Semesterfattigdom för barnfamiljer
Interpellation 2024/25:739 av Sanne Lennström (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-08-08
- Överlämnad
- 2025-08-11
- Anmäld
- 2025-08-21
- Svarsdatum
- 2025-08-26
- Besvarad
- 2025-08-26
- Sista svarsdatum
- 2025-09-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Enligt statistik från SCB som publicerades i juli 2025 uppger 12 procent av befolkningen att de inte har råd att åka iväg på en veckas semester. Särskilt allvarligt är det för ensamstående mammor, där nästan var tredje inte har råd. Det här är en ökning jämfört med 2023.
SCB påpekar att siffrorna visar att även personer som har jobb kämpar. Det finns många berättelser från exempelvis undersköterskor som belyser verkligheten i att ett heltidsarbete i dag inte behöver innebära att du klarar av din ekonomi. Att ha ett arbete är viktigt, men denna undersökning visar att regeringens ensidiga fokus på så kallad jobblinje inte räcker till för att skapa ekonomisk trygghet för alla.
Att inte ha råd med semester är inte bara ett tecken på ojämlikhet – det är ett uttryck för ett samhälle där välfärden monteras ned. Semester är inte lyx, det är återhämtning och livskvalitet. Det handlar om barns rätt att få känna glädje, skapa minnen och få komma tillbaka till skolan i höst och berätta om något roligt de gjort. I dag ser verkligheten annorlunda ut. För många barn handlar sommaren om att avstå från mer än en veckas semester. Barnen avstår från det mest grundläggande – som en glass på stranden eller en utflykt för att åka en karusell.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Tenje:
Har statsrådet för avsikt att agera för att semesterfattigdomen ska minska, och i så fall – vilka konkreta åtgärder tänker statsrådet vidta för att fler barnfamiljer ska få råd med ett drägligt sommarlov?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:739
Webb-tv: Semesterfattigdom för barnfamiljer
Dokument från debatten
- Tisdag den 26 augusti 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:138
- Protokoll 2024/25:138 Tisdagen den 26 augustiProtokoll 2024/25:138 Svar på interpellation 2024/25:739 om semesterfattigdom för barnfamiljer
Protokoll från debatten
Anf. 38 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Sanne Lennström har frågat mig om jag har för avsikt att agera för att semesterfattigdomen ska minska och i så fall vilka konkreta åtgärder jag tänker vidta för att fler barnfamiljer ska få råd med ett drägligt sommarlov.
Regeringen har agerat för att stötta hushållen under en svår tid. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man väldigt tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett ökar mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de båda översta inkomstgrupperna.
Att föräldrar arbetar är den bästa försäkringen mot fattigdom. Det återspeglas i att det är ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där föräldrarna förvärvsarbetar. Under 2023 hade enbart cirka 2 procent av sammanboendehushåll med två förvärvsarbetande föräldrar en låg ekonomisk standard.
För att stärka hushållens köpkraft har regeringen lättat på skattebördan för svenska folket genom sänkt skatt på bland annat arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga löneinkomster och gör det mer lönsamt att arbeta. En familj med en polis och en sjuksköterska har omkring 9 000 kronor mer i plånboken i år tack vare vår budget och 23 000 kronor mer i plånboken jämfört med 2023.
För att stötta ekonomins återhämtning satsar regeringen i samband med vårändringsbudgeten på direkta konjunkturstimulanser på 5,8 miljarder kronor. Detta inkluderar bland annat riktade arbetsmarknads- och utbildningsinsatser för fler i jobb, ett tillfälligt förstärkt rotavdrag och satsningar på vägunderhåll och bostäder.
Under de senaste åren har roten till Sveriges akuta ekonomiska problem varit den höga inflationen. Flera av inflationens problem ligger fortfarande kvar, men vi ser också att andra effekter från omvärldshändelser tynger svensk ekonomi. Det är viktigt att stötta familjer i ett svårt ekonomiskt läge, så som vi har gjort. Vi återkommer vid behov i budgetpropositionen för 2026. Regeringen står helt och klart på hushållens sida.
Anf. 39 Sanne Lennström (S)
Fru talman! Enligt statistik från SCB som publicerades i juli månad uppger 12 procent av befolkningen att man inte har råd att åka på semester utanför hemmet. Särskilt allvarligt är det för ensamstående mammor – där är det nästan var tredje som inte har råd. Och det här är en ökning jämfört med 2023. SCB påtalar att siffrorna visar att även personer som har jobb kämpar. Det finns många berättelser som belyser verkligheten i att ett heltidsarbete i dag tyvärr inte innebär att man klarar sin ekonomi.
Jag vill verkligen understryka att vi socialdemokrater tycker att det är jätteviktigt att man har ett arbete. Men den här undersökningen visar att regeringens ensidiga fokus på en jobblinje inte räcker för att skapa ekonomisk trygghet för alla. En aktiv familjepolitik för det utgiftsområde som statsrådet är ansvarig för behövs också, och jag efterlyser en sådan politik i dagens debatt.
Gång på gång i denna kammare har jag ställt frågan både till statsrådet Tenje och till statsrådet Svantesson om Sveriges barnfamiljer har det tufft ekonomiskt. Jag har inte fått ett tydligt ja på den frågan av någon företrädare för regeringen, men för mig och barnfamiljerna är det uppenbart. Hyrorna har stegrats, matpriserna har skenat och så även räntorna. Barnfamiljerna blir extra sårbara därför att barnen växer ur kläder och säsongerna skiftar.
Ja, det är tufft för barnfamiljerna. Men även om jag inte har fått ett tydligt ja på min fråga har det i denna kammare och i medierna i stället lämnats många tips från regeringsföreträdare: att skaffa jobb, flytta, ta extra pass, försöka pruta på Ica, handla i billigare affärer och så vidare.
Även ministerns svar till mig här i dag tycker jag inte känns förankrat i verkligheten, för vägunderhåll betalar inte en födelsedagspresent till ett barn. Och jag frågar inte hur ekonomin har förbättrats för en polis och en sjuksköterska som lever tillsammans. Jag frågar om förbättringar för den ensamstående undersköterskan som har två barn.
Det blir väldigt tydligt i dag att regeringen inte står på hushållens sida, och jag har ett väldigt belysande argument för detta: Statsrådet Anna Tenje träffade inte Makalösa Föräldrar när de var här och demonstrerade utanför riksdagen. Det gjorde ingen av regeringsföreträdarna. Det gjorde inte heller några riksdagsledamöter för regeringspartierna. Varför inte? Jag tror att det är för att ni vet att er politik saknar väldigt mycket på det här området. Ni försämrar för ensamstående föräldrar, och alla fina ord i den här kammaren förändrar inte det.
Men jag och flera kollegor som också är här i dag gick dit. Många av oss gick dit, även från övriga oppositionspartier, för vi har en politik som vi inte skäms för på det här området. Vi lyssnade på berättelserna, och vi följde upp med flera samtal. Det var berättelser om silvertejpade handfat. Det var berättelser om te i stället för middag så att barnen kunde få mat och berättelser om att leka med sonen och hans plastdinosaurier samtidigt som man har ångest över om räkningarna för den här månaden kommer att kunna betalas. Det var även berättelser om mat som handlas på Klarna och ständig rädsla för kronofogden. Inte minst var det berättelser om oro inför sommaren, då det blir än värre när man också ska ha råd med en extra lunch.
Att inte ha råd med semester är inte bara ett tecken på ojämlikhet. Det är ett uttryck för ett samhälle där välfärden monteras ned, för semester är inte lyx. Det är återhämtning och livskvalitet. Min fråga till statsrådet är därför: Tycker statsrådet att det är rimligt att semesterfattigdomen ökar i Sverige? Om inte, vilka konkreta åtgärder förutom vägunderhåll tänker statsrådet vidta för att fler barnfamiljer ska få råd med ett drägligt sommarlov – även ensamstående?
(Applåder)
Anf. 40 Arber Gashi (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag hoppas att statsrådet har haft en bra sommar.
Vi talar i dag om barnens sommar och deras sommarlov. För oss socialdemokrater är det något av en hjärtefråga, för vi vet hur hårt det slår mot ett barn när familjens ekonomi inte räcker till, när man ser kompisar resa bort men själv får stanna hemma eller när man hör prat om utflykter, sommarkollo eller glass från kiosken men själv inte kan vara med.
Vi vet att vart tionde barn i Sverige lever i ekonomisk utsatthet. Andelen fattiga i Sverige har fördubblats sedan 2021 och är nu nära 7 procent av befolkningen. Omkring 700 000 personer klarar inte av att betala nödvändiga och basala utgifter. Arbetslösheten är rekordhög. Det är kvittot på moderatledd politik. Men bakom siffrorna finns verkliga barn som bär en klump i magen hela sommaren, barn som kommer tillbaka till skolan och inte vågar svara på frågan: Vad gjorde du på lovet? Den känslan av utanförskap präglar en hel barndom, och den får aldrig normaliseras i vårt land.
Fru talman! Sverige kan bättre. Vi socialdemokrater har lagt fram en mängd förslag under de senaste åren för att stärka barnfamiljernas vardagsekonomi. Vi har föreslagit höjt barnbidrag, ett stöd som når alla barnfamiljer och gör skillnad varje månad. Vi har föreslagit att stärka bostadsbidraget, för vi vet att hyran är en av de största och mest orosframkallande utgifterna för många familjer. Vi har föreslagit höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar, en rättvis skattesänkning som främst går till dem med lägst inkomster. Vi föreslog även lovlunch i skolan för att inga barn ska behöva gå hungriga när matsalen har stängt på sommaren. Det är konkreta förslag riktade till barnfamiljer som skulle ge fler barn en tryggare och mer jämlik vardag här och nu.
Allt detta har regeringen och statsrådet Anna Tenje konsekvent sagt nej till. Vid varje givet tillfälle har de i stället valt att sänka skatten för de allra rikaste.
Detta blir också ganska tydligt, fru talman, i det svar som lämnats på dagens interpellation. På frågan vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att fler barn ska få ett bättre sommarlov svarar statsrådet bland annat att man förstärker rotavdraget. De familjer som inte kan åka på semester ska alltså i stället kunna fokusera på en renovering. Hon nämner också satsningar på vägunderhåll.
Vidare säger hon att situationen inte är så illa för dem som bor i samboendehushåll, alltså hushåll där två vuxna är i par och arbetar. Jag förstår inte riktigt hur det hjälper ensamstående föräldrar som inte har planerat att hamna i den situationen eller inte är där frivilligt. Kanske har man flytt en våldsam partner. Är det dejtningsappar som ensamstående ska sätta sin tilltro till i stället för politiken?
Det är skillnaden mellan socialdemokratisk och moderat politik.
Fru talman! Regeringen ska snart lägga fram en budget för kommande år. Jag undrar genuint om statsrådet Anna Tenje ännu en gång kommer att prioritera samhällets rikaste grupper eller om landets barnfamiljer nu kommer att få sig mer till del.
(Applåder)
Anf. 41 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Flera av inflationens problem, som jag redogjorde för tidigare, ligger givetvis fortfarande kvar. Det är också tydligt att svensk ekonomi fortfarande påverkas negativt av effekter från omvärldshändelser. Dessa faktorer har tyngt många hushåll, och regeringen har därför agerat med full kraft för att både pressa tillbaka inflationen, som har grävt djupa hål i allas plånböcker, och samtidigt ge stöd till hushållen under denna svåra tid.
Man raljerar över sänkt skatt och att vi satsar på vägunderhåll eller för den delen skapar förutsättningar för rotavdraget. Det är för att man från Socialdemokraternas sida, fru talman, inte riktigt förstår hur samhället och ekonomin fungerar och hur tillväxten skapas. Allting hänger ihop. Sänkt skatt på arbete, sänkt skatt på pension, sänkt skatt på sparande, sänkt skatt på företagande och sänkt skatt på transporter liksom ökade anslag till vägunderhåll och byggnation ger fler jobb så att fler kan gå från bidrag till arbete eller kanske från deltid till heltid, vilket definitivt påverkar väldigt mycket.
För att lindra effekterna har regeringen också genomfört en skattesänkning för 2025 som innebär att en genomsnittlig familj, vilket en polis och en sjuksköterska ofta är, får 9 000 kronor mindre i skatt. Tjänar man mindre blir summan också något mindre, men det är i alla fall ett tillskott via den sänkta skatten som sammantaget gör att familjens ekonomi förbättras. Denna lättnad har vi kombinerat med riktade insatser för de hushåll som drabbats allra hårdast av den höga inflationen: de svagaste hushållen i samhället.
Detta arbete har haft tydlig effekt. Det är framför allt tiondelen av befolkningen med lägst ekonomisk standard som har fått den procentuellt sett största förbättringen, samtidigt som de två översta inkomstgrupperna procentuellt sett fått minst förbättring. Detta visar att regeringens politik på området är träffsäker.
Att stötta hushållen är inte en tillfällig insats utan ett långsiktigt åtagande. Regeringen kommer att fortsätta detta arbete så länge som det behövs. Vi återkommer vid behov i budgetpropositionen för 2026. Regeringen står på hushållens sida och kommer att fortsätta ta ansvar i en tid som fortsatt präglas av osäkerhet.
Anf. 42 Sanne Lennström (S)
Fru talman! Jag förstår mycket väl hur tillväxt skapas, eller hur man tror att tillväxt skapas. Jag har läst nationalekonomi. Men jag har också läst statsvetenskap och vet att det finns olika ideologier och därmed också olika partier i den här kammaren som har olika idéer om hur man skapar tillväxt.
Men det är inte det vi efterlyser här. Det vi efterlyser är en rimlig familjeekonomisk politik på utgiftsområde 12, som är statsrådets ansvar.
Vi efterlyser också trovärdiga exempel, som sagt. I all statistik, såväl den i regeringens budget som SCB:s, ser man att det är de ensamstående, framför allt de ensamstående mammorna, som haft det extremt tufft i den kostnadskris som vi har genomlevt. Det är sådana exempel vi efterlyser. Vi efterlyser inte tvåsamheten där en sjuksköterska och en polis lever ihop. Visst kan de också ha haft utmaningar. Det sticker jag inte under stol med. Men det är just de ensamstående som regeringen inte vill möta, inte vill samtala med och inte vill genomföra åtgärder för. Det är problematiskt.
En av de föräldrar som har det tufft trots att hon har ett jobb är undersköterskan Sandra. Hon berättar att det endast var tack vare hennes mamma som hennes barn i somras kunde åka karusell och få äta några glassar. Hon säger: ”Det är jobbigt att snart vara 40 år gammal och inte kunna stå på egna ben. Det känns taskigt mot min mamma att ta pengar från henne som hon borde spara till sin pension.”
Sandra är långtifrån ensam. Som sagt har nästan en tredjedel av alla ensamstående mammor inte råd med en veckas semester utanför hemmet. Lönen räcker inte till, trots ett heltidsjobb. Resultatet är att dessa mammor får dåligt samvete och känner sig extremt otillräckliga.
Sandra beskriver också att hon är livrädd för att braka ihop och bli sjukskriven en längre tid.
Barnen betalar kort sagt priset för den kostnadskris vi haft de senaste åren.
Det saknas dock inte förslag i Socialdemokraternas skuggbudget för att åtgärda situationen. Vi har flera förslag som vi hoppas att regeringen verkligen ser över inför sin egen budget.
Vi har gång på gång föreslagit åtgärder som skulle ha givit många tillskott till de ensamstående, exempelvis att införa ett reformerat bostadsbidrag i stället för att slakta tillägget i bostadsbidraget. I stället för att stärka ensamstående har regeringen aktivt valt att ta bort pengar från landets ekonomiskt mest utsatta familjer. Det är tondövt. Vi har även föreslagit ett höjt barnbidrag, något som skulle vara väldigt välkommet. Regeringen vägrar även här, så här långt. Vi är sist i Norden med en sådan satsning. Vi har också föreslagit lovlunch för att avlasta föräldrarna under lov.
Alla dessa åtgärder hade givit ett stort ekonomiskt utrymme till ensamstående, som hade lättat bördan och kanske givit en möjlighet till en bättre semestertid tillsammans med barnen.
I stället möts vi den här hösten av väldigt många nedslående berättelser som kommer oss till del. Vissa barn kommer till skolan med berättelser om kulglass, vattenland, lekland och semester. Andra barn har i bästa fall haft mor- eller farföräldrar som kunnat bidra med någonting så att de kunnat åka en karusell eller äta en glass. Men i värsta fall kanske barnen inte har sett så mycket mer än lägenhetens fyra väggar och en mamma med ångest över att det är extremt mycket extra kostnader för att barnen inte längre får lunch i skolan. Detta är inte det jämlika Sverige vi eftersträvar 2025.
Därför vill jag fråga statsrådet: Vad vill statsrådet Anna Tenje säga till alla dessa ensamstående mammor som lämnar en sommar full av ångest bakom sig? Och vad tänker regeringen göra konkret för att detta inte ska upprepa sig nästa sommar?
Anf. 43 Arber Gashi (S)
Fru talman! Statsrådet Anna Tenje menar att Socialdemokraterna inte vet hur tillväxt skapas – underförstått att Moderaterna har full koll på det. Då är det konstigt att vi ligger i bottenligan när det gäller tillväxt i Europa men toppar ligan när det gäller arbetslöshet – på tal om hur tillväxt skapas.
I en debatt som handlar om barnens förutsättningar för en dräglig sommar lyfter statsrådet upp rotavdraget som förslag. Det är ett förslag som även vi socialdemokrater hade med. Det är inte där vi skiljer oss åt.
Det som skiljer Socialdemokraterna och Moderaterna åt är att Moderaterna lägger en halv budget, det vill säga uppemot 30 miljarder, på skattesänkningar. Då har de inte längre råd att stötta barnfamiljer. Socialdemokraterna klarar av både och.
Även vi lägger fram förslag om skattesänkningar, ökad tillväxt och bostadsbyggande. Men vi förmår också se dem som står längst bak i kön, dem som Moderaterna inte alltid ser och som man inte vill möta när de står utanför riksdagen och kokar gröt.
Fru talman! Det finns en trend på sociala medier som går ut på att man ska försöka förklara något utan att säga rakt ut vad det är. Jag undrar om det är det som Moderaterna har gett sig in på när de svarat på den här interpellationen. Man vill förklara att man inte har en familjeekonomisk politik utan att säga det rakt ut. Då blir det förslag om rotavdrag och vägunderhåll i stället för att man förklarar vilka åtgärder man väljer att vidta för att lösa situationen här och nu för landets barnfamiljer.
Jag har inga anföranden kvar, men det har statsrådet. Jag hoppas få klarare besked.
Anf. 44 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Ledamoten lyfter själv i sin interpellation och även i sina anföranden fram problemet med exempelvis undersköterskor som trots heltidsarbete har svårt att klara sin ekonomi och åka på semester. Ledamoten menar att regeringens fokus på arbetslinjen inte räcker för att skapa ekonomisk trygghet.
Fru talman! Ledamoten har faktiskt delvis rätt. Hon har rätt i att alltför många heltidsarbetande, särskilt mammor, har alltför svårt att få sin ekonomi att gå ihop. Det är väldigt tydligt att alla de hårt arbetande kvinnor och män som trots heltidsarbete har svårt att få ekonomin att gå ihop inte får behålla frukterna av sitt eget hårda arbete.
Genomsnittslönen, fru talman, för en undersköterska är mellan 27 000 och 33 000, lite beroende på var i landet man bor och hur länge man har jobbat. För en undersköterska som tjänar ungefär 30 000 kronor i månaden och arbetar i min hemkommun Växjö betalar arbetsgivaren sammantaget 39 500 kronor i månaden i lön och arbetsgivaravgifter. Av dem går nästan 16 000 kronor till skatt. Kvar i plånboken finns cirka 23 500 kronor för undersköterskan.
Med regeringens politik får undersköterskan behålla mer av sina egna pengar. Bara i detta exempel utgör jobbskatteavdraget 3 000 kronor extra i månaden, något som annars hade gått till skatt. Vad än andra ledamöter säger är jobbskatteavdraget något som Socialdemokraterna konsekvent har röstat emot varje gång här i kammaren.
Det är väldigt lätt, fru talman, att tala om självklarheter, som att varje svenskt barn borde få äta glass en varm sommardag. Men det är uppenbarligen helt omöjligt för Socialdemokraterna att låta mamman till barnet få behålla tillräckligt mycket av sin egen lön för att köpa glass. Ska det bli någon glass i Socialdemokraternas Sverige måste den betalas kollektivt genom höjda bidrag. Det här rimmar väldigt väl med den socialdemokratiska devisen att alla ska få höjda bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön.
Får man behålla 3 000 kronor extra via jobbskatteavdraget om man är undersköterska i Växjö har man dock inte lika stor tur om man är undersköterska och bor exempelvis i Stockholm. Socialdemokraterna har inte bara sagt nej till jobbskatteavdraget här i kammaren, utan när de sitter vid makten i Stockholm har de dessutom höjt skatten kommunalt och regionalt, höjt avgiften på SL-kortet och dessutom försämrat bussförbindelserna så att det blir svårt att ta sig till och från jobbet. Då är det riktigt tufft. Men det är klart att höjer vi bara bidragen tillräckligt mycket kanske mamman ändå har råd med glass till sina barn.
Så arbetar dock inte vår regering. Vi har stöttat hushållen genom flera riktade skattesänkningar med fokus på låg- och medelinkomsttagare, där behovet är som allra störst. Och vi kommer att fortsätta göra det så länge det behövs, för regeringen, fru talman, står på hushållens sida.
Anf. 45 Sanne Lennström (S)
Fru talman! Om jag velat diskutera skattepolitik hade jag kunnat skriva en interpellation till finansministern. Jag förstår att statsrådet vill ta ut svängarna. Men vi efterlyser som sagt en familjeekonomisk politik här. Jag vill prata om barnbidrag och tillägget till bostadsbidraget, men det känns som att vi hela tiden rör oss runt det och pratar om en massa andra saker.
Jag behöver dock inte undvika den politiken – tvärtom. Det är inte Socialdemokraternas värsta mardröm att sänka skatten för personer som tjänar lite. Problemet är att regeringens förra budget hade fokus på att sänka skatten för rika människor.
Man kan inte ha en total avsaknad av familjeekonomisk politik. Om statsrådet läser sin egen budget kan hon se att det står väldigt tydligt att familjeekonomisk politik gör situationen bättre för landets ekonomiskt mest utsatta barnfamiljer. Men om man inte har en sådan politik får det de konsekvenser som vi har pratat om i dag: ångest och plastdinosaurier, te i stället för middag och sådant som vi verkligen inte vill ha i vårt land.
Jag konstaterar att vi nog inte kommer särskilt mycket längre i den här debatten. Jag hoppas dock att jag har fel och att jag får se mycket av den här varan i höstbudgeten så att situationen blir bättre för landets ensamstående. Jag tackar för dagens debatt. På återseende!
Anf. 46 Statsrådet Anna Tenje (M)
Fru talman! Jag tackar båda ledamöterna för debatten. Den ger ändå mycket energi. Men jag blir något förvånad när interpellanten, som är nationalekonom, säger att hon önskat att vi kunde diskutera familjeekonomisk politik men inte skatter. Det gör mig lite förvirrad. Har inte skatter på det egna arbetet någon påverkan på familjepolitiken i Socialdemokraternas värld?
Av lönen är förutom hyran den skatt man betalar den största delen pengar som man inte själv får behålla. Om inte skatten är intressant att diskutera för Socialdemokraterna när man talar om familjeekonomisk politik – att kunna leva på sin lön, kunna försörja sig själv och dessutom kunna köpa glass till sina barn eller åka på semester – förstår jag att vi ibland pratar förbi varandra.
Den bästa vägen ut ur fattigdom är att ha ett arbete att gå till. Därför måste vi se till att fler går från bidrag till arbete, att fler går från deltid till heltid och att fler personer i vårt land får behålla mer pengar i plånboken av den hårt och surt förvärvade lön som de själva har tjänat in. Att fler kan stå på egna ben och försörja sin familj är också det bästa sättet att vaccinera barnen mot ett fortsatt utanförskap så att de inte ärver sina föräldrars utanförskap. De ska kunna stå på egna ben, skaffa sig en utbildning, ett arbete att gå till och en karriär och kunna utvecklas till sitt bästa jag. De ska kunna leva på sin egen lön.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.