skyddande av statens skogar med höga naturvärden
Interpellation 2003/04:506 av Karlsson , Kjell-Erik (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-05-19
- Inlämnad
- 2004-05-19
- Besvarad
- 2004-06-14
- Sista svarsdatum
- 2004-06-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 maj
Interpellation 2003/04:506
av Kjell-Erik Karlsson (v) till statsrådet Ulrica Messing om skyddande av statens skogar med höga naturvärdenTrots att mer skog skyddas i dag är det långt kvar för att nå upp till riksdagens beslutade miljömål. Ett stort problem är att det fortfarande saknas mycket kunskap om var de skyddsvärda skogarna är belägna. Ett annat problem är att avverkningarna fortsätter i skogar som vi nu vet med säkerhet har höga naturvärden.
Regeringen gav under sommaren 2002 i uppdrag till Naturvårdsverket att naturvärdesbedöma den statliga skogsmarken. Syftet var att kartlägga statens kvarvarande skyddsvärda skogar. Enligt den nu färdiga rapporten har 885 skogar på 341 000 hektar produktiv skogsmark funnits ha så pass höga naturvärden att de kan komma i fråga för bildande av naturreservat. Naturvårdsverket föreslår att de skogar som ligger söder om Västerbottens län och nedanför gränsen för fjällnära skog skyddas inom det pågående reservatsarbetet. I Västerbotten och Norrbotten har länsstyrelserna ännu inte hunnit inventera alla statens skogar. Att regeringen nu har gett klartecken för en fortsatt inventering är därmed glädjande.
Naturvårdsverket anser dock att ingen avverkning bör ske i de utpekade skyddsvärda områdena tills dess den kompletterande inventeringen är slutförd. Även i den fjällnära skogen har inventeringen identifierat flera unika områden. Även dessa bör skyddas med någon form av reservat.
Den nya kunskap som inventeringen gett oss om Sveriges skogar med höga naturvärden är en viktig information som vi bör använda i vårt arbete med att bevara den biologiska mångfalden. Enligt den bristanalys (SOU 1997:98) som gjordes 1997 behöver ca 10 % av den produktiva skogsmarken nedanför gränsen för fjällnära skog undantas från det industriella skogsbruket. Samtidigt visade bristanalysen att det fanns stor brist på skogar med höga naturvärden i landet och att stora arealer skogsmark måste restaureras och återskapas. Slutsatsen var att alla skogar med höga eller snabbt utvecklingsbara naturvärden bör undantas från dagens intensiva skogsbruk. När bristanalysen publicerades år 1997 uppskattades dessa skogar till 900 000 hektar.
Delmål inom miljökvalitetsmålet Levande skogar innebär att 320 000 hektar skogsmark ska skyddas av staten i naturreservat. En översikt av miljömålen håller nu på att genomföras och regeringen har aviserat att en proposition kommer att läggas i frågan i början av år 2005. Inventeringen av statens skogar visar att delmålet inte räcker för att skydda de nu kartlagda skogarna med höga naturvärden. Om inte delmålet höjs så riskerar skogarna att avverkas. Fastighetsverket har till exempel avverkat i två av de utpekade områdena i år. Även Sveaskog planerar att avverka i utpekade skyddsvärda områden.
Efter ett möte i mars som skogsminister Ulrika Messing organiserade tillsammans med miljöminister Lena Sommestad, finansminister Bosse Ringholm och näringsminister Leif Pagrotsky uppmanade ni gemensamt Naturvårdsverket att i samråd med de statliga skogsförvaltarna välja ut de områden som ska avverkas. Uppmaningen gick tvärtemot Naturvårdsverkets eget förslag. Trots att rapporten gett oss ny kunskap kommer inte ens Naturvårdsverkets rapport Skyddsvärda statliga skogar att sändas ut på remiss eller politiskt behandlas i miljömålsarbetet. I stället bidrar regeringens handlande till att de sista skyddsvärda skogarna öppnas upp för industriellt skogsbruk. Inget avverkningsstopp råder nu i de utpekade områdena.
Självklart måste ett avverkningsstopp omedelbart införas i de utpekade områdena. Att hugga ned skyddsvärda skogar innan inventeringarna är klara är som att spela bort ess innan man ens vet vilka kort man har. Det logiska är att först inventera, sedan får man besluta hur de aktuella skogarna ska förvaltas. Det kan finnas flera olika sätt att bevara skogarnas värden men en självklarhet är att bevara de mest skyddsvärda områdena. För att kunna göra detta måste inventeringarna vara klara.
I bedömningarna av dessa skogar måste vi också väga in en rad andra faktorer såsom sociala faktorer och utvecklingen av andra näringar, till exempel rekreationsbehov, turism och rennäring, som är beroende av olika former av skyddad skog.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Ulrica Messing:
1. Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att de nu, på regeringens uppdrag, inventerade skyddsvärda statliga skogarna inte avverkas och förstörs?
2. Är det enligt statsrådets bedömning logiskt att inventera klart först och sedan besluta om hur Sveriges sista utpekade skyddsvärda naturskogarna ska förvaltas?
3. Vilka övriga åtgärder kommer statsrådet att vidta för att skyddsvärda skogar, viktiga för att nå riksdagens miljömål Levande skogar, ska skyddas?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:506
Webb-tv: skyddande av statens skogar med höga naturvärden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:127 Måndagen den 14 juniProtokoll 2003/04:127 33 § Svar på interpellation 2003/04:506 om skyddande av statens skogar med höga naturvärden
Protokoll från debatten
Anf. 195 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Kjell-Erik Karlsson har frågat statsrådet Ulrica Messing vilka åtgärder hon kommer att vidta för att de nu, på regeringens uppdrag, inventerade skyddsvärda statliga skogarna inte avverkas och förstörs. Vidare frågar Kjell-Erik Karlsson om det enligt statsrådets bedömning är logiskt att inventera klart först och sedan besluta om hur Sveriges sista utpekade skyddsvärda skogar ska förvaltas. Slutligen ställs frågan vilka övriga åtgärder statsrådet kommer att vidta för att skyddsvärda skogar, viktiga för att nå riksdagens miljömål Levande skogar, ska skyddas. Interpellationen har överlämnats till mig.
Regeringen gav i juni 2002 Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en naturvärdesbedömning av all statlig skogsmark samt att bedöma vilka av dessa marker som behöver ges ett formellt skydd, främst i form av naturreservat. I uppdraget ingick också att identifiera alla så kallade urskogsartade skogar i landet som är i behov av formellt skydd och lämna förslag på hur dessa långsiktigt kan skyddas. Naturvårdsverket har redovisat uppdraget till regeringen i februari 2004. Utredningen visar bland annat att det finns stora arealer skog med höga naturvärden på statens marker, inte minst i Norrland. Naturvårdsverket har bedömt att 885 områden om sammanlagt drygt 340 000 hektar har höga bevarandevärden. Den övervägande delen ligger i Norrbottens och Västerbottens län.
Kjell-Erik Karlsson har frågat mig vilka åtgärder som nu vidtas med anledning av Naturvårdsverkets rapport. Naturvårdsverkets förslag analyseras nu av de statliga skogsägarna i fortsatt samråd med Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län. Syftet är att nå en gemensam värdegrund och en samsyn om hur resultaten från inventeringen bör hanteras och hur områdena bäst bör skyddas och förvaltas. Jag ställer stora förhoppningar på detta samråd. Såvitt jag vet löper också samrådet väl.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har redan påbörjat de fortsatta inventeringarna av statens marker samt av urskogar i de delar av Norrbottens län och Västerbottens län som länsstyrelserna inte har kunnat avsluta tidigare. Genom inventeringen på den statliga skogsmarken har vi fått bättre kunskaper om vilka skogar som bör skyddas. Det är viktigt att man först inhämtar ett planeringsunderlag och sedan gör en prioritering. Samtidigt håller jag med om att det är angeläget att relativt snart komma fram till en samsyn om vad som ska prioriteras. Alla parter tjänar på tydliga spelregler och från såväl naturvårdens sida som från skogsbrukets sida handlar det om att skapa goda förutsättningar för planering av sin verksamhet. Jag anser det därför viktigt att inventeringarna fullföljs i enlighet med uppdraget.
Som svar på Kjell-Erik Karlssons fråga vilka ytterligare åtgärder som kommer att vidtas för att miljömålen ska nås vill jag särskilt framhålla två övriga åtgärder.
Miljömålsrådet pekar i sin fördjupade utvärdering av miljömålen bland annat på att takten i avsättningen av skyddade områden inte är tillräcklig för att delmål 1 av miljökvalitetsmålet Levande skogar ska kunna nås. För att öka måluppfyllelsen har regeringen därför beräknat att anslagen för biologisk mångfald bör ökas med ytterligare med 300 miljoner kronor för år 2005 och 500 miljoner kronor från år 2006.
Självfallet ska inte reservatskvoten i detta delmål uppfyllas enbart på den statliga skogsmarken. Stora arealer skog med höga naturvärden finns även på andra skogsägares marker. Redan när delmålet lades fast stod det också klart att det fanns ett behov av att förskjuta tyngdpunkten för nya reservat mot södra Sverige där den statliga skogsmarksarealen är liten. Regeringen har därför gett Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en gemensam fördjupad strategi för arbetet med områdesskydd för särskilt värdefulla naturområden på skogsmark. Strategin ska bland annat belysa frågor som geografisk fördelning inom landet och fördelning på olika skogsnaturtyper. Vidare gäller att områdesskydd och naturvårdsavtal på skogsmark ska ses i ett landskapssammanhang. Det innebär att beröringspunkter med kompletterande bevarandeinsatser i skogslandskapet, till exempel frivilliga avsättningar inom ramen för ekologisk landskapsplanering, gröna skogsbruksplaner och kommunala naturvårdsinsatser bör uppmärksammas. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 1 juni 2005, men kommer troligen att redovisas redan under innevarande år.
Utöver de initiativ som regeringen redan har tagit för att stärka förutsättningarna för skogsskyddet kommer regeringen att presentera förslag på ytterligare åtgärder för att uppnå miljökvalitetsmålet Levande skogar i samband med den miljömålsproposition som regeringen har aviserat till våren 2005. Det är enligt min mening mera angeläget att se till att nuvarande mål för skogsskyddet genomförs än att nu ytterligare öka ambitionerna för delmål
1
,
Levande skogar.
Avslutningsvis vill jag betona att statens skogar ska förvaltas på ett föredömligt sätt för att trygga ett uthålligt skogsbruk på dessa marker. Regeringen är övertygad om att de ansvariga myndigheterna och statliga skogsförvaltarna i samförstånd kommer att vidta åtgärder som bidrar till att de av riksdagen fastställda miljömålen kan uppnås.
Anf. 196 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Först vill jag tacka miljöministern för det svar som hon levererar på mina frågor i den interpellation som var ställd till statsrådet Ulrica Messing. Det var spännande att invänta svaret och se vem som skulle svara på dessa frågor, eftersom ansvaret för skogsfrågor är delade på ett antal departement, ministrar, statsråd, statlig ägargrupp, myndigheter och bolag.
Vad Vänsterpartiet hoppas på är att staten ska ha en samlad skogspolitik som når fram till alla dessa inblandade och att de olika företrädarna för landets skogspolitik och statens skogsägande arbetar för att staten ska vara ett föredöme i sitt brukande och användande av sin egen skog.
Om landets högsta ansvariga myndighet för miljön under utförande av ett regeringsuppdrag får fram nya vetenskapliga data som visar att det finns fler skyddsvärda miljöer med hotade arter och i övrigt mycket höga bevarandekvaliteter, borde den ansvariga miljöministern glädjas och arbeta för att dessa sista internationellt sett extremt sällsynta områden bevaras.
Miljöministern borde låta sig inspireras och fyllas av höga naturvårdsambitioner och av det faktum att det finns ytterligare några områden kvar i landet som inte har förstörts av det storskaliga industriskogsbruket utan har kvar tidigare okända höga skyddsvärda kvaliteter.
Naturvårdsverket, landets högsta miljöansvariga myndighet, har gjort en noggrann vetenskaplig inventering av de statliga skogarna, och man har efter strikta och välkända kriterier dokumenterat, som sagts, 885 skogar på sammanlagt 320 000 eller 340 000 hektar som är skyddsvärda. Hoten mot dessa skogar är dock akuta. Ca 45 % av de mest värdefulla områdena är av de statliga markägarna klassade som produktionsskogar. Hälften av de mest skyddsvärda delarna av de berörda skogarna på statens mark riskerar alltså att avverkas. Det finns också färska exempel på avverkningar.
I juni 2002 gavs Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en naturvärdesbedömning av all statlig skogsmark och att bedöma vilka av dessa marker som behöver ges ett formellt skydd. Det uppdraget är redovisat i en rapport, men den rapporten har inte sänts ut på remiss. Varför inte? Hade det inte varit ett lämpligt sätt att föra ut rapporten på och få in synpunkter från breda intressen som är berörda av svensk skogspolitik?
På Vänsterpartiets och den samlade svenska och internationella miljörörelsens frågor svarar ministern att hon inte tänker vidta några åtgärder för att stoppa eventuella avverkningar i de 885 berörda skyddsvärda områdena. Ministern poängterar bara att det är viktigt att inventeringarna fullföljs. Men det borde vara en vetenskaplig självklarhet för alla. Lika självklart borde det vara att inga åtgärder tillåts i de skyddsvärda områdena som förstör områdets skyddsvärde.
Som det allvarligaste exemplet på sin defensiva miljöambition avslutar ministern sitt naturvårdsresonemang i svaret med att säga att vi inte ska öka ambitionerna för att skydda de sista skyddsvärda skogarna i Sverige. Ny kunskap påverkar tydligen inte regeringen. Varför lägger man då ut inventeringsuppdrag på myndigheterna, om resultaten inte har någon betydelse?
Därför ställer jag frågan igen: Är det enligt miljöministerns bedömning logiskt att inventera klart först och sedan besluta om hur Sveriges sista utpekade skyddsvärda naturskogar ska förvaltas?
Anf. 197 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Syftet med statligt skogsägande är bland annat att statligt skogsbruk ska vara ledande inom både natur- och kulturmiljövård, inom produktion av virke och andra nyttigheter och tjäna som föredöme för hela skogsnäringen. Statligt skogsägande ska genom långsiktig förvaltning av större sammanhängande områden bevara biologisk mångfald och från natur- och kulturmiljösynpunkt värdefull skogsmark.
År 2003 genomförde Naturskyddsföreningen en granskning av en mindre del av Sveaskogs markinnehav i Västerbotten för att utröna kvaliteten på bolagets avsättningar för naturvård. Det framkom att bolaget klassat skyddsvärd urskogsartad skog som vanlig produktionsskog och att man i flera fall avsatt skogar med relativt låga naturvärden och i stället avverkat näraliggande skogar med höga naturvärden. Områden som av länsstyrelsen bedömts som opåverkade urskogar var klassade som vanlig skogsmark av Sveaskog och undantogs inte från skogsbruk. Man fann till och med att 200-400-åriga tallar hade avverkats. När tallen har nått den åldern är den väldigt karaktäristisk till sitt utseende och lätt att skilja från mer ordinära tallar på 100-150 år. Det fanns alltså exempel på dels 200-400-åriga tallar som hade avverkats, dels en hel del 200-300-åriga.
Inlandet i Västerbotten är landets i särklass största skogsregion med drygt 1 miljon hektar produktiv skogsmark. Nedanför den fjällnära skogen är bara 0,4 % skyddad i naturreservat och biotopskydd. Mer än 60 % av skogen är yngre än 60 år. Där finns exempel på tusentals hektar som är helt slutavverkade. Mycket av skogen har avverkats de senaste tio åren. Jägare som började jaga för tio år sedan har fått se all gammelskog avverkas över några kvadratkilometer, och i dag återstår bara hyggen och tallplantager. De här områdena ligger ofta långt från de stora vägarna, så det är svårt för vanligt folk att upptäcka dem. Det är genom tips från jägare som det här har kommit fram.
Jag vill ställa två frågor i anslutning till detta.
Är ministern beredd att verka för att skyddsvärd skog nedanför fjällnära skog bevaras? Där är bara 1,5 % av skogen bevarad, och i inlandsskogsbruket är det bara 0,4 %. Det borde väl inte vara något problem att säga att den skog som befunnits vara skyddsvärd ska bevaras.
Den andra frågan är, i likhet med förre talarens, om ministern är beredd att verka för att den skog som har befunnits vara skyddsvärd ska sparas till dess att inventeringen är klar och till dess att man har diskuterat färdigt hur prioriteringarna och planeringen ska se ut, tills man har en gemensam policy.
Anf. 198 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig först säga att jag självklart är enig om att det är väldigt positivt att det vid inventeringarna av den statliga skogsmarken har visat sig att det finns väldigt mycket värdefull och skyddsvärd mark.
Vi anser att det ska ställas höga krav på det statliga skogsbruket. Det var just därför som de här inventeringarna inleddes. Vi hade väldigt mycket diskussioner om i vad mån de inventeringar som hade gjorts av skogsbolagen var bra, i vad mån de skogar som fälldes var skyddsvärda eller inte. För att få klarhet i den frågan initierade vi det här uppdraget. Det uppdraget lade vi mycket brett, det vill säga att vi inte gav Naturvårdsverket i uppdrag att inventera vilka områden som borde avsättas som naturreservat, utan vi gav dem ett brett uppdrag att inventera alla skyddsvärda skogar och att ange vilka som borde avsättas som naturreservat. I det resultat som nu presenterats uttalar man sig tydligt när det gäller reservatsbildning för de södra delarna av landet, dock ej för de norra, därför att det var så pass stora områdena där. De var så stora att om alla skulle avsättas för reservat skulle det vida överträffa det mål vi hade och därmed innebära att vi lade större delen av naturreservaten i norra Sverige. Men det var också så att det behövde göras ytterligare inventeringar i de här områdena.
Naturvårdsverket konstaterade att frågan om Norrbottens och Västerbottens skogar måste hanteras vidare, bland annat inom ramen för den strategi som Naturvårdsverket arbetar med tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen. Vi har nu verkat för att man så snart som möjligt ska se till att slutföra detta arbete, så att vi kommer till en punkt och skapar klarhet för alla parter.
Det är självklart så att jag har verkat för att det inte ska pågå avverkningar under den här tiden. Det är just därför som jag satt i gång ett samråd. Sedan detta samråd började har vi inte heller haft några konflikter kring de här områdena. Regeringens bedömning är att det här är ett bra sätt att arbeta. Vi behöver ett bättre samarbete mellan företagen och naturvården. Vi behöver få en samsyn. Det här arbetet förlöper väl. Många av de här områdena kan skyddas i andra former än som naturreservat, och det är just det arbetet som nu pågår.
När det gäller områdena nedanför fjällgränsen är vi helt eniga om att vi behöver skydda betydligt fler områden. Däremot håller jag fast vid, som jag sade, vår utgångspunkt att delmål 1 bör ligga fast när det gäller omfattningen på 900 000 hektar och också omfattningen av naturreservaten. Denna utgångspunkt är en realistisk utgångspunkt, skulle jag vilja säga, mot bakgrund av att vi fortfarande har en lång bit kvar och att det är stora resurser som ska avsättas. Jag tycker alltså att det är väldigt viktigt att vi faktiskt ser till att vi klarar det här målet, att vi klarar det i hela landet och att vi inte bara klarar det vad gäller den statliga skogsmarken utan att vi också klarar det vad gäller den privata skogsmarken. Som vi alla vet är det i högsta grad angeläget att utöka antalet naturreservat också i de södra delarna av Sverige.
När det gäller i vilken ordning man ska hantera detta är det här en väldigt stor inventering, och det är problematiskt hur man ska hantera en sådan här situation. Vi tycker att det är bra att samrådet nu sätter i gång medan inventeringarna fortsätter, att man successivt arbetar av och diskuterar de olika områdena. Jag är övertygad om att det här inte bara blir en bra grund för en bra naturvård i Norrbotten utan att det också blir en bra grund för ett fortsatt fint samarbete mellan naturvården och skogsföretagen.
Anf. 199 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Det fanns en tid när skogen bara ansågs vara skog och en outtömlig råvara som på mest effektivt sätt skulle få växa, avverkas och fraktas som råvara till industrin.
Nu är situationen annorlunda. Förra året var ett rekordår för skogsbruket, och virkesbristen sägs ha blivit akut. Men det har den inte blivit, som många vill påstå, genom reservats- eller skyddsavsättningar utan genom att vi har fått en ny skogsmarknad de senaste åren. Fler använder skogens produkter, och vi har stora brister i röjning, gallring och plantering - saker som påverkar tillgången på råvaran både i det korta och i det långa perspektivet.
Finns det inte skog så att den räcker till för alla intresserade parters användning är det ett bevis på att det är en överexploatering, och avverkningen får slå till reträtt. Det är inte behovet av avsättningar av skyddade områden som ska slå till reträtt för en överexploatering.
Vi har sett hur det har gått i den marina miljön, där näringen inte velat göra stopp för uttag av havets resurser utan har överexploaterat resursen. Man har heller inte velat acceptera skyddade områden för att öka tillväxten av resursen. Det har varit svårt att få acceptans för selektiva redskap, vilket i skogstermer är en form av gallring som man kan jämföra med. Det finns flera andra likheter.
Det behövs en klar och handfast politik på båda områdena som ser till att vi har naturresurser för olika ändamål. Det är många intressen som ska ha del av naturresurserna och dess värden. Det är en viktig politisk fråga att hantera. På båda politikområdena finns det också andra näringar samt rekreation och sociala intressen och värden som måste hanteras. Det är inte bara råvaruproduktionen som ska gälla.
Att hugga ned skyddsvärda statliga skogar innan hela inventeringen är klar är att spela bort ess innan man ens vet vilka kort man har fått. Har man som mål att spara de mest skyddsvärda skogarna är det nödvändigt att inventeringen är klar innan man ger sig på att avverka i de områdena. Normalt brukar inte ministrar spela bort korten. Men när det gäller miljö och skog i kombination är frågan om inte ministrarna gjorde detta när de i mars under ett möte med de fyra ministrarna, skogsminister Ulrica Messing, miljöministern, finansminister Bosse Ringholm och näringsminister Leif Pagrotsky, tydligen beslutade att inte vidta några åtgärder för att stoppa eventuell fortsatt avverkning i de skyddsvärda statliga skogarna.
Det har i inventeringen identifierats ett flertal unika områden ovanför den fjällnära gränsen. Dessa områden bör enligt Naturvårdsverket undantas från skogsbruk permanent. Trots att myndigheterna inte vill se någon avverkning i de utpekade områdena har de två största statliga skogsförvaltarna, Fastighetsverket och Sveaskog, som ska vara statliga föredömen, antytt att de inte kommer att respektera inventeringen. I stället kommer de att avverka där de själva anser det lämpligt.
Hur ser miljöministern på ett permanent undantag från skogsbruk för dessa känsliga områden?
Anf. 200 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Det statliga skogsbruket ska som sagt vara ett föredöme ur miljösynvinkel och ekologisk synvinkel. Statens bolag ska vara ett föredöme för andra skogsbolag. Som jag sade tidigare är 0,4 % i inlandet nedanför den fjällnära skogen skyddat. I Västerbotten handlar det om 0,7 %. I dag är virkesbristen så akut att skogsbolagen till och med avverkar det som alltid lämnats tidigare: skogsridåer runt byar och fiskevatten, bergsbranter, myrholmar och så vidare.
Förutom de 0,7 % som är sparade nedanför den fjällnära skogen är resten av de 4 % som är skyddat svårföryngrat och svårtillgängligt. Till stora delar är det mycket lågproduktiv fjällskog. Om läns- och skogsstyrelserna lyckas med sina mål enligt Levande skogar kommer knappt 5,5 % av Västerbottens produktiva skogsmark att vara skyddad som reservat och biotopskydd 2010.
Det kan väl inte vara möjligt att man medan inventeringen pågår och man faktiskt vet att alldeles på tok för lite är sparat ska fortsätta att hugga de värdefulla skogar som med stor sannolikhet är just dem som man skulle vilja spara när man har gjort inventeringen klar och hunnit fundera på saken? Om dessa skogar tillåts huggas ut innan man är klar med sina bedömningar av hur naturskyddet ska skötas så har vi ju missat hela grejen. Det förefaller fullkomligt orimligt att så ska ske. Vi har ju inget att skydda efter att vi har tagit det bästa.
Anf. 201 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig säga att jag håller med om väldigt mycket av det som Kjell-Erik Karlsson och Ingegerd Saarinen här säger om hur skogsbruk bör bedrivas. Visst är det så att det inte är behovet av avsättningar som ska vika om vi är i en situation med överexploatering av skog. Det finns väldigt mycket annat som kan göras i vårt skogsbruk i dag. Det är just därför som vi ligger så fast som vi gör. Vi har varit mycket fast i vår linje att målen för avsättningar ligger fast. De är inte någonting som vi över huvud taget diskuterar. Vi slår inte till reträtt, utan vi ligger fast vi de mål som vi har satt upp.
Det har också talats här om i vad mån vi spelar bort korten och avverkar den skyddsvärda skogen innan inventeringarna ens är klara. Jag vill starkt understryka att bakgrunden till det möte som vi ministrar med ansvar för skogen hade inte, som Kjell-Erik Karlsson formulerade det i sin fråga, var att bestämma vilka skogar som ska avverkas. Det var tvärtom. Vi samlades för att diskutera hur Naturvårdsverkets inventering skulle hanteras. Det beslut vi fattade var just att vi skulle ha ett samråd. En viktig utgångspunkt för min del var naturligtvis att det hade förekommit avverkning. Det var just därför vi träffades, för att göra klart att det skulle vara ett samråd om hur det här skulle ske.
Jag uttryckte också vid den tidpunkt då detta skedde att jag förväntade mig att man avvaktade och inte avverkade under den här perioden. Så har heller inte skett sedan det här samrådet börjat. Precis som jag har uttryckt tidigare har det här samrådet fungerat väl. Min bedömning är att det här är ett väldigt viktigt samråd just för att skapa en bättre samsyn.
När vi för några år sedan slog fast miljömålet för Levande skogar, med målen för naturreservat och målen för frivilliga avsättningar, var detta ambitiösa mål. Vi har fortfarande mycket kvar. Vi måste göra stora satsningar för att komma dit. Det hör till de allra största satsningar vi över huvud taget gör i miljöpolitiken, och jag är hel enig med Kjell-Erik och Ingegerd om betydelsen av detta.
Då är det också viktigt att vi håller fast vid den linje som vi har bestämt oss för. Jag ser inte att det är att backa, utan tvärtom. Det är en väldigt tydlig linje. Genom att vi gjort det har nu många intressenter förstått att det här är allvar. Det här är något som man måste beakta.
Inte minst för många boende var det en överraskning att det faktiskt är ett tydligt miljömål som vi har att hantera. Konflikten har kommit på bordet. Och det är vi på miljösidan som har bidragit till det med den här utomordentliga inventeringen av statens skyddsvärda skogar. Nu vet vi vilka skyddsvärda skogar som staten har. Nu måste vi ge intressenterna tid att betrakta den här inventeringen och diskutera hur man ska hantera den. Jag är övertygad om att det kommer att lära alla parter väldigt mycket och att det är en god grund för fortsättningen.
Anf. 202 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Jag väntar mig ett svar på varför man inte gick ut med rapporten på remiss. Det tycker jag hade varit mycket lämpligt att göra för att få ett bredare perspektiv.
Miljöministern skriver i svaret på interpellationen att statens skogar ska förvaltas på ett föredömligt sätt för att trygga ett uthålligt skogsbruk på
dessa
marker. Jag hoppas att vi ska kunna ha ett föredömligt och uthålligt skogsbruk på all skogsmark.
Ska nu statens skogar förvaltas på ett föredömligt sätt för att trygga ett uthålligt skogsbruk och vara ett föredöme när det gäller naturvårdshänsyn i skogen är det nödvändigt att avverkningarna inte heller sker innan en politisk process skett där man beslutat hur skyddet av skyddsvärda skogar ska ske och hur miljömålet Levande skogar ska utvecklas utifrån den nya kunskap som har kommit fram.
Regeringen har möjlighet att ge direktiv till de bolag de äger som är verksamma i skogen. Regeringen har även möjlighet att skapa utrymme för skogsmyndigheten, Skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelserna att fullfölja den politik som majoriteten har när det gäller skogen. Frågan är bara: Vet regeringen vilken skogspolitik den vill ha? Kan regeringen få ihop en sammanhängande och hållbar skogs- och miljöpolitik som skapar förutsättningar för att även andra aktörer som är beroende av skogens värden kommer till tals? Frågan bör ställas - och den är ställd.
Anf. 203 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig först svara på frågan om remissen. Varför skickades inte den här utredningen ut på remiss? Svaret på den frågan är först och främst att vi anser att det är viktigt att utföra och slutföra de inventeringar som fortfarande inte är gjorda i Norrbotten och Västerbotten. Det var också mer angeläget att få i gång ett samråd med aktörerna i den här situationen. Det är därför den inte har gått ut på remiss, utan arbetet fortgår. Vi får återkomma till hur vi ska hantera det här när samrådet har slutförts inför miljömålspropositionen.
Vi har sedan många år tillbaka ett tydligt miljömål och ett tydligt produktionsmål för den svenska skogsvårdspolitiken. Det tycker jag är utmärkt. Det är en politik som vi självklart hela tiden måste vässa och utveckla. Det är bland annat därför som vi har tillsatt en utredning som ska se vidare på den svenska skogspolitiken och också de två målen, både miljömålet och produktionsmålet.
Precis som Kjell-Erik Karlsson var inne på i sitt inlägg finns det väldigt mycket att göra ur miljösynpunkt i skogarna utöver att avsätta naturreservat. Det finns andra skyddsformer. Det handlar också om ett hållbart nyttjande av skogarna i stort. Där är jag övertygad om att det finns väldigt mycket att göra och säkert också väldigt mycket som kan förbättra vår virkestillgång.
Det minskar kanske vanföreställningen att avsättningen av naturreservat skulle vara något allvarligt hot mot virkestillgången i landet. Så är självklart inte fallet när några få procent av våra skogstillgångar avsätts för naturreservat. Den politiken ligger fast. Jag är övertygad om att vi genom det omfattande uppdraget till Naturvårdsverket, inventeringen och den debatt vi har haft också har skapat en insikt. Här finns det en politik, den politiken ska genomföras, och den ska vi alla stå bakom.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.