Sverigedemokraterna och regeringsfrågan
Interpellation 2008/09:61 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2008-10-22
- Inlämnad:
- 2008-10-22
- Besvarad:
- 2008-11-11
- Sista svarsdatum:
- 2008-11-12
Interpellationen
den 22 oktober
Interpellation
2008/09:61 Sverigedemokraterna och regeringsfrågan
av Luciano Astudillo (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
Efter riksdagsvalet 2010 finns det risk att det Sverigefientliga partiet Sverigedemokraterna kommer in i Sveriges riksdag och därmed blir en vågmästare vid ett regeringsbildande.
Därför är min fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt:
Hur kommer statsministern att förhålla sig till Sverigedemokraterna, och kommer Moderaterna som parti att göra sig beroende av Sverigedemokraterna vid ett regeringsbildande?
Debatt
(21 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:61
Webb-tv: Sverigedemokraterna och regeringsfrågan
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig hur jag kommer att förhålla mig till Sverigedemokraterna och om Moderaterna som parti kommer att göra sig beroende av Sverigedemokraterna vid ett regeringsbildande.
Att föra spekulationer utifrån att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen gynnar endast Sverigedemokraterna. Det finns därför inget skäl till att föra en sådan diskussion.
Sverigedemokraterna är ett parti som försöker profitera på problem som vissa människor upplever finns i samhället. Sverigedemokraterna ger uttryck för en människosyn som jag inte vill ska få fotfäste i svensk politik. De värderingar Sverigedemokraterna står för och de värderingar jag står för är oförenliga.
Jag och Moderaterna kommer att med kraft verka för att de värderingar som Sverigedemokraterna står för inte ska få en ökad representation i Sverige.
Jag och Moderaterna kommer att fortsätta att angripa de samhällsproblem som Sverigedemokraterna försöker dra nytta av.
Jag och Moderaterna söker stöd för en fortsatt majoritetsregering med partierna i Allians för Sverige.
Detta är de tre besked som vi kommer att vara fortsatt tydliga med. De partier som söker andra parlamentariska lösningar, som inte före valet vill ge besked om sin politik, vilka de vill regera med, eller som önskar regera i minoritet är däremot svaret på Astudillos fråga skyldiga.
Anf. 2 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag vill tacka statsministern för svaret. Men svaret är undfallande och otydligt, vilket är beklagligt. Jag frågade inte vare sig om Moderaterna avser att verka mot Sverigedemokraternas värderingar eller hur man avser att bemöta de samhällsproblem som detta parti hämtar sin näring från. Inte heller frågade jag om han önskar bilda en majoritetsregering 2010.
Min fråga var enkel, nämligen om Fredrik Reinfeldt och Moderaterna i något läge avser att göra sig passivt eller aktivt beroende av eller samarbeta med Sverigedemokraterna om de kommer in i riksdagen.
Frågor kring regeringsbildning kan lätt reduceras till taktik. Fokus blir det politiska spelet, inte de politiska alternativen. Men frågan om Sverigedemokraterna är viktigare än så. Den är principiellt viktig. Den handlar om vilka krafter och idéer vi väljer att legitimera.
Reinfeldts svar är också anmärkningsvärt. Han tillhör nämligen en ny generation politiker som sett det Sverige vi i dag lever i växa fram.
Han är uppväxt i ett Sverige som först under 50- och 60-talen öppnade sina gränser för arbetskraftsinvandring och som sedan, under 70-talet och framåt, övergick i en solidaritetshandling som än i dag väcker respekt och beundran världen över. Från Turkiet, Chile, Bosnien, Irak och många andra länder har människor tvingats fly undan förtryck och förföljelse. I vårt land har de fått en fristad och en chans att börja om.
Han är uppväxt i ett Sverige där kvinnorna på allvar tog sig in på arbetsmarknaden och då abortlagstiftningen moderniserades - en tid då strävan efter jämställdhet blev en självklar del av vår svenska självbild.
Han är uppväxt i den tid då Sverige gjorde upp med en gammalmodig och unken syn på kärlek. Snart ska vi tillsammans här i Sveriges riksdag avskaffa de sista diskriminerande elementen i vår äktenskapslag.
Vi är många som älskar Sverige, som omfamnar det Sverige som vi i dag är. Sverige är ett land som lyckats kombinera öppenhet och ekonomisk utveckling. Sverige är ett land där individuell framgång samexisterar med gemensamt ansvarstagande. Grundläggande värden såsom alla människors lika värde och lika rätt är självklara fundament i vår demokrati.
För mig handlar debatten om Sverigedemokraterna och regeringsfrågan om just detta. Sverigedemokraterna är nämligen en antites till allt det jag nämnt. Det är ett parti som pekar finger åt den som uppfattas vara annorlunda och ett parti som vill skicka kvinnorna tillbaka till 50-talets Sverige och vars budskap handlar om att förstärka människors rädsla.
Fram till debatten mot Mona Sahlin under superveckan i oktober har Reinfeldt haft ett närmast fläckfritt förflutet i den här typen av frågor. Han har till och med vid svåra tillfällen haft modet att inte tumma på viktiga principer om människovärdet.
När förre statsministern, min partivän och socialdemokraten Göran Persson i samband med östutvidgningen använde det grumliga begreppet "social turism" valde oppositionsledaren Reinfeldt att inte spela med. För det förtjänar Reinfeldt all respekt. Men det ställer också högre krav på statsminister Reinfeldt.
Därför vill jag igen ställa frågan: Avser Fredrik Reinfeldt och Moderaterna att passivt eller aktivt göra sig beroende av eller samarbeta med Sverigedemokraterna om de kommer in i riksdagen - ja eller nej?
Anf. 3 Carina Hägg (S)
Fru talman! Det har, statsministern, blivit alltmer nödvändigt att den här interpellationsdebatten kommer till stånd utifrån att vi ser allt vagare svar. Jag vill säga att det är medvetet vaga svar när frågor ställs. Frågor ställs ute i kommunerna och i regionerna, och frågor ställs nu också här i riksdagen på allvar. Det är viktigt att få ett klarläggande på den här punkten. Vilka kan alltså Moderaterna tänka sig att samarbeta med, och på vilka grunder kan man vila på Sverigedemokraterna?
Vi är en del av den nordiska gemenskapen. Vi är en del av den europeiska gemenskapen. Vi är en del av den internationella gemenskapen. Det är klart att man granskar oss. Det är viktigt att vi i handling är tydliga, och det är viktigt att man kan se att vi har en tydlig linje i de här frågorna och att vi står upp för mänskliga rättigheter och gemensamma värden.
Från den här riksdagens sida har vi ofta kunnat vara eniga när det handlat om att stå upp för kvinnors rättigheter i en omvärld där trycket även på oss att ändra uppfattning har varit stort. När det gäller kvinnors rättigheter är aborträtten en fråga där vi i dag inte är eniga i EU. Jag hoppas att den här riksdagen också kan driva de frågorna under ordförandeskapet. Men nu börjar man svikta och ludda till det i de här frågorna.
Jag noterar att i min kommun, Värnamo, håller framträdande moderater dörren öppen för en samverkan med Sverigedemokraterna. Jag har frågat om detta lokalt, och jag har frågat min moderata kollega här i riksdagen Magdalena Andersson, som också är ordförande för moderatkvinnorna. Vad hon svarar mig är att jag likt Don Quijote slåss med väderkvarnarna. Hon förstår inte och tycker att frågan är märkligt ställd. Jag tycker att frågan är väldigt relevant, och den blir ännu mer relevant när man läser Fredrik Reinfeldts svar här.
Vi kan gå tillbaka till 1991 då Ny demokrati kom in i riksdagen. Bengt Westerberg reste sig, förtjänstfullt, från den berömda tv-soffan efter valet men satt sedan tillsammans med Moderaterna i knäet på Ny demokrati under den mandatperioden. Man blev därmed beroende av att söka stöd för att styra landet. Hellre gjorde Moderaterna det än sökte en bredare samverkan eller funderade på andra lösningar. Makten var alltså viktigare.
Vi ser detta i flera kommuner. Makten har fått gå före ideologin. Då har jag ställt mitt hopp till att Kristdemokraterna, som ofta vill framställa sig som att de har ett särskilt moraliskt mandat, skulle ta debatten med Fredrik Reinfeldt som statsminister och partiledare för Moderaterna, som en del av den samverkan man har i regeringen. Men den har uteblivit.
På mina frågor svarar man med tystnad, vilket jag tycker är väldigt oroväckande. Det tyder på att man inte vill ha en debatt. Det tyder på att man har några gemensamma talarregler. Därför är det bra att vi får dem klarlagda i den här så oerhört viktiga frågan. Man måste våga diskutera den här frågan. Jag tycker att det är rimligt att vi här i riksdagen, men också allmänheten, kan få ett svar på en så grundläggande fråga: Kan man tänka sig från statsministerns sida att vila även i riksdagen på Sverigedemokraternas eventuella mandat, på samma sätt som vi ser har skett i allt fler kommuner och i någon region?
Anf. 4 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Först vill jag tacka statsministern för svaret och säga att jag absolut delar den del i svaret där statsministern uttrycker det oförenliga i hans uppfattning, det vill säga också min uppfattning, med vad just Sverigedemokraterna står för. Med detta sagt vill jag också säga jag att delar statsministerns bedömning av hur man ska bemöta det här problemet.
När vi tittar lite grann på vad Valmyndigheten har lyft fram ser vi att vid valet 2002 utgjorde andelen osäkra eller övriga partier som inte kom in i riksdagen 3,12 procent. Detta hade ökat till nästan det dubbla till valet 2006. Det finns betydligt fler partier som kan göra anspråk på att äntra denna kammare, om det vill sig så - bland annat Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Sveriges pensionärers intresseparti, Junilistan, Sjukvårdspartiet, Nationaldemokraterna, Enhets- och nationalsocialistisk front, Ny framtid, Rättvisepartiet, Socialisterna, Folkets vilja och Kommunisterna. Samtliga dessa hade mätbara procenttal i förra valet.
Frågan är alltså, och jag riktar mig nu till interpellanten, om han och hans parti och oppositionen möjligen anser att man från deras sida behöver ta ställning, eftersom man har tagit ställning för ett parti, till att den här typen av andra partier bildar koalition och skapar valpakter så att de har möjlighet att äntra denna kammare. Hur förhåller sig i så fall det socialdemokratiska partiet till den typen av frågeställningar då man från början vill ha uttalat och försäkra sig om att det inte finns någon chans att få in någon annan okänd politik?
Jag vill också, fru talman, ansluta mig till statsministerns sista fråga till interpellanten. Man är skyldig att ge oss ett svar på den viktiga frågan om vilket mest realistiskt regeringsalternativ som kan ställas mot alliansen. Därvid svävar uppenbarligen svaret alldeles i luften. Här silar man mygg och sväljer kameler.
Jag skulle avslutningsvis vilja titta lite grann på hur interpellanten uttrycker sig; ibland är semantik ganska viktigt.
I den första frågan beskriver interpellanten att det efter riksdagsvalet 2010 finns en risk att det Sverigefientliga partiet Sverigedemokraterna kommer in i Sveriges riksdag. Med tanke på det uttryckssättet måste man fråga: Ska vi inte låta den här typen av partier figurera i allmänna val? Är det detta som är interpellantens åsikt? Risker ska man naturligtvis försöka motverka. Är risken sådan att man inte ska tillåta dem att ställa upp i allmänna val? Jag misstror inte att det är det som är ingången i interpellantens frågeställning. Men när jag hörde interpellanten vid sidan av den kort skrivna interpellationen uttrycka en rad olika synpunkter på statsministerns väldigt kloka svar blir det lite besvärande att behöva notera att det finns en viss aggression i att från början utesluta den typen av röster i samhället som uppenbarligen vill göra sig hörda.
Jag tror, allra sist, fru talman, att det är viktigt att man låter ett demokratiskt samhälle ha och härbärgera den här typen av åsikter som vi kan möta på olika sätt i olika debatter. Ibland kan det vara väldigt klokt att ta den debatten när tillfället bjuds i stället för att från början avskärma sig från att möta den typen av motstånd genom att säga att man inte på några villkor eller under några omständigheter kommer att överväga vad folkets vilja eventuellt vill att vi efter ett allmänt val ska förhandla om som ett regeringsalternativ.
Anf. 5 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka statsministern för svaret på interpellationen. Till att börja med vill jag säga att jag anser att det är ett bra svar på så sätt att det är ett halvt steg framåt. Det är ett halvt steg framåt i fråga om tydlighet om hur man från Moderaternas håll kommer att hantera Sverigedemokraterna.
Däremot är det inte ett helt steg framåt. Det är ett tydligt svar på vad statsministern anser om Sverigedemokraternas värderingar. Men det är inte alls ett svar på frågan hur man ska hantera dem vid en regeringsbildning.
Jag fastnade för en mening här som jag tycker stämmer helt och hållet. Statsministern skriver: Att föra spekulationer utifrån att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen gynnar endast Sverigedemokraterna. Javisst, det ger dem utökat utrymme i medierna, i debatterna, och inte minst i deras interna överläggningar och ränksmidande.
För att avfärda detta och för att definitivt sätta ett lås på denna diskussion är det väldigt viktigt att ge klara besked. Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna gett klara besked. Frågan om en moderatledd regering aktivt eller passivt kan göra sig beroende av Sverigedemokraterna, en fråga som enkelt kan besvaras med ja eller nej, är inte besvarad. Statsministern har svarat vad han anser om Sverigedemokraternas värderingar, och jag är helt överens i den frågan, men han har inte svarat vad detta definitivt innebär för en regeringsbildning. Det skapar ytterligare utrymme, det öppnar utrymme, för fortsatta spekulationer om att någonting typ det som hände med Ny demokrati kan upprepa sig.
Därför är min fråga till statsministern fortfarande: Kommer en moderatledd regering att aktivt eller passivt göra sig beroende av Sverigedemokraterna i riksdagen - ja eller nej?
Anf. 6 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Ärade statsminister! Jag tänkte lite gnetigt börja med att - det är absolut inte någon kritik mot talmannen eller talmanspresidiet - för vår egen skull återge grunderna för interpellationsdebatt allmänt. Rätten för en riksdagsledamot att framställa interpellationer och frågor till statsråd är reglerad i regeringsformens 12 kap. 5 §. Rätten betraktas främst som ett medel för parlamentarisk kontroll. Interpellation eller fråga ska avse en angelägenhet som angår statsrådets tjänsteutövning.
Fru talman! Som frågan här är formulerad finns det ett antal antaganden som jag tycker inte är riktigt uppfyllda vad gäller statsministerns tjänsteutövning. Sverigedemokraterna finns inte i Sveriges parlament och kommer inte att göra det fram till 2010 därför att utsikterna för ett extra val är rätt begränsade, fru talman, för vi har en majoritetsregering, en koalitionsregering i Allians för Sverige. Det innebär att frågan inte gäller statsministerns tjänsteutövning nu utan möjligtvis senare, det vill säga efter valet 2010. Då måste tre faktorer vara uppfyllda. Sverigedemokraterna måste sitta i Sveriges riksdag. Fredrik Reinfeldt måste vara regeringsbildare, och det förutsätter att alliansen har ett bra valresultat men inte tillräckligt för att nå majoritetsregering som vi har nu.
Fru talman! Då kan frågan falla väldigt enkelt genom att vi tar bort två av de här tre faktorerna. Inga sverigedemokrater i Sveriges riksdag, och då föreligger inget problem. En fortsatt alliansmajoritet även efter 2010 med Fredrik Reinfeldt som statsminister och regeringsbildare, och då har problemet också fallit.
Fru talman! Det andra är - och jag vill jag fortfarande vidhålla att detta inte ska ses som kritik, utan jag läser bara innantill ur vårt eget regelverk - att en interpellation ska ha ett bestämt innehåll och vara försedd med motivering, 6 kap. 1 §.
Fru talman! Jag läser hela interpellationen: "Efter riksdagsvalet 2010 finns det risk att det Sverigefientliga partiet Sverigedemokraterna kommer in i Sveriges riksdag och därmed blir en vågmästare vid ett regeringsbildande." - punkt, slut. Interpellationen är färdig. Jag är inte säker på att jag tycker att motiveringen är fullgod, men jag tänker ändå följa upp en del av de frågor som interpellanten har ställt.
För det första tycker jag att statsministern har varit väldigt tydlig med värderingsgrunden. Fredrik Reinfeldt är som vår statsminister, som företrädare för alliansen och som företrädare för Moderata samlingspartiet väldigt tydlig med värderingsgrunden i förhållande till Sverigedemokraterna.
För det andra tror jag att det är farligt att vi betraktar politik som ett sällskapsspel, oavsett om vi ser politik som Fia med knuff eller som Löjliga familjen, därför att den här typen av vem ska ta vem gynnar bara den som är den andre. Jag tror, fru talman, att det är mycket effektivare med tydlighet, politisk tydlighet.
Låt mig avslutningsvis ta ett exempel från Skåne, från Landskrona kommun där Sverigedemokraterna gjorde ett väldigt framgångsrikt val 2006. Man fick ungefär 22 procent av rösterna, i rätt stor utsträckning på Socialdemokraternas bekostnad. Socialdemokraterna föll, Sverigedemokraterna gick fram.
Sedan dess finns det en minoritetsministär i Landskrona kommun bestående av Folkpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet. Den leds av kommunstyrelsens ordförande Torkel Strandberg, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet i denna kammare.
Man har varit oerhört tydlig. Man har försökt göra rätt saker. Man har lyssnat på medborgarna, man har svarat mot medborgarnas behov. Och i den senaste lokala mätningen som lokaltidningen Landskrona Posten gjorde kunde man se att Sverigedemokraterna är på kraftig tillbakagång, medan det gynnar bland annat Folkpartiet och till viss del i någon mening Socialdemokraterna.
I stället för att vi ska ägna oss åt politiskt sällskapsspel i kammaren - Fia med knuff eller Löjliga familjen - tror jag att politisk tydlighet är budskapet i förhållande till Sverigedemokraterna.
Anf. 7 Patrik Björck (S)
Fru talman! Tack, statsministern, för svaret!
Hans Wallmark ägnar sin tid åt att kritisera talmännen. Jag tänker inte lägga mig i den diskussionen.
Finn Bengtsson ägnar sin tid åt att svara ja på interpellationen. Det vill säga: Det går inte att tolka Finn Bengtsson på något annat sätt än att han är beredd att göra sig beroende av Sverigedemokraterna i en framtida regering. Vad man ska lägga för värde i det är väl en annan fråga, för det var inte Finn Bengtsson som var interpellerad. Finn Bengtsson
och
statsministern ställer dessutom motfrågor till interpellanten.
Har statsministern då svarat i egentlig mening? Det kan man ju diskutera. Jag skulle i så fall vilja säga att svaret är som svaret från oraklet i Delfi. Det kräver verkligen en tolkning, en uttydning.
Börjar man skärskåda svaret kan man konstatera att statsministern är emot de värderingar som Sverigedemokraterna står för, alltså att de är oförenliga med statsministerns uppfattning. Det skulle man möjligen kunna tolka som: Nej, statsministern vill inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är ju inte rimligt att samarbeta med någon som har uppfattningar som är oförenliga med ens egna. Men det är som sagt någonting som man får tolka, eftersom statsministern vägrar att svara klart och tydligt.
Statsministern kommer att verka mot att Sverigedemokraterna ska få en ökad representation i Sverige. Det skulle möjligen också kunna tolkas som ett nej, att statsministern inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är det här som någonstans är bekymret.
Då kommer man till den inledande diskussionen från statsministerns sida om att det var fel att ställa interpellationen, inte, som Hans Wallmark säger, av formella skäl utan av politiska skäl, eftersom den på något sätt skulle motverka sitt syfte. Så tolkar jag i alla fall statsministern. Här tror jag att statsministern gör en fundamentalt felaktig bedömning. Just att statsministern under lång tid har vägrat att svara på frågor om statsministern är beredd att göra sig beroende av Sverigedemokraterna är det som gynnar Sverigedemokraterna, som håller dem vid liv, som håller glöden i brasan brinnande. Det ger nämligen en möjlighet för Sverigedemokraterna att hävda att en röst på Sverigedemokraterna inte är en bortkastad röst, att man tillhör ett framtida borgerligt regeringsunderlag. Statsministern har faktiskt vid flera tillfällen vägrat att svara tydligt ja eller nej på den här frågan.
Det är de punkter i svaret som jag tog upp som jag tycker är mest bekymmersamma. Skulle man vara positiv och gå in för att tolka svaret skulle man kunna hitta en del delar av svaret som glider mot ett nej, att statsministern inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Men statsministern har nu i den fortsatta debatten här en möjlighet att reda ut detta och faktiskt svara klart och tydligt nej, om min tolkning av statsministerns svar är riktig, att det glider mot ett nej, att värderingarna är oförenliga och att statsministern inte vill att Sverigedemokraterna ska få en ökad representation. Det tenderar att glida mot ett nej. Skulle inte statsministern då kunna ge oss det svaret här? I så fall blir den diskussionen överflödig och vi kan gå vidare och diskutera andra intressanta saker som också finns med i svaret men som inte alls hör till interpellationen, nämligen hur de olika regeringsalternativen från den borgerliga sidan och från vänstersidan skulle kunna se ut. Sedan kan vi fortsätta att puckla på varandra i den diskussionen. Men jag tror att det skulle kännas mer spännande för svenska folket att få ett klart och tydligt ja eller nej, så att vi slipper tolka. Det är vad jag skulle önska.
Anf. 8 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Även jag vill tacka statsministern för det svar som han har avgett på den mycket hypotetiska frågan. Han har svarat med en stark värdegrundsförklaring, och det tror jag är det allra viktigaste i det här sammanhanget.
Jag vill också till kammarens protokoll få infört att jag som ensam riksdagsledamot hade tillfälle att åhöra statsministern i Budapest förra veckan där han talade om den svenska modellen på ett för alla partier mycket förnämligt sätt, enligt mitt sätt att se det. Särskilt lyfte han fram det stora svenska engagemanget i världspolitiken för miljöfrågorna. Det tror jag var väldigt viktigt. Man kunde höra ett sus genom den totalt, i motsats till denna kammare, fullsatta salen med en församling om 300-400 personer som tyckte att det var väldigt intressant att höra de aspekterna från ett så litet land som Sverige.
Frågan här är, fru talman, vad som är huvudproblemet. Är det Sverigedemokraterna som parti eller är det de väljare som väljer att rösta på Sverigedemokraterna? Det är en väldigt viktig fråga. Jag tror att Hans Wallmark snuddade vid detta när han tog upp exemplet Landskrona. Det är väldigt tydligt i Landskrona vad som hände i kommunalvalet. Det var en stor framgång för Folkpartiet, och det är jag glad för. Men det var också en stor framgång för Sverigedemokraterna. Det var stora bakslag för Moderaterna och för Socialdemokraterna. Nu är det, som Hans Wallmark sade, en koalition som utesluter inflytande från Sverigedemokraterna på den förda politiken.
Jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg att om olyckan skulle vara framme, att så många väljare skulle välja in Sverigedemokraterna i denna riksdag, är det viktigaste att se till att de inte får inflytande på politiken, vare sig det blir en vänster- eller högermajoritet. Den värdegrund som Sverigedemokraterna står för får inte på något sätt ge inflytande på politiken.
Det är väldigt tydligt, fru talman, att de egentligen bara har en enda fråga - det är också den som intresserar deras väljare - och det är invandringsfientlighet eller -skepticism. Det är det som är deras värdegrund. Tyvärr appellerar detta till väldigt många människor. Då måste man göra som man har gjort i Landskrona, nämligen beskriva verkligheten och ta itu med problemen. Det finns ingen genväg till detta. Jag menar att när man har att göra med ett enfrågeparti som detta är det just de sakliga resultaten som talar för hur man ska komma till rätta med detta. Invandrarfamiljer vill absolut ha samma trygghet som alla andra människor. Det finns ingen skillnad mellan människor.
Fru talman! Också på andra ställen har vi sett att Sverigedemokraterna genom de väljare som de har fått har försökt att få inflytande. Både i Trelleborg och i Upplands Väsby finns goda exempel på hur man över partigränserna har sett till att minimera Sverigedemokraternas inflytande och att den värdegrund som de står för inte får något inflytande i vare sig budgetpolitik eller någon annanstans.
Till slut kommer man inte ifrån att om Sverigedemokraterna får många röster är det något fel på våra riksdagspartiers svar på de frågor som de ställer, nämligen att de är så kritiska till invandrare. Vi måste se till att föra en bra integrationspolitik och se till att den stora kunskapspotential som invandringen tillför Sverige tas till vara på allra bästa sätt.
Anf. 9 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Varenda morgon i drygt 20 år har jag vaknat i akt och mening att gå upp och tjäna den svenska demokratin därför att jag i grunden tror väldigt mycket på demokrati och tycker om idén att representera väljare och försöka påverka samhällsutvecklingen. Jag har gjort det i en miljö i Sverige som har varit annorlunda på det sättet att vi inte har sett framväxten av den typ av främlingsfientliga krafter som har vunnit stöd i andra delar av Europa och världen. Jag har varit mycket stolt över det. Jag hoppas att det ska fortsätta att vara så. Jag inser dock att det finns risk för att detta kan komma att förändras 2010.
Jag tror att detta hämtar sin kraft ur samhällsproblem som är på riktigt och som finns för den som är nyfiken och intresserad, som jag är, av hur Sverige ser ut att hämta inför oss alla och att försöka förhålla oss till. Jag tror att det är tre saker som är särskilt viktiga.
Det första är att den stolta liberala asylsyn som Luciano Astudillo beskrev, och som jag i mångt och mycket delar, fick problem från 70-talet och framåt. Många vittnar om att vi ändrade attityd lite grann. Vi gick från att bereda plats till mer av ett omhändertagande. De som kom till Sverige fick inte komma in på arbetsmarknaden utan träffade människor som snarare lärde ut hur man skulle söka olika former av bidrag. Det skapade ett stort utanförskap i det svenska samhället. Det var inte bra för dem som kom till Sverige. Det var inte heller bra för de människor som stod vid sidan om och såg på och blev kritiska till att människor kom till Sverige för att bli bidragsberoende.
Det andra - här talar man oftast om unga människor - är känslan av att det kan begås ganska många brott i Sverige, till och med rätt allvarlig misshandel, utan att det följer ett straff på brottet. I många fall görs inte ens en utredning. När rättsstaten inte fungerar, när brott inte utreds och straff inte utdelas tar djungeltrummorna över. Då diskuterar man sådant man hört av kompisarna om någon som blev utsatt för något: Hörde ni vad som hände? Micke har fått stryk. Min kompis är hotad.
Har man som jag talat med brottsoffer som ensamma har mött invandrargäng - så beskrivs de - som har hotat och slagit dem finns det en stor risk att dessa personer lyssnar till locktoner från främlingsfientliga krafter som en följd av sin erfarenhet som brottsoffer. Det händer i Sverige. Det är inte hela sanningen. Det innebär inte att det inte finns annan typ av misshandel och våldsanvändning som vi har anledning att reagera på, men det växer i en miljö där brott kan begås utan att det följer straff och utan utredning.
Det tredje är någon sorts värderingsmässig vilsenhet som vi ägnar oss åt. Vi vet inte vad vi ska stå upp för och vad vi ska vara emot. Vi har ibland en tro att vi måste tolerera det som är rena brott mot mänskliga rättigheter, att man inte respekterar svensk lagstiftning i Sverige, att man inte betraktar män och kvinnor som jämlika, att man kommer till Sverige och underordna kvinnor och män på ett sätt som vi inte accepterar här i Sverige. Då står vi inte alltid upp på det tydliga sättet.
Å andra sidan blir en del livrädda när man vill bygga en moské eller utöva sin religion också i det här landet, trots att man inte omfattas av det som är majoritetsreligionen. Vi vet inte hur vi ska förhålla oss. När ska vi vara tydliga, när ska vi inkludera?
Ur detta växer en känsla av ett samhälle som för en del inte upplevs fungera. Det är grunden för att främlingsfientliga krafter kan rycka fram. Det är där vi måste söka svaret. Det är där vi måste stå upp gentemot dessa krafter.
Partistyrelsen i Moderaterna gjorde ett uttalande efter förra valet - då vi såg en lång rad sverigedemokrater komma in i kommunerna - där vi sade att vi inte ska samarbeta med eller göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Vi har ett sådant partistyrelsebeslut. Det grundades på valresultatet 2006. Jag har försökt vara tydlig i min värdegrund men samtidigt inte försökt spekulera i förhållande till ett valresultat som ännu inte föreligger. Jag ska återkomma till varför jag inte tror att det är en klok linje att följa.
Anf. 10 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! I mångt och mycket delar jag Fredrik Reinfeldts beskrivning av vilka faktorer som gör att denna typ av politiska krafter hämtar näring och växer sig starka. En del andra politiker från den borgerliga sidan som varit uppe här borde lyssna på Reinfeldt och den diskussionen. Man kan inte blunda för att fenomenet finns, inte minst i min hemregion Malmö och Skåne.
Hade Reinfeldt på allvar menat något med integrationspolitiken och flyktingmottagningen hade han, tillsammans med de andra borgerliga partierna, tagit den utsträckta hand vi haft i två år för att få en bättre ordning på flyktingmottagningen och få en bättre diskussion om hur vi möter upp människor när de kommer hit och hur vi tar till vara den resurs som dessa människor är. Mycket lite har gjorts, och det som har gjorts har varit verkningslöst.
Nu ser jag att den moderata gruppen lägger förslag på detta område som nästan är blåkopia av vår gamla politik som vi ville införa och gick till val på 2006. Den utsträckta handen finns fortfarande i viktiga och angelägna frågor.
När det gäller brottsligheten har jag många gånger varit tydlig i de frågorna. Det är klart att vardagsbrottsligheten är en sådan fråga som måste hanteras. Det gäller att vara tydlig med var toleransgränsen går.
Vi har varit tydliga. Statsminister Reinfeldt fortsätter att vara otydlig. Det är inte trovärdigt. Om Moderaterna inte delar Sverigedemokraternas människosyn, om man inte delar dessa krafters fotfäste måste man bli tydligare och svara på den enkla frågan ja eller nej. Det är inte svårare. Problemet kommer inte att försvinna. Reinfeldt kan inte i två år till låtsas att det inte existerar. Reinfeldt och de borgerliga partierna kommer att jagas fram till valdagen av medierna och andra och ställas mot väggen: Kommer man att legitimera dessa krafter eller inte genom att söka ett passivt stöd av dem?
Efter det kan vi ta den andra debatten om hur vi återinför framtidstro och hopp i Sverige, om hur vi möter sveket som borgerligheten står för mot småföretagen när man höjt skatten och ökat regelkrånglet, sveket mot en hel ungdomsgeneration där man satsar mindre än någonsin på högre utbildning när vi ser att ungdomskullarna ökar och sveket mot dem som står längst från arbetsmarknaden när man låser in dem i garantier som inte ger någonting. Vi kan också ta diskussionen om hur man skuldbelägger arbetslösa sjuka genom att försämra allas trygghet.
Drivkraften i Sverige kommer efter 2010 att åter bli framtidstro och möjligheter - inte rädsla och strypta chanser. Det ska vi se till, den rödgröna alliansen för framtiden. Det kan Fredrik Reinfeldt vara lugn för. Men nu måste han bli tydlig.
För Reinfeldt finns en sak som förpliktar ännu mer. Även om det inte syns har vi en sak gemensamt. Reinfeldt är lång och ståtlig, jag är lite kortare, men vi har båda spelat basket - Reinfeldt i Tensta Tigers, jag i Malbas i Malmö. Den beskrivning av det Sverige som Reinfeldt mötte i Tensta Tigers - att samlas kring ett gemensamt mål, svettas och kämpa bortom bakgrund - är den beskrivning jag har av min tid i Malbas. Lagspelaren Reinfeldt, moderatledaren Reinfeldt måste ge ett tydligt svar - också till sina gamla kompisar i klubben Tensta Tigers. Hur blir det med Sverigedemokraterna? Vilket Sverige vill han ha?
Anf. 11 Carina Hägg (S)
Fru talman och herr statsminister! Ju mer jag lyssnar på debatten, desto mer framkommer det hur viktigt det är att vi har fått till stånd en sådan här debatt - även om det så här långt inte har gett det resultat jag hade önskat. Utifrån den diskussion som finns i dessa frågor, inte minst i min valkrets men också på många andra håll runt om i landet, trodde jag att Moderaterna och statsministern skulle ha haft tid att fundera igenom detta och kommit med ett annat, klargörande svar. Återigen möts vi dock av dimridåer. Det är samma dimridåer som jag har mött i Värnamo kommun, på länsplanet och som vi tidigare mötte i biståndsminister Gunilla Carlssons svar under frågestunden häromveckan.
Jag tycker att det är djupt olyckligt. Det är viktigt att vi är klara över att de värderingar vi står för måste omsättas i konkreta handlingar. Det är inte onaturligt eller konstigt att det ställs frågor i Sverige.
Visst är det så att vi inför val och politiska utvecklingar i andra länder frågar oss hur det kan utveckla sig i det landet. Vilka kan de tänkas samarbeta med? Vilka kan de politiska lösningarna bli utifrån det samarbetet?
Sådana överväganden gör vi ju när vi betraktar vår omvärld, så det är klart att vi måste göra det även här hemma. När jag betraktar den politiska utvecklingen här blir jag bekymrad när jag hör den här otydligheten.
Jag hoppas att statsministern inte delar Magdalena Anderssons bild av att man när man tar upp de här frågorna är som Don Quijote som slåss mot väderkvarnar, utan att han ser på dem lite mer allvarligt.
Jag träffar många invandrarkvinnor. Sverigedemokraterna har en politik som riktas mot invandrare, fackföreningar och kvinnor. Om man är en av de ofta nya medlemmar i LO, som har strömmat till under senare år, kvinna, invandrare och dessutom facklig medlem har man tredubbel anledning att fundera över den här politiken.
Vi har alla ett ansvar för att utforma politiken - det gör vi ju i alla andra debatter här i kammaren - så att vi tror att den ska möta och skapa de bästa förutsättningarna för individen och en bra samhällsutveckling. Alla de frågorna kan vi inte ta upp här, men vi kan vara tydliga med var vi står och vart vi vill.
Jag ser att statsministern i sitt svar, som är knapphändigt, skriver att man vill fortsätta att angripa de samhällsproblem som Sverigedemokraterna försöker dra nytta av. Det tror jag är viktigt. Men menar han då att det är de samhällsproblem som jag vet att även tidningen Dagen har lyft upp där man pekar på att det mumlas i flyktingfrågan och att det gynnar Sverigedemokraterna? I tidningen Dagen framför man att man reagerar mot de olustiga uttalandena om socialbidrag och flyktingar som statsminister Fredrik Reinfeldt strör omkring sig. Om det är det han menar i det svar som han har lämnat till interpellanten här i dag tycker jag att det är bekymmersamt.
Jag tror att det är oerhört viktigt att få utklarat vad statsministern menar med de orden.
Anf. 12 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag blev lite förvånad över den här kanonaden från Socialdemokraterna. Den blir svår att bemöta.
Det är viktigt att konstatera att statsministern uttryckligen säger, och att vi från alliansen - inte minst från Moderaterna - fyller på, att vi har oförenliga åsikter med Sverigedemokraterna. Ändå väljer några i interpellationsdebatten att elda på detta och misstänkliggöra oss för att inte ha den typen av åsikter. Av alla retoriska knep är det värsta att pådyvla någon en annan åsikt och tala om vad någon egentligen har sagt när han inte har sagt det. Jag uttryckte redan i inledningen av min del av debatten mitt uttryckliga stöd för att mitt partis åsikter är oförenliga med åsikterna hos det parti som nämns i interpellationen. Att då få höra från en interpellantkollega att jag skulle förespråka ett ja till interpellationen är att elda mot det gemensamma mål vi vill uppnå.
Jag vill väcka några frågor hos oss som deltar i debatten. Med syftet att inte göra ett problem till en verklighet har vi sagt att det finns rätt stor risk att de vi tycker har en väldigt farlig attityd till vårt samhälle gynnas otillbörligt av att det diskuteras alltför mycket i den här kammaren.
Jag räknade själv och fann att jag nämnde namnet på det här partiet två gånger. Den som anklagade mig för att vara för interpellationen nämnde namnet betydligt fler gånger. Man kan då ställa sig frågan: Är det meningen att vi i den här debatten ska försöka misskreditera varandra för att stå för något annat än ett gemensamt mål, trots att vi har olika vägar att uppnå det målet, eller är syftet att vi ska kämpa för den demokrati och de åsikter vi har för att vinna förtroende från väljarna? Precis som statsministern uttryckte det och som Hans Wallmark nämnde är tydlighet i vår politik det bästa sättet att motverka att främlingsfientliga åsikter kommer in i denna kammare.
Anf. 13 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka statsministern för den fortsatta utvecklingen av värdegrundstankarna om hur man kan bemöta Sverigedemokraterna. Jag känner igen mig i den här diskussionen eftersom jag för den debatten hemma i Södertälje, inte med sverigedemokrater utan med nationaldemokrater.
Det är viktigt att föra den här debatten. Den är svår. Vi ska inte ta för lätt på den.
Det är ju inte det som den fråga vi diskuterar i dag handlar om, som jag påpekade i mitt inlägg tidigare. Det handlar om detta - jag citerar statsministerns svar: "Att föra spekulationer utifrån att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen gynnar endast Sverigedemokraterna."
Jag håller med. Det är därför vi måste sätta stopp för det. Det finns ett sätt att sätta stopp för det, och det är att ge besked - ett klart besked från Fredrik Reinfeldt om hur man tänker hantera det. Kommer man definitivt att stänga dörren för en moderatledd regering som aktivt eller passivt stöds av Sverigedemokraterna?
Ett enkelt ja eller nej på den frågan - jag förutsätter att det blir ett nej - vill jag höra. I stället för att diskutera hur deras politik ser ut och hur vi ska bemöta den måste man klart och tydligt säga ifrån med ett nej, så att vi, Sveriges väljare och framför allt Sverigedemokraterna vet att de inte kan spela med denna tärning och inte kan inbilla sina väljare att de kan spela med denna tärning.
Anf. 14 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Låt mig börja där Patrik Björck slutade. Jag vill påstå att jag tycker att jag var rätt tydlig. Nu ska jag vara övertydlig.
Min kritik var inte på något sätt riktad mot talmannen eller talmanspresidiet. Den var riktad mot Luciano Astudillo vad gäller interpellationens, i mitt tycke, rapsodiska motivering. Jag menar att interpellationen inte handlar om statsministerns tjänsteutövning - i alla fall inte tjänsteutövningen fram till 2010, möjligen 2010-2014.
När det gäller den grundläggande frågan tycker jag att det finns all anledning att komplicera den. Jag tror att, som en del av talarna i dag har varit inne på, Sverigedemokraternas framväxt i vissa kommuner - vi har berört några av dem - beror på att väljare uppfattar att politiker inte i alla stycken har svarat mot medborgarnas krav och önskemål.
Jag tror att vi alla här i kammaren, oavsett politisk hemvist, tycker att Sverigedemokraterna klart har en ifrågasättbar politik. Jag tror inte att vi ska säga att de i alla stycken har ifrågasättbara medborgare som har röstat på dem, inte minst av det skälet att många socialdemokrater har gjort det. Jag har stor respekt för de socialdemokraterna. För oss som på olika sätt oroas för Sverigedemokraterna gäller det nu att försöka svara mot medborgarnas krav och önskemål i deras vardag.
Jag tror inte att man gör det genom att hålla på med politikens sällskapsspel om vem som tar vem, utan genom att vara tydlig i sina politiska förslag.
Precis som har sagts tidigare gör man det genom att lämna klara besked. Klara besked när det gäller politikens sakinnehåll tror jag är den bästa lösningen.
Anf. 15 Patrik Björck (S)
Fru talman! Först vänder jag mig till Hans Wallmark. Om han inte är kritisk tycker han alltså att det var helt relevant med den här interpellationen. Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Till Finn Bengtsson vill jag säga att om man inte svarar klart och tydligt på en fråga får man tåla att bli utsatt för en tolkning. Jag gjorde en tolkning av statsministerns svar, och sade att det drog åt att statsministern ville svara nej på frågan. Jag tyckte att statsministern uttryckte sig på ett sådant sätt.
Jag tolkade Finn Bengtssons svar som att Finn Bengtsson inte ville stänga dörren, och inte ville säga nej utan drog åt ett ja när det gällde att hålla dörren öppen för ett samarbete.
Om Finn Bengtsson hade svarat klart och tydligt hade jag sluppit tolka. Det är här någonstans som problemet uppstår i denna diskussion.
Tyvärr hann statsministern inte kommentera mitt påstående om vad som gynnar respektive missgynnar Sverigedemokraterna. Där håller jag helt och hållet med Mats Pertoft. Jag tycker att det ändå är en intressant del av statsministerns svar. Det som statsministern använder som argument genom att inte svara är att man på något sätt skulle kunna stoppa huvudet i sanden som strutsen och hoppas att problemet försvinner. Nu tycker inte jag att det är riktigt så.
Tyvärr har jag inte rätt till något mer inlägg efter att statsministern har förklarat hur han ser på detta. Men jag ska stanna kvar och lyssna, och jag ser fram emot hur statsministern ska motivera att man inte vill göra som Mats Pertoft säger, nämligen att ta död på debatten genom att ge ett tydligt svar. Som jag har tolkat statsministern när han har debatterat här förutsätter jag att detta tydliga svar egentligen bara kan landa på ett nej. Och statsministerns svar är, som tur är, viktigare än partikamraternas, som har varit ett ja.
Men ge ett klart och tydligt svar, och ta död på debatten! Då kan vi gå vidare och diskutera saker som är viktigare för Sveriges framtid.
Jag ska lyssna på motiveringen till att statsministern inte vill ge detta klara och tydliga svar.
Anf. 16 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Även jag har lyssnat noga, och jag har kommit fram till en ståndpunkt som är rakt motsatt den som Patrik Björck och Luciano Astudillo har kommit fram till, nämligen att statsministern har givit ett väldigt klart besked i denna fråga: nämligen att Sverigedemokraternas värdegrund och Moderaternas, Folkpartiets, Centerns och Kristdemokraternas värdegrund är oförenliga. Det är det som är själva värdegrunden. Jag tror att det gäller för alla partier som finns i riksdagen att värdegrunderna är oförenliga. Man ser på människor på olika sätt. Därför kan man inte ge något annat svar än det som statsministern har givit här genom att beskriva den värdegrund som skiljer oss åt.
Ändå tycker jag att denna debatt är värdefull. Man kan ta olika exempel ur verkligheten. Jag vill gärna återvända till Mats Pertofts Södertälje. Vi tillhör samma valkrets. Jag har naturligtvis varit där ett stort antal gånger. Men det var väldigt intressant att besöka dem som läser svenska för invandrare. Där träffade jag på så otroligt många duktiga människor - akademiker, civilingenjörer, läkare och så vidare - som absolut inte lämpade sig för att bara bli taxichaufförer i vårt land. Det är jag tvärsäker på.
Jag ska ta ett ännu bättre exempel när det gäller vad man kan göra. Det handlar om när jag besökte ABF i Södertälje. Frågan var: Hur ska vi ta hand om väldigt små barn, förskolebarn? ABF där tyckte att man skulle anordna läsecirklar och lära dessa barn att sjunga
Björnen sover
och liknande som de inte har i sin kultur. Det blev ett stort gensvar även bland många föräldrar. Jag tror att denna typ av ganska små saker spelar en väldigt stor roll för integrationen i verkligheten. Vi tar hand om dessa människor i stället för att bara ge dem bidrag, vilket jag såg i Bredäng under den förra mandatperioden. Där satt 100 utländska kvinnor av fem timmar varje dag för att kvalificera sig för en ny bidragsperiod. Det är ingen bra politik.
Anf. 17 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag kan hålla med Gunnar Andrén om att vårdnadsbidrag inte är bra. Det är bättre att barnen är i barnomsorg.
Jag skulle vilja gå tillbaka till den interpellation som Luciano Astudillo har ställt därför att jag tycker att den är relevant om man tittar på historien. Det tysta samarbete som de borgerliga partierna hade 1991-1994 med det borgerliga partiet Ny demokrati väcker naturligtvis frågor. Det är därför som flera av oss undrar hur ett framtida samarbete kan se ut om Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen 2010. Det är ett högerparti som är främlingsfientligt, kvinnofientligt och fackföreningsfientligt. Det är klart att det där finns beröringspunkter med andra högerpartier ute i Europa. Det är ett parti som inte står bakom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Om man gjorde det skulle man inte kunna göra skillnad på människor utifrån etnisk bakgrund. Därför tycker jag att det är relevant att ställa den fråga som Luciano Astudillo ställer. Det är också relevant om man tittar på vår omvärld.
I Danmark har Moderaternas systerparti Venstre ett samarbete med Dansk folkeparti. Venstre är alltså systerparti till Moderaterna, och Dansk folkeparti är systerparti till Sverigedemokraterna. Då är det inte så konstigt att fundera på följande om man i olika sammanhang samarbetar: Hur kan det då komma sig att man från Venstre, som är systerparti till Moderaterna, kan tänka sig detta samarbete? Det är därför som vi tycker att det är viktigt att man här i riksdagens talarstol talar om att vi aldrig kommer att kunna samarbeta med ett parti som inte står bakom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Det är klart att vi väcker frågan. Vi har uppfattat att Moderaterna med sin regeringspolitik har ställt människor mot varandra i Sverige. Man har ställt dem som arbetar mot dem som är sjuka eller arbetslösa och säger att de som är sjuka eller arbetslösa hotar välfärden. Därför måste man sänka deras ersättning, och därför ger man dem som arbetar skattesänkningar. Man har ställt arbetande mot pensionärer. Det är klart att det i ett sådant samhälle inte känns främmande att sedan börja ställa människor med olika etnicitet mot varandra. Det är därför som jag tycker att det är så viktigt att Luciano Astudillo får svar på sin interpellation i dag. Kan man tänka sig ett framtida samarbete? 1991-1994 var det faktiskt ett samarbete med Ny demokrati som gick till val på precis samma frågor som Sverigedemokraterna har lanserat och säger sig stå bakom. Det är klart att vi riksdagsledamöter som tycker att alla människors lika rätt och lika värde också ska gälla är intresserade.
Fru talman! Jag insisterar i alla fall på att vi skulle kunna få ett svar på Luciano Astudillos berättigade fråga.
Anf. 18 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har läst på och noterat att jag har spelat basket i min ungdom. Det är en väldigt viktig erfarenhet. Jag ber att få påpeka att även jag var för kort. Jag fick därför bli gard. Sedan kunde jag inte riktigt hävda mig i alla fall. Men det som var mer intressant var att jag, född i Sverige med svenska föräldrar, var i ett sammanhang där jag var i minoritet. De övriga, som inte kom från samma etniska bakgrund men hade det gemensamt att de hade en eller två föräldrar som var födda utomlands, var i majoritet. Men den mest bestående känslan var att det inte fanns ett vi-och-de-tänkande utan att vi var grabbar som höll ihop med ett gemensamt mål: att vinna matcher. Och i omklädningsrummet hade vi väldigt likartade drömmar om framtiden. Människor vill helt enkelt leva bra liv och komma till sin rätt.
Det samhällsproblem som vi nu diskuterar handlar om att grupper i vårt samhälle inte upplever att de kommer till sin rätt och att de odlar ett vi-och-de-tänkande och ett misstänkliggörande.
Om jag förstår frågorna som de ställs här i dag är det någon sorts utgångspunkt att nu försöka misstänkliggöra mig, Moderaterna och alliansen för att detta är någonting som vi skulle vara otydliga inför eller på något sätt försöka stryka medhårs. Det vore naturligtvis mig främmande. Det framgår också av mina svar.
Jag tror att vi möjligen har samma mål men lite olika tillvägagångssätt. Jag tror helt enkelt att det är fel metod att försöka mota Sverigedemokraterna. Jag tror alltså inte som någon påstod här att det bara är att svara på frågan så är det över. Jag tror nämligen att politiska impulser kommer ur verkliga samhällsproblem. Det är det som gör att detta gror. Det är de verkliga samhällsproblemen som vi måste göra något åt.
Jag delar inte Luciano Astudillos beskrivning av vad vi har gjort. Vi har mycket konsekvent försökt föra en politik som leder till att utrikes födda får jobb. Det är en arbetslinje som möter den känsla av bidragsberoendet, som jag nämnde, som en första utgångspunkt. Vi rustar ett rättsväsen som reagerar på brott - fler poliser. Jag har suttit med dem på utbildningar, och jag har suttit med dem som har kommit ut som nya poliser. De tar tag i brottslighet som vi tidigare såg mellan fingrarna med. Jag hoppas att det ska få fortsätta och att det leder till en känsla av att det finns en vuxenvärld, att det blir en reaktion och att det inte är djungelns lag som ska ta över.
Jag initierar värdediskussioner i mitt parti och jag uppmuntrar andra att föra sådana. Vad är det för typ av grundläggande värden som vi slår vakt om i Sverige? När ska vi betona det som är gemensamt, till exempel jämställdhet mellan män och kvinnor? När ska vi tolerera det som möjligen är avvikande och lite grann låta oss uppmuntras och inspireras av olikheter? Det är någonting som vi inte alltid är så bra på i Sverige, vill jag påpeka. En viktig grund för att man ska kunna skapa ett inkluderande samhälle är inte alltid att säga: Ni måste bli som vi. I stället kan man säga: Ni kan ha er särart, men vi kan sida vid sida leva tillsammans i ömsesidig respekt.
Jag tror helt enkelt att det är genom att lösa väsentliga samhällsproblem som vi håller detta partiet borta, inte genom att svara på er fråga. Jag har sagt att vår utgångspunkt är att söka stöd för en majoritetsregering. Jag ber att få påpeka att det är många i denna riksdag som inte kan ge det klara svaret på en enkel fråga vem de ska regera tillsammans med. Det är mycket enklare för mig. Jag kan till och med berätta vad partierna heter. Det är det inte alla som klarar. Det är fyra partier som söker majoritetsstöd för en ny mandatperiod.
Jag redovisade vad vår partistyrelse drog för slutsats efter förra valet. Då var det påtagligt, med det valresultat vi hade. Jag svarar mer som partiordförande, knappast i min tjänsteutövning som statsminister, som Hans Wallmark har påpekat. Grundpolicyn, antagen av Moderaternas partistyrelse, är att vi inte ska samarbeta med eller göra oss beroende av Sverigedemokraterna. Jag tänker göra allt jag kan för att hålla dem borta. Jag tror att min metod är mer verkningsfull och klok än den som man försöker göra sig till tolk för här i dag. Det allmänna försöket att misstänkliggöra varandra menar jag bara ger ökat utrymme åt det här fenomenet, som jag som sagt tror att man ska hålla borta med andra metoder.
Anf. 19 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag vill avslutningsvis tacka statsministern för diskussionen. Det vore mig helt främmande att misskreditera statsminister Fredrik Reinfeldt och Moderaterna. Jag tror att han har en del av lösningen själv. Man måste söka svar på de frågor som väcker rädsla och oro bland människor. Det här är bara början på någonting vi kommer att se framöver. Globaliseringen, migrationsströmmarna och allt det där kommer att väcka många frågor och utmaningar i vårt land.
Det finns viktiga verktyg att hantera detta med: att se alla och ha en politik vars utgångspunkt är framtidstro och möjligheter, inte den vi har i dag, där rädsla och strypta livschanser har blivit drivkraften.
Lika viktigt är att omfamna och vara stolta över det svenska - vårt språk, vår svenska flagga och våra traditioner - men också att vara väldigt tydliga om mänskliga rättigheter och lika villkor och skyldigheter för alla.
Jag är övertygad om att vi i Sverige kan välja en annan väg än många andra europeiska länder har valt. Det är därför jag tog diskussionen med statsministern, partiledaren för Moderaterna, i denna viktiga fråga. Precis som man i Tensta Tigers kunde mötas kring ett gemensamt mål och inse att det trots olikheter finns någonting som är större och viktigare är jag helt övertygad om att Sverige kan mötas kring ett gemensamt mål. Vi svenskar har delvis olika värderingar men har ändå allt att ge för att göra Sverige ännu bättre.
Tyvärr är ett icke-svar också ett besked. Att välja att inte svara ja eller nej på frågan är inget annat än att lämna ett besked. Man lämnar dörren öppen för att göra sig beroende av Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Det är djupt olyckligt. Det är ett besked som jag önskar att vi hade kommit undan från. Fredrik Reinfeldt kommer att bli jagad med den här frågan fram till valet.
Anf. 20 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag noterar att Fredrik Reinfeldt väljer att inte kommentera det faktum att Venstre, Moderaternas systerparti i Danmark, har ett regeringssamarbete med Dansk folkeparti, som är systerparti till Sverigedemokraterna. Man går där till val och gör gemensam sak när det gäller hur man hanterar människor utifrån etnicitet och behandlar människor på olika sätt. Därmed för man en politik som inte kan vara i linje med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Jag har också poängterat att man vid flera tillfällen har sett den här politiken. Man ställer människor mot varandra, sjuka och arbetslösa mot dem som har arbete, och säger att de som är sjuka och arbetslösa hotar dem som har jobb, hotar deras framtida välfärd. I stället för att säga att vi ska försöka hjälpa dem att komma tillbaka sänker man deras ersättningar.
Det är viktigt att man talar om var man står. Tre borgerliga partier har tidigare samarbetat med Ny demokrati. Det är klart att det är bekymmersamt. Ny demokrati gick till val med samma typ av politik och samma typ av frågor som Sverigedemokraterna. Har man inte tagit avstånd har man inte varit tydlig. Med all respekt för att Fredrik Reinfeldt gärna vill lyfta ljuset mot oppositionspartierna vill jag betona att interpellationen är ställd till honom. Det är han som blir svaret skyldig. Han säger inte nej till Sverigedemokraterna. Det är i alla fall så vi kan uppfatta det. Men det är jätteskönt att kunna säga att vi socialdemokrater har varit tydliga. Vi kommer aldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag.
Anf. 21 Fredrik Reinfeldt (M)
Fru talman! Jag utgår alltid från att man har en ärlig avsikt med en interpellation. Jag tror att Luciano Astudillo har haft det. Han tror att ett svar på en fråga gällande förmodad uppställning i riksdagen under nästa mandatperiod ska lösa ut frågan och få den åt sidan. Det tycker jag är en felaktig ingång. Jag är helt övertygad om att detta är ett växande fenomen som inte är kopplat till hur matematiken bland de här stolarna ser ut utan till de väsentliga samhällsproblem som det reflekterar.
Inte så mycket Luciano Astudillo, men en del av hans partivänner, har försökt att göra det klassiska att leda in en del annat som är klassiska vänster-höger-frågor och på det sättet försöka misstänkliggöra mig kopplat till en lång rad länkar till den här frågan. Luciano Astudillo säger att han ska jaga mig med frågan.
Jag tycker att ni ska tänka på vem som egentligen vinner mest på det. Jag är ganska säker på att jag vet svaret. Jag tror att ni ger utrymme åt krafter ni inte vill ge utrymme åt. Jag har varit ganska tydlig när det gäller värdegrunden, hur jag ser på regeringsalternativ och hur mitt parti har reagerat på det valresultat vi fick 2006. Vi darrar inte på någon manschett. Jag är inte otydlig. Jag kan inte säga att jag inte har varit tydlig med min avsikt eller i min syn på Sverigedemokraterna.
Det ni gör är att ni leker med tänkta valresultat. Ni har ingen aning om vilket valresultat vi får 2010. Vi kanske får in något annat parti. Vi kanske får nya partier som får 35 procent av väljarna. Vad vet vi om detta? Vi har ingen aning. Vi förutser tänkta lägen, och utifrån det försöker vi misstänkliggöra varandra. Därute uppfattas det som att eliterna står och pratar om småsaker och inte förhåller sig till verkliga samhällsproblem. Men det lovar jag att göra. Jag lovar att fortsatt vara mycket tydlig i att rätta till de samhällsproblem som dessa krafter profiterar på. Det har jag möjlighet att göra - det har jag ansvar för - och det tänker jag fortsätta att göra.
