Till innehåll på sidan

Svenska elevers tillgång till digitala lärverktyg och öppna lärresurser

Interpellation 2012/13:467 av Dalman Eek, Cecilia (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-05-31
Anmäld
2013-05-31
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-06-13
Sista svarsdatum
2013-06-14
Besvarad
2013-06-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 maj

Interpellation

2012/13:467 Svenska elevers tillgång till digitala lärverktyg och öppna lärresurser

av Cecilia Dalman Eek (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Svenska elever lever i ett av världens mest uppkopplade länder. Men den svenska skolan ger dem mycket olika förutsättningar att nyttja och hantera den digitala världen för sin inlärning. Eleverna kommer att möta krav på digital kompetens i arbetsliv och vardagsliv som är långt ifrån vad de kan tillgodogöra sig i skolan.

Skolverket har visat att skolan inte ger alla elever tillgång till digitala verktyg och kunskap för att använda dem. Skolans alarmerande utveckling med bristande likvärdighet visar sig nu också i uppkomsten av digitala klyftor. Elever i skolor med så kallade 1 till 1-lösningar, där varje elev har en egen dator, får mer undervisning i konstruktiv källkritik och livet på sociala medier. Men framför allt har de möjlighet att arbeta med öppna lärresurser, som låter dem nyttja de digitala verktygen brett inom ramen för upphovsrätten. Ännu använder skolorna datorer på ett sätt som inte tar vara på den digitala teknikens pedagogiska möjligheter genom öppna lärresurser. Digitala verktyg är så mycket mer än att en sökfunktion och en avancerad skrivmaskin. Skolverket visar också att en mycket stor del av lärarna inte anser sig ha tillräckliga kunskaper för att använda datorer och internet i undervisningen.

Inom Unesco och OECD arbetar man nu för att tillgängliggöra pedagogiska metoder och material genom att stimulera utvecklingen av öppna lärresurser. Det betyder att utveckla och tillgängliggöra lärresurser som lärare och elever kan använda fritt i arbetet med digitala verktyg. I den så kallade Parisdeklarationen har Unesco framhållit vikten av att medlemsstaterna tar ett nationellt ansvar för att stärka möjligheterna att använda öppna lärresurser i skolan.

OECD har genomfört en undersökning bland sina medlemsländer om hur staterna arbetar med öppna lärresurser riktade till digitala verktyg i undervisningen. De flesta stater anser att det ligger både i statens och i elevernas intresse att utbildningssystemet moderniseras och att det digitala lärandet stärks. I 23 av medlemsländerna är regering och myndigheter på något sätt engagerade i arbetet med öppna lärresurser. De flesta hänvisar till öppna lärresurser i sina utbildningsstrategier, några har särskilda strategier kring detta och andra planerar att ta tag i saken. Sverige är ett av tre länder där regeringen, enligt enkäten, varken gör eller planerar att göra något.

I Sverige ligger fortfarande ansvaret för lärverktyg, läromedel och vidareutbildning helt på huvudmännen och den kommersiella läromedelsmarknaden utan att staten tar ansvar i frågan. Här saknas det nationella engagemang som finns i vår omvärld för att höja kvaliteten i undervisningen med hjälp av digitala verktyg. Regeringen nöjer sig med att hänvisa till huvudmännen när det gäller lärverktyg, läromedel och vidareutbildning. Det gäller inte bara Utbildningsdepartementet där it-frågorna varit osynliga. I Näringsdepartementets rapport It i människans tjänst - digital agenda noteras under skolavsnittet att vidareutbildning och läromedel är en fråga för huvudmännen. Något statligt ansvar anges inte. Digitaliseringskommissionens Digital agenda för Sverige konstaterar helt kort att ansvaret för digitala lärverktyg och läromedel ligger på huvudmännen och den kommersiella läromedelsmarknaden.

Mot bakgrund av det jag anfört ovan, frågar jag utbildningsministern på vilket sätt han och regeringen kommer att arbeta för att möjliggöra att Sveriges elever får tillgång till öppna lärresurser i enlighet med Parisdeklarationen och vilket ansvar regeringen tar för att överbrygga de digitala klyftorna i den svenska skolan.

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Cecilia Dalman Eek har frågat mig hur jag och regeringen kommer att arbeta för att möjliggöra att Sveriges elever får tillgång till öppna lärresurser i enlighet med Parisdeklarationen och vilket ansvar regeringen tar för att överbrygga de digitala klyftorna i skolan. Jag har nyligen svarat på liknande frågor från Cecilia Dalman Eeks partikamrater här i riksdagen. Svenska elever ska ha moderna och bra lärverktyg. Det är därför som skollagen ställer krav på skolhuvudmännen - kommuner och friskolor - att säkerställa att eleverna har tillgång till de lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Av läroplanen för grundskolan framgår det att eleverna ska kunna använda modern teknik som ett verktyg för att söka kunskap, kommunicera, skapa och lära. Digitala verktyg är också något som lyfts fram i flera av grundskolans kursplaner. Motsvarande skrivningar finns i gymnasieskolans styrdokument. Skolinspektionens granskning från 2012 av användningen av it-verktyg i undervisningen pekade på skolledningens betydelse när det gäller om och hur it används. Det är dock viktigt att understryka att det är lärarna som mer i detalj planerar undervisningen, det vill säga vilka metoder och lärverktyg som ska användas så att de nationella målen och kunskapskraven nås, exempelvis om och i vilken utsträckning öppna lärresurser ska användas. Det är rektor och skolhuvudmannen som ansvarar för att lärarna får den kompetensutveckling som behövs för detta. Regeringen har gett Statens skolverk i uppdrag att kontinuerligt följa upp och ge en nationell bild av barns, elevers och lärares it-användning och it-kompetens. Den senaste redovisningen lämnades till Regeringskansliet i april 2013. Av den framgick det bland annat att i grundskolan har elevernas tillgång till datorer fördubblats sedan 2008. Skolverket har även i uppdrag att fortlöpande arbeta med att främja utvecklingen och användningen av it i skolan. Myndigheten genomför därför bland annat fortbildningar i praktisk it-kompetens, och över 155 000 pedagoger och skolledare har tagit del av den fortbildningen. Jag kan dock sammanfattningsvis konstatera att det är huvudmännen som ansvarar för att läroplanens ambitioner uppfylls.

Anf. 2 Cecilia Dalman Eek (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret. I stort sett nöjer sig utbildningsministern med att konstatera att det är huvudmännens ansvar att ge eleverna tillgång till digitala verktyg och lärresurser. Om så kallade öppna lärresurser säger ministern att det är lärarens ansvar om sådana ska användas. Men många kommuner och friskolor behöver stöd för att kunna både utveckla it i skolan och faktiskt också välja öppna lärresurser. För detta behöver det finnas digitala verktyg, kunskaper hos lärarna och ett nationellt arbete för att göra lärresurserna tillgängliga. Därför behövs till att börja med en nationell it-strategi för skolan, vilket Socialdemokraterna har föreslagit. Att bara peka på skolans huvudmän är inte enbart att respektera deras ansvar. Snarare är det att lämna eleverna, lärarna och huvudmännen i sticket. Här behövs det ett gemensamt lärande över huvudmannagränserna som skulle vara bra för hela den svenska skolan, oavsett om huvudmannen är en kommun eller en friskola. Det behövs ett nationellt arbete till stöd för en delandets och samarbetets kultur som är en förutsättning för att öppna lärresurser ska kunna slå igenom på bred front i Sverige. Det skulle bidra till att öka likvärdigheten, och det skulle stärka den gemensamma kunskapsutvecklingen i skolan. Men regeringen låter kommuner och friskolor själva uppfinna hjulet på nytt. Det är ungefär så allvarligt det är. Digitala verktyg är så mycket mer än en sökfunktion och en avancerad skrivmaskin. Med öppna lärresurser kan lärare och lärarlag skapa sina egna läromedel, eller förändra andras, och dessutom göra eleverna till medaktörer. Exempel på det finns på många ställen i landet, till exempel Årstaskolans arbete med att skriva och läsa berättelser, där jag kan rekommendera utbildningsministern att låna Viggos bok Den magiska dörren på tio sidor som han skrev i årskurs 2 på en surfplatta. Där finns också många andra av hans lågstadiekompisars böcker. Nu finns det också forskning som visar att barn lär sig skriva tidigare om de får använda digitala verktyg tidigt. Men på Alliansens företrädare låter det allt oftare som om den nya tekniken och de öppna lärresurserna vore någon sorts fritt valt arbete eller överkurs som man kan välja. Det är ungefär lika smart, har det slagit mig, som att säga att man inte behöver använda böcker för det finns ju vaxtavlor. Man kan inte gå baklänges in i framtiden! Herr talman! Låt mig vara alldeles klar. Jag ifrågasätter inte huvudmännens och lärarnas rätt och ansvar att avgöra vilka lärverktyg eller lärresurser som ska användas. Jag ifrågasätter regeringens vilja att ge lärarna ett verkligt val. Utan ett ordentligt arbete för att skapa och tillgängliggöra öppna lärresurser på nationell nivå finns helt enkelt inte det valet. I en internationell jämförelse har Sverige goda förutsättningar; det är alldeles rätt som utbildningsministern säger. Vi har goda förutsättningar att ligga i framkant med digitala verktyg, öppna lärresurser och en stärkt medie- och informationskunnighet. Men för det krävs att regeringen tar ett nationellt ansvar. Det gör våra samarbetsländer inom OECD. Av de 34 länderna är det bara tre som inte har eller tänker ta något nationellt ansvar för att utveckla förutsättningarna för öppna lärresurser som antogs vid Pariskonferensen 2012 i Parisdeklarationen. Jag tycker att det är pinsamt att Sverige är ett av de länderna. Om detta kan man läsa mera till exempel på Skolverkets skolutvecklingsblogg. Socialdemokraterna har förslagit en nationell it-strategi för skolan, men regeringen har varit kallsinnig till det förslaget. Utbildningsministerns svar till mig anvisar ingen alternativ strategi. Därför väntar jag fortfarande på ett svar på frågan om hur regeringen tänker arbeta för att stärka utvecklingen av öppna lärresurser och därmed också bidra till att sluta de digitala klyftorna.

Anf. 3 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Det var en intressant studie inom OECD som interpellanten hänvisade till. Interpellanten kunde kanske ha nämnt att i just den studien kommer Sverige ut främst i Europa när det gäller att arbeta med it i skolan. Vi är nummer ett. Det är en liten detalj som interpellanten glömde att nämna. Vi är nämligen de som har gått längst i att arbeta med it i skolan. Det är en position som vi håller, och jag tycker att det är bra. Det gör också å andra sidan att det inte är ett jätteproblem. Det finns större problem i skolan än detta. OECD har genom en PISA-undersökning om digitala studier också funderat och reflekterat över vad länder bör utveckla på det här området. Hör och häpna, Cecilia Dalman Eek: Det är inte mängden teknisk utrustning i Sverige det är någon brist på, för det finns. Det är heller inte så att det i första hand, jämfört med andra länder, är någon stor brist på kompetens när det gäller att använda denna. Det Sverige bör fundera över när det gäller it-verktyg och öppna lärresurser är elevernas förmåga till källkritik. Det är det man pekar på för svensk del. När elever går in och surfar och läser en sak på nätet, kanske i en undervisningsuppgift man har fått, är det många som tror att allt som står där är sant. De klarar inte av att ifrågasätta det. Det är det som ifrågasätts när det gäller Sverige i den senaste stora PISA-undersökningen som OECD gjorde. Hur åstadkommer man mer källkritik? Det går ju inte, hör och häpna, att säga att nu ska ni vara källkritiska. Det är inte så man åstadkommer det. Källkritik åstadkoms genom att eleverna har goda teoretiska kunskaper kring olika ämnen och förstår när de läser att det här inte kan vara sant. Läser eleven på en hemsida att Förintelsen inte har existerat ska han eller hon ha tillräckligt goda historiekunskaper för att förstå att det är båg. Det är därför jag tror att det är den allmänna omläggningen av svensk utbildningspolitik som till sist är svaret även på detta, nämligen högre kunskapskrav, högre krav på allmänbildning, högre kunskapsnivåer och mer fokus på ämnesundervisning. Det är det som är svaret. Hade det varit så att vi inte hade haft datorer i våra skolor hade jag hållit med interpellanten. Då hade detta varit ett jätteproblem, men det är inte där problemet ligger. Problemet är att eleverna inte klarar av att vara källkritiska i tillräcklig utsträckning när de väl är inne på nätet. Det är där problemet ligger. Jag besöker skolor väldigt ofta. Just nu pågår det en väldigt snabb utveckling med till exempel läsplattor, inte minst på lågstadieskolorna. Det beror delvis på att de är billiga, lättillgängliga och väldigt användbara. Jag tycker att det är bra. Det är utmärkt. Men det har faktiskt skett utan att riksdagen har fattat några beslut. Det sker ändå. Det är alldeles utmärkt. Någonstans är det en ologisk kullerbytta som Socialdemokraterna gör. Å ena sidan är ni otroligt angelägna om att skolväsendet ska vara kommunalt. Jag förstår inte er vurm för detta. Men i varje enskild frågeställning som kommer upp tycker ni å andra sidan att jag, staten och regeringen ska gå in och detaljstyra hur det ska gå till. Det går inte ihop. Om ni tycker att skolan ska vara kommunal, varför ska vi i så fall detaljreglera allting? Jag tror inte på det kommunala huvudmannaskapet, ska jag säga. Men om man har den grundideologin, varför ska man gå in och tala om hur allting ska gå till? Hela idén med decentraliseringen och kommunaliseringen måste väl ändå vara att kommunerna ska få sköta detta och att interpellanten och hennes parti har förtroende för kommunerna, eller är det inte så?

Anf. 4 Cecilia Dalman Eek (S)
Herr talman! Utbildningsministern jämför gärna den svenska skolans resultat med resultaten i Finland, fast ur ett helt annat perspektiv. Då handlar det ofta om hur lärarna och möblerna förhåller sig till varandra i klassrummen. Den finska skolan har ju ett bättre resultat i internationella jämförelser, bland annat i den studie som utbildningsministern hänvisade till. När utbildningsutskottet var på besök i Helsingfors fick vi veta att staten nyligen hade avslutat en satsning på digitalisering i skolan och att man nu tänkte gå vidare med digital kompetens hos lärarna. Trots, utbildningsministern, att skolan i Finland är starkt kommunaliserad är Finland ett av de länder inom OECD som arbetar nationellt med att skapa förutsättningar för att alla skolor ska kunna använda öppna lärresurser. I Finland antas inte ens läroplanerna i sin helhet av staten, utan det är ett kommunalt ansvar. I Finland har man ansvar nationellt för att anta gemensamma plattformar, standarder, upphovsrättsfrågor, läroplaner och inte minst accept och förutsättningar för att dela med sig av sina egna resurser till andra. Dessutom är det en finsk professor vid Jyväskylä universitet som leder Unescos arbete med tillämpningen av Parisdeklarationen, som just handlar om det nationella ansvaret. Där finns det en handlingskraft och en insikt om vikten av samarbete i skolan på ett sätt som den svenska regeringen inte kommit i närheten av. Det krävs handlingskraft för att åstadkomma den typ av samarbete som behövs här. Annars brukar inte handlingskraften vara ett problem, i alla fall inte när det gäller att öka klyftorna i skolan. Då är det lätt att tänka på den schvung som regeringen hade när man införde skattesubventionerad privatundervisning med läx-RUT för de familjer som hade den typen av resurser. Jag skulle vilja se lite mer av den handlingskraften på en nationell nivå, att man förstår att det krävs en samordning här för att underlätta för kommunerna att ta det ansvar som vi båda två vill att de ska kunna göra. Låt mig berätta om Parisdeklarationen. Den antogs vid ett möte i Paris 2012, och den handlar om hur staterna ska utveckla, använda och sprida öppna lärresurser. Ett exempel på det är att utveckla standarder, stimulera användarvänlighet och hitta former för att kunna dela resurserna fritt. Utbildningsministern säger att det är kommunernas och lärarnas ansvar: Hur tänkte ni där? Ska 280 kommuner och ett otal friskolehuvudmän utveckla sina egna standarder? Ska de forska om hur de kan användas, återanvändas och utvecklas? Det säger sig självt att det inte är effektivt. Sverige är ett av tre OECD-länder där regeringen varken gör eller planerar att göra något på nationell nivå för att skapa förutsättningar för samarbete mellan skolorna när det gäller öppna lärresurser. Jag tycker att det är lite svagt att utbildningsministern inte har en tydligare framtidsbild än så, att det är lärarens ansvar om öppna lärresurser ska användas.

Anf. 5 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Sverige har en it-strategi för skolan. Den heter Läroplan för skolan. Den är fastställd av regeringen. Där framgår kunskapsmålen mycket tydligt när det gäller it-användning. Det framgår av läroplanen att man ska använda it i undervisningen, men att det är läraren som till sist bestämmer när, hur och i vilken omfattning, precis som när det gäller böcker. Vi har inget särskilt dokument som heter it-strategi. Det ingår i läroplanen, och det är så det bör vara, därför att det är läroplanen som är det centrala dokumentet i skolan. Det är det som styr. Det är det som är lärarnas bibel. Det är läroplanen. Det hjälper inte att vi antar ytterligare dokument vid sidan om där det står samma sak. Det finns i läroplanen. Vi har ingen egen läroboksstrategi. Det har alltid förvånat mig att de som kräver it-strategi inte kräver en läroboksstrategi också. Är det inte lika viktigt att vi har böcker i skolan? Varför ska vi inte ha en bokstrategi? Ska riksdagen anta en matstrategi för skolan? Det finns en läroplan där det framgår att vi har en it-strategi. Den finns där. Vi kan naturligtvis kopiera det papperet och sätta ny rubrik på det, men det blir ju ingen skillnad. Om det handlar om att ni vill ha mer pengar till detta, föreslå det då! Men det gör ni inte i er budget. Det blir inte fler datorer för att vi kallar det för it-strategi. Det är ju en ekonomisk fråga. I den undersökning som interpellanten refererar till ligger Sverige främst i OECD när det gäller it-användning i skolan. Det vi behöver förbättra är elevernas förmåga till källkritik, vilket ju inte är en fråga om it utan mer en fråga om allmänbildning för eleverna. Det är det som det handlar om. Att nya planeringsdokument för allting skulle förändra världen tror jag inte ett dugg på. Vi har en it-strategi. Den heter Läroplan för skolan. Vi ligger främst i den industrialiserade världen i detta avseende. Hade det varit en stor kris på området tycker jag att det hade krävt många fler åtgärder, men det är det inte. Vi är bland de främsta.

Anf. 6 Cecilia Dalman Eek (S)
Herr talman! Jag tycker att det är dystert att utbildningsministern inte har bättre koll på vad Parisdeklarationen handlar om. Den handlar inte alls om hur skolorna ska skaffa fler datorer. Den handlar om det jag sade nyss, att staterna ska ta på sig ett ansvar för att utveckla öppna standarder, stimulera användarvänlighet och hitta former för att kunna dela resurserna fritt, utan krångel med upphovsrätt och med rätt sorts licenser, och för att underlätta för skolorna att samarbeta. Det är det som det här handlar om. Bland annat på grund av detta har vi socialdemokrater föreslagit en nationell it-strategi för skolan. Vi ser det som många andra ser: I takt med den allt snabbare teknik- och mjukvaruutvecklingen vidgas de digitala klyftorna allt snabbare och riskerar att skapa ett klassamhälle där skolorna redan från början skiktar barnen i dem som har tillgång till de nya öppna resurserna och kan hantera dem och de som inte har det. Det här handlar inte bara om verktygen, om datorerna, surfplattorna, böckerna, vaxplattorna eller vad vi nu talar om. Det handlar om att skapa handfasta förutsättningar för den delandets kultur av samarbete som lärare, skolor, friskolor och kommuner behöver för att kunna tillgodogöra sig den här nya resursen som eleverna behöver i framtidens Sverige. Det hoppas jag att utbildningsministern ska ta till sig efter den här debatten, göra någonting åt och återkomma med besked om hur man ska göra det. Herr talman! Det här är mitt sista inlägg i debatten, och utbildningsministern använder emellanåt sina sista två minuter till att ställa helt nya frågor, väl vetandes att jag som interpellant inte har möjlighet att svara på dem. Jag skulle i all ödmjukhet vilja föreslå att utbildningsministern svarar på frågan varför Sverige inte har något nationellt arbete för att skapa förutsättningar för öppna lärresurser i enlighet med Parisdeklarationen.

Anf. 7 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Sverige är främst i OECD på detta. Vi har en it-strategi. Den heter Läroplan för skolan. Det jobbas för fullt ute på skolor, i kommuner och på skolmyndigheter. Utbildningsradion har dessutom just fått ett nytt uppdrag, att hjälpa till med läromedelsförsörjningen på it-sidan när det gäller skolväsendet. Det jobbas för fullt med detta. Det är därför som Sverige ligger främst. Jag skulle gärna se en mycket starkare statlig styrning av skolan. Det är alltid så förvånande och närmast komiskt när Socialdemokraterna kräver ännu mer statlig styrning och ännu mer statlig styrning utan att för ett ögonblick reflektera över varför man kommunaliserade skolan en gång i tiden. Det skapar ju precis detta: Mer samordning, mer samordning. Ursäkta! Varför ska man då ha en kommunal skola? Dra slutsatsen: Förstatliga skolan! Jag tycker att det vore en klok slutsats, för det borde vi göra. Men då får man finna sig i att så länge den är kommunal är det kommunerna som har ansvaret för detta. Det är innebörden i kommunaliseringen. Herr talman! Digitaliseringen av skolan pågår med en väldig fart. Sedan flera år tillbaka är det mycket tydligt inskrivet i den nya svenska läroplanen att detta är ett uppdrag som skolan har, och vi är bland de bästa i världen på det.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.