Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statsministerns ansvar för regeringens agerande

Interpellation 2025/26:150 av Eva Lindh (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2025-11-11
Överlämnad
2025-11-13
Anmäld
2025-11-14
Sista svarsdatum
2025-11-28
Svarsdatum
2025-12-18
Besvarad
2025-12-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Statsministerns ansvar för regeringens agerande(pdf, 90 KB)

Interpellationen

till Statsminister Ulf Kristersson (M)

 

Förtroendet för den svenska regeringen är allvarligt skadat, av flera skäl. Bland annat har vi under det senaste året sett flera avslöjanden om statsråds och statssekreterares aktieaffärer. Det har skakat allmänhetens tilltro till regeringen och till den förvaltningskultur som länge utmärkt Sverige – byggd på öppenhet, ärlighet och tillit.

Många av de beslut som regeringen fattar har direkt eller indirekt påverkan på marknader och företag, och därför lyder regeringen och statsråd under en rad regler som ska förhindra att jäv- och insideraffärer uppstår, bland annat genom krav på att redovisa ekonomiska intressen och att avstå från beslut där personliga aktieinnehav kan skapa intressekonflikter. Detta är en mycket rimlig ordning som syftar till att säkerställa att regeringen agerar utifrån allmänhetens bästa och inte utifrån egen vinning.

Avslöjandena gäller ledande personer i regeringen som agerat på sätt som väcker misstankar om jäv och bristande omdöme. Mönstret är oroväckande. Det handlar inte om enstaka misstag utan om ett systematiskt åsidosättande av det ansvar som följer med regeringsuppdraget. När ministrar deltar i beslut som kan gynna dem själva eller inte anmäler sitt aktieinnehav skadas förtroendet för hela regeringen.

Statsminister Ulf Kristersson lovade vid sitt tillträde att alltid sätta ”sak före särintresse”. Det som nu rullas upp i hans regering visar något helt annat. Trots allvaret har statsministern valt att tiga – eller att låta någon annan svara i hans ställe.

När jag tidigare ställde en interpellation i samma fråga svarade inte statsministern själv, utan det gjorde finansmarknadsminister Niklas Wykman. Detta trots att frågan i grunden handlar om statsministerns eget ansvar för sin regering och för det ledarskap som ska prägla Regeringskansliet.

Att gång på gång låta andra ministrar svara på frågor som ytterst gäller statsministerns eget omdöme och ansvar underminerar inte bara förtroendet för regeringen – det urholkar tilltron till det demokratiska samtalet.

Det är statsministern som leder regeringen. Det är statsministern som utser sina ministrar och statssekreterare. Och det är statsministern som bär det yttersta ansvaret för att förtroendet för regeringsmakten upprätthålls.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till statsminister Ulf Kristersson:

 

  1. Varför väljer statsministern att inte själv ta debatten i frågor som rör statsministerns eget ansvar för regeringens agerande?
  2. Hur ser statsministern på risken att statsråds och statssekreterares aktieaffärer skadar förtroendet för regeringen?
  3. Avser statsministern att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att gällande regler för aktieinnehav och jäv följs?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2025/26:150, Statsministerns ansvar för regeringens agerande

Interpellationsdebatt 2025/26:150

Webb-tv: Statsministerns ansvar för regeringens agerande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Niklas Wykman (M)
Anf. 8 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)

Herr talman! Eva Lindh har frågat statsministern varför statsministern inte väljer att själv ta debatten i frågor som rör hans eget ansvar för regeringens agerande, hur statsministern ser på risken att statsråds och statssekreterares aktieaffärer skadar förtroendet för regeringen och om statsministern avser att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att gällande regler för aktieinnehav och jäv följs.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag svarar på interpellationen eftersom jag har ansvar för finansmarknadsregleringen, där lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ingår. Jag svarade även på en interpellation med liknande frågor i slutet av augusti.

Statsråden och statssekreterarna ska enligt den lag jag nyss nämnde och beslut som fattats med stöd av lagen anmäla sina finansiella instrument och i övrigt följa lagen. Detta syftar till att stärka allmänhetens förtroende för dem. Det ska framhållas att inga otillbörligheter har klarlagts när det gäller statsråds eller statssekreterares aktieaffärer.

Utöver lagen och förordningen (2018:2014) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns inom Regeringskansliet närmare riktlinjer för hur anmälningarna ska göras. För statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs en förteckning över deras innehav samt förändringar av dessa. Förteckningen är offentlig och tillhandahålls allmänheten för insyn och granskning.

Inom Regeringskansliet finns också riktlinjer och rutiner för hur intressekonflikter och jäv ska iakttas och anmälas.

Statsråd och statssekreterare har också åtagit sig att till Regeringskansliet anmäla och låta förteckna bland annat tidigare anställningar och uppdrag samt näringsverksamhet i bolag. Även dessa anmälningar sammanställs i en förteckning som är offentlig och tillhandahålls allmänheten.

Det är viktigt att fortlöpande se över de regler och rutiner som finns, bland annat för att undvika att det uppstår intressekonflikter. Rättschefens kansli i Statsrådsberedningen fick i våras i uppdrag att göra en översyn av promemorian om innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3).

Den reviderade promemorian, som beslutades den 8 december 2025, innehåller ett nytt kapitel om riskerna för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument.

Översynen innebär inte att möjligheten för statsråd att inneha finansiella instrument har ändrats. Att statsråd kan äga finansiella instrument och är anmälningsskyldiga för sina innehav har gällt sedan lång tid. Syftet med revideringen är framför allt att framhålla riskerna för jäv och andra intressekonflikter och att ge ett tydligare och bättre stöd i de överväganden som löpande måste ske vid innehav av finansiella instrument.

Eva Lindh (S)
Anf. 9 Eva Lindh (S)

Herr talman! Tack statsrådet för svaret! Jag återkommer till det.

Förtroendet för den svenska regeringen är i och med det som har uppdagats allvarligt skadat. Under det senaste året har vi sett en rad avslöjanden om statsråds och statssekreterares aktieaffärer, som på ett djupt oroande sätt undergräver tilliten till regeringsmakten och till den förvaltningskultur som länge kännetecknat Sverige, en kultur byggd på öppenhet, opartiskhet och ansvar.

Regeringen fattar beslut som påverkar marknader, företag och enskilda människors ekonomi. Därför finns tydliga regler för att förebygga jäv och intressekonflikter, krav på redovisning av aktieinnehav, krav på att anmäla jäv och krav på att avstå från beslut som kan gynna egna ekonomiska intressen. Det är inte formaliteter utan fundament för demokratin.

Trots detta har vi nu sett ett mönster av regelöverträdelse och bristande omdöme på högsta nivå. Det handlar inte om enstaka misstag. Det handlar om upprepade fall där statsråd och statssekreterare har köpt aktier i bolag som direkt eller indirekt påverkas av deras egna beslut, ibland samma dag som besluten fattas och ibland utan att innehaven ens anmäls.

Statsminister Ulf Kristersson lovade vid sitt tillträde att alltid sätta sak före särintresse. De avslöjanden som har kommit visar dessvärre motsatsen. Än mer allvarligt är statsministerns ovilja att själv ta ansvar i debatten.

När jag tidigare har ställt interpellationer i den här frågan har statsministern valt att inte svara. I stället har Niklas Wykman svarat och skickats fram. Men frågan handlar inte om teknikaliteter i ett regelverk. Den handlar om statsministerns ledarskap och hans ansvar för regeringen och för den kultur som präglar Regeringskansliet.

Det är statsministern som utser sina statsråd. Det är statsministern som ytterst ansvarar för deras omdöme. Det är statsministern som ska stå till svars när förtroendet för regeringen skadas. Det var därför jag begärde den här debatten med statsministern. Därför är det djupt problematiskt att han återigen inte är här. Tystnaden är inte neutral. Den signalerar svagt ledarskap i en tid när Sverige behöver motsatsen.

Jag riktar ingen personlig kritik mot det statsråd som nu står här i kammaren. Men låt oss vara tydliga: statsrådet är inte statsminister. Statsrådet bär inte det yttersta ansvaret för regeringen och dess förvaltningskultur. Ändå är det finansmarknadsminister Wykman som förväntas svara på frågor om statsministerns förtroende för sina statsråd och statssekreterare. Det är faktiskt anmärkningsvärt.

Jag vill ändå tacka för en del av det som finansmarknadsminister Wykman sa här i sitt svar, det vill säga att man nu har sett över det som jag har frågat om. Jag hoppas ändå att det här ska räta upp saker och ting, att det ska bli tydligare och att inte felaktigheter ska ske i framtiden.

Niklas Wykman (M)
Anf. 10 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)

Herr talman! Jag lyssnar på Eva Lindh. När det kommer till sakfrågan verkar vi dessbättre vara överens. Det ska vara tydliga regler som ska gälla, och man ska följa de reglerna. Sverige ska präglas av öppenhet, transparens och insyn.

Det vi kanske har lite olika mått av är väl självkritik eller reflektion. Det är kanske inte så snyggt av Eva Lindh att låtsas som om det är första gången det här diskuteras, eftersom Eva Lindh har engagerat sig djupt i den här frågan.

Det skulle kanske vara befriande för alla som lyssnar på debatten, efter en höst av många skandaler i Socialdemokraterna, att höra vilka fall i tidigare regeringar som Eva Lindh har agerat på eller reagerat på då det har varit offentliga diskussion om detta.

Finns det något fall från tidigare regeringar som Eva Lindh skulle vilja peka på där det har förts en diskussion om detta? Det skulle givetvis stärka Eva Lindhs trovärdighet väldigt mycket om det också fanns sådana exempel att peka på.

Eva Lindh säger också att det är ett mönster av regelöverträdelser, om jag hörde ledamoten rätt. Det vore också bra för dem som lyssnar på detta att få höra vem det är som har gjort den bedömningen.

Eftersom ledamoten säger att det har skett regelöverträdelser har väl ledamoten också en uppfattning om vem det är som har gjort den bedömningen. Är det någon särskild institution, eller är det bara ledamoten själv som gör den bedömningen? Det kunde vara bra att få svar på den frågan. Det skulle klargöra lite grann.

Vårt svar är väldigt tydligt om detta. Efterlevnadsinstruktionerna om detta har uppdaterats, vilket har efterfrågats av Eva Lindh. Jag tackar för berömmet för att vi har gjort det arbetet.

Eftersom Eva Lindh talar om ett mönster undrar jag vilka fall i tidigare S-regeringar som hon särskilt har fäst vikt på då det har förts offentliga diskussioner om detta.

Eftersom Eva Lindh säger att det har skett regelöverträdelser undrar jag vem som har gjort den bedömningen. Det kunde vara bra att få tydlig information om det.

Herr talman! Slutligen: Vi har ofta den ordningen att det är det statsråd som ansvarar för ett område eller ett regelverk som svarar på frågorna. I det här fallet är det jag som är ansvarig för reglerna, och därför svarar jag på frågorna.

Eva Lindh (S)
Anf. 11 Eva Lindh (S)

Herr talman! Det verkar vara två saker som går igen i finansmarknadsministerns debatter. Vi har tidigare haft debatt om detta och om andra saker.

En sak är att finansmarknadsministern verkar gilla väldigt mycket att ställa frågor till den som ställer frågan. I en av våra debatter har någon räknat ut att finansmarknadsministern ställde femtio frågor till mig under en enskild interpellationsdebatt.

Det är ändå ett märkligt förfarande. Interpellationsdebatter handlar om oppositionens möjligheter att ställa frågor till statsråd och till regeringen. Det handlar inte om att statsråd ska ställa fler frågor till oppositionen, till riksdagsledamöter, än vad riksdagsledamöter ställer till statsrådet och regeringen. Det är väldigt märkligt.

Det andra som är väldigt tydligt i finansmarknadsministerns egna sociala medier är att han älskar att dra upp saker som Socialdemokraterna har gjort. Det handlar om tidigare ageranden och politik. Men nu måste väl ministern ändå börja ta ansvar för sin egen politik? Han måste svara på de frågor som en riksdagsledamot med rätta får, kan och bör ställa till regeringen.

Åter till frågan. Vi hade en debatt om aktieköpen redan i augusti. Då svarade finansmarknadsministern på en del av de frågor som jag ställde. Den här debatten är mot bakgrund av aktieköpen. Men den fråga som jag har ställt är vad statsministern anser och om han har förtroende för de statsråd och de statssekreterare som uppenbarligen inte har följt reglerna som ändå finns.

Problemet är större än enskilda affärer. Antingen är regelverket otydligt eller så följer inte statsråd och statssekreterare de regler som gäller. Finansmarknadsministern har här ställt frågor om vad tidigare socialdemokratiska ministrar eventuellt har gjort. Jag kan svara på frågan om vad som har hänt här.

Det är bland annat att ministrar, det vill säga statsråd, inte har anmält jäv när man har fattat beslut om frågor som berör det som man själv har aktieinnehav i. Det har gjorts en gång, vad jag har kunnat läsa mig till – en enda gång, trots att beslut som berör de egna aktieinnehaven har fattats vid ett flertal tillfällen.

Vad handlar det om? Det handlar om ministrar och statssekreterare som har handlat med aktier i bolag som direkt påverkats av ministrarnas politiska beslut. Flera har underlåtit att anmäla aktieinnehav och flera har deltagit i beslut trots uppenbara jävsrisker.

Bedömer statsrådet att allt det här har skett enligt de regler som finns? Det är min fråga, och den kan jag ändå ställa här. Eftersom jag inte kan ställa frågan till statsministern om hans förtroende och om han tycker att det behöver göras någonting kan den minister som är här väl ändå svara på om det här är rimligt och rätt.

Niklas Wykman (M)
Anf. 12 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)

Herr talman! Låt mig börja med att svara på en fråga jag noterade. Har statsministern förtroende för sina statsråd? Svaret är ja, och statssekreterarna har rimligtvis sina statsråds förtroende. Förtroende gäller fram till dess att något annat meddelas. Det är klara och tydliga svar.

Herr talman! Det blir nog lite rörigt för den som lyssnar. Ibland behöver man ställa frågor till varandra för att förstå vad det är man pratar om. Jag frågade vems bedömning det är att det har skett regelöverträdelser. Är det någon som har gjort denna bedömning, eller är det Eva Lindhs helt egna bedömning att det har skett sådana? Det kan Eva Lindh säkert svara på.

Vi har ju annars olika typer av ordningar för att granska hur regler efterlevs. Det handlar om konstitutionsutskottet, myndigheter och andra. Det är så vi normalt sett organiserar vårt samhälle, vår demokrati och vår rättsstat – med olika typer av institutioner som prövar, bedömer, dömer och på annat sätt tar ställning till regelefterlevnaden.

Det är inte så mycket av egen personlig nyfikenhet som jag ställer frågan utan snarare utifrån den öppenhet, transparens och tydlighet som ska prägla Sverige och svensk demokrati. Eva Lindh och jag verkar ju dela uppfattning om det senare. I denna anda av vilja till öppenhet och transparens är det såklart bra om Eva Lindh kan vara tydlig med vem det är som har gjort bedömningen av de regelöverträdelser hon hänvisar till. Är det Eva Lindh själv, eller är det någon annan som har gjort bedömningarna? Det tror jag vore bra att få svar på.

Eva Lindh engagerar sig i de här frågorna på ett intensivt sätt, och jag tror att många då tänker sig att hon givetvis har gått till botten med detta och utrett vad som har gällt förut och vad som har hänt.

Intentionen och trovärdigheten bakom kritik mot andra stärks ofta om man har en lite mer holistisk syn och gör en helhetsbedömning. Om jag förstår Eva Lindh rätt värnar hon varmt om öppenheten och transparensen och demokratins funktionssätt, och det är ambitioner som jag fullt ut delar.

Jag undrar därför intresserat vilka tidigare fall som Eva Lindh har fäst särskild uppmärksamhet vid. Är Eva Lindh bara intresserad av transparens- och pålitlighetsfrågorna när det är andra man kan kritisera, eller finns det tidigare fall som också har fångat Eva Lindhs intresse? Det påverkar troligtvis lyssnarnas bedömning av engagemanget i frågan.

Jag uppskattar genuint de syften som Eva Lindh säger sig ha. Därmed har det också utförts ett arbete, som jag redogjorde för i mitt ganska långa och utförliga svar. Jag är övertygad om att Eva Lindh har fått ta del av det också skriftligen så att hon har kunnat bedöma och analysera det. I svaret har det gjorts förtydliganden av ämnet.

En debatt och en diskussion är ofta sådan att man behöver fråga varandra vad man egentligen menar och avser. Mina båda frågor består därför, och de är alltså inte 50 utan 2.

Vem har bedömt regelöverträdelserna? Är det Eva Lindhs egen bedömning, eller är det någon annan person eller institution som har bedömt dem?

Slutligen: Finns det andra historiska fall i tidigare regeringar som Eva Lindh har engagerat sig i eller intresserat sig för?

Eva Lindh (S)
Anf. 13 Eva Lindh (S)

Herr talman! Det finns tydligen en viss förbättringspotential i alla fall när man kan gå från 50 till 2 frågor.

Jag ska svara på frågorna, och jag ska också tacka för svaret. Statsrådet säger att statsministern har förtroende för sina ministrar. Jag hoppas då att statsrådet har fått detta besked direkt från statsministern. Eller bygger detta på antaganden? Tystnad från statsministern kan, som vi vet, tolkas på många sätt.

Som svar på finansmarknadsministerns fråga kan jag säga att detta uppenbarligen är statsrådets eget ansvarsområde, så jag tror att han själv kan läsa att det inte bara är Eva Lindh som har gjort bedömningen att detta inte verkar följa reglerna. Han kan titta på det underlag som finns.

Finansmarknadsministern frågar vad som har hänt tidigare. Jag kan bara konstatera att statsminister Löfven uppmanade sina ministrar att inte äga aktier för att undvika intressekonflikter. En del statsministrar tar tag i saker, och andra statsministrar gör det inte.

Det som är så frustrerande är att statsministern inte svarar vare sig på journalisters frågor eller på en helt rimlig fråga från en riksdagsledamot om huruvida statsråden har hans förtroende och om han ämnar göra något eftersom han har ansvar för regeringen.

Jag kan ge ytterligare ett exempel. I Norge tog statsministern sitt ansvar när detta hände, och han lät sin minister avgå. Jag säger inte att detta är något som statsminister Kristersson borde göra; jag säger bara att han borde svara över huvud taget.

Här möts vi av tystnad, av frånvaro och av att statsministern gång på gång håller sig undan när frågor om ansvar ställs. Statsministern är inte bara finansmarknadsministerns statsminister, utan han är också min statsminister. Man kan förvänta sig svar.

Niklas Wykman (M)
Anf. 14 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för debatten! Jag uppskattar ditt engagemang för transparens och öppenhet i vår svenska demokrati.

Herr talman! Jag blir dock lite bekymrad när engagemanget inte har sträckt sig så pass långt att Eva Lindh har kunnat notera ett enda misstag som någon socialdemokrat någonsin tidigare har gjort. Det gör att den som lyssnar skulle kunna missförstå Eva Lindhs intention och tro att det inte handlar om engagemanget för öppenheten och transparensen utan bara om att man vill ha någon form av partipolitiskt taktiserande.

Jag tycker allmänt att frågorna om öppenhet, transparens och värnandet om vår demokrati bör höja sig över det och vara lite större än så. Jag tycker att Eva Lindhs efterforskningar på området hade kunnat leda henne till åtminstone något fall där man hade kunnat uppmärksamma också självkritik.

Jag tror att det är väldigt viktigt att ha ett reflexivt förhållningssätt så att man kan se fel och brister både hos sig själv och hos andra för att sedan kunna kliva fram och lösa problemen och åtgärda dem. Om man bara kan se fel hos andra tror jag, herr talman, att man har svårt att åtgärda de problem som Sverige emellanåt har.

Jag frågade också efter källan för bedömningen av de fel som Eva Lindh säger sig veta har begåtts. Är det Eva Lindhs egen bedömning, eller är det någon annans? Det framgick inte något tydligt svar på den frågan.

Vi har förtydligat reglerna. Sverige ska präglas av öppenhet och transparens. Ministrar i en svensk regering har alltid statsministerns förtroende.

Med detta vill jag önska Eva Lindh och alla som lyssnar god jul och gott nytt år. Jag hoppas att vi i julanda kan se både förtjänster hos andra och brister hos oss själva. Det är en bra start för att kunna föra Sverige framåt, för att göra världen bättre och för att göra människors tillvaro tryggare och bättre.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.