Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statliga utredningar och kommittéer

Interpellation 2007/08:29 av Hultqvist, Peter (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-09-28
Anmäld
2007-10-02
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-10-04
Sista svarsdatum
2007-10-19
Besvarad
2007-10-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 september

Interpellation

2007/08:29 Statliga utredningar och kommittéer

av Peter Hultqvist (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Under perioden den 6 oktober 2006 till den 14 augusti 2007 har regeringen beslutat att tillsätta 66 enmansutredningar, 5 ordförandeledda kommittéer samt 2 parlamentariska kommittéer.

Det råder således en markant övervikt för enmansutredningar. I dessa har den politiska oppositionen ingen insyn eller möjlighet till påverkan. Detta trots att för samhället viktiga frågor som exempelvis reformerad gymnasieskola, en fristående vuxenutbildning, värdighetsgaranti inom äldreomsorgen och fritt val inom äldre- och handikappomsorgen avhandlas.

I Statsrådsberedningens skrift Kommittéhandboken från år 2000 markeras följande:

”Arbete i kommittéform är ett sätt att tillvarata det kunnande som finns på olika håll i samhället. Det innebär också att man kan ge den parlamentariska oppositionen och olika intressegrupper tillfälle att på ett tidigt stadium komma in i reformarbetet.”

Med tanke på valet av enmansutredningar som den generella utredningsmetoden kan regeringens intresse av insyn och påverkan från opposition och intressegrupper starkt ifrågasättas eller betraktas som ringa.

Mina frågor till statsministern är:

Avser statsministern att vidta några särskilda åtgärder för att ge den politiska oppositionen och intresseorganisationer insyn i pågående så kallade enmansutredningar?

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att tillförsäkra den politiska oppositionen och intressegrupper möjlighet till insyn och inflytande i statliga utredningar?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:29, Statliga utredningar och kommittéer

Interpellationsdebatt 2007/08:29

Webb-tv: Statliga utredningar och kommittéer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mats Odell (Kd)
Anf. 65 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Tack för svaret. Samtidigt måste jag säga att jag blir lite förvånad. Det handlar alltså hittills om 66 enmansutredningar. Ministern tycker att de handlar om begränsade ämnen som är för begränsade för att bli föremål för flerpartirepresentation. Det handlar således inte som sådant där det behövs stabilitet över mandatperioderna, för att använda ministerns egna ord. Då kan man fundera på vad det är för enmansutredningar som sitter nu. Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring - är det en fråga som behöver stabilitet och långsiktighet? Möjligen kan jag tycka det. Vidare är det radio och tv i allmänhetens tjänst, värdighetsgaranti, äldreomsorg med respekt för människovärdet, fritt val inom äldre- och handikappomsorgen, patientens rätt till vården. Sedan har vi hela skolsidan: reformerad gymnasieskola, fristående vuxenutbildning, införande av yrkeshögskola, betygssystem, skollag, utbildningsinspektionens framtida inriktning och utformning. Stora delar av hela skolsektorn är föremål för enmansutredningar. Det är ett typiskt område där man behöver långsiktighet och stabilitet. Jag tycker att det är förvånande. Alla de utredningar som jag räknade upp tycker jag har bärighet på långsiktighet och stabilitet. Det borde ligga i allas intresse att finna lösningar på dessa områden som just håller långsiktigt. Genom att man tillsätter enmansutredningar knyts utredningarna mycket nära Regeringskansliet och blir dess redskap och huvudsakliga intresse. Tanken att utredningarna ibland är rena beställningsverk vars syfte är att bekräfta eller driva igenom en viss ståndpunkt ligger mycket nära till hands. Visst är det bra med insynsaktiviteter, som referensgrupper, webbplatser och seminarier. Men aktiviteter av det här slaget rör inte själva kärnan i utredningsarbetet. Det ger inte rätt att kräva vissa underlag för att ta ställning till helhet eller att påverka utredningens strategi. Egentligen är det inte jämförbart och skapar inte heller den ordentliga insyn och representation som oppositionen rimligtvis kan kräva. Tillsättandet av enmansutredningar får inte bli ett slentrianmässigt sätt att undvika insyn från oppositionen. Genom sitt sätt att agera anser jag att regeringen sänker statusen på utredningsväsendet. Legitimiteten i det sjunker, och respekten för utredningsresultaten och beslutsunderlagen blir också på det sättet eroderad. Jag vill att ministern förklarar för mig varför det är så viktigt att frågor som obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och reformerad gymnasieskola är föremål för enmansutredningar. Är det för att oppositionen inte ska ha insyn ordentligt i dessa frågor som har ett stort politiskt sprängstoff? Är det för att man möjligen gör bedömningen att regeringens handlingsutrymme ökar om det inte är flera partier representerade? Eller har regeringen nog med sig själv med de fyra ingående partierna? Man har tillräckligt mycket jobb med att där komma överens och vill inte försöka komma överens med oppositionen inom ramen för den här typen av utredningar. Jag tycker att ministern har stor anledning att förtydliga och fördjupa sitt svar. När man ser att så stora delar av hela skolans utveckling i dag ligger på enmansutredningar, sådant som verkligen behöver långsiktighet och stabilitet, kan man fråga sig: Hur tänker ni? Vad har ni för strategi? Vad sysslar ni med?
Peter Hultqvist (S)
Anf. 65 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack för svaret. Samtidigt måste jag säga att jag blir lite förvånad. Det handlar alltså hittills om 66 enmansutredningar. Ministern tycker att de handlar om begränsade ämnen som är för begränsade för att bli föremål för flerpartirepresentation. Det handlar således inte som sådant där det behövs stabilitet över mandatperioderna, för att använda ministerns egna ord. Då kan man fundera på vad det är för enmansutredningar som sitter nu. Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring - är det en fråga som behöver stabilitet och långsiktighet? Möjligen kan jag tycka det. Vidare är det radio och tv i allmänhetens tjänst, värdighetsgaranti, äldreomsorg med respekt för människovärdet, fritt val inom äldre- och handikappomsorgen, patientens rätt till vården. Sedan har vi hela skolsidan: reformerad gymnasieskola, fristående vuxenutbildning, införande av yrkeshögskola, betygssystem, skollag, utbildningsinspektionens framtida inriktning och utformning. Stora delar av hela skolsektorn är föremål för enmansutredningar. Det är ett typiskt område där man behöver långsiktighet och stabilitet. Jag tycker att det är förvånande. Alla de utredningar som jag räknade upp tycker jag har bärighet på långsiktighet och stabilitet. Det borde ligga i allas intresse att finna lösningar på dessa områden som just håller långsiktigt. Genom att man tillsätter enmansutredningar knyts utredningarna mycket nära Regeringskansliet och blir dess redskap och huvudsakliga intresse. Tanken att utredningarna ibland är rena beställningsverk vars syfte är att bekräfta eller driva igenom en viss ståndpunkt ligger mycket nära till hands. Visst är det bra med insynsaktiviteter, som referensgrupper, webbplatser och seminarier. Men aktiviteter av det här slaget rör inte själva kärnan i utredningsarbetet. Det ger inte rätt att kräva vissa underlag för att ta ställning till helhet eller att påverka utredningens strategi. Egentligen är det inte jämförbart och skapar inte heller den ordentliga insyn och representation som oppositionen rimligtvis kan kräva. Tillsättandet av enmansutredningar får inte bli ett slentrianmässigt sätt att undvika insyn från oppositionen. Genom sitt sätt att agera anser jag att regeringen sänker statusen på utredningsväsendet. Legitimiteten i det sjunker, och respekten för utredningsresultaten och beslutsunderlagen blir också på det sättet eroderad. Jag vill att ministern förklarar för mig varför det är så viktigt att frågor som obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och reformerad gymnasieskola är föremål för enmansutredningar. Är det för att oppositionen inte ska ha insyn ordentligt i dessa frågor som har ett stort politiskt sprängstoff? Är det för att man möjligen gör bedömningen att regeringens handlingsutrymme ökar om det inte är flera partier representerade? Eller har regeringen nog med sig själv med de fyra ingående partierna? Man har tillräckligt mycket jobb med att där komma överens och vill inte försöka komma överens med oppositionen inom ramen för den här typen av utredningar. Jag tycker att ministern har stor anledning att förtydliga och fördjupa sitt svar. När man ser att så stora delar av hela skolans utveckling i dag ligger på enmansutredningar, sådant som verkligen behöver långsiktighet och stabilitet, kan man fråga sig: Hur tänker ni? Vad har ni för strategi? Vad sysslar ni med?
Mats Odell (Kd)
Anf. 66 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Låt oss göra en liten tillbakablick. Andelen parlamentariska kommittéer har minskat hela tiden successivt från 1991. Då hade Peter Hultqvists parti inte ansvar för det, men jag ingick i en regering då. Riksrevisionen har tittat på det här och gjort en sammanställning i samband med sina granskningar av kommittéväsendet. Den visar att andelen parlamentariska kommittéer stadigt har minskat. År 1991 utgjorde ungefär en tredjedel parlamentariska kommittéer. 1996 var det också en tredjedel och 2002 drygt en tiondel av det totala antalet kommittéer. Det har under åren från 1996 och framåt skett en dramatisk minskning av antalet parlamentariska kommittéer. Andelen parlamentariska kommittéer har minskat ytterligare under de senaste åren. Om man tittar i Justitiedepartementets databas för kommittéväsendet får man följande resultat. De här uppgifterna avser utredningar som har tillsatts respektive år, och därmed är de inte direkt jämförbara med Riksrevisionens siffror, men de visar samma tendens, nämligen att antalet parlamentariska utredningar minskar. År 2004 var det 91 särskilda utredare. Antalet ordförandekommittéer var 25, varav sju var parlamentariska. 2005 var det en parlamentarisk utredning, 14 ordförandekommittéer och 59 särskilda utredare. Valåret 2006 tillsattes inga parlamentariska, och det tillsattes 8 ordförandekommittéer och 65 särskilda utredare. För 2007 har det hittills blivit 73 särskilda utredare och sju ordförandekommittéer varav två parlamentariska. Oberoende av om det är en nytillträdande regering eller en regering som har suttit ganska länge är tendensen att man använder mer ensamutredare. Praxis är att det mer är de stora, övergripande frågorna som blir föremål för parlamentariska kommittéer. Det här är en tendens som har pågått oberoende av vilken regering som har suttit vid makten. Peter Hultqvist och jag får väl fundera över vad bakgrunden till detta kan vara.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 67 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag vill börja med att korrigera statsrådet. Det var 1981 som det var en tredjedel, och det sjönk till drygt en tiondel år 2002. Statsrådet nämnde årtalet 1991, men det är en längre period som det handlar om. När man tillträder en mandatperiod tillsätter man många utredningar och drar i gång många arbeten. Det är väl naturligt att de flesta utredningar av det större, tyngre slaget kommer i slutet på mandatperioden. Om man går igenom exempelvis förteckningen över kommittéer och utredningar från förra året, vilket jag har gjort, kan man konstatera att det där finns betydligt fler parlamentariska utredningar och utredningar med flerpartirepresentation än vad som har tillsatts nu. Det blir inget bra försvar för ministern när han säger som han gör. Han säger att stora, tunga framtidsfrågor ska vara föremål för den här typen av utredning. Varför gör man då enmansutredningar på hela skolsidan? Den är ju verkligen tung, framtidsinriktad och kräver långsiktighet och stabilitet. Lärarfacken, lärarförbundet och alla möjliga vill ha långsiktighet och stabilitet, men här bygger man in konfrontation genom att göra det till enmansutredningar. När det gäller frågan om obligatorisk arbetslöshetskassa, som är en fråga som har diskuterats oerhört intensivt under hösten och där man ser den politiska spännvidden, tillsätter man en enmansutredare. Det är klart att det är provokativt! Det är provokativt, utpekande och utmanande. Varför gör man på det sättet? Det är ju ett system som man borde söka en stabilitet och en långsiktighet i. Mycket av regeringens strategi verkar vara att man använder den majoritet som finns i riksdagen. Använder man då också utredningsväsendet i det syftet - för att ta fram ett underlag som bekräftar den ståndpunkt man har, så att man kan driva igenom den - trots att det gäller frågor av den typ som ministern själv beskriver som frågor med stor tyngd och bärighet på framtiden? Jag har inget mot enmansutredningar när det gäller frågor av mindre slag. Det är mycket tekniska detaljer som måste redas ut. Men när det gäller frågor av tyngd krävs det något annat. Hur blir det med den utredning som nu har aviserats om översynen av läroplanen för förskolan? Är det ett uppdrag som bör vara en enmansutredning, eller kanske det finns anledning att ha flerpartirepresentation i det sammanhanget? I statsrådsberedningens skrift Kommittéhandboken från år 2000 står: "Arbete i kommittéform är ett sätt att tillvarata det kunnande som finns på andra håll i samhället. Det innebär också att man kan ge den parlamentariska oppositionen och olika intressegrupper tillfälle att på ett tidigt stadium komma in i reformarbetet." Jag tycker att det ligger visdom i detta. Vi ska kanske försöka ta till oss lite grann av den här debatten och fundera på hur vi ska göra för framtiden och vilken strategi vi ska välja. Det blir lite för självupptaget när ministern säger att det inte finns någon anledning att vidta åtgärder. Tänker ministern ta till sig något för att se hur vi ska göra inför framtiden, så att det inte bara blir enmansutredningar som ska pågå utan att vi ska få ett bredare parlamentariskt underlag? Kom inte och säg att det räcker med webbplatser, information och referensgrupper! Det gör det inte.
Mats Odell (Kd)
Anf. 68 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Det är intressant att lyssna på Peter Hultqvist, som vanligt. Han har dock en liten släng av övertro på att det går att lösa frågor där det finns diametralt motsatta uppfattningar mellan till exempel regeringen och oppositionen i en parlamentarisk utredning. Han har själv nämnt ett antal frågor. Jag tror att det räcker med att vi funderar ett varv till för att vi ska komma fram till att lösningen på detta inte är att vi sätter oss i en parlamentarisk utredning. När regeringen i strid med oppositionen har vunnit ett val och vill genomföra något helt annat än oppositionen är inte en parlamentarisk utredning en praktisk lösning för att ta fram detaljer till en proposition som ska komma. Jag delar Peter Hultqvists uppfattning om vikten av insyn och öppenhet i kommittéers arbete. Som jag sade i mitt svar menar jag att detta kan tillgodoses på många andra sätt än genom direkt parlamentarisk representation. Jag tror att detta ökar hela tiden. Enmansutredarna anordnar hearingar, och det finns ofta möjlighet att vara med i olika sammanhang i riksdagen och ge synpunkter på pågående utredningar. Det är inte alltid möjligt att lägga politiska stridsfrågor i parlamentariska utredningar och tro att det är ett sätt att bilägga sådana tvister.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 69 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Saker och ting ska också hålla över tid. Det är kanske inte alltid till fördel om man får saker och ting upprivna så fort det blir regimskifte. Men det är den risk man löper om man hela tiden använder snäva majoriteter i parlamentet. Jag återkommer till skolan. Det har gjorts enmansutredningar om reformerad gymnasieskola, fristående vuxenutbildning, införande av yrkesskola, förändrat betygssystem, skollag och så vidare. Här finns det väl anledning att pröva om det finns möjlighet att komma överens över de berömda blockgränserna? Det är en fråga om att ge sig tid, att diskutera med varandra och inte vara så dogmatisk och låst och själv ha bestämt kartan för hur allt ska se ut. Ministern säger: Vi har vunnit valet, vi har makten och vi gör som vi vill. Om det är det synsättet som gäller förstår jag att det blir enmansutredningar, för då försöker man inte ens att komma till en punkt där man tror att det kan vara möjligt att bli överens. Då får man inga lösningar som håller över mandatperioderna. Hur ska ni ha det med exempelvis förskolan? Där ska man se över läroplanen. Såvitt jag har förstått har man inte bestämt sig inom alliansen om vad man ska ha för syn på detta och hur det riktigt ser ut när det gäller läroplansfrågorna. Det finns lite olika varianter. Är det något som det är rimligt att tänka sig att fler partier får vara med och jobba med, eller är det en fråga där man också på något vis i något dolt rum har bestämt sig för att eftersom man har makten och vunnit valet gör man som man vill och kör med majoritetsbeslut? Jag tycker att skolsidan är en sådan fråga där man i dag missköter sig med utredningsinstrumentet och där man ställer saker och ting för hårt på sin spets alltför snabbt. Jag är säker på att lärarförbunden bland annat skulle hälsa det med stor tillfredsställelse om man jobbade på ett annat sätt med bredare underlag i de här sammanhangen.
Mats Odell (Kd)
Anf. 70 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag är fortfarande imponerad av Peter Hultqvists tro på att politiska stridsfrågor löses i parlamentariska utredningar. Han räknar själv upp ett antal frågor. Han säger att vi har misskött utredningar om skolan. Jag vet inte. Så kan det vara, men det är värre att missköta skolan, Peter Hultqvist. Där görs ju nu stora reformer som förbättrar förutsättningarna för eleverna att ha med sig kunskap genom livet. Om man tittar på hur det har skötts under tidigare mandatperioder, tittar på resultaten och gör internationella jämförelser är det inte helt lyckat, för att uttrycka sig mycket försiktigt. Det är möjligt att vidga insynen och öppenheten i de här kommittéernas arbete. Det behöver inte ske genom att man sitter som parlamentarisk representant i kommittéerna. Det finns en mängd andra möjligheter att öka öppenhet och insyn i de processerna. Sedan kommer vi till en punkt när utredningarna levereras efter en remissomgång i form av en proposition. Då har vi alltid möjligheten i det här huset att i utskotten och olika sammanhang se om vi kan hitta gemensamma utgångspunkter för att göra en politisk uppgörelse runt i och för sig svåra frågor. Den möjligheten finns alltid kvar, Peter Hultqvist.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.