Statens servicekontor i Bollnäs
Interpellation 2024/25:636 av Kristoffer Lindberg (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-04-27
- Överlämnad
- 2025-04-28
- Anmäld
- 2025-04-29
- Sista svarsdatum
- 2025-05-12
- Svarsdatum
- 2025-05-16
- Besvarad
- 2025-05-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Erik Slottner (KD)
Servicekontoren är en viktig samhällsservice och upprätthåller statens närvaro i hela landet. De är av stor betydelse för människor som av olika anledningar behöver komma i fysisk kontakt med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket eller Pensionsmyndigheten. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen planerar att stänga 35 servicekontor runt om i landet.
Ett av de kontor som stängs redan till sommaren är servicekontoret i Bollnäs. Kontoret är öppet fem timmar om dagen, fyra dagar i veckan, och det servar inte bara de boende i Bollnäs kommun utan också Ovanåkers kommun och delar av flera andra kommuner. Antalet besök på Bollnäskontoret har de senaste tre åren legat på mellan 10 000 och 13 000 besök. Samma år hanterade kontoret mellan 13 000 och 17 000 myndighetsärenden. Dessa tusentals personer får nu betydligt längre resväg för att fysiskt komma i kontakt med berörda myndigheter. I vissa fall handlar det om en och en halv timme enkel resa. Det är en stor påfrestelse för människor som av olika anledningar inte kan sköta sina myndighetsärenden digitalt, för att inte tala om de gode män och förvaltare som är beroende av servicen som ges vid servicekontoret för att sköta sina klienters ärenden.
Civilministern har tidigare framhållit att målet är att man ska ha åtminstone ett servicekontor i varje så kallad FA-region (funktionell analysregion). Detta framgår också av det uppdrag regeringen har gett till Statens servicecenter.
Tillväxtverket har nu fattat beslut om ny indelning av FA-regioner. Bland annat innebär detta att en ny region upprättats för Bollnäs-Ovanåker (nr 27). Samtidigt lägger man alltså ned det enda servicekontoret i den FA-regionen.
Jag vill därför fråga statsrådet Erik Slottner:
- Vad innebär Tillväxtverkets indelning av nya FA-regioner för nedläggningarna av servicekontoren?
- Är statsrådet beredd att skjuta till de medel som krävs för att behålla eller nyöppna kontor för att säkerställa att det finns servicekontor i varje FA-region?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:636
Webb-tv: Statens servicekontor i Bollnäs
Dokument från debatten
- Fredag den 16 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:117
- Protokoll 2024/25:117 Fredagen den 16 majProtokoll 2024/25:117 Svar på interpellation 2024/25:636 om statens servicekontor i Bollnäs
Protokoll från debatten
Anf. 31 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Herr talman! Kristoffer Lindberg har frågat mig vad Tillväxtverkets indelning av nya FA-regioner innebär för nedläggningarna av servicekontoren samt om jag är beredd att skjuta till de medel som krävs för att behålla eller nyöppna kontor för att säkerställa att det finns servicekontor i varje FA-region.
Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för ny organisering av servicekontorsnätet. Vid genomförandet av uppdraget ska myndigheten planera för att på sikt tillhandahålla statlig service i samtliga så kallade funktionella arbetsmarknadsregioner, FA-regioner. När uppdraget lämnades fanns 60 FA-regioner i landet, enligt Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analysers kategorisering från 2015.
Statens servicecenter har lämnat en delredovisning av uppdraget som redogör för utgångspunkter och principer för den framtida organiseringen, däribland tillgänglighet i hela landet. I slutredovisningen ska Statens servicecenter bland annat redogöra för konsekvenserna för tillgängligheten till statlig service i olika typer av geografiska områden, däribland landsbygdsområden och områden där utanförskapet är stort. Jag har fullt förtroende för Statens servicecenters hantering av uppdraget och för myndighetens bedömning av vilka kontor som kan komma att avvecklas utifrån de förutsättningar som angavs i uppdraget.
Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd. Det kommer samtidigt fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet, även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa individer och företag.
När det kommer till konsekvenser för enskilda orter som riskerar att bli av med ett servicekontor följer det av förordningen (2019:202) om statliga myndigheters lokalisering att Statens servicecenter bland annat ska upprätta en konsekvensanalys inför ett sådant beslut. Dessa konsekvensanalyser kan utgöra en utgångspunkt för de samråd som myndigheten inleder med kommuner och andra berörda aktörer inför den fortsatta processen med eventuella avvecklingsbeslut.
Statens servicecenter arbetar samtidigt med att utveckla mer mobila och flexibla kontorslösningar för att på ett enkelt och smidigt sätt kunna komma närmare medborgarna på fler ställen i landet. Detta är en utveckling som jag följer med stort intresse.
Anf. 32 Kristoffer Lindberg (S)
Herr talman! Jag tackar för möjligheten att återigen debattera frågan om statens närvaro utanför storstäderna och om de statliga servicekontoren.
Civilminister Erik Slottner och regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna beslutat sig för att den statliga servicen är för god på Sveriges lands- och glesbygder. Därför ska nu uppemot 35 servicekontor läggas ned. Fler människor ska få svårare att fysiskt komma i kontakt med myndigheterna Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten. I vissa fall handlar det om flera timmar längre restider.
Servicekontoren är en viktig samhällsservice, och de fyller en otroligt viktig funktion för många människor i deras myndighetskontakter. Inte sällan handlar det om människor som av olika anledningar inte har möjlighet att genomföra sina kontakter via digitala lösningar och helt enkelt behöver mer hjälp än andra.
Det är obegripligt varför ministern väljer att göra detta, särskilt när man tittar på vilka kontor det är som ministern tvingar myndigheten att lägga ned. Det finns ingen logik eller genomtänkt helhetslösning för vilka kontor som blir kvar och vilka som får stänga. Det är inte besöksantal som styr, inte heller geografisk placering och logisk fördelning över landet. Nej, det är kort och gott så att de kontor som man lägger ned först är de kontor där hyreskontraktet går ut först. Man tar inte hänsyn till andra aspekter. Allt detta görs för att så snabbt som möjligt kunna spara in de 150 miljoner som regeringen beslutat att spara in på statlig service runt om i landet. Tycker ministern verkligen att det här är att ge myndigheten goda förutsättningar att anpassa sin verksamhet på ett klokt sätt?
Det är precis det här som har hänt hemma hos mig i Bollnäs med ett välbesökt och uppskattat servicekontor som servar fler kommuner än bara Bollnäs. Kommunen har väldigt goda erfarenheter av samarbete med servicekontoret. Men nu stängs det den 13 juni, eftersom hyreskontraktet löper ut. Det här får stora konsekvenser för Bollnäsborna och andra hemma i Hälsingland. Vad det innebär i ökade restider har jag redan redogjort för i tidigare debatt.
Civilministern har tidigare framhållit att målet är att man ska ha åtminstone ett servicekontor i varje så kallad FA-region, det vill säga funktionell analysregion. Det framgår också av det uppdrag som regeringen har gett till Statens servicecenter. Jag håller med om att det borde vara ett absolut minimum.
Men nu är det ju så att Tillväxtverket har fattat beslut om en ny indelning i nya FA-regioner. Bland annat innebär det att en ny region har upprättats för Bollnäs och Ovanåkers kommuner, FA-region nummer 27. Samtidigt lägger alltså ministern nu ned det enda servicekontoret i denna FA-region. Myndigheten har inte resurser för att finnas i alla FA-regioner. Nu måste ministern agera på allvar, men i ministerns svar på interpellationen ser vi inte ett spår av detta.
Jag upprepar mina frågor: Innebär Tillväxtverkets indelning i nya FA-regioner att regeringen nu kommer att skjuta till medel för att behålla eller nyöppna kontor i de FA-regioner där servicekontor nu läggs ned eller ännu inte hunnit öppna – ja eller nej? Visst är det väl ändå så att ministern ser behovet av servicekontor i Bollnäs och andra FA-regioner?
(Applåder)
Anf. 33 Adrian Magnusson (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för att vi får diskutera den här viktiga frågan i riksdagens kammare ännu en gång. Jag lyssnade på statsrådets svar med stort intresse. Jag noterade att statsrådet pratade om konsekvensanalyser och samråd med berörda kommuner. I tidigare debatter har jag lyft fram Simrishamns kommun som en berörd kommun. Jag var lite nyfiken på vad Simrishamns kommun kunde tänkas tycka om stängningen av servicekontoret i Simrishamn. Samråden och dialogerna med kommunerna har på vissa håll fungerat så där. I Simrishamn har man lämnat ett yttrande över vad det här skulle kunna innebära för kommunen. Det tänkte jag redogöra för lite kort.
I Simrishamns kommun skriver man bland annat: ”Statens servicecenters planerade stängning av servicekontoret i Simrishamns kommun kommer att innebära en betydligt försämrad service och tillgänglighet för medborgarna i kommunen.” Man skriver vidare: ”Den försämrade servicen och tillgängligheten kommer främst att påverka den grupp som har svårast att på egen hand navigera i de digitala tjänsterna.”
Det är ett påstående som vi socialdemokratiska riksdagsledamöter i kammaren har upprepat flera gånger. Det kommer att slå hårt mot människor som har svårt med digitala tjänster, helt enkelt. Statsrådet har i sin tur talat om att digitalisering gör att staten är närvarande i hela landet. Det är uppenbart att det finns människor som har svårt att hantera de digitala hjälpmedlen.
Sedan skriver Simrishamns kommun: ”Om inte förstärkning görs i Ystad finns risken att servicen och tillgängligheten även där försämras.” Det är en annan dimension som vi kanske inte talar om så ofta. Det handlar om de människor som kanske behöver resa till ett annat kontor. Det är inte så att Statens servicecenter får mer pengar. Den personal som finns på de andra kontoren kommer att bli allt hårdare belastad.
Det är de facto en försämring av statlig service oavsett hur man vänder och vrider på det. Det är bara att konstatera.
Simrishamns kommun skriver också att kommunen kommer att få ”en än mer kompensatorisk roll med konsekvensen att kommunen kommer att behöva kompensera för den avsaknad av servicekontor som beslutet innebär”.
Alltså kommer det att bli så, vilket Simrishamns kommun bekräftar, att kommunerna kommer att få kliva fram och ta ansvaret när staten sviker. De människor som har problem med digitala tjänster och hjälpmedel finns ju kvar i Simrishamns kommun och i andra kommuner runt om i landet.
Man säger också: ”Här ser vi att ett ännu större ansvar läggs över på kommunen, främst på verksamheterna inom socialtjänst, kontaktcenter och andra öppna verksamheter i kommunen. – – – Finns inget servicekontor kommer medborgarna att vända sig till kommunens verksamheter med sina frågor i större utsträckning.” Det här är signerat av Jeanette Ovesson, kommunstyrelsens ordförande, från Moderaterna, i Simrishamns kommun den 26 mars 2025.
Det är så här det ser ut runt om i landet. När Statens servicecenter försvinner står kommunerna med Svarte Petter, och människorna som har svårt med de digitala hjälpmedlen och tjänsterna finns kvar.
Det är mycket möjligt att vi kommer att få se husbilar i framtiden som kan köra runt i småorter runt om i hela landet och hjälpa människor med service när det gäller statliga bestyr. Det är väl en fin tanke. Men vi är inte där just nu i varje fall. Det är bara att konstatera.
Det finns, som jag har sagt tidigare i debatten, egentligen inte någon konflikt. Man skulle kunna ha kvar fysiska kontor och husbilar som kör till andra ställen runt om i landet, eller vad de mobila lösningarna nu blir. Jag tolkar det som husbilar, men jag vet inte.
Det är mycket intressant att följa debatten och diskussionen och se hur även borgerliga politiker runt om i landet uttrycker att det är ett väldigt dåligt beslut. Tänk att vara moderat kommunstyrelseordförande och ha sådana kamrater i regeringen. Då behöver man inte ha någon opposition att bekymra sig för.
(Applåder)
Anf. 34 Agneta Nilsson (S)
Herr talman! Tack till statsrådet för att jag kan stå här i dag och än en gång försvara Eslöv!
För cirka två månader sedan stod jag här i en liknande interpellationsdebatt och argumenterade för att statens servicecenter i Eslöv inte skulle läggas ned. Ett svar jag då fick av statsrådet Slottner var att det bara var 15 kilometer till Lund, där nästa kontor finns.
Herr talman! Att saker och ting kan bli fel bland har jag all förståelse för, som att förväxla kilometer och minuter när det gäller min hemkommun Eslöv. Det finns en ganska känd sång som heter 15 minuter från Eslöv. Det har dock ingenting med sträckan mellan Eslöv och Lund att göra.
Herr talman! Besöken var 6 500 på servicekontoret i Eslöv år 2024, detta trots att det bara är öppet två dagar i veckan och fyra timmar åt gången. Kontoret servar hela Mellanskåne. Dessa besök anses nu inte vara så viktiga att det är lönt att ha kvar kontoret, utan det kan läggas ned. Människor som bor i Mellanskåne får bege sig till Lund i stället.
Den myndighet man använder mest i Eslöv är Skatteverket, tätt följt av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Pensionsmyndigheten.
Jag besökte servicekontoret i Eslöv för några veckor sedan. Det visade sig att många barnfamiljer kommer dit för att få hjälp. De tar ledigt från jobbet och kommer för att få den fysiska hjälpen. De är digitalt kunniga, men inte kunniga i myndighetsfrågor. Då väljer de att komma till kontoret för att få hjälp av utbildad personal som kan vägleda i kontakter med myndigheter. De kan fylla i blanketter och på plats få hjälp med att förstå beslut. De vill inte att det ska bli fel i myndighetskontakter. Därför besöker de kontor med kunnig personal så att det blir rätt från början.
Även ekonomiskt våldsutsatta kom och fick hjälp, eftersom de ofta i dessa sammanhang saknar elegitimation. Här kan de få hjälp utan att någon vet eller kan kontrollera vad de gör. Personalen har ett väl fungerande arbetssätt när det kommer till ekonomiskt våld och vet hur den ska hantera detta.
Herr talman! Det jag hitintills har pratat om är bevis på att kontoret i Eslöv behövs och utnyttjas väl. Eslövs kontor öppnar klockan 10. Den dagen när jag var där var det kö utanför en halvtimme före öppning. När dörrarna sedan öppnades kom det in 22 personer som väntat utanför.
Min fråga är: Hur avser statsrådet och regeringen att säkerställa att invånarna i Mellanskåne fortsatt får tillgång till denna nödvändiga statliga service efter nedläggningen?
(Applåder)
Anf. 35 Eva Lindh (S)
Herr talman! Jag antar att statsrådet får huvudvärk av att återigen stå här och tala om servicekontor med socialdemokrater, för det sker ofta. Men vi får huvudvärk av situationen som är i landet. Det är därför som vi återigen envisas med att lyfta den här frågan.
Det berör många, och det vet vi. Ser man verkligheten därute inser man att det är mycket problematiskt för många människor. Jag ser det som att vi är bärare av historierna och berättelserna om vad det faktiskt innebär.
Jag har två saker som jag vill lyfta upp med statsrådet. Jag passar på när Kristoffer Lindberg har ställt interpellationen. Det ena är det som min kollega Agneta Nilsson berörde här och som jag också lyfte fram i en annan debatt.
Hur tänker statsrådet svara de människor som hör av sig till oss och frågar: Hur ska vi nu kunna göra rätt? När de vänder sig till servicekontoren är det just med önskan om att göra rätt. Det är därför de kommer till servicekontoren. Det är komplicerat.
Jag kan ta mig själv som exempel. Det är många år sedan, men när jag var föräldraledig tyckte jag inte att det var helt enkelt att fylla i blanketterna. Det är något. Jag har ändå en akademisk utbildning och är ganska van vid blanketter. Men det är inte helt lätt.
För att göra rätt kan det ibland vara skönt att komma dit och gå igenom hur man skriver rätt för att man inte ska göra fel. Har man dessutom svårigheter med att över huvud taget ta sig an text blir det ännu svårare. Men de är också samhällsmedborgare som vill göra rätt.
Det var min första fråga. Vad är svaret från statsrådet nu när man inte utvecklar servicekontoren som vi hade önskat göra? Nu går vi bakåt och minskar antalet servicekontor i stället. Människor får längre resväg för att komma och fråga för att kunna göra rätt.
Min andra fråga har jag också har ställt i några interpellationer. Men jag känner inte att jag riktigt har fått svar på den. Jag förstår inte vilka grunderna till beslutet är. Är det bara att spara pengar? I varje svar vi får säger statsrådet att den här typen av verksamhet är viktig. Varför tar man då bort en massa kontor? Det är vår fråga.
Dessutom gör man inte någon analys av vilka kontor som eventuellt kan tas bort. Jag tycker inte att några servicekontor ska försvinna, för de behövs. Det finns ju en anledning till att de finns. Den S-ledda regeringen gjorde en noggrann analys och började bygga ut verksamheten där man tyckte att det behövdes. Jag tycker alltså att alla servicekontor behövs.
Statsrådet har ändå sagt att han har någon form av tanke, men det synes inte vara så eftersom han avhänder sig beslutet och låter ansvarig myndighet fatta besluten. Det verkar då ske på basis av när hyreskontrakten går ut, och det är inte en seriös bedömning av var servicekontor behövs mest.
(Applåder)
Anf. 36 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Herr talman! Först kan jag lugna Eva Lindh med att jag inte kommer att behöva ta någon huvudvärkstablett efter den här debatten, och jag har inte gjort det i förväg heller. Jag kommer gärna hit till kammaren och debatterar med mina politiska motståndare i många olika frågor. Det ger mig inte huvudvärk.
Låt mig beröra den sista frågan som ledamoten Lindh lyfte om att det är hyreskontrakten som avgör nedläggningarna. Det finns naturligtvis en risk för att den typen av intressen tar över när man som myndighet får ett besparingsbeting. Av just den anledningen – att minska risken för den typen av överväganden – höjde vi det så kallade anslagssparandet till Statens servicecenter.
Vi tog fram riktlinjer om att när Statens servicecenter nu ska avgöra vilka kontor som behöver läggas ned med anledning av nya ekonomiska förutsättningar ska man framför allt utgå från besöksantal, geografisk spridning och allmänt effektivitetstänkande kring kontorssammansättningen. Sedan kan jag inte utesluta att hyreskontrakten på sina håll har spelat en roll i den avvägda sammanfattningen. Men för att minska risken för att det entydigt skulle vara avgörande höjde vi anslagssparandet för i år.
Det är inget som hindrar att de fyra myndigheter som i dag är kopplade till de statliga servicekontoren öppnar nya kontor. Om exempelvis Arbetsförmedlingen känner att man behöver finnas närvarande med ett fysiskt kontor på en ort därför att de digitala tjänsterna inte räcker kan man själv fatta ett beslut om att ha fysiska kontor. Den möjligheten sitter myndigheten på; man kan själv avgöra om man ska etablera egna fysiska kontor.
Jag utesluter därför inte att ett och annat kontor hos de enskilda myndigheterna nu kan öppnas där de statliga servicekontoren läggs ned. Men det är inget som jag rår över, utan jag säger bara att möjligheten finns. Det får vara upp till varje myndighet att själv svara på detta.
Vad gäller FA-regionerna – som är det som interpellationsdebatterna framför allt handlar om och det som Kristoffer Lindbergs interpellation går ut på – är det helt korrekt att antalet FA-regioner enligt ett nytt beslut har utökats med 11 stycken. Tillväxtverket har utökat antalet regioner från 60 till 71. Vi har i dag en målbild om att det på sikt ska finnas ett statligt servicekontor i varje så kallad FA-region.
Det här beslutet är nytt, så det är lite för tidigt för mig att här och nu svara på exakt vilka effekter det får. Om frågan som Lindberg ställer är om regeringen nu kommer att skjuta till pengar för att möta det ökade antalet FA-regioner är svaret alltså nej. Vi har inte lagt fram någon ändringsbudget, vilket ledamöterna är mycket väl medvetna om, utan vi lägger fram budgeten i höst. I september kommer regeringens budget att presenteras, och då får vi se vilka anslag Statens servicecenter kommer att få.
Vi kan diskutera Skånes geografi och Eslöv. Jag konstaterar bara att avståndet mellan Eslöv och Lund är 16–17 kilometer eller ungefär 1 ½ mil fågelvägen. Jag hade kanske kunnat säga drygt 1 ½ mil, så hade jag varit ännu mer korrekt. Bilvägen är det drygt 2 mil, nämligen 21 kilometer. Det är alltså inga jätteavstånd mellan Eslöv och Lund. Jag kan säga att det även med dagens kontorsnät är många fler runt om i Sverige som har betydligt längre än 1 ½–2 mil till sitt närmaste servicekontor.
Även efter nedläggningen i Eslöv kommer invånarna där att ha möjlighet att ganska kvickt komma till sitt närmaste servicekontor – betydligt snabbare än vad väldigt många invånare kan göra i dag med de 148 kontoren.
Anf. 37 Kristoffer Lindberg (S)
Fru talman! Erik Slottner pekar på myndigheterna och att det är de själva som får planera var de ska ha sina kontor. Nu hör vi också att det är de enskilda myndigheterna som servas av servicekontoren, om jag uttrycker det så. Servicekontoren samlar fyra olika myndigheter. Statsrådet menar att det är de enskilda myndigheterna som i så fall får öppna egna kontor där de ser behovet.
Men det är ju Erik Slottner som är ansvarig minister för servicekontoren! Det är Slottner som har gett Statens servicecenter de här förutsättningarna för att snabbt spara in 150 miljoner. Vad blir kostnaden om de fyra myndigheterna i stället ska öppna egna kontor på de här orterna? Vad är då besparingen för staten? Vad är effektiviseringen för staten i den frågan?
Det man kan spara på är lokaler och personal. När de planeringsförutsättningar som regeringen har gett till myndigheterna är så kortsiktiga förstår jag att man plockar bort de kontor där man snabbast kommer ur hyreskontraktet. Eftersom regeringen och Erik Slottner helt har abdikerat från allt ansvar och inte heller är tydliga med att den geografiska aspekten måste beaktas för medborgarnas tillgänglighet läggs servicekontor ned som egentligen borde finnas kvar – åtminstone om vi fortfarande ska tro ministerns ord om att de andra aspekterna ska spela någon roll och att det ska finnas kontor i varje FA-region.
Man behöver inte lämna kommuner för att spara pengar. Det finns redan i dag kommuner som har erbjudit gratis lokaler för att verksamheterna inte ska försvinna från kommunerna. Men man får ändå kalla handen från staten. Och det är Erik Slottner som är ansvarig minister – ingen annan.
I fallet med nedläggningen av servicekontoret i Bollnäs har det framkommit att anledningen till avvecklingen var att man snabbt kunde komma ur hyresavtalet i Bollnäs. Man har inte tagit hänsyn till några andra aspekter. Det finns att läsa i myndighetens egen konsekvensanalys, som jag förutsätter att ministern har läst före debatten i dag.
De målgrupper som i störst omfattning kommer att drabbas av en nedläggning är de som redan i dag är mest utsatta i samhället, det vill säga pensionärer, utrikes födda, personer med kognitiva fysiska funktionsvariationer, personer med psykisk ohälsa, arbetssökande och så vidare. Det innebär att de som har stora behov av den personliga servicen får betydligt svårare att uppfylla sina skyldigheter gentemot myndigheterna.
Fru talman! Både Bollnäs och Ovanåkers kommuner vittnar också om att ett flertal gode män redan har hört av sig och sagt att de inte vill fortsätta sina uppdrag om servicekontoret läggs ned. Flera typer av ärenden som de sköter för sina huvudmän går inte att utföra helt digitalt eller via telefon. Att vara god man är redan i dag krävande – det vet vi alla – men när staten gör det ännu svårare planerar många att lämna sina uppdrag. Allt det här sammantaget ökar risken att stora grupper av människor hamnar ännu mer utanför samhället.
Att stänga kontoret i Bollnäs innebär enligt myndigheten en besparing som kan uppgå till cirka 3,9 miljoner. Mina frågor till ministern blir då: Vilka ökade kostnader bedömer regeringen att samhället får när människor hamnar utanför och inte får sina behov tillgodosedda eller när kommuner inte längre får människor att ställa upp som gode män?
Det här är ju kostnader som samhället får bära oavsett. Så vad är egentligen samhällets besparing i detta? Det måste regeringen ändå ha diskuterat när man beslutade sig för att göra den här nedskärningen.
Det är uppenbart att beslutet leder till sämre effektivitet, mer krångel för medborgarna och en försämrad medborgarnytta. Varför ska det enda kontoret i till exempel FA-region 27, Bollnäs-Ovanåker, läggas ned – i strid med det som ministern själv har uttalat som regeringens mål?
(Applåder)
Anf. 38 Adrian Magnusson (S)
Fru talman! Jag måste ändå reagera lite på det statsrådet sa: att det är mycket möjligt att Arbetsförmedlingen, Skatteverket, polisen eller vilken statlig myndighet det nu handlar om kan öppna upp på de lokala orterna om ett sådant behov finns.
Arbetsförmedlingen är i en situation där förvaltningsanslaget hela tiden minskar och myndigheten varslar anställda. Det finns inga tecken på att regeringen skjuter till pengar till Arbetsförmedlingen för att de ska kunna öppna kontor på andra platser i landet. Är det någon myndighet som har drivits att digitalisera är det ju Arbetsförmedlingen.
Skatteverket har också sparbeting just nu och lägger ned handläggarkontor runt om i Sverige. Lund har nämnts här. Där lägger man ned sitt kontor till sommaren. Den debatten har jag haft med finansministern här i kammaren. Även i Enköping avvecklas kontoret nu. Polismyndigheten får mer pengar hela tiden, men antalet öppna poliskontor minskar i Sverige.
Att Skatteverket skulle öppna kontor för att tillgodose deklarationsservice runt om i landet när man har sparbeting vore därför uppseendeväckande.
Det är tydligt att om man vill ha statlig service är det styrning från regeringen som krävs. Nu blir det visserligen en styrning från regeringen men mot en minskad statlig närvaro och minskad statlig service, i alla fall fysisk sådan.
Det här är ideologiskt drivet. Det måste man erkänna. Man tycker inte att staten ska finnas runt om i landet. Det är okej att staten finns innanför tullarna här i Stockholm, men staten behöver inte finnas i Bollnäs, Eslöv eller Simrishamn.
Oavsett vad man tycker rent ideologiskt är risken att det blir kommunerna som står där och får hantera de situationer när människor behöver service. Bollnäs kommun får stå där, liksom Simrishamns kommun, när invånarna behöver service.
Jag tror att vi behöver konstatera att det här är ideologiskt drivet av en borgerlig regering som tycker att statens närvaro ute i landet ska minska. Så är det bara.
(Applåder)
Anf. 39 Agneta Nilsson (S)
Fru talman! Eftersom utgångna hyreskontrakt har gällt för nedläggning av andra kontor får väl vi i Eslöv vara tacksamma för att vårt kontrakt än så länge inte har gått ut. Därför får vi behålla vårt center fram till 2026. Att utgå från när ett hyreskontrakt går ut och sedan lägga ned tycker jag dock är ett lite cyniskt sätt att behandla människor som tydligt har behov av sitt servicekontor.
Servicekontor som är utspridda över hela landet, även på mindre orter och i städer som Eslöv, gör att människor lätt får tillgång till lokal statlig samhällsservice. På detta sätt motverkas de geografiska klyftorna. Människor som bor ute i mindre orter känner att de är värda lika mycket som de som bor i större städer.
Ett servicekontor har flera myndigheter samlade under samma tak. Då passar man på att få hjälp med flera olika ärenden på samma gång när man ändå ska hit, som en av besökarna sa till mig när jag var där i Eslöv.
När det gäller avstånd är det cirka 40 kilometer från en del av Eslövs kommun till Lund. Då har jag bara räknat på vår kommun och inte på de andra kommunerna som tillhör Mellanskåne. Det är alltså inte alltid avståndet mellan kontoren som har betydelse, utan det viktiga är att alla kontor ska finnas kvar. Man ska inte spara in på dem.
(Applåder)
Anf. 40 Eva Lindh (S)
Fru talman! Bekymren angående att en del servicekontor läggs ned handlar, som många av oss har pratat om, om människors möjligheter att ställa frågor och få stöd och hjälp för att göra rätt i det som är svårt. Men statens närvaro där människor bor handlar också om att skapa tillit. Man kanske inte tänker på det när man stryker lite i någon budgetpost, men den känsla som människor får när servicekontoret läggs ned eller när drömmen om ett servicekontor i den egna kommunen kommer allt längre bort är att de inte är viktiga: Vi betyder inte så mycket, så nu stryker man detta ur budgeten i en handvändning.
Man ska inte underskatta den känslan, för det här är väldigt avgörande och viktigt för ett samhälle som ska hålla ihop.
Jag frågade på vilka grunder man nu har beslutat om att servicekontoren ska minska i antal. Min kritik är inte mot myndigheten; det är självklart att man måste fatta den här typen av beslut när man på hösten får veta att det blir neddragningar nästa år. För att kunna klara den besparingen är det enda sättet att lägga ned de kontor där kontrakten snart går ut, utan att göra en bedömning av var kontoren behövs mest. Varför fattar regeringen ett sådant beslut?
(Applåder)
Anf. 41 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Fru talman! Först och främst ska sägas att majoriteten av Sveriges kommuner i dag saknar ett statligt servicekontor. Också när den fulla utbyggnaden med 148 kontor var gjord hade en majoritet av Sveriges kommuner inget statligt servicekontor.
Det påstås nu att kommuner som blir av med sina statliga servicekontor kommer att få ökade kostnader. Men det har ju aldrig varit så att kommuner som har fått ett statligt servicekontor har fått minskade statsbidrag för att kompensera kommunens minskade kostnader. Vi har aldrig viktat statsbidrag till kommunerna utifrån om de har ett statligt servicekontor eller inte. Jag tycker därför att den argumentationen är lite ihålig.
Systemet med gode män kom till Sverige långt före statens servicekontor. Det påstås nu att många gode män säger att de ska avsluta sitt uppdrag på grund av att de statliga servicekontoren inte längre finns. Men det finns ju i dag mängder av gode män som verkar i kommuner där det inte finns statliga servicekontor, och gode män har verkat i Sverige i decennier utan att statliga servicekontor har funnits. Jag tycker därför att även detta är lite märkliga och långtgående argument.
Det är också viktigt att påpeka att staten ökar sin närvaro runt om i Sverige. Staten byggs ut kraftigt vad gäller polisnärvaro, det militära försvaret, domstolsväsendet och kriminalvården. Staten ökar alltså sin verksamhet och närvaro runt om i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att tillägga.
Eva Lindh frågar vad som ligger bakom regeringens beslut. Riksrevisionen kom med en rapport om statens servicecenter där vi rekommenderades att göra en del effektiviseringar. Det handlade exempelvis om att det inte är effektivt att riksdag och regering bestämmer var enskilda kontor ska ligga. Det är i stället någonting som myndigheter bör besluta om själva utifrån olika parametrar. Detta omhändertog vi. Man ser också en kostnadsutveckling gällande statens servicekontor som inte riktigt matchas av ett ökat besöksantal.
Det är det som ligger bakom, förutom naturligtvis en allmän prioritering. Den här regeringen vill satsa på många olika saker i statens budget, och då behöver vi dra ned på en del annat. Det ligger en prioritering i botten.
Det låter ibland i debatten som att vi lägger ned myndigheten. Men myndigheten finns alltså kvar. Statliga servicekontor finns kvar runt om i landet. Efter de här nedläggningarna kommer det att finnas 119 kontor kvar – samma antal som fanns när Stefan Löfven var statsminister 2019. Jag tycker ändå att det är värt att säga detta, eftersom tonläget i debatten ger ett annat intryck.
Vi har också styrt myndigheten till att komma med förslag på mer mobila lösningar. Adrian Magnusson kan bara se en husbil framför sig när han hör talas om mobilt. Jag ser väldigt många andra tänkbara lösningar på hur den här myndigheten skulle kunna vara bemannad runt om i Sverige i betydligt många fler kommuner genom olika mobila koncept. För att inte ägna mig för mycket åt myndighetsstyrning avstår jag dock från att här och nu säga vilka bilder jag får upp i mitt huvud när jag hör om mobila koncept, men det är i alla fall betydligt mer än husbilar.
Anf. 42 Kristoffer Lindberg (S)
Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare en debatt i den här frågan!
Innan servicekontoret fanns i Bollnäs hade myndigheterna egna kontor där. Ministern kan raljera över oron hos gode män hur mycket han vill, men på den tiden gick det att besöka varje myndighet var för sig. Den möjligheten har man inte i dag.
De konsekvenser som jag har lyft fram kommer från skrivelser från berörda kommuner. De bekräftas av Statens servicecenter, som beskriver hur avvecklingen av servicekontor i den omfattning och takt som krävs för att möta regeringens neddragningar kommer att få konsekvenser för såväl privatpersoner som företag och kommuner.
Statens servicecenter menar också att det finns ökad risk för att fler enskilda inte får sina servicebehov tillgodosedda. Det är såklart så att det vid första anblicken kan förefalla mer effektivt för en myndighet att finnas på färre ställen. Men vad blir då samhällskostnaden i det långa perspektivet? Jag saknar svar på den frågan. Hur har regeringen räknat när det gäller den totala kostnadsökningen för samhället när man gör dessa nedläggningar? Vi behöver ju ha fler servicekontor i Sverige, inte färre.
Ministern har i en tidigare debatt i samma fråga sagt att hans tre ledord som civilminister är effektivitet, förenkling och medborgarnytta. På vilket sätt leder nedläggningarna till mer effektivitet för medborgarna, när de får ägna en stor del av dagen åt att resa långväga för att besöka servicekontoret? På vilket sätt förenklar ministern för Bollnäs- och Ovanåkersborna när kontoret läggs ned? Och på vilket sätt innebär det ökad medborgarnytta att försvåra för fler att träffa myndigheterna fysiskt?
Om målet är att det ska finnas åtminstone ett kontor i varje FA-region behöver ministern agera skyndsamt, för just nu handlar ministerns egen myndighet i rakt motsatt riktning.
(Applåder)
Anf. 43 Statsrådet Erik Slottner (KD)
Fru talman! Vi lär återkomma i kammaren och fortsätta debattera detta. Det är ett tjugotal interpellationer som har ställts nu, och det händer inte så mycket mellan gångerna. Behandlingen av de frågor som kommer om ekonomiska förutsättningar och annat är som ledamöterna mycket väl vet ingenting som sker löpande. Det återkommer vi till i både vårbudget och höstbudget.
Anslagsminskningen till Statens servicecenter får jag ändå säga går på bogen effektivisering av staten. Vi ser ständigt, löpande, över olika statliga utgifter för att kunna prioritera sådant som är viktigt för de partier som sitter i regeringen. Vi är övertygade om att vi även med denna anslagsminskning kommer att kunna ge viktig statlig service till alla medborgare i landet.
Det är helt korrekt att en del invånare efter den här neddragningen kommer att få längre till sitt närmaste fysiska kontor. Men myndigheterna utvecklar digitala lösningar som blir alltmer användarvänliga och mer och mer avancerade i sin tillgänglighet. De mobila lösningarna i form av ambulerande kontor hoppas jag ska bidra till att myndigheterna blir mer tillgängliga i stora delar av landet där man i dag saknar statliga servicekontor.
Vi får återkomma i den här frågan – men staten är närvarande i hela landet. Statens servicecenter finns kvar som myndighet, och statliga servicekontor finns kvar i mycket stora delar av Sverige.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.