Samarbetet i Norden
Interpellation 2024/25:165 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2024-10-28
- Överlämnad
- 2024-10-29
- Anmäld
- 2024-11-05
- Svarsdatum
- 2024-11-12
- Besvarad
- 2024-11-12
- Sista svarsdatum
- 2024-11-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Jessica Rosencrantz (M)
I den säkerhetspolitiska situation som vi befinner oss i är det avgörande att ha ett nära och förtroendefullt samarbete med våra nordiska grannar. Det nordiska samarbetet är därför kanske viktigare än någonsin.
Reaktionerna blev kraftiga tidigare i år efter ett uttalande från Sveriges Nordenminister om Färöarnas självständighet. När det stod klart att den svenska regeringen inte bjudit in Grönland, Åland och Färöarna till det nordiska toppmötet i Stockholm har Grönlands regeringschef beslutat att sätta samarbetet på paus. I samband med Nordiska rådets session i Reykjavik hände det igen att Grönland, Åland och Färöarna inte blev inbjudna.
Sverige är i år ordförande i Nordiska ministerrådet och har därmed ett särskilt ansvar över processerna i ministerrådet. Det är därmed det svenska ordförandeskapet som mer än andra länder kan svara på vad som händer i samarbetet i Norden.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Jessica Rosencrantz:
- Hur bedömer statsrådet möjligheterna till förbättrat samarbete inom Norden efter de aktuella händelserna?
- Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att förbättra samarbetet inom Norden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:165
Webb-tv: Samarbetet i Norden
Dokument från debatten
- Tisdag den 12 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:28
- Protokoll 2024/25:28 Tisdagen den 12 novemberProtokoll 2024/25:28 Svar på interpellation 2024/25:165 om samarbetet i Norden
Protokoll från debatten
Anf. 43 Statsrådet Jessica Rosencrantz (M)
Herr talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag bedömer möjligheterna till förbättrat samarbete inom Norden efter vad hon kallar aktuella händelser samt om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra samarbetet inom Norden.
Jag instämmer med Eva Lindh i att det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin. När regeringen för ett år sedan presenterade det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet konstaterades att ett allt närmare nordiskt samarbete är avgörande för våra länders gemensamma välstånd och resiliens. Det osäkra omvärldsläget och Finlands och Sveriges steg in i Nato har bidragit till att ytterligare stärka banden inte bara inom Norden utan runt hela Östersjön. Det är genom att stå tillsammans som vi blir starkare och tryggare.
Under året har det svenska ordförandeskapet prioriterat att stärka konkurrenskraften och drivit på för en grön och digital omställning. Vad som också utmärkt det svenska ordförandeskapet är ett tätare erfarenhets- och kunskapsutbyte i frågor där vi ser gemensamma nordiska utmaningar, såsom organiserad brottslighet och beredskapsfrågor.
Inom ramen för ministerrådet har vi fortsatt att stärka samarbetet kring beredskap inom vård och omsorg, livsmedelsförsörjning samt transporter och infrastruktur. Till exempel antog de nordiska jordbruks- och landsbygdsministrarna vid sitt möte i Karlstad i juni en deklaration om stärkt och fördjupat samarbete om beredskapsfrågor, robusthet och resiliens inom fiske och akvakultur, jordbruk, livsmedel och skogsbruk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sverige och Danmark har enats om ett reviderat Öresundsavtal. Det nya skatteavtalet är bra för svensk tillväxt, för alla de tiotusentals pendlare som dagligen tar sig över Öresund och för alla danska och svenska företag som vill investera i våra länder. Vi samarbetsministrar har antagit ett program för fri rörlighet i Norden som stärker vårt gemensamma arbete med att identifiera och riva gränshinder. Vi har tagit viktiga steg mot att undanröja hinder för nordisk integration i den digitala världen när det gäller identitetsmatchning och kommunikation mellan våra medborgare och myndigheter i andra nordiska länder.
Det här är bara några av de områden inom vilka vi stärkt samarbetet inom Norden.
Liksom ledamoten är jag ganska nyligen hemkommen från Nordiska rådets session i Reykjavík, och jag kan konstatera att det nordiska samarbetet är dynamiskt och alltjämt högt prioriterat i de nordiska länderna. Regeringen uppskattar Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang och aktiva roll i Nordiska ministerrådet och beklagar att Färöarna och Grönland valde att inte delta i möten de var inbjudna till.
Anf. 44 Eva Lindh (S)
Herr talman! Man kan förstås undra varför undertecknad ställer samma fråga igen, och som en förklaring kan jag säga att vi ju har fått en ny Nordenminister. Jag vill välkomna statsrådet till det nya uppdraget. Precis som statsrådet berättade var vi båda på plats i Reykjavík för Nordiska rådet, och det var lite grann de känslor som kom där som gjorde att jag ville ställa frågan till den nya samarbetsminister som Sverige har och få höra funderingar om det läge som vi är i.
För att de som sitter och tittar ska förstå detta vill jag ge något slags bild av vad det är som har hänt och varför jag ställer frågan om det nordiska samarbetet. Det som har hänt - åtminstone under den senare tiden, kanske sedan ett halvår tillbaka eller så - är att Grönlands regeringschefer har bojkottat Nordiska rådet. Det är mot bakgrund av, hänvisar man till, att den svenska regeringen inte bjöd in Grönland, Åland och Färöarna till ett nordiskt toppmöte i Stockholm tidigare i somras. Man bjöds inte heller in senare, ganska nyligen, till detsamma.
Det handlar dock även om ett uttalande som gjordes av den tidigare Nordenministern. Jag vill inte på något sätt be statsrådet att recensera detta uttalande, för det tror jag vore förmätet. Det är alltså inte det jag frågar efter. Men den tidigare svenska Nordenministern svarade på ett uttalande på ett sätt som uppfattades som väldigt negativt av flera i det här samarbetet - framför allt om Färöarna och Grönland.
Både uttalandet och att man inte har bjudits in till samarbeten har lett till att Grönland har bojkottat samarbetet inom Nordiska rådet. Det är taggigt och sårigt för Färöarna, vilket också är den bakgrund vi har, och vad som har hänt det senaste halvåret har spelat roll. Det är bakgrunden till min fråga.
Det vi också lever i, vilket jag tror att vi är flera som instämmer i, är att det nordiska samarbetet kanske är viktigare än någonsin. Vi befinner oss i en väldigt svår situation på många olika sätt, och det är med länder som med grannar som bor nära varandra: När man befinner sig i en svår och tuff situation är grannarna viktiga. Det samarbete man har med grannar och det stöd och den trygghet man har i grannar blir ännu mer avgörande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det jag talar om är naturligtvis det osäkra internationella läge vi befinner oss i, med krig i vår närhet och att vi inte riktigt vet vad som kommer att hända efter valet på andra sidan Atlanten. Det här säkerhetsläget påverkar Sverige väldigt mycket, och det påverkar Norden väldigt mycket - men det påverkar även Grönland och Färöarna väldigt mycket. Allt det här gör att jag är bekymrad över risken att vi inte kan komma över den situation vi har hamnat i, och det är därför jag ställer frågan till Nordenministern om hon kan dra några slutsatser av detta. Jag undrar också: Vart ska vi framåt, och vad behöver vi göra?
Anf. 45 Statsrådet Jessica Rosencrantz (M)
Herr talman! Jag håller verkligen med om det ledamoten säger om att det nordiska samarbetet kanske är viktigare än på mycket länge. Om jag tar på mig hatten som EU-minister kan jag se att vi också i det sammanhanget jobbar allt närmare och mer gemensamt mellan de nordiska länderna, liksom ibland i Norden-Baltikum, i att stå upp för stödet till Ukraina och i många andra viktiga frågor. Jag håller alltså verkligen med.
Jag skulle ändå säga att regeringen under ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet har stärkt samarbetet ytterligare på en rad områden, vilket jag var inne på. Vi uppskattar genuint Färöarnas, Grönlands och Ålands engagemang - och aktiva roll, skulle jag säga - i samarbetet. De kan närvara med egna representanter i praktiskt taget alla sammanhang inom Nordiska ministerrådet. Där kan de lägga fram förslag och framföra sina synpunkter. De har förvisso inte rösträtt, men vi vet att beslut i praktiken tas genom konsensus inom det nordiska samarbetet. Det utgör alltså sällan ett problem.
Vi kan också se tillbaka till 2007, då de självstyrande områdenas deltagande förstärktes genom Ålandsdokumentet. Genom det ges de möjlighet att ta en aktiv del i aktuellt lands ordförandeskap, delta i samarbetsministrarnas frågetimme i Nordiska rådet, svara på frågor och rekommendationer från Nordiska rådet och även ansöka om fullt medlemskap i nordiska institutioner och samarbetsorgan. Den senare möjligheten har ju inte minst Färöarna utnyttjat; man har på senare år sökt till och upptagits som medlem i de nordiska institutionerna Nordisk Energiforskning, Nordforsk, Nordic Innovation och Nordgen.
Nästa år - det hörde vi under sessionen - innehas också ordförandeskapet i ministerrådet av Finland och Åland tillsammans, vilket man gjorde en stor poäng av.
Frågan om ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har aktualiserats vid ett flertal tillfällen genom åren. Den har också vid flera tillfällen analyserats av sakkunniga jurister. Slutsatsen är i huvudsak, något förenklat, att internationella traktater som Helsingforsavtalet sluts mellan stater. Inom folkrätten är själva statsbegreppet centralt. Färöarna, Grönland och Åland företräds som huvudregel av Danmark respektive Finland, och det har bäring även på andra utrikespolitiska sammanhang än bara de som rör Nordiska ministerrådet.
De rättsliga förhållandena har inte ändrats i sak sedan vi diskuterade frågorna tidigare, men det sker ju en utveckling inom riksgemenskapen Danmark där den danska regeringen har bejakat en ökad grad av självbestämmande för Grönland och Färöarna inom ramen för riksgemenskapen. Faktum kvarstår dock fortfarande att den danska grundlagen inte tillåter att Grönland eller Färöarna blir självstyrande på områden som gäller bland annat utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik även om man där har fått visst utökat inflytande genom speciellt inrättade samordningsorgan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Inom ramen för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet har de självstyrande områdena bjudits in på sedvanligt sätt till alla möten, inklusive det statsministermöte som ägde rum i Reykjavík nu i slutet av oktober och där man antog en gemensam deklaration om undanröjande av gränshinder. Grönland och Färöarna valde att tacka nej, vilket regeringen beklagar.
De självstyrande områdena var däremot inte inbjudna till toppmötet i Stockholm i maj med regeringscheferna för de nordiska länderna och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och inte heller till toppmötet mellan regeringscheferna och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i slutet av oktober. Det mötet följde en etablerad ordning där ordförandelandet bjuder in och beslutar om agendan. I de här fallen diskuterades frågor där de självstyrande områdena inte har egen beslutskompetens.
Anf. 46 Eva Lindh (S)
Herr talman! Jag måste säga att man som riksdagsledamot - och faktiskt också som invånare och medborgare i Sverige - vill vara stolt över sitt land och över sin regering oavsett om man har röstat på den eller inte. Det här är därför en allvarligt menad debatt eller diskussion, för jag tycker att det är besvärande när man som riksdagsledamot i Sverige möter frustrationen och ilskan över hur det här har hanterats. Det blir bekymrande, och därför tycker jag ändå att det är viktigt att vi klarar ut vad som ska ske i framtiden.
Jag hör vad statsrådet säger och att det finns förklaringar till att de självstyrande inte bjöds in till toppmöten eller så. Men så uppfattas det inte av andra. Färöarna och Grönland har båda sagt att de har blivit inbjudna tidigare men att det helt plötsligt var stopp - och det var under Sveriges ordförandeskap. Detta uppfattas väldigt negativt.
Ofta kan man i konflikter, även på mänsklig nivå, tycka att någon har fel. Man kan argumentera och säga: Nej, så var det inte; vi kan påvisa att det var så vid det här årtalet eller att det fungerar på ett annat sätt. Men nu finns det ändå en frustration, och det finns en tagg kvar. Detta var också tydligt när vi möttes i Reykjavík under Nordiska rådets möte.
Det uttalande som gjordes och det faktum att man inte bjöds in har påverkat vårt samarbete, och det beklagar jag. Min uppfattning är att detta var väldigt tydligt när man tackade för allt stöd och riktade sig till alla nationer utom Sverige. Det är ändå en tydlig officiell markering av att detta fortfarande inte känns bra.
När vi samarbetar i Norden är det naturligtvis det samlade, det som vi gör gemensamt, som är avgörande. Men det är självklart att samarbetet mellan olika länder och hur man bemöter varandra spelar roll, inte bara i framtiden och i framtida samarbeten mellan Sverige och till exempel Färöarna och Grönland utan också för det gemensamma samarbetet i Norden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill därför ställa frågan till statsrådet: Finns det något ytterligare som Sverige kan göra för att förbättra samarbetet så att vi kan få det där goda som vi faktiskt en gång har haft, i en tid när vi verkligen behöver det nordiska samarbetet så väl?
Anf. 47 Statsrådet Jessica Rosencrantz (M)
Herr talman! Som jag försökte beskriva är det nordiska samarbetet oerhört viktigt. Jag tycker att de självstyrande områdena har en väldigt viktig och självklar roll i det sammanhanget.
Vad kan Sverige göra? Jo, bland annat uttrycka just detta men också försöka förklara bakgrunden till att det bjuds in till vissa möten i ett visst format och till andra i ett annat. Som jag uttryckte har regeringen inom ramen för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet på sedvanligt sätt bjudit in samtliga, inklusive de självstyrande områdena.
Sedan har det ägt rum två möten av lite annan karaktär, varav ett med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och ett annat med Volodymyr Zelenskyj, där de frågor som diskuterades var frågor där de självstyrande områdena inte hade egen beslutskompetens. Detta var bakgrunden. I övrigt, i de sedvanliga och brukliga mötena liksom i allt annat samarbete inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, har de självstyrande områdena en självklar plats.
Jag vill också återkomma till att vårt samarbete är mer relevant än någonsin tidigare. Det har från Nordiska rådet riktats en rekommendation om en översyn av Helsingforsavtalet. Detta är ett viktigt element i denna diskussion eftersom det reglerar samarbetsformerna. Utgångspunkten är ändå att avtalet på många sätt tjänar och har tjänat oss väl eftersom det nordiska samarbetet är dynamiskt och flexibelt, trots eller kanske tack vare att vi inte detaljreglerar exakt alla delar i vårt avtal.
Jag har stor respekt för att vi kanske kommer att ägna diskussionen åt det institutionella. Men låt oss också slå fast att det finns väldigt många viktiga politiska eller andra prioriterade frågor för det nordiska samarbetet framåt, som kanske ibland överskuggades i Reykjavík men som är nog så viktiga att hålla blicken på även framåt. Det handlar om fortsatt arbete mot gränshinder i Norden, fortsatt arbete för stärkt konkurrenskraft, kampen mot den organiserade brottsligheten, klimatet och, inte minst, fortsatt stöd till Ukraina.
Allt detta hoppas jag att vi ska kunna hitta bra samarbetsformer för, för att gemensamt föra arbetet vidare i Nordiska rådet och ministerrådet. Här har vi i regeringen vårt primära fokus: att verkligen driva på dessa frågor inom det nordiska samarbetet.
En eventuell översyn av Helsingforsavtalet kommer därtill att bli en ganska resurskrävande, svår och komplex process. Man behöver ta hänsyn till nationell lagstiftning, grundlag, folkrätt och EU-rätt. Men låt oss också komma ihåg att det utöver det formaliserade samarbetet i Nordiska ministerrådet finns andra, väl etablerade och fungerande nordiska regeringssamarbeten - på utrikes- och försvarsområdet, inklusive det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet N5 och NB8, försvarssamarbetet Nordefco och, vad gäller krissamverkan, det så kallade Hagasamarbetet.
Jag ser alltså framför mig att vi på flera fronter behöver fördjupa och jobba gemensamt i Norden och både diskutera institutionella frågor och, inte minst, lösa de gränsöverskridande frågor som vi verkligen har att hantera.
Anf. 48 Eva Lindh (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag vill ändå rikta en vädjan till statsrådet om att göra vad hon kan för att förbättra det samarbete som behöver förbättras med framför allt, men inte bara, Färöarna och Grönland för att stärka det nordiska samarbetet. Om detta inte sker kan det faktiskt få allvarliga konsekvenser. Det är betydelsefullt att detta samarbete fungerar, både för oss och för hela Norden.
Man bör också tänka lite utanför det som statsrådet var inne på. Detta handlar om att kunna vara flexibel när det gäller det formella och det informella, för det är så samarbete sker - eller hur? Detta behöver jag inte lära statsrådet, så jag ber om ursäkt. Men det är viktigt att göra vad vi kan för att stärka samarbetet.
Med detta tackar jag så mycket för debatten.
Anf. 49 Statsrådet Jessica Rosencrantz (M)
Herr talman! Stort tack, ledamoten, för de orden! Återigen: Jag delar bilden att vi behöver ett starkt nordiskt samarbete, där alla känner sig inkluderade och välkomna. Vi i regeringen gör vad vi kan för att understryka värdet av alla deltagande parter i detta och kan inte annat än gå tillbaka till de former vi har. Vid de förvisso få ministerrådsmöten som jag själv hittills, sedan jag tillträdde, har hunnit både delta vid och leda som ordförandeland har jag uppfattat att vi har ett väldigt gott samarbete även med de självstyrande områdena i de sammanhangen och att alla verkligen kommer till tals. Jag uppfattar att det är samma sak i Nordiska rådet. Det finns alltså mycket positivt att bygga på.
Därtill behöver vi såklart diskutera de institutionella frågorna, vilket följer av den rekommendation som Nordiska rådet riktade. Det blir det nya finländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet som får i uppdrag att samordna det arbetet framåt.
Jag tror att det handlar om att värna det goda samarbetet och att ta vidare eventuella institutionella frågor som behöver tas vidare - det gäller både politiska medskick vi har fått och frågan om deltagande - men att samtidigt inte glömma att vi mitt i allt detta har ett viktigt jobb att göra med att riva gränshinder, inte minst för många av de medborgare i våra nordiska länder som lever i gränsregionerna och ser att det finns riktiga brister som vi måste ta itu med. Jag tror att vi är överens om mycket i detta.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.