Småföretagens överlevnad
Interpellation 2008/09:115 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-11-13
- Inlämnad
- 2008-11-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-11-27
- Sista svarsdatum
- 2008-11-27
- Besvarad
- 2008-12-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 november
Interpellation
2008/09:115 Småföretagens överlevnad
av Luciano Astudillo (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Pessimismen bland Sveriges småföretag har ökat rejält, enligt Swedbanks och Företagarnas småföretagsbarometer som i november visar den största nedgången sedan bankkrisen på 1990-talet.
Småföretagen räknar med att lönsamheten fortsätter att försvagas det närmaste året. Förutom en sämre konjunktur pressas företagens lönsamhet av att färre planerar att höja priserna, enligt Företagarna.
Under nittiotalskrisen gick 60 000 småföretag i konkurs i onödan, enligt Företagarna. Med anledning av detta ställer jag följande frågor till näringsministern:
Hur avser näringsministern att agera i den innevarande lågkonjunkturen för att säkerställa att livskraftiga småföretag inte går under?
Kommer näringsministern, i ljuset av den rådande jobbkrisen, att verka för att regeringen backar från höjningen av arbetsgivaravgiften?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:115
Webb-tv: Småföretagens överlevnad
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:45 Tisdagen den 9 decemberProtokoll 2008/09:45 4 § Svar på interpellation 2008/09:115 om småföretagens överlevnad
Protokoll från debatten
Anf. 10 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vad jag avser att göra för att livskraftiga småföretag inte ska gå i konkurs under lågkonjunkturen samt om jag avser att verka för att regeringen ska backa från höjningen av arbetsgivaravgiften.
Till att börja med vill jag säga att regeringen noga följer utvecklingen och effekterna av den pågående globala finanskrisen. Regeringen har drivit igenom ett stabiliseringspaket för finansmarknaden, vilket är avgörande för att svenskt näringsliv ska fungera. Dessutom har regeringen gjort det enklare för svenska små och medelstora företag att få tillgång till kapital under den annalkande lågkonjunkturen. Regeringen har tilldelat Almi Företagspartner AB ett kapitaltillskott på 2 miljarder kronor. Regeringen kommer dessutom att ge Almi möjlighet att finansiera en större andel av ett företags lånebehov än 50 procent som gäller för närvarande. Vidare har regeringen tillfört AB Svensk Exportkredit 3 miljarder kronor för att underlätta för exportindustrin att genomföra större affärer, något som inte minst gynnar exportföretagens små och medelstora underleverantörer.
Regeringen har härutöver under de senaste två åren vidtagit en rad åtgärder för att förbättra tillgången till kapital för svenska företag. Regeringen har exempelvis slopat förmögenhetsskatten, förbättrat Almis mikrolån genom att höja det högsta lånebeloppet från 50 000 till 100 000 kronor och stärkt innovationsfinansieringen hos Almi. Regeringen har vidare nyligen överlämnat en proposition om en återställning av företagsinteckningens förmånsrätt.
När det gäller arbetsgivaravgifterna vill jag upplysa om att socialavgifterna sammanlagt är 30 miljarder lägre år 2009 jämfört med 2006. Regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för företag som anställer unga och äldre. En kreditering motsvarande arbetsgivaravgiften medges för företag som anställer personer som stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid på grund av sjukdom eller arbetslöshet samt personer som går från deltids- till heltidsanställning. Regeringen har dessutom föreslagit att arbetsgivaravgifterna sänks från och med den 1 januari 2009, dels generellt med 1 procentenhet, dels ytterligare för företag som anställer unga. Regeringen har dessutom slopat medfinansieringen i sjukförsäkringen och infört en ny anställningsform som gör det möjligt för arbetsgivare att anställa en person upp till två år oavsett skäl. Dessa åtgärder innebär sammantaget att det har blivit billigare och mindre riskfyllt för företagen att anställa och därmed mer lönsamt att starta och driva företag.
Regeringen har också föreslagit en sänkning av bolagsskatten från 28 procent till 26,3 procent och en sänkning av expansionsfondsskatten för enskilda näringsidkare från 28 procent till 26,3 procent från den 1 januari nästa år. Regeringen har vidare föreslagit att 3:12-reglerna görs mer fördelaktiga nästa år.
Regeringens åtgärder sänker tillsammans kostnaderna för företagen med 50 miljarder kronor och ökar därmed företagens möjligheter att stå emot konjunkturnedgången och förbättrar deras möjligheter att fortsätta investera och anställa personal.
Anf. 11 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret även om hon i det egentligen inte kommer med något nytt. Jag vill inledningsvis också korrigera Maud Olofssons verklighetsbeskrivning något. Redan i augusti varnade Konjunkturinstitutet för att Sverige var på väg in i sämre tider. Då var bland andra Eva Uddén Sonnegård ute i riksmedierna och sade att det inte alls var så och att vi inte alls var på väg in i någon lågkonjunktur. Därefter presenterades en budget, och sedan var jobbkrisen här.
Jobbkrisen förstärktes dessutom av en finanskris. 40 000 har varslats i oktober och november månad. Därutöver vet vi att ungefär lika många visstidsanställda har blivit av med jobbet, och vi vet att det inte tar slut där.
Vad gjorde då den borgerliga regeringen? Inledningsvis ändrade man retoriken. Budgeten blev helt plötsligt ett superpaket. Till slut, pressad av i stort sett alla, till och med av en samlad ekonomkår, kröp den borgerliga regeringen till korset i fredags och presenterade sitt stimulanspaket. Pressad av oppositionen, av Svenskt Näringsliv, av fackföreningsrörelsen och ja, av hela svenska folket, kröp man till korset. Resultatet är enligt vad de flesta säger för lite och för sent. Till och med Lars Calmfors, ordförande i regeringens eget ekonomisk-politiska råd, säger att det ligger alldeles för lågt.
I ett annat sammanhang tar jag också gärna debatten om er så kallade jobbpolitik och om hur många jobb den har lett till. Er orättvisa jobbpolitik har nämligen inte haft så stora effekter i den brinnande högkonjunktur som vi har varit inne i. Det ni har gjort är att ni har försämrat allas trygghet när vi nu går in i sämre tider. Allas trygghet är försämrad genom de försämringar ni har gjort i sjukförsäkringen och a-kassan. Nu riskerar det att leda till inte bara en jobbkris utan en välfärdskris för enskilda människor och för den kommunala sektorn.
Ni har också där under de gångna två åren urholkat alla de verktyg och resurser som finns i Arbetsförmedlingen för att hjälpa människor att gå från ett jobb till ett annat. Nu försöker ni återställa det delvis med coachning men inte med utbildningsinsatser. Ni fick till och med Svenskt Näringsliv att ryta till och säga: Stopp och belägg!
Så mycket som 90 000 jobb blev inte tillsatta förra året på grund av att man inte hittade personer med rätt utbildning. Men den debatten tar jag gärna en annan gång.
Ja, ni var snabba, precis som andra länders regeringar, med att sjösätta stabilitetspaket. Det välkomnar jag. Men det är ju inte klart. Det är inte i hamn. Har Maud Olofsson något besked att ge om de banker som inte vill ställa upp på stabilitetspaketet? Det skulle i så fall vara en nyhet.
Men det är inte heller detta som den här debatten i slutändan handlar om. Den handlar om att i ett akut läge, efter jobbkris och finanskris, hjälpa de företag, inte minst småföretag, som nu riskerar att gå i konkurs på grund av bristen på krediter, på grund av att större företag håller igen sin betalning till andra och att inte minst också stat och kommun gör det.
I det svar som Maud Olofsson levererar här finns inga nya initiativ - inget nytt som inte har varit känt sedan långt tillbaka, före jobbkrisen och, en del av det, före finanskrisen. Det är den gamla politiken. Därför vill jag ändå ge Maud Olofsson en chans till. Vad är nytt i det här jämfört med det gamla?
Anf. 12 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Den första fråga Luciano Astudillo ställer är vad näringsministern tänker göra för att livskraftiga småföretag inte ska gå under. Helt kort vill jag säga att det hänger mest på näringslivet självt. Det gäller att inte ha alla ägg i samma korg. Det gäller att ha en omvärldsbevakning. Det gäller att ha en ekonomistyrning i sitt företag. Det gäller att planera och planera långsiktigt.
En konkret fråga vill jag dock beröra. Det jag tänker på är betalningen av fakturor. Tyvärr har ett antal av de större företagen som rutin i stället för undantag att inte betala sina fakturor i tid. När det gäller att underlätta likviditeten hos de mindre företagen menar jag att det är ett uppdrag för näringslivets egna organisationer - Svenskt Näringsliv, Företagarförbundet och Företagarna. De bör trycka på sina medlemmar. Detta är ingen fråga för regeringen och riksdagen.
Den andra frågan är om regeringen är beredd att återställa den 5-procentiga lägre arbetsgivaravgift som gällde före valet 2006 för lönesummor upp till 20 basbelopp. Jag vill först klargöra att vi aviserade denna förändring redan i valrörelsen. Jag kommer ihåg både beräkningar och diskussioner som jag själv hade ute i olika sammanhang. Dessutom var inte sänkningen riktad mot småföretag, utan den gällde alla - även Ericsson och Volvo. Syftet var att få fler företag att anställa fler, men så blev inte fallet. Därav följde att vi ville förändra.
Nu har vi sänkt kostnaden för arbetsgivaravgiften med drygt 3 procent för alla och med över 50 procent för dem som är under 25 år. Bolagsskatten är sänkt med 5,7 procent. Detta kommer i högsta grad småföretagarna till del. Resultatet av det är mycket bättre än vad Socialdemokraterna vill påskina. Jag vill ta upp två exempel på det.
Det ena är en egenföretagare med fem anställda, varav en är under 25 år, med ett totalt löneuttag på drygt 1,7 miljoner. Om vi tittar på det hela före valet med 5 procents avdrag upp till 20 basbelopp innebär det en lättnad på 41 200 kronor. Om vi tittar på det efter valet är 1 procent på hela lönesumman 17 400 och 15,93 procent på 264 000, alltså den yngres lön, 42 000. Det blir en kostnadsminskning på 59 400. Det innebär att nettot för företaget efter förändringen är plus 18 200 kronor. Dessutom har ägaren ungefär 12 000 kronor mer i börsen på grund av jobbskatteavdraget.
Det andra exemplet är en egenföretagare som tjänar 200 000, alltså relativt lite pengar. Tidigare hade han en minskning på 10 000 kronor, alltså 5 procent på 200 000. Nu har han 1 procent. Det är 2 000 kronor plus 12 000 kronor i jobbskatteavdrag. Det blir 14 000. Nu har han 4 000 kronor mer i börsen efter det att regeringen har tillträtt och ändrat regelverket för arbetsgivaravgifter och inkomstskatter.
Varför ska vi då inte fortsätta på den inslagna vägen när det faktiskt blir bättre för småföretagen? Precis som näringsministern tog upp återställer vi dessutom förmånsrätten för företagshypotek till 100 procent. Hur kan Luciano Astudillo förklara att en sämre säkerhet underlättar för företagens möjligheter att få kredit? Och vilket är det gemensamma förslaget från s, v och mp jämfört med det som gäller i dag?
Anf. 13 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Varslen ökar, inte minst när det gäller småföretagen där man egentligen inte kan prata om så mycket varsel eftersom man inte behöver varsla i små företag.
Antalet konkurser ökar. Det ökar för varje dag. Från de siffror jag hade så sent som i förra veckan, då jag debatterade med statsrådet om just denna fråga, kan vi konstatera att nya rapporter har kommit från UC. De visar att den situation som då var lite alarmerande för vissa delar av landet men inte så farlig i andra delar nu har spritt sig. Nu ökar konkurserna med 50 procent nästan över hela landet. Det är värt att kommentera hur fort det går i de här sammanhangen. Sakernas tillstånd hinner ändras i princip från en debatt till en annan. Jag tycker att det finns anledning till viss eftertanke när det gäller detta.
Det finns en tanke när statsrådet pratar om att bolagsskatten ska sänkas. Det kan möjligen vara bra för de stora företagen. Men jag måste säga att jag var ute och träffade ett antal småföretagare häromdagen. Jag frågade då hur många av dem som betalar bolagsskatt. Någon betalar ett par tusenlappar, men de flesta betalar faktiskt ingenting. Det är så verkligheten ser ut, Maud Olofsson. Detta är ingen åtgärd som kommer att gynna några småföretagare.
Jag skulle vilja ta upp några av de förslag som vi har lagt fram. Vi har lagt fram många förslag när det gäller småföretagare. Ett av de förslag som jag inte riktigt förstår varför regeringen inte kan ta till sig gäller reglerna för fakturerings- och betalningsperioderna. Vi föreslår att man minskar perioderna från 30 till 10 dagar. Framför allt skulle man kunna börja med att vidta detta som en åtgärd mot våra myndigheter.
De här reglerna hanteras i lagen om avtalsvillkor. Man ska inte ändra en lag annat än om man är fullständigt övertygad om att det är vad man ska göra, och framför allt ska det då vara en ordentligt genomarbetad lag. För det krävs en process som tar en tid.
Men för alla myndigheter skulle man med lätthet kunna säga: Nu ändrar vi på detta. Jag har svårt att förstå de argument som jag har hört i debatten om att detta inte skulle vara möjligt. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet om hon är beredd att medverka till att vi minskar betalningstiderna så att småföretagen i varje fall inte behöver vara finansiärer för storföretagens situation och framför allt för våra myndigheters verksamheter.
Det andra jag skulle vilja fråga statsrådet om gäller riskkapital och forskning. Ni säger att ni sänker avgifterna. Men vad vill ni tillföra? Vi har i våra program bland annat 100 miljoner kronor för ett nytt småföretagarstipendium. Vad vill ni införa där?
Slutligen vill jag ta upp frågan om arbetsgivaravgiften. Hela tiden är detta i den meningen saker som inte riktar sig på riktigt rätt sätt. Det blir hela tiden vissa grupper man ska gynna, och då drar man ned det hela. Men situationen blir knappast träffsäker. Det är mer träffsäkert att till exempel ungdomar som är arbetslösa får sänkningen av arbetsgivaravgifter, och inte alla ungdomar. Det ger inte fler ungdomar jobb i det här sammanhanget.
Anf. 14 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag förstår om Socialdemokraterna är ledsna över att vi hade en förutseende budget som vi lade fram hösten 2009. När vi i regeringen diskuterade vad vi skulle göra såg vi lågkonjunkturen komma. Det var möjligen Socialdemokraterna själva som inte upptäckte detta. Finanskrisen startade redan i fjol sommar. Sedan såg vi lågkonjunkturen komma under våren. Det var därför vi lade fram den budget vi gjorde.
När vi nu jämför den så kallade Barrosoplanen som finns på europeisk nivå med det som vi gjorde stämmer det väl överens. Det som skiljer är möjligen att den svenska regeringen har avsatt mer pengar än vad våra europeiska kolleger har gjort. Om vi tittar på de automatiska stabilisatorerna och räknar in dem som man gör på EU-nivå är det 3 procent av bnp. Försök att hitta andra länder i Europa som ligger på den nivån när det gäller satsningar framåt!
Det är helt givet att vi ska satsa framåt nu när vi är inne i en lågkonjunktur och har det bekymmersamt. Sammanlagt är det 32 miljarder i den budget som vi lagt fram och det snart ska beslutas om. Nu när vi har möjlighet att lägga fram nya förslag tillför vi drygt 8 miljarder. Vi har även tillfört 5 miljarder till SEK och Almi. Totalt tillförs alltså 45 miljarder kronor 2009, pengar som människor får se effekterna av under kommande år.
Vi hoppas naturligtvis att detta ger stimulans i form av yrkesutbildning, som under lång tid varit eftersatt, stimulans i form av sänkta kostnader för företagen, stimulans i form av infrastrukturinvesteringar samt forskning och innovation och att det kommer att leda till att vi kan både rädda en del jobb och satsa framöver.
Det är också viktigt att komma ihåg, vilket ingen av socialdemokraterna nämnt, att det är den finansiella krisen som är grunden till allt detta. Det är en global finansiell kris som gör att bankerna inte fungerar. Vi har i Sverige varit duktiga på att implementera regelverk, men det räcker inte vill jag säga, för om inte övriga Europa får ordning på sina banksystem kommer de stora företagen att vilja vända hemåt och söka finansiering här hemma.
Det är därför vi - Anders Borg, jag, Fredrik Reinfeldt och andra - är så angelägna om att påverka våra europeiska kolleger till att faktiskt implementera det regelverk som vi kommit överens om samt att också kommissionen utifrån statsstödssynpunkt godkänner att stater går in och försöker få ordning på det finansiella systemet. Jag tror att man kan säga att alla ekonomer är överens om att om vi inte får ordning på det finansiella systemet kommer de övriga åtgärderna inte att få den effekt som man kan förvänta sig. I grunden måste vi ha ett finansiellt system som fungerar. Medan vi arbetar med att få ordning på det har vi tillfört resurser, precis som jag nämnde i interpellationssvaret, till Almi, SEK, bankerna. Vi har rustat den delen just för att möta företagens behov.
Jag tycker att det är konstigt att Socialdemokraterna, samtidigt som de är angelägna om dessa frågor, tänker sig att höja skatterna med 22 miljarder nästa år. Det tycker jag är underligt eftersom man talar om att företagen har svårt att få det hela att gå ihop, att enskilda människor inte kan betala sina lån. Hur kan man tro att det blir enklare för företag och enskilda om det blir 22 miljarder dyrare, 22 miljarder i skattehöjning? Det är ett helt orimligt förslag. Ni måste försöka förklara det för oss som inte tror att ökade kostnader gör det enklare för företagen.
Ni vill göra det dyrare för de företag som har anställda under 26 år. Det är fråga om en rejäl summa pengar. Jag förstår inte varför man ska straffa ut ungdomar som äntligen lyckats komma in på arbetsmarknaden. Ni är emot att återställa förmånsrätten, det som gjorde att småföretag på landsbygden fick jättesvårt att låna pengar. Förklara för svenska folket hur skattehöjningar och försvåringar för företag att låna pengar kan underlätta för företagandet.
Anf. 15 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Maud Olofsson är mycket nära gränsen att ägna sig åt lögner. Redan i våras presenterade den borgerliga regeringen en vårproposition helt tom på nya förslag. Redan då kritiserade vi dem för att de valde att inte komma med nya förslag trots att vi såg att konjunkturen var på väg nedåt. Det hände alltså redan före sommaren, och sedan förstärktes det under sommaren.
Jag deltog tillsammans med Stefan Fölster i en paneldiskussion där han sade att den borgerliga regeringen gjorde en missbedömning när den inte tidigarelade en rad infrastruktursatsningar och liknande i våras. Under hela sommaren och fram till någon gång i augusti var statsråd efter statsråd ute och sade: Nej, det är ingen kris på gång, det är ingen lågkonjunktur på väg.
Finanskrisen är inte den borgerliga regeringens fel. Den kunde ni inte förutse, Maud Olofsson. Men att ni rustat Sverige till att bli svagt inför sämre tider är den borgerliga regeringens fel. Att ni förstört svenska folkets trygghetssystem är den borgerliga regeringens fel. I er iver att jaga sjuka och arbetslösa tillbaka in på arbetsmarknaden försämrar ni tryggheten för alla, de trygghetssystem som vi hade behövt för att kunna möta sämre tider.
Ni tömde kassan för Arbetsförmedlingen. Nu finns 75 procent färre yrkesutbildningar jämfört med för två år sedan, för den gamla Amspolitiken dög inte. Att utbilda en människa som blir av med ett jobb till att kunna gå till ett annat dög inte. Det fick till och med Svenskt Näringsliv att ryta till när 90 000 arbetstillfällen, inte minst i många småföretag som inte själva kan kompetensutbilda, gick förlorade förra året. Svenskt Näringsliv sade det, inte vi. Far alltså inte med osanning om hur det var. Det är oerhört viktigt.
Den här interpellationen är ställd utifrån det kritiska läge som finns. Vi har en finanskris, och vi har utifrån vår horisont sett vad som händer inte minst när det gäller konkurserna. Just nu pågår ett konkursrally läste jag i Dagens Industri. I november ökade konkurserna med 38 procent. I Stockholm talar man om en chockökning med mer än 50 procent. Det är för den verkligheten vi efterfrågar handling i stället för passivitet.
Det som Maud Olofsson säger är närmast häpnadsväckande, alltså att de visste att det skulle komma sämre tider. Vilka fakta baserade ni då er budget på? Vilka fakta har ni dolt för svenska folket om ni visste att det skulle bli så dåligt som det nu blivit? Nu tvingas ni till slut lägga fram ett stimulanspaket som i stort sett alla säger är för litet och kommer för sent. Till och med ordföranden för ert ekonomisk-politiska råd är kritisk. Ni ligger alltså helt fel.
Ett konkret förslag som Maud Olofsson skulle kunna ta till sig är det som Börje tog upp i sin interpellation. Många av de stora företagen håller nämligen inne med sina betalningar till de små företagen. Dessutom kunde man använda sig av staten genom att tidigarelägga avbetalningar från statligt håll. Det är sådana konkreta åtgärder som nu behövs, inte en passiv och handlingsförlamad regering som kräver att oppositionen ska svara upp mot allting. Det är ju Maud Olofsson som nu sitter och styr.
Anf. 16 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Vi hörde nyss att konkurserna har ökat med 50 procent under hösten. Det märkliga är att när vi i civilutskottet haft debatterna om förmånsrätten för företagsinteckning har just det låga antalet konkurser varit argumentet för att vi inte ska gå in och förändra. Nu spricker ju den argumentationen totalt.
Det är högkonjunkturen som har varit orsaken till att konkurserna minskat, inte en sämre förmånsrätt. Att Socialdemokraterna inte har förstått detta är en gåta för mig. Hur kan man argumentera för att 100 procent är sämre än 50 procent när det gäller säkerheten? Detta säger jag inte bara för att jag jobbat som bankman, utan det hör till vanlig matematik att kunna räkna ut det. Det innebär rimligtvis, som någon sade tidigare, att höstens konkurser fullständigt slagit hål på den tidigare argumentationen. Förhoppningsvis kan Socialdemokraterna därmed inse att den lösning som nu kommer är bättre.
Vi hörde också kritik mot träffsäkerheten, att den var dålig. Jag förstår inte hur träffsäkerheten mot de grupper som befinner sig längst från arbetsmarknaden eller där det finns störst arbetslöshet skulle vara sämre än att reducera arbetsgivaravgiften med 5 procent för alla, oberoende av storlek på företag, oberoende av bransch. Var finns träffsäkerheten i det? Den är ju lika med noll.
Jag vill tillägga att det varit en förutseende regering. Att man redan i den ordinarie budgeten lägger till 40 miljarder och nu dessutom lägger till 8 miljarder är just för att kunna möta den förändring som skett och sker på konjunktursidan. Att man gjort det tidigt är ett plus, inte något negativt. Där skiljer vi oss väsentligt åt. Vi förebygger. Ni kommer efteråt och konstaterar att det finns problem.
Anf. 17 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Träffsäkerheten kan jag börja med. Om man sänker arbetsgivaravgifterna generellt har man ingen aning om huruvida företagen kommer att anställa en enda människa till. Men om man sänker arbetsgivaravgifterna för arbetslösa som ett företag anställer vet man att pengarna används till en arbetslös person. Så enkelt är det med träffsäkerheten.
När det gäller konkurserna och förmånsrätten är det inte riktigt mitt område, men så mycket vet jag att när man har studerat detta ser man att det inte beror på den eventuella förändringen i lagstiftningen utan på att det har varit högkonjunktur. Det har inte med det att göra. Hur man över huvud taget kan påstå att detta påverkar så mycket har jag svårt att förstå.
Sedan kommer vi till Barrosoplanen, som vi också diskuterade förra veckan. Jag skulle vilja fråga Maud Olofsson: Vilka stabilisatorer enligt Lissabonstrategin har förbättrats så radikalt efter det att den borgerliga regeringen tillträdde? Jag vill påminna mig att vi var bäst i klassen förut. Hur mycket bättre än bäst i klassen har vi blivit sedan den borgerliga regeringen tillträdde? Det måste vara otroligt mycket som vi har lyft oss om det är som Maud Olofsson säger.
Sedan skulle jag vilja säga så här: Nej, Maud Olofsson, vi har aldrig föreslagit någon höjning av några skatter. Vi säger i stället att man inte ska sänka skatterna lika mycket som regeringen säger. Det är inte en höjning, Maud Olofsson.
Det andra gäller just dem som är upp till 26 år. Det handlar om att det ska vara träffsäkert, att så många under 26 år ska kunna anställas, inte bara om att göra det billigare för alla företag, oavsett hur stort eller litet företaget är.
Anf. 18 Maud Olofsson (C)
Fru talman! För det första tycker jag att det är viktigt att säga att det är många småföretag som har det ytterst bekymmersamt i dag. Men jag vill också påminna om att när ni sänkte förmånsrätten var det väldigt många småföretag som redan under en högkonjunktur hade bekymmer att låna pengar, därför att de säkerheter som man har krävt från banksidan har varit betydande, i synnerhet på landsbygden och i glesbygden. Det är därför som återställandet av förmånsrätten är ett sätt att stärka företagens möjligheter att låna pengar från banken. Svårare än så är det inte. Men om man inte kan analysera förslaget och se vad effekten har varit är det svårt att komma med lösningar på frågan.
När det gäller era skattehöjningar är det så att ni ökar skatterna med 22 miljarder kronor. Sedan säger Börje Vestlund: Nej, men vi säger nej till dem som ni vill sänka. Ja, men vi kommer att genomföra de här skattesänkningarna. Ert vallöfte 2010 kommer ju att vara att ni ska höja skatterna med 22 miljarder 2009 om det ligger i budget. Totalt över perioden är det 70 miljarder.
Det är företag som har fakturor som väntar, människor som ska betala bostadslån och unga som precis har fått en bostad och ska betala sina lån som får höjda skatter. 70 miljarder på de här åren - det är klart att det kommer att märkas i människors plånböcker. Det minskar möjligheterna för företag att klara sin egen försörjning och att överleva.
Vi tror nämligen att generella åtgärder och sänkta kostnader för företagen ger den bästa förutsättningen att klara sig också när det är kris. Det är inte enskilda åtgärder utan generella åtgärder som är det bästa i det här sammanhanget.
Vi har också reformerat 3:12-reglerna, och det kommer att införas nästa år. Vi säger att det maximala löneuttagskravet ska sänkas från 15 till 10 inkomstbasbelopp. Schablonbeloppet ska höjas från 2 till 2 ½ inkomstbasbelopp. Vad tycker ni om det då? Det är också ett sätt att ha en rättvisare beskattning av företagen. Vad jag förstår är ni emot det också, någonting som företagarna under lång tid har klagat på.
Varför sänkte vi arbetsgivaravgifterna för unga, invandrare, långtidsarbetslösa och långtidssjuka? Jo, det var därför att de stod längst ifrån arbetsmarknaden. Jag tycker att det är så märkligt att ni helt har bortsett från att så många människor har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det var därför vi riktade arbetsgivaravgiftssänkningarna just till de grupperna. Jag tror att det är jätteviktigt, i tider när det är besvärligt ute och när många känner sig oroliga för hur det ska se ut framöver, att vi ser att vi har stora grupper som fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Vi får inte glömma dem som är mest utsatta och dem som är längst ifrån.
Tack och lov har vi rustat Sverige. Vi har stabila statsfinanser. Det är det som gör att vi kan satsa 45 miljarder och satsa på framtiden. Det är för att vi har skött pengarna. Det är för att vi har minskat utanförskapet med 180 000 människor som vi har pengar i dag.
Jag är bara ledsen över att Socialdemokraterna aldrig såg utanförskapet. Det var därför ni förlorade valet. Men vi har gjort någonting åt det, och det har skapat oss ett utrymme att också satsa för framtiden.
Vi kommer att fortsätta politiken för att förbättra företagsklimatet. Vi kommer att göra det i åtgärd efter åtgärd, och medan vi väntar på att det finansiella systemet verkligen kan komma på plats och fungera använder vi våra statliga organ för att hjälpa småföretagen. Almi tillförs resurser, och småföretagare som behöver hjälp kan komma till Almi och få hjälp. Vi har höjt nivån för hur mycket Almi kan gå in med.
Det är de signalerna som småföretagen ska se, och de ska veta att vi kommer att göra allt också i fortsättningen för att de ska ha tillgång till kapital, tillgång till säkerheter och tillgång till möjligheter att anställa också framöver.
Anf. 19 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Först och främst ska jag säga något om utanförskapet. För en tid sedan presenterade Riksrevisionen en väldigt bra rapport där man säger till regeringen: Kom tillbaka och förtydliga vad ni menar! Sluta siffertricksa! Det är vad rapporten från Riksrevisionen säger. Men det handlar inte om det.
Maud Olofsson är uppenbarligen nöjd med att utanförskapet nu ökar. Och det kommer att öka till 2010. Det är så. Utanförskapet kommer, delvis på grund av att ni har lagt grunden för en politik som ökar orättvisorna men delvis också på grund av finanskrisen, att öka under en borgerlig regering. Det är allvarligt. Här krävs en annan politik, som bygger på helt andra förutsättningar.
Den här interpellationen handlar om något annat. Det handlar om att Anna-Stina Nordmark-Nilsson, Företagarna, för en tid sedan gick ut och sade att vi riskerar ett blodbad bland Sveriges småföretag. Så mycket som 60 000 småföretag försvann vid den förra krisen, av många olika skäl, och nu behövs det en aktiv regering som ser detta, som tar nya initiativ och gör något åt det.
Här i dag presenterar Maud Olofsson ingenting nytt. Hon väljer att fortsätta att vara passiv och handlingsförlamad och hänvisar till sin gamla politik.
Vi har föreslagit en rad åtgärder redan över den budget vi har lagt fram - en bättre budget för de små företagen - och därutöver nya förslag för att möta den akuta kris som finns bland småföretagen.
Vi säger att vi är beredda att korta den betalningstid som staten har mot de små företagen från 30 till 10 dagar. Vi är också beredda att se över lagstiftningen och kanske skärpa den för att säkerställa att de små företagen får betalt av de större företagen. Vi är beredda att fortsätta att följa utvecklingen och göra ytterligare insatser.
Men det är så, vilket är viktigt att säga, att vi sannolikt kommer att ha lite högre skatter än borgerligheten när vi går till val, för vi har helt andra ambitioner när det gäller jobb och välfärd. Vi vill investera Sverige ur krisen. Vi vill investera i människorna och i den välfärd som de är så beroende av. Där finns en tydlig skillnad mellan oss och den borgerliga regeringen.
(Applåder)
Anf. 20 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Min syn på rättvisa är att ett jobb är rättvis politik. Jag tror att grunden för rättvis politik är att människor har ett eget jobb och en egen försörjning. Det är vår grund. Det är därför som 180 000 fler i arbete innebär att vi ökar rättvisan.
Tänk om vi hade haft socialdemokratisk politik! Då hade vi haft 60 000 färre i jobb. Det är en helt annan grund som vi startar på än vad Socialdemokraterna hade kunnat göra om de hade lett landet. Vi ska vara tacksamma över att vi har nått ett så bra resultat.
Om vi ska klara småföretagen framöver behövs det sänkta kostnader. Vi har sänkt kostnaderna med 50 miljarder för svenska företagare. Det är klart att det gör skillnad. Vi vidtar åtgärder när det gäller förmånsrätten, som vi nu återställer. Vi reformerar 3:12-reglerna. Vi ser till att slutföra jobbskatteavdraget i steg tre. Vi sänker bolagsskatten, höjer schablonbeloppet och ökar direktavskrivningarna. Allt det här ökar utrymmet för de svenska småföretagen att expandera.
Det är viktigt för mig att ni är tydliga i er politik, också tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet - hur nu det ska gå. Men om bara ni själva i Socialdemokraterna tänker höja skatterna med 70 miljarder kronor förstår varenda företagare att det kommer att kosta på framöver.
Det kommer att vara svårt att betala räkningar. Vartenda hushåll förstår att det drabbar hushållen själva. Det kommer att vara bekymmersamt att betala räkningar.
Var ärliga i era föresatser och i er presentation av politiken. Ni ökar kostnader för företagen. Ni höjer skatterna. Det tror inte vi är någon framkomlig politik, i synnerhet i ett läge när vi har så stora problem.
Vi är trygga med att vi löser finanskrisen, att vi har generella åtgärder och också investerar 45 miljarder för framtiden i infrastruktur, företagsåtgärder och forskning och utveckling. Det är en god grund att stå på för Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.