Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

studieavgifter vid universitet och högskolor

Interpellation 2003/04:457 av Danestig, Britt-Marie (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-04-28
Inlämnad
2004-04-28
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2004-05-12
Svar fördröjt anmält
2004-05-25
Besvarad
2004-06-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 april

Interpellation 2003/04:457

 av Britt-Marie Danestig (v) till utbildningsminister Thomas Östros om studieavgifter vid universitet och högskolor

En av de viktigaste principerna för den svenska utbildningspolitiken har varit att ubildningen vid universitet och högskolor ska vara kostnadsfri för studenterna. Även i övriga Europa är huvudprincipen att den högre utbilningen finansieras med offentliga medel, till skillnad från exempelvis USA där universitetens inkomster till största del kommer från privata källor såsom donationer och studieavgifter. Den senaste tiden har emellertid alltfler röster höjts, både i Sverige och internationellt, för att införa avgifter för studenter.

För Vänsterpartiet är lika tillgång till ubildning en grundläggande fråga om rättvisa och jämlikhet. Avgifter för utbildning slår hårdast mot dem som har sämst ekonomi och kommer från studieovana miljöer. Den sociala snedrekryteringen skulle med andra ord öka om avgifter infördes. Utbildning är också ett redskap för att skapa internationella kontakter och intenationell solidaritet. Avgifter kommer att bgränsa det internationella utbytet till studenter med goda ekonomiska förutsättningar från länder i västvärlden. I propositionen Den öppna högskolan (2001/02:15) slogs det fast att en avgiftsfri högskola var en av de viktigaste förutsättningarna för att locka fler utländska studenter och öka internationaliseringen av de svenska universiteten och högskolorna.

Socialdemokraterna har tidigare delat Vänsterpartiets syn på den avgiftsfria högre utbildningen. Det var därför överraskande när utbildningsminister Thomas Östros i en artikel på DN Debatt den 28 februari i år föreslog att de svenska lärosätena ska ges möjlighet att ta emot utländska studenter mot betalning. Den socialdemokratiska mellankongressen den 16@18 april tog ställning till detta förslag och beslutade att "öppna för högskolorna att (- - -) ta emot fler utländska studenter som själva får bekosta sin utbildning."

Vänsterpartiet anser att det är ett mycket olyckligt beslut med hänvisning till vad som har sagts ovan, att det försvårar internationellt utbyte, men även för att studenter delas in i olika kategorier och behandlas olika beroende på vilken bakgrund de har. Vi ser det också som en stor risk att införandet av avgifter för studenter från länder utanför EES-området kommer att leda till att avgifter införs även för andra kategorier studenter. Risken är då även stor att avgifterna höjs successivt vilket visas av internationella erfarenheter.

Storbritannien är det mest aktuella exemplet på vad som kan ske när man väl har infört avgifter. Från och med läsåret 1998/99 infördes en avgift på 1 100 pund per år som ett medel att förstärka lärosätenas resurser. Det hävdades dock från många håll att avgiftsnivån var för låg för att innebära något verkligt resurstillskott. Därför har man nu beslutat att höja avgiften till 3 000 per år från och med 2006. Trots detta fortsätter debatten och starka röster hävdar att avgifterna måste höjas ytterligare, dels för att utgöra en bättre resursförstärkning dels för att förstärka konkurrensen mellan lärosätena.

Mot bakgrund av detta vill jag därför ställa följande frågor till utbildningsminister Thomas Östros:

1. Kommer statsrådet att medverka till att införa avgifter för studenter från länder utanför EES-området som studerar vid svenska universitet och högskolor?

2. Om avgifter införs vilka utbildningar avser statsrådet att verka för ska vara avgiftsbelagda?

3. Kan statsrådet ge exempel på hur höga avgifter den enskilde studenten i så fall ska betala?

4. Om avgifter införs för studenter från länder utanför EES-området vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att garantera att detta inte är ett första steg mot att avgifter införs även för andra studenter?

5. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att biståndsprojekt och utvecklingssamarbeten inte ska påverkas negativt om studieavgifter införs?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:457, studieavgifter vid universitet och högskolor

Interpellationsdebatt 2003/04:457

Webb-tv: studieavgifter vid universitet och högskolor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)
Anf. 48 Thomas Östros (S)
Herr talman! Britt-Marie Danestig har ställt ett flertal frågor om studieavgifter vid universitet och högskolor. Avgiftsfri utbildning för svenska studenter är en grundläggande princip i regeringens utbildningspolitik. Högre utbildning ska finansieras med offentliga medel. För att utveckla svensk högre utbildning måste vi fortsätta det målmedvetna och framgångsrika arbete för ökad kvalitet och breddad rekrytering som bland annat kom till uttryck i propositionen Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15). Att läsa på högskolan måste vara en levande möjlighet i varje hem. Avgiftsfri utbildning för svenska studenter är en förutsättning för breddad rekrytering till högskolan. Jag är inte främmande för att ytterligare stärka skyddet för avgiftsfria studier för svenska studenter. Samtidigt är det angeläget att ytterligare stärka den svenska högskolans internationella konkurrenskraft. Studenters och lärares rörlighet över gränserna har i århundraden varit viktig för utvecklingen och spridningen av ny kunskap och nya idéer. Det internationella utbytet ökar också förståelsen för andra länder och kulturer. För att stärka Sveriges ställning som ledande kunskapsnation är det därför viktigt att Sverige höjer ambitionerna, stärker attraktiviteten i de svenska utbildningarna och mer aktivt arbetar med internationalisering av svensk högre utbildning. En projektgrupp inom Regeringskansliet som har sett över vissa examensfrågor i högskolan presenterade i februari sina förslag i slutrapporten Högre utbildning i utveckling - Bolognaprocessen i svensk belysning (Ds 2004:2). Förslagen syftar till att inrätta tydliga utbildningsnivåer och internationellt konkurrenskraftiga examina och därigenom öppna för en mer aktiv rekrytering av utländska studenter till Sverige. För att stärka de svenska universitetens och högskolornas konkurrenskraft är det också angeläget att lärosätena blir bättre på att samverka och profilera sig inom sina starka områden. I dag är det möjligt för svenska lärosäten att sälja uppdragsutbildning till länder utanför EES-området. Köpare är då en offentlig eller privat organisation. Men för att rekrytera ännu fler utländska studenter till framför allt forskarutbildningen och en framtida masterutbildning bör universitet och högskolor kunna erbjuda enskilda studenter från länder utanför EES-området utbildning mot betalning utan att avgiftsfriheten i övrigt hotas. Den kraftiga ökningen av utbytesprogrammet Linnaeus-Palme, som är inriktat mot utvecklingsländer, ger utländska studenter med små ekonomiska resurser större möjligheter att studera i Sverige. På den socialdemokratiska partikongressen i april i år togs ett beslut om att verka för att införa möjligheten för universitet och högskolor att ta ut avgifter för studenter från länder utanför EES-området. Men innan sådana avgifter kan införas måste ett antal praktiska frågor utredas närmare.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 49 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Först vill jag tacka utbildningsminister Thomas Östros för svaret på min interpellation. För Vänsterpartiet är det en självklar princip att utbildning vid universitet och högskolor ska vara kostnadsfri för studenterna. Lika tillgång till utbildning oavsett klassbakgrund, kön eller etnisk tillhörighet är för oss dels en fråga om rättvisa och jämlikhet, dels en förutsättning för att grundutbildning och forskning ska ha både hög kvalitet, samhällsrelevans och legitimitet. Socialdemokraterna har tidigare delat vår syn på den avgiftsfria högre utbildningen. Den 9 april 2002 sade utbildningsministern så här i en interpellationsdebatt i riksdagen: En avgiftsbeläggning av enbart vissa utländska studenter skulle innebära en icke önskvärd uppdelning av studenterna i olika kategorier. De som i första hand skulle drabbas är studenter från länder med svagare ekonomi. Jag motsätter mig därför avgifter inom den högre utbildningen i Sverige, oavsett vilket land en student kommer ifrån. I februari 2003 vidhöll utbildningsministern sin uppfattning. Så här sade han då: Till skillnad från Moderaterna är jag inte beredd att verka för en uppdelning av studenterna i EU-medborgare eller EES-medborgare å ena sidan och övriga å den andra samt skärpa reglerna för de senare. En sådan uppdelning skulle motverka internationaliseringen av högskolan och i första hand drabba studenter från länder med svagare ekonomi. Jag har i flera debatter i den här kammaren varnat för att om man börjar införa avgifter för studenter som kommer från länder utanför EES-området så kommer detta att vara en murbräcka som till slut driver fram avgifter också för svenska studenter. Ett år senare, den 28 februari i år, växlar utbildningsministern, i en artikel i DN, in på ett helt annat spår när han säger att det skulle vara bra för kvalitetsutvecklingen inom den svenska högskolan om Sveriges universitet och högskolor kunde rekrytera ännu fler utländska studenter. Det är dock inte självklart att detta ska finansieras av de svenska skattebetalarna. För att rekrytera fler utländska studenter till master- och forskarutbildningarna bör universiteten och högskolorna kunna erbjuda studenter från länder utanför EES utbildning mot betalning. Utbildningsministerns tidigare mycket negativa syn på avgifter har nu ersatts av en mer pragmatisk och positiv syn. Vad fick då utbildningsministern att så diametralt ändra uppfattning? Har Socialdemokraterna låtit sig inspireras av brittiska Labour som infört avgifter som år 2006 kommer att motsvara ca 3 000 pund per år och student? Eller hänger Thomas Östros omsvängning i avgiftsfrågan samman med ovilja och rädsla för att utmana den borgerliga oppositionen? Eller har Thomas Östros fallit till föga för de svenska universitets- och högskolerektorernas syn på avgiftsfrågan? Christina Ullenius, rektor vid Karlstads universitet och tillika ordförande i SUHF, sade i ett inslag i Sveriges Radio att hon ser en utveckling i Europa där skatterna sänks samtidigt som kostnaderna för åldringsvård och konkurrensen om de offentliga medlen ökar. Hon trodde därför att det kommer att bli vanligare att kostnader för utbildning lastas över på individen. För Vänsterpartiet är det både överraskande och oroande att den socialdemokratiska mellankongressen i april i år tog ställning för utbildningsministerns förslag om att svenska lärosäten ska ges möjlighet att ta emot studenter utanför EES-området mot betalning. Vi menar att de farhågor som Thomas Östros tidigare givit uttryck för fortfarande äger sin giltighet. Avgiftsbeläggningen försvårar internationellt utbyte. Den särbehandlar studenter efter social bakgrund och den öppnar upp för att avgifter införs även för andra kategorier studenter. Risken för successiva utvidgningar och höjningar är stor, vilket internationella erfarenheter också tydligt visar.
Tobias Billström (M)
Anf. 50 Tobias Billström (M)
Herr talman! Först av allt vill jag naturligtvis välkomna den här interpellationsdebatten. Vi moderater må ha andra uppfattningar än regeringen och dess stödparti Vänsterpartiet när det gäller finansieringen av landets lärosäten, men det finns aspekter som är viktiga att resonera kring. Det är precis som utbildningsministern sade i sitt svar här, nämligen att beslutet att ändra reglerna för studerande utanför EES och avgiftsbelägga grundar sig på en korrekt bedömning av läget. Vi välkomnar naturligtvis från moderat sida Socialdemokraternas tillnyktring i den här frågan. Det har tagit lite tid, men hursomhelst är vi nu framme vid en bra situation. Vi moderater ser gärna en ökning av andelen sökande utanför EU till svenska universitet, svenska lärosäten. Men vi vet att bakgrunden för dem som i dag söker från de här utvecklingsländerna till Sverige till stor del är så socialt och ekonomiskt beskaffad att de hade haft råd och har råd att betala eventuella avgifter. De blir alltså inga förlorare om avgifter införs. Britt-Marie Danestigs och Vänsterpartiets bedömning är ideologiskt grundad i den här frågan, medan vår grundar sig på fakta. Vi har däremot i Sverige ett stort ansvar för att ge även icketraditionella sökande, alltså personer som har ekonomiskt svag bakgrund, möjlighet att komma till vårt land och få akademisk bildning. Vi moderater skulle kunna tänka oss en bred flora av stipendier särskilt riktade till länder utanför EES-området. En tanke är faktiskt att göra en avsättning i den svenska biståndsbudgeten för att uppnå detta. Det skulle vara intressant att på den här punkten få höra vad statsrådet tycker. Om de svenska lärosätena ska ta emot fler studenter kräver detta att mer resurser tillförs lärosätena för att inte kvaliteten ytterligare ska urholkas, alternativt att andelen eller antalet utbildningsplatser som står till förfogande för svenska studenter minskas. Det kan ju ingen vilja. Utbildningsministern borde också kunna svara lite mer utförligt angående vilket av alternativen som han föredrar. Vad gäller den politik som Vänsterpartiet har bidragit med under ganska många år, genom att stötta den systematiska av Socialdemokraterna framkommenderade underfinansieringen av landets lärosäten, kan den knappast kritiseras med trovärdighet av Britt-Marie Danestig som själv representerar det partiet.
Thomas Östros (S)
Anf. 51 Thomas Östros (S)
Herr talman! En av de frågor som jag har jobbat mest engagerat med under min tid som utbildningsminister är frågan om att knäcka den sociala snedrekryteringen, att öppna våra högskolor för nya grupper, att se till att fler unga människor får chansen att studera på universitet och högskolor, oavsett vilken bakgrund de har. Därför var det roligt att läsa Högskoleverkets och dess generaldirektörs debattartikel i Dagens Nyheter i dag, som ju bekräftar att den politik som vi har bedrivit under sex sju år är en stor framgång. Antalet unga människor på högskolorna har ökat mycket kraftigt. Vi har för första gången på flera årtionden en lång period av minskad social snedrekrytering. Antalet från arbetarhem har fördubblats vid våra högskolor. En grundbult i detta är naturligtvis avgiftsfriheten. Om man skulle införa avgifter för svenska studenter skulle det få en direkt effekt på social snedrekrytering i mycket negativ riktning. Jag är totalt oförstående inför de insatser man gör i Storbritannien när det gäller att inte bara införa utan också sedan höja avgifterna till högre utbildning. Där har man redan sett en effekt på social snedrekrytering. Jag är glad över att ha Britt-Marie Danestigs stöd för den politiken. Däremot måste vi se vad som händer när det gäller en allt växande studentgrupp som kommer från relativt välmående hem i Asien, Sydostasien inte minst, där man sänder sina barn ut i världen för att de ska få en bra högre utbildning. Det är något mycket positivt. Internationalisering och rörlighet är bra. Den studentgruppen ökar snabbt i omfattning, söker sig till en rad olika länder och kommer också till Sverige, vilket vi tycker är positivt. Om man vill att det ska fortsätta, att vi ska ta emot alltfler och allt större grupper av utländska studenter kommer vi till frågan om rimligheten att svenska skattebetalare finansierar deras utbildning, när föräldrarna skickar ut sina barn för att köpa utbildning till dem. Det är en relevant fråga som man måste ta ställning till. Jag vill att vi ska ge våra universitet och högskolor en mycket fin chans att vara med och rekrytera allt större grupper av utländska studenter. Om de ska göra det måste de få möjlighet att ta ut ersättning för den utbildningen, annars kommer det att bli som i en rad andra länder, att vi blir tvungna att begränsa antalet studenter från länder utanför EES-området. Det är också det som en del studentföreträdare har sagt till mig när jag har pressat dem på den här frågan: Inför då begränsningar! Det vill inte jag. Jag vill att våra svenska lärosäten ska vara internationellt konkurrenskraftiga och attrahera utländska studentgrupper. Det är en fråga som är viktig. En annan fråga som är viktig är att vi ser nya typer av samarbetsformer växa fram internationellt, till exempel inom Europeiska unionen, där vårt regelverk visar sig vara ett hinder i vägen för svenska lärosäten att delta. En av de frågor som Sverige har slagits för är att inrätta ett utbytesprogram mellan EU och länderna utanför EU, det som kallas för Erasmus Mundos. Man ger ett ordentligt stipendium till en student för att komma till Europa och studera på en masterutbildning där ett svenskt universitet samverkar med till exempel ett brittiskt universitet. Det stipendiet betalar svenska skattebetalare, och i stipendiet ingår kostnaden för utbildningen. Men i Sverige kan vi inte ta ut den kostnaden av studenten. Ersättningen blir kvar i studentens egen ekonomi. Därmed blir det svårt för svenska lärosäten att fullt ut delta i ett sådant internationellt utbyte. Ett sådant regelsystem kan vi naturligtvis inte ha. Vi måste ge våra svenska lärosäten möjlighet att delta i de stora utbytesprogrammen. Det är där som vi driver kvalitetsutvecklingen av våra lärosäten. För mig är avgiftsfriheten en grundbult när det gäller de svenska studenterna. Men det är klart att vi måste kunna delta i den globalisering av högre utbildning som nu fortgår med full kraft. Vi måste ge praktiska möjligheter till universiteten för detta.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 52 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Jag vill landa i några väldigt konkreta frågor som egentligen fanns i min interpellation också. Den första fråga som jag hade ställt till Thomas Östros var om han kommer att medverka till att införa avgifter för studenter från länder utanför EES-området. På den frågan har jag uppfattat att utbildningsministern har svarat ja. Den andra frågan handlade, ifall avgifter införs, om vilka utbildningar Thomas Östros avser att verka för ska vara avgiftsbelagda. Den frågan tycker jag inte att utbildningsministern riktigt har besvarat ännu. Den tredje frågan var: Kan utbildningsministern ge exempel på hur höga avgifter den enskilde studenten i så fall ska betala? Den frågan har utbildningsministern inte heller svarat på, i varje fall inte riktigt klart. Ska avgiften motsvara lärosätets totala kostnad för en utbildningsplats, prislappen, kan man säga, som staten bidrar med? Med tanke på utbildningsministerns uttalande i DN-artikeln och också här i dag att studenter från länder utanför EU inte ska belasta svenska skattebetalare vore det logiskt. Avgifterna skulle därmed för den enskilde studenten kunna bli mycket höga, för en del av grundutbildningarna i varje fall och definitivt för forskarutbildningen. Jag har funderat på om utbildningsministern har tänkt att de betalande studenterna ska konkurrera på lika villkor när det gäller urvalet till attraktiva utbildningar. Eller ska de få en egen kvot? Den fjärde frågan var: Om avgifter införs för studenter från länder utanför EES-området vilka åtgärder kommer utbildningsministern att vidta för att garantera att detta inte är ett första steg mot att avgifter införs även för andra studenter? Utbildningsministern säger i svaret på min interpellation: "Jag är inte främmande för att ytterligare stärka skyddet för avgiftsfria studier för svenska studenter." Det, Thomas Östros, gläder mig verkligen. Med anledning av det har jag några följdfrågor som jag gärna skulle vilja ställa till ministern. Vilka konkreta åtgärder ämnar utbildningsministern vidta för att stärka skyddet för avgiftsfria studier för svenska studenter? När kan detta komma att ske? Kan Thomas Östros tänka sig att föreslå att den svenska avgiftsfriheten vid universitets- och högskolestudier fastslås i av riksdagen stiftad lag? Nu regleras, om jag har förstått rätt, lärosätenas möjligheter att ta ut avgifter i regleringsbreven och i avgiftsförordningen, vilket för närvarande gäller beställd utbildning, uppdragsutbildning, uppdragsforskning, forskningsetisk granskning och högskoleprovet. Jag vill påminna utbildningsministern om att avgiftsfriheten finns fastslagen i förarbetena till propositionen Ett reformerat studiestödssystem , där det på s. 68 står: "All utbildning i det offentliga skolväsendet och vid universitet och högskolor i Sverige är avgiftsfri för de studerande." Det är en proposition som är ett resultat av ett bra samarbete, vill jag säga, mellan våra två partier och Miljöpartiet. Det finns ett ekonomiskt motiv. Det har jag förstått i samtal med universiteten och högskolorna också. Frågan är om det skulle tillföra så väldigt stora resurser. Jag är tveksam till det. Jag har försökt få fram hur många utländska studenter vi har i dag. År 2002 fanns det enligt Högskoleverket ca 10 000 studenter som saknade personnummer. Det är enligt Högskoleverket det säkraste sättet att kunna urskilja utländska studenter. Av dessa ingick 7 000 i något slags utbytesprogram, varav 3 500 inom EU-program och 3 500 inom bilaterala program. Alltså återstod 3 000 studenter. Av dessa, säger man på Högskoleverket, kommer med största sannolikhet merparten från länder inom EES-området, studenter som har tagit sig hit av egen kraft och inte deltar i ett utbytesprogram. Högskoleverket uppskattade det till ca 2 300. Alltså återstår 700-800 studenter som i nuläget kan vara aktuella för avgifter.
Tobias Billström (M)
Anf. 53 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag ska försöka fatta mig kort. Vi har från moderat sida tydligt klargjort i olika omgångar att vi inte heller ställer upp på avgifter vid svenska universitet. Det är inte aktuellt för oss. Däremot fick jag inte klargjort från utbildningsministerns sida hur han såg på den totala mängden anslag som utgår till de olika lärosätena i landet. Det är intressant att höra att Britt-Marie Danestig, som har så mycket att säga om tanken på att begränsa lärosätenas rätt att ta ut avgifter, inte har särskilt mycket kommentarer när det gäller den neddragning av anslagen som har skett under de senaste åren. De här två sakerna hänger ju ihop. Det finns en anledning till att Universitets- och högskoleförbundets medlemmar i så stor utsträckning ställer upp på tanken att lärosätena ska få möjlighet att förstärka kassan med avgifter från studenter från länder utanför EES. Jag tycker att det intressant att höra att Vänsterpartiets omsorg om landets studenter inte sträcker sig mycket längre än dit. Men jag tycker också att utbildningsministern borde förklara hur detta egentligen ska gå ihop. Får vi nu ett inflöde, som Britt-Marie var inne på, av studenter utifrån, ska då lärosätenas kostnader täckas fullständigt, delvis eller med någon procentsats eller motsvarande? Det tycker jag att utbildningsministern måste svara på.
Thomas Östros (S)
Anf. 54 Thomas Östros (S)
Herr talman! Visst ska regeringen besvara den typen av detaljerade frågor - när vi lägger fram förslag till riksdagen. Det här är en riktning vi nu tar. Nu ska de praktiska frågorna utredas. Det finns lagfrågor, förordningsfrågor och praktiska frågor som måste redas ut innan ett sådant här system sätts i sjön. Tobias Billström säger att det har varit neddragningar av utbildningsmedel de senaste åren. Nej, så har det inte varit. Det är precis tvärtom. Det redovisas också av Högskoleverket i dagens artikel i Dagens Nyheter. Bara till högskolorna har den reala resursökningen varit 5 miljarder kronor. Sammantaget med studiemedel talar vi om resurser på över 8 miljarder kronor. Jag skulle vilja be Tobias Billström försöka hitta någon period i modern svensk utbildningspolitisk historia där större resurser har tillförts högskolorna än under denna period. Jag tror att Tobias Billström går bet. Det var besparingar under krisåren i mitten av 90-talet då alla delar av den offentliga verksamheten fick besparingar. Därför var det också väldigt roligt att tillsammans med Vänsterpartiet kunna tillföra extra kvalitetspengar till humaniora och samhällsvetenskap för att stärka kvaliteten där ytterligare. Till Britt-Marie Danestig vill jag säga att det är väldigt viktigt att ta sin utgångspunkt i hur det redan i dag är där vi är överens. I dag får lärosätena fritt sälja uppdragsutbildning till företag, stater eller regioner utanför EES. Det innebär att man säljer och försöker sälja utbildning. Den principiella tvehågsenheten kring försäljningen har alltså Vänsterpartiet redan fört åt sidan. Det ställer man upp på. Skillnaden nu är att det är fråga om att ett kinesiskt företag ska kunna köpa en masterutbildning till sina anställda unga studenter eller att en kinesisk familj som ska köpa utbildning i världen ska kunna betala för den själv. Jag tycker inte att skillnaden blir så dramatisk när man ser det på detta sätt. När det gäller fattiga studenter, studenter från tredje världen som inte har föräldrar som köper dem en utbildning, ser jag att Sverige har ett solidariskt ansvar att vara med och erbjuda god utbildning - dels genom att stödja universiteten i de länderna, dels genom att se till att man via utbytesprogram har möjlighet att komma till Sverige. De kommer inte hit på grund av att det finns en avgiftsfri utbildning. Det har de icke råd till. De kommer bara om vi har väl utarbetade utbytesprogram. Därför ska vi utveckla den typ av utbytesprogram vi nu har, som Linnaeus-Palme, som finansieras med biståndsmedel och som gör att vi verkligen kan rikta oss till fattiga studenter i den fattiga delen av världen och erbjuda utbyte bland både lärare och studenter. En avgiftsbelagd utbildning för studenter från länder utanför EES hotar inte våra möjligheter att finansiera fattiga studenters utbildning. Sedan kommer vi till de praktiska frågorna, som Britt-Marie Danestig också måste fundera på. Utbytesprogrammen inom Europeiska unionen utformas nu så att vi icke kan delta om vi inte har möjlighet att ta ut den avgift som studenterna har fått pengar till i sin hand via svenska skattemedel. Det är klart att vi måste kunna göra detta. Det är inte rimligt att den enskilde studenten som får ett stipendium som ska betala utbildningen får behålla de ganska stora pengarna i egen ficka och att de inte kommer universiteten till del som det var tänkt när besluten fattades i Europeiska unionen. Jag menar att det går att ordna ett sådant här system på ett sådant sätt att det garanterar vår solidaritet med fattiga länder och fattiga studenter men också öppnar möjligheten för våra universitet och högskolor att ännu mer framgångsrikt än i dag ta emot, rekrytera och attrahera de växande studentgrupper som söker sig världen runt till de mest attraktiva universiteten för att få sig en god högre utbildning.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 55 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Jag vill bara markera att vi tycker att det är oerhört viktigt och vill bidra till att studentutbytet och rörligheten ökar och att internationaliseringen över huvud taget får en större tyngd. Vi skulle gärna vilja utveckla sådana program som Linnaeus-Palme-programmet, som är alldeles utmärkt och har givit väldigt många studenter, bland annat från Sydafrika, möjlighet att studera här. Det tror jag är det kanske bästa bidrag vi kan ge till många utvecklingsländers uppbyggnad. Det är många saker som behöver utredas. Thomas Östros nämnde i sitt svar på min interpellation också Bolognaprocessen, och den delen är ju inte heller problemfri. Jag tolkar Thomas Östros så att det nu finns en garanti - och detta är någonting som jag har varit väldigt noggrann med - för att inte detta blir öppningen för att även avgiftsbelägga svenska studenter. Då har vi nämligen gått inte bara ett steg utan många steg tillbaka. För oss är det viktigt, och jag tror att det är det för socialdemokratin också, att slå vakt om möjligheten att få studera oberoende av vilken klasstillhörighet, vilket kön eller vilken etnisk tillhörighet man har. Det tycker jag var en röd tråd i den proposition som Thomas Östros också hänvisade till, Den öppna högskolan , som också var ett samarbete mellan våra partier och som kanske är en av de propositioner jag har varit gladast åt under mina tio år i riksdagen. Den är präglad av arbetarrörelsens värderingar och syn på utbildning och kunskap, men i ett modernt samhälle. Jag hoppas att vi kan fortsätta den utvecklingen.
Thomas Östros (S)
Anf. 56 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det kommer vi att få goda möjligheter att göra när vi lägger fram framtida propositioner. Jag tror att vi har en väldig samstämmighet i grundsynen när det gäller kampen mot den sociala snedrekryteringen och de framsteg vi där faktiskt är på väg att göra, vilket vi ska vara stolta över. Det har också inneburit mycket stora resursinsatser som vi gjort gemensamt tack vare beslut i denna riksdag. Jag ska också säga till Britt-Marie Danestig att jag verkligen ser fram emot en sådan debatt om någon eller något parti här i kammaren skulle föreslå avgifter för svenska studenter. Den tror jag att vi tar hem, och vi får nog också befolkningen med oss i att kraftfullt ta avstånd från sådana idéer. De skulle verkligen riskera att kraftigt öka den sociala snedrekrytering som vi här har diskuterat.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.