Till innehåll på sidan

Stärkt barnrättsperspektiv i lagstiftningen om umgänge och vårdnad

Interpellation 2022/23:162 av Ulrika Westerlund (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2023-01-25
Överlämnad
2023-01-26
Anmäld
2023-01-27
Sista svarsdatum
2023-02-09
Svarsdatum
2023-02-17
Besvarad
2023-02-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

 

Runt om i landet har vi sett kraftfulla manifestationer med anledning av fallet med den åttaårige pojken i Luleå. Pappan är misstänkt på sannolika skäl för mord. Trots varningssignaler om risken för våld hade han fått rätt till umgänge. 

Fallet Tintin har nu blivit en smärtsam symbol för att systemet med vårdnad och umgänge är trasigt. Systemet måste lagas. Inte ett enda barn till får falla offer för våld av sina egna föräldrar. Den tidigare S+MP-regeringen tillsatte flera viktiga utredningar för att förbättra regelverk och metoder.

En av dessa är utredningen Tryggare hem för barn (SOU 2022:71), som tydliggör att det är barnets bästa som ska vara avgörande när frågan om umgänge och vårdnad avgörs. Det är en helt central utgångspunkt, men tyvärr är utredningens förslag för att åstadkomma detta otillräckliga. 

Barn föreslås få rätt till ett offentligt biträde när frågan om vårdnadsöverflyttning prövas – det är ett mycket bra första steg. Men när den frågan väl prövas efter några år kan det vara alldeles för sent. Miljöpartiet vill att barn alltid ska ha rätt till ett eget juridiskt ombud i vårdnadstvister. Bara så kan barnets röst verkligen höras. En viktig poäng med att inkorporera barnkonventionen i svensk rätt var ju just att tydliggöra att barn är egna rättighetsbärare. De är inte något bihang till sina föräldrar.

Miljöpartiet vill också, till skillnad från utredningen, att inget umgänge som utgångspunkt ska ske när kvinnan och barnet bor på skyddat boende eller har skyddade uppgifter på grund av rädsla för förövaren. Det ska göras en helhetsbedömning av vad som är barnets bästa – men det är också rimligt att vissa faktorer är av särskild betydelse vid bedömningen. Att en förälder gömmer sig med sina barn på ett skyddat boende – från den våldsamma förälder som vill utöva umgänge – är ett sådant exempel.

Det är tydligt att kunskapen hos domstolarna om våldsutsatthet behöver höjas. Vi är därför glada att utredningen föreslår kompetenshöjande insatser om riskbedömningar i familjemål. Därutöver vill Miljöpartiet se en granskning av om tillfällig vårdnad används tillräckligt ofta vid uppgifter om våld. Möjligheten att ge den våldsutsatta kvinnan ensam vårdnad interimistiskt finns redan i dag men används påfallande lite – vi behöver ta reda på varför.

Det är nu upp till regeringen att höja ambitionsnivån rejält. Statsrådet Camilla Waltersson Grönwalls engagemang för barns rättigheter är tydligt, och därför är jag hoppfull om att vi tillsammans kan göra ordentliga framsteg på det här området.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:

 

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Debatt

(7 Anföranden)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Ulrika Westerlund har frågat socialtjänstministern om regeringen kommer att lägga fram förslag till en lex Tintin och om förslaget kommer att innehålla de åtgärder som Miljöpartiet efterlyser.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det är en självklarhet för denna regering att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling och att varje barn ska ges möjlighet att vara delaktigt i frågor som rör honom eller henne.

Regeringen tog den 20 januari emot betänkandet Tryggare hem för barn. Utredningen presenterar förslag på lagändringar för att stärka skyddet för barn när det uppkommer fråga om barnet ska ha umgänge med en förälder som utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning. I betänkandet överväger utredningen bland annat hur man bör se på umgänge i en situation där barnet eller en förälder har skyddade personuppgifter eller befinner sig i ett skyddat boende.

Regeringens ingång i denna fråga är tydlig: Barnets bästa ska alltid sättas främst. Det är barnets behov, inte föräldrarnas, som ska vara styrande.

Utredningens förslag är en betydelsefull del i regeringens arbete för att uppnå detta. För det fortsatta arbetet blir det naturligtvis centralt att ta del av remissinstansernas synpunkter. Om det skulle visa sig att utredningens förslag inte är tillräckliga är regeringen beredd att överväga ytterligare åtgärder.


Anf. 2 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tvivlar inte på de goda intentionerna. Jag tror att vi är överens om vikten av att säkerställa att alla barn har ett tryggt liv utan våld. Jag deltog i manifestationen i förra veckan på det som skulle ha varit Tintins nioårsdag. Då sades bland annat att vi inte längre kan ge Tintin presenter, men vi kan ge honom en lagändring. Han skulle ha spelat Nintendo Switch med sina vänner på nioårsdagen, fick vi höra, men så blev det ju inte.

Tintins familj och vänner kräver förändring. Inga fler barn ska tvingas umgås med en våldsam förälder, och inga fler barn ska gå samma fruktansvärda öde till mötes.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tintins familj och vänner är i gott sällskap. Över 73 000 personer har skrivit under Unizons upprop för att stoppa tvångsumgänget. Vi är många här i riksdagen som kräver en lex Tintin.

Jag vet som sagt att ministern delar Miljöpartiets ambition i den här frågan. Därför tror jag också att vi kan åstadkomma en förändring på riktigt. Men vad innebär då en lex Tintin konkret? Det måste ju bli mer än vackra ord.

En grundläggande del handlar om att barn ska få sina röster hörda. Det händer alldeles för sällan i dag. Miljöpartiet, tillsammans med bland andra Barnombudsmannen och en lång rad barnrättighetsorganisationer, har länge krävt att barn ska få egna juridiska ombud i vårdnadstvister. Barn är egna rättighetsbärare, och därför måste de ha rätt till en juridisk företrädare som bara har deras bästa för ögonen. Den personen ska inte kunna påverkas av någon förälder. Den ska inte vara barnets ställföreträdare utan barnets språkrör.

Det är väldigt tydligt att domstolarna alldeles för sällan tar in barns uppgifter eller beaktar uppgifter om våld i sina domar. När Jämställdhetsmyndigheten gick igenom över 800 domar om vårdnad, boende och umgänge blev det tydligt att det saknas en systematik för riskbedömningar gällande våld och övergrepp, om någon sådan bedömning alls görs. Vi kunde läsa att domstolarna i mycket liten utsträckning väger in barns berättelser och uppgifter om våld.

Det blev också väldigt tydligt att det finns brister i kunskapen om hur familjer påverkas av våld och om konsekvenserna av att barn tvingas umgås med en förälder som har utsatt barnet för våld. Detta är såklart oacceptabelt, och domstolarna måste få mer kunskap om hur det är att leva med våld och vilka risker som finns.

Om barn får egna juridiska ombud och domstolarna får mer kunskap om våld kan vi ta två betydelsefulla steg mot att förhindra fler tragiska fall.

Mina frågor är: Kommer regeringen att föreslå att barn ska få rätt till ett eget juridiskt ombud? Och kommer domstolarna att få utbildning när det gäller våldsutsatthet och riskbedömningar?


Anf. 3 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Först vill jag säga ett stort tack för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna genom Ulrika Westerlunds interpellation.

Jag vet att det finns ett stort och inte minst blocköverskridande engagemang i riksdagen för det arbete som Unizon gör. Jag tog själv i förra veckan emot namninsamlingen, som var imponerande, med drygt 70 000 namnunderskrifter. Det är också en bekräftelse på att det finns ett brett stöd bland medborgarna för de frågor och perspektiv som vi nu diskuterar. De ställdes ju på sin spets på ett brutalt och förfärligt sätt i det fall som Ulrika Westerlund tar upp.

Det låter kanske som en självklarhet att säga att man delar utgångspunkten, men det är ändå viktigt att säga att de intressen som ska tas till vara inte är något som det råder någon åsiktsskillnad om. Det handlar om barnets bästa konkretiserat i en rad olika avseenden. Frågan är snarare hur detta intresse ska tas till vara på bästa möjliga sätt.

Låt mig ta de konkreta frågor som Ulrika Westerlund ställer. När det gäller utbildning för att höja kunskapen hos domstolar och för den delen också hos andra som på ett konkret sätt ska ta barnets intresse till vara vill jag verkligen förbinda mig att bidra till att det sker utbildningar i högre grad och med högre kvalitet än i dag. Det är helt oundgängligt att de som ytterst dömer och avgör de här frågorna har en ordentlig kunskap om de fall som de ska ta ställning till, och då menar jag inte bara kunskap om omständigheterna i det konkreta fallet utan också en bakgrundskunskap mot vilken man också kan pröva det enskilda fallet. Där tycker jag att det är enkelt att mötas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan, om rätten för barn att ha ett ombud, har ju diskuterats tidigare och också varit föremål för statliga utredningar. Där har det funnits en ganska bred majoritet av röster som till slut har landat i att välja en annan väg för att låta barn komma till tals i domstolarna. Lite förenklat kan man väl säga att i stället för genom ett ombud i rättsprocessen ska de få komma till tals genom socialtjänst och andra som normalt sett har den här relationen med barnen. Och socialtjänsten har då en roll i rättsprocessen att säkerställa att dessa perspektiv kommer fram.

För egen del är jag öppen i frågan, för jag vet själv, som ett ganska ärrat ombud i domstol, att den som har egna rättigheter och intressen i en rättsprocess som regel vinner på att ha ett eget ombud när det gäller att komma till tals eller komma till sin rätt i processen. Sedan är det klart att detta kompliceras av att vi talar om barn och en väldigt speciell typ av rättsprocesser. Och jag tycker att de erfarenheter som tidigare har lagts till grund för linjen att man ska ta vara på barnens intressen på andra sätt än genom ett ombud fortfarande är värda att beakta.

Som sagt: Jag är öppen för frågan, och jag ser fram emot att diskutera den vidare framåt. Jag är inte beredd att ge något besked här och nu.


Anf. 4 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Jag har också följt dessa frågor, kanske inte lika länge som ministern. Men Miljöpartiet har varit engagerade under mycket lång tid, och vi tänker att tiden är kommen att prova en ny väg. Därför är jag glad att höra att man ändå överväger möjligheten att ge barn egna ombud, även om jag förstår att det inte går att ge besked just här i dag.

Denna utredning tillsattes av bland annat Miljöpartiet. Vi såg mycket fram emot att ta del av deras förslag. Även om förslagen är intressanta delar vi barnrättsorganisationers och andras farhågor att det kanske inte är tillräckliga förslag. Det gäller bland annat detta med barns rätt till offentligt biträde när frågan om vårdnadsöverflyttning ska prövas. Vi tänker att det kanske är för sent och att ett ombud borde komma in tidigare. Det är glädjande att höra att detta också övervägs.

En annan fråga där vår uppfattning skiljer sig från utredningens gäller detta med umgänge. Vi vill som utgångspunkt att inget umgänge ska ske när föräldern, oftast kvinnan, och barnet bor i skyddat boende eller har skyddade uppgifter på grund av rädsla för förövaren. Detta föreslår inte utredningen, och det har lett till besvikelse bland de organisationer som jobbar för alla människors - det gäller såväl föräldrar som barn - rätt till ett liv utan våld.

Det är orimligt att barn som gömmer sig ska tvingas umgås med sin förövare. Det är lika orimligt att barnet ska tvingas bära det tunga ansvaret att hemlighålla var barnet och den andra föräldern bor. Det är ett ansvar som vi inte kan lägga på barn, helt enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jämställdhetsmyndighetens kartläggning, som jag nämnde tidigare, visar att man i flera domar såg det faktum att en kvinna lever i skyddat boende med sina barn mer som bevis på så kallade samarbetssvårigheter än som bevis på att våld hade förekommit. Det är väldigt anmärkningsvärt, och det visar på vikten av utbildning för domstolarna. Samtidigt vet vi båda att det är svårt att utbilda domstolar. De ska vara opartiska och så vidare, och det är många som har framfört önskemål om olika typer av utbildning för domstolarna. Detta är fortfarande viktigt, men det är också viktigt att kanske vara ännu mer konkret i det som ska gälla, till exempel genom att säga att umgänge inte ska förekomma vid vissa utpekade situationer, och att inte helt förlita sig på utbildning.

Vi anser att det faktum att en förälder med sitt barn har placerats i ett skyddat boende är en tydlig indikation på att umgänge är riskfyllt. Det är rimligt att det därför anges som en särskilt viktig omständighet i lagstiftningen.

Vi har också fått indikationer på att beslut om tillfällig vårdnad sällan fattas när uppgifter om våld förekommer, trots att möjligheten finns. Vi behöver ta reda på varför. Därför behövs det en granskning av hur denna viktiga möjlighet används. Barn måste skyddas mot umgänge med våldsamma föräldrar, helt enkelt.

Sedan vet vi att det finns barn som ändå uttrycker en vilja att träffa en våldsam förälder. Då måste vårt samhälle hjälpa barnet genom att säkerställa ett tryggt, övervakat umgänge på barnets villkor. Som utgångspunkt är det dock rimligt att umgänge inte ska ske när ett barn har skyddade personuppgifter eller bor i ett skyddat boende på grund av en våldsam förälder. Det bör väga väldigt tungt i den helhetsbedömning som ska göras för barnets bästa.

Jag undrar såklart: Kommer regeringen att föreslå att utgångspunkten ska vara att inget umgänge ska ske i sådana situationer? Och kommer regeringen att tillsätta en granskning av hur möjligheten att fatta tillfälliga beslut om vårdnad används?


Anf. 5 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Vi kan börja med frågan om utgångspunkten ska vara inget umgänge i de situationer som Ulrika Westerlund nämner. Det är väldigt lätt att förstå och stämma in i bevekelsegrunderna bakom den ståndpunkten. Jag har ingen som helst anledning att ifrågasätta den breda mänskliga erfarenhet som ligger bakom den ståndpunkten.

Jag har noterat att utredarens utgångspunkt - det är också den utgångspunkt som finns i lagstiftningen - är att det ska ske en bedömning i det enskilda fallet, utifrån de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet. De aspekter som Ulrika Westerlund nu tar upp är naturligtvis helt centrala. Om de förekommer i ett enskilt fall är det klart att de ska få ett stort genomslag i den bedömning som sker.

Det som är, ska vi säga, en risk eller tveksamt med att skriva in en så pass distinkt huvudregel är att man ger en sådan konkret rättslig vägledning att man inte kommer att bedöma förutsättningarna på samma sätt i det enskilda fallet. Det ska bli intressant att ta del av vad remissinstanserna skriver om detta med anledning av utredningen. Utredningen går ju inte så långt som Ulrika Westerlund och Miljöpartiet vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ett grepp som utredningen tar och som jag tycker är principiellt viktigt och som adresserar denna fråga. Barnets bästa är, så att säga, ett grundackord i lagstiftningen. Sedan har det varit en utgångspunkt att det ligger i barnets intresse att ha ett umgänge med båda föräldrarna. Den principen har varit stark och har kanske ibland fått ett större genomslag än vad som möjligen kan anses vara förenligt med barnets bästa. Utgångspunkten ska vara att det ligger i barnets intresse att ha ett umgänge med båda föräldrarna. Det får naturligtvis aldrig slå över så att det blir båda föräldrarnas intresse av att umgås med barnet som tar överhanden.

En sak som utredningen slår fast är att det i dag läggs för stor vikt vid den aspekten, alltså barnets påstådda behov och intresse av umgänge med båda föräldrarna. Detta är ett sätt att närma sig frågan och tona ned det som kanske gör att man i alltför många fall bortser från andra intressen som kanske borde ta överhanden när man bedömer detta.

Jag har som sagt väldigt lätt att förstå de erfarenheter som ligger bakom en lite mer distinkt linje i frågan. Det motstående perspektivet är att vi inte ska hamna i ett läge där en rigid reglering gör att vi kommer bort från det som ändå måste vara grunden - att verkligen ta in omständigheterna i det konkreta fallet och låta det vara avgörande.

Men jag förutsätter, som sagt var, att detta kommer att vara en av de frågor som kommer att diskuteras ordentligt i samband med den remissprocess som nu drar igång. Vi får helt enkelt se vart den tar vägen.


Anf. 6 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Vi ser också fram emot remissinstansernas svar på denna utredning. Där finns det många organisationer som har jobbat under lång tid och som har sett mycket, vilket har resulterat i att de ofta har liknande ställningstaganden som Miljöpartiet vad gäller frågan om umgänge när kvinnan, oftast, bor i skyddat boende tillsammans med barnet.

Bedömningar ska såklart göras i det enskilda fallet, men erfarenheten visar att bedömningarna ofta går fel. Det är därför man har landat i att man vill gå längre och vara tydligare med vad som ska gälla för att minimera risken för att utsättas för våld.

Det är vår skyldighet som lagstiftare att göra allt vi kan för att förhindra att fler barn dödas av sina föräldrar. Vi måste skicka en glasklar signal till alla de barn som utsätts för våld av en förälder och till alla de barn och föräldrar som gömmer sig i skyddade boenden: Vi ser er, vi hör er och vi kommer att agera så att inga fler barn går samma öde till mötes.

Jag upprepar våra fyra krav på regeringen:

Ge barn tillgång till egna juridiska ombud.

Skydda barn från påtvingat umgänge när de bor på skyddat boende eller har skyddade personuppgifter på grund av en våldsam förälder.

Ge domstolarna utbildning om våldsutsatthet och riskbedömningar.

Granska om tillfällig vårdnad används tillräckligt ofta vid uppgifter om våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi började den här debatten om diskussionen om manifestationen på det som skulle ha varit Tintins nioårsdag, då familjen inte kunde ge honom några presenter. Men vi kan ju ge honom en lagändring.


Anf. 7 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Fru talman! Än en gång stort tack till Ulrika Westerlund för att hon lyfter den här oerhört viktiga och angelägna frågan i sin interpellation! Jag vet, och hon kan vara förvissad om, att det finns ett brett stöd bakom alla de intressen som både dagens interpellationer och debatten om de bakomliggande fallen aktualiserar.

Av de fyra krav som Ulrika Westerlund lyfter är det enkelt att på rak arm omfamna åtminstone de två sistnämnda. De två förstnämnda är det också lätt att stämma in i mot bakgrund av den erfarenhet som ligger till grund för dessa ståndpunkter. Själv vill jag ändå avvakta och se vad den här remissprocessen nu ger vid handen. Jag har också stor respekt för den erfarenhetsbakgrund som pekar i en lite annan riktning när det gäller de konkreta lösningarna.

Enkelt uttryckt får vi se vart den diskussion som ligger framför oss kommer att föra oss, men att det är viktigt att föra en fortsatt dialog kring de här frågorna råder det ingen tvekan om. Det gläder mig att våra båda partiledare sågs så sent som i förra veckan för att diskutera dessa frågor. Det är väl också ett uttryck för ett starkt ömsesidigt intresse av att frågorna ska tas om hand på ett så bra sätt som det bara går.

Det blir en spännande och viktig vår när det gäller dessa frågor. Låt oss återkomma i närtid!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.