snusets hälsorisker
Interpellation 2004/05:544 av Bargholtz, Helena (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-04-21
- Inlämnad
- 2005-04-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-05-09
- Sista svarsdatum
- 2005-05-12
- Besvarad
- 2005-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 april
Interpellation 2004/05:544
av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet Morgan Johansson om snusets hälsoriskerI riksdagen ser vi just nu fram emot att beslutet om rökfria restaurangmiljöer ska bli verklighet. Det gör dessvärre också tobaksindustrin, som med hjälp av förföriska förpackningar och smaker vill förmå nya målgrupper att börja snusa. Man säger rent ut att man har goda förhoppningar att riksdagsbeslutet medför att många går över till snuset.
Samtidigt som tobaksindustrin presenterar kampanjer som ska bredda marknaden genom att bland annat locka tjejer att börja snusa presenteras Folkhälsorapport 2005. Med stigande förvåning har jag tagit del av vad som sägs om snus i denna rapport från Socialstyrelsen. Det är en häpnadsväckande blåögd bild av snuset som förmedlas. Det framstår som en snudd på hälsosam helylleprodukt.
Snus är visserligen inte lika farligt som cigaretter, men det är en tobaksprodukt som skapar och befäster ett beroende och snusare löper tredubblad risk att drabbas av vuxendiabetes, har försämrad munhälsa och hjärtat slår 15 000 extra slag per dygn. Snusande kvinnors barn föds oftare för tidigt och utvecklas sämre. När man dessutom vet att många snusare så småningom också blir rökare är detta något som är mycket viktigt att hålla ögonen på.
Enligt SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, fördubblar nikotinläkemedel sannolikhet för rökfrihet. Men dessa väl dokumenterade läkemedel talar Socialstyrelsen tyst om. I stället presenteras reservationslöst myten att antalet rökare i Sverige har blivit färre tack vare snuset. Det är inte sant. Det är att blunda för att svenska kvinnor har slutat att röka i ungefär samma takt som männen de senaste tio åren, men utan snus. Hur kan en myndighet ha mannen som norm?
Enligt tobakslagen (1993:581) får rökning inte äga rum i skollokaler eller i andra lokaler avsedda för barn eller ungdom. Det gäller såväl elever som personal. Lagen skärptes 1994 vilket innebar att den också kom att innefatta utomhusmiljöer. Vi måste värna tobaksfria miljöer när nu snusföretagen intensifierar sina marknadsföringsinsatser. Hur ska vi annars nå uppställda mål som handlar om en tobaksfri livsstart från år 2014 och en halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa?
Jag menar att vi borde låta försiktighetsprincipen prägla synen på snus för att inte nya målgrupper och nya generationer ska fastna i ett tobaksberoende. Och för att vi inte kan vifta bort de cancerlarm som nu får WHO att varna för snus.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att låta försiktighetsprincipen gälla också i Sverige vid saluföring av snus?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:544
Webb-tv: snusets hälsorisker
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juniProtokoll 2004/05:135 26 § Svar på interpellation 2004/05:544 om snusets hälsorisker
Protokoll från debatten
Anf. 171 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Helena Bargholtz har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att låta försiktighetsprincipen gälla också i Sverige vid saluföringen av snus.
Den svenska tobakslagens regler om begränsning av reklam och marknadsföring gäller lika för alla tobaksprodukter. Konsumentverket är nationell tillsynsmyndighet för tobakslagens regler om reklam och marknadsföring av tobaksvara. Oavsett var tobaksvaran försäljs gäller tobakslagens regler för marknadsföring och reklam av tobaksvaror samt för tillhandahållande av tobaksvara till konsument, exempelvis 18 års åldersgräns.
Regeringen har i sin proposition
Mål för folkhälsan
(prop. 2002/03: 35) beslutat om fyra delmål för att minska tobakskonsumtionen. För barn och ungdomar gäller målet om en tobaksfri livsstart från år 2014 och målet om en halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa.
Tobaksvaror får inte säljas till den som inte har fyllt 18 år. År 2001 infördes bestämmelser om att den som försäljer tobaksvaror ska anmäla detta till kommunen. Skälet till att denna bestämmelse infördes var att bestämmelserna om 18-årsgränsen inte efterlevdes tillräckligt väl. Syftet var bland annat att kommunerna skulle få ökad kännedom om försäljningsställen av tobaksvaror, och på så sätt kunna informera om och utöva tillsyn över gällande lagstiftning. Kommunerna har också möjlighet att ta ut tillsynsavgifter för denna tillsyn. Det har visat sig att det fortfarande är alltför lätt för minderåriga att komma över tobak. I det senaste regleringsbrevet till Statens folkhälsoinstitut, den nationella tillsynsmyndigheten, har därefter givits i uppdrag att särskilt stödja länsstyrelser och kommuner i deras tillsynsarbete.
I den proposition som regeringen har lämnat till riksdagen om nationellt genomförande av Världshälsoorganisationens tobakskonvention (prop. 2004/05:118) som riksdagen behandlade den 26 maj har regeringen givit ytterligare förslag som ska bidra till att de ovanstående målen förverkligas. Bland annat kan nämnas förstärkningar av tobakslagens regler om marknadsföring och reklam för tobaksvaror och ytterligare förändringar när det gäller tillsynen över detaljhandeln med tobaksvaror.
Socialstyrelsen uttalar i sin Folkhälsorapport 2005 att de långsiktiga hälsomässiga effekterna av snus är ofullständigt utforskade. Socialstyrelsen konstaterar att risker inte kan uteslutas med snus, men att de är mindre än med rökning. Socialstyrelsen visar också på olika gruppers konsumtionsmönster av olika tobaksprodukter och sjukdomsmönster hos olika grupper.
Regeringen har i sin proposition
Mål för folkhälsan
konstaterat detsamma, nämligen att de hälsomässiga effekterna av snus är ofullständigt utredda. Av den orsaken uttalade regeringen då att det ingår i Statens folkhälsoinstituts uppdrag att främja forskning om snusets hälsoeffekter. Riksdagen biföll sedermera denna proposition.
Anf. 172 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret.
Svenskarna är ett snusande folk. Över en miljon snusar. Sverige är det land i världen där flest människor tar en prilla.
Folkhälsoministern påpekar att regeringen i sin proposition
Mål för folkhälsan
konstaterade att de hälsomässiga effekterna av snus är ofullständigt utredda. Av den orsaken har Statens folkhälsoinstitut fått i uppdrag att främja forskning om snusets hälsoeffekter. Det är naturligtvis angeläget att få snusets hälsorisker belysta. Hälsoriskerna är reella, särskilt när det gäller ungdomar och gravida. Av dagens sextonåringar är redan 16 % vanesnusare.
Som statsrådet påpekar i sitt svar framhåller Socialstyrelsen att även om risker med snus inte kan uteslutas är dessa mindre än med rökning. Men är det verkligen så? Risken att bli snusberoende är stor även hos dem som snusar utan att någonsin ha rökt. Det är omvittnat att det är svårare att sluta snusa än att sluta röka. En dosa snus innehåller nikotin motsvarande 50-75 eller 20-30 cigaretter.
Att avfärda de uppenbara hälsorisker som ett regelbundet snusande leder till med att det är farligare att röka är inte försvarbart om vi menar att vi ska ta vårt folkhälsopolitiska ansvar. Nu satsar tobaksindustrin, inför rökförbudet på krogen, på ett nytt superstarkt snus.
Vi har ju redan slagit fast folkhälsomål som bland annat handlar om att åstadkomma en halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa. Hur når vi det målet genom att enbart satsa på forskning? Måste vi inte också göra vad vi kan för att uppväga tobaksindustrins marknadsföring av snus som snudd på en hälsosam produkt?
Man flirtar med unga flickor genom vackra förpackningar och tal om att snus inte innehåller vare sig socker, fett eller kalorier. Har statsrådet sett tjejsnuset? Det kanske statsrådet har. Det är en förförisk liten burk som finns i läckra färger. Den här innehåller snus med mintsmak. Det är också framgångsrikt.
Tidigare var det mycket ovanligt med snusande kvinnor. Nu utgör de 15 % av snusarna. Kvinnor är i dag den viktigaste målgruppen för marknadsföring av snus.
En bagatellisering av riskerna med snusning kan innebära att rökarnas vilja att bryta nikotinberoendet minskar. Detta förlängs och ett blandbruk av cigaretter och snus är inte ovanligt.
Tror statsrådet att riksdagens folkhälsomål för 2014 på tobaksområdet, som bland annat innebär att alla barn ska födas i ett tobaksfritt, alltså både snus- och rökfritt, liv och att deras tobaksdebut ska vara halverad, kan uppnås om en bagatellisering av snusandet fortsätter?
Anf. 173 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det är nog rätt uppenbart att snus inte är nyttigt. Men forskningen är osäker om hur stora riskerna är och hur de ser ut. Oavsett hur det är med det är det väl bättre att inte använda tobak över huvud taget. Jag tror inte att någon bestrider det. Det är en sanning.
Det är också sant att det är bättre att snusa än att röka. Det är det faktiskt. Med rökningen ser vi väldigt starka samband till kol, alltså den kroniskt obstruktiva lungsjukdomen, till cancer och hjärt-kärlsjukdomar. De oerhört starka sambanden finns inte när det gäller snus.
Samtidigt får man säga att mer forskning behövs på området. Därför pågår en rad åtgärder. På Folkhälsoinstitutets uppdrag genomför forskare på Karolinska Institutet en grundlig analys av snusets hälsorisker. Den analysen kommer att vara färdig i slutet av 2005. Då får vi kanske lite mer vägledning om hur stora riskerna är och hur de ser ut.
En omstridd fråga är sambandet mellan rökning och snusning. I Socialstyrelserapporten fanns det ett resonemang om att snusningen är en av orsakerna till att antalet rökare i Sverige är lägre än på många andra ställen. Det är nog både sant och falskt. Att vi är ett av de länder där man röker minst i världen tror jag hänger samman med ett gott förebyggande arbete, att vi har höga skatter och att vi har en stark lagstiftning när det gäller marknadsföring. Men jag tror att det också hänger samman med att vi har snus som tradition i Sverige. Sverige är vad jag vet det enda land i världen där en mindre andel män än kvinnor röker. Jag tror att det hänger samman med att män faktiskt snusar till 22 % medan det bara är 3 % av kvinnorna som gör det.
Vi har också redan vidtagit åtgärder när det gäller marknadsföringen av snus. Den proposition som riksdagen röstade igenom den 26 maj innebär skärpningar i tobakslagen också när det gäller snus. Det görs väldigt tydligt att tobak bara får säljas på ett sådant sätt att man kan kontrollera åldersgränsen. Vi har förbjudit all marknadsföring av tobak, både cigaretter och snus, utom inne på själva försäljningsställena, och där måste det vara en måttfull marknadsföring. Den utomhusreklam som har funnits, både för cigaretter och för snus, måste däremot monteras ned, och det kommer att ske under det här året. Vi tydliggjorde att inga tillverkare av cigaretter eller snus får sponsra evenemang av olika slag. Vi förtydligade också kommunernas ansvar för tillsynen, en tillsyn som kommunerna har möjlighet att ta ut en avgift för. Vi är dock inte nöjda med hur detta har fungerat hittills, och därför förtydligade vi kommunernas ansvar. Det gäller också det ansvar som länsstyrelserna och Konsumentverket har i det avseendet.
Jag tycker nog att vi har gjort allt vi kan, i alla fall i det här läget, för att minska möjligheterna att marknadsföra snus och också riskerna att snus helt och hållet tar över när rökningen förbjuds på krogen, vilket den gjorde i förra veckan.
Anf. 174 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Snus är ändå en tobaksprodukt som skapar och befäster ett beroende. Snus är också en billig nikotinkälla. För den snusburk jag nyss visade betalade jag 26 kr, att jämföra med ett paket cigaretter som kostar 39 kr. De här två produkterna ger ungefär lika mycket nikotin, och då kan man fråga sig varför snus ska vara så mycket billigare.
Jag menar att vi av folkhälsoskäl måste låta försiktighetsprincipen gälla i Sverige också vid saluföring av snus för att inte nya målgrupper och nya generationer ska fastna i tobaksberoende. Visst har det vidtagits åtgärder, men jag är osäker på om de verkligen kommer att påverka snusandet och om Sverige inte kommer att behålla sin tätposition som det land som har flest snusare.
Visst finns det olika uppfattningar om hur farligt snuset är, men de cancerlarm som kommit från WHO, Världshälsoorganisationen, måste vi ta på allvar. Det finns nu enligt WHO:s cancerinstitut övertygande bevis för att så kallad rökfri tobak kan orsaka cancer i både munhåla och bukspottkörtel. Men snus kan också ge negativa hjärt-kärleffekter och andra allvarliga implikationer på hälsan som tandlossning, diabetes och fetma.
Låt oss, herr talman, denna gång lära av historien. På 80-talet introducerades
light
-cigaretterna i stor skala. Det hette: Du behöver inte sluta röka! Pröva vår mindre skadliga produkt! I dag vet vi att denna moderna tids största hälsobluff har fått miljontals, främst kvinnliga, rökare att dö i förtid därför att de gjorde detta, som de trodde, mer hälsosamma val i stället för att sluta röka.
Enligt gemenskapsrätten är det tillåtet att vidta restriktiva åtgärder med syfte att skydda folkhälsan under förutsättning att dessa åtgärder grundas på seriösa och aktuella vetenskapliga undersökningar. Jag menar att vi har så pass mycket som talar om snusets negativa effekter att man redan nu borde kunna vidta dessa restriktiva åtgärder. Man behöver inte vänta på ytterligare forskning, för det finns tillräckligt allvarliga tecken.
Vad som nu måste göras är att regering och riksdag, naturligtvis tillsammans med hälso- och sjukvårdens företrädare, utan att invänta resultatet av tidsödande forskning omgående gör en kraftfull investering i den strategi som vi vet är effektiv. Det handlar om en skyddande och begränsande lagstiftning och ett stödjande tillsynsarbete för tillämpning av denna lagstiftning. Det handlar - inte minst - om utbildning, information och opinionsbildning. Det handlar om ett professionellt och tillgängligt avvänjningssystem för att hjälpa vuxna ur nikotinberoendet. På så sätt kan det tobaksförebyggande arbetet mot barn och unga också bli mer verksamt. Är statsrådet beredd att instämma?
Anf. 175 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag höll på att börja mitt inlägg med att ställa frågan: Vad är det Helena Bargholtz är ute efter? Jag menar nog att vi har vidtagit alla de åtgärder när det gäller marknadsföring som man över huvud taget kan tänka sig. Vi har inskränkt marknadsföringen så att all utomhusreklam är borta. Vi har inskränkt den också på försäljningsställena. Vi har ett upplysnings- och informationsarbete som nu har löpt under flera år, det här tobaksuppdraget som Folkhälsoinstitutet har haft, och som också har handlat om snus. Vi har Sluta-röka-linjen, där man också kan få hjälp att sluta snusa. Vi har i landstingen på många håll byggt upp avvänjningsverksamheter som tar emot och hjälper patienter att bli av med både rökning och snusberoende. Därför menar jag nog att det redan har gjorts en hel rad åtgärder när det gäller detta.
Sedan har vi kanske lite olika uppfattningar om snusets farlighet. Jag kan naturligtvis inte säga att snus är nyttigt. Det är ingen människa som tror det. Det innehåller nikotin, vilket bland annat påverkar hjärt-kärlfunktionerna och också kroppen i övrigt på ett negativt sätt. Ändå kan man nog inte komma ifrån att de som går över från rökning till att i stället börja snusa vinner på det, och det gör de nog också kroppsligt sett. Vi vet dessutom alla att många har snusning som ett sätt att trappa ned för att därefter bli av med rökningen. Jag har väldigt svårt att höta med pekfingret mot dem som slutar röka med hjälp av detta. Det tycker jag mycket väl kan vara en väg att bli av med rökningen. När det gäller rökningen är det ju alldeles klart att det finns oerhört starka samband till cancer, till hjärt-kärlsjukdomar och till den kroniska obstruktiva lungsjukdomen.
I korthet: Jag tycker nog att vi har gjort väldigt mycket redan. Egentligen finns faktiskt alla de åtgärder som Helena Bargholtz tar upp intecknade, inte minst tillsynsfrågan. Riksdagen röstade precis igenom den proposition jag för några månader sedan lade på riksdagens bord där både kommunernas tillsyn, Konsumentverkets tillsyn och länsstyrelsernas ansvar förtydligas och stärks. Låt oss alltså först se till att de åtgärderna får genomslag innan vi börjar fundera över annat.
Eller är det kanske så att Helena Bargholtz vill förbjuda försäljning av snus? Är det kanske något slags europeisk väg som Helena Bargholtz vill att vi ska gå?
Anf. 176 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Nej, jag vill inte förbjuda snus. Vi har ju inte förbjudit cigaretter. Om man tidigare hade vetat vad vi i dag vet om de negativa konsekvenserna av rökning hade man kanske övervägt det i något skede, men det är inte aktuellt nu.
Däremot tycker jag - och det har Folkpartiet också sagt i sin motion med anledning av den här propositionen - att man bör ta bort det generösa jordbruksstöd som ges till tobaksindustrin. Det befrämjar ju att tillgången på tobak är så god. Det förefaller helt orimligt att till exempel vi från Sverige ska gå in och lämna stöd till EU:s jordbrukspolitik när det innebär att man odlar tobak. Det tycker jag att vi mycket kraftfullt skulle kunna ta avstånd ifrån.
Sedan må det så vara att statsrådet har uppfattat att vi har en kampanj mot snus; jag tror inte att särskilt många ungdomar har gjort det. Jag tycker att det verkar som om man snusar ganska fritt. Som jag sade är det väldigt många 16-åringar, 16 %, som snusar. Då kan man fråga sig hur den tillsyn man ska ha över försäljningen av dessa produkter faktiskt fungerar.
Jag tror att vi behöver mycket mer av den här diskussionen. Jag tror också att man måste lyfta fram detta med farligheten. Det finns fortfarande en uppfattning att snus är mindre farligt än rökning. Det säger Socialstyrelsen också - det vill säga man säger att man ska forska, men man utgår från att det är mindre farligt.
Jag stöder mig på vad WHO säger. WHO säger att snuset är lika farligt som rökning för den enskilde. Därför ska man inte säga att det går väl att snusa i stället för att röka. Det är inte den vägen man ska gå.
Snus är vanebildande. Jag har hört folk som har börjat snusa säga att det är mycket svårare att sluta snusa än att sluta röka. Därför ska man redan nu driva kampen mot snuset och tala om riskerna. Det oroar mig mycket att det är just bland kvinnor som snusandet ökar.
Anf. 177 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Helena Bargholtz känner väl till att EU:s jordbruksstöd till tobaksodling ska fasas ut till år 2010. Det sker efter en hård kampanj bland annat från svensk sida. Det är helt orimligt att ha en situation där EU försöker verka för att människor ska sluta röka för att i nästa andetag ge pengar till tobaksodling. Det är helt orimligt. Vi har drivit frågan så hårt att vi tycker att gränsen 2010 är alldeles för väl tilltagen. Vi hade velat ha en tidigare utfasning. Vi har i alla fall kommit så pass långt att stödet ska försvinna.
Det är alldeles klart att snus har hälsorisker. Det bästa vore att upphöra med rökningen direkt. Samtidigt har jag gott om bekanta som faktiskt har slutat röka med hjälp av snus. Det har faktiskt fungerat.
(HELENA BARGHOLTZ (fp): Slutat snusa?)
I nästa steg har de försökt att trappa ned och också sluta snusa. Jag har svårt att fördöma det. Det kommer jag inte att göra.
Kan man inte bli av med sitt snusberoende kan man vända sig till exempel till Sluta-röka-linjen eller till de verksamheter som finns i landstingen runtom i landet.
Tänk på att alla de lagstiftningsändringar som riksdagen nyss har antagit inte har trätt i kraft än - tillsyn, marknadsföring och så vidare. De kommer naturligtvis också att få effekt på ungdomars tobaksanvändning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.