Skatteundandragande och regelkrångel
Interpellation 2007/08:65 av Engström, Marie (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-10-19
- Inlämnad
- 2007-10-19
- Besvarad
- 2007-10-30
- Sista svarsdatum
- 2007-11-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 oktober
Interpellation
2007/08:65 Skatteundandragande och regelkrångel
av Marie Engström (v)
till finansminister Anders Borg (m)
Skatteverket presenterade nyligen den så kallade skattefelskartan. Undersökningen ska ge en uppfattning om var man kan finna de största troliga skattefelen, skattefelens omfattning och orsaker. Här inkluderas alltså både medvetet fusk, skatteplanering som går utanför regelverkets ramar och oavsiktligt uppkomna misstag. Det handlar om ca 133 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter för staten varje år.
Skatteverket redovisar tre huvudsakliga typer av fel:
- Alla fel som har internationell anknytning. Det kan röra sig om utländska personer med inkomster i Sverige, personer i Sverige med inkomster från utlandet eller olika former av transaktioner mellan Sverige och något annat land.
- Svartarbete som avser ersättning för utfört arbete som inte redovisas. Det gäller såväl svarta löneutbetalningar och svart försäljning i ett företag som oredovisade uttag och privata kostnader som dragits av i företaget.
- Andra typer av fel som inte är svartarbete och som uppkommit oavsiktligt. Det kan till exempel gälla felaktiga deklarationsuppgifter och annat som kan ha sin förklaring i ett komplicerat regelverk.
Det är allvarligt att staten går miste om så stora skatteintäkter varje år. På sikt kan det få betydelse för välfärdssystemen eftersom pengar som rättmätigt skulle användas för till exempel höjda bostadstillägg eller vård inte finns tillgängliga.
Skatteundandragande snedvrider också konkurrensen och riskerar att slå ut seriösa och effektiva företag, samtidigt som svartarbete innebär en tillvaro i otrygghet och utan rättigheter. Det är också allvarligt att krångliga skatteregler minskar människors möjligheter att göra rätt.
Regeringen har nyligen infört skattereduktion för hushållstjänster och sänkta socialavgifter för tjänsteföretag. Det är åtgärder som kan skapa gränsdragningsproblem, mer krångel och ökat uppgiftslämnande. Detta har påtalats bland annat av Skatteverket. Risken är därför stor att dessa förslag kan medverka till ökad regelbörda och ytterligare skatteundandragande.
Mot bakgrund av ovanstående och mot bakgrund av regeringens målsättning att minska regelbördan för företag vill jag fråga finansminister Anders Borg:
1. Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att minska skattefusk och svartjobb?
2. Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att minska regelbördan för såväl privatpersoner som företag?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:65
Webb-tv: Skatteundandragande och regelkrångel
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:18 Tisdagen den 30 oktoberProtokoll 2007/08:18 7 § Svar på interpellation 2007/08:65 om skatteundandragande och regelkrångel
Protokoll från debatten
Anf. 29 Anders Borg (M)
Fru talman! Marie Engström har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att minska skattefusk och svartjobb samt för att minska regelbördan för såväl privatpersoner som företag.
Marie Engström och jag debatterade skattefusk för ett år sedan. Jag anser fortfarande att frågan är viktig och att det framför allt är tre faktorer som är viktiga för att få bukt med den. Skatter och avgifter måste ligga på en rimlig nivå, Skatteverkets kontroll måste vara effektiv och synlig och skattereglerna måste vara så enkla som möjligt.
Sedan dess har regeringen presenterat flera förslag som minskar skattefusk och svartjobb. Skattelättnader för hushållstjänster har införts, och ett förslag om sänkta socialavgifter på vissa delar av tjänstesektorn lämnas nu i dagarna till riksdagen.
Åtgärder för att öka effektiviteten av Skatteverkets kontrollarbete har genomförts. En åtgärd, som beslutades under den förra regeringen men genomfördes under den nuvarande, är reglerna om personalliggare hos restauranger och frisörer. Reglerna har tillämpats under snart ett år. Även om Skatteverket inte har utvärderat reglerna ännu har jag fått indikationer på att de hittills varit mycket framgångsrika. Jag kan även nämna förslaget om konkurrens på lika villkor inom kontantbranscherna, som har antagits av riksdagen. Förslaget innebär att ett krav på certifierade kassaregister i kontantbranscherna införs från och med 2010.
Regeringen har också höga ambitioner när det gäller att minska den administrativa bördan. Regeringen kommer att redovisa det arbetet i en skrivelse till riksdagen under januari 2008.
Anf. 30 Marie Engström (V)
Fru talman! Anledningen till att jag skrev den här interpellationen i år är att Skatteverket kommit med sin skattefelskarta. Det är intressant att de försökt kartlägga skattefelen. Det är mycket möjligt att jag återkommer nästa år, för jag tror inte att vi kommer till rätta med problemen under innevarande riksdagsår.
Det finns problem med skatteundandragande. Skatteverket delar in det i olika kategorier. Där finns medvetet fusk och skatteplanering, vilka båda går lite utanför gränserna. Sedan finns också de så kallade oavsiktligt uppkomna misstagen. Allt är alltså inte medvetet fusk.
När det gäller de olika typerna av skattefel visar det sig att en stor del har internationell anknytning genom transaktioner mellan Sverige och andra länder och vice versa. Där får vi kanske vara lite uppmärksamma när vi fattar beslut om till exempel uppskov med reavinster också ska gälla i andra länder och inte bara i Sverige.
Vi kommer att debattera detta när det gäller regler om underprisöverlåtelser i företag som också ska gälla i andra länder. Vi öppnar för att inte på samma sätt kunna bevaka de skatteintäkter som vi egentligen ska ha när skatteobjekten försvinner utomlands. Det är viktigt att komma ihåg.
Svartarbete motsvarar den absolut största delen av skatteundandragandet. Här visar det sig att mikroföretagen var en väldigt stor andel av dem som undandrog skatt.
Sedan talar man om den tredje gruppen. Det är de andra nationella frågorna. Vad är det? Det är sådant som inte är skatteundandraganden men där människor gör fel. Det är minst lika allvarligt att vi har ett system som gör att man inte har möjlighet att göra rätt för sig eftersom det är så pass krångligt.
Det regeringen gör är egentligen att spä på just den delen väldigt mycket. Anders Borg nämner två saker i sitt svar, nämligen skattereduktion för hushållstjänster och sänkning av arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag. Det skulle vara två metoder att minska skatteundandragandet.
Jag menar att de två åtgärderna kanske snarare bidrar till att vi ökar skattebortfallet och möjligheterna att göra skatteundandraganden. Till exempel hade Ekot ett radioinslag där man visade att kanske många företag faktiskt var beredda att nu skriva någonting annat på fakturan och bidra till att skatteundandragandet kommer att öka. Det här är egentligen ett litet flaggskepp för regeringen just för att minska skatteundandragandet. Det måste kännas väldigt besvärande.
Det är samma sak med sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag. Det är kringgärdat av väldigt många gränsdragningsproblem. Man vill naturligtvis höra till den gruppen företag som ska få de sänkta arbetsgivaravgifterna. Bland annat har bemanningsföretagen nu hört av sig och är väldigt förgrymmade över sakernas tillstånd.
Det finns en lång rad frågor jag skulle kunna ställa till finansministern angående detta. Vad har regeringen för övergripande strategi för att komma till rätta med skatteundandraganden? Hur ser regeringen på de två förslagen om hushållstjänster respektive tjänsteföretag? Inte kan väl regeringen vara seriös när man menar att det skulle bidra till att vi kommer till rätta med skattefusket?
Anf. 31 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Debatten om skatterna under interpellationsdebatterna har varit mycket intressant. Jag har kanske störst respekt för finansministerns tydliga markering av alla borgerliga partiers ideologiska förankring i att alltid ha lägsta effektiva skattenivå och skatteuttag för ett överenskommet uppdrag.
Insiktsfullt nog betonade finansministern också den borgerliga filosofin att ständigt vända på varje skattekrona man uttaxerat av medborgarna och att därmed också ständigt ha en levande debatt om vad som är det offentliga uppdraget och vad som är privat. Med denna filosofi får man nämligen ett viktigt fokus på att det som är privat också är viktigt att tillfredsställa för medborgarna och att deras frihet att göra detta endast kan uppnås av den som har rätt att behålla tillräckligt mycket från till exempel lönearbete för att göra sina möjliga val.
Ur detta kommer den kloka arbetslinjen med skattesänkningar på arbete som svenska folket så tydligt valde i förra valet. Detta är en skillnad mot vänsterblocket som när filosofin om högsta möjliga skatteuttag för kollektiva investeringar där det offentliga uppdragets begränsningar är relativt ointressanta att diskutera. Det är i praktiken oändligt för en riktigt rättroende socialist. Problemen börjar hopa sig först när socialisten ser att skattebördan för många är så orimlig att människor känner sig trängda och kanske flyr undan skatt för att över huvud taget överleva.
Jag ger mig in i den här debatten för att kanske lära mig lite grann av finansministern som har en erfarenhet som jag saknar, nämligen kunskaper i ekonomi och dess vetenskap.
Jag vill dra mig till minnes att vi har en Nobelpristagare i ekonomi vid namn Milton Friedman som, om jag minns rätt, påtalade problem när skattesatsen blir för hög. Det missgynnar samhället på många nivåer som även kan hota arbetslinjen. Bland annat tror jag att denna Nobelpristagare ansåg att det skulle kunna vara skadligt för samhällsekonomin om man steg över en procentsats på 33 procent genom att aktivt skatteplanerande och skatteundanflyende började göra sig gällande i sådan mängd att man faktiskt förlorade på det hela.
Det innebär också att improduktivt arbete iscensattes av många medborgare för att just komma undan skatterna. Man fick helt enkelt en dålig skattemoral på den nivån.
Jag vill också dra mig till minnes att den tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan var den som lagstiftade om något som heter
bill of rights
. Det innebar att varje medborgare skulle ha en lagskyddad rätt att få behålla minst 50 procent av intjänad inkomst. Det är en ganska intressant siffra om man jämför den med tidigare överenskommelser och breda parlamentariska lösningar att skattetryck inte ska överstiga 50 procent.
Min fråga till finansministern är om han i den här debatten kunde lägga in lite av detta resonemang. Nu är dessa förvisso två förhatliga representanter för det stora landet i väster. Men är den här filosofin något man borde fundera på när det gäller till exempel implementeringen av skatter så att man också får en följsamhet av skatterna som alla gynnas av, såväl landet som medborgarna?
Vi har visserligen med den nya regeringen lyckats med att sänka skattetrycket ganska påtagligt på kort tid. Den fråga jag egentligen ställer är: Är det rätt att i första hand jaga skattesmitare? Eller är det så att man också måste väga in vad som bör vara ett rimligt skattetryck för att inte detta ska bli en jakt som är improduktiv såväl för samhället som för medborgaren?
Anf. 32 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! Jag ska börja med att tacka Marie Engström för en bra och intressant interpellation i ett viktigt ärende, nämligen hur vi ska finansiera vår välfärd och hur somliga människor försöker undandra sig just det ansvaret.
Jag blev också väldigt intresserad av att lyssna på vad finansministern har att säga om Finn Bengtssons resonemang här. Jag brukar efterlysa moderater som vill vara med och diskutera frågan om skattefusk, men i det här fallet blev det nog inte lättare för finansministern.
Så till interpellationen. När finansministern ska berätta vad regeringen gör för att minska skattefusket säger han att det gör man genom att sänka skatten. Han lyfter fram två exempel som Marie Engström också har tagit upp, nämligen skattelättnader för hushållstjänster och sänkta socialavgifter för vissa delar av tjänstesektorn.
Det är två förslag som har fått mycket kritik för att de krånglar till skattesystemet, ökar regelbördan och nu också öppnar för nya typer av skattefusk. Just den undersökning som Ekot genomförde är väldigt talande för hur det nu uppenbarligen går till.
Näringsminister Maud Olofsson fick en möjlighet att uttala sig. Hon valde att inte se det som något större problem att man fuskade på ett nytt och mer expansivt sätt i den här branschen. Jag hoppas förstås att finansministern har en annan och mindre lättsinnig syn på skattefusk.
När det handlar om andra saker som finansministern lyfte fram som regeringens åtgärder mot skattefusk är det åtgärder som har beslutats eller förberetts av en socialdemokratisk regering under den föregående mandatperioden. Ingenstans kan man se vilka nya förslag finansministern själv har lyft fram och som han nu arbetar intensivt med i Finansdepartementet för att komma till rätta med de problem som finns.
Jag skulle vara väldigt glad om finansministern tar tillfället i akt och redovisar alla de nya förslag som man nu jobbar hårt med för att vi ska kunna komma till rätta med problemet med att vissa människor tycker att de inte ska vara med och finansiera den välfärd som vi gemensamt har kommit fram till att vi ska ha i Sverige.
Anf. 33 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi har haft ett jätteintressant skatteseminarium och träffat skatteforskare i skatteutskottet här under förmiddagen. En fråga som då blev belyst var svenskarnas attityder till olika typer av skatter, skattemoral och så vidare.
Det forskarna kunde slå fast var att för att allmänheten ska acceptera en beskattning måste skatterna upplevas som rättvisa. Vi kan konstatera att 70 procent av skattesänkningarna ramlar rakt ned i händerna på de 30 procent mest välbärgade.
Forskarna kunde också konstatera att skattesystemet måste vara enkelt och begripligt. Min fråga till finansministern som kommer så småningom handlar om på vilket sätt han har gjort vårt skattesystem enklare och begripligare från de exempel som Fredrik Olovsson och Marie Engström tar upp. När Skatteverkets generaldirektör besökte skatteutskottet sade han att arbetsgivaravgiftssänkningarna inom vissa tjänstesektorer blir svåra att kunna kontrollera och att de kommer att leda till skatteundandraganden. Detta sade han utifrån en fråga om varför man ska betala en avgift när man säljer bensin och en annan när man säljer korv på en bensinmack.
Forskarna kom också fram till att man ska se skatterna som ett medel för att nå gemensam välfärd. Vi använder skatterna och lägger ihop dem gemensamt för att bygga och nå välfärd. Man ska inte använda dem för att skänka till välbärgade i privata fickor, som den här regeringen nu har gjort. Det bygger man ingen gemensam välfärd med - för att inte tala om de frysta statsbidragen till kommunerna som gör att många kommuner får svårigheter framöver.
Forskarna kunde också meddela att människor ska uppleva att alla andra gör rätt för sig. Det är viktigt för att upprätthålla en god skattemoral. Man kan fråga sig på vilket sätt regeringen har förmedlat signaler och signalsystem ut till den svenska allmänheten om att man gör rätt för sig utifrån de diskussioner som har förts där enskilda statsråd har vittnat om att de inte har betalat de skatter och avgifter som man rimligen borde göra.
Den viktigaste slutsatsen som forskarna kunde berätta om var att för att kunna upprätthålla en hög legitimitet är just förtroendet för politiker oerhört viktigt. Det är viktigt på vilket sätt vi agerar och på vilket sätt vi talar om skatter. Man kanske inte ska säga som utrikesminister Bildt gjorde när han sade att det inte är konstigt att man skattefuskar med ett sådant skattesystem som vi har i det här landet. Då går signalsystemet i precis motsatt riktning mot legitimitet.
Vi kan konstatera att i jakten på fusket får faktiskt Skatteverket lite mindre medel och resurser till att kunna kontrollera. Däremot satsar finansministern kraftigt på socialförsäkringssystemet för att kunna jaga dem som utnyttjar eller tar ut föräldrapenning eller sjukpenning. Det är ganska symtomatiskt för regeringen, menar jag.
Mina frågor till finansministern i den här interpellationsdebatten blir: På vilket sätt har finansministern agerat för att vårt skattesystem ska bli enklare och begripligare? Och vad gör finansministern för att stärka skattemoralen i landet?
Anf. 34 Anders Borg (M)
Fru talman! Det är centralt att bekämpa skattefusk och bidragsfusk, överutnyttjande av möjligheter att undkomma skatter och överutnyttjande av olika förmåner vi har. Vi har de senaste dagarna från Skatteverket, från bidragsfuskutredningen och från andra håll fått nya och skrämmande uppgifter om hur stora belopp går förlorade för samhällsekonomin på grund av detta.
Den här regeringen har till skillnad från tidigare regeringar en aktiv ambition att förbättra skattesystemet. Vi har sänkt skatterna kraftigt på ett sätt som väcker stort internationellt intresse. Vi sänker skatterna därför att låga skatter är viktigt för att människor ska vilja betala dem och för att vi ska få sysselsättning. Vi gör skatterna mer effektiva genom att vi minskar de stora sociala kostnader som är förknippade med att en stram arbetsrätt och höga reservationslöner driver ut unga människor, äldre människor och invandrare från arbetsmarknaden. Det löser vi genom att rikta lättnader i stället för att öka otryggheten för de grupper som behöver få en plats på arbetsmarknaden. Vi satsar på enhetliga och rättssäkra skatter.
Det här är vårt program. Det är mycket intressant att notera att när vi sänker skatterna på arbete kommer sysselsättningen. Våra egna beräkningar tyder på att det handlar om runt 100 000 i ökad sysselsättning, vilket är ett resultat som Socialdemokraterna, om de menar allvar med full sysselsättning, skulle applådera.
Vi vill ha effektivare skatter. Enhetliga skatter är inte alltid effektiva. Det är en mycket tydlig inriktning i dag i Sverige, i hela Europa och för den delen i USA att vi måste lätta på kostnaderna för våra höga skatter genom att ta ned skattetrycket på de områden där Socialdemokraternas och Vänsterpartiets politik har drivit ut jobb ur svensk ekonomi. Det är alldeles uppenbart att Sverige har en underdimensionerad servicesektor, en underdimensionerad restaurangnäring och en underdimensionerad handel. Med hjälp av höga skatter och höga arbetsgivaravgifter har man drivit ut jobb och företagande ur Sverige. Det är ett av de viktigaste skälen till att Socialdemokraterna har misslyckats med jobben. Det är ett av de viktigaste skälen till att vi har massarbetslöshet i Sverige.
På det sättet är det tragiskt att när vi nu gör någonting åt detta förordar Socialdemokraterna en skattechock för ungdomar, en skattechock för servicesektorn, en skattechock i förlängningen för de arbetslösa och en skattechock för att återupprätta massarbetslösheten.
Det är precis som Finn Bengtsson påpekar; ekonomer har varit tydliga här. Man kan citera Milton Friedman och man kan även citera Gunnar Myrdal: Sverige är på väg att förvandlas till ett land av fifflare. Med den skattebörda som Gunnar Sträng och andra lade över Sverige i slutet av 60-talet och början av 70-talet drev man fram en svartekonomi och ett mygelsamhälle som var oerhört skadligt.
Här har vi den tydligaste skiljelinjen i svensk politik. Det går inte att komma ifrån att det är här skillnaden mellan vänster och höger går. Vi står för full sysselsättning. Vi står för låg arbetslöshet. Vi väjer inte på någon punkt för det som krävs för att skapa jobb. Socialdemokraterna hyllar sin egen passivitet och sitt eget misslyckande. Här blir det tydligt. I dag fick vi nyheten om att pensionerna nu stiger snabbare än vad som har skett på länge. Om prognoserna är riktiga kommer uppgången i pensionerna att bli ännu större nästa år. Då handlar det om 4 000 kronor i höjda pensioner i år och 6 000 nästa år. Det lyckades aldrig Socialdemokraterna med därför att de misslyckades med jobben.
Vi ser att kommunerna nu gläds åt att skatteintäkterna ökar. Det kommer naturligtvis att fortsätta under de närmaste åren. Det sker rekordinvesteringar i välfärdssektorn, för nu kommer jobben.
Att man kan tala om förtroende för politiker när man vet att den stora förtroendeförlusten ligger i sveket mot den förda sysselsättningspolitiken och sveket mot att man inte hanterade massarbetslösheten! Det är där förtroendet för politikerna har tagit den största stöten.
Anf. 35 Marie Engström (V)
Fru talman! Jag märker att Anders Borg blir mycket engagerad när vi debatterar de här frågorna. Det trillar mer över till att diskutera sysselsättning än att diskutera skattefusket, som egentligen är syftet med min interpellation. Jag tycker att även den andra debatten är intressant, men det kanske blir som i en tidigare interpellationsdebatt där man skulle diskutera golf men det blev mer ridning. Jag hoppas att vi kan hålla oss till skattefusket. Vi är flera stycken här som har ställt frågan vad regeringen har för strategi för att komma till rätta med problemen.
Det vi pratar om är i runda slängar ca 5 procent av bnp som faktiskt inte kommer in till staten. Det är problematiskt på många sätt. Dels handlar det om pengar som vi skulle kunna använda till välfärdssatsningar, dels handlar det om att det faktiskt finns många företag i det här landet som vill göra rätt för sig. Men det blir svårt för dem i och med att det finns andra företag som sätter detta i system. Vi har här påvisat exempel på hur det kan gå till. Därför är vi upprörda över att regeringen vill tillskapa regler som öppnar för ännu mer skatteundandraganden och ännu större uppfinningsrikedom. Det är inte bra.
Som Raimo Pärssinen sade har vi haft ett seminarium på förmiddagen i dag i skatteutskottet. Det är jätteintressant att ta del av vad forskningen säger i de här frågorna och om attityder.
Anders Borg var inne på att vi här i Sverige har höjt skatterna så mycket. Han gjorde någon liten historisk exposé. Men har Anders Borg några empiriska belägg för att Sverige på något sätt skulle ha en större andel skatteundandragande än något annat europeiskt land? Finns det sådan empirisk forskning? Det kanske vore viktigt att ha det som utgångspunkt i så fall.
Det som vi måste ta fasta på från forskarnas sida är att det är viktigt för människor att de upplever skattesystemet som rättvist. Det handlar om att jag behandlas rättvist men också om att andra behandlas rättvist. I det sammanhanget ska man komma ihåg att det inte bara handlar om rättvisan, utan det handlar också om kopplingen till välfärden. Vet man att det finns en stark koppling till välfärden, får man den informationen, blir man också mer benägen att betala sin skatt.
Detta kan vara svårt ibland om man kanske i den politiska retoriken vill framhålla skatter som någonting som är väldigt negativt. Till slut pratar man ju mer eller mindre bort skatter från statsinkomsterna genom att tala om att de är så väldigt skadliga, att de är så väldigt onyttiga. Vore det inte bättre om vi försökte tala om vad man egentligen får för skatterna?
Det fanns en fråga som man uppenbarligen hade ställt till många skattebetalare. 70 procent säger att det är väldigt bra att sänka skatter, men bara 50 procent vill att man minskar välfärdsåtagandena. Det borde ju finnas en större överensstämmelse i så fall.
Jag skulle vilja avsluta med en sak som sades vid seminariet. Det var en hälsning från den skattejuridiska forskningen. De menar att det här finns entydiga slutsatser. Det handlar om att se till att vi inte får några skattefria öar, att se till att vi strävar efter likformighet i beskattningen och att det inte ska vara några olikheter. Det är nämligen där vi får de stora problemen. Jag tycker att det uttalandet stämmer väldigt väl överens med den kritik som vi har kring regeringens förslag.
Anf. 36 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Det här är en mycket intressant debatt. Låt mig påminna om att vi har haft en pomperipossadebatt i vårt land för inte så länge sedan, det vill säga när vi hade ett skattetryck på enskilda som gick över 100 procent. Det är klart att man då kan väcka en interpellation av den här typen och i första hand fråga hur vi ska jaga dem som betalar mer än 100 procent i skatt och sedan ställa frågan så att det är det enda fokus man får diskutera.
Jag tycker att det är ganska viktigt att just därför ställa frågan lite mer öppet. Det har hänvisats till forskare hit och forskare dit. Jag hänvisar till några andra forskare som uppenbarligen har andra åsikter, som dessutom har vunnit Nobelpriset, även om de inte har fått vara med på debatten i dag.
Min fråga till finansministern utgick nämligen från följande: Om skatterna är för höga för det offentliga uppdrag som medborgarna känner sig missnöjda med får man, enligt mitt sätt att se, beteendevetenskapligt rent naturligt en skatteflyktstendens. Det måste man begripa.
Jag kan läsa innantill vad interpellanten säger. Hon säger så här: Det är allvarligt att staten går miste om så stora skatteintäkter varje år, alltså 133 miljarder. Den oron kan jag dela. Men så kommer nästa mening: På sikt kan det få betydelse för välfärdssystemen, eftersom pengar som rättmätigt skulle användas för till exempel höjda bostadstillägg eller vård inte finns tillgängliga.
Låt mig då få påminna om att resultatet efter tolv års socialdemokratiskt styre har lett till en vård som nu är den sämst tillgängliga i hela Europa. Då är min fråga till finansministern: Tror finansministern att man kanske genom att höja skattetrycket på ett enkelt sätt kan fördela över de pengarna så att vården plötsligt uppnår det som Socialdemokraterna, som har haft bland världens högsta skatter, inte har lyckats uppnå? Eller kan det möjligtvis vara så att det finns ett systemfel, att ett alltför högt skattetryck inte bara motverkar arbetslinjen utan även tillgängligheten till den välfärd som man påstår sig värna om men inte har lyckats uppnå?
Anf. 37 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! Finansministern vältrar sig i självberöm. Det kan ändå vara bra att påminna om att det året före valet, det sista året med en socialdemokratisk regering, skapades 93 000 nya jobb. Det gjordes utan stora skattesänkningar för rika och förmögna. Det gjordes utan stora nedskärningar i a-kassan, utan avgiftshöjningar i a-kassan och utan att sjuka fick sämre ersättning om de exempelvis råkade ut för cancer eller en stroke.
Det kan också vara på sin plats att korrigera finansministern på en punkt när det gäller pensionärerna. Pensionerna har de senaste sju åren stigit realt, enligt samma nyhetssändning, antar jag, som finansministern lyssnade på. Det finns ingen anledning att sprida lögner om det. Däremot är det finansministern som ser till att landets pensionärer inte får de skattesänkningar som inkomsttagare i övrigt får. Det leder naturligtvis till att klyftorna ökar mellan dem som har jobbat men blivit gamla och dem som jobbar nu.
Kanske är det fantastiska utfallet mot socialdemokratisk politik också ett försvar när finansministern står här och inte har några egna förslag om hur han ska komma till rätta med skattefusk mer än genom att möjligen ta bort skatter och sänka skatter. Det tycks ju vara den enda strategi som återstår när de socialdemokratiska förslagen är genomförda. Annars har finansministern återigen en möjlighet att återkomma med de konkreta förslag som han avser att lägga fram framöver när det handlar om det här. Budgetpropositionen var kemiskt ren från den typen av insatser.
Anf. 38 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Ja, det är samma retorik hela tiden, Anders Borg. När jag frågar vad finansministern tänker göra för att stärka skattemoralen pratar han om en misslyckad socialdemokratisk politik. Och det här med förtroendet för politiker säger han beror på Socialdemokraternas misslyckande. Men menar Anders Borg, i talarstolen i riksdagen, att det inte spelar någon roll om vi har statsråd som undandrar sig skatter, som skattefuskar, som inte fullgör sina skyldigheter för att samla pengar till välfärden? Menar Anders Borg att det inte spelar någon roll och att detta med förtroendet bara kan hänföras till socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik? Det tycker jag är mycket förvånande att få höra.
Ni moderater har faktiskt sagt, i Gävle, att nu öppnas dörren och vägen mot skatteparadiset i Sverige. Då använder ni precis samma retorik och säger: Ja, det gör vi för låginkomsttagarna. Men det förutsätter naturligtvis att paradiset även kommer att gälla höginkomsttagarna. För vägen, som ni har anträtt, mot skatteparadiset går via höginkomsttagarna. Det är fullständigt klart. Det är också därför som förtroendet i opinionen för Moderaterna sjunker. Det är synligt för svenska folket vilken prioritering ni har. Det är mer åt dem som redan har, mindre åt de andra.
Ni ska bara veta hur de 325 arbetare som är varslade vid Norrsundets Bruk känner när de ska möta en sämre ekonomi medan Anders Borg och övriga får en mycket bättre ekonomi.
Jag frågar återigen: Vad tänker finansministern göra för att stärka skattemoralen i detta land?
Anf. 39 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag tror att det enskilt viktiga vi kan göra för att stärka förtroendet för svenska politiker och för den svenska samhällsmodellen är att återupprätta full sysselsättning och bekämpa massarbetslöshet.
Det spelar ingen roll hur arg Raimo Pärssinen blir. Jag kommer aldrig att vika från vår princip om full sysselsättning. Jag förstår att det är störande för socialdemokrater att få höra om sitt eget misslyckande, eftersom man lämnar efter sig massarbetslöshet, utanförskap och en avgrund från det som man kan kalla full sysselsättning.
Men låt oss återkomma till diskussionen om skattefusk, som är utgångspunkten för detta. Det är klart att det som vi talar om är en mycket effektiv strategi mot skattefusk. Låga skatter minskar risken för att människor upplever att det är nödvändigt eller uppfattar det som rimligt att undandra sig skatter. Låga skatter och effektiva skatter är ett självklart mål för en regering som vill ha en väl fungerande välfärd.
När det gäller detta med effektiva skatter måste jag säga att jag är lite förvånad över att Marie Engström väljer en sådan entydig ton. När vi möter utländska departement och organisationer uppfattas naturligtvis det som vi nu gör med skatterna som ett sätt att öka skatternas effektivitet.
När vi tittar på arbetslöshet i olika länder ser vi att den skiljer sig mellan ungdomar, äldre och invandrare. Vi vet att det finns en stor skillnad när det gäller hur många som fastnar i långvarigt utanförskap, alltså hur mycket långtidsarbetslöshet man får.
Jag satt senast i dag och läste en omfattande rapport som kommissionen har beställt på denna punkt. Det är tydligt så att allra störst och dyrast är kostnaden för skattesystemet när det gäller sektorer där man kan ersätta marknadsarbete med eget arbete, där det finns en omfattande svart sektor. Där kan man få stora sysselsättningseffekter, och de kommer förhållandevis snabbt. Det är därför vi har försökt lägga fram förslag på detta område.
Hur ska vi försvara skatterna? undrar Marie Engström. Ja, vi vill naturligtvis ha en omfattande välfärd i Sverige. Vi vill ha en bra och generös trygghet. Men ännu tydligare vill vi ha bra kunskap i skolan och en god kvalitet i vården, som Finn Bengtsson lyfte fram. Då måste vi kunna försvara ett någorlunda rimligt skattetryck. En fråga är avgörande för vilka kostnader man kan acceptera, och det är jobben, jobben och jobben. De höga enhetliga skatterna har slagit ut väldigt många jobb i Sverige. Tittar vi på svensk ekonomi ser vi att det är i servicesektorn vi har förlorat jobben. Det är bland ungdomar, det är bland äldre, och det är bland invandrare. Vi gör nu viktiga åtgärder för att kunna ha kvar en generös välfärdsstat utan att det leder till omfattande negativa effekter på sysselsättningen. Därför är åtgärderna för att göra skatterna mer effektiva också viktiga åtgärder för att bevara skattesystemets legitimitet.
Det är klart att det finns skatteflyktstendenser. Det finns människor som uppfattar att det finns ett omfattande överutnyttjande och fusk i bidragssystemen, och det gör att de inte vill betala sina skatter. Det faktum att de tror att andra inte betalar sina skatter kan bidra både till att de fuskar mer med bidrag och till att de fortsätter att fuska med skatterna. Man får en negativ spiral som undergräver samhällsmoralen.
Vad vi vill uppnå är naturligtvis en känsla av att man får mycket bra offentlig service - till exempel bra skola och bra sjukvård - om man betalar sina skatter. Skatterna ska vara enkla att leva med, och de ska inte bidra till massarbetslöshet. Det är inriktningen på de åtgärder vi gör.
Jag tror också att utvärderingarna så småningom kommer att visa att sysselsättningen bland ungdomar och i servicesektorn, bland invandrare och långtidsarbetslösa är på väg upp. Detta är ett resultat av att vi försöker minska de allra farligaste och allra skadligaste skattekilarna.
Anf. 40 Marie Engström (V)
Fru talman! Det finns väldigt mycket att svara på här. Jag kan i varje fall säga att den pomperipossadiskussion som vi hade i Sverige på 1970-talet ledde till att man gjorde någonting åt det problem som uppstod, och det var under en socialdemokratisk regering.
Jag får väl också säga att det ändå är positivt att Anders Borg åtminstone försöker att diskutera skattefuskfrågan. Det andra får vi ta sedan. Men jag fäste mig lite grann vid något som Anders Borg sade om regeringens strategi med låga skatter. Forskarna säger att människor tycker att det är så viktigt med rättvisa skatter. Man kan förstås sänka skatten, men det beror i så fall på hur man sänker den, rent teoretiskt. Sänker man skatter för människor med höga inkomster tappar man ju hela idén med rättvisa skatter. Rättvisa skatter är uppenbarligen väldigt viktigt för viljan att göra rätt för sig och betala skatt. Ur det perspektivet kan man inte på något sätt säga att skatterna är rättvisa. Det är likadant med fördelningen av skatter mellan kvinnor och män.
När det gäller effektiva skatter och enkla skatter ska man kanske lyssna på vad Näringslivets regelnämnd säger. De har i dagarna skickat brev till oss riksdagsledamöter och säkert också till Finansdepartementet. Från det hållet finns farhågor: Kommer man att göra något åt regelförenklingsarbetet, kommer man att uppnå de mål man har satt upp och så vidare. Man kanske också ska lyssna på vad Skatteverket säger. De förutspår kvittokaos och krångligare regler - krångligare för Skatteverket och krångligare för skattebetalarna. Det är något jag tycker att regeringen måste ta till sig. Jag kanske skriver en interpellation nästa år igen.
Anf. 41 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag är inte säker på att jag förstod Marie Engström rätt. Pomperipossadebatten var i början av 70-talet, och den stora skattereformen inträffade i slutet av 80-talet. Möjligtvis är det den takt man kan förvänta sig av socialdemokratin när de omprövar och löser samhällsproblem. Det är möjligtvis en riktig iakttagelse från Marie Engström att det tar väldigt lång tid för socialdemokratiska regeringar att lösa problem.
Vi står för en rättvis och frihetlig skattepolitik. Det är kärnan i vår politik, och det är utifrån detta vi kommer att utvärderas i valrörelsen. Den är rättvis därför att den leder till jobb och till sysselsättning. Den minskar utanförskapet och pressar tillbaka arbetslösheten. Det är den fulla sysselsättningen som är det viktigaste när vi diskuterar rättvisa. Utanförskap bygger klyftor mellan människor. När vår politik får sin fulla effekt och sysselsättningen ökar kommer vi att se den stora skillnaden mot de tidigare regeringarna. Vår politik kan man med god forskning belägga. Det är politik som leder till fler jobb. Den förra regeringen skapade plusjobb och friår och skryter om att det var något som ökade sysselsättningen. Det var en stor del av jobben som kom under 2006. Här har vi skillnaden - rättvisa skatter är skatter som leder till jobb. Orättvisa skatter är skatter som bygger klyftor.
Vi ska naturligtvis också ha effektiva skatter. De stora sysselsättningseffekterna av skattekilarna finns i servicesektorn. Där finns en svart sektor. Det drabbar ungdomar, invandrare och äldre. Där har vi vår inriktning för att försöka minska de stora kostnaderna för det svenska skattetrycket. Det kommer också att visa sig vara en effektiv politik, både i avseende att få ett väl fungerande och legitimt skattesystem och för att återupprätta full sysselsättning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.