Sill- och strömmingsbestånden i Östersjön
Interpellation 2025/26:292 av Tomas Kronståhl (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-01-21
- Överlämnad
- 2026-01-22
- Anmäld
- 2026-01-23
- Svarsdatum
- 2026-02-03
- Besvarad
- 2026-02-03
- Sista svarsdatum
- 2026-02-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Sillen och strömmingen är viktiga grundpelare för allt liv i Östersjöns ekosystem. Tidigare har dessa arter även haft en avgörande betydelse för våra kustsamhällen, för småskaligt fiske som en viktig del av livsmedelsförsörjningen och inte minst för den svenska kulturen. I dag befinner sig flera fiskbestånd i Östersjön i ett mycket kritiskt tillstånd.
Internationella havsforskningsrådet (Ices) har under många år varnat för en total kollaps i flera av bestånden, och i flera delar av Östersjön är sillen och strömmingen nu akut hotade.
Trots vetskapen om detta faktum fortsätter det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön, som nästan uteslutande fiskar till djurfoder.
Det finns faktiskt nationella möjligheter inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik att kraftigt minska fisket på sill och strömming till djurfoder i Östersjön. Man kan exempelvis välja att arbeta med fördelningen av fiskekvoter, geografiska begränsningar eller strikt skydd av lekområden. Tidsbegränsade fiskestopp är en annan möjlig åtgärd.
Mot denna bakgrund vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
Är ministern beredd att vidta åtgärder för att stoppa eller kraftigt begränsa det storskaliga fisket till djurfoder i Östersjön till förmån för det småskaliga, kustnära fisket för humankonsumtion?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:292
Webb-tv: Sill- och strömmingsbestånden i Östersjön
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:67
- Protokoll 2025/26:67 Tisdagen den 3 februariProtokoll 2025/26:67 Svar på interpellation 2025/26:292 om sill- och strömmingsbestånden i Östersjön
Protokoll från debatten
Anf. 42 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Tomas Kronståhl har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att stoppa eller kraftigt begränsa det storskaliga fisket till djurfoder i Östersjön, till förmån för det småskaliga, kustnära fisket för humankonsumtion.
Herr talman! Havet utgör en oumbärlig resurs som ger många nyttor för människa och samhälle, inklusive livsmedelsförsörjning. Samtidigt är situationen för Östersjöns ekosystem allvarlig, med svag beståndsstatus hos flera viktiga fiskarter och en storleksfördelning som i flera fall är förskjuten mot mindre individer. För att öka kunskapen om bland annat orsakssamband har regeringen gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att genomföra ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt som innebär åtgärder som motsvarar en utflyttning av trålgränsen från 4 till 12 sjömil i delar av Östersjön. Uppdraget pågår till och med april 2027. Syftet med projektet är bland annat att utvärdera effekterna på biomassa och storleksstruktur. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av det tidsbegränsade försöket.
Regeringen arbetar målmedvetet och med en helhetssyn för en bättre havsmiljö. I propositionen Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske (prop. 2023/24:156) aviseras flera åtgärder för återhämtning av fiskbestånden i Östersjön. De åtgärder som följer av havsmiljöpropositionen om en hållbar fiskförvaltning med kompletterande förvaltning av predatorer ska kunna bidra till en starkare integrering i, och växelverka med, havsmiljöarbetet. I linje med vad som anges i den nämnda propositionen har regeringen bland annat gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta bort eller drastiskt minska de så kallade inflyttningsområdena innanför trålgränsen och att ta fram underlag för internationella samråd för att flytta ut trålgränsen för pelagiska trålfartyg över 24 meter i längd till 12 nautiska mil utanför baslinjen i svenskt territorialvatten i Östersjön. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Regeringen anser att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt och socialt hänseende samt sysselsättningshänseende. Därtill ska verksamheterna bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft, som är beroende av livskraftiga bestånd, långsiktigt värnas.
Regeringen har under hela mandatperioden verkat för hållbara fiskemöjligheter. Genom att i förhandlingar med andra länder förespråka försiktigt satta fiskemöjligheter har vi bidragit till ett lägre fisketryck på till exempel strömming i Östersjön än vad som annars hade varit fallet. Vi ser nu vissa tecken på att kustfisket har fått bättre tillgång till större strömming. Regeringen är angelägen om ytterligare förbättringar.
Herr talman! Regeringen stöder kompletterande åtgärder, inkluderat lekfredningsperioder, som är i linje med den fleråriga planen för Östersjön. Regeringen anser att sådana åtgärder ska vara ändamålsenliga, grundas på vetenskapliga råd och inte oproportionerligt drabba det svenska kustnära fisket eller fiske för humankonsumtion negativt – detta för att åtgärderna ska bidra till återhämtade fiskbestånd samtidigt som fiskets konkurrenskraft värnas och förblir livskraftigt.
Det kustnära fisket har oftast begränsad möjlighet att anpassa sitt fiske eller förflytta sig, varför särskild hänsyn i förvaltningen är nödvändig. Ett förlorat kustfiske, och infrastrukturen som är knuten till detta, är svårt att återetablera. Det kustnära yrkesfisket och fiske för humankonsumtion är viktigt för en levande landsbygd och för en lokal livsmedelsproduktion och livsmedelsberedskap.
Det är Havs- och vattenmyndigheten som fördelar de svenska fiskemöjligheterna enligt objektiva och transparenta kriterier. I denna fördelning prioriteras kustfisket, och myndigheten arbetar utifrån principen att det småskaliga fisket alltid ska ha tillgång till kvoter, det vill säga aldrig ska behöva sluta fiska under året och att myndigheten omfördelar vid behov.
Med utgångspunkt i Livsmedelsstrategin 2.0 arbetar regeringen för att nå målen om en ökad livsmedelsproduktion genom ökad lönsamhet och konkurrenskraft i primärproduktionsledet. Genom att en större andel av den landade fisken används till humankonsumtion kan livsmedelsproduktionen öka utan att fisket intensifieras.
En ökad livsmedelsproduktion från havet förutsätter samtidigt en efterfrågan hos konsumenterna, ett fördjupat samarbete mellan värdekedjans aktörer inklusive en förbättrad infrastruktur för landning och mottagning av fisk samt en helhetssyn på fiskets och havsmiljöns förvaltning. En hållbar fiskförvaltning, i nära samverkan med havsmiljöarbetet och med en integrerad förvaltning av predatorer såsom säl och skarv, är därför avgörande för att stärka fiskbestånden och möjliggöra en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion från havet.
Anf. 43 Tomas Kronståhl (S)
Herr talman! Tack, minister Kullgren, för svaret!
Jag vill börja med att ge en liten bakgrund till frågeställningen. Jag frågade ministern om han är beredd att vidta nödvändiga åtgärder för att rädda sill- och strömmingsbestånden i Östersjön. Som vi alla vet är sill och strömming viktiga grundpelare för allt liv i Östersjön och Östersjöns ekosystem. Tidigare har dessa arter även haft avgörande betydelse för våra kustsamhällen. Småskaligt fiske var en mycket viktig del av livsmedelsförsörjningen lokalt och regionalt och är inte minst en viktig del av den svenska kulturen.
I dag är tillståndet för flera fiskebestånd i Östersjön, inklusive småkustfiskare, mycket kritiskt. Internationella havsforskningsrådet, Ices, har under många år varnat för en total kollaps för flera av bestånden, och i flera delar av Östersjön är sillen och strömmingen nu akut hotade. Trots vetskapen om detta faktum fortsätter det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön som nästan uteslutande fiskar till djurfoder.
Herr talman! Trots dessa upprepade varningssignaler, minskade kvoter och totalt fiskestopp för till exempel torsk ser vi inga större tecken på återhämtning. Det råder, som jag har sagt tidigare, totalt fiskestopp vad gäller torsk. Ändå fångades över 10 ton torsk 2025 som en bifångst, framför allt vid fiske av plattfisk. Om vi ska komma åt dessa problem måste det till ganska radikala åtgärder: antingen totalt förbud mot fiske av plattfisk eller att man använder fiskeredskap som gör att torsken klarar sig.
Allt i havet hänger samman. Om vi ska komma till rätta med återhämtningen för torsken måste vi kraftigt minska eller helt upphöra med det storskaliga fisket av sill och skarpsill. Under 2025 fiskade svenska fartyg upp 27 200 ton skarpsill, varav över 90 procent gick till djurfoder. Samtidigt fiskades det upp cirka 32 000 ton sill och strömming. 75 procent av den fångsten gick till djurfoder. Endast 2 700 ton av dessa 32 000 gick alltså till kustfisket, som fiskar för humankonsumtion, det vill säga till tallriken.
Det finns faktiskt nationella möjligheter, inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik, att kraftigt minska fisket av sill och strömming till djurfoder i Östersjön. Vi socialdemokrater har på grund av den rådande situationen för både sill och strömming och torsk i Östersjön föreslagit att under en period pausa och helt förbjuda det storskaliga fisket, som i huvudsak ändå går endast till djurfoder, för att se och säkerställa om det är möjligt att få tillbaka livskraftiga bestånd av dessa för Östersjöns överlevnad helt avgörande fiskarter.
Om vi väljer att göra det, herr minister, minskar vi fisket med 55 000 ton och säkerställer foder till såväl torsk som lax och annan rovfisk som försörjer sig helt och hållet på sill och skarpsill. Min övertygelse är att man då skapar bra förutsättningar för en ganska snabb återhämtning av samtliga hotade bestånd.
Man kan exempelvis också välja att arbeta med fördelning av fiskekvoter, geografiska begränsningar samt strikt skydd av lekområden. Även tidsbegränsade fiskestopp blir fullt möjliga åtgärder att vidta nationellt.
Är ministern beredd att påbörja en förändring även av dagens kvotsystem till förmån för fiske för humankonsumtion?
Anf. 44 Hanna Westerén (S)
Herr talman! Jag vill tacka Tomas Kronståhl för denna viktiga interpellation.
Jag kan också säga tack till statsrådet. Jag skulle nämligen kunna citera stora delar av interpellationssvaret, eftersom det uttrycker så många viktiga ambitioner för Östersjön, som råkar vara det hav som jag som gotlänning bor mitt i.
I interpellationssvaret sägs det att havet ska stärkas till bättre hälsa och att fisket på ett hållbart sätt ska bidra till svensk livsmedelsförsörjning. Bestånden ska återhämta sig, och fisket ska förbli livskraftigt. Statsrådet säger själv att ”fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen” och att verksamheterna ska ”bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft, som är beroende av livskraftiga bestånd, långsiktigt värnas”.
Det låter alldeles enastående. Men givet det Tomas Kronståhl lyfte fram om gränsdragningen mellan stora och små aktörer och den lagstiftning som statsrådet pekar på i sitt interpellationssvar vill jag verkligen lyfta fram hur mycket den föreslagna lagstiftningen skulle försvåra för just det gotländska husbehovsfisket.
Peter Kullgren säger själv: ”Det kustnära fisket har oftast begränsad möjlighet att anpassa sitt fiske eller förflytta sig varför särskild hänsyn i förvaltningen är nödvändig. Ett förlorat kustfiske, och infrastrukturen som är knuten till detta, är svårt att återetablera. Det kustnära yrkesfisket och fiske för humankonsumtion är viktigt för en levande landsbygd och för en lokal livsmedelsproduktion och livsmedelsberedskap".
Detta gäller i allra högsta grad på Gotland, där man i generationer har bedrivit husbehovsfiske med nät. Länsstyrelsen i Gotlands län är i sitt remissvar otroligt tydliga med att om förslaget skulle bli lag slår det oerhört hårt mot det gotländska husbehovsfisket, som i så fall hädanefter är hänvisat till fiske med spö. Länsstyrelsen i Gotlands län uttrycker det så här: ”Länsstyrelsen avstyrker dock förslaget att frifiskerätten endast ska omfatta fiske med handredskap med motiveringen att det är en alltför ingripande åtgärd med negativa konsekvenser för ett traditionellt husbehovsfiske och därmed även en negativ påverkan på kulturhistoriskt värdefulla fiskelägen.”
Jag undrar: Ska vi ha det så här? Mycket av det som Peter Kullgren lyfte fram i sitt svar till Tomas Kronståhl är positivt och väldigt ambitiöst. Men gotländska husbehovsfiskare lyfter bland annat fram de gotländska fiskelägena och att behålla dem för framtida generationer men också att de bidrar substantiellt till en gotländsk livsmedelsförsörjning. Men de riskerar att försvinna med den här regeringens politik.
Peter Kullgren och Tomas Kronståhl lyfter upp att bestånden ska kunna återhämta sig. Det vill jag också. Ni får inte tro något annat. Men jag menar att just husbehovsfisket, som jag särskilt vill lyfta fram här i dag, inte hotar några bestånd. Hoten kommer från annat håll.
Jag undrar om Peter Kullgren är medveten om
att Gotland än så länge faktiskt har ett livaktigt husbehovsfiske, som jag skulle önska att vi bevarar och som tillför Sverige viktiga värden
att lagförslaget som nu är ute på remiss skulle kunna innebära en veritabel knockout på det gotländska husbehovsfisket och därmed på Gotlands livsmedelsförsörjning.
Anf. 45 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Det som Hanna Westerén frågar om är fiskelagsutredningen. Det är en utredning som den förra regeringen tillsatte och gav direktiv till. Så långt är det alltså Socialdemokraternas direktiv som ligger till grund för den.
Det betyder inte att regeringen kommer att besluta om allt som står i utredningen. Den bereds just nu, och vi kommer att återkomma till den i sak.
Det stämmer att regeringen har en ambitiös politik för Östersjön. Vi vill se ett friskare Östersjön. Och vi vill se snabbare återväxt i fiskbestånden.
Det småskaliga fisket utgör en livsnerv för väldigt många kustbygder och är särskilt prioriterat, delvis genom det jag nämnde tidigare.
Jag kan konstatera att regeringen har steppat upp arbetet för att vända utvecklingen i Östersjön, både genom nationella beslut – havsmiljöpropositionen är ett exempel – och via det påverkansarbete som sker i EU. Som bekant är en mycket stor del av fiskeripolitiken ett EU-gemensamt politikområde. Det är en verklighet som vi behöver förhålla oss till.
När det gäller fiskbeståndens status börjar ju inte historien 2022, när jag fick det här ansvaret. Vi har även haft att förhålla oss till konsekvenserna av tidigare regeringars handlingar. Jag misstror inte på något sätt den tidigare rödgröna regeringens avsikter – den regering som styrde när ledamoten Kronståhl kom in i riksdagen. Jag kan ändå konstatera att det har varit helt nödvändigt för oss att växla upp det här arbetet, till exempel påverkansarbetet gentemot andra, eftersom det är ett EU-gemensamt arbete.
Jag har haft östersjöfiskeministrarna på träff hos en småskalig fiskare i Gävle. Jag har varit med den nye kommissionären på ledamoten Westeréns vackra hemö Gotland, där vi träffade småskaliga fiskare och diskuterade de här frågorna. I Stockholm lyckades vi i höstas anordna ett ministertätt och kommissionärstätt högnivåmöte om just Östersjön. Vid alla de här tillfällena har vi lobbat för den svenska linjen: restriktiva kvoter, utvecklad vetenskaplig rådgivning och flexibla lösningar för det småskaliga fisket. Jag har faktiskt ansträngt mig för att hitta exempel från tidigare regeringar men har inte hittat några.
Kvoterna har under vår tid landat högre än vad vi hade önskat, men vi har påverkat dem i rätt riktning och värnat småskaligt fiske i förhandlingarna. Den som tar sig tid och jämför bakåt ser att kvoterna nu är lägre i förhållande till vetenskapliga råd än någon gång med den tidigare rödgröna regeringen. För första gången på länge markerade vi också med ett nej när vi fattade det förra beslutet.
Att vi nu enligt vetenskapen ser en viss förbättring när det gäller tillgången till stor strömming kanske är det allra viktigaste för de småskaliga fiskare som fiskar efter strömming. Men vi är långt ifrån vårt mål, och därför jobbar vi med en bredd av åtgärder. Bättre förvaltning av säl och skarv, ett trålförbudsområde och fortsatt arbete med handlingsplanen för att mer fisk ska bli mat är några få exempel.
Anf. 46 Tomas Kronståhl (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för bra ambitioner i många stycken och bra svar i vissa stycken.
Östersjön är kanske världens känsligaste hav. Övergödning, klimatförändringar och ett alldeles för hårt fisketryck har tillsammans pressat våra viktiga fiskbestånd till den bristningsgräns som vi i dag ser. Jag kan villigt erkänna att jag sedan jag kom in i riksdagen har jobbat intensivt med de här frågorna. Jag tror och hoppas att jag har lärt mig väldigt mycket på vägen och inte är vilseledd på något sätt. Jag har lärt mig att det här är nyckelarter för själva existensen av havets näringskedja. Om vi skulle förlora dem skulle konsekvenserna sträcka sig längre än till fisket. Ett hav utan liv vore ett fullständigt misslyckande för oss alla, inte minst för oss inom politiken.
Herr talman! Att göra allt vi kan för att rädda fiskbestånden i Östersjön är enligt min mening inte längre valbart eller valfritt utan helt nödvändigt. Detta är alltså ingen partipolitisk debatt utan en väldigt viktig debatt för Östersjöns överlevnad.
Jag anser att vi måste ta de varningssignaler vi får på allvar. Vi måste vägledas av fakta och vetenskap och inte tillåta att kortsiktiga vinstintressen får slå ut långsiktig hållbarhet, som i detta fall är helt avgörande för alla inblandade, både dem som önskar fiska i framtiden och dem som värnar ett levande hav. Hur vi agerar nu kommer att vara avgörande för om Östersjön i framtiden ska vara ett levande hav eller ett varnande exempel på vad som händer om vårt ansvar för åtgärder skjuts på framtiden.
Herr talman! Jag vill inte på något sätt stå här och kritisera regeringen eller ministern obefogat. Mycket har gjorts som gått i rätt riktning. Precis som ministern framhöll sa man nej till EU:s kvotbeslut för fisket i Östersjön 2026, eftersom även dessa kvoter var satta alldeles för högt med tanke på det bestånd vi har i Östersjön. Det var ett modigt och bra ställningstagande som visar att vi nu på allvar håller på att ställa om fiskepolitiken i Östersjön.
Tyvärr räckte inte argumentationen till för att ändra EU:s beslut. Därför är det nu viktigt att vi agerar så mycket vi kan nationellt och på hemmaplan, samtidigt som vi fortsätter att föra dialoger med våra grannländer för att åstadkomma en långsiktig gemensam strategi för ett hållbart fiske i framtiden.
Herr talman! Jag ser och känner ett allt starkare stöd för att ta krafttag nationellt och vidta de reella åtgärder som krävs för att rädda dessa viktiga fiskbestånd för framtiden. Jag ser och känner även ett mycket starkt stöd för ett skifte från dagens fiskeriförvaltning, där det till mycket stor del handlar om att fiska för djurfoder med stora pelagiska trålare, som i dag inte ens har möjlighet att landa sin fångst i några hamnar i Östersjöns vatten. Framtidens fiske måste vara mer fokuserat på humankonsumtion, det vill säga mat på tallriken.
En reform av kvotfördelningen är nödvändig för att säkerställa en bättre balans mellan förutsättningarna i havet och dagens fiskemetoder. Dagens kvotsystem gynnar tyvärr storskaligt industrifiske, som vi vet går till djurfoder. Framtidens fiskeflotta i Östersjön anser vi ska bestå av små och medelstora kustfiskare som landar sina fångster i Sverige. En större andel av kvoterna ska gå till mat. Outnyttjade kvoter bör inte nyttjas alls. Detta skulle på sikt öka möjligheterna för svensk förädling och försäljning, kanske till och med export av fisk som livsmedel.
Kan minister Kullgren tänka sig att tillsätta en utredning med experter och parlamentariker som får till uppgift att försöka ställa om till ett långsiktigt hållbart fiske för humankonsumtion i Östersjön?
Anf. 47 Hanna Westerén (S)
Herr talman! Jag har nu bara två minuters talartid. Tomas Kronståhl har lyft mycket som jag också tycker är viktigt. Jag tar mig friheten att än en gång fokusera på Gotland och det gotländska husbehovsfisket. Det oroar mig nämligen så mycket.
Peter Kullgren lyfter fram att lagförslaget är en frukt av ett tidigare regeringsdirektiv. Även om det är så hoppas jag att jag har lyckats förmedla vikten av att man även fortsättningsvis kommer att kunna fiska med nät på Gotland och att vi bevarar det gotländska husbehovsfisket för framtiden. Som både ministern själv och Tomas Kronståhl har lyft behöver det småskaliga kustfisket fler och särskilda insatser för att kunna leva vidare, eftersom konkurrenssituationen är så svår och Östersjön är så pressad.
Om vi skulle hamna i situationen att ett bestånd dör ut eller att de kvarvarande gotländska husbehovsfiskarna beslutar sig för att lägga näten på hyllan för gott är det förändringar som är irreversibla. Jag hoppas innerligt att det inte ska skrivas sådana kapitel i Östersjöns historia.
Jag förstår att Peter Kullgren har mött gotländska husbehovsfiskare. Det känns bra och viktigt. Jag vill därför avslutningsvis vädja till Peter Kullgren om att ha de gotländska husbehovsfiskarnas insatser för livsmedelsförsörjningen och för de hållbara bestånden på näthinnan när beslut fattas om en ny fiskelag.
Anf. 48 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Jag kan lova Hanna Westerén att detta finns tydligt på näthinnan i den vidare processen.
Det är svårt att hinna med allt jag vill säga i den här frågan, men jag ska försöka.
I Tomas Kronståhls första inlägg nämndes skarpsill, herr talman. Han sa att vi använder för lite av Östersjöns fisk till mat. Det stämmer. Vi borde göra mer. Men i Sverige har vi ingen tradition av att äta skarpsill, som man gör i många andra delar av Östersjöområdet. En del av landningarna finns det därmed inte avsättning för. När man fiskar är det generellt centralt dels att det finns landningskapacitet, dels att man har avsättning, det vill säga konsumenter som vill äta det man landar.
Här har vi en annan problematik med miljösituationen och miljögifterna som kan mätas i exempelvis sill och strömming. Vi har andra statliga myndigheter som garanterat med fog har satt gränser för hur mycket man kan konsumera.
Jag var i Nogersund i Sölvesborgs kommun i förra veckan och träffade fiskare där. Problemet var inte att man inte kunde ta upp fisk. Det var gott om strömming, sa den småskaliga fiskaren där. Det var helt enkelt gott om fisk. Problemet är att man i beredningsindustrin inte har avsättning för produkterna.
Vi har därför gett ett uppdrag att man ska se över detta med hälsorisker. Om vi lyssnar på fiskarna och beredningsindustrin i Nogersund kan vi konstatera att man under en ganska lång tidsperiod av mätningar inte har hittat gränsvärden som överstiger dioxinnivåerna.
När man har en rekommendation om att inte konsumera är det klart att stora kedjor följer de rekommendationerna från myndigheterna och från ideella intresseorganisationer. Det slår jättehårt mot den här typen av småskalig produktion som är så viktig. Vi jobbar på flera håll för att få till det. Det är en väldigt central del i helheten.
Som jag sa inledningsvis jobbar vi med fler åtgärder. Trålgränsen är utflyttad i ett försöksområde på 40 mil från norra Öland till Norra Uppland. Vi bereder underlaget vi fått för internationella samråd om en permanent utflyttning av båtar över 24 meter. Vi har gett HaV i uppdrag att ta bort eller drastiskt minska inflyttningsområdena innanför trålgränsen.
Det är regeringens absoluta övertygelse att vi behöver återhämtning av bestånden så snabbt som möjligt. Vi behöver därtill utveckla näringen längs hela värdekedjan från fisket till beredningsindustrin och till konsument och marknad. Här är det särskilt viktigt med de småskaliga fiskarna.
Det handlar också om fler åtgärder och uppdrag som syftar till att återställa kustfiskbestånden. Det är nu en del av Livsmedelsstrategin 2.0. Vi har gett flera uppdrag för att underlätta jakt på säl och skarv och så vidare.
Vid fördelning av kvoter tilldelas kustfisket kvot först utifrån principen att det ska kunna fiska fritt hela året. Vi har också under 2025 ändrat fördelningssystemet för regionalkvot så att regionalfartygen alltid har minst grundnivå. Sist fördelas kvoterna till det pelagiska systemet.
Jag kan också konstatera att 20 procent av sillkvoterna i Östersjön gick till kustfartyg och regionala fartyg 2020. Året som nu gick, 2025, var samma siffra 33 procent. Det kan också vara värt att notera.
Anf. 49 Tomas Kronståhl (S)
Herr talman! Det är en bra diskussion och ett bra samtal. Det är kanske inte så mycket debatt, utan vi för snarare ett samtal. Det är lite skillnad mot den förra debatten.
Det finns för tillfället ett stort engagemang. Det har skett väldigt mycket de senaste åren, inte minst med tanke på krigen, det som händer i Ukraina och allt sådant. Vi har sett att vi måste se över vår egen försörjningsförmåga. Vi har sett att vi måste ta vara på de livsmedel som finns både i hav och på land.
Vi ser också att gränsvärden ser allt bättre ut för fisken i Östersjön. Jämför vi oss till exempel med Finland har de där inte alls samma restriktioner som vi har för den fisken, utan de ser den som en väldigt god och fin föda. Vi får hjälpas åt att marknadsföra den svenska fisken på olika sätt.
Med en bred utredning när vi ändå ska se över kvotsystemet 2030, när det väl är dags att reformera det, skulle vi kunna ha ett färdigt förslag. Det handlar om hur man får till ett fiske som inte hela tiden ligger på gränsen till utfiskning. Det ska finnas en marginal – man kan kalla det beredskapsmarginal eller vad som helst. Vi sparar kanske 10–15 procent, så att vi aldrig hamnar i ett akut läge.
Jag är också med på linjen när det gäller förvaltning av säl och skarv. Vi måste se till att vi får igång den förvaltningen. Det skulle påskynda tillväxten av fiskbestånden och framför allt förbättra fiskemöjligheterna för de små kustnära fiskarna som fiskar med nät. De har i dag nästan inte möjlighet att fiska med nät.
Sedan tycker jag att ministern, regeringen och kanske vi andra också ska försöka att få till stöd för en återuppbyggnad av landningsställen och mottagningshamnar i Östersjön. Det bästa vore, herr talman, om man kunde få till det i någon form av kooperation där fiskarna själva är delägare i dessa mottagningsstationer så att de inte blir sålda till Danmark eller något annat.
Anf. 50 Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Herr talman! Stort tack till Tomas Kronståhl för en bra diskussion i viktiga frågor! Jag tror att fiskeridebatten över huvud taget tjänar på den tonen.
Vi har gjort många olika insatser och har arbetat hårt för att få ned fisketrycket. Jag ser kanske inte omedelbart att en utredning är den givna lösningen i det här läget. För vissa bestånd har det varit och är fortsatt akut. Det handlar snarare om att vi på sikt egentligen behöver göra tre saker.
Det handlar om att hålla nere kvoterna så mycket som möjligt på kort sikt. På medellång sikt handlar det om att vi måste få färre predatorer – säl och skarv – som nu äter betydligt mer är hela det svenska kustfisket. På lång sikt måste vi fortsätta att jobba med miljösituationen i Östersjön. Det är absolut nödvändigt. Sedan utesluter jag såklart ingenting.
Herr talmannen kan tro mig när jag säger att vi har tittat på alla möjliga olika infallsvinklar. För mig är resultat det viktiga. Det handlar om att vi håller kvoterna och tar upp så lite fisk som möjligt tills bestånden har återhämtat sig.
Ofta är de enkla lösningarna heller inte gångbara. Det är för enkelt att säga att vi ska förbjuda ett visst fiske. Jag delar inte bilden att det är något vi kan bestämma nationellt. Det går inte till så. Vi behöver komma överens eftersom det är en EU-gemensam politik.
Det är flera olika nationer som fiskar i Östersjön som skulle vara berörda. Det är tyvärr inte så enkelt. Det handlar om att hålla nere kvoterna.
Vi kommer att fortsätta att arbeta på och att värna fisket för matkonsumtion. Jag tackar för en god diskussion.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.