socknen som administrativ enhet
Interpellation 2003/04:50 av Larsson, Håkan (c)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-10-23
- Inlämnad
- 2003-10-23
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2003-10-31
- Sista svarsdatum
- 2003-11-13
- Besvarad
- 2003-11-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 oktober
Interpellation 2003/04:50
av Håkan Larsson (c) till finansminister Bosse Ringholm om socknen som administrativ enhetJust nu bedriver Sveriges Hembygdsförbund och Sveriges Släktforskarförbund en kampanj för att "rädda våra socknar". Det är en högst angelägen aktion.
Sockenindelningen av Sverige var klar redan före år 1300 och det är knappast en överdrift att hävda att det svenska samhället har växt fram ur sockenområdena. Socknen var en administrativ enhet för en rad företeelser i samhället, den var ett område för såväl kommun och församling, som folkbokföring, fastighetsbildning och kartografi.
När Svenska kyrkan skötte folkbokföringen var socknen och församlingen samma territoriella enhet. Numera sköter Riksskatteverket folkbokföringen, men den territoriella områdesindelningen bygger fortfarande på Svenska kyrkans församlingar. Det kan tyckas bra, men problemet i sammanhanget är att det för närvarande pågår omfattande församlingssammanslagningar i flera stift. Detta innebär att den uråldriga sockenindelningen successivt försvinner.
Våra medeltida socknar är alltså på väg att definitivt förpassas till historien @ om ingenting görs åt saken. Försvinner sockenbegreppet innebär detta stora svårigheter för alla som arbetar med det svenska kulturarvet. Därför är Hembygdsförbundets och Släktforskarförbundets kampanj synnerligen angelägen. Ska den medeltida sockenindelningen räddas för framtiden gäller det att agera nu. Annars hotar historielösheten att breda ut sig ännu mer.
Även för samhällsplaneringen är det viktigt att utifrån historisk statistik från samma territoriella indelning kunna planera framåt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern:
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att folkbokföringen ska bygga på den sockenindelning som fanns innan den pågående sammanslagningen av församlingar inom Svenska kyrkan inleddes?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:50
Webb-tv: socknen som administrativ enhet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:34 Måndagen den 24 novemberProtokoll 2003/04:34 12 § Svar på interpellation 2003/04:50 om socknen som administrativ enhet
Protokoll från debatten
Anf. 54 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Håkan Larsson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att folkbokföringen ska bygga på den sockenindelning som fanns innan den pågående sammanslagningen av församlingar inom Svenska kyrkan inleddes.
Jag tolkar interpellationen så att den avser folkbokföring efter församling, eftersom socken upphörde att fungera som begrepp genom kommunalrättsreformen 1862.
Folkbokföring sker i dag, på samma sätt som före stat-kyrka-reformen, efter församling i Svenska kyrkan och fastighet.
Utredningen om folkbokföring i församling föreslog i betänkandet
Folkbokföring efter stat-kyrka-reformen
att folkbokföring inte längre skulle ske i församling, utan i stället på den fastighet och i den kommun där den folkbokförde är att anse som bosatt.
Med hänsyn till den kritik som riktades mot utredningsförslaget från ett stort antal remissinstanser beslutade regeringen i budgetpropositionen 2001 att inte då lägga fram ett förslag om att byta ut församling mot kommun som enhet för folkbokföringen.
Något administrativt behov att indela riket efter ett äldre socken- eller församlingsbegrepp föreligger inte.
Jag avser därför inte att vidta några åtgärder för att folkbokföringen ska ske efter indelning i socknar.
Anf. 55 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret. Det är i alla fall ett rakt besked. Regeringen ser uppenbarligen inget behov av att överväga att folkbokföringen åter ska utgå från indelningen i socknar. Det tycker jag är synd, och jag hoppas att Bosse Ringholm är öppen för goda argument.
Det svenska samhället har faktiskt vuxit fram utifrån sockenområdena. De skapades till största delen redan på 1100-1200-talen. Kring år 1300 anses sockenindelningen vara genomförd i hela landet. Från tidig medeltid och fram till kommunreformen 1862 var det sockenstämman som styrde den lokala utvecklingen.
Men socknarna har sedan levt kvar som församlingar i Svenska kyrkan i väldigt hög utsträckning. Den lokala identiteten bygger i hög grad på socknarna än i dag. Olika seder och bruk, dialekter och byggtraditioner har exempelvis sockenområdena som grund.
Vad viktigare är är att arkiv och forskning av skiftande slag bygger på sockenindelningen. Det är därför det finns en stark opinion i landet som önskar att sockenindelningen ska vara grund för folkbokföringen även framöver. Den kampanj som för närvarande bedrivs av Sveriges Hembygdsförbund och Sveriges Släktforskarförbund bygger inte på nostalgi utan på saklig grund. Även många kulturvårdande myndigheter har låtit förstå att man är tilltalad av tanken att återinföra sockenbegreppet.
Även när Riksskatteverket har övertagit folkbokföringen från Svenska kyrkan har folkbokföringen följt församlingarna, som finansministern påpekar. Detta sker eftersom kritiken mot förslaget att folkbokföringen i stället skulle utföras med kommunen som grund var stark. Församlingarna har fram till våra dagar i stort sett helt överensstämt med den gamla sockenindelningen. Tanken med detta var god, men man hade uppenbarligen inte förutsett att kyrkan av ekonomiska och rationella skäl skulle komma att förändra församlingsgränserna och slå samman församlingar. I dag kan vi konstatera att bara under förra året, 2002, genomförde kyrkan sammanläggningar som innebär att 300 av landets församlingar rationaliserades bort. Dessutom vet vi att ytterligare församlingssammanläggningar är på gång.
Jag ser dessutom ingen anledning till att folkbokföring ska följa kyrkans församlingsgränser när vi inte längre har kvar sambandet kyrka-stat som tidigare. Det finns goda argument att utgå från socknen som territoriell enhet för folkbokföringen även framöver. Behovet av att använda befolkningsstatistik i långa obrutna serier gäller naturligtvis historisk forskning, men den är också viktig för forskning inom medicin, ekonomi och samhällsvetenskap. Med socknen som administrativ enhet underlättar vi för framtida forskning. Vi får en bättre kontinuitet. Om vi däremot definitivt utmönstrar sockenområdena ökar risken för historielöshet. Den är redan tillräckligt stor.
Jag begär inte att Bosse Ringholm på stående fot ska lova att återupprätta socknen som territoriell enhet för folkbokföring och andra samhällsfunktioner, men nog borde det vara värt att överväga saken. Vore det inte värt, finansministern, att åtminstone utreda förutsättningarna för att låta folkbokföringen följa sockenindelningen även framöver? Vilka är problemen med en sådan ordning?
Anf. 56 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Ända sedan medeltiden har Sverige varit indelat i områden inom vilka befolkningen hänvisas till att söka kyrka. Det var det som gav området namnet socken. Under de senaste tre åren har 300 församlingar försvunnit, och man beräknar att inom fyra år kommer 1 000 av de 2 225 församlingarna också att vara försvunna. Det finns många orsaker till detta, till exempel ekonomiska och rationella orsaker och att domkapitel, stiftsjurister och ekonomer har strävat efter sammanslagningarna.
Jag kan beklaga detta utifrån mitt historie- och hembygdsintresse, men även som anställd i Svenska kyrkan under mer än 30 år och som kyrkopolitiskt aktiv har jag försökt att göra mitt bästa att motverka detta. Nu är det tyvärr så, och det kan jag bara beklaga.
När församlingsindelningen ändras och de gamla sockennamnen försvinner i glömska förlorar vi ett ovärderligt kulturarv. När man år 2001 diskuterade att ta bort församlingsbegreppet ur folkbokföringen hävdade Riksantikvarieämbetet i ett uttalande att om sockenindelningen försvann skulle det innebära att viktiga band till historien klipptes av. En sådan förändring hotar att kraftigt försvåra den vetenskapliga historiska forskningen eftersom flertalet historiska arkiv och register är uppbyggda efter församlingsindelningen. Så skrev Riksantikvarieämbetet i sitt yttrande.
Jag kan också från min omgivning i Skåne ge ett praktiskt exempel. Tre församlingar, tre socknar, Lyngsjö, Everöds och Östra Sönnarslöv församlingar och socknar, kallas numera Everödsbygdens församling. Det är praktiskt kan tyckas, men historielöst.
Jag vill ändå vädja till finansministern att ta vara på de argument som jag och Håkan Larsson har framfört här och överväga om det ändå inte är möjligt att göra något för att bevara socknen också i framtiden.
Anf. 57 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Låt mig först och främst understryka att jag som riksdagsledamot ser ingen som helst anledning för Sveriges riksdag eller regeringen att ha synpunkter på hur Svenska kyrkan väljer att organisera sig och vilken intern organisation Svenska kyrkan avser att ha. Problemet är att den nuvarande lagstiftningen gör att den svenska folkbokföringen blir en spegel av den församlingsindelning som råder inom Svenska kyrkan. Problemen i dag är två, dels att indelningen i den svenska folkbokföringen styrs av en fristående organisation i stället för av riksdag och regering, dels att indelningssystemets historiska bas håller på att erodera sönder.
Jag är enig med finansministern om att något administrativt behov av att indela riket efter ett äldre socken- eller församlingsbegrepp inte föreligger. Men om man ska vara helt frank föreligger inte heller i dag något administrativt behov av att indela riket efter dagens församlingsbegrepp. Det var det som var orsaken till att Utredningen om Folkbokföring i församling år 2000 föreslog att församlingsbegreppet helt skulle utmönstras. Man såg det ur rent administrativ synvinkel.
Både interpellanten och Lars-Ivar Ericson har framhållit att församlingsbegreppet, sockenbegreppet, visar på en oerhört lång kontinuitet bakåt i historien, vilket är av stort värde inte bara för hembygdsvänner och historieintresserade utan också för forskningen. Regeringen lyssnade på de kritiska synpunkter som kom och valde att inte föreslå att avskaffa församlingsbegreppet inom folkbokföringen.
Det här gör att Svenska kyrkan fortsätter att styra Sveriges indelning. Under de senaste åren har 300 församlingar försvunnit, och fler är på väg att försvinna. De församlingar som har försvunnit är hittills typiskt sett landsbygdsförsamlingar som ofta har existerat ända sedan medeltiden.
Vi har nu alltså ett system som kombinerar det sämsta av två världar. Dels styrs indelningen inte av staten utan av en fristående organisation, dels håller indelningssystemets historiska koppling på att försvinna till följd av Svenska kyrkans församlingssammanläggningar. Det var just den historiska kopplingen som var regeringens argument för att i slutändan välja att inte föreslå utmönstringen av församlingsbegreppet.
Fru talman! Därför menar även jag att tiden är mogen att ge Sveriges indelning i folkbokföringssammanhang en mer långsiktig lösning. Svenska kyrkan måste självklart ges frihet att ha vilken församlingsindelning den vill ha utan att detta ska få konsekvenser för Sveriges indelning. Vill man av kulturhistoriska skäl behålla en församlingsindelning, eller vilket begrepp man nu vill använda, i den civila indelningen av Sverige måste man säkerställa att den tillgodoser de kulturhistoriska intressen som man i så fall säger att man ska beakta.
Jag har inte någon åsikt i frågan om man ska kalla detta för socken, församling eller något annat, men jag vill efterlysa att regeringen inleder ett arbete för en indelningsreform som både fullföljer boskillnaden mellan staten och Svenska kyrkan i detta sammanhang och samtidigt beaktar de kulturhistoriska intressen som finns.
Anf. 58 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det fanns naturligtvis starka skäl till att man i början av 1860-talet lämnade sockenbegreppet som underlag för den folkbokföring som därefter har funnits. Det är inte detsamma som att dra slutsatsen att sockenbegreppet som sådant inte existerar eller inte får finnas. Det används fortfarande bland annat i den typ av forskning som har antytts här. Det finns kanske bättre möjligheter i dag med de uppdateringar och den typ av teknik vi har i dag för att utnyttja de källor som finns i det gamla sockenperspektivet.
Jag kan inse att det finns ett problem i att man under årtiondenas lopp, och numera även århundraden, har gjort justeringar i de olika gränserna i församlingarna. Det kommer att bli nödvändigt för framtiden. Det var mot den bakgrunden som idén prövades om att ha kommunbegreppet som ett underlag för folkbokföring för framtiden. Det fanns då andra invändningar och tveksamheter, inte minst i remissomgången, som gjorde att regeringen valde att avstå från att lägga fram någon form av förslag. Det är väl en diskussion som får fortsätta.
Jag vill gärna understryka att sockenbegreppet som begrepp naturligtvis fortfarande finns levande. Ur forskningssynpunkt är det snarare så att det finns bättre möjligheter i dag att utnyttja de register vi har för att tillgodogöra sig kunskaper om äldre människors boenden, äldre människors fastighetsförhållanden och olika släktskapssamband.
Anf. 59 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Det är bra att finansministern håller med om att sockenbegreppet är värdefullt för forskning och att det ska leva vidare i framtiden. Men då bör han också ta kritiken som finns ute i vårt land på allvar, där man är väldigt orolig för att de nya indelningar som följer med församlingarnas sammanslagningar i folkbokföringen kommer att göra att sockenbegreppet försvinner i olika statistik och att man inte kan följa med genom åren vad gäller forskning och så vidare.
Om nu regeringen och finansministern inser problemet på det här området bör man också se till att försöka rätta till det. Jag tycker att man borde kunna enas om att utreda förutsättningarna för att använda det här gamla sockenbegreppet som indelning för folkbokföringen. Är det stora ekonomiska kostnader eller andra problem får vi i så fall veta det. Jag har väldigt svårt att se att det skulle behöva vara det.
Lars-Ivar Ericson, som var uppe här tidigare, sade att det är en väldig strukturomvandling som pågår, och inom några år kan 1 000 av de 2 200 församlingarna ha slagits samman, gått upp i andra församlingar och försvunnit. Då kan de här problemen snabbt bli väldigt stora, och historielösheten på det här området riskerar att breda ut sig.
Anf. 60 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Det är ett bevingat ord inom regeringen att man ska lyssna till rörelsen. Och det är verkligen en rörelse som har yttrat sig i detta ärende: Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, den akademiska forskningen, hembygdsrörelsen och släktforskarrörelsen. De står enade i kravet att Riksskatteverket måste överge församlingsbegreppet till förmån för den trygga och stabila socknen, som måste återskapas och fixeras. Riksskatteverket har ingen rätt att beröva Sveriges folk dess gemensamma kulturskatt.
Jag vill läsa från ett vykort som jag har fått, som många i kulturutskottet har fått och som naturligtvis även regeringen har fått:
Det vore synd om socknen skulle få samla damm någonstans långt nere i samlingarna på något museum, långt ifrån den användning och den verklighet som den har varit en viktig del av. För sockenbegreppet har stora möjligheter att få fortsätta att vara en mycket aktiv del av det levande kulturarvet. Socknen har ovärderlig betydelse för alla som söker sina rötter.
Jag ber finansministern att lyssna till rörelsen och rörelserna.
Anf. 61 Martin Andreasson (Fp)
Fru talman! Finansministern har naturligtvis rätt när han påpekar att det inte är enbart nu utan även tidigare som det har skett sammanläggningar. Därför får man förstås vara försiktig med att säga att det finns någon speciell tidpunkt i den svenska historien då det skulle finnas någon absolut konstant indelning, som man bara kan kalkera av.
Man får ändå konstatera att när det gäller en mycket stor del av de svenska församlingarna, speciellt på landsbygden men även i vissa städer, är det en indelningsram som har inte bara flera hundra år utan många hundra år gamla rötter. I många fall har församlings- eller sockenindelningen varit helt oförändrad ända sedan medeltiden.
Då ställer det till problem både om man låter statens indelning styras av att den fristående Svenska kyrkan gör omfattande församlingssammanläggningar eller om man - vilket 2000 års utredning om folkbokföringen i församling föreslog - väljer att avskaffa begreppet och i stället gå ned på fastighet. Det är klart att det blir oerhört tungrott att i register spåra exakt vilka fastighetsområden som hörde till en tidigare församling.
Jag vill avslutningsvis understryka att dagens system också innebär att man minskar Svenska kyrkans frihet. I och med att den svenska indelningen bygger på att kommuner är indelade i församlingar - det är huvudprincipen - tar man också ifrån Svenska kyrkan möjligheten att till exempel om den så vill ha större församlingar som sträcker sig över flera olika kommuner.
Därför, fru talman, vill jag understryka behovet av att regeringen på nytt prövar frågan om hur man kan ha ett långsiktigt hållbart indelningssystem som tar till vara kulturhistoriska intressen och också respekterar Svenska kyrkans självständighet.
Anf. 62 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag vill bara till slut säga att det pågår en väldigt omfattande rörelse ute i landet, som Lars-Ivar Ericson sade, som vill bevara och försvara våra socknar och rädda dem för framtiden. Jag hoppas att både den kampanjen och debatten här i dag har sått ett frö, så att man även i Regeringskansliet börjar fundera över om det här verkligen är en bra indelning att följa, församlingsgränserna, vad gäller folkbokföringen. Det är där vi bör agera, för om några år kan församlingsgränserna se helt annorlunda ut och vi har tappat den här uråldriga indelningen, som är så viktig för forskning och framtid.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.