Stambanor för höghastighetståg

Interpellation 2020/21:530 av Magnus Jacobsson (KD)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2021-03-03
Överlämnad
2021-03-04
Anmäld
2021-03-05
Svarsdatum
2021-03-16
Besvarad
2021-03-16
Sista svarsdatum
2021-03-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Sverige behöver ett fungerande järnvägssystem där gods och människor på ett tillförlitligt sätt kan färdas genom vårt land. Regeringen tycks anse att lösningen för detta är nya stambanor för höghastighetsjärnväg.

Prislappen för nya stambanor för höghastighetståg var ursprungligen beräknad till 140 miljarder. År 2015 tog Trafikverket fram en kalkyl där priset beräknades till 230 miljarder kronor. År 2015 uttryckte regeringen en förhoppning att sträckan skulle kunna byggas till 205 miljarder och bjöd in oss övriga partier för att med det lägre priset som utgångspunkt skapa en bred parlamentarisk uppbackning för projektet.

Riksrevisionen (RIR 2019:31) konstaterade dock att de nya stambananorna för höghastighetståg utgick från fel utgångspunkt och inte besvarade de infrastrukturella utmaningar som landet har. Riksrevisionens rekommendation var att utreda alternativa lösningar och jämföra dessa med effekten av det tänkta höghastighetståget.

Trafikverket gavs den 25 juni i uppdrag att delredovisa uppdaterade och kompletterande uppgifter, underlag för bland annat ställningstaganden kring fortsatt planeringsarbete och finansiering av utbyggnad av stambanor. Målsättningen var att säkra prislappen 205 miljarder kronor.

Trafikverket redovisade uppdraget (TRV 2020/73247) den 31 augusti och kunde konstatera:  ”Trafikverkets bedömning är enligt ovan avsnitt att kostnaden för nya stambanor ligger i de övre spannen av tidigare redovisade kostnadsbedömningar. Det innebär att det kommer krävas stora och omfattande förändringar av systemet för att nå den kostnadsram på 205 miljarder kronor som detta uppdrag utgår ifrån.”

Nu har Trafikverket slutredovisat sitt uppdrag och kostnaden anges till 295 miljarder kronor plus minus 50 miljarder. Vi står nu alltså med ett dubblerat pris mot hur det ursprungligen var tänkt.

De billigare alternativ som Trafikverket undersökt innebär att tågen inte stannar i de städer som passeras. Kostnaderna för att stambanorna ska kunna dras in i stadskärnorna är mycket höga. Samtidigt har just dessa stopp ansetts viktiga för kommuner och regioner som med hjälp av tågen hoppas på lättillgängliga förbindelser till förstorade arbetsmarknadsregioner.

Det tycks också som att den ena regeringspartnern Miljöpartiet börjat orientera mot andra lösningar än vad regeringen just nu arbetar för. Med ”landbroar” hoppas Miljöpartiet att de nya stambanorna med hjälp av en enorm mängd cement ska uppföras på bropelare ett tiotal meter ovanför marken. 

Nya stambanor för höghastighetsjärnväg borde för regeringen alltmer framstå som ett oklokt projekt för Sverige. Vi kristdemokrater ser att de utmaningar som Sverige har kan lösas på andra sätt. I likhet med Trafikverket anser vi att det löpande underhållet för väg och järnväg måste säkras, vi ser också behovet av att säkra finansieringen av utbyggnad av andra järnvägssträckor än de nya stambanorna. Denna utbyggnad behövs för att öka kapaciteten och funktionaliteten i det svenska järnvägsnätet. Dagens fokus medför en risk för undanträngningseffekter gentemot dessa.

Mina frågor till infrastrukturminister Tomas Eneroth är:

 

  1. Drar ministern, med anledning av det som har framförts, fortfarande slutsatsen att nya stambanor för höghastighetståg är vad Sverige behöver?
  2. Avser ministern att ta några initiativ för att samla de politiska partierna till samtal om alternativa sätt att främja fungerande järnvägssystem i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2020/21:530, Stambanor för höghastighetståg

Interpellationsdebatt 2020/21:530

Webb-tv: Stambanor för höghastighetståg

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 97 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Magnus Jacobsson har frågat mig om stambanor för höghastighetståg.

Vad det gäller nya stambanor för höghastighetståg vill jag påminna Magnus Jacobsson om att det var den borgerliga regeringen som tillsatte Sverigeförhandlingen med syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande. Till skillnad från Kristdemokraterna har regeringen som ambition att nya stambanor för höghastighetståg också ska färdigställas.

Regeringen hade önskat en bred politisk diskussion om finansieringen av de nya stambanorna, men Kristdemokraterna och Moderaterna har tackat nej till att delta, trots en bred uppslutning kring en utbyggnad bland kommuner, regioner och en stor del av näringslivet.

Nu har arbetet med att ta fram en ny nationell plan inletts, och regeringen avser att lämna en infrastrukturproposition till riksdagen under våren 2021 med förslag till ekonomiska ramar.

I januariavtalet slås fast att den beslutade nationella planen för infrastruktur 2018-2029 med investeringar på 700 miljarder kronor ska fullföljas. Det innebär att genomförandet av nya stambanor inte kommer att ske på bekostnad av andra satsningar i landet.

Nya stambanor behövs för att möta det kraftigt ökande tågresandet, ge möjlighet till mer gods på tåg och öka pendeltågens möjlighet i nuvarande tågsystem, eftersom det är fullt på delar av den svenska järnvägen. Det behövs mer kapacitet. Det moderniserar och knyter ihop landet på ett klimatsmart sätt.


Anf. 98 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! I vanliga fall brukar jag berömma statsrådet. Vi brukar ha trevliga debatter. Vi brukar på ett lite västsvenskt sätt kunna möta varandra i ett trivsamt gnabbande om viktiga frågor. Men den här gången, fru talman, är jag lite lätt besviken. De svar jag har fått på mina synnerligen väsentliga frågor, nämligen om kostnadsutvecklingen som faktiskt håller på att skena innan första spadtaget ens har tagits, är inte tillfyllest.

Fru talman! Att hänge sig åt retorik om vad Moderaterna och Kristdemokraterna har gjort för länge, länge sedan duger inte riktigt. Det är trots allt inte Moderaterna och Kristdemokraterna som regerar just nu, utan det är regeringen som regerar. Och vad jag kan se har regeringen också stöd i parlamentet för sin budget, åtminstone ett år till.

Man har också ett avtal om att man ska gå fram med någon form av besked när det gäller nya stambanor. Man har vänt sig till Trafikverket för att få information, och den information som vi har fått är ju tyvärr inte så glädjande. Tvärtom visar den att i stället för regeringens kostnadsberäkningar om drygt 200 miljarder blir det 295 miljarder plus minus 50 miljarder. Det är en oerhörd skillnad. Också Riksrevisionen har kritiserat det hela och sagt att det är otydligt. Det här är djupt problematiskt.

Vi har en situation där faktiskt de flesta partier i denna kammare är överens. Och jag vågar påstå att Kristdemokraterna och Socialdemokraterna är överens i en grundläggande fråga, nämligen att järnväg är ett viktigt transportsystem. Jag är helt övertygad om att vi är överens om att vi vill förbättra förutsättningarna för gods- och persontrafik både nationellt och internationellt. Och att vi i stora drag är överens om budgeten kan man se i de motioner som vi har väckt. Ändå hamnar vi i ett läge där Trafikverket signalerar att med de anslag och den struktur som nu ligger måste höghastighetståg enligt Sverigeförhandlingarnas lösning läggas utanför budgeten, annars riskerar det att bli en gökunge.

Det kommer rapporter om brist på underhåll på både väg och järnväg. Jag är övertygad om att det oroar statsrådet lika mycket som det oroar mig, och jag är lika övertygad om att jag också skulle ha tuffa förhandlingar med Finansdepartementet om jag var statsrådet.

Men det är ändå regeringen som regerar. Då duger det inte att hänvisa bakåt, utan det handlar om vad regeringen vill göra i detta läge.

Vi har fått en helt ny siffra, och den är avsevärt mycket högre än vad en del av oss trodde för ett tag sedan. Jag är kanske inte lika förvånad.

Frågan blir åter: Vad ämnar ministern göra? Ämnar han kalla till någon form av möte för att diskutera den viktiga järnvägen, underhållsbristerna, lösandet av flaskhalsar och var det kan byggas nya stambanor inom en vettig budgetram? Eller kommer regeringen vid något tillfälle att presentera en alternativ finansiering som vi i oppositionen kan ta ställning till?


Anf. 99 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag tackar Magnus Jacobsson för engagemanget, och jag tror att vi även denna gång kommer att ha en bra debatt och diskussion.

Det ligger i oppositionsrollen att inte vara nöjd, även om jag tror att en och annan i oppositionen tycker att det är bra att regeringen gör den största järnvägssatsningen i modern tid. Det gjordes inte under alliansregeringen. Vi lade 100 miljarder mer redan i nationell plan 2018, och jag förutspår att vi kommer att behöva lägga ännu mer på infrastruktur framöver.

Därför har vi gett Trafikverket i uppdrag att ta fram ordentliga underlag. Det handlar om ett inriktningsunderslag inför nationell plan där Trafikverket pekar på en del utmaningar, inte minst behovet av satsningar på vidmakthållande järnvägsunderhåll och vägunderhåll. Det handlar också om ett utredningsuppdrag om nya stambanor.

Trafikverket fick i uppdrag att se vad en kostnadsram på 205 miljarder innebär för utmaningar. Trafikverket säger att det går att titta på systemutformningar och produktionsförändringar, till exempel byggandet av landbroar, vilket nämns i rapporten, hur man hanterar schaktmassor och upphandling av tåg för minskat buller. Det är ett intressant uppdrag och en intressant rapport. Trafikverket har vänt och vridit på alla möjligheter att minska kostnaderna för byggandet av nya stambanor.

För säkerhets skull har jag tidigare gett Trafikverket i uppdrag att generellt belysa vilka insatser som behöver göras för att möta en ökad kostnad i byggandet av infrastruktur. Jag är inte bara infrastrukturminister utan också smålänning, och som smålänning är jag mån om att vi använder skattebetalarnas pengar på allra bästa sätt.

Investeringar är bra och långsiktigt viktiga. Att inte investera är också ett ställningstagande. Vi ser nu de negativa effekterna av de år då det inte investerades i infrastruktur. Det ger brister i dag som måste tas hem. Det visar sig också i frånvaron av en norrbotniabana, som man på den tiden lät bli att investera i trots att den först låg i nationell plan.

Investeringar är viktiga, men vi måste ha noggrann kostnadskontroll. Det är skälet till det tredje uppdraget till Trafikverket: att göra en ordentlig genomlysning. Oavsett om det handlar om bristande konkurrens, utmaningar i upphandlingen, ökade krav eller annat så vill jag ha en ordentlig redovisning av varför kostnaderna ökar vid byggandet av infrastruktur.

Som Magnus Jacobsson vet kommer regeringen att återkomma till riksdagen med en proposition om en ram för infrastrukturinvesteringar och så småningom en nationell plan. Givetvis ska dessa resurser användas på bästa och mest effektiva sätt.

Först var Magnus Jacobsson och Kristdemokraterna med och påbörjade satsningen på att stärka kapaciteten i det svenska järnvägssystemet, men sedan hoppade de av. Jag har inte hört Magnus Jacobsson men andra kristdemokratiska företrädare och moderata företrädare, numera tyvärr ackompanjerade av sverigedemokratiska företrädare, motsätta sig järnvägssatsningar och nya stambanor och i stället tala sig varma för vägar, sänkt flyg och bensinskatt och andra insatser som inte befrämjar vare sig klimatfrågan eller satsningar på ett effektivt och klimatsmart transportsystem.


Anf. 100 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Jag ska ge statsrådet rätt på en punkt. Det är en viss skillnad mellan att sitta i regering och att vara fri och oberoende i opposition. I regering tvingas man kompromissa, förhandla och lägga fram gemensamma förslag. Jag har all respekt för det hantverket. Jag har inte haft förmånen att göra detta i regeringsställning men på kommunal nivå, och jag inser att det är ett hantverk där man får ge och ta.

Fördelen med att befinna sig i opposition är att man kan berätta om sin egen politik. Det är väl också därför som jag och en del andra kristdemokrater kan tycka att det efter så där en sju åtta år börjar bli lite tradigt att det hänvisas tillbaka till alliansregeringen.

Vi har under dessa år visat vad vi vill göra och prioritera, och det kommer vi givetvis att ta med oss den dagen, förhoppningsvis om något år, då vi får förhandla i regeringsfrågor. Då är det viktigt för oss att få lyfta fram våra frågor.

Låt oss lämna alliansregeringen därhän och titta på det vi har att diskutera i dag. Det är korrekt att det kommer att komma en proposition. Det är lika korrekt att jag och statsrådet debatterade tidsplanen för den vid ett antal tillfällen för cirka ett år sedan, och då var hela arbetet, i ett kristdemokratiskt perspektiv, redan försenat. Det borde ha påbörjats tidigare, och man borde ha varit i fas tidigare.

Många regioner frågade då när underlagen skulle komma. Nu är de på gång, och det är bra. Men i mitt perspektiv kommer propositionen ett år för sent.

Det är en annan debatt som vi har haft vid andra tillfällen, men det kan vara bra att påminna om att vi har haft denna diskussion i kammaren.

Det är korrekt att Kristdemokraterna har svängt. Det hänger ihop med vår bedömning att budgeten på 205 miljarder inte håller. Siffrorna stämmer inte. Alltför mycket talar för att fördelarna inte motsvarar kostnaden. Statsrådet nämner exempelvis schaktmassor. Även här har vi en osäkerhetsfaktor. I Stockholmsregionen har man från myndighetshåll börjat bedöma schaktmassor som avfall. Det är kostnadsdrivande. Traditionellt har schaktmassor varit byggmaterial.

Det handlar inte om politik, utan det är en tjänstemannabedömning. Jag vill inte hänga ut någon enskild tjänsteman, men denna bedömningsskillnad får en otrolig kostnadsdrivande effekt på all infrastruktur. Det gäller inte bara i Stockholm utan även vid byggandet av nya stambanor.

Som politiker måste vi givetvis ha kontroll på ekonomin. Även vi bohuslänningar är rädda om pengar och tycker sällan om att lämna dem till Stockholm. Vi behåller dem gärna hemma, för vi tror att vi har bäst nytta av dem. Ännu hellre lämnar vi kvar pengarna hos medborgarna och sänker skatten; det tycker vi är positivt i många lägen.

Samtidigt finns det saker vi i Sverige måste göra tillsammans, och det vi måste göra tillsammans motiverar att vi betalar skatt. Men att betala skatt och att någon sedan ska höja kostnaderna med ett pennstreck i en bedömning av vad som är avfall och vad som är byggmaterial är vi inte lika pigga på.

Denna fråga får vi ta med oss, för ska vi klara av våra infrastruktursatsningar, oavsett om det handlar om bibehållande eller eventuella nya spår, måste vi vara kostnadseffektiva.


Anf. 101 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag delar Magnus Jacobssons uppfattning att vi måste vara kostnadseffektiva. En av poängerna med de tillsatta utredningarna för att ta fram underlag var att Trafikverket påpekade just den förändrade praxisen och hanteringen av schaktmassor och på vilket sätt det riskerar att leda till fördyringar, vilket regeringen alltså gjordes uppmärksam på.

Jag tror att det är viktigt att man i byggandet av infrastruktur penetrerar alla olika delar som var för sig kan vara rationella men som sammantaget riskerar att leda till ordentliga fördyringar. Jag tror att vi måste arbeta så systematiskt. Det är också poängen med de uppdrag som vi har gett till Trafikverket.

Magnus Jacobsson säger: Låt oss lämna alliansregeringen därhän! Jag tycker ändå att det är intressant att konstatera att det är stor skillnad mellan det man gjorde när man hade regeringsmakten och det man tycker när man är i opposition, nämligen något helt annat.

Men det är också uppenbart att Kristdemokraterna numera lämnar alliansregeringen därhän. Nu är det snarare nya samarbetspartner, Moderaterna och Sverigedemokraterna, som Kristdemokraterna föredrar som sällskap. Det var inte länge sedan vi kunde höra Kristdemokraternas partiledare tala om ett närmare samarbete med Sverigedemokraterna. Det gör mig oerhört bekymrad.

Detta är inte en diskussion som handlar om värderingar, integritet, demokrati och allt annat. Men det är frestande att föra också en sådan diskussion med Magnus Jacobsson, som jag känner som en klok och omdömesgill person. Det ideologiska och politiska vägval som Kristdemokraterna nu gör i fråga om att samarbeta med Sverigedemokraterna förvånar mig.

Men det blir också ett vägval i synen på infrastruktur. De samarbetspartier som Magnus Jacobsson i så fall ska förhandla och kompromissa med ser nämligen inte satsningar på järnvägen som önskvärda. De är tvärtom partier som öppet talar om att satsa på vägarna, sänka bensinskatten och flygskatten och inte ta ansvar i klimatomställningen. Om man vill - vilket jag ändå tror att Magnus Jacobsson vill - se en utveckling mot mer kapacitet i det svenska järnvägssystemet och om man vill öka möjligheten till mer klimatsmarta transporter tror jag faktiskt att en socialdemokratiskt ledd regering är att föredra.

Vi har inom januarikonstellationen visat att vi kan göra detta. Just nu pågår den största järnvägssatsningen i modern tid. Det är en omfattande renovering och reparation av det svenska järnvägssystemet, till exempel Getingmidjan i Stockholm. Många som reser söderifrån har tre somrar i rad fått hoppa av redan vid Södra station för att hänvisas till alternativ. Det har äntligen funnits resurser och kraft för att göra en renovering av det som är den kanske tyngst belastade järnvägssträckan i Sverige. Där går ett tåg varje minut. Nu är den renoverad och färdig.

På samma sätt har vi reparerat och restaurerat det svenska järnvägssystemet och skapat utrymme för nybyggnation. Men det är viktigt att det inte bara gäller stambanor. Det är lika viktigt att satsa på Norrbotniabanan, Sydostlänken eller fyrspår mellan Stockholm och Uppsala.

Var det något som blev tydligt när vi hade hearingar med anledning av Trafikverkets inriktningsunderlag var det behovet av mer klimatsmarta satsningar på infrastruktur. Det hörde vi från region efter region, från näringslivsorganisation efter näringslivsorganisation och från civilsamhällets alla olika delar. I många regioner finns det till och med en bred, gemensam uppslutning från många partier medan vi nationellt, i Sveriges riksdag, har partier - Kristdemokraterna och Moderaterna - som hoppar av samtal om hur vi gemensamt ska kunna göra stora järnvägssatsningar. Det beklagar jag.


Anf. 102 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Statsrådet Eneroth! Jag har gärna en debatt om värderingar. Jag är stolt över de kristdemokratiska värderingarna. Jag är stolt över att vi har en tradition av att säga nej till alla totalitära regimer. Vi har aldrig suttit i regeringsställning där vi har varit bundna till någon totalitär regim. Jag är stolt över våra demokratiska traditioner.

Jag är också stolt över att man i den svenska politiken så långt som möjligt eftersträvar att hålla sig till sanningen och även att beskriva varandra sanningsenligt. För egen del skrev jag redan 2011 en debattartikel i Svenska Dagbladet om att man borde föra samtal med alla partier i Sveriges riksdag. Det går att googla efter och titta på den. Gjorde jag det för att jag värderingsmässigt uppskattar alla partier i riksdagen? Nej, men som enkelt kommunalråd ute på den bohuslänska kusten insåg jag att om man samtalar med alla blir det också svårare att skapa en bild där någon kan leka offer.

Fru talman! Kristdemokraterna önskar en borgerlig regering ihop med Moderaterna och gärna med andra klassiskt borgerliga partier som vill ha en borgerlig statsminister. Där står vi. Där kommer vi att fortsätta stå. Det kommer vi att arbeta för.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet inte svarar på mina två grundläggande frågor. Vi ser att ekonomin skenar, och man har inte ens satt spaden i backen. Det är jättebra med utredningar. Men alla utredningar visar ju att det här inte går ihop. Nu ser vi i en del medier att man vill räkna om samhällskalkylerna. De visar nämligen just nu att det inte går ihop.

Vad ämnar statsrådet göra för att möta den situationen? Vi behöver trots allt en fungerande järnväg.


Anf. 103 Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson!

Sverigedemokraterna var uppenbarligen en öm tå. Men jag tycker att det är bekymmersamt. Jag har många i min bekantskapskrets och vänner som är kristdemokrater eller engagerade inom inte minst frikyrkorörelsen. De är djupt bekymrade över det samarbete som Kristdemokraterna nu öppnar upp för genom att vilja sätta sig i en regering som är direkt beroende av Sverigedemokraterna med allt vad det innebär för deras möjligheter till inflytande i grundläggande värderingsfrågor. Men där delar Magnus Jacobsson inte min uppfattning, även om jag delar mycket av Magnus Jacobssons uppfattningar i övrigt. Jag tycker att det är ett felaktigt taktiskt och strategiskt val. Jag tror att det kommer att bli olyckligt för Sverige om vi ger den typen av krafter ökat inflytande i svensk politik.

Tillbaka till interpellationen: Jag tycker att jag har svarat på frågorna. Jag har svarat på hur vi systematiskt arbetar med att ta fram underlag inför kommande infrastrukturproposition och med Trafikverkets olika uppdrag. Jag nämnde tre stycken.

Vi jobbar naturligtvis också med att lyssna in synpunkter från näringsliv, regioner och civilsamhälle inför propositionen och så småningom inför nationell plan. Där aviserar vi tydligt att vi fortsätter med satsningen på att bygga ett klimatsmart och hållbart transportsystem. Det gör vi genom den största järnvägssatsningen i modern tid men genom också resurser till järnvägsunderhåll och vägunderhåll. Vi gör redan i nuvarande nationell plan stora satsningar även på sjöfart eller för den delen på cykel, som jag nyss debatterade med Magnus Jacobssons partikollega. Det är så vi tar ansvar.

Förra gången finansierade vi det med 100 miljarder mer än den föregående regeringen satsade. Mycket tyder väl på att det kommer att bli ytterligare resurser, inte bara för att kostnader skenar utan framför allt för att behoven är så pass stora om vi ska klara klimatomställningen och om vi ska hålla ihop hela landet.

Tack för en bra debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.