Statlig närvaro och Skatteverkets nedläggning i Simrishamn
Interpellation 2025/26:19 av Anna Wallentheim (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-09-24
- Överlämnad
- 2025-09-25
- Anmäld
- 2025-09-26
- Sista svarsdatum
- 2025-10-16
- Svarsdatum
- 2025-11-14
- Besvarad
- 2025-11-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Civilminister Erik Slottner (KD)
Under lång tid har vi sett en nedmontering av statlig service på mindre orter och på landsbygden. Ett aktuellt exempel är Skatteverkets beslut att lägga ned kontoret i Simrishamn. Detta är ett kontor där 42 personer i dag arbetar, många med spetskompetens som används nationellt.
Personalen fick i september besked om att kontoret ska läggas ned, utan att ha givits någon möjlighet att delta i processen eller lämna alternativa lösningar. Kommunen har inte heller varit involverad i dialog, trots att det handlar om en av de största arbetsgivarna i Simrishamn.
Beslutet innebär att anställda i framtiden hänvisas till Malmö eller Kristianstad, och för många innebär det en pendlingstid på upp till tre till fyra timmar om dagen med kollektivtrafik. Detta riskerar att leda till att stora delar av personalen inte kan följa med, och därmed går Skatteverket miste om den kompetens som byggts upp under lång tid.
I motiveringen till nedläggningen lyfter Skatteverket bland annat lokalförsörjning och kompetensförsörjning. Men verkligheten visar att kontoret i Simrishamn har låg personalomsättning, hög kompetensnivå och lång erfarenhet. Samtidigt rekryteras ny personal nästan uteslutande till storstadskontor, där många snabbt lämnar för privata aktörer.
För en levande landsbygd är statliga arbetsplatser och samhällsservice avgörande. När en statlig myndighet drar sig ur får det konsekvenser långt bortom myndigheten själv; arbetstillfällen försvinner, lokalsamhället tappar köpkraft och misstron mot staten ökar.
Mot denna bakgrund vill jag fråga civilminister Erik Slottner:
Avser ministern att vidta åtgärder för att stoppa nedläggningen av Skatteverkets kontor i Simrishamn och säkerställa att statliga arbetsplatser och service bevaras och utvecklas i hela landet, även på mindre orter och i landsbygdskommuner?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:19
Webb-tv: Statlig närvaro och Skatteverkets nedläggning i Simrishamn
Dokument från debatten
- Fredag den 14 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:33
- Protokoll 2025/26:33 Fredagen den 14 novemberProtokoll 2025/26:33 Svar på interpellation 2025/26:19 om statlig närvaro och Skatteverkets nedläggning i Simrishamn
Protokoll från debatten
Anf. 1 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Solen skiner, en fredag i november, och vi ska få debattera flera viktiga saker.
Anna Wallentheim har frågat civilministern om han avser att vidta åtgärder för att stoppa nedläggningen av Skatteverkets kontor i Simrishamn och säkerställa att statliga arbetsplatser och service bevaras och utvecklas i hela landet, även på mindre orter och i landsbygdskommuner. Interpellationen har överlämnats till mig.
Regeringens förvaltningspolitik bygger på att myndigheterna i stor utsträckning själva, utifrån de mål och uppgifter för verksamheten som riksdagen och regeringen fastställer, avgör hur verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt tillgodose samhällets samlade behov. Detta innebär att det i stor utsträckning är myndigheterna som ansvarar för att besluta om sin organisation och den geografiska indelningen av sin verksamhet. Samtidigt är det viktigt att våra myndigheter finns på flera platser i Sverige, då statlig närvaro upprätthåller statsförvaltningens legitimitet och förtroende.
Skatteverket ska enligt sin instruktion bedriva verksamhet vid de platser som motiveras av dess uppgifter. Skatteverket har efter flytten av Simrishamnskontoret kvar handläggande verksamhet på 44 orter runt om i Sverige, från Malmö till Kiruna. Arbetet med lokalförsörjning är en viktig förutsättning för att kunna skapa en effektiv och ändamålsenlig verksamhet. Det är anledningen till att Skatteverket flyttar sin verksamhet från Simrishamn till Malmö.
Det är myndighetens ledning som är bäst skickad att avgöra hur organisationen ska utformas och var den geografiskt ska placeras för att skapa en effektiv och ändamålsenlig verksamhet.
Jag har stor respekt för att individer och lokalsamhällen påverkas av avvecklingsbeslut. Samtidigt är det viktigt att framhålla att enskilda kontorsavvecklingar inte ger hela bilden av utvecklingen för den statliga närvaron i landet. Det stämmer att det sker avvecklingar och neddragningar av statliga verksamheter i landet, men staten växer och etablerar sig i andra avseenden till följd av regeringens satsningar inom andra områden.
Regeringen följer fördelningen av de statliga arbetstillfällena i landet och bedömer att det finns goda förutsättningar att göra bedömningar och avvägningar när lokaliseringsfrågor aktualiseras.
Anf. 2 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Det är lite speciellt att stå här i dag. Det är nu november, och jag skickade in frågorna till civilministern i september. Men jag är såklart tacksam att finansministern är här och besvarar frågorna i dag. Det blir extra speciellt, då jag just denna fredag skulle ha befunnit mig i Simrishamn, eftersom vi har valkretsmöte där hemma.
Under lång tid har vi sett den statliga närvaron försvagas steg för steg på mindre orter och på landsbygden. Det sker inte genom ett stort beslut utan oftast stegvis, ett kontor här och ett servicekontor där, tills människor helt plötsligt märker att staten inte längre är närvarande.
Ett aktuellt exempel, som vi debatterar här i dag, är att Skatteverkets kontor i Simrishamn ska läggas ned. Det är ett kontor där 42 personer arbetar i dag. Många av dem har hög specialkompetens som används nationellt. Det är också en av kommunens största arbetsplatser och har i decennier bidragit till både staten och Simrishamn som samhälle.
Herr talman! Det här var ett besked som kom ganska plötsligt. Personalen fick veta att kontoret skulle stängas men fick inte möjlighet att lämna synpunkter eller föreslå lösningar. Kommunen informerades inte heller i förväg, trots att det handlar om en av de största arbetsgivarna i kommunen.
För de anställda innebär beslutet att de nu får börja pendla till kontoren i antingen Malmö eller Kristianstad. Det kan röra sig om upp till fyra timmars pendling om dagen. Vi vet alla vad det innebär. I praktiken kommer människor att tvingas att antingen flytta från Simrishamn eller sluta.
Detta handlar dock inte bara om Skatteverket. I år har man också lagt ned Statens servicekontor i Simrishamn. Det innebär att människor i kommunen som behöver hjälp med pensionsärenden, sjukförsäkring eller enklare myndighetskontakter nu måste resa till andra orter.
Herr talman! Simrishamn är en kommun där 30 procent av invånarna är över 65 år. De har den äldsta befolkningen i Skåne. Det är människor som har byggt upp vårt land, som har arbetat och betalat skatt i hela livet, men de får nu höra att staten inte längre finns tillgänglig för dem. De får höra: ”Nu får ni klara er själva eller resa mil efter mil för att få hjälp.” Det är ovärdigt.
Det är kanske svårt för människor i storstäder att förstå vad det betyder när ett kontor läggs ned. Men i Simrishamn handlar det inte bara om en myndighet. Det handlar också om trygghet, om kontakt med staten, om arbetstillfällen och om framtidstro.
Skatteverket säger själva att beslutet grundas på lokalförsörjning eller kompetensförsörjning. Men i Simrishamn är personalomsättningen låg. Det finns lång erfarenhet och en stabil kompetens.
Herr talman! Statlig närvaro är inte bara en fråga om ekonomi. Det är också en fråga om rättvisa, respekt och tillit. Staten ska inte bara finnas där det är mest lönsamt. Den ska finnas där människor bor.
Frågan till finansministern är alltså enkel: Var går gränsen för hur mycket av staten som får försvinna från landsbygden innan regeringen säger stopp?
Anf. 3 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Jag skulle kunna ge exakt samma beskrivning som ledamoten Wallentheim precis gjorde av personalens kompetens, vikten av Skatteverkets verksamhet för Simrishamn som ort och vikten av statlig närvaro runt om i hela landet. Finansministern säger själv att det handlar om legitimitet. Just nu känner många att statens legitimitet minskar, när en sådan stor arbetsgivare försvinner från en ort som Simrishamn.
Simrishamn är en ort som de senaste 30 åren har upplevt flera typer av statlig neddragning. En gång i tiden hade man en egen polismästare och var ett eget polisdistrikt. Man hade egen tingsrätt, försäkringskassa, arbetsförmedling och skatteverk. I dag har man bara kvar Skatteverket, som är en av kommunens största arbetsgivare. Men nu ska den myndighetens kontor läggas ned.
Jag vill fokusera lite på regeringens förvaltningspolitik generellt och regeringens syn på myndigheterna och hur de ska styras. Vi har haft flera debatter i kammaren med Erik Slottner om Statens servicecenter. Där har budskapet till oss riksdagsledamöter som haft synpunkter på nedläggningarna av servicekontoren runt om i landet varit att det här inte är en fråga för regeringen utan en fråga för myndigheten själv – myndigheten bestämmer var kontoren ska finnas.
Jag och finansministern har tidigare haft en debatt om nedläggningen av Skatteverkets kontor i Lund. Budskapet då var ungefär detsamma: Det här är inte en fråga för regeringen utan en fråga för myndigheten själv. Strax därefter lade Skatteverket också ned kontoret i Enköping, och nu läggs kontoret i Simrishamn ned.
Regeringsformen stadgar ganska tydligt att det är regeringen som styr riket. Det står inte att regeringen styr riket när regeringen känner för det eller i de fall då regeringen vill, utan det står att regeringen styr riket. När finansministern talar om legitimiteten för staten och vikten av att staten är närvarande på fler platser runt om i landet tycker jag att det blir lite uppseendeväckande när finansministern i nästa andetag säger att det här är frågor för Skatteverket och för myndigheterna själva.
Den här frågan har väckt stor uppmärksamhet och kritik, måste man säga, i sydöstra Skåne, som jag kommer från. Det har publicerats flera insändare och stora reportage i lokaltidningen, och kommunpolitiker har varit väldigt engagerade i frågan. I dagarna publicerades på Ystads Allehandas hemsida en insändare från några chefer på Skatteverket, vilket jag kan tycka är lite speciellt. Jag tycker att regeringen bör stå till svars hela vägen för att man inte styr myndigheten. I insändaren skriver man till exempel att styrning av myndigheter huvudsakligen sker genom instruktioner och regleringsbrev från regeringen. Skatteverkets egna chefer är alltså tydliga med att det här egentligen är regeringsfrågor.
Regeringen hade kunnat stoppa nedläggningen av kontoret i Simrishamn om den hade velat. Det har gjorts förut. Det här är ingen ny fråga. För tio år sedan var det ett antal skatteverkskontor runt om i landet som var nedläggningshotade. Det var regeringens agerande som gjorde att verksledningen på Skatteverket till slut bestämde sig för att inte gå vidare med nedläggningsplanerna.
Regeringen har ansvar för att se till att det finns statliga arbetstillfällen i hela landet. Regeringen kan inte avhända sig den uppgiften när den känner för det utan måste kunna bära ansvaret hela vägen. Om regeringen verkligen tror på att staten ska ha legitimitet i landets alla delar och inte bara i Malmö, Göteborg, Stockholm och storstadsområdena måste regeringen agera när man ser att verksledningen på olika myndigheter lägger ned myndighetskontor runt om i vårt land.
Anf. 4 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag tackar interpellanten för en väldigt viktig fråga som berör på många plan. Jag delar helt och hållet interpellantens grundläggande inställning att det egentligen handlar om två frågor. Den ena gäller känslan runt om i landet när staten ibland förändrar, lägger ned eller flyttar verksamheter. Man kan känna sig övergiven eller känna att det bara är de stora städerna som gäller. Den andra frågan gäller de anställda i Simrishamn vid just den här myndigheten, det vill säga Skatteverket, som jag har ansvar för.
Låt mig backa tillbaka lite. Som jag var tydlig med i svaret finns det en instruktion för Skatteverket, liksom för andra myndigheter, att bedriva verksamhet på de platser där det motiveras av uppgifterna. Staten har ett ansvar att finnas runt om i hela landet. Jag har haft glädjen – även om det ibland har varit tufft – att flytta runt ganska mycket i Sverige och bo i både stora och små kommuner. Det är helt uppenbart att frågan om statens närvaro berör väldigt många.
Det är hela tiden en balansgång när verksamheter förändras. Vi vet till exempel att Skatteverket nu under ett par decennier har gått väldigt mycket mer mot digitalisering och effektivisering, vilket många medborgare uppskattar, vare sig de bor i Lycksele, Malmö eller Stockholm. Men det är också så att inte alla medborgare är fullt digitaliserade. Det är alltid en balansgång.
Herr talman! Jag tror att den förra regeringen, om den hade fått samma fråga för fem år sedan, hade svarat ungefär på samma sätt som jag: Det vore inte helt optimalt om regeringen skulle gå in och styra exakt vilka kontor som Skatteverket eller andra myndigheter ska ha på olika platser. Jag litar i väldigt stor utsträckning på att myndighetsledningen gör den sammantagna bedömningen.
Som jag sa förändras teknik och verksamhet delvis. Det gör också att myndigheter kan behöva omorganisera. I det här fallet är mitt svar nej – jag tänker inte, ska inte och får inte styra exakt var Skatteverket ska ha vartenda ett av sina kontor. Men jag delar helt och fullt bilden att det här är en fråga som är stor och viktig för väldigt många.
Som jag också sa kort i interpellationssvaret tycker jag att man ska vända på frågan om statens närvaro något. Man ska inte glömma att staten även växer på väldigt många håll i form av allt från Kriminalvården till försvaret. Verksamheter växer på vissa platser och blir mindre på andra, men min bestämda uppfattning är att statens totala närvaro inte är liten ute i landet just nu. Det gäller både myndigheter och annat.
Det finns alltså två sidor av myntet. Statens myndigheter växer och utökar verksamheten på många håll, men på andra håll drar de sig tillbaka. Det här påverkar och kostar på. Jag håller definitivt ögonen på de myndigheter jag har ansvar för i regeringen, till exempel Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten, så att de når målen och följer instruktionerna.
Men att bestämma exakt var en myndighet ska ha sina kontor är en fråga för myndighetens ledning, och jag uppfattar att det i grunden finns ganska stor samsyn kring detta i riksdagens kammare.
Anf. 5 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Det kanske inte var exakt det svar jag hade önskat, även om det såklart finns mycket i det som är viktigt. Det är viktigt att vi har en tillit till myndigheterna.
Jag är ledamot i justitieutskottet och vet att Kriminalvården växer och behöver växa i hela landet, precis som ministern nämner. Det kan dock aldrig kompensera för att människors service försvinner. Det är i mycket det vi talar om i dag. Det är jättebra att staten växer på vissa platser, och det är bra att man får arbetsplatser och arbetstillfällen. Men faktum är att mycket av den service som människor efterfrågar försvinner.
Det blir därmed tydligt att regeringen försöker ducka från ansvaret i den här frågan. Finansministern har sagt att det är viktigt att myndigheter finns på flera platser i Sverige. Men samtidigt låter man myndigheter som ska ge människor service själva avgöra var de ska vara lokaliserade.
Det är ingen naturlag att myndigheter måste centraliseras. Det är fråga om ett politiskt val. År 2015 stod vi inför samma situation. Skatteverket planerade då att lägga ned kontor i Simrishamn, Ängelholm, Vetlanda, Mariestad med flera kommuner. Men den dåvarande socialdemokratiska regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi i spetsen valde faktiskt att agera. Han gav Statskontoret i uppdrag att följa upp statliga myndigheters lokalisering. Besluten pausades, och planerna drogs sedan tillbaka.
Det gick då, och det går också nu – om man bara har den politiska viljan. Regeringen kan styra genom regleringsbrev, genom förordningar och genom att ge myndigheter ett tydligt uppdrag att värna statlig närvaro i hela landet. Man kan till och med lagstifta om det, som till exempel när det gäller Systembolaget.
Men i stället för att man agerar ser vi hur statliga kontor läggs ned ett efter ett. Människor lämnas då utan service. Skåne har blivit ganska rejält drabbat den senaste tiden. Skatteverket har lagt ned kontor i Simrishamn, Eslöv, Trelleborg, Landskrona och Lund, bara för att nämna några.
Herr talman! För en kommun som Simrishamn är detta ett hårt slag. Förlorar man 42 arbetstillfällen förlorar man mycket mer än bara det. Man förlorar köpkraft. Man förlorar underlag för kollektivtrafiken. Man förlorar framtidstro för unga familjer. Man förlorar också viktiga samarbeten mellan staten och kommunen.
Kommunen arbetar redan i motvind. Simrishamn är en kommun med en åldrande befolkning. Man har också en otroligt starkt säsongsberoende arbetsmarknad och stora utmaningar med välfärden. När staten väljer att lämna kommunen i stället för att stå kvar sänder det ett mycket tydligt men sorgligt budskap, nämligen att människor på mindre orter inte räknas lika mycket.
Simrishamn är en del av Sverige. De som bor där betalar skatt precis som alla andra. De har rätt till statlig service, och de har samma rätt att känna att staten finns nära dem. Statens närvaro är ingen kostnad. Det är en investering i tillit, jämlikhet och sammanhållning. När människor känner att staten finns där de bor och att myndigheter är tillgängliga och förstår deras verklighet stärks också förtroendet för demokratin.
Herr talman! Jag vill se en regering som tar ansvar och inte gömmer sig bakom myndighetsbeslut utan står upp för idéen om ett Sverige som håller ihop. Det är en regering som säger: Vi ska ha statlig närvaro i hela landet, och även i Simrishamn.
Om man nu inte kan göra någonting åt de kontor som redan har lagts ned eller planeras att läggas ned i Skåne, kan finansministern i stället säga att inga fler kontor ska läggas ned och att man står upp för närvaro i hela landet?
Anf. 6 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Jag vill vända mig mot några av de saker som finansministern sa i sitt anförande. Det råder inte samsyn om den här frågan. Det har Anna Wallentheim förtjänstfullt redogjort för.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen agerade när Skatteverkets ledning meddelande att man skulle lägga ned ett antal kontor i de orter som ledamoten Wallentheim nämnde och också ett flertal andra orter, till exempel Lycksele som finansministern själv nämnde i sitt första anförande.
Det går att göra någonting annat. Det går att agera. Systembolaget finns i hela landet, och det är en tydlig instruktion. Hade regeringen velat att det skulle finnas statliga arbetstillfällen runt om i hela landet hade man kunnat agera.
Det är samma sak med Statens servicecenter. Där har regeringen varit oerhört passiv under hela den nedläggningsvåg som hittills har drabbat Statens servicecenter och som kanske fortsätter. Vi får väl se vart den utvecklingen tar vägen.
Finansministern talade i sitt andra anförande om digitalisering. Digitalisering har blivit något slags allmänt begrepp för att man ska kunna säga att staten inte behöver vara närvarande överallt. Det är digitaliseringen som gör att man kan lägga ned kontor.
Om man nu tänker efter lite kan man tycka att det borde vara tvärtom. Varför ska man göra som Skatteverket självt redogör för här? Någon borde ha frågat skatteverksledningen varför det är så viktigt att samla personalen i Malmö och Kristianstad om man nu har en digitalisering och i stället kan ses digitalt, ha utbildningar digitalt och arbeta i team digitalt.
Varför är det då så viktigt att personalen i verket finns samlad i Malmö och Kristianstad? Man borde kunna ha verket på fler orter i stället för färre, om man nu tog digitaliseringens möjligheter på allvar.
Jag vill avsluta med att ställa två frågor. Jag vill fråga finansministern: Var i Simrishamn växer staten? Jag är i Simrishamn ibland, och jag ser det inte. Jag vill också fråga finansministern: Var går gränsen för när ministern tycker att regeringen kan agera mot avvecklingen av statliga arbetstillfällen runt om i landet?
Anf. 7 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag kommer snart tillbaka till ansvar. Är det något som regeringen gör är det att ta ansvar för Sverige och hela Sverige. Jag ska bara först säga någonting kort om Skatteverket.
Skatteverket finns på 44 platser runt om i landet. Det är en myndighet som i alla mätningar har ett högt förtroende. Det har varit före många andra myndigheter med att skapa service. Med allt det sagt förstår jag att det också är många som tycker att det är besvärligt när ett skattekontor läggs ned eller flyttas. I det här fallet handlar det om att Skåne behåller arbetstillfällena. De kommer att vara i södra Sverige men inte i Simrishamn.
Låt mig säga någonting om ansvar för landsbygden. Jag vet inte om någon regering i modern tid har ökat och kommer att öka statens närvaro så mycket som regeringen gör. Vi utökar polisen. Det gjorde vi även i opposition när Socialdemokraternas budget ibland föll och vår vann.
Vi såg till att polisen fick mer resurser och att tullen fick mer resurser. Nu växer försvaret runt om i hela Sverige. Vi kan titta på medborgarna som i dag är helt beroende av sin bil. Om man bor i glesbygd eller landsbygd är det 500–600 kronor billigare att tanka sin bil nu. Vi gör det möjligt att leva på landsbygden.
Jag har full förståelse för att man kan tycka att just det här kontoret ska vara kvar. Det är inte en enskild fråga för en minister. Jag följer frågan om statens närvaro väldigt noga och nära, också när det gäller alla servicemyndigheterna.
Jag kan konstatera att de budgetar som jag har lagt på riksdagens bord har lett och kommer att leda till större och ökad närvaro och fler arbetstillfällen inom staten runt om i hela landet. Dessutom underlättar vi för människor att bo i glesbygd och landsbygd medan den tidigare regeringen gjorde det dyrare och svårare.
Herr talman! Nu handlar debatten om Skatteverket. Jag tänker avsluta med att säga att man i grund och botten har en instruktion att finnas i Sverige – inte överallt och på alla platser, men i hela landet– och ha en verksamhet som fungerar. Men det är ändå Skatteverkets ledning som måste avgöra exakt vilka kontor som ska finnas och var de ska finnas.
Anf. 8 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Tack, finansministern, för svaret!
Vi kan väl konstatera att vi kan vara överens om att inte vara överens. Nu nämnde finansministern bland annat hur staten ökar sin närvaro i landet och hur man växer. Men faktum är att även polisstationer har lagts ned under de senaste åren.
Det som sker i Simrishamn just nu är tyvärr inte ett enskilt fall. Det är en del av en utveckling där staten steg för steg drar sig bort från mindre orter och landsbygd. Det beslutet fattas långt bort från människors vardag utan dialog och utan hänsyn till konsekvenserna.
Statens närvaro handlar inte bara om lokaler och kontor. Det handlar om tillit. Människor ska känna att staten finns där de bor. De ska känna att de får hjälp när de behöver det och att deras ort räknas lika mycket som resten av Sverige.
När Skatteverket, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen lämnar orten försvinner inte bara jobben. Då försvinner tryggheten, framtidstron och en del av det gemensamma samhällsbygget.
Herr talman! Vi socialdemokrater anser att staten har ett ansvar att inte bara finnas där det är lönsamt utan där människor finns. Vi vill se en regering som tar det ansvaret, styr myndigheterna att finnas i hela landet, värnar statlig service nära människor och ser att den statliga närvaron är en investerings i tillit och sammanhållning.
Ett Sverige som håller ihop byggs inte i storstäderna. Det byggs i varje kommun, på varje ort och på platser där människor lever sina liv. Människor ska känna att staten står vid deras sida.
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Finansministern avstår från sitt slutanförande.)
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.