Sänkningen av aktivitetsstödet
Interpellation 2025/26:183 av Ardalan Shekarabi (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-11-20
- Överlämnad
- 2025-11-22
- Anmäld
- 2025-11-25
- Svarsdatum
- 2025-12-05
- Besvarad
- 2025-12-05
- Sista svarsdatum
- 2025-12-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Den 17 november publicerade Dagens Nyheter en artikel med rubriken ”Sänkt aktivitetsstöd drabbar tusentals: Pang bom, fem tusenlappar bort”. Enligt artikeln kommer omkring 86 000 av ungefär 116 000 personer som är långtidsarbetslösa och som får aktivitetsstöd nu i november att få mindre pengar i plånboken. Enligt artikeln kan det röra sig om upp till 5 000 kronor mindre i månaden efter skatt. Och de som drabbas hårdast är de som har haft ett långt arbetsliv och har betalat till a-kassan i decennier.
Sedan de nya reglerna i a-kassan, med en brantare avtrappning, trädde i kraft har röster höjts från personer som har drabbats. En man, 62 år, vittnar om att han måste leva på 11 600 kronor efter skatt samtidigt som hyran för hans lägenhet är 9 000 kronor. En annan man, 45 år, som även han är orolig för hur han nu ska klara sig ekonomiskt och klara av att betala hyran.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Johan Britz:
Vad är ministerns och regeringens analys av förändringarna av reglerna gällande a-kassan och dess påverkan på personer som har aktivitetsstöd, och avser ministern att vidta några åtgärder utifrån sin analys?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:183
Webb-tv: Sänkningen av aktivitetsstödet
Dokument från debatten
- Fredag den 5 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:46
- Protokoll 2025/26:46 Fredagen den 5 decemberProtokoll 2025/26:46 Svar på interpellation 2025/26:183 om sänkningen av aktivitetsstödet
Protokoll från debatten
Anf. 106 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Ardalan Shekarabi har frågat mig om min och regeringens analys av förändringarna av reglerna gällande akassan och dess påverkan på personer som har aktivitetsstöd och om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min analys.
Jag vill börja med att tacka Ardalan Shekarabi för att han tar upp denna viktiga fråga.
Alla som kan jobba ska jobba. Det är hela grunden för vårt välstånd och för människors möjlighet till frihet och att forma sina liv. Alla kan dock förlora sitt arbete. För den som gör det måste det finnas ekonomiskt stöd under omställning mellan arbeten.
Förslaget till den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring baseras i stort på de förslag och bedömningar som lämnades i betänkandet Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen (SOU 2020:37).
Efter förslag från regeringen biföll riksdagen i juni 2024 propositionen En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster (prop. 2023/24:128). Av propositionen framgår de konsekvenser som förslagen i propositionen bedöms innebära. Det har också upprättats en konsekvensutredning i samband med att regeringen beslutade om aktuella förordningar.
Det nya regelverket för arbetslöshetsförsäkringen och förändringarna av aktivitetsstödet trädde i kraft den 1 oktober. Övergången till de nya reglerna sker på olika sätt för olika ersättningssökande. För vissa blir det en direkt övergång. För andra kommer det att ta längre tid.
Den nya arbetslöshetsförsäkringen baseras på inkomster och skapar förutsättningar för fler att omfattas av en försäkring vid arbetslöshet. Den bidrar också tydligare till omställning mellan arbeten genom att ersättningen trappas ned enhetligt med tiden i arbetslöshet.
Även inom aktivitetsstödet har omställningsprincipen stärkts genom att det införts ett nytt tak för den ersättningsgrundande inkomsten och en successiv nedtrappning av ersättningsnivån. Därtill har regeringen beslutat om en höjning av grundnivån i aktivitetsstödet, en nivå som varit oförändrad under lång tid.
Regeringen följer utvecklingen av utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsstödet.
Anf. 107 Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman, ärade statsråd! Just nu får vi i tidningar runt om i Sverige läsa om människor, ofta äldre arbetslösa, som får sin ersättning – sitt aktivitetsstöd – sänkt till en nivå som innebär att de tvingas sälja sina begränsade tillgångar, kanske sin bil, och börja fundera på att sälja sin bostad därför att de vet att de inom kort kommer att vara beroende av försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag.
Det är inte 1, 2, 10 eller 100 – det är 86 000 personer, enligt Försäkringskassan, som får sänkt aktivitetsstöd. Många av dessa människor är äldre arbetslösa.
Jag är 47. Det ärade statsrådet är 50. Vi har ingen aning om var vi står i livet när vi är 61, fru talman. Det kan mycket väl vara så att vi som nu är på toppen av arbetsmarknaden står där sårbara, 61 år gamla, och letar efter jobb men nekas jobb efter jobb. Så ser nämligen verkligheten ut i dagens Sverige.
Detta är människor som har gjort rätt för sig. Merparten har jobbat, slitit och betalat sin akasseavgift. De har gjort sin del. Men när staten ska stå för sin del, när de ska få den ekonomiska trygghet som krävs, sänker staten ersättningen för just äldre långtidsarbetslösa.
Jag är övertygad om att statsrådet får samma typ av brev som jag får från hundratals långtidsarbetslösa som är desperata. Statsrådet vet nämligen bättre än jag, eftersom statsrådet leder Arbetsmarknadsdepartementet, att situationen inte har blivit bättre sedan beslutet om sänkningen fattades 2024. Det är betydligt svårare för de äldre arbetslösa att få jobb i dag än för två år sedan. Det är 100 000 fler som blivit arbetslösa under den här mandatperioden.
Jag ville ge statsrådet en chans att komma till riksdagen och meddela att regeringen nu ser dessa 86 000 svenskar – de finns; de är av kött och blod – och att regeringen nu är beredd att göra något för den här gruppen. Jag var beredd att komma till riksdagen i dag för att räcka ut en hand till statsrådet och höra om vi tillsammans i riksdagen kan göra något för att rädda dessa 86 000 människor så att vi inte tvingar in 86 000 svenskar i beroende av försörjningsstöd och socialbidrag de kommande veckorna och månaderna. Jag fick dock inget sådant svar, och det är beklagligt.
I slutändan, fru talman, är vi alla sårbara. Det kan vara jag eller statsrådet som om tio år drabbas av en sådan här situation. Det borde vara en påminnelse till oss alla om vår ömsesidighet. De människor som gjort rätt för sig och stått upp för Sverige förtjänar respekt, och med respekt följer ekonomisk trygghet den dag man blir arbetslös.
Jag vill återigen ge chansen till statsrådet. Har regeringen tagit fram nya analyser utifrån uppgifterna i medierna? Är statsrådet redo att vidta några åtgärder för att dessa 86 000 äldre arbetslösa inte ska hamna i beroende av försörjningsstöd hos kommunernas socialtjänster?
(Applåder)
Anf. 108 Ciczie Weidby (V)
Fru talman! Jag vill först kommentera den ändring i akassereglerna som Johan Britz tycker är så bra, det vill säga att det är inkomsten som gör att man tar sig in i systemet. Den är givetvis djupt orättvis, särskilt mot mina kamrater inom Handels och Hotell- och Restaurangfacket som har ganska låga inkomster. Därför hade arbetad tid givetvis varit det mest rimliga sättet att ta sig in i akassan.
I går ställde jag frågan till statsministern varför han försvarar och tycker att det är bra med en politik som gör människor fattiga. På kvällen fick jag sedan ett mejl från en Hans – tack så jättemycket för ditt mejl, Hans!
Han säger: Jag är en av de där 86 000 som du försökte företräda i dag. Tack för att du försökte få statsministern att förstå hur det är att vara arbetslös! Men det verkade som att du talade för döva öron.
Mejlet går vidare med att han har jobbat och betalat skatt och akasseavgift i över 40 år men att han nu som i ett trollslag förlorar 2 500 kronor i månaden – till att börja med på en inte alldeles för stor ersättning heller, säger han.
Han fortsätter: Nu får jag 13 500 för 23 dagar. Till jul får jag ungefär 11 000 för 20 dagar.
Så här är det för många. Han har varit utan jobb i tre år. Då tänker man: Men kära värld, hur kan du ha varit utan jobb så länge? Jo, det är väldigt svårt att få ett jobb när man är 60 år fyllda och har sökt jättemånga jobb hela tiden. Ibland får man ett: Tack, kul att du sökte hit, men nej tack, och så vidare. Det är tragiskt.
Han avslutar: Det kanske är lika bra att Kristersson skickar med ett självmordspiller, för det här kommer att ta död på folk ändå så som de håller på. Hoppas att Kristersson är den som får anmäla sig till Arbetsförmedlingen efter valet. Och det håller man ju med om.
Frågan är vad arbetsmarknadsministern vill säga till de här personerna som är gamla och har funnits med och betalat till systemet väldigt länge men som behandlas som ingenting.
Själv är jag bara 51. Men allting går ju i rasande fart, och snart är jag också 55-plus och kommer att ha skitsvårt att få ett jobb.
Den här politiken med att jaga människor på det här sättet, att bara göra dem fattiga, att skapa ett system som bara jagar, visar på en människosyn, en ideologi och en syn på människors förmåga eller vilja att ta sig ut på arbetsmarknaden som är jättesorglig.
Min fråga är: Vad skulle du vilja säga till Hans och alla andra som gör sitt bästa för att få ett jobb men inte får det och straffas för det?
Anf. 109 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Vi kan börja lite bakifrån. Den tidigare arbetslöshetsförsäkringen byggde på arbetad tid. Den var krånglig och innebar en tung administrativ börda för arbetsgivare, akassor och arbetslösa. Uppgifter om arbetad tid är även osäkra och svåra att kontrollera i efterhand. Risken för fel och felaktigheter var betydande.
Det tidigare kvalificeringsvillkoret, det så kallade arbetsvillkoret, bidrog till att arbetslöshetsförsäkringen fungerade som en allt-eller-inget-försäkring. Det fanns behov av ett kvalificeringsvillkor med bättre träffsäkerhet, men också av att enskilda på ett enklare sätt skulle kunna förutse sitt försäkringsskydd.
Införandet av uppgifter om inkomst i arbetsgivardeklarationer på individnivå innebar nya möjligheter att modernisera, förenkla och effektivisera arbetslöshetsförsäkringen, stärka arbetslinjen och motverka felaktiga utbetalningar.
Det bästa vi kan göra för arbetslösa är att hjälpa dem att bryta arbetslösheten. Den enskilt viktigaste insats som vi kan göra för att hjälpa människor att bryta arbetslösheten är att erbjuda utbildningar som leder till jobb, inte minst yrkesutbildningar.
Jag har en uppmaning till alla som ställer frågan: Vad ska jag göra när jag är arbetslös? Jag har varit arbetslös en tid. Då är mitt svar: Det är supertufft att vara arbetslös – vi kan återkomma till det. Det är också farligt att vara arbetslös. Vi måste bryta arbetslösheten, och det bästa sättet att bryta arbetslösheten är genom utbildningar som leder till jobb.
Det finns jobb i Sverige, men det finns inte kompetens för alla de jobben. Jag tänker framför allt på att fler behöver våga ta den där yrkesutbildningen som kanske är något annat än det man har jobbat med tidigare. Den kan finnas på yrkesvux. Den kan finnas inom arbetsmarknadsutbildningen. Den kan finnas på folkhögskola. Den kan finnas på yrkeshögskola. Men ta en utbildning! Prata med Arbetsförmedlingen! Vilka yrken är det som efterfrågas? Busschaufförer efterfrågas i alla svenska arbetsmarknadsregioner. Ställ frågan till Arbetsförmedlingen: Vilka yrken efterfrågas där jag bor?
Se till att gå en utbildning som leder till jobb! Det är mitt absolut viktigaste råd till alla människor som känner att de har väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Anf. 110 Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Har statsrådet missförstått vilken interpellation den här debatten avser? Vi pratar om äldre arbetslösa som är nära pensionsålder, som kanske har ett eller två år kvar till pension och som får sitt aktivitetsstöd sänkt så att de måste sälja bil och bostad. Är statsrådets rekommendation till 63-, 64- och 65-åringar som den här månaden får sitt aktivitetsstöd chocksänkt att de ska gå yrkesutbildningar för att byta yrkesbana? Jag vet inte hur jag ska respondera på inlägget.
Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshet just nu. 100 000 fler har blivit arbetslösa under de senaste tre åren, och arbetslösheten har fortsatt att öka de senaste månaderna. Hur kan då regeringen inte vidta några åtgärder för att hjälpa gruppen äldre långtidsarbetslösa utan i stället fokusera på att sänka deras ersättningsnivå till en nivå som inte går att leva på, så att de tvingas in i socialbidragsberoende ett par år före pension? Är det verkligen värdigt i landet Sverige?
Fru talman! Det är okej om Sverigedemokraterna svek sitt löfte och genomförde sänkningen av akassan och aktivitetsstödet; det de före valet lovade att de inte skulle göra. Men Liberalerna då – det parti som en gång hette Folkpartiet och jobbade med mitt parti för att bygga upp trygghetssystemen efter andra världskriget, så att vi skulle visa respekt för löntagare i Sverige? Vi skulle ha ett samhälle präglat av värdighet. Hur kan Liberalerna acceptera att den politik som just nu i dagarna förs fram puttar 86 000 personer in i försörjningsstöd ett eller några år innan de går i pension? Kan detta vara värdigt i vårt samhälle?
Jag tänkte använda min talartid, fru talman, till att läsa upp några exempel eftersom det verkar som att statsrådet inte riktigt tar emot den verklighet som just nu skildras i svenska medier.
Här följer några uppmärksammade vittnesmål i medierna.
Sven, 62 år: Tidigare hade jag maxbeloppet på 1 005 kronor i dagpenning. Nu är det under 700 kronor. Jag måste nu leva på 11 600 kronor efter skatt. Hyran för min tvåa är 9 000 kronor.
Paul Schmidt, 54 år: Han fick sin ersättning sänkt med nästan 3 000 kronor utan förvarning. Det är också en aspekt; de har inte fått en förvarning om sänkningen.
Ensamstående mamma i södra Sverige: Jag liksom många andra har förlorat möjligheten att betala för boende och mat. Jag söker jobb varje dag, skickar hundratals ansökningar och besöker arbetsgivare – men inget händer. Utan stöd från staten har jag och min dotter hamnat i en ohållbar situation.
En annan person: Jag är en kvinna på 62 år, högskoleutbildad – lyssna här, statsrådet – och YH-utbildad. Jag har ett funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Med det sagt kämpar jag i mitt jobbsökande med åldersdiskriminering, ohälsa, låg självkänsla, konkurrens på arbetsmarknaden, ingen egenmakt, beroende av myndigheter, ständig oro och stigmatisering mot långtidsarbetslösa. Hur ska man klara sig på 365 kronor per dag, eller knappa 6 000 kronor i månaden?
Det här är verkligheten i ett av världens rikaste länder. Det är inte värdigt. Agera! Förändra detta!
(Applåder)
Anf. 111 Ciczie Weidby (V)
Fru talman! Precis som Shekarabi sa tidigare häpnar man lite grann över att tipset till 60-pluspersoner ska vara att skaffa sig en yrkesutbildning. Det är att vara långt ifrån verkligheten, att inte träffa eller känna långtidsarbetslösa. Man ser ordet långtidsarbetslös och föreställer sig en klump med lata människor som inte vill göra rätt för sig.
Detta är lite grann det som präglar den här regeringens arbetsmarknadspolitik, eller brist på arbetsmarknadspolitik. Människor måste anstränga sig mer; de är lata. Hungriga vargar jagar bäst och så vidare. Det är djupt cyniskt, och det är inte värdigt. Dessutom är det samhällsekonomiskt helt vansinnigt. Man flyttar bara kostnaderna någon annanstans; om dessa människor inte kan betala sin hyra får de väl vara på gatan. Det är inte någon annans problem, utan allt är ditt eget problem. Man ser inte hur systemen straffar ut och gör människor fattigare.
Sverige är på väg att ännu mer bli världens mest ojämlika land med en jättestor skillnad mellan dem som har och dem som verkligen inte har. De verkligt fattiga personerna ökar i antal hela tiden i vårt samhälle. Det är fruktansvärt.
Jag önskar att arbetsmarknadsministern nu ska säga: Hm, det här blev lite fel. Vi gör om, och vi gör rätt.
(Applåder)
Anf. 112 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! När blev det Socialdemokraternas politik att människor över 60 år ska leva på bidrag resten av arbetslivet? Det förakt för utbildning och omskolning som ledamoten ger uttryck för förvånar mig. Jag trodde att vi var helt överens om att vidareutbildning, kompletterande kunskaper, att söka en utbildning som leder till ett jobb, där det finns en arbetsgivare i andra änden som efterfrågar din kunskap, är vägen framåt – inte att människor ska leva på bidrag under lång tid, vilket verkar vara Socialdemokraternas politik av i dag.
Fru talman! Jag är mycket bekymrad över det jag hör.
Det har tidigare ställts en sakfråga om eventuellt inflöde till försörjningsstöd. Jag kan bara konstatera att av den konsekvensutredning som upprättades vid beslut om förordningar som antogs med anledning av lagen om ny arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomst framgår att kommunernas kostnader för försörjningsstöd för hela reformen sammantaget beräknas vara oförändrade.
Anf. 113 Ardalan Shekarabi (S)
Fru talman! Det låter på statsrådet som att det pågår någon form av desinformationskampanj i svenska medier, med tanke på att det rapporteras varje dag i nationella medier och i lokala medier om att människor puttas från aktivitetsstöd in i försörjningsstöd.
Fru talman! Nu tänker jag säga följande, och jag tror att ledamöter i kammaren har gjort detta säkert fem gånger i debatter med statsrådet: Arbetslöshetsförsäkringen, akassan, är en försäkring, delvis finansierad av medborgare – frivilligt och av dem själva. Det är inget bidrag. Det är en försäkring, precis som statsrådet förhoppningsvis har en hemförsäkring. Skillnaden är att vi är överens om att akassan delvis finansieras gemensamt eftersom vi vill ha ett solidariskt samhälle, så att den som drabbas av arbetslöshet inte ska bära risken helt själv. Vi har en ömsesidighet i försäkringen.
Att statsrådet gång efter gång, säkert för tredje gången i kammaren, kallar arbetslöshetsförsäkringen för ett bidrag är ett hån mot alla de människor som gör rätt för sig och betalar sin akasseavgift, det vill säga tecknar försäkringen i tron att staten ska hålla sitt löfte den dagen de drabbas av arbetslöshet och behöver nyttja försäkringen.
Det som arbetsmarknadsministern, regeringen och Sverigedemokraterna just nu gör mot äldre långtidsarbetslösa genom sänkningen av aktivitetsstödet är som om ett privat försäkringsbolag skulle sänka och kraftigt försämra villkoren i villaförsäkringen när villan börjar brinna. Det är exakt det som händer just nu.
Fru talman! Jag använder mina sista sekunder av talartid åt att påminna statsrådet om att akassan inte är ett bidrag. Det är en försäkring.
(Applåder)
Anf. 114 Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L)
Fru talman! Låt mig då påminna interpellanten om att det han har interpellerat om är aktivitetsstödet och att hans senaste inlägg handlade om aktivitetsstödet, inte om akassan.
Jag kan också konstatera att akassan till ungefär 75–80 procent finansieras av skatteintäkter, inte av avgifter.
Jag beklagar verkligen att Socialdemokraterna inte tar långtidsarbetslöshet och långvarig passivitet på allvar. Att vara arbetslös länge, i mer än tolv månader, som Arbetsförmedlingen definierar som långtidsarbetslöshet, innebär ett successivt nedbrytande av en människa. Risken för att missbruka alkohol, risken för psykisk ohälsa och risken för suicid ökar med tiden man är arbetslös.
Det gäller även dem som är över 60 år. Även de som är över 60 år måste komma i arbete. Även de som är över 60 år kan behöva gå en kompletterande utbildning för att komma närmare arbetsmarknaden och leva upp till de förväntningar och krav som arbetsgivare ställer.
Svaret kan inte vara att de som är över 60 år ska leva på bidrag tills de går i pension. Det är en fattigdomsfälla, men det är också en sjukdomsfälla.
Tack så mycket för den här diskussionen!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.