Vad gäller EU:s partnerskapsavtal om hållbart fiske med Marocko har det varit vilande sedan 2023 eftersom det inte finns ett gällande genomförandeprotokoll. I början av 2026 bemyndigades EU-kommissionen att inleda förhandlingar om ett nytt fiskepartnerskapsavtal med ett genomförandeprotokoll. EU:s ingång i processen är att ett nytt fiskepartnerskapsavtal ska svara mot unionens behov och vara förenligt med den gemensamma fiskeripolitiken samtidigt som utfallet av EU-domstolens avgörande respekteras. Sverige stöder naturligtvis detta arbete.
Anf. 9 Johan Büser (S)
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för debatten.
Jag vill samtidigt påminna utrikesministern om att den här debatten handlar om konsekvenser enligt den internationella rätten. Sverige säger sig ju vara en stark röst för internationell rätt.
Vi kritiserar ofta tillsammans Rysslands invasion av Ukraina och många andra brott mot folkrätten. Men vi socialdemokrater anser, uppenbarligen till skillnad från regeringen, att folkrätten måste gälla överallt. Folkrätten måste gälla i Europa. Folkrätten måste gälla i Mellanöstern, även om vi i går såg Ulf Kristersson svaja om detta när det gällde Iran, och folkrätten måste gälla i Västsahara. Om vi accepterar att ett territorium kan ockuperas i ett halvt sekel utan att dess folk får avgöra sin framtid riskerar vi att undergräva just den rättsordning vi säger oss försvara.
Fru talman! Västsaharierna har väntat i över 50 år på att få utöva sin rätt till självbestämmande. Det minsta man kan begära av Sveriges regering är att den står fast vid den princip som så länge varit vägledande i svensk utrikespolitik – att alla folk ska ha lika rättigheter och själva kunna avgöra sin framtid.
För oss socialdemokrater innebär det att vi inte kan acceptera en lösning som på förhand begränsar västsahariernas rätt att välja sin egen framtid. Det gör nämligen Marockos autonomiplan, som utrikesministern både stöder och försvarar här i kammaren i dag.
Jag vill därför avsluta med en sista fråga till utrikesministern. Utrikesministern har sagt att regeringen accepterar autonomiplanen. Hur kommer regeringen konkret att arbeta för att västsaharierna ska få utöva sin rätt till självbestämmande, och hur ska det gå till i praktiken?
Anf. 10 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Sverige har återkommande påpekat vikten av en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar lösning på Västsaharafrågan i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolutioner och FN-stadgan. Genom åren har Sverige också bidragit med betydande kärnstöd till de FN-organ som bedriver verksamhet i västsahariska flyktingläger i södra Algeriet.
En lösning på Västsaharafrågan skulle vara positiv för hela regionens stabilitet och ekonomiska utveckling och inte minst ge det västsahariska folket självbestämmande och en framtidsvision. Det är också denna väg som stakas ut i resolutionen.
Låt mig understryka den möjlighet som vi nu står inför. Äntligen finns ett momentum för att nå en lösning på en konflikt som har varat i fem decennier. Det här handlar inte om att välja sida utan om att stötta arbetet för att komma vidare. Det viktiga nu är alltså att stötta det FN-ledda arbetet och processen och Staffan de Misturas arbete för att uppnå en ömsesidigt accepterad lösning där FN-stadgan respekteras därför att folkrätten är viktig och där det västsahariska folkets rätt till självbestämmande också tillgodoses.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.