Särskilda köer till svensk sjukvård
Interpellation 2019/20:124 av Karin Rågsjö (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2019-11-13
- Överlämnad
- 2019-11-13
- Anmäld
- 2019-11-14
- Sista svarsdatum
- 2019-11-27
- Svarsdatum
- 2019-12-10
- Besvarad
- 2019-12-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Prioriteringar i vården ska bygga på tre principer: 1) Människovärdesprincipen: alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. 2) Behovs- och solidaritetsprincipen: resurserna bör fördelas efter behov. 3) Kostnadseffektivitetsprincipen: vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och förhöjd livskvalitet, eftersträvas.
Svensk hälso- och sjukvård får ett allt större inflytande från näringslivet, försäkringbolag etcetera. Många ser detta som problematiskt utifrån det uppdrag som svensk hälso- och sjukvård har.
Svenskt Näringsliv, Almega, försäkringsbolagen och utländska riskkapitalbolag ser nu att de, genom 73-punktsprogrammet (S, C, L och MP) fått oceaner av möjligheter att investera och få en rejäl avkastning i den svenska välfärden.
När jag ringer min gynekolog finns två möjligheter: dels för försäkrade, dels för oförsäkrade. I dagens hälso- och sjukvård finns en utveckling mot sammanblandning mellan den offentligt finansierade vården och de tjänster som tillhandahålls genom försäkringsbolagen. Detta kan komma att rubba förtroendet för den offentligt finansierade vården och drabba den enskilda patienten. Det säger bland andra SMER, Statens medicinsk-etiska råd.
Det är den enskildes hälsotillstånd som ska avgöra vårdinsatsen, aldrig den enskildes försäkringstillstånd. En person som har ett större vårdbehov ska alltid prioriteras före en person med ett mindre vårdbehov. I dag har ca 660 000 svenskar en privat sjukvårdsförsäkring. De flesta är personer som anses särskilt viktiga för olika arbetsgivare som tecknar försäkringen. Detta är normalt dessutom en löneförmån. Det är inte förenligt med principen om vård efter behov och på lika villkor att man genom en sjukvårdsförsäkring kan komma före till bättre vårdkvalitet och tillgänglighet inom ramen för den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Ett parallellt sjukvårdssystem som innebär att patienter vars vård är offentligt finansierad och utförd missgynnas i förhållande till patienter med en sjukvårdsförsäkring. Lönsamma bolag som rekryterar personal till privatvården kan inte samtidigt arbeta heltid i den offentliga vården. Minskar antalet patienter i offentligt utförda vårdenheter minskar också enhetens budget.
Kan det verkligen stämma att det offentliga gynnas av privata sjukvårdsförsäkringar? Och varför förs argumentet fram av just dem, till exempel Svenskt Näringsliv, som vill sänka skatten på arbete, ägande och företagande?
Blir vårdköerna kortare bara därför att vissa får en snabb gräddfil? Långa köer i en livsmedelsaffär blir inte kortare för de flesta om en kassa reserveras för vip-kunder. På samma sätt fungerar det i sjukvården. De privata försäkringsbolagens reklam säger att du ska bli försäkringstagare för då får du vård snabbare än den som inte är försäkrad. Det är själva poängen – du ska komma fram snabbare än andra. Den offentliga sjukvårdsbudgeten blir heller inte större av att kommersiella vinstintressen ökar.
För att få likvärdiga skattevillkor skulle den av arbetsgivarna tecknade försäkringen anses som en löneförmån. Sådana förmåner ska förmånsbeskattas likt andra förmåner. Organisationen Svensk Försäkring skrev då brev till Skatteverket. Viljan att betala skatt är inte särskilt stor hos vissa. Man ville ta bort 40 procent av beskattningen. Skatteverket fixade omedelbart deras önskemål. Anser regeringen att detta är acceptabelt?
Det finns i varje land ett begränsat utbud av sjukvårdsresurser: vårdcentraler, sjukhus, läkare, sjuksköterskor med mera. Om en läkare behandlar en försäkringspatient betyder det per definition att hen inte behandlar en offentligt finansierad patient, något som läkaren kunde ha gjort i det ögonblicket. Vi talar om risk för undanträngning.
Skatteviljan antas minska hos den som köper en privat sjukvårdsförsäkring och därmed betalar två gånger för sin sjukvård, dels via skatten, dels via försäkringen.
Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar är kostnadsdrivande. Bland annat skapas en kravkultur där patienterna/kunderna vill få ut maximalt av sin försäkring såsom fler utlåtanden av fler specialister (second opinion). Samtidigt har de privata vårdgivarna intresse av att sälja så mycket sjukvård som möjligt. Lägg därtill försäkringsbolagens administrativa kostnader för att skadereglera och kontrollera att folk talar sanning i sina hälsodeklarationer eller andra avtalskontroller. Steg mot en sjukvård liknande USA blir inte billigare.
Den offentligt utförda vården tyngs ekonomiskt alltmer. Det är svårt för arbetslösa, sjuka och andra utsatta grupper att teckna privata sjukvårdsförsäkringar om de inte är fullt arbetsföra, varför den offentligfinansierade vården får ta hand om en allt större andel kostnadskrävande patienter. Privata utförare kan finansiera sina overheadkostnader med offentliga medel och därmed öka sin lönsamhet och sina avkastningsmål. Allt mäktigare bolag pressar det offentliga, förutom förmånsbeskattningen av privata sjukvårdsförsäkringar ser vi nu köpslåendet om Lundby sjukhus i Västra Götaland.
Omfattande hälsodeklarationer eller krav på att den försäkrade är fullt arbetsför är ett viktigt sorteringsinstrument för att få lönsamsamhet i aktiebolagen. Internationella erfarenheter visar att bolagen först vill ha många kunder och stor marknadsandel. I steg två kommer allt hårdare tillämpning av de finstilta paragraferna för att de försäkrade inte ska få ersättning på grund av påstådda missar enligt avtalet.
Argumentet att försäkringar skulle leda till kortare väntetider för alla är väldigt svagt. Flera studier pekar i motsatt riktning. I en rapport från London School of Economics menar man att det inte finns några bevis för att privata vårdförsäkringar skulle lindra trycket på den offentligt finansierade vården. Samma rapports slutsatser tyder på att när gränsen mellan offentlig och privat vård inte är klart definierad finns en risk för att de offentliga resurserna snarare kan gå till att subventionera vården för de med privata försäkringar.
I en rapport från OECD menar man också att privata vårdförsäkringar snarare genererar ökad total vårdkonsumtion än en avlastning för den offentliga vården. Vården blir mer tillgänglig för de försäkrade – men inte för andra.
För oss i Vänsterpartiet är det helt avgörande att vården ges efter behov och inte efter vilken kö du står i. I många länder över hela världen går människor ut i protester mot de ökade klassklyftorna vilket de som driver på för ökade klassklyftor bör notera.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
- Kommer ministern att vidta åtgärder för att systemet med privata sjukförsäkringar ska vara förenligt med den svenska hälso- och sjukvårdslagen: sjukast först?
- Kommer ministern att verka för att de stora privata intressen som finns inom området privata sjukförsäkringar (vårdbolag och försäkringsbolag) inte undergräver finansieringen av den offentligt utförda sjuk- och hälsovården?
- Kommer ministern inom regeringen att verka för att sjukvårdsförsäkringar betalda av arbetsgivare förmånsbeskattas på normalt sätt?
Debatt
(7 Anföranden)Interpellationsdebatt 2019/20:124
Webb-tv: Särskilda köer till svensk sjukvård
Dokument från debatten
- Tisdag den 10 december 2019Kammarens föredragningslistor 2019/20:48
- Protokoll 2019/20:48 Tisdagen den 10 decemberProtokoll 2019/20:48 Svar på interpellation 2019/20:124 om särskilda köer till svensk sjukvård
Protokoll från debatten
Anf. 1 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag tackar Karin Rågsjö för en intressant och verkligt viktig interpellation.
Karin Rågsjö har frågat mig om jag kommer att vidta åtgärder för att systemet med privata sjukförsäkringar ska vara förenligt med den svenska hälso- och sjukvårdslagen. Karin Rågsjö har vidare frågat mig om jag kommer att verka för att de stora privata intressen som finns inom området privata sjukförsäkringar inte undergräver finansieringen av den offentligt utförda hälso- och sjukvården samt om jag kommer att verka för att sjukförsäkringar betalda av arbetsgivare förmånsbeskattas på normalt sätt.
Grundprincipen i svensk hälso- och sjukvård är att vården ska ges efter behov och på lika villkor för hela befolkningen. Det är den enskildes hälsotillstånd som ska avgöra vårdinsatsen, aldrig den enskildes betalningsförmåga. En patients betalningsförmåga ska inte få påverka väntetidens längd eller vårdens grundläggande kvalitet inom ramen för den helt eller delvis offentligt finansierade vården. Avvikelser från målet om en god vård efter behov och på lika villkor är inte bara allvarliga för de patienter som känner en oro för att de ska bli förfördelade. Långvariga och systematiska avsteg från detta mål undergräver även tilliten till och förtroendet för välfärdssystemet.
Privata sjukvårdsförsäkringars betydelse i förhållande till det gemensamma hälso- och sjukvårdssystemet har i begränsad utsträckning varit föremål för djupare analys eller forskning. Därmed vet vi inte så mycket om och i så fall hur förekomsten av privata sjukvårdsförsäkringar påverkar den offentliga hälso- och sjukvården, det vill säga även huruvida innehavare av privata sjukvårdsförsäkringar får företräde framför de patienter som förlitar sig på den offentligt finansierade vården. Regeringen kommer inte att acceptera en sådan utveckling.
Så sent som i april 2017 lämnade regeringen en proposition till riksdagen som innehöll förslag som syftade till att privata försäkringspatienter inte ska kunna gå förbi i kön till den offentligfinansierade vården. Tyvärr fanns inte en majoritet i riksdagen för de förslag som regeringen lämnade, och därför kunde dessa inte genomföras vilket är olyckligt.
Det är viktigt att patienter känner förtroende för vården och att vård ges efter behov och i rätt tid. För att det ska vara möjligt behöver tillgängligheten i vården öka och väntetiderna kortas. Ökad tillgänglighet till vård behöver genomsyra alla de reformer på hälso- och sjukvårdsområdet som regeringen prioriterar under mandatperioden. Regeringens samlade tillgänglighetsarbete omfattar flera delar, och omställningen till en god och nära vård är en del i arbetet. Regeringen har under 2019 beslutat om flera överenskommelser med SKL för en ökad tillgänglighet till hälso- och sjukvården, bland annat en ny och uppdaterad kömiljard.
Regeringen har nyligen lämnat förslag om ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229), och från den 1 juli 2018 har skattefriheten för förmån av hälso- och sjukvård i Sverige som inte är offentligt finansierad slopats. Detta innebär till exempel att om en arbetsgivare tillhandahåller en sådan förmån ska den anställde förmånsbeskattas för förmånens värde.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen kommer att följa utvecklingen på området.
Anf. 2 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Vi har en hälso- och sjukvårdslag som bygger på tre principer.
Den första är människovärdesprincipen som ska värnas - alla människors lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
Den andra är behovs- och solidaritetsprincipen - att resurserna bör fördelas efter behov.
Den tredje är kostnadseffektivitetsprincipen.
Detta är hälso- och sjukvårdslagen som kort sagt innebär sjukast först och jämlik hälsa.
När jag ringer till min gynekolog som råkar vara privat och ligga inom regionen finns det två ingångar, dels en för försäkrade, dels en för oförsäkrade. Så ser det numera ut hos de privata vårdgivare som finns i Stockholm.
Vi i Vänsterpartiet reagerade självklart också när kliniken Hedda Care öppnade förra veckan. Den är helt privat med hutlösa priser. Men detta är bara en del i en större utveckling som vi kan se med privata cancerförsäkringar, privat cancervård och så vidare. Detta sker nu i ganska rask takt. Vi är mycket oroade över detta, eftersom det innebär att människor helt enkelt går före vårdkön.
Vi kan i dagens hälso- och sjukvård se att det finns en utveckling mot en sammanblandning av den offentligt finansierade vården och de tjänster som den försäkrade får av försäkringsbolagen. Detta kan förstås rubba förtroendet. Det har Statens medicinsk-etiska råd tagit upp. Vem kan man lita på?
Näringslivet, försäkringsbolag och vårdbolag har ett allt större inflytande på hälso- och sjukvården. Timbro är förstås mycket glada över det.
Svenskt Näringsliv, Almega, försäkringsbolagen, utländska riskkapitalister och vårdbolagen ser nu att det genom 73-punktsprogrammet, som regeringen har tagit fram tillsammans med Liberalerna och Centern, blir ett större tryck på pedalen för ett större inflytande för just det privata näringslivet. En av klausulerna i 73-punktsprogrammet lyder nämligen: Den enskildes valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen. Därför behövs en mångfald av aktörer och goda villkor för enskilt drivna verksamheter inom välfärden som underlättar den enskildes aktiva val.
Här finns de privata cancerförsäkringarna och så vidare. Vi är därför mycket oroade över utvecklingen.
En person som har ett större vårdbehov ska alltid prioriteras före en person med ett mindre vårdbehov. I dag är det ungefär 660 000 svenskar som har en privat sjukförsäkring. Detta är alltså ingen liten fråga.
Det är inte de försäkrade som vi vänder oss mot, utan vi vänder oss mot systemet som kan tillåta detta. Det är ett system som innebär att man kan köpa sig tjänster och gå förbi andra, vilket sker i dag - bokstavligen varje dag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
De privata försäkringsbolagens reklam säger att om man har en privat sjukförsäkring går man före; det är hela finessen med privat sjukförsäkring.
Vi ska inte ha det the american way, och Timbro ska inte styra vår välfärd, tycker vi i Vänstern.
Fru talman! Jag skulle önska att statsrådet var lite mer precis med den fråga som jag ställde först: Kommer ministern att vidta åtgärder för att systemet med privata sjukförsäkringar ska vara förenligt med den hälso- och sjukvårdslag som vi har?
Anf. 3 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag tror faktiskt att inte bara Karin Rågsjö och jag själv utan väldigt många blev ganska upprörda när Hedda Care slog upp dörrarna och Camilla Läckberg mycket stolt berättade vad man nu skulle kunna erbjuda kvinnor som inte tyckte att de fick en tillräckligt god vård.
Det är ändå positivt att det fanns en ilska och en upprördhet, så att detta inte bara slinker förbi i vårt system som någonting som är naturligt och som hör hemma där - utan tvärtom. Denna upprördhet tycker jag säger rätt mycket om att uppställningen för vårt välfärdssystem och för vår sjukvård är väldigt grundmurad i Sverige.
Jag ska inte ta för mycket tid för att beskriva det förslag som lades fram i riksdagen förra mandatperioden. Men Karin Rågsjö känner väl till att vi lade fram ett förslag som just innebar att man inte skulle kunna sammanblanda offentligt och privat finansierad sjukvård. Detta förslag gick inte igenom i riksdagen, vilket jag verkligen beklagar.
När det däremot handlar om hela debatten om privata sjukförsäkringar lade jag till i mitt svar att jag verkligen tackar Karin Rågsjö för att hon lyfter fram frågan. Jag tror nämligen att det är mycket viktigt att vi diskuterar och mycket tydligt visar att hälso- och sjukvården är någonting som är själva grunden för hela förtroendet för välfärden. Om inte hälso- och sjukvården fungerar när man verkligen behöver den, hur ska man då kunna lita på att välfärden generellt fungerar? Därav mitt svar när jag försökte beskriva vilka olika insatser vi gör för att människor ska uppleva att de kan lita på den offentligt finansierade sjukvården.
Jag vill lite kort kommentera januariavtalets inriktning. Karin Rågsjö uttryckte en oro för att det skulle kunna gå i en riktning mot mer privat försäkrad sjukvård. Jag ser det inte så och kommer inte att släppa igenom sådana förslag. Det är inget som vi på något sätt är överens om. Övriga partier som står bakom januariavtalet får tala för sig. Men som socialdemokratisk socialminister är jag definitivt inte beredd att medverka till förslag som innebär att vi får mer av privata sjukförsäkringar. Vilka möjligheter vi har att gå i en annan riktning avgörs inte minst av kammarens sammansättning.
Även om inga moderater deltar i denna debatt vill jag ändå säga att det bekymrar mig väldigt mycket att ett stort parti, och så här långt det ledande oppositionspartiet i Sverige, till viss del - i olika arbetsgrupper - öppnar upp för mer försäkringsbaserade lösningar för den svenska sjukvården. Det må vara att det mest handlar om ungdomsförbundets ordförande, men jag har inte hört särskilt många andra vuxna företrädare tala emot detta. Dessutom har Irene Svenonius i Region Stockholm öppnat upp för detta. Hon menar att försäkringslösningar kan vara en idé som skulle kunna förbättra kvaliteten i den svenska hälso- och sjukvården.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag delar absolut inte denna uppfattningen. Jag tycker att vi ska vårda och fortsätta att utveckla den modell som vi så framgångsrikt har byggt upp. Detta ger människor trygghet. Det ska vara en jämlik hälso- och sjukvård. De paragrafer och delar av hälso- och sjukvårdslagen som Karin Rågsjö inledningsvis citerade är otroligt centrala, och jag ska göra allt jag kan för att stå upp för dem.
Anf. 4 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Det gläder mig att statsrådet och jag är relativt överens i frågan, i alla fall här och just nu. Det finns enormt mycket kapital bakom den försäkringsdrivna vården som vi talar om. Vi har sett det ske specifikt i Stockholm. Där har man länkar och affärsmässiga band mellan försäkringsbolag och privata vårdbolag.
Detta är på olika sätt väldigt kostnadskrävande eftersom en kravkultur skapas. Patienterna kan få ut maximalt av sin försäkring genom att få flera utlåtanden, att flera specialister ska titta på deras hälsotillstånd och så vidare. Samtidigt har de privata vårdgivarna ett intresse av att sälja så mycket sjukvård som möjligt.
Om man i dag är sjuk, arbetslös eller äldre är det omöjligt att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. I stället får den offentligt finansierade vården ta hand om de lite mer skröpliga. De andra snikar bara förbi men får samtidigt ta del av vår välfärd, fast bakvägen.
Den offentligt finansierade vården måste bli så bra, precis som statsrådet säger, fru talman. Då skulle vi slippa ha avarter som exempelvis att man tecknar privata sjukvårdsförsäkringar eller att det finns privata cancerkliniker. Men fram till dess måste vi titta på den verklighet som vi befinner oss i.
Fru talman! Som statsrådet säger finns det ett parti som driver denna fråga och som har öppnat dörren, nämligen Moderaterna. Om man tittar lite närmare bland de motioner som skrivits finns också sverigedemokrater som tycker att detta är himla käckt. Trots att de tycker sig utgöra folkets parti är det egentligen näringslivets parti.
I ett land finns ett begränsat utbud av vårdresurser och sjukvårdsarbetare, såsom läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, liksom vårdcentraler. Om en läkare till viss del tar hand om patienter som har privat sjukförsäkring blir kön längre för oss andra som inte har en sådan försäkring. Det finns en risk för undanträngning.
De som argumenterar för sjukförsäkringar säger att det finns en otrolig förmån i detta, eftersom man då kan minska väntetiderna för alla andra. Så ligger det inte till, vilket har visat sig i olika studier. Det finns ingen påverkan på detta, det vill säga att vårdförsäkringar skulle lindra trycket på den övriga vården. I stället visar andra undersökningar att den totala vårdkonsumtionen ökar, vilket man kan förstå i och med alla de som vill ha extraundersökningar.
För oss inom Vänstern är det helt avgörande att vården ges efter behov och inte efter plånbokens storlek. Jag tycker att man kan se att detta på olika sätt har börjat glida iväg. Vi är också oroliga, fru talman, över regeringens nya allierade. De företräder ju de privata möjligheterna på ett helt annat sätt genom den så kallade valfriheten. Det kan innebära att man öppnar dörren. Vi kan nog se nu att man öppnar dörren på ännu vidare gavel för privata initiativ, privat finansiering och så vidare. Det kan helt enkelt gå väldigt raskt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Min andra fråga handlade om huruvida statsrådet kommer att verka för att de stora privata intressen som finns inom området privata sjukförsäkringar inte ska kunna undergräva finansieringen av den offentligt utförda hälso- och sjukvården. Finns det några möjligheter att göra någonting?
Anf. 5 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag ska inte ägna för mycket tid åt Region Stockholm, utan tycker att det är viktigt att Stockholmsföreträdare själva tar debatten och får försvara sig. Men självklart är detta en region som i mycket är ett experiment i den meningen att det finns många vårdval och privata aktörer. Jag säger inte att de är privat försäkrade. Men i Stockholm finns det slags vårdval där man får in privata aktörer. Vad man där rustar för och hur man tänker sig framtiden kan jag inte svara på, men jag kan se vad som händer.
Låt mig gå in lite mer på Karin Rågsjös fråga. Jag tycker inte att vi ska förstatliga svensk hälso- och sjukvård. Jag tror inte att det sammantaget skulle ge varje enskild patient bättre tillgänglighet och bättre kvalitet eller att professionen skulle uppleva att man kan påverka verksamheten och vara med och utveckla den på ett bättre sätt. Tvärtom är det viktigt att vi kan anpassa svensk hälso- och sjukvård utifrån målgrupp och var i landet man befinner sig. Det ser väldigt olika ut. Jag tänker inte bara på förväntningar, utan det ser olika ut vad gäller avstånd, möjligheter att rekrytera, samverkan och så vidare.
En sak vill jag dock understryka. När man talar om privata försäkringslösningar är det inte bara för att man tror att man ska få en bättre kvalitet. Det handlar också mycket om den vridning som vi har fått i debatten och diskussionen om svensk hälso- och sjukvård, nämligen att man tolkar sina egna behov. När man gör en bedömning och känner att man mår dåligt och behöver träffa någon från vårdprofessionen för att få ett samtal, kanske läkemedel eller någon annan form av behandling är det såklart tufft för oss alla att möta detta. Vi vill ju se till att varje enskild medborgare och patient blir tagen på allvar. Å andra sidan har vi utmaningen att störst behov ska gå först. Detta är det som bekymrar mig allra mest när det gäller den pågående hälso- och sjukvårdsdebatten.
Låt mig säga något om det absolut största problemet med privata sjukvårdsförsäkringar, och jag vänder mig kanske inte direkt till Karin Rågsjö utan till eventuella lyssnare. Det är det faktum att det inte är behoven som styr, utan man har köpt någonting och försäkrat sig för att i olika sammanhang kunna dra nytta av det. Att teckna en sådan försäkring är en historia i sig. Vad kostar premien för någon som har en sjukdomsbild i släkten? Vad kostar en försäkring för ett barn som är för tidigt fött eller för någon som är kroniskt sjuk?
Det finns skrämmande exempel från länder som har privata försäkringar. Där kan man se att människor avstår från vissa delar av försäkringen för att de tänker att de kan ta dem när de väl blir sjuka, men då blir avgiften desto större.
Kanske är sådana lösningar som privata sjukvårdsförsäkringar står för något som verkligen kan komma att segregera i ett vårdsammanhang och verkligen göra att de som har de största behoven inte har råd med vård utan får på något sätt stå sitt kast. Dit ska vi inte komma. Jag ska göra mitt allra yttersta för att se till att vi inte kommer till denna ytterlighet och att vi inte tar några steg på vägen dit.
Anf. 6 Karin Rågsjö (V)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det gläder mig att vi nästan är på samma bana.
Vi i Vänstern är ganska oroliga för denna fråga. Karin Svanborg-Sjövall är vd för näringslivets tankesmedja Timbro. Hon har sagt så här: I en stor lågkonjunktur kommer vi att tvingas till mycket tuffa prioriteringar, och då kommer diskussionen om hur välfärden ska finansieras att komma igång på allvar.
Det finns alltså väldigt många som står bakom hela privatiseringsvågen och de avarter som vi har sett, till exempel Hedda Care, privata cancerkliniker, barnförsäkringar - you name it. Dessa försäkringar exploaterar ju också oro.
Det blir också att shoppa vård, fru talman. Precis som statsrådet säger är det en viss grupp av personer som shoppar vård. Om man är extra orolig kan man genom denna typ av försäkring gå till läkare lite oftare än man skulle behöva.
Det är oroväckande att det är så många med starkt kapital som står bakom dessa funderingar. Hur ska vi möta det? Detta är en jätteviktig fråga; det är verkligen en framtidsfråga. Det kan gå undan, specifikt om det finns ett parti - det vill säga Moderaterna - som kommer att driva denna fråga på ett eller annat sätt.
Jag hoppar över till frågan om skattevillkor.
Vi tog ett beslut om att den typ av förmån som en privat sjukförsäkring är ska förmånsbeskattas, men organisationen Svensk Försäkring skrev då till Skatteverket. Viljan att betala skatt är minimal i denna grupp. Man vill ta bort 40 procent av beskattningen, och Skatteverket fixade det omedelbart efter detta önskemål.
Fru talman! Anser statsrådet att detta är acceptabelt? Där hände det ju någonting på vägen som man inte hade tänkt på.
Anf. 7 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag känner inte till den situation som Karin Rågsjö avslutade med, så jag kan inte svara på den frågan här.
Jag gjorde dock ett intressant besök hos min norska kollega för någon vecka sedan för att resonera lite grann om Norges primärvård och hälso och sjukvård. Det är intressant att se hur man i Norge, där man har ett annat styre, tittar på Sverige och konstaterar att man inte vill ha in vinstdrivande privata aktörer eftersom man är orolig för vad detta kan leda till. Samtidigt har man ett fastläkarsystem och mycket annat som är intressant, men man har ändå dragit en gräns som man är angelägen om att inte kliva över.
Jag har inget emot att titta på dessa exempel, men jag tror att Karin Rågsjö och jag är överens om att det krävs politiska majoriteter för den typen av stora förändringar.
Låt mig avsluta med att säga hur viktigt det är att leva som man lär. Inför denna interpellationsdebatt har frågan om privata sjukvårdsförsäkringar fått en viss cirkulation i sociala medier. Det finns säkert också en och annan som lyssnar på denna debatt som tror att politiker har sina egna försäkringar och lever sina egna liv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill verkligen ta tillfället i akt att säga att det inte är så. Oavsett om man är statsråd eller riksdagsledamot går man till samma hälsocentraler som alla andra. Man går till samma tandläkare, går på samma mammografi, gör samma livmoderhalscancerscreening och så vidare. Jag tror att det är viktigt att slå fast detta, för det är en otroligt viktig del av tilltron till vårt välfärdssystem att politiker och de som fattar beslut lever som de lär och att man upplever att den hälso- och sjukvård som finns för alla i detta land är till just för alla.
Så ser det inte ut om vi ser oss om i världen; då bygger man upp sjukvårdssystem medan de som fattar besluten själva löser det hela på ett annat sätt. Det inger inget förtroende. Jag vill verkligen understryka hur viktigt det är att vi har en fantastisk hälso- och sjukvård samt hur viktigt det är att vi själva talar om denna. Den är offentligt finansierad efter behov, och så ska det fortsätta att vara.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

