Storregioner och demokratin
Interpellation 2007/08:333 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-01-24
- Inlämnad
- 2008-01-24
- Besvarad
- 2008-02-12
- Sista svarsdatum
- 2008-02-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 januari
Interpellation
2007/08:333 Storregioner och demokratin
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Ansvarskommittén presenterade grunderna för en förändring till större så kallade regionkommuner i Sverige. Bakgrunden till förslaget är förhållandet att den regionala nivån i dag upplevs som splittrad, oöverskådlig och har ett stort antal aktörer vars verksamheter ofta överlappar varandra. I sin tur har det nu startat en process över landet där länsföreträdare tar initiativ till nya regionbildningar. Detta understöds av en särskild tjänsteman som fått regeringens uppdrag att föra dialog med länen i frågan.
Varken i Ansvarskommitténs förslag eller i den nu pågående processen ägnas särskilt stor kraft eller intresse åt demokratifrågorna. Större regioner får självfallet konsekvenser för den demokratiska styrningen av den offentliga organisationen, närheten till beslutsfattare, tydligheten hos beslutsfattare och allmänhetens kännedom om hur politiskt ansvar ska utkrävas mellan valen.
Om inte den demokratiska folkstyrelsedimensionen får en ökad tyngd och framför allt ökat intresse i det arbete som nu pågår är risken uppenbar att de nya storregionerna kan få demokratiska legitimitetsproblem. Självklart borde detta vara ett problem och en fara som borde röna intresse ur regeringens perspektiv. Men just denna dimension har inte heller från regeringen ägnats någon särskild uppmärksamhet.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ge demokrati- och folkstyrelsefrågorna en ökad tyngd i den pågående processen med siktet inställt på bildandet av så kallade regionkommmuner innefattande flera av dagens län?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:333
Webb-tv: Storregioner och demokratin
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:62 Tisdagen den 12 februariProtokoll 2007/08:62 9 § Svar på interpellation 2007/08:333 om storregioner och demokratin
Protokoll från debatten
Anf. 37 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge demokrati och folkstyrelsefrågorna en ökad tyngd i den pågående processen med sikte inställt på bildandet av så kallade regionkommuner innefattande flera av dagens län.
Som Peter Hultqvist noterar pågår det för tillfället diskussioner mellan politiska företrädare och andra berörda parter runt om i landet i syfte att skapa nya regionbildningar med utgångspunkt från Ansvarskommitténs förslag. Efter önskemål från kommunala företrädare fattade därför regeringen i slutet av juni 2007 beslut om att uppdra åt Jan-Åke Björklund att efter inkomna lokala och regionala önskemål utgöra en samtalspartner och samordna dessa diskussioner. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 30 maj 2008.
Utredaren Jan-Åke Björklund ska agera enbart utifrån lokala och regionala önskemål. Detta är ett viktigt förbehåll. Regeringen har hela tiden haft inställningen att en eventuell förändring av den regionala indelningen måste växa fram underifrån. Det är mellan företrädare för de politiska partierna, enskilda medborgare, näringsidkare och intresseorganisationer på regional och lokal nivå som diskussioner ska föras och ett eventuellt behov av en förändrad regional indelning tydliggöras.
Diskussioner om regionindelning kan inte styras från centralt håll. Ett skäl till att regeringen har valt att så tydligt markera att regionbildningsprocessen måste växa fram underifrån är just att den annars riskerar att inte få den legitimitet som Peter Hultqvist med rätta påpekar är så viktig.
Jag delar självfallet Peter Hultqvist uppfattning att demokrati- och legitimitetsaspekterna är mycket viktiga och att de måste uppmärksammas i den pågående processen. Bland annat utifrån det perspektivet kommer jag också att noggrant följa den fortsatta regionbildningsprocessen. För regeringen är demokratiaspekten av avgörande betydelse för att skapa legitimitet för nya regioner, men till skillnad från Peter Hultqvist litar jag på att demokratiskt valda företrädare och andra aktörer på lokal och regional nivå själva kommer att uppmärksamma och driva dessa frågor utan att detta ska behöva påpekas från central nivå.
Mot bakgrund av detta kommer jag inte att vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av den ställda frågan.
Anf. 38 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag kan konstatera att ministern inte är beredd att vidta en enda åtgärd för att stimulera, markera, tydliggöra eller påverka så att nya storregioner från demokratisk synpunkt ska fungera på ett bra sätt. Jag kommer inte att vidta någon ytterligare åtgärd är Odells besked.
Det vi nu ser är en passiv regeringsmakt som lojt väljer att luta sig tillbaka i fåtöljen. I praktiken får andra sköta demokratifrågorna. Visst kan det vara bra att säga att lokala och regionala aktörer får ta hand om detta, men ett demokratiskt samhällsbygge kräver en växelverkan mellan det lokala, regionala och centrala. Dessutom är riksdag och regering ytterst ansvariga för eventuella beslut om nya regioner. Är det då rimligt att göra som ministern och säga att han inte har någon uppfattning på demokratiområdet, annat än på ett principiellt plan, som han är beredd att driva? De lokala aktörerna får ta hand om de frågorna. Är Odell en icke-minister på detta område? Vara men inte verka tycks vara mottot.
Som jag ser det finns det ett antal risker med de större regionerna. Avståndet mellan väljare och valda riskerar att öka. Antalet människor som känner eller känner till en förtroendevald riskerar att minska. Likaså riskerar antalet förtroendeuppdrag att minska. De förtroendevalda får ansvar för mycket stora geografiska områden med därtill komplexa organisationer som kan vara svåra att överblicka och ha tillräcklig kännedom om. Svårigheter att utkräva det politiska ansvaret mellan valen kan uppstå. Det är viktiga, djupa och centrala problem. Ser ministern dessa problem?
Även om processen mot större regioner sker lokalt och regionalt måste frågor ställas: Hur folkligt förankrad är processen? Går den på djupet bland medborgarna eller omfattas den i praktiken av ett litet antal företrädare på kommun- och länsnivå? Jag tror att ministern vet att det ligger i farans riktning att innehållet i mina frågor ger en stark fingervisning om verkligheten. Ändå säger ministern att han inte tänker vidta några åtgärder eller engagera sig när det gäller demokratifrågorna.
Om de allmänna formuleringarna och välviljan, som jag trots allt kan notera i svaret, står för någonting när det gäller folkstyret skulle ministern kunna formulera sig på följande sätt: Varje ny region bör göra en demokratiredovisning. Den ska innehålla en analys av effekterna för folkstyret, närheten mellan väljare och valda och de förtroendevaldas möjlighet att i praktiken utöva en demokratisk styrning samt en bedömning av hur eventuella problem med ett demokratiskt underskott ska lösas.
Det är ett uppslag. Det är en idé. Det är ett sätt att komma vidare. Det är ett sätt att markera att det här är oerhört viktigt utan att styra upp något. Processen kan fortsätta, men det är en oerhört tydlig fingervisning om att vi tar demokratifrågorna på allvar.
Jag spelar ut den här bollen. Är du beredd att ta den, eller står du kvar och stampar och är inte beredd att göra någonting?
Anf. 39 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Ska vi tala om medborgarnas regioner eller administratörernas regioner?
Så tillspetsat kan det bli när man kokar ned argumenten. Peter Hultqvist har med en interpellation väckt frågor kring nya regioners framväxt i Sverige och deras demokratiska och medborgerliga förankring.
Statsrådet Mats Odell utvecklar regeringens politik på ett klargörande sätt genom att fastslå att regioner växer fram underifrån. Det är inget som lockas fram vid landstingspolitikers sammanträdesbord, med eller utan samtalsledare utsända av staten.
Det lokala och nära perspektivet måste vara utgångspunkten. Därmed säkras också demokratin och delaktigheten.
Herr talman! Låt mig som relief och kontrast till Peter Hultqvists och Mats Odells tankeutbyte få berätta litet om framväxten av Region Skåne. Jag tror att det kan ha intresse för en frågeställning kring just regioner och demokrati.
Två län gick samman i en region. Det handlar om ett Skåne med 33 kommuner, där de allra flesta i samband med att försöksområdet skapades var positiva. Många av de skånska tidningarna tog aktivt ställning för. Viktiga branschorganisationer som Sydsvenska Industri- och Handelskammaren uttalade sitt stöd, och enigheten var bred över parti- och blockgränser. Såväl socialdemokrater som moderater i Skåne noterade att de tveksamma och de som ska övertalas inte finns hemma utan borta, i exempelvis det Stockholm där vi nu för denna interpellationsdebatt.
Att vi i år skriver 2008 och det således är 350 år sedan freden i Roskilde 1658 gör att även människor norr om Hallandsås kan påminna sig att Skåne har en gemensam historia, gemensamma traditioner och berättelser, som håller samman detta område med i dag över en miljon invånare från Malmö och Lund i syd och Ängelholm och Båstad i nordväst till Simrishamn och Tomelilla i öst.
Herr talman! Utan förankring i kommunerna, hos intresseorganisationer och brett bland partierna går det inte med trovärdighet att forma en region som kan beskrivas som medborgarförankrad.
Ibland finns en rädsla för att den regiondiskussion som förts i spåret av Ansvarskommittén endast blir ett mummel bland dussintalet politiker. Även om det kanske inte blir en folkfrontsfråga är det dock ändå viktigt att finna engagemang och intresse utanför den snävaste kretsen. Det visar erfarenheten från Skåne.
Folke Johansson skriver i en uppsats med titeln Medborgarna och Region Skåne, där han jämför legitimitet och förankring i bland annat Skåne och Västra Götaland: När vi ser utvecklingen av intresset för politik både i region Skåne och i Västra Götalandsregionen så kan vi ana en förändring. Medborgarnas intresse för regionpolitiken har ökat kraftigt i båda regionerna.
Och vidare: Breddningen av regionernas ansvarsområden kanske börjar slå igenom och ge regionpolitiken mer liv än tidigare. Regionerna börjar kanske efterhand av allt fler uppfattas som mer än sjukvårdskommuner.
Allt detta är intressant. Den naturliga följdkommentaren till Mats Odell är att den klokhet med vilken nya ansökningar om bildandet av regioner kommer att hanteras rimligtvis inte borde få försinka ett permanentande av redan existerande och väl fungerande regioner som exempelvis Skåne. Mats Odell kan mycket väl komma till kammaren med en proposition om nya regioner med start efter 2010, men före det skulle han väl också kunna komma med en text om permanentande av redan befintliga regioner.
Anf. 40 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag delar Peter Hultqvists synpunkter i interpellationen till viss del, framför allt när han säger att den regionala nivån i dag upplevs som splittrad och oöverskådlig och har ett stort antal aktörer.
Jag delar däremot inte Peter Hultqvists åsikt när han säger att regeringen är passiv i frågan. Frågan har diskuterats i sak sedan mitten av 80-talet, när den Birgerssonska utredningen startade. 20-25 år har gått. Nu är det dags att sätta ned foten och se till att någonting händer.
Tittar vi på den regionala nivån i dag, länen, ser vi att man har problem med att klara ekonomin. Vi måste på något sätt ge dem förutsättningar att ge sina invånare en bra hälso- och sjukvård och så vidare. Vi måste stärka demokratin på den regionala nivån utifrån myndighetsperspektivet. Det är ändå så, som Peter Hultqvist också är inne på, att myndighetskartan i dag i Sverige ser ut som om en drucken spindel har passerat över kartan. Så kan vi inte ha det.
Det handlar också om folkstyrelsedimensionen i sammanhanget. Ser man utifrån befolkningens synvinkel är det kommunerna som är basen i det demokratiska arbetet. Landstingen, som i dag är den regionala nivån, upplevs som något främmande. Om vi skapar regioner som också kan stärka de små kommunerna kan vi ha kvar de mindre kommunerna och inte göra som den tidigare regeringen och satsa pengar på att slå ihop och göra storkommuner. Det vore en sämre väg att gå utifrån folkstyrelsedimensionen.
Hans Wallmark tog upp Skåneproblematiken. Jag skulle kunna ha en lång utläggning om hur diskussionen har förts i Stockholm-Mälarregionen och Mälardalsrådet, där vi har processat i 15 år för att kunna sätta ned foten och bli en bra region.
Det jag saknar i den debatt som förs i dag ute i kommuner och så vidare är tillväxtfrågorna utifrån den skattebas som tveklöst påverkas av bildandet av regionerna. När RUT, riksdagens utredningstjänst, tittade på skattebasen för Mälarregionen konstaterade man att den kommer att mångdubblas om regionen får förverkligas i den form som Mälardalsrådet arbetar för. Det vore ett stort lyft såväl för regionen Stockholm-Mälardalen som för Sverige i övrigt om man ser utifrån ett skatteutjämningsperspektiv. De som borde stå på barrikaderna och ropa att Mälardalsrådsområdet ska bilda en region är Dalarna, Skåne och Övre Norrland.
Ministern tar upp Jan-Åke Björklund som samarbetspartner. Jag får lov att säga att de kontakter jag har haft med Jan-Åke Björklund har varit mycket positiva. Han är öppen i diskussionen och för en bra dialog.
Men det gäller också att betona - precis som ministern gör - att de lokala och regionala önskemålen måste väga tungt, men att det här inte får bli en fråga för landstingsråd, kommunalråd eller tjänstemän. Det här är en fråga om demokrati. När det gäller just de här grupperingarna är det ofta så att de växer ihop med organisationen. Detta får inte bli en maktfråga, utan bara den demokratifråga det tveklöst är.
Den folkliga förankringen måste, precis som ministern säger, utgå från de politiska partierna, enskilda medborgare, näringsidkare och intresseorganisationer på regional och lokal nivå. Det är där vi har underifrånperspektivet. Om vi tror att folket i stugorna ställer sig på barrikaderna och kämpar för en regional bildning, då tror jag att vi har missuppfattat hela frågan. Detta är en fråga framför allt för de politiska partierna.
Anf. 41 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag tackar Peter Hultqvist för synpunkterna.
Det är väl ändå så att just för att jag respekterar de folkvalda på lokal och regional nivå och deras demokratiska process ska jag hålla mig undan från detta. Lita på att demokratin fungerar!
Debatten kom i gång efter att Ansvarskommittén var tillsatt. När den kom med sitt betänkande, och även under processens gång, började debatten i residensen och slotten, bland landshövdingar och myndighetschefer - de är väldigt nära berörda. Men nu har det hänt, Peter Hultqvist, att den här debatten är på väg allt längre ned i folkdjupet. Den har nu nått landstingshusen, den har nått kommunalhusen och den är på väg att också nå fram i vardagsrummen och vid köksborden hos människor. Det är det fina med det här.
Jag har också märkt när jag har varit ute i landet och träffat både medborgare i allmänhet och valda företrädare att det finns en dynamik. Man har inte fastlåsta positioner. Man tar in argument. Man lyssnar. Man tittar på vilka ekonomiska effekter och vilka sociala effekter olika samarbetsformer får.
Bakgrunden till detta är ju en snabbt fortgående globalisering av ekonomin. För att vi ska klara våra gemensamma åtaganden behöver vi också se till att vi har en offentlig service till medborgarna, ett beslutsfattande på lokal nivå, som fungerar. Hela det här projektet handlar faktiskt om att flytta ned beslutsmakt från statsmakten till lokalt folkvalda.
För att kunna överta flera uppgifter från staten är det nödvändigt att man regionalt har en något större geografisk plattform än de länsindelningar som gjordes på 1620-talet. Det har hänt en hel del sedan dess.
Jag vill också tacka Hans Wallmark och Jörgen Johansson för goda synpunkter, likaså för redovisningen av erfarenheterna från Region Skåne och från Västmanland som Jörgen Johansson kom med.
När det gäller Hans Wallmarks fråga kan jag säga att regeringen alldeles tydligt har klargjort att vi är beredda att permanenta de här försöken. Det som nu händer är ju att allt som har liv utvecklas och växer. På senare tid har det därför kommit i gång samtal också med Kronoberg och Blekinge huruvida de skulle kunna vara med i ett sådant här regionalt samarbete. Exakt hur det ska utformas kan jag inte svara på. Det är ett underifrånprojekt som vi icke ska trycka på vare sig medborgare eller folkvalda från statlig nivå. Det är medborgarna och deras folkvalda på lokal och regional nivå som ska bestämma hur de vill ha det.
Tillväxtfrågan tar Jörgen Johansson upp. Det är just en av de saker man ska överlåta från staten till de lokalt och regionalt valda. De ska också hantera de frågor som handlar om regionens ekonomiska tillväxt, näringslivets villkor, arbetspendling och allt det som har att göra med den långsiktiga försörjningsmöjligheten för människor runt om i vårt långa och relativt glesbefolkade land.
Anf. 42 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag vet inte vad det är för någonting som Mats Odell egentligen försöker slåss emot eller vad det är han ska bevisa här. Det jag har sagt är att man bör avkräva de län och regioner som ansöker en demokratiredovisning, en analys av effekterna för folkstyret, närheten mellan väljare och valda, förtroendevaldas möjlighet att i praktiken utöva demokratisk styrning och en bedömning av hur eventuella demokratiska underskott ska lösas.
Det här är inga märkligheter som hindrar någon process eller på något sätt skulle strida mot ett underifrånperspektiv. Det sätter däremot fingret på att det här är oerhört viktigt. Bara för att man har bevistat ett kommunalrådsrum, varit landstingsråd ett antal år eller sitter i någon gruppering som går in och ansöker om en regionbildning är det inte så att man med automatik, bara för att man är folkvald, har det här fullständigt förankrat och bearbetat hos befolkningen i länet. Jag tycker att det faktiskt fattas en hel del av folklig förankring i de här frågorna.
När Jörgen Johansson säger att det här inte är någonting man ska diskutera i stugorna utan att det är de politiska partiernas uppgift är det klart att man kan se det så. Men det är en lite torftig demokratisyn. Det kan jag tillåta mig att tycka.
Sedan säger Odell att det här diskuteras i vardagsrummen. Det kan man naturligtvis ha olika uppfattningar om. Jag tror att det är långt kvar till dess att man i tillräcklig mån ska kunna tycka att de här tankarna är förankrade och legitima. Det är mycket kvar av den typen av diskussioner. Möjligen har det trängt ned i kommunalhusen.
När den regionala indelningen gjordes på 1600-talet var Sverige ingen demokrati. Då var det konungens befallningsmän som sändes ut i hela landet. Axel Oxenstierna ritade den här kartan. Ärligt talat tycker jag att det har hänt väldigt mycket sedan dess, men den regionala strukturen har stått sig. Ska vi nu göra förändringar tycker jag att det är viktigt att under en period lägga en ökad tyngd på just demokratifrågorna och närheten till folket, närheten till de folkvalda. Hur ser den dimensionen ut?
Det har mest talats om effektivitet, samordning och kostnadsjakt. Det är den typen av frågor som har ingångsvärden i den här diskussionen. I Ansvarskommittén gör man en viktig markering. Kommittén vill betona att det är viktigt att inrättandet av regionkommuner inte leder till att antalet förtroendevalda väsentligt minskas. Det finns skäl att bevaka denna fråga särskilt eftersom den totala minskningen av förtroendevalda har varit mycket stor. Statistik finns endast tillgänglig för kommunerna, och där var minskningen störst under 80-talet då politikerkåren minskade med ungefär 20 000 personer.
Det är färre förtroendevalda i dag, och de politiska partierna uppbär heller inte den styrka som de gjorde en gång i tiden. Det finns faktiskt allvarliga argument för att ta just de här legitimitetsfrågorna på lite djupare allvar.
Statsministern har vid något tillfälle sagt att han vandrar omkring sida vid sida med folket, vars förtroende han bär. Den typen av högtravande formuleringar andas ju 1600-tal. Jag tror att man får akta sig när det gäller det här så att inte slutformuleringen blir: Jag har folket bakom mig, långt bakom mig. Det kan sluta så också om man inte är tillräckligt känslig och ser de här demokratifrågorna.
Jag tycker att mitt förslag inte är någonting som egentligen stör processen. Det skulle stärka en sådan här process. Jag uppmanar dig, Mats Odell, att ta upp den kastade handsken och engagera dig konkret i demokratifrågorna.
Anf. 43 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Mats Odell konstaterar insiktsfullt att det har hänt en del i Sverige sedan 1620-talet. Det är alldeles riktigt, herr talman, Skåne har blivit en del av Sverige från 1658. Det är en inte oväsentlig händelse.
Jag tror också att det som framkommer i den här interpellationsdebatten är viktigt, att man inte försöker skapa något slags esperantoregioner, någonting som trycks på ovanifrån. Alla i den här diskussionen tycks ju vara eniga om att det ska växa fram underifrån. Det ska finnas en bredare legitimitet än i enbart snäva politiska grupper.
Jag tror också att det är viktigt att man pratar om två motsatspar. Det har förekommit en hel del analyser av avståndet mellan väljare och valda. Det är ett viktigt motsatspar. Ett annat är mellan centrum och periferi.
Låt mig återigen lyfta fram Skåne, som jag tycker är ett gott exempel. Där använder man sig sedan regionen bildades av medborgardialog eller för diskussioner med medborgarna om viktiga sakfrågor. Det handlar om att regionledningen samverkar med kommunerna genom olika former av kommunresor. Kulturpolitiken lyfts fram som en viktig del i tillväxtpolitiken. Det finns ett särskilt ungdomsforum, och i går avhölls en speciell globaliseringsdag för gymnasieungdomar där man dessutom utlyste en uppsatstävling med temat globalisering, regionalisering och näringsliv. Den riktar sig till alla gymnasister i Skåne.
Jag tycker också att det är bra att det finns en diskussion i andra delar av Sverige om regioner. Det kan vara Mälardalen. Det kan vara Norrland. Min uppmaning till statsrådet Mats Odell är att inte låta de här viktiga diskussionerna försinka möjligheten att permanenta de områden som man har pekat ut ska kunna permanentas, alltså försöksområdena, varav Skåne är ett.
Det handlar om att flytta ned beslutsmakt, precis som statsrådet Mats Odell säger. Det handlar också om att visa respekt för den lokala och regionala politiken. Det må föras diskussion, men jag tror att det är väsentligt att man kommer tillbaka till kammaren med en speciell proposition om permanentning av försöksområdena och sedan i nästa steg kanske en proposition om andra regioner i andra delar av Sverige.
Anf. 44 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag vill rätta en viss del av Mats Odells historieskrivning. Jag var själv ordförande i Landstingsförbundets regionprogram i början av 1990-talet. Jag konstaterade då att de största motståndarna till regiontanken var landshövdingarna. Samtidigt konstaterar jag i dag att landshövdingarna står på barrikaderna för detta - åtminstone i Mälardalen, om jag bortser från en landshövding med talmanserfarenhet.
Kommunförbundet var mot detta i början av 1990-talet och Landstingsförbundet var för. I dag är Sveriges Kommuner och Landsting för utvecklingen. De som är emot regionaliseringen i dag är fraktioner inom vissa partier.
Peter Hultqvist tar upp folkstyrelsedimensionen, och den är oerhört viktig. Jag delar denna uppfattning. Jag ser det som att vara folkvald på den regionala nivån innebär att man är okänd och att det inte finns någon folklig förankring. Hur upplever då Peter Hultqvist sin roll här i riksdagen? Finns det ingen förankring mellan dig som riksdagsledamot och folket?
Jag pratade om folk hemma i sina stugor. Jag är övertygad om att det är svårt att engagera folk till en stor debatt om en sådan svår fråga som inte upplevs som primär. Vad som är viktigt utifrån ett befolkningsperspektiv är att kommunerna fungerar på ett bra sätt med en nära demokrati. Jag upplever att regionbildningen är grunden för att stärka kommunerna. Den fara jag ser i den pågående processen är att kommunalråd, landstingsråd och makthungriga tjänstemän i våra kommuner och landsting styr processen. Det ska vara ett underifrånperspektiv, som ministern tar upp, där de politiska partierna, näringslivet och aktörerna i övrigt i kommuner och landsting för diskussionerna.
Anf. 45 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Demokratiunderskott och en del andra sådana signalord tas upp av Peter Hultqvist. Det är ord som vanligtvis brukar förekomma när man förordar en ny grundlagsutredning. Vad jag förstår är det detta som Peter Hultqvist egentligen syftar på.
Jag talade om, Jörgen Johansson, att debatten hittills har förts bland landshövdingar och deras chefer, och nu har den kommit ned till kommunhus, landstingshus och förhoppningsvis snart till vardagsrum och kök där medborgarna finns. Det är viktigt att debatten förs åt det hållet.
Här talas om Skåne och Västra Götaland. Det har gjorts ett flertal utvärderingar av just det som Peter Hultqvist tar upp, nämligen hur demokratin har fungerat. Under 2004 genomförde på regeringens uppdrag bland annat Högskolan i Halmstad en utvärdering. Den visade att det har skett en betydande uppgradering och prioritering av det demokratipolitiska arbetet jämfört med hur det var mellan åren 1999 och 2000.
Som-Institutet i Göteborg har följt och studerat Västra Götaland ända sedan den regionen bildades 1998. I en nyligen utgiven antologi,
Det våras för regionen. Västsverige 1998-2005
, konstateras att intresset för regionala frågor liksom förtroendet för tjänstemän och politiker i Västra Götaland har ökat efter år 2000. En sammanfattande bedömning är att det har skett en markant förändring av demokratin i Västra Götaland sedan år 2000.
För år 2005 är en markant majoritet av de västsvenska medborgarna nöjda med demokratin på den regionala nivån. Det bör också noteras att de första åren efter Västra Götalandsregionens bildande kännetecknades av stora ekonomiska och organisatoriska problem och politisk splittring som man mänskligt att döma skulle tro skulle minska medborgarnas förtroende. Men det har tydligen inte skett. Summan av kardemumman är att medborgarna känner sig mer nöjda och att de har tillgång till bättre demokratiska instrument för att påverka utvecklingen i närheten av där de bor.
Anf. 46 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag har över huvud taget inte pratat grundlagsutredning eller berört grundlagsfrågor. Varifrån den typen av funderingar kommer förstår jag inte.
Jag har pratat om behovet av en demokratiredovisning i anslutning till ansökningar om regionförsök. Effekter för folkstyre, närhet till väljare och förtroendevaldas möjligheter ska analyseras. Den typen av problem ska tas på allvar.
Odell redovisar hur han uppfattar Västra Götaland, där det tydligen inte har varit några problem utan solen har lyst klart från en blå himmel och allt har varit jättebra och alla har varit nöjda. Vad är problemet med att kräva den typen av åtgärder, redovisningar och analyser?
Jag vill vara med och skapa instrument för att en viss typ av problem ska tas på allvar i samband med att det sker en stor förändring i vårt land. Men på något sätt vill man inte ta till sig diskussionen utan det hänvisas hela tiden till att det är någon annan sak eller någon annans uppgift.
Kan Jörgen Johansson med handen på hjärtat säga att han inte har några problem över huvud taget med den folkliga förankringen och att han har alla i Västmanland bakom sig? Så funkar inte politiken. Så kan inte något landstingsråd säga. Så kan inte heller ett kommunalråd säga. Det kan inte ens riksdagens talman säga. Man får jobba varenda dag för förankring och legitimitet. Det är särskilt viktigt i nya stora organisationer. Då går det inte att gömma sig bakom olika allmänna välvilliga floskelfulla politiska uttalanden utan då är det realia som gäller.
Jag är inte ute i illasinnat syfte. Mitt syfte är att fördjupa demokratidimensionen i processen. Mats Odell borde kunna ta upp den kastade handsken och göra mer än vad han gör.
Anf. 47 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Vi har i den här trevliga debatten konstaterat att regionfrågan lever. Den har kommit ned från slott och herresäten, residens, till folkvaldas boningar och är på väg in i stugor och vardagsrum.
På den vägen är det nu en omfattande diskussion. Den kommer att pågå. Vi har en process, som jag nämnde i svaret, där vår samordningsman senast den 31 maj ska redovisa sina erfarenheter. Vi håller på att sammanställa de över 500 remissvar som har kommit in från olika intressenter som erbjöds att lämna remissvar. Även andra har kommit in. Det här bildar en helhet.
Peter Hultqvist tar självklart upp viktiga frågor, men det är fel väg att jag ska uppdra åt landsting eller kommuner att använda vissa mallar när de skickar in ansökningar. Däremot kan Peter Hultqvist vara övertygad om att det är den här typen av frågor som regeringen måste ha för ögonen när vi framöver när den dagen kommer ska hantera ansökningarna och frågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.