situationen på bostadsmarknaden
Interpellation 2004/05:610 av Lundström, Nina (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-05-19
- Inlämnad
- 2005-05-19
- Besvarad
- 2005-05-31
- Sista svarsdatum
- 2005-06-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 maj
Interpellation 2004/05:610
av Nina Lundström (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om situationen på bostadsmarknadenBoverket konstaterar i en ny prognos att bostadsbyggandet ökar men att bostadsbristen består. Boverkets prognoser för bostadsbyggandet är mer optimistiska än KI:s och byggindustrins för åren 2004@2006. Bostadsbristen kommer att bestå i år och nästa år och främst är det bristen på bostäder för unga och studenter som kvarstår samt bristen på större lägenheter.
Men hur många nya bostäder som skulle behöva byggas för att få balans mellan efterfrågan och tillgång på bostäder kan inte Boverket ge svar på. Jag vill påtala att andra aktörer har klarlagt behovet av bostadsbyggande och som ett exempel vill jag nämna den rapport som landshövdingarna från de fem Mälardalslänen Stockholm, Uppsala, Södermanland, Örebro och Västmanland, presenterade hösten 2004. Deras slutsats är att det behövs ett bostadsbyggande långt över dagens nivåer för att tillväxt ska kunna uppnås. Detta gäller dessutom specifikt för Stockholmsregionen. En ytterligare rapport har presenterats redan tidigare av landshövding Mats Hellström som pekar på vilka behoven är och vilka insatser som behövs inte minst från statens sida för att få till stånd rimliga förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande.
Bostadsbyggandet har ökat i de flesta regioner men sett till de behov som finns anser aktörerna på marknaden att det fortfarande finns ett stort gap mellan utbud och efterfrågan. Bostadsbristen kan inte helt och hållet byggas bort utan viktigt är också att de så kallade flyttkedjorna fungerar så att fler personer kan hitta en bostad utifrån sina egna behov.
Bristen på bostäder har lett till en snabb prisutveckling på ägda bostäder i somliga regioner. Alltfler önskar omvandla fritidshus till permanentboende, vilket skapar nya utmaningar för de kommuner där trycket är som störst. Prisökningen ger staten betydande tillskott i fastighetsskatt, vilket slår hårt mot de enskilda fastighetsägarna som kan bli tvungna att sälja sin bostad.
Antalet kommuner som rapporterar brist på bostäder ökar, bland annat i Skåne. Drygt var fjärde kommun med bostadsbrist tror att bostadsbristen kommer att fortsätta att växa. Bostadsbristen är störst i storstadsregionerna men sprider sig även till andra delar av landet. Biltestverksamheten i Arjeplog har till exempel medfört att det nu är brist på bostäder även där. 60 % av Sveriges befolkning bor i dag i kommuner där efterfrågan på bostäder är större än tillgången. Det stora överskottsproblemet på bostäder har minskat. 2001 rapporterade 62 % av landets kommuner ett överskott på bostäder. Den siffran har nu sjunkit till 28 %.
Med anledning av detta vill jag fråga samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin följande:
När avser statsrådet att komma med förslag till riksdagen som ger långsiktiga förutsättningar för bostadsbyggandet?
Vilka konkreta förslag kommer att landa på riksdagens bord för behandling avseende att underlätta långsiktigt bostadsbyggande med tydliga spelregler?
Vilka förslag kommer att läggas fram för att förstärka bostadskonsumentens valmöjligheter att välja bostad utifrån behov och förutsättningar?
Vilka förslag kommer att läggas fram för att förstärka de mest utsatta grupperna på bostadsmarknaden som drabbas hårt av bostadsbrist?
Vilka förslag kommer att läggas fram av statsrådet för att inte bostadsbristen ska hämma tillväxten i flera regioner?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:610
Webb-tv: situationen på bostadsmarknaden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:130 Tisdagen den 31 majProtokoll 2004/05:130 9 § Svar på interpellation 2004/05:610 om situationen på bostadsmarknaden
Protokoll från debatten
Anf. 73 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Nina Lundström har frågat mig när jag avser att återkomma med förslag till riksdagen som ger långsiktiga förutsättningar för bostadsbyggandet. Hon har också frågat vilka konkreta förslag som kommer att landa på riksdagens bord för behandling avseende att underlätta långsiktigt bostadsbyggande med tydliga spelregler, vilka förslag som kommer att läggas fram för att förstärka bostadskonsumentens valmöjligheter att välja bostad utifrån behov och förutsättningar, vilka förslag som kommer att läggas fram för att förstärka de mest utsatta grupperna på bostadsmarknaden samt vilka förslag som kommer att läggas fram för att inte bostadsbristen ska hämma tillväxten i flera regioner.
Låt mig först säga att jag delar Nina Lundströms engagemang för ett nytt regelverk som ger långsiktiga spelregler för bostadsbyggande, att bostadskonsumenterna ska ha goda möjligheter att välja bostad utifrån behov och förutsättningar och för de mest utsatta grupperna på bostadsmarknaden.
Innan jag går in på de frågor som ställs kan jag - i likhet med Nina Lundström - konstatera att bristen på bostäder är stor på många håll i landet. Bostadsbyggandet har dock ökat under de senaste åren. I budgetpropositionen 2003 ställde regeringen upp det då mycket ambitiösa målet att 120 000 nya bostäder skulle påbörjas under mandatperioden. Nu kan vi börja skönja resultatet. Enligt Boverkets senaste bedömningar kommer det under åren 2003-2006 att ha påbörjats mer än 120 000 lägenheter, varav ca 15 000 genom ombyggnad av lokaler och inredning av vindar, övriga genom nyproduktion. Fortfarande är detta preliminära siffror, men det ger anledning till försiktig optimism. Däremot är det inget skäl till att lägga armarna i kors. Fortfarande återstår mycket innan många lokala och regionala bostadsmarknader närmar sig något som ens liknar balans.
När det sedan gäller den tidsplan som lagts fast gäller följande. Den 18 mars 2004 beslutade regeringen att tillsätta en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att genomföra en genomlysning av det nuvarande systemet för bostadsfinansiering, bostadssubventioner och bostadsmarknadens kapitalförsörjning. Arbetsgruppen ska också analysera vilken framtida roll staten bör ha i detta system.
Därutöver gav regeringen den 18 november 2004 ett särskilt uppdrag till Statens bostadskreditnämnd att se över vad som kan göras för att underlätta ungdomars etablering och situation på bostadsmarknaden. BKN:s rapport överlämnades till regeringen den 28 april i år och kommer att behandlas inom den ovannämnda arbetsgruppen om en ny bostadsfinansiering.
Denna arbetsgrupp skulle ha redovisats senast den 30 april i år. Regeringen har dock nyligen - den 28 april i år - beslutat att förlänga uppdraget, som i stället ska redovisas den 8 september i år. Därefter ska arbetsgruppens förslag remissbehandlas. En proposition kommer att lämnas till riksdagen under våren 2006. Avsikten är att riksdagen kan behandla propositionen under vårriksdagen och ett nytt regelverk gälla från och med den 1 januari 2007.
Alla de frågor som Nina Lundström ställer faller inom arbetsgruppens uppdrag. Att redan nu besvara alla dessa frågor vore att föregripa inte bara arbetsgruppens fortsatta arbete utan också den kommande remissbehandlingen. Regeringens ställningstaganden kommer att redovisas i den proposition som lämnas till riksdagen nästa vår.
Anf. 74 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Skälet till interpellationen är att detta är just nu den absolut vanligaste frågan som jag som bostadspolitiker får från olika aktörer på marknaden, det vill säga: Vilka förslag kan inväntas och när kan de inväntas?
De prognoser som finns angivna i min interpellation och som visar på behovet tyder på att det fortfarande är 60 % av befolkningen i Sverige som bor i kommuner där det råder bostadsbrist. Jag kan också konstatera att samhällsbyggnadsministern i sitt svar instämmer i min bedömning att det måste till fler bostäder. Vi har inte fått till stånd någon balans på de olika delmarknader som finns i Sverige.
Bostadsutskottet hade en debatt här i kammaren i förra veckan där samhällsbyggnadsministern inte deltog. Den handlade om bostadsförsörjningsfrågor. Där gavs det en annan beskrivning, men den diskussion som vi för här i dag är väldigt viktig att föra, inte minst med tanke på den sammanställning av bostadsenkäterna som har kommit och som är väldigt viktig att ta del av.
Sedan kan man alltid diskutera vad en påbörjad lägenhet och påbörjad produktion innebär kontra vad som kommer att färdigställas. Där vet vi i dag att många på marknaden räknar ned prognoserna med 20-30 %. De känner kanske en något mindre optimism än många andra av oss som hoppas att det här ska lösa sig.
Men aktörerna på marknaden känner oro för att de inte vet vad som komma skall. Om det dröjer väldigt länge innan det kommer ett förslag hamnar marknaden igen i ett stand-byläge. Det finns högt uppskruvade förväntningar från aktörerna på marknaden. De vill både bygga bostäder och förvalta bostäder. Men i och med att de inte vet vad som kommer att gälla har jag fått signaler om att det blir ett stand-byläge och sedan blir det ett omtag 2007. Det tycker jag vore oerhört olyckligt med tanke på alla ungdomar, alla barnfamiljer och inte minst alla äldre som söker en annan typ av boende.
Jag har gjort ett antal resor ute i landet för att titta på hur prognoserna som presenteras i skriftligt material stämmer överens med den kommunala politiken. Jag kan konstatera att det åtminstone i Stockholm, Göteborg och Malmö finns en entydig bild. Man får inte sätta sig med armarna i kors - såsom samhällsbyggnadsministern uttryckte det - för det finns oerhört mycket mer att göra.
Samhällsbyggnadsministern säger i svaret att hon i avvaktan på resultat från arbetsgrupperna inte kan ge svar på de frågor som jag ställer. Men jag tycker ändå att det är viktigt att få höra från samhällsbyggnadsministern: Finns det något förslag som kommer att "förflytta sig" under det här året? Ett sådant exempel är reformeringen av hyressättningen. Jag har ställt frågan förut, och jag återkommer ständigt till den. Men det har kommit nya bud, och jag kan konstatera att det i dag finns en omfattande osäkerhet.
I min nästa replik kommer jag att skicka en hälsning från de förtroendevalda i Sabo som jag träffade i fredags. De hade en lång önskelista. Men jag skulle i dag vilja ha reda på: Vad kan aktörerna på marknaden få för svar i dag?
Anf. 75 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Jag hämtade interpellationssvaret tidigare i dag, och när jag läste det kände jag att jag ville delta i debatten. Jag tycker nog att samhällsbyggnadsministern har en mer ödmjuk inställning än den socialdemokratiske företrädare som vi hade debatt med i förra veckan när det gällde bostadsförsörjningsfrågor. Jag tycker att det är bra att man har en mer ödmjuk inställning till detta, för han hade mycket av självberömmelse över vad som har åstadkommits på bostadsbyggnadsområdet.
Jag tror att vi alla är överens om att det behövs långsiktighet för att någon ska våga bygga i Sverige över huvud taget, eftersom bostäder står väldigt länge. Vi minns alla efter valet, när Socialdemokraterna pratade om att det skulle byggas 120 000 nya lägenheter. Lars-Erik Lövdén sade att det skulle komma något, och alla gick och väntade. Det låg alltså en död hand över allt bostadsbyggande fram till ungefär slutet av 2003, för ingen visste vad som skulle komma. Det finns en risk att vi hamnar där igen, att den döda handen lägger sig över bostadsbyggandet och det blir en enorm osäkerhet. Det är den första biten.
Nu ser vi att det drar ut på tiden ytterligare med de här utredningarna och att det inte kan komma något förslag förrän 2006. Jag vet inte om vi ens en gång hinner behandla detta före valet.
Därför är en fråga till samhällsbyggnadsministern när det gäller så här väldigt långsiktiga frågor: Vore det inte bra om man försökte diskutera det bredare, och inte bara Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern, så att det blir verkligt långsiktigt? Jag tycker att det skulle vara väldigt bra. Vi må ha väldigt olika uppfattningar i grunden om vissa saker, och vi har sagt vad vi tycker, men jag känner att alla skulle vinna på det. Alla politiska partier och faktiskt främst de som står i bostadskö liksom de som ska bygga skulle vinna på att vi kunde vara överens om vissa grundläggande saker. Jag förstår att vi kanske inte kan komma överens i dag, men det är ändå en idé som jag tänder här.
Det pratas om att man ska ha valmöjligheter. Göran Persson var med på frågestunden förra veckan och pratade om att det ska finnas mångfald på bostadsmarknaden. Då kommer frågan om ägarlägenheter upp igen. Det skulle vara jättekul. Precis i dag fick jag reklam för kooperativ hyresrätt gjord av Boverket, statens verk. Tänk om vi en dag kunde stå här med en broschyr som handlade om ägarlägenheter, att man gjorde reklam för det och hur bra det var!
Jag tycker att allt ska finnas så att folk får välja precis det som de ska ha. Det säger ju samhällsbyggnadsministern också emellanåt, men gränsen går just vid att man ska kunna äga sin lägenhet.
Jag har också frågor när det gäller Hyressättningsutredningen. Jag har också hört, men vet inte om det stämmer, att den inte kommer eller att om den kommer är det så små bitar att det inte blir mycket kvar av det hela. Det vore väldigt olyckligt, för det hindrar trots allt en del av utbyggnaden av hyresrätter.
Sedan är det frågan om infrastruktursatsningar. Jag vet att det inte är Mona Sahlins område, men det är regeringens område. Det hindrar också bostadsbyggandet, och främst här i Stockholmsregionen är det ett stort hinder som gör att vi inte får det bostadsbyggande vi vill ha.
Vi har en väldigt haltande bostadsmarknad. Jag har precis försökt ta reda på hur mycket man har rivit. Sedan 1998 har man gett statliga pengar till att riva 14 000 lägenheter. Det är ganska mycket. Alla har inte rivits än, men det har man gett pengar till.
Det har kanske inte byggts exakt så mycket som samhällsbyggnadsministern säger, men det är ju det här med statistik och hur man använder statistik. Om man tittar på siffror över vad som är färdigställt hittills från oktober 2002 till mars 2005 ser man att det är 65 900 bostäder. Vi får se om allt kommer i slutet av mandatperioden för att man ska komma upp i de 120 000.
Anf. 76 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Först och främst är det viktigt att fortsätta att resonera om hur målbeskrivningarna ser ut. Det vill jag i alla fall fortsätta att göra. Boverkets indikationer, som de har kommit med nu, visar en hel del intressanta saker. Det är dels att man tycker att vi nu närmar oss långsiktig balans när det gäller nybyggnationen, dels att man visar att det är alltfler regioner och delar av bostadsmarknaden som har kommit längre från balans än vad de var för bara några år sedan.
När de slutliga prognoserna kommer tycker jag därför att vi ska ta en diskussion, gärna en öppen och bred sådan som Marietta de Pourbaix-Lundin efterlyste, om hur man definierar målsättningarna och hur man ser på de olika bostadsmarknaderna. Självklart är det många delar i samhällsutvecklingen som hela tiden påverkar: Varifrån flyttar människor? Hur många flyttar hit? Hur ser den industriella utvecklingen ut? Hur ser infrastrukturbyggnaderna ut? Hur ser regionutvecklingen ut? Vi talar i dag oftare om regioner när det gäller arbetsmarknaden men inte lika ofta när det gäller bostadsplaneringen.
Jag tror att vi för framtiden kan hitta fler både mer intelligenta och mer verklighetstrogna sätt att beskriva situationen i dag men också hur vi riktar in målbeskrivningarna i fortsättningen.
Jag tror inte att vi står inför risken för det som Nina Lundström beskrev som ett stand-byläge. Så ser inte de bedömningar, kontakter och beskrivningar ut som jag tar del av. Men jag är mycket medveten om att det är ett antal besked som nu behöver komma löpande. De stora och viktiga delarna formas slutligt i den proposition som lämnas till riksdagen.
Jag vill betona och ser det som väldigt viktigt att när arbetsgruppens förslag har kommit till hösten, och det mycket breda remissarbete som då måste ske, ska det också ges en del av de svar som många av aktörerna söker efter.
Jag vill för en gångs skull, höll jag på att säga, chocka kammarens ledamöter och säga att jag verkligen delar Marietta de Pourbaix-Lundins åsikt på en punkt, nämligen att vi måste hitta sätt att ha en bredare diskussion om bostadspolitiken. Låt oss återkomma till hur man kan använda remissomgången under hösten kanske på ett delvis annorlunda sätt.
Däremot vill jag verkligen återigen betona att utredningen om hyressättningssystemet, som jag tycker i stora delar var bra, kommer att komma i form av en proposition på riksdagens bord under tidig höst. Jag kan inte säga i dag exakt hur propositionen kommer att se ut, men det är verkligen min ambition att det inte ska vara någon halvmesyr eller någon pytteliten del. Jag hoppas att det blir en viktig pusselbit i de besked som behövs.
Därtill jobbar vi också, vilket delvis har med detta att göra, med energieffektivitetsfrågorna när det gäller bostäder och byggnader. Det är självfallet också mycket viktigt för marknadens aktörer att kunna se löpande hur vi när det gäller inte bara nybyggnation utan också ombyggnation av våra bostadsområden kan använda statens instrument på ett annat sätt.
Ja, gärna en mycket bredare debatt! Jag hoppas, som sagt, att regeringen kan använda höstens olika remissarbeten som en del i att bredda diskussionen om den riktigt långsiktiga bostadspolitiken, inte bara om de besked som krävs inför 2007 när det gäller finansieringsfrågorna, utan kanske en ännu bredare debatt. Jag tror att vi tre kvinnor här i dag kan vara överens om att bostadspolitiken förtjänar en mycket större plats i den offentliga debatten. Jag tror att det gäller samtliga partier här i riksdagen.
Anf. 77 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Den Sabokonferens som jag deltog på i fredags hade representanter från olika bolagsstyrelser. Jag kan säga att det var Folkpartiets representanter, så en viss vinkling kan det finnas på de här frågorna. Jag ska ändå vidarebefordra de önskemål som kom. Framför allt är de verksamma utifrån bolagens bästa, oavsett partipolitik.
Den önskelista som var väldigt tydlig var att man förväntar sig att det händer någonting vad gäller nyproduktionshyrorna, det vill säga specifikt för nyproduktionen att man vet vilket regelverk som kommer att gälla framöver. Det handlar då om reformering av hyressättningssystemet.
Man anser också att det finns mer att göra i övrigt vad gäller att återupprätta bruksvärdessystemets grundprinciper.
Man anför naturligtvis behovet av att i riksdagen snabbt behandla en reformering av överklagandeprocessen, det vill säga att PBL-frågorna är väldigt centrala.
Sedan kom också frågan om buller upp. Riksdagen debatterade buller förra veckan. Man kan konstatera att specifikt inte bara de största städerna utan många fler städer upplever att det finns tolkningar som gör det väldigt svårt, inte minst Boverkets nya riktlinjer.
Sedan betonade man också att det inte bara handlar om nyproduktion utan att det också handlar om flyttkedjor. Hur kan man se till att det befintliga beståndet också nyttjas på ett bättre sätt?
Detta var hälsningen som jag nu har vidarebefordrat från Sabos styrelseledamöter, alltså bolagens styrelseledamöter.
Jag vill också påpeka att bostadsutskottet, precis som Marietta de Pourbaix-Lundin var inne på, har gjort studieresor. Vi har varit i Norge. Jag kan konstatera att många av de debatter som handlar om utmaningar inom bostadspolitiken har funnits på flera ställen. Man har kommit olika långt i olika länder. Men jag kan konstatera att bostadsutskottets ledamöter, även de socialdemokratiska, verkade ta situationen med god fattning när de promenerade runt i en ägarlägenhet. Det skakade inte om någon.
Det är samma bolag som bygger i både Norge och Sverige. Och jag tycker, precis som Marietta de Pourbaix-Lundin, att det på sikt vore intressant att göra någonting åt det.
Men jag tror att stand-byläget är väldigt överhängande. Det var en av byggarna som vid ett tillfälle förra veckan sade att man sitter och räknar på vad man kan producera år 2007. Men man vet inte just nu vilket regelverk som gäller. Och man kommer att gå på försiktighetsprincipen.
Detta tror jag är en väldigt viktig signal att fånga upp.
25 % av kommunerna säger i bostadsmarknadsenkäterna att bostadsbristen har ökat och att den är större än året innan.
Men jag hoppas att den här hyressättningsutredningen kommer. Jag kan konstatera att Socialdemokraternas kongress kommer att hantera ett antal bostadsmotioner. Jag tror att det är 49. Det har naturligtvis också väckts frågor om det i sig kommer att sinka tidtabellen i riksdagen. Jag hoppas inte det.
Reformeringen av hyressättningssystemet och överklagandeprocessen borde rimligen hanteras ganska fort. Om man löser bara dessa frågor kommer det att underlätta för nyproduktionen. Sedan har vi i Folkpartiet en mycket lång lista på övriga frågor.
Jag är fullt medveten om att vi, trots att vi gör en liknande problembeskrivning av den bostadsbrist som råder, har olika lösningar - från Folkpartiets sida kontra samhällsbyggnadsministern. Men de tål också att diskuteras. Det hänger bland annat ihop med lagen om allmännyttiga bostadsföretag och många andra regelverk.
Jag vore tacksam att få höra mer exakt hur tidtabellen ser ut. Och återigen: Finns det en risk för att stand-byläget uppkommer? Jag var lite osäker på hur jag skulle tolka samhällsbyggnadsministern i fråga om det. I så fall: Vilka åtgärder avser ministern att vidta om det skulle visa sig bli så?
Anf. 78 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Det låter bra att vi kanske kan komma överens om vissa saker.
Nu ska jag vänta med att prata tills Mona Sahlin lyssnar.
Det är bra om vi kan komma överens om vissa saker när det gäller bostadsbyggandet, som jag var inne på, eftersom det är så långsiktigt.
I dagsläget har vi säkert väldigt många olika lösningar för att nå målet att människor ska kunna få en bostad. De ska kunna ha valfrihet, och det ska finnas en mångfald. Det är bara att inse att vi är en bit ifrån varandra.
Jag tycker att det är lite tråkigt att de utredningar som är tillsatta är tillsatta internt på departementet. Det hade kanske varit läge om man ganska tidigt hade tillsatt en offentlig utredning där alla partier hade kunnat vara med. Nu är det för sent. Det hinner man inte göra. Men då kanske vi redan från början hade varit inne i arbetet. Nu är vi inte det, utan nu har Socialdemokraterna suttit ensamma på departementet och utrett alla dessa saker. Om man sedan vill ha en bredare lösning blir det mycket svårare. Men vi ska naturligtvis alla hjälpa till för att försöka nå en sådan.
Sedan handlar det om hur man ska stimulera så att människor ska kunna bo. Ska det ske i konsumentledet eller i produktionsledet? Sådana diskussioner tycker jag att man ska föra. Jag tycker att vi ibland har alldeles för lite av det. Det handlar i stället om kortsiktiga stöd. Nu ska man bygga 70 kvadratmeter stora lägenheter. Och då kommer det stödet att gälla några år.
När jag har försökt ta reda på hur många lägenheter som egentligen har byggts med dessa olika kortsiktiga stöd är det inte så många. Det är osäkra siffror, och det är väldigt svårt att få fram dem. Men man säger att ungefär 17 000 hyresbostäder har byggts med dessa stöd från oktober i fjol till mars i år. Det är ungefär 15 000 i nyproduktion. Och bara 8 000 är vanliga hyresrätter. Sedan är de flesta studentbostäder. Det är inget fel i det. Men man kan fråga: Har dessa stöd den effekt som man tror att de har? Jag tror inte det. Det är långsiktighet som behövs. Jag ser fram emot att vi ska försöka få det och att vi också i Sverige, som i de flesta andra länder, faktiskt kan få äga vår bostad, även om den råkar ligga i ett flerfamiljshus.
Anf. 79 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Först till Nina Lundström: Trots, eller tack vare, vilket man vill, att det var Folkpartiets representanter i Sabo var det väl i stort sett kloka synpunkter som Nina Lundström förmedlade.
Jag vill åter betona, vilket jag har uttryckt tidigare, att när propositionen om hyressättningssystemet läggs på riksdagens bord - det är absolut före vår partikongress, och vi ska inte vänta in den - handlar den stora och viktiga reformeringen, som jag ser det, just om nybyggnationen. Och jag vill understryka flyttkedjor.
Ett av de förslag som jag kommer att arbeta aktivt för är som sagt att man ska ta bort begränsningen på 70 kvadratmeter som har funnits. Det är ett exempel på att det behövs både små och stora lägenheter för att den här flyttkedjan ska fungera hela vägen.
När det gäller överklaganden är jag också medveten om de svårigheter som finns. PBL-kommittén, vars förslag kommer ungefär samtidigt, direkt efter sommaren, har som jag erfarit så här långt kommit med bra och genomgripande förslag som jag hoppas också kommer att bidra till att man inte tubbar på möjligheterna att överklaga när det gäller många områden. Men det behöver absolut förändras och reformeras.
Vi kommer alltså att till hösten ha en ganska samlad bild av Hyressättningsutredningen i form av en proposition och av förslag när det gäller bostadsfinansieringen och också av hela PBL-frågeställningen.
Jag menar verkligen att om risken finns för det som Nina Lundström kallar stand-byläge ska man ändå veta att från den 8 september finns det förslag från den här arbetsgruppen som man då också ska börja jobba med i offentligheten med remisser och hearingar. Jag utgår från att det är ett antal besked som kommer att kunna ges ganska omgående. Det är i alla fall den arbetsform som jag ser att vi kan använda, med en mer öppen diskussion under hösten.
Till Marietta de Pourbaix-Lundin vill jag säga att jag tidigare har uttryckt, vilket jag gärna upprepar, ett stort intresse för att också diskutera och titta på konsumtionsstöd just för att man måste se vilken form det är som verkligen påverkar de problem inom bostadspolitiken som man vill lösa. Är det produktionsstöd, eller är det konsumtionsstöd? Och till vilken del ska dessa olika delar finnas med? Det är bland annat därför som uppdraget gavs till Statens bostadskreditnämnd. Det var ett tydligt uttryck för att man skulle leta efter former för att kunna rikta ett konsumtionsstöd just till grupper som annars har det väldigt svårt.
Jag ser verkligen fram emot att till hösten kunna komma med konkreta förslag men också föra en diskussion om hur alla dessa delar ska fungera tillsammans. Jag vill verkligen understryka, vilket jag tror att vi alla tre delar, att det alldeles för mycket har varit stycken i stället för helheter. Och man kan inte titta på produktionsstöd en stund utan att samtidigt diskutera konsumtionsstöd, bostadsbalans, byggregler eller överklagandeformerna. Och kanske har vi för en gångs skull under det år som vi har framför oss möjligheter att få en mer samlad debatt och så småningom förslag hit till riksdagen.
Anf. 80 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Det var ett viktigt besked som samhällsbyggnadsministern gav här i dag, just att man när det gäller hyressättningssystemet faktiskt inte behöver invänta s-kongressen. Det tycker jag var ett mycket viktigt besked.
Jag kan också konstatera att PBL-kommittén, om jag förstår det rätt, har möjlighet att ansöka om förlängd remisstid till och med efter den 30 juni. Därmed blir jag osäker på när i så fall dess förslag kommer att behandlas och hur lång tid som man kommer att behöva. Om jag förstår det rätt finns det nu en möjlighet att faktiskt inte lämna ifrån sig slutbetänkandet den 30 juni. Det är ett litet frågetecken.
När det gäller att se helheterna kan jag inte annat än glädjas utifrån att vi så ofta har haft debatter här om att se helheter och att titta på konsumenten i stället för på produktionsstöden. Jag är fortfarande personligen övertygad om att den produktionskostnadsutveckling som vi har haft också har varit väldigt mycket beroende av att pengarna har gått in i produktionen där man inte har kunnat påverka utvecklingen. Jag tror därför att det är vällovligt.
Jag ska göra ett sista medskick från talarstolen här i kväll. Vad gäller energieffektiviseringen lyssnade jag på Nils Erik Sandberg häromdagen. Han påstod att det kommer att kosta 200 miljarder att åtgärda de ledningar och de installationer som krävs för att frångå direktverkande el i det gamla beståndet av småhus och andra bostäder och införa nya system. Mitt medskick till samhällsbyggnadsministern är att det väl är siffror som tål att tänkas på.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.