Statens ansvar för primärvården
Interpellation 2025/26:197 av Sanna Backeskog (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-25
- Överlämnad
- 2025-11-27
- Anmäld
- 2025-11-28
- Sista svarsdatum
- 2025-12-11
- Svarsdatum
- 2025-12-17
- Besvarad
- 2025-12-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Redan inför 2023 stod det klart att svensk sjukvård var på väg mot en allt svårare situation om inte politiken tog sitt ansvar. Inför 2024 gick landets regioner samfällt ut och varnade för att läget skulle förvärras ytterligare. I dag ser vi resultatet: oacceptabelt långa vårdköer och vårdpersonal som går på knäna medan SD-regeringen fortsätter att blunda för varningssignalerna.
Den sjukvårdskris vi nu upplever är inte en slump, utan en direkt följd av att Sverigedemokraterna och regeringen, budget efter budget, har valt att underfinansiera välfärden. Det drabbar patienterna som tvingas vänta längre på vård och personalen som redan arbetar under extrem press. På sikt urholkas möjligheterna att rekrytera och behålla kompetent personal. Nedskärningarna försämrar arbetsmiljön, försvagar yrkets attraktivitet och förlänger därmed krisen – samtidigt som de försvårar återhämtningen.
I Region Gävleborg har den allmänna krisen djupnat ytterligare. Styret SD, M, KD och Sjukvårdspartiet har beslutat om att genomföra ett systemskifte i primärvården. Stegvis avser man att bolagisera hälsocentralerna för att i nästa steg privatisera verksamheten. Nu är bolagiseringen genomförd. Så långt har ingen annan region gått. Och resultatet förskräcker.
Kostnaderna för administration bedöms öka med omkring 115 miljoner kronor per år i det nya vårdbolaget, inte minst på grund av ökade momskostnader. Själva genomförandet av bolagiseringen har redan spräckt budgeten med 150 procent. Verksamhetsövergången från förvaltning till bolag har resulterat i en katastrof för Sandvikens kommun. Samtliga åtta allmänspecialister har valt att inte ta erbjudandet om övergång. I och med att samtliga tillsvidareanställda läkare lämnar Sandvikens båda hälsocentraler försvinner även möjligheten att genomföra AT-tjänstgöring i Sandviken. Detta innebär att mellan 12 och 16 färre AT-läkare per år kan utbildas i länet.
Konsekvensen är att inte bara primärvården i Sandviken påverkas, utan att hela sjukvårdens kompetensförsörjning i Gävleborg försämras. AT-läkare utgör en central del av återväxten inom hela hälso- och sjukvårdssystemet, och brist på AT-platser får direkta följdeffekter för specialistförsörjningen i både primärvård och sjukhusvård.
Bolagisering har fragmenterat vården genom att viss primärvårdsverksamhet lagts i bolaget medan annan primärvårdsverksamhet är kvar i förvaltningsdrift. Socialchefsnätverket Gävleborg (socialchefer i länets samtliga kommuner) har påtalat risker med vårdbolaget, bland annat farhågor för att gemensamma utvecklingsarbeten avstannar på grund av bolagiseringen.
Mot bakgrund av den beskrivna utvecklingen vill jag ställa följande fråga till sjukvårdsminister Elisabet Lann:
Anser ministern att det är förenligt med de nationella målen om en jämlik och sammanhållen vård att regioner – som Gävleborg – bolagiserar och i praktiken påbörjar privatisering av primärvården, trots risk för ökade administrativa kostnader, risk för försämrad kompetensförsörjning och risk för fragmentering av vårdsystemet, och vilka åtgärder avser ministern att vidta för att motverka denna utveckling?
Debatt
(15 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:197
Webb-tv: Statens ansvar för primärvården
Dokument från debatten
- Onsdag den 17 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:54
- Protokoll 2025/26:54 Onsdagen den 17 decemberProtokoll 2025/26:54 Svar på interpellation 2025/26:197 om statens ansvar för primärvården
Protokoll från debatten
Anf. 117 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Sanna Backeskog har frågat mig om jag anser att det är förenligt med de nationella målen om en jämlik och sammanhållen vård att regioner – som Gävleborg – bolagiserar och i praktiken påbörjar privatisering av primärvården, trots risk för ökade administrativa kostnader, risk för försämrad kompetensförsörjning och risk för fragmentering av vårdsystemet, och vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka denna utveckling.
Inledningsvis vill jag framhålla att det är regionerna som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ansvarar för att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionens ansvar. Vidare gäller för all offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet att den ska vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet. Regioner och kommuner får med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen eller kommunen ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen. Av avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. Det bör dock understrykas att regionernas huvudmannaansvar för hälso- och sjukvården alltid kvarstår. Det kan inte överföras till privata aktörer.
Enligt kommunallagen (2017:725) får fullmäktige i kommuner eller regioner, om det inte i lag eller annan författning anges att angelägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd, besluta att lämna över skötseln av en kommunal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ. Om en region lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag ska fullmäktige bland annat fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, se till att det fastställda kommunala ändamålet och de kommunala befogenheterna som utgör ram för verksamheten anges i bolagsordningen samt se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning till sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innan de fattas.
Vårdgivare i både offentlig och privat sektor är ansvariga för att kraven på en god vård uppfylls. Av hälso- och sjukvårdslagen framgår att där hälso- och sjukvård bedrivs ska det finnas den personal, de lokaler, de sjukvårdsprodukter och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Hälso- och sjukvårdslagen ställer också krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Dessa bestämmelser gäller samtliga vårdgivare, oavsett om verksamheten är offentlig eller privat.
Personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs, och att stärka hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning är en viktig del av regeringens arbete för att öka tillgängligheten och stärka vårdkapaciteten. Regeringen genomför därför flera satsningar på området. Till exempel avsätts under 2025 knappt 5,9 miljarder kronor att fördelas under förordningen (2024:1252) om statsbidrag till regioner för stärkt tillgänglighet och ökad vårdkapacitet inom den specialiserade hälso- och sjukvården samt knappt 3,7 miljarder kronor att fördelas under förordningen (2024:1253) om statsbidrag till kommuner och regioner för utveckling av en god och nära vård. För att få ta del av dessa medel måste huvudmännen genomföra insatser som avser kompetensförsörjning och arbetsmiljö.
Regeringen har för närvarande ingen avsikt att ta några generella initiativ i fråga om bolagisering av primärvård och vill understryka regionernas ansvar att som huvudman för hälso- och sjukvård säkerställa att invånarna kan erbjudas en god och säker vård, i enlighet med gällande regelverk.
Med det vill jag tacka Sanna Backeskog för frågan och ser fram emot debatten.
Anf. 118 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Jag tackar sjukvårdsministern för ett utförligt svar, och tack för att du är här och debatterar med oss i dag.
Jag vill inleda med några ord om varför jag är orolig över vad som händer med Gävleborg och om vår socialdemokratiska syn på vår svenska välfärd. Styrkan i den välfärd som vi socialdemokrater från Gävleborg försvarar är att den är rättvis eftersom alla får del av den som en rättighet, och den finns där när vi behöver den som mest.
Vår välfärd ökar människors frihet eftersom den inte låser fast någon i beroende till någon annan. Enligt socialdemokratin ska välfärden vara demokratiskt styrd och uppbyggd, vilket faktiskt innebär att medborgarna har möjlighet till inflytande, insyn och deltagande. Det finns en styrka i detta. Samhällsintresset måste därmed gå före vinstintresset.
Moderaterna och Sverigedemokraterna pratar om välfärdstjänster – tjänster! Med det menar man att välfärden och vården är som vilken annan vara som helst, att köpa och sälja på marknadens villkor. Det räcker alltså med att betrakta läget i Gävleborg. I region Gävleborg har Moderaterna och Sverigedemokraterna med stöd av Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet beslutat att bolagisera hela primärvården. Alla våra offentligt drivna hälsocentraler blir nu ett aktiebolag.
Det här är ett gigantiskt systemskifte i svensk sjukvård som tar form regionalt, men det får påverkan på samtliga regioner i riket. Därför menar jag att frågan måste lyftas upp här i riksdagens kammare.
Inte nog med det; beslutet är fattat efter en av majoriteten beställd konsultrapport som föreslår en bolagisering i steg ett och en utförsäljning till privata aktörer i steg två. Konsekvenserna är uppenbara. Vi vet vad marknadisering av vården innebär, det vill säga ökad centralisering, ökade kostnader, ökad ojämlikhet, minskad insyn och minskad demokratisk kontroll.
Jag är tacksam över det utförliga svaret, men jag är också lite förvånad att sjukvårdsministern inte ämnar ta några initiativ i frågan. Det förstår jag faktiskt inte. Jag får inte heller ihop det med Kristdemokraternas politik. Kristdemokraterna är det parti som vill förstatliga hela sjukvården. Men ser man då inte ett problem med att en hel vårdkedja ska drivas som ett aktiebolag? Jag skulle gärna vilja diskutera frågan vidare och se om vi kan komma fram till gemensamma lösningar eller gemensamma ståndpunkter. Frågan behöver lyftas upp på nationell nivå i riksdagens kammare.
Anf. 119 Kristoffer Lindberg (S)
Fru talman! Jag tackar Sanna Backeskog för en angelägen interpellation.
Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet Gävleborg har beslutat att regionens samtliga hälsocentraler ska bolagiseras. Utan vare sig konsekvensanalys eller något ekonomiskt underlag har man rusat fram för att så snabbt som möjligt hinna med detta innan valförlusten nästa år.
För några veckor sedan sammanträdde regionfullmäktige i Gävleborg. Under det mötet lyfte oppositionen upp farhågor angående primärvården, bland annat att det nya primärvårdsbolaget planerar för ett underskott på 176 miljoner nästa år. Oron från oppositionen är att det här riskerar att leda till uppsägningar av personal och på sikt till avveckling av mindre hälsocentraler på landsbygden. Det är något som borde kräva en stor transparens och en öppen demokratisk debatt.
Varför berättar jag då detta här i riksdagens kammare? Jo, för att svaret från Moderaterna, Sverigedemokraterna och deras stödpartier blev att man i en bolagsstyrelse arbetar för bolagets bästa. Inte för medborgarnas bästa alltså?
Högerpartierna svarade också att oppositionens ledamöter i primärvårdsbolaget över huvud taget inte ska tala om bolagets ekonomi och interna arbete inför allmänheten därför att det enligt bolagsordningen och ägardirektiven är vd eller bolagsordförande som ska ansvara för information från bolaget. Högerpartierna hävdar att bolagets budget fortfarande är en affärshemlighet och styrelsens inre angelägenhet.
Alla som lyssnar på den här debatten – låt detta sjunka in! Det handlar alltså om i princip hela primärvården i en av våra svenska regioner, där oppositionen inte ska kunna föra ett offentligt samtal och ifrågasätta majoritetens beslut och vilka effekter de får för medborgarna.
Det är här som det blir en högst relevant fråga för hela landet, för här sätter högerpartierna i sin iver att tysta oppositionen fingret mitt i prick på det kanske största problemet med politiker som leker affär och säljer ut välfärden eller flyttar över medborgarnas gemensamma välfärd till aktiebolag, nämligen medborgarnas insyn och inflytande.
Att politiker ska kunna föra en dialog med medborgarna om hälso- och sjukvårdens utveckling eller vilka andra politiska frågor som helst ser vi som en skyldighet för politiker.
Jag ska citera vad den liberale ledarskribenten Tobias Svensson skrev i tidningen Ljusnan: ”Medborgarnas demokratiska insyn i hur hälsocentralerna sköts och vilka förändringar som är på gång kommer att försämras om oppositionens styrelseledamöter beläggs med munkavle och endast tillåts att i efterhand informera om beslut som redan tagits.”
Sjukvården är väljarnas viktigaste fråga. Att fragmentisera sjukvården och flytta över besluten om den sjukvård som allra flest människor kommer i kontakt med, nämligen primärvården, till stängda aktiebolags styrelserum – undangömda från öppen demokratisk debatt – tycker ministern och regeringen att detta är rätt väg att gå för svensk sjukvård?
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag läser här för att se att vi inte befinner oss i något regionfullmäktige, för det är inte där debatten förs just nu.)
Anf. 120 Linnéa Wickman (S)
Fru talman! Jag vill tacka min kollega Sanna Backeskog som har tagit initiativ till denna viktiga debatt. Den är viktig för invånarna i Gävleborg, men den är också av nationellt intresse. Det handlar om en principiellt avgörande fråga: vilken riktning som vi vill att svensk hälso- och sjukvård ska ta.
Jag tackar också ministern för det inledande svaret.
Det ideologiska experiment med länets offentligt drivna hälsocentraler som den politiska ledningen i Region Gävleborg, med Moderaterna och Sverigedemokraterna i spetsen, nu genomför genom bolagiseringen kan låta som en odramatisk administrativ förändring, men det är ett systemskifte. Det banar väg för att i nästa steg kunna privatisera och sälja ut hälsocentraler.
En annan möjlig konsekvens är att de mindre hälsocentralerna, som ligger på landsbygden där det kan vara svårare att rekrytera personal och där många patienter har större vårdbehov på grund av ålder, sjuklighet och ohälsa, tvingas lägga ned.
Att bolagiseringen gör det lättare att sälja ut eller lägga ned hälsocentraler framgår tydligt i den konsultrapport som har nämnts här i debatten. Till en kostnad av ungefär 50 000 kronor per sida eller totalt 1,2 miljoner kronor har man till och med listat möjliga spekulanter att sälja till.
Fru talman! När de offentligt drivna hälsocentralerna kommer att styras genom ett aktiebolag kommer tillgången till vård inte enbart att regleras av hälso- och sjukvårdens portalparagraf om att vård ska ges efter behov utan också av aktiebolagslagen, där vinst är överordnad. Detta är mål som inte självklart går att förena.
I takt med att marknadens villkor har trängt in i offentlig verksamhet har välfärdens karaktär redan påverkats. Där finns den traditionella principen att resurser ska fördelas efter behov. Detta har delvis ersatts av ekonomiska bedömningar där verksamheters framtid avgörs av lönsamhet och där den offentliga sektorn tvingas tillämpa styrmodeller som är hämtade från det privata näringslivet.
Det saknas heller inte erfarenheter i Sverige eller i Gävleborg av hur marknadiseringen redan har påverkat välfärden. Jag skulle vilja ge ett exempel.
I Ljusne i Söderhamns kommun lades hälsocentralen ned direkt efter förra valet av den privata aktör som då drev den. De partier som nu styr i Region Gävleborg och som före valet lovade att de skulle öppna en regiondriven hälsocentral om den privata lades ned har svikit det löftet.
När hälsocentralen lades ned stängdes också ortens enda apotek. Det påverkade också förutsättningarna för det lokala vård- och omsorgsboendet, vars platser nu har sagts upp av kommunen. Kvar finns en äldre befolkning som nu får det svårare att hämta ut sin medicin, och det är inte enbart för att regeringen och Sverigedemokraterna har gjort det dyrare. Det blir också svårare för befolkningen att nå den vård som de har rätt till.
En sjuksköterska på vård- och omsorgsboendet har i Radio Gävleborg beskrivit stängningarna så här: Det är väldigt tungt. Våra brukare och patienter får sämre vård.
Runt om i vårt land finns orter som har fått känna på hur det gemensamma drar sig undan från sitt samhällsuppdrag när privatiseringar och marknadstänk har fått leta sig in i välfärden.
Därför undrar jag: Känner sjukvårdsministern verkligen inte någon oro, och tänker hon inte göra något när vi ser hur man i Region Gävleborg går längre än någonsin i Sverige när det gäller marknadiseringen av primärvården? Hindrar det inte också utvecklingen av en god och nära vård? Vi vill ju att primärvården ska vara navet i svensk hälso- och sjukvård.
Anf. 121 Mattias Eriksson Falk (SD)
Fru talman! Sjukvårdsministern! Jag har tagit del av den interpellation som Socialdemokraterna genom ledamoten Sanna Backeskog har ställt till sjukvårdsministern. Interpellationen innehåller en hel del felaktigheter som behöver adresseras, inte minst för sjukvårdsministerns skull och insynen i debatten.
För det första finns det ingen som helst privatisering planerad av några hälsocentraler som i dag ägs av Region Gävleborg. Detta är heller inte något som Sverigedemokraterna skulle ställa sig bakom eller gå med på att göra.
För det andra sägs det i interpellationen att det inte längre finns några fast anställda läkare på de nämnda hälsocentralerna i Sandviken. Jag vill säga att sex av åtta av dessa läkare nu har gått över och att en av läkarna har valt att ta en annan tjänst inom Region Gävleborg. Det är naturligt, för personal rör på sig inom olika regiondrivna verksamheter.
För det tredje har vi den ekonomiska rapport som interpellanten hänvisade till i skrift och som hon använde också i sin retorik när hon pratade om kostnader. Då måste vi komma ihåg att den rapport som det hänvisas till är något som man har snickrat ihop själv. Det är ett hopkok från tre oppositionspartier i Gävleborg som man sedan har valt att sätta Region Gävleborgs logga på och presentera för bland annat medierna som om den vore framtagen av regionens tjänstemän eller någon annan seriös aktör. Så är inte fallet, utan det är framför allt ett hopkok från Socialdemokraterna.
Anledningen till att vi har den här interpellationsdebatten här i Sveriges riksdag i dag är att det är en del av en taktik där Socialdemokraterna försöker skrämma upp medborgarna i Region Gävleborg och Gävleborgs län för att försöka vinna valet. Rena lögner förs fram om att det skulle vara en privatisering på gång av regiondrivna hälsocentraler. Så är alltså inte fallet.
Jag tror också att det är ett sätt för Socialdemokraterna att flytta fokus från sin egen politik för tvångsblandning, som man avser att genomföra och som också kommer att drabba gävleborgarna. Region Gävleborg har tidigare – fram till förra valet – alltid har haft socialdemokratiskt styre, och nu vill man påverka med sin tvångsblandningspolitik.
När vi pratar om just regiondrivna hälsocentraler kontra privat verksamhet pratar vi inte om privatisering, utan vi pratar om rent privata hälsocentraler. Vi kan ta ett exempel från Gävleborg under Socialdemokraternas styre. Då drog regionen sig tillbaka helt från en kommun, Nordanstigs kommun. Man stängde den regiondrivna hälsocentralen. Regionen drog sig helt enkelt tillbaka under Socialdemokraternas vakt, och där har privat verksamhet nu tagit över. Nu finns det faktiskt två hälsocentraler, men det är tack vare att privata vårdgivare har valt att öppna dem.
En av mina farhågor är att Socialdemokraterna, om de får tillbaka makten i Gävleborg, kommer att gå fram stenhårt och helt enkelt inte skapa förutsättningar för privat verksamhet att finnas över huvud taget. I så fall kommer många kommuner att bli helt utan hälsocentraler i framtiden.
För övrigt ska jag tillägga att det faktiskt var så att Folktandvården bolagiserades under Socialdemokraternas tidigare tid vid makten. Det kan också vara värt att ha med sig i debatten.
Anf. 122 Tredje vice talman Kerstin Lundgren
Jag vill verkligen påpeka att detta inte är en fullmäktigedebatt i Region Gävleborg, inte heller en debatt i någon annan region eller kommun. Det här är en debatt i Sveriges riksdag. En interpellation ska gälla frågor som statsrådet har ansvar för. Jag vädjar till ledamöterna att fokusera på det som statsrådet har möjlighet att svara på.
Anf. 123 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Jag tackar för påpekandet. Det blir lite svårt att delta i en debatt som handlar om regionpolitik.
Jag vill göra ett förtydligande. I debatten har det talats om vinstintresse, aktiebolag och så vidare. Den som lyssnar kan få bilden att det handlar om att en region säljer ut sin verksamhet till andra aktörer, men det är inte det som det är fråga om här. Eventuella vinster går tillbaka in i verksamheten. Det är regioninvånarnas bolag. Bolagsformen är i det här fallet en driftsform för en verksamhet. Syftet är, om jag har förstått det rätt, att skapa en effektivare verksamhet efter att den under lång tid gått med underskott.
Man kan också få intrycket att bekymren med kontinuitet och läkare är nya. En ganska snabb googling av hur situationen har sett ut i primärvården ger dock vid handen att det 2016 var någon patient som hade träffat 21 läkare under två år. Det var inte någon särskilt bra situation med tanke på läkarkontinuiteten. Det har också tagits initiativ från tidigare styren för att frångå de nationella riktlinjerna om att ha en specialist i allmänmedicin på varje vårdcentral och nöja sig med att det ska finnas en läkare på varje vårdcentral. Det är inte heller något som är att föredra i en god och tillgänglig primärvård.
Det är viktigt att vi har tydliga riktlinjer för vad primärvården ska erbjuda. Där är vi inte riktigt i mål i landet. Svensk primärvård har vissa bekymmer. Den är underdimensionerad och klarar inte av att möta de behov som finns. Det gäller inte exklusivt för Gävleborg, utan det är problem på många håll, särskilt i glesbygd.
Regeringen gör stora satsningar på att stärka primärvården. Årliga satsningar om 3 miljarder har fördelats genom SKR tidigare. Nu fördelas en större summa genom Socialstyrelsen, med ökat stöd till regionerna. Det görs särskilda glesbygdssatsningar om 300 miljoner kronor för att säkra närvaron av primärvård och underlätta omställningen till god och nära vård. Regeringen kommer att fortsätta stödja både omställningen till god och nära vård och kompetensförsörjningen.
Men med den ordning som vi har – och som jag också uppfattar att det parti som interpellanten företräder vill ha – är det regionerna som ansvarar för vården. Lagstiftningen ger regionerna möjlighet att låta andra aktörer driva verksamheten. Det kan som i det här fallet vara ett regionalt bolag som regioninvånarna äger, men det kan också vara privata bolag. Regionen kan dock aldrig abdikera från ansvaret att tillhandahålla vård till sina invånare, oavsett om man väljer att bedriva vården i annan driftsform. Hälso- och sjukvårdslagen gäller, oavsett vilken driftsform man väljer för sin verksamhet.
Anf. 124 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Jag tycker nog inte att det som pågår i Gävleborg kan betraktas enbart som en regional detalj. När man låter en privat konsults utförsäljningsplan läggas till grund för ett så stort systemskifte i primärvården tycker jag att det berör den nationella vårdpolitiken. Jag tycker att regeringen har ett ansvar att säkerställa att de radikala ideologiskt fattade besluten inte blir ett marknadsexperimentellt skyltfönster för resten av landet.
Jag skulle också vilja passa på att understryka att jag är den första att hålla med om att primärvården behöver ett lyft, såväl i Gävleborg som i resten av landet. Men stora förändringar som görs måste vara av godo. De behöver tas fram i samverkan med primärvårdens medarbetare och i samklang med folkets behov och patientföreningars, läkarföreningars och fackförbunds gedigna erfarenheter. Det vore mer smakfullt om man lyssnade på dem i stället för att anlita en privat konsult från Stockholm som föreslår utförsäljning av hela vårdkedjan. Vi vill understryka att det är en hel vårdkedja vi pratar om. Det är fråga om hela primärvården.
Jag menar att Sverigedemokraternas och Moderaternas agerande går emot både riksdagens och regeringens intentioner om god och nära vård. Jag är väldigt orolig, fru talman, och jag menar att jag har fog för min oro. Linnéa Wickman tog i sitt inlägg upp konsekvenserna för Ljusneborna av att marknaden har fått styra i stället för behoven. Vi kan inte ha en ordning där vården centraliseras dit där den är lönsam. Att Ljusne inte har vare sig hälsocentral eller apotek är orimligt.
En ytterligare aspekt av god och nära vård är att det behövs en sammanhållen vårdkedja där det är patienterna som är i centrum. Då krävs god samverkan mellan sjukhuskliniker, primärvård och kommunernas hemsjukvård. I fallet Gävleborg upplever kommunerna att man har fattat de här besluten utan tillräcklig samverkan och över deras huvuden.
Vi har också kunnat läsa i lokalmedierna att det kommande aktiebolaget tydligt markerar primärvårdens positionering mot sjukvårdsklinikerna, mot skolhälsovården och mot den kommunala hemsjukvården. Men patienter upplever redan i dag i alltför stor utsträckning att de hamnar mellan stolarna mellan olika vårdinstanser och att ingen tar helhetsansvar för deras vård. Då kan vi inte hålla på och positionera oss på det här sättet. Då måste vi gå i armkrok med kommunerna, som också har ett viktigt ansvar.
Vi behöver gå i en helt annan riktning, som innebär ökad samverkan. Patienternas behov ska stå i centrum. Alla aktörer runt patienterna ska samverka för deras bästa, och medarbetare och chefer ska ha de allra bästa förutsättningarna att göra just det. Jag tror inte att ett aktiebolag, som ändå ligger under aktiebolagslagen, har förutsättningar att uppfylla de målen. Jag har sett sjukvårdsministerns och regeringens proposition om en god och nära vård. Jag ser inte hur det lirar med aktiebolagslagen.
Anf. 125 Kristoffer Lindberg (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för möjligheten att få lyfta den här principiella frågan om svensk primärvård. Bolagisering innebär ju att stora delar av vården flyttas bort från direkt politisk styrning, från medborgarnas folkvalda representanter, till en bolagsstyrelse som fattar beslut utifrån bolagets bästa. Det innebär en upphackad vårdkedja. Människors inflytande över vården minskar, vilket urholkar den demokratiska kontrollen.
När vården bedrivs i en offentlig förvaltning kan medborgarna via sina valda representanter direkt påverka vilka prioriteringar som görs, ställa sina folkvalda till svars och utkräva ansvar av dem i allmänna val. Allt det här blir svårare när primärvården bedrivs i bolagsform och de folkvalda inte öppet får debattera exempelvis sjukvårdens budget före beslut, som jag tog upp i mitt förra anförande.
Det är kärnan i det demokratiproblem som uppstår med aktiebolag i medborgarnas gemensamma välfärd. Dessutom riskerar ett aktiebolags vinstkrav leda till kortsiktiga ekonomiska mål. Affärsmässiga ekonomiska överväganden får gå före människors faktiska behov av vård.
Blir då inte det som riksdagen beslutat, att vården ska ges efter behov, svårare att fullt ut genomföra med dessa affärsmässiga och kortsiktiga ekonomiska mål? Jag menar att det är viktigt att uppmärksamma riksdagen och regeringen på den utvecklingen i landet.
Jag skulle gärna önska att ministern säger någonting om hur regeringen ser på utvecklingen och vad man tänker göra för att säkerställa att vård ges efter behov.
Anf. 126 Linnéa Wickman (S)
Fru talman! När framtiden för primärvården i ett av länen i vårt land formas av en konsultrapport och beslut i ett aktiebolag, som ändå har det överordnade målet att generera ekonomisk vinst, tycker i varje fall jag att vi har nått en gräns. Vi som förtroendevalda borde kunna säga: Nu räcker det med marknadsexperiment i vården.
Det som debatten handlar om är att vägen framåt för att lösa primärvårdens utmaningar inte är mer marknadsexperiment. Det stärker inte tillgängligheten. Det stärker inte kontinuiteten. Det stärker inte jämlikheten. Däremot vill jag hävda att det hotar utvecklingen av den goda och nära vården. Den viktiga primärvårdsreform som ska genomföras i vårt land har stannat av i väldigt hög grad.
Vi socialdemokrater vill avskaffa tvångs-LOV inom primärvården. Regionerna ska kunna säkerställa att hälsocentraler finns där behoven är som störst och inte bara där det allra bäst går att göra vinst.
Vi vill inflationssäkra statsbidragen till kommuner och regioner så att inte resurserna urholkas från år till år. Vi prioriterar också konsekvent mer resurser till sjukvården än vad regeringen gör. Vi vill göra riktade satsningar för att stärka den goda och nära vården så att personalen kan få rimliga villkor.
Allt detta hade gjort konkret skillnad för invånarna i Gävleborg och för vårt land. Men invånarna i Gävleborg förtjänar också ett svar. Det som nu händer i Gävleborg är ett skyltfönster. Är det en modell som Sverigedemokraterna och regeringen vill bygga framtidens sjukvård på? Det innebär egentligen ett systemskifte i hela landet.
Anf. 127 Mattias Eriksson Falk (SD)
Fru talman! Tack, sjukvårdsministern!
Det är ändå på något sätt magstarkt att ledamöter från Socialdemokraterna står här i Sveriges riksdag och påstår att en region mer eller mindre medvetet inte skulle följa den lagstiftning som vi har i Sverige. Det är lite märkligt att man kommer med det påståendet.
Det finns många exempel runt om i Sverige på regionägd verksamhet som finns i regionala bolag och drivs som det. Det är inte bara i Gävleborg. Man kan titta på många län runt om i Sverige. Det är på samma sätt som att mycket kommunal verksamhet bedrivs i kommunala bolag, och inte minst i min hemkommun Gävle.
Det pekar mycket på en flexibilitet för just kommuner och regioner att kunna ha en modell där man använder sig av kommunallagens möjligheter att inrätta kommunala och regionala bolag för att bedriva viss verksamhet och således skapa förutsättningar för att den ska fungera bättre.
Som jag nämnde har folktandvården i mitt hemlän under lång tid drivits i bolagsform. Det vände från ett dåligt ekonomiskt resultat till att bolaget nu är stabilt. Det visar att flexibiliteten som finns i lagstiftningen att kunna testa nya sätt också ger effekt.
Kommunalt eller regionalt ägda bolag kan vara en av de viktigaste sakerna för att få möjligheter till att verksamheter ska fungera och personal ska känna sig tryggare och se att man kan testa nya sätt att få ordning på någonting.
Ekonomin har kanske varit dålig under lång tid, och det finns andra exempel. Jag vänder mig starkt mot den bild som lyfts fram här i talarstolen att det skulle vara någon form av privatisering på gång i Gävleborg, för så är inte fallet.
Anf. 128 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Jag vill kommentera en del av det som har sagts här, även om det är ganska mycket.
Det har talats om vård efter behov. Det ligger fast och gäller. Det kan aldrig någon region abdikera från eller strunta i oavsett vad man väljer för driftsform för verksamheten. Vård efter behov är grunden för svensk hälso- och sjukvård. Det kommer vi inte ifrån.
Dessutom fastställer hälso- och sjukvårdslagen i 4 kap. 1 § att offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet ska vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet. Så är det också.
Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på oron här. Å ena sidan slås det fast i interpellationen att det är dyrt, att man inte har någon personal och att det blir dåligt för patienterna. Å andra sidan finns oro för att det ska utgöra ett skyltfönster och att resten av Sverige ska ta efter.
Fru talman! Jag undrar hur ledamöterna ser på landets regionpolitiker om man befarar att alla regionpolitiker ska ta efter ett riktigt dåligt exempel som är dyrt, utan personal och som inte ger patienterna vård. Det speglar oroväckande låga förväntningar på våra regionpolitiker. Om detta inte faller väl ut har jag svårt att se att det är ett exempel som skulle tas vidare.
När det gäller den demokratiska insynen är det fullmäktige som utser styrelseledamöter i regionala bolag. Det är fullmäktige som fastställer ändamålet med verksamheten och som ska ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller av annan större vikt innan de fattas. Det finns en demokratisk insyn i ett kommunalt eller regionalt bolag.
När det gäller vad regeringen gör kan jag upprepa att vi skjuter till flera miljarder och har gjort det under varje år för att stärka den nära vården och omställningen till god och nära vård. Vi skärper också omställningen genom ny lagstiftning och tar nästa steg för en god och nära vård där det blir ännu tydligare att regioner och kommuner ska samverka för att säkra den goda och nära vården.
Anf. 129 Sanna Backeskog (S)
Fru talman! Som sakupplysning, om det är någon som tittar på den här debatten, vill jag understryka att Socialdemokraterna var emot bolagisering av folktandvården i Gävleborg. Den ledde också till nedläggningar runt om i länet av enskilda klinker, vilket vi inte var för.
Det är fullmäktige som utser ledamöter. Men de blir också satta med en munkavle som man inte har som en vanlig fullmäktigeledamot. Går man in i bolag är det affärshemligheter. Man kan hotas med disciplinåtgärder om man berättar för väljarna om till exempel den ekonomiska styrningen i bolaget. Alltså minskar den demokratiska insynen radikalt.
När det gäller kostnadseffektiviteten, som sjukvårdsministern tog upp, har vi räknat ut att det kommer att bli minst 100 miljoner dyrare om året med bolaget. Det är ökade administrativa kostnader med en ny ledning och ett nytt styre, men framför allt är det momskostnader. Jag ser inte hur det kan vara förenligt med kostnadseffektivitet. Det går helt enkelt inte ihop.
En bolagisering och än mer en privatisering kommer att leda till att primärvården blir ojämlik med överetableringar i ekonomiskt attraktiva områden och brist i de delar där behoven är som störst. Det kan vi se med folktandvården som exempel.
Det blir stad mot land, välbeställda mot fattiga och friska mot vårdtunga. Insynen försvagas och kostnaderna ökar.
Om någon tror att det skulle vara någon form av valtaktik att vara oerhört bekymrad över att vår primärvård ska drivas av ett aktiebolag vill jag understryka detta: Som man känner sig själv känner man andra.
Den här oron är fullt befogad. Vems intresse ska detta bolag företräda? Var kommer våra hälsocentraler att vara placerade? Hur ska den goda och nära vården kunna organiseras?
Jag önskar sjukvårdsministern en god jul.
Anf. 130 Tredje vice talman Kerstin Lundgren
Vi är uppenbarligen i en fullmäktigedebatt under interpellationsdebatten, och det är inte så interpellationsdebatterna ska användas.
Anf. 131 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Jag instämmer; det blir en något udda situation att debattera vården i en specifik region.
Jag ställer mig själv frågan: Vilka andra beslut som regionpolitiker har fattat ska vi sätta oss över? Det finns exempel på socialdemokratiska regionpolitiker som utifrån konsultrapporter beslutar att avveckla akutmottagningar, till exempel. Ska regeringen sätta sig över också den typen av beslut?
Vi har en lagstiftning som reglerar regionernas ansvar. De kan inte smita från detta ansvar genom att ändra driftsform för sin verksamhet, utan huvudmannaskapet ligger fast hos regionen. Väljarna har möjlighet att utkräva ansvar när det är val. Det är ingenting som en bolagsform ändrar på när det gäller primärvården i Gävleborg eller någon annanstans.
Det är regionpolitikerna som enligt lag har möjlighet att beskatta befolkningen och säkra att invånarna får den primärvård som de har rätt till och som de behöver. Det ligger fast oavsett hur man väljer att organisera sin primärvård. Jag hoppas att det står klart och tydligt för alla. Om det inte blir bra har väljarna, tack och lov, att utkräva ansvar när det är val.
Jag vill också ta tillfället i akt att önska ledamöterna och interpellanten god jul.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.