Statens chefer
Interpellation 2008/09:370 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2009-02-26
- Inlämnad:
- 2009-02-26
- Besvarad:
- 2009-03-17
- Sista svarsdatum:
- 2009-03-19
Interpellationen
den 26 februari
Interpellation
2008/09:370 Statens chefer
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Mats Odell (kd)
Ett flertal generaldirektörer har fått lämna sina befattningar. Orsaken uppges i flera fall vara att de inte till alla delar haft samma uppfattning som regeringen i olika sakfrågor som rört deras eget ansvarsområde. Generaldirektörsföreningen har reagerat och bland annat krävt sakliga och tydliga regler för uppsägning.
Om intrycket blir att generaldirektörer tillsätts och avvecklas efter regeringens eget godtycke är det definitivt inte bra för statsförvaltningen. Det urholkar förtroendet för statsförvaltningen med alla dess verk och myndigheter. Tyvärr leder det till att strävan efter saklighet, integritet och rättssäkerhet i statsförvaltningen krackelerar.
Min fråga till statsrådet med anledning av det anförda är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stävja den bild av godtycke från regeringens sida som avvecklingen av flera generaldirektörer skapat?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:370
Webb-tv: Statens chefer
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 54 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stävja den bild av godtycke från regeringens sida som avvecklingen av flera generaldirektörer skapat.
Peter Hultqvist ställer frågan mot bakgrund av att det, enligt hans beskrivning, är ett flertal generaldirektörer som fått lämna sin befattning och att detta föranlett Generaldirektörsföreningen att reagera genom att kräva sakliga och tydliga regler för uppsägning.
Låt mig inleda med några klarlägganden om skillnaden mellan arbetsrätt och arbetsgivarpolitik. Sett ur ett arbetsrättsligt perspektiv är utgångspunkten att myndighetschefer anställs för bestämd tid. Under tiden för en sådan anställning har de ett högre anställningsskydd än vad som följer av lagen om anställningsskydd, LAS. Å andra sidan föreligger ingen rätt till förnyad anställning när anställningstiden löper ut. Peter Hultqvist hävdar att krav förts fram på sakliga och tydliga regler för uppsägning. Detta kan inte stämma, av den enkla anledningen att den nu aktuella kretsen enligt reglerna i LAS inte kan sägas upp under anställningstiden.
Däremot omfattas myndighetscheferna, med några få undantag, av reglerna i lagen om offentlig anställning, LOA, avseende förflyttningsskyldighet. Dessa regler infördes i och med den så kallade verksledningspropositionen (1987/88:99) som behandlades av riksdagen 1988 och innebär att en myndighetschef under en pågående anställningsperiod av två skäl kan förflyttas till en annan statlig anställning där det tillsätts på samma sätt - antingen av organisatoriska skäl eller, som det heter, av hänsyn till myndighetens bästa. Om en förflyttning aktualiseras ska denna grundas på objektiva och sakliga skäl. En myndighetschef som motsätter sig en förflyttning kan begära att frågan prövas i domstol i enlighet med reglerna i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Jag vill också understryka det självklara att en person som flyttas i enlighet med nämnda regelverk behåller samma anställningsvillkor i den nya anställningen.
Ur ett arbetsgivarpolitiskt perspektiv ska regeringen som arbetsgivare för myndighetscheferna naturligtvis eftersträva att uppträda professionellt och tydligt. Regeringens övergripande ambition är att den chef som av någon anledning förflyttas till annan statlig anställning, oftast till Regeringskansliet, ska förses med arbetsuppgifter i relation till den kompetens personen i fråga besitter. Den bild jag inhämtat visar också entydigt att så är fallet även i praktiken; de före detta myndighetschefer som i dag är verksamma i Regeringskansliet bidrar med sin kompetens och erfarenhet på ett utomordentligt sätt till att viktiga arbetsuppgifter kan genomföras.
När chefer med relativt kort varsel lämnar sitt chefskap i förtid och flyttas till en anställning i Regeringskansliet kan det vara svårt att omedelbart ha en plan för vilka arbetsuppgifter denne ska utföra. Då måste det, vilket också enligt min mening är fallet, vara en högt prioriterad fråga för det ansvariga departementet att snabbt identifiera lämpliga arbetsuppgifter baserade på den kompetens personen i fråga besitter och utifrån det agera.
Peter Hultqvist antyder att regeringen godtyckligt flyttar på myndighetschefer och att åtgärder bör vidtas för att detta ska stävjas. Min och regeringens ambition är att genom ett ambitiöst reformprogram åstadkomma förändringar som är till det bättre för Sverige. Ett av mina bidrag i detta arbete är att förändra myndighetsstrukturen. Regeringen har således under mandatperioden beslutat att avveckla 27 myndigheter och samtidigt beslutat att inrätta 13 nya myndigheter. Därutöver har såväl verksamhetsmässiga som institutionella förändringar av myndigheternas respektive uppdrag genomförts. Att det mot denna bakgrund finns myndighetschefer som förflyttats till Regeringskansliet beror naturligtvis inte på godtycke från regeringens sida. Jag ser det i stället som en helt rimlig konsekvens i tider som präglas av förändring. Jag kan därvidlag också försäkra Peter Hultqvist att regeringen även framgent kommer att ta ansvar för att före detta myndighetschefer i Regeringskansliet erbjuds arbetsuppgifter i relation till deras respektive kompetens och erfarenhet.
De statliga myndighetscheferna är en viktig grupp för regeringen, och regeringen har redan tidigare aviserat att man avser att i juni avlämna en skrivelse på temat regeringens utnämningspolitik. I det sammanhanget kommer en fördjupad och kvalificerad redovisning av regeringens syn på rollen som myndighetschef och frågor relaterade till rekrytering, utveckling och avveckling att samlat redovisas för riksdagen.
Anf. 55 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.
Den 3 oktober 2008 förlängdes Ann-Christin Taubermans förordnande som generaldirektör för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Den 5 februari 2009 entledigades hon. Vad hade hänt?
"Det här handlar om att TLV har fått nya uppdrag i och med omregleringen och i och med tandvårdsbiten. I samband med det tycker regeringen att det är lämpligt att se över kompetensen på myndigheten och se till att den är bemannad med rätt kompetens", säger Martin Kits, pressekreterare hos Göran Hägglund.
Sakläget är följande:
1. Omregleringen av apoteksmarknaden var väl känd redan den 3 oktober när Taubermans förordnande förlängdes.
2. Det nya uppdrag som har ett samband med tandvården och som pressekreteraren kallar för tandvårdsbiten var också väl känt.
3. Generaldirektörens kompetens eller förmåga att leda myndigheten hade över huvud taget inte förändrats mellan den 3 oktober 2008 och den 5 februari 2009.
Det som sedan framkommit är att generaldirektören och regeringen var oeniga om Apotekets så kallade handelsmarginal. Apotekskedjorna gynnades inte tillräckligt mycket. Nu befaras en utveckling där de internationella apoteksaktörerna får ett större svängrum.
Det finns en risk för att vår nya chef blir en marionett i den här frågan, säger en TLV-tjänsteman till tidningen Dagens Apotek. "Omoraliskt och förkastligt", säger ledamoten i TLV:s läkemedelsnämnd om avsättningen och efterfrågar de egentliga skälen till avsättningen.
Ann-Christin Tauberman och hennes myndighet, TLV, har mycket stort förtroende i Sverige och internationellt. Jag är förvånad över att regeringen lyssnar mer på utländska apoteksgrossister än på alla andra aktörer, säger Rune Bergström, vd i branschföreningen för de forskande läkemedelsföretagen.
Så här ser historien kring Ann-Christin Tauberman ut.
Den 3 april 2008 kom ett pressmeddelande där Arbetsförmedlingens chef Bo Bylund avsattes. Samma dag hade det förts ett samtal mellan honom och arbetsmarknadsministern. Hans förordnande hade förlängts i december 2007. I december 2007 förlängdes det, och den 3 april avsattes han.
När det här läckte ut fanns det heller inget regeringsbeslut. Den 10 april fattade man det beslutet.
I båda de här fallen skedde avsättningarna kort efter det att dessa förordnanden hade förlängts. Några begripliga motiveringar har aldrig presenterats.
Intrycket blir tyvärr att generaldirektörer som inte helt går i regeringens ledband eller som av någon anledning inte passar in riskerar att under en snabb process bli avsatta.
Det är självfallet orimligt. Så sköter man inte en modern statsförvaltning.
Inför valet sade högeralliansen: Politiskt tillsatta chefer sparkas efter maktskiftet. Det var en rubrik. En annan rubrik var: En borgerlig regering gör rent hus i myndighetstoppen.
Är avsättningen av Ann-Christin Tauberman och Bo Bylund ett uttryck för denna nya anda? I båda fallen handlar det om kompetenta och dugliga tjänstemän.
Anf. 56 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Alliansen gick mycket riktigt till val på att förändra utnämningspolitiken för att komma bort från en situation där man i slutna rum fattade beslut om myndighetschefer och komma till en process som var öppen, tydlig, spårbar.
Vi har genomfört detta. Och vi kan konstatera att det har lett till att myndighetschefer som har utsetts efter detta i mycket större utsträckning än tidigare avspeglar sammansättningen av befolkningen. Det gäller antalet kvinnor och män som har utsetts och också etnisk bakgrund.
Det har varit en väldigt lyckad politik. Det här har bekräftats av olika, helt oberoende, undersökningar som har gjorts.
Senast var det Ekoredaktionen som helt på egen hand gjorde en utredning, under jul- och nyårshelgerna, och presenterade detta för en häpen omvärld, att det faktiskt var på det viset.
Så i den delen har utnämningspolitiken lagts om precis som vi sade före valet.
Peter Hultqvist tar fram ett antal enskilda fall. Jag har varken möjlighet eller underlag för att kommentera de enskilda fallen som statsråd, utan vi har autonoma myndigheter som hanterar detta.
Regeringens ställningstagande finns klart och tydligt i olika beslut som har fattats.
Peter Hultqvist säger att intrycket blir det ena och det andra. Det ligger naturligtvis i betraktarens eget öga vad man tycker sig se för intryck av detta.
Min bedömning är att regeringens omläggning av utnämningspolitiken har följt precis det vi sade. Sedan har det naturligtvis inträffat att utnämningar har kommit i ett läge där myndigheten tillsammans med regeringen har kommit fram till att flytta på vederbörande, helt i enlighet med regelverket.
Jag kan, som sagt, inte gå in på de enskilda fall som Peter Hultqvist redovisar.
Anf. 57 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Statsförvaltningen ska bygga på integritet, saklighet, rättssäkerhet. Om statens chefer avsätts och tillsätts på grunder som upplevs som vaga rubbas förtroendet. Och de avsättningar som genomförts av personer som Bo Bylund och Ann-Christin Tauberman reser många frågetecken.
Statsrådet vill inte diskutera enskilda fall. Men det är många gånger i enskilda fall som substansen i det man säger prövas. Det är då man ser det konkreta innehållet i de mer allmänna formuleringarna.
Andra generaldirektörer som i dag är knutna till Regeringskansliet i en så kallad friare roll är Göran Enander från Skogsstyrelsen, Mats Ekdahl, Curt Malmborg, Nils Gunnar Billinger och Pia Enochsson.
Jag tror inte att det har undgått statsrådet att det finns en oro inom delar av statsförvaltningen för regeringens handlag i den här typen av frågor.
Jag har här en artikel i tidningen Aftonbladet, där det står så här:
"I Generaldirektörsföreningen, en intresseförening för gemensamma frågor för höga statliga chefer, finns en oro och osäkerhet om jobben. I höstas vid ett möte med Mats Odell stod reglerna för förtida avveckling av ett förordnande på agendan.
Gruppen vill ha klara regler och preciserade krav i fem punkter, bland annat sakliga och tydliga skäl för uppsägning, kommunikation i god tid före förflyttningen, minst nio månader, och erbjudande om nytt arbete innan avvecklingen sker."
Det är klart att det finns många trygghetsaspekter när det gäller statliga chefer på den här nivån. Jag har inte sagt att man på djupet ska förändra det här regelverket. Men jag är fundersam och kritisk. Det uppstår alltså ett läge där toppcheferna i den statliga förvaltningen känner sig föranledda att reagera därför att de har en oro och undrar om det finns en ökad grad av godtycke när det gäller om man får gå. Är man för självständig kanske man riskerar att bli av med jobbet.
Bara att den här diskussionen har kommit upp är en kritisk punkt för regeringen som man borde ta till sig.
Och finns det en känsla på yttersta chefsnivå av att man lever ett osäkert liv i alltför hög grad av självständighet fortplantar sig naturligtvis sådant ned i organisationens olika led, och det är inte bra för statsförvaltningen.
Odell kan lägga upp ett resonemang om konkurrens, kompetens, hur man tillsätter chefer och hur man rekryterar chefer. Men jag tänker på de här konkreta fallen, Bylund och Tauberman som är erkänt skickliga och kompetenta och som Odell inte tycker sig kunna diskutera. Det är klart att när sådant inträffar krackelerar en del av trovärdigheten.
Jag tycker ändå att man från regeringens sida är skyldig att ge rimliga förklaringar.
Om man är kompetent och får ett nytt förordnande vid en viss tidpunkt och förordnandet upphör bara några månader därefter är det klart att det skapas ett läge av förvirring och osäkerhet. Det tror jag även att Mats Odell kan se.
Jag skulle vilja uppmana Mats Odell att ta den här kritiken på allvar. Ta också de här exemplen på allvar! Du borde känna till att de är väl omdiskuterade och har skapat viss turbulens och att det här är någonting som också har satt sig i övriga delar av statsförvaltningen, där man är fundersam över det hela.
Jag skulle gärna vilja att du kommenterade det här lite ordentligare.
Anf. 58 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Anledningen till att jag ändå vill komma in i den här interpellationsdebatten, där jag tycker att Peter Hultqvist har redovisat sina synpunkter ganska väl, har att göra med den kommentar som statsrådet Mats Odell gjorde angående vallöftet om att man nu skulle göra en transparent och öppen process när det gällde tillsättningen av höga myndighetspersoner. Öppen process, tror jag att Mats Odell sade.
Det har nu kommit signaler om det omvända, om att ansökningsförfaranden ska kunna vara sekretessbelagda. Då blir min fråga till Mats Odell, fru talman, om jag ska tolka det som att de löften som gavs inför valet inte längre är aktuella. Är det inte en öppen process som regeringen vill ha fortsättningsvis när det gäller tillsättningen av de här tjänsterna?
Anf. 59 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Låt mig börja med den sista frågan.
Vi sade också inför valet att vi vill utvärdera den här processen, som den nu är upplagd. Det handlar om att man nu går från de slutna rum som var gängse under den socialdemokratiska tiden, när det aldrig annonserades, när det aldrig fanns någon öppenhet, när man skötte alla sådana här saker i en ganska sluten krets och det även skedde väldigt hastiga avgångar. Ni kan själva dra er till minnes sådant. Detta var någonting som vi ville komma bort från.
Då sade vi också att vi vill utvärdera om det behövs någon typ av sekretess för de personer som söker. Det är inte säkert att man tycker att det är acceptabelt för den personliga integriteten att om man söker en offentlig tjänst den nuvarande arbetsgivaren kan läsa om det i tidningen.
Den utredningen överlämnades till regeringen för någon månad sedan. Den är nu ute på remiss. Vi får se vad remissinstanserna säger om detta.
Vi har haft goda resultat när det gäller att annonsera och har fått in en mängd helt nya personer som aldrig fått förutsättningar att över huvud taget komma i fråga för en tillsättning under den period som Socialdemokraterna regerade det här landet. Jag avvaktar faktiskt tills jag har sett remissutfallet på Sekretessutredningen innan jag tar ställning till om det är något som ska införas.
Peter Hultqvist läser ur Aftonbladet och vill att jag ska kommentera det. Det är oerhört viktigt, och i den delen tror jag att Peter Hultqvist och jag är helt överens, att det här sköts bra trots de speciella förhållanden som gäller för statliga myndighetschefer som jag redogjorde för i mitt interpellationssvar.
Man omfattas inte av lagen om anställningsskydd, LAS, utan man omfattas av lagen om offentlig anställning. Där har man också möjligheten att bli förflyttad. Jag nämnde de två fall där detta kan ske. Men man har rätt till samma anställningsförmåner, och man har rätt till att få arbetsuppgifter där ens kompetens tas till vara.
Jag tycker att det är ett regelverk som är ändamålsenligt, och vi ser ingen anledning att ändra på det. Men jag vill gärna understryka att det är viktigt att man tar hänsyn till personerna i fråga, att det här sköts på ett bra sätt, att det kommuniceras och att de fackliga organisationerna får vara med och komma in i de processer där det är aktuellt att göra den här typen av omflyttningar.
Detta är också något som jag i egenskap av ansvarig för statlig arbetsgivarpolitik har tagit upp i kretsen av mina kolleger. Vi har gått igenom vilka villkor som bör gälla. Jag förutsätter att det här kommer att fungera på ett bra sätt framöver. Det är i alla fall regeringens ambition.
Anf. 60 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tyckte att den sista saken som Mats Odell var inne på, att det är viktigt att det sköts på ett bra sätt, att det kommuniceras, att man också har de fackliga organisationerna delaktiga och att han har tagit upp det med sina kolleger, var ett intressant svar. Jag tolkar det som en signal om att man kanske inte är helt nöjd från Odells sida med sakernas tillstånd i alla stycken. Är den tolkningen den riktiga tycker jag att det är bra att den signalen ändå finns.
Jag kan ändå inte släppa ärendet Tauberman och Bylund. Man får ett förordnande förlängt, och bara några månader senare på vaga grunder och utan någon sorts rimliga förklaringar får man gå. Då är frågan, även om Odell kanske inte tycker om ordet i sammanhanget, om det är så att chefer som är för självständiga får gå. Är det rimligt att få ett förordnande förlängt och bara några månader senare på vaga grunder bli avsatt?
Är det här rimligt över huvud taget? Är det här andan i rubrikerna som var före valet om att politiskt tillsatta chefer sparkas efter maktskiftet? De två exempel jag har nämnt anser jag vara två kompetenta och dugliga tjänstemän.
Jag ser en viss självkritik i formuleringen att det ska skötas på ett bra sätt och kommuniceras och att de fackliga organisationerna ska vara med. Men jag skulle vilja ha det förtydligat. Är det så nu att ministern kommer att ta ett rejält tag i det här med att man får förlängt förordnande och sedan kort därefter på vaga grunder får gå? Kommer det att bli slut på den typen av hantering?
Anf. 61 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Det känns som att vi har haft den här debatten några gånger tidigare, jag och Mats Odell. För mig är det ändå viktigt att poängtera att det inte var så enkelt och inte är så enkelt att tillsätta personer på höga chefsbefattningar som den nuvarande regeringen tyckte när man var i opposition. Det är det jag tycker att man nu talar om. Man redovisar att det inte är så enkelt som att bara sätta i gång ett annonsförfarande.
Jag tycker att tillsättningen av Banverkets generaldirektör visar väldigt tydligt hur komplicerat det kan vara. Man har annonserat ut en tjänst och trots det uppenbarligen inte fått tag på personen. På måndagen lämnar en person in ansökan, och tjänsten tillsätts samma vecka på torsdagen på regeringssammanträdet. Det visar att det är lite mer komplicerat än att bara ha ett öppet annonseringsförfarande.
Jag tycker att det är bra att den borgerliga regeringen har insett att det är lite mer problematiskt än att bara säga att om man annonserar blir allting bra. Anledningen till att vi har lyft upp frågan om tillsättningen tidigare är just att visa att det inte är så enkelt, och anledningen till att Mats Odell under förra mandatperioden inte kände till hur alla tillsättningar gick till var för att han inte satt i regeringen. Så enkelt kan det faktiskt vara, och eftersom jag inte sitter i regeringen utan befinner mig i opposition har inte jag heller alla fakta.
Anf. 62 Mats Odell (Kd)
Fru talman! För att den offentliga sektorn ska kunna leva upp till medborgarnas förväntningar är det helt centralt att vi har bra chefer. Därför är det viktigt att rekrytering och kontakter under arbetet och också det som är en avveckling sker på ett transparent, värdigt och förutsägbart sätt. Peter Hultqvist och jag är helt överens om att det måste ske på ett sådant sätt.
Jag har vidtagit olika åtgärder för att informera inåt i departementen på olika nivåer om hur de här reglerna ser ut. Jag hoppas att de kommer att efterlevas.
Är det så, frågar Peter Hultqvist, att chefer som är för självständiga får gå? Svaret är nej. Självständiga chefer är nödvändigt att ha. Men det måste fungera på alla plan. En chef måste fungera, och det går inte att exakt definiera vad det är. Om det går snett, om det inte fungerar måste vi kunna omflytta enligt det regelverk som finns. Det måste då ske med värdighet, med respekt för individen, och man måste se till att ta till vara den kompetens som vederbörande har.
