statens ansvar för Inlandsbanan
Interpellation 2003/04:328 av Larsson, Håkan (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-03-04
- Inlämnad
- 2004-03-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2004-03-18
- Sista svarsdatum
- 2004-03-18
- Besvarad
- 2004-03-30
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2003/04:328
av Håkan Larsson (c) till statsrådet Ulrica Messing om statens ansvar för InlandsbananUnder förra året ställde jag två interpellationer om Inlandsbanans framtid till det ansvariga statsrådet, infrastrukturminister Ulrica Messing. Jag ville veta om regeringen är beredd att medverka till att den unika banan genom det vidsträckta inlandet får nödvändiga investeringsresurser för att kunna bli den tillväxtmotor den har förutsättningar att bli. För att såväl gods- som persontrafiken ska kunna utvecklas positivt krävs snarast insatser för att höja bärigheten på bandelarna Sveg@Brunflo och Arvidsjaur@Gällivare. Enligt Banverkets förslag ska dessa nödvändiga investeringar emellertid vänta till tidigast 2008.
Ulrica Messing sade sig vid båda interpellationsdebatterna dela insikten om Inlandsbanans betydelse för norra Sveriges inland, men kunde begripligt nog då inte ge några konkreta besked i avvaktan på ställningstagandet till planen för väg- och järnvägsinvesteringarna under perioden 2004@2015. Infrastrukturministern såg dock positivt på den nästan 130 mil långa Inlandsbanans framtid och man kunde därför förvänta sig att hon skulle medverka till den nödvändiga tidigareläggningen av investeringarna, jämfört med Banverkets förslag.
När den socialdemokratiska regeringen nu enats med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om planen förefaller man dock inte ha prioriterat Inlandsbanans behov av snabb upprustning. Det är i och för sig positivt att banan får ett höjt driftsanslag och att investeringen i nytt trafikledningssystem kan tidigareläggas. Däremot verkar inte investeringarna i att höja bärigheten på själva banan komma att tidigareläggas.
Enligt Inlandsbanan AB står staten nu vid en skiljeväg; genom en offensiv satsning på Inlandsbanan kan den bli en tillväxtmotor för inlandet, men uteblir den nödvändiga upprustningen är risken att banan kommer att hotas av nedläggning.
Jag vill inte ställa en satsning på Inlandsbanan i motsats till de stora nyinvesteringar i järnvägsnätet som föreslås, men tycker att det är uppseendeväckande om en existerande bana med goda utvecklingsmöjligheter samtidigt inte får nödvändiga investeringsmedel. Särskilt som det handlar om marginella summor jämfört med de nysatsningar som föreslås. Inlandsbanan kan bli en enorm tillgång för såväl det glesbebyggda inlandet som för trafiksystemet i sin helhet.
Infrastrukturminister Messing säger i ett pressmeddelande i samband med offentliggörandet av överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet den 17 februari bland annat följande:
"Vi gör nu en stor satsning på att bevara och säkerställa befintligt väg- och järnvägsnät. Allt annat vore att slösa bort tidigare satsningar. Vi satsar också på investeringar som spelar en central roll för tillväxten i vårt land och som stärker förutsättningarna för en regional utveckling."
Dessa kloka synpunkter bör självfallet gälla även för Inlandsbanan. Att inte satsa på en offensiv upprustning av hela Inlandsbanan, som utgör hela 10 % av landets totala järnvägsnät, vore enligt min mening ett oansvarigt slöseri.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser infrastrukturministern att vidta för att ge Inlandsbanan möjligheter att utvecklas positivt och bli den tillväxtmotor för inlandet som banan har förutsättningar att bli?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:328
Webb-tv: statens ansvar för Inlandsbanan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:90 Tisdagen den 30 marsProtokoll 2003/04:90 5 § Svar på interpellation 2003/04:328 om statens ansvar för Inlandsbanan
Protokoll från debatten
Anf. 10 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Håkan Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge Inlandsbanan möjligheter att utvecklas positivt och bli den tillväxtmotor för inlandet som banan har förutsättningar att bli.
Regeringen har nyligen fastställt de nationella infrastrukturplanerna och beslutat om ekonomiska ramar för länsplanerna. Jag kan konstatera att inget av de berörda länen har valt att prioritera investeringar på Inlandsbanan i sina länsplaner. Regeringen har däremot beslutat att den nationella banhållningsplanen för perioden 2004-2014 ska inrymma dels en bärighetshöjning på sträckan Sveg-Brunflo för 229 miljoner kronor, dels ett nytt trafikstyrningssystem som ska tidigareläggas till perioden 2007-2009. Dessutom höjs bidraget för drift och underhåll med 25 miljoner kronor per år.
Jag anser att det beslut som regeringen fattat ger Inlandsbanan AB goda förutsättningar att förbättra banans standard och därmed göra den till ett bra alternativ för godskunderna i inlandet.
Anf. 11 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Först vill jag tacka Ulrica Messing för svaret på min interpellation. Tyvärr blev jag lite besviken över det, som jag tycker, magra innehållet.
Just nu när vi diskuterar här i kammaren pågår en konferens i Östersund om Inlandsbanans framtid. Där deltar företrädare för berörda län och kommuner och näringslivet i inlandet. Diskussionen handlar om vilken betydelse Inlandsbanan kan få för att skapa tillväxt i inlandet utifrån den mycket ambitiösa tillväxtplan som Inlandsbanan AB har tagit fram. Det är en plan som visar att trafiken kan fördubblas till 2007 om banan omgående rustas i hela sin längd.
I inbjudan till konferensen skriver Inlandsbanan AB bland annat så här: Vi står vid en skiljeväg för Inlandsbanan. Det handlar om den ska bli en tillväxtmotor för inlandet eller om den ska drabbas av nedläggning.
Till staten säger man: Satsa nu på Inlandsbanan så att en väl förberedd expansion kan förverkligas. Annars är risken mycket stor att banan måste läggas ned.
Detta är allvarsord som säger vad det handlar om de närmaste åren för Inlandsbanan. Självfallet är det positivt att bidraget för drift och underhåll höjs med 25 miljoner kronor per år liksom att ett nytt trafikledningssystem kommer att genomföras 2007-2009, men banan måste också ha tillräcklig bärighet för att kunna utnyttjas för både godstrafik och turisttrafik. Det är där som problemet ligger.
Vi har diskuterat detta vid två tidigare tillfällen under förra året. I våra tidigare interpellationsdebatter har jag tyckt att tongångarna från statsrådet har varit mycket positiva, och det har känts som om regeringen skulle komma att medverka till att banans bärighet rustas upp, så att banan verkligen kan bli den pulsåder i inlandet som det finns förutsättningar för.
Det beslut som vi nu ser ger utrymme för viss besvikelse. I sitt svar skyller Ulrica Messing lite grann på länen och säger att de inte har prioriterat investeringar på Inlandsbanan. Men det är faktiskt så att Inlandsbanan går genom fem län som hela tiden har sett ansvaret för banan som en angelägenhet för staten. Det har man många gånger understrukit.
Samtidigt vet vi att det till exempel från Länsstyrelsen i Jämtlands län och från länet över huvud taget ständigt har understrukits vilken betydelse Inlandsbanan har, inte minst i kontakterna med regeringen.
I svaret framhålls att en bärighetshöjning för 229 miljoner kronor kommer att ske på sträckan Sveg-Brunflo under perioden. Förutom att det är en prutad summa, som inte ger möjlighet att åstadkomma den höga standard på bandelen som IBAB skulle vilja erbjuda, är det om jag förstått saken rätt inte meningen att den här investeringen ska ske förrän 2010, och det är i så fall alldeles för sent. Upprustningen måste påbörjas omgående.
Nyligen fick Näringsdepartementet ett brev från Inlandsbanan AB, där man understryker att upprustningen måste ske nu. Det är nämligen så att företaget ACB Laminat i Svenstavik har tecknat ett miljardavtal med Ikea, vilket är oerhört positivt. Men de möbeldetaljer som ska tillverkas ska gå på Inlandsbanan, och med nuvarande standard på järnvägssträckan mellan Sveg och Brunflo är det svårt att bedriva en lönsam trafik eftersom hastigheten blir alldeles för låg och eftersom man inte kan lasta tillräckligt mycket.
IBAB pekar i sitt brev till departementet på att om inte upprustning sker kan detta stora kontrakt riskeras. Jag hoppas att regeringen är beredd att göra en insats för att kontraktet inte ska behöva äventyras. Dessutom behöver en ytterligare del av Inlandsbanan, längst upp i norr, rustas upp.
Anf. 12 Sven Bergström (C)
Fru talman! Det är en angelägen interpellation som Håkan Larsson har väckt, och därför vill jag gärna vara med i den här debatten som ledamot av trafikutskottet.
Vi ser nu fram emot att få propositionen om de 373 miljarder kronor som det till slut blev avseende infrastrukturplaneringen för de närmaste tolv åren. Då har järnvägen, såvitt jag har förstått av det som har läckt ut från överläggningarna mellan samarbetspartierna, fått en större roll. Detta välkomnar vi från Centerpartiet, men det finns, precis som Håkan Larsson påpekar, en obalans i hur olika satsningar görs.
Från trafikutskottets sida hade vi för en vecka sedan möjlighet att på plats längs Norrlandskusten ta del av hur arbetet med Botniabanan fortskrider. Det var ett väldigt bra studiebesök, och jag tror att det gav en del aha-upplevelser hos belackare som Botniabanan har haft. De har spritt myter om att Botniabanan och tågtrafik i Norrland bara är regionalpolitik och att det inte finns någon lönsamhet och inte några poäng i detta.
Jag tror att flera av ledamöterna nu är övertygade om att det tvärtom finns samhällsekonomiska motiv för de här satsningarna. Det kanske till och med finns samhällsekonomiska motiv för Norrbotniabanan så småningom. Besvärligheterna med den är ju att man innan allt underlag finns framme har bestämt att den ska byggas. Jag är rädd för att det kan skada projektet Norrbotniabanan, men det är kanske en lite senare debatt. Personligen har jag dock den förhoppningen att också den ska visa sig vara samhällsekonomiskt riktig och nödvändig.
Inlandsbanan är på något sätt bortglömd i det här sammanhanget, trots att regional utveckling är ett av de centrala transportpolitiska målen. Precis som Håkan Larsson har sagt är det så att Inlandsbanan - denna 130 mil långa sträckning från Gällivare och ned till Kristinehamn - har varit men också kan vara och bli en pulsåder och en tillväxtmotor för inlandet. Den är och har varit underskattad, och det är därför sorgligt att regeringen och samarbetspartierna låter eventuella satsningar vänta fram till 2010. Det är orimligt att låta det här gå i sex år till.
För alla oss som är övertygade om att det är många fördelar knutna till att ha både levande städer och en levande landsbygd i vårt land, med goda kommunikationer som ger förutsättningar för tillväxt, företagande och ett gott liv, är det alldeles nödvändigt att också Norrlands inland ges en rimlig chans att leva och överleva. Då är Inlandsbanan ohyggligt viktig.
Jag hoppas därför att sista ordet inte är sagt i den här frågan och att det finns utrymme att i detta jättepaket om 373 miljarder se till att några hundra miljoner läggs ut så tidigt i en satsning på Inlandsbanan att de i en framtid blir avgörande, så att inte kon dör medan gräset växer.
Jag hoppas att man i detta liksom i tidigare interpellationssvar från Ulrica Messing mellan raderna kan utläsa ett visst intresse. Jag håller dock med om att det som nu finns i infrastrukturpaketet är ganska magert. Det gäller ett nationellt intresse, och det är inte bara länen som ska ta ansvar för det här. Jag hoppas därför att vi kan landa på att en bred majoritet kan enas om att Inlandsbanan är värd att satsa på och utveckla.
Anf. 13 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Håkan Larsson understryker att Inlandsbanan AB har drivit frågan om Inlandsbanans framtid aktivt, och det är alldeles korrekt. Jag tycker att företaget har gjort det på ett bra sätt. Det har ändå inte fått så starkt gehör från de berörda länen som säkert både Inlandsbanan och många andra hade önskat sig. Jag skulle därför vilja säga att regeringen prioriterar Inlandsbanan högre än vad man har fått lokal- och länspolitiker att göra.
Vi har haft diskussioner med Inlandsbanan AB om vilka prioriteringar av allt det som behöver göras på Inlandsbanan som är allra viktigast att göra inledningsvis. Då har man från Inlandsbanan AB själv sagt att bland det viktigaste som vi kan göra inledningsvis är att öka anslaget till underhåll. Det är oerhört angeläget. Därtill kommer att påbörja arbetet med ett nytt trafikstyrningssystem.
Jag säger detta eftersom det ändå är viktigt att man från länen ser behovet av att den nationella infrastrukturen genom deras län också har en hög prioritet. Många andra län har i sina uppvaktningar hos oss lyft fram också nationell infrastruktur, just för trycka på behovet av att staten går in som en viktig part för deras olika delar av landet.
Vi har sett Inlandsbanans behov, och vi är medvetna om vilka möjligheter som där finns. Det är, som Sven Bergström var inne på, väldigt mycket pengar som vi nu har haft möjlighet att fördela i arbetet med infrastrukturplanerna. Av de 373 miljarder kronorna ligger drygt 100 miljarder på järnvägssidan. Trots det är det ändå inte möjligt att göra allting under de första åren. De 373 miljarder kronorna ska fördelas på tolv år, och därför har vi också fått göra prioriteringar under den tolvårsperioden. Det drabbar inte bara Inlandsbanan utan också en rad andra infrastrukturobjekt.
Ett av skälen till att det inte är möjligt för oss att lägga fler nya objekt i början av planeringsperioden är att många stora satsningar just nu på järnvägssidan är i gång och att de tar ganska mycket pengar inom ramarna. Det gäller Botniabanan, som Sven Bergström nämnde, men också Citytunneln i Malmö och Hallandsåsen.
Jag är därför i dag inte beredd att justera den proposition som regeringen räknar med att ta beslut om på torsdag. Jag är däremot beredd att fortsätta en aktiv dialog med alla berörda aktörer om vilka investeringar som är viktiga för att deras verksamhet ska kunna fortsätta att utvecklas.
Anf. 14 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Det som är väldigt allvarligt är om upprustningen av sträckan Sveg-Brunflo inte kommer i gång nu utan först 2010, trots att man har en jättemöjlighet att skapa sysselsättning och bygga ut en industri, som man nu gör i Svenstavik och anställer massor med nytt folk. Om man inte kan fullfölja detta är det ett oerhört bakslag. Jag tycker att man även från regeringens sida måste ta hänsyn till att det här finns ett väldigt stort behov.
Likadant är det ju i den norra delen, Arvidsjaur-Jokkmokk, där man nu bara kan köra lätta rälsbussar i 40 kilometer i timmen och där man är orolig för att man inte kan upprätthålla trafiken så småningom. Det är den viktigaste delen av Inlandsbanan för turismen. Det är där midnattssolen och de stora vidderna finns och där turismen har de bästa utvecklingsmöjligheterna. Upprustning av den delen finns inte ens med i den här planen. I inlandet tycker man att allting händer vid kusten.
Det handlar om en jättestor del av Sverige som finns i inlandet och om 130 mil järnväg genom detta fantastiska område med enorma utvecklingsmöjligheter. Då finns det inte tid att vänta till den här banan inte längre kan trafikeras, utan det måste hända saker nu.
Det är möjligt att länen är olika engagerade, men jag har i varje fall hört företrädare för Jämtlands län ständigt påpeka vikten av Inlandsbanans utveckling och av att den ska ha hög standard. Det finns en enorm potential att utveckla i den här banan.
Jag vill citera det Ulrica Messing sade när den här uppgörelsen var klar, liksom jag gjorde i interpellationen: "Vi gör nu en stor satsning på att bevara och säkerställa befintligt väg- och järnvägsnät. Allt annat vore att slösa bort tidigare satsningar." Och just precis så är det. Allt annat än att satsa på att hålla en god standard på hela Inlandsbanan vore ett slöseri.
Här finns en enorm utvecklingspotential. Om den rustas upp kan den här banan bli en parallell till Stambanan och avlasta den. Den kan till exempel bli en godskorridor från norra Norge ned till Östersund och ut till Trondheimsfjorden. Den har också en enorm potential som turistjärnväg. Jag vill alltså vädja till ministern och understryka vikten av att man inte låter den här banan få en så dålig standard att den inte kan fungera som trafikerad järnväg i framtiden. Det är nu vi måste satsa, och då kan det bli en fantastisk järnväg, en svensk motsvarighet till Transsibiriska järnvägen.
Anf. 15 Sven Bergström (C)
Fru talman! Jag håller med Håkan Larsson om att det är väldigt angeläget att det här kan komma till stånd, inte om sex år utan mycket tidigare än så. Ulrica Messing säger att man inledningsvis vill göra si och så, men det är ju inte särskilt mycket inledning om det är om sex år. Det hinner rinna ohyggligt mycket vatten under broarna under dessa sex år, och mycket hinner förändras. Jag tror att det är väldigt viktigt att alla aktörer runt Inlandsbanan får en tydlig signal om att vi här ska göra en medveten och långsiktig upprustning och att de första åtgärderna kommer rätt tidigt i den här planen. Annars är det stor risk att det här inte får den positiva signal som det skulle kunna ha om man får en tidig satsning.
Ändå välkomnar jag den attityd av dialog som Ulrica Messing understryker. Jag hoppas att hon tar till sig det starka tryck som trots allt finns ute bland länen, även om Ulrica tycker att det inte framgick så tydligt i länsremisserna på det stora paketet. Men det är väl så att när det gäller så här långa och stora nationella intressen så väljer länen ofta att prioritera mycket slitna och dåligt underhållna vägar som kanske känns ännu mer angelägna i det inledande skedet för dem.
Men turismen i Norrlands inland, alla naturresurser som finns där och så vidare: För dem är Inlandsbanan väldigt viktig. Att det här är ett starkt underskattat område visar ju många exempel i Norrlands inland, inte minst Ishotellet som vi ju alla känner till. Det visar att det
kan
hända väldigt mycket saker med rätta entreprenörer och rätt förutsättningar. Därför hoppas jag att vi kan hålla den här frågan levande och gärna också få ett klart ställningstagande om tidigareläggning av åtgärder för att lyfta standarden på banan.
Anf. 16 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Det är ändå en medveten satsning som vi gör. Vi satsar mycket pengar på Inlandsbanan. Ett nytt trafikstyrningssystem kostar 80 miljoner kronor. Den bärighetshöjning som vi ändå gör vid Sveg och Brunflo kostar 290 miljoner kronor. Sedan ökar vi anslaget för drift och underhåll med 25 miljoner kronor, och det betyder att Inlandsbanan AB får 98 miljoner kronor. Det är alltså en medveten satsning som vi gör, och vi gör den därför att vi tror att den är viktig av transportpolitiska skäl. Det har varit utgångspunkten i alla de beslut som vi nu har kommit fram till med våra samarbetspartier Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har sex delmål i transportpolitiken, och vi har försökt väga varje objekt mot vart och ett av de sex delmålen. De ska leva upp till både regionförstoring, jämställdhetsaspekten, miljöpolitiken och en rad andra åtgärder.
Hur vi än hade försökt anstränga oss är det inte möjligt för oss att fördela alla pengar i början av planeringsperioden. Jag skulle ändå vilja säga att de satsningar som kommer i mitten av perioden är oerhört högt prioriterade, och de som ligger i slutet av perioden är ofta sådana saker där det finns en större osäkerhet och där vi inte har kommit lika långt i det förberedande materialet med prövningar och så vidare. Det är en stor satsning som vi har gjort, och det är inte möjligt att lägga alla viktiga investeringar under de första tre åren.
Under hela planeringsperioden på tolv år gör vi nu stora ansträngningar. Vi har aldrig någonsin tidigare tagit beslut om så stora ramar i satsningen på järnvägssidan som vi nu gör.
Anf. 17 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag är också mycket positiv till att man satsar på järnvägen, men Inlandsbanan utgör 10 % av Sveriges totala järnvägssträckor. Ser man det ur det perspektivet så är inte satsningen på Inlandsbanan särskilt stor, om man jämför med satsningen på övriga banor.
Det låter ju bra att man ska göra investeringar i mitten av perioden, men det är ju faktiskt sex år till 2010. Vi har ju det konkreta exemplet att vi har en industri som har lyckats få ett jättekontrakt till Svenstavik och som behöver bra järnvägstransporter. Den produktionen börjar i år, och man ser jätteproblem om man inte kan göra upprustningen av Inlandsbanan mellan Sveg och Brunflo nu utan ska vänta till 2006. Man har ju till och med skrivit i det här brevet att man befarar att hela kontraktet riskeras. Då måste väl regeringen också kunna vidta åtgärder för att hindra att en sådan olycka skulle inträffa?
Jag vill också peka på den norra delen som inte ens finns med i planen. Är det meningen att man ska klara det här inom befintliga ramar för Inlandsbanan, eller kan man räkna med att man får medel så att man kan rusta upp banan i hela dess längd, så att den kan bli denna väldigt intressanta korridor för både gods och turister och kan bli en tillväxtmotor, som man säger från Inlandsbanan AB, för hela inlandet? Jag vet att det sitter 45 människor i dag på en konferens i Östersund och hoppas på klara besked om att man även ska kunna rusta upp de delar som nu är i så dåligt skick att man befarar att man inte kan driva trafiken vidare.
Jag hoppas fortfarande, Ulrica Messing, att du ska ge ett lite tydligare besked om att vi nu ska satsa på Inlandsbanan för att utveckla hela Sveriges inland.
Anf. 18 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Jag tror tyvärr inte att Håkan Larsson kommer att bli mer nöjd med mitt svar här i kammaren i dag. De planer som vi nu har kommit överens om ska gälla under tolv år. De ska revideras om sex år, och vi vet alla att det finns en osäkerhet i all stor infrastruktur. Vi går igenom känsliga områden, och vi ska ta hänsyn till många aspekter. Det är jag också medveten om. Genom det kan också mycket hända under planeringsperioden.
Sedan vill jag vara tydlig och säga att det inte är så att vi, när vi har suttit tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har varit nonchalanta mot det brev som har inkommit från Svenstavik apropå Ikeas ambitioner, därför att det brevet kom efter det att vi gjorde en överenskommelse om planerna för vägen och för järnvägen, så det var omöjligt för oss att kunna ta hänsyn till det, därför att det visste ingen av oss något om.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.