Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Resursfördelning inom polisväsendet
Interpellation 2008/09:396 av Bodström, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2009-03-11
- Inlämnad:
- 2009-03-11
- Besvarad:
- 2009-03-23
- Sista svarsdatum:
- 2009-03-25
Interpellationen
den 11 mars
Interpellation
2008/09:396 Resursfördelning inom polisväsendet
av Thomas Bodström (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Flera polismyndigheter i landet går mot stora underskott. Samtidigt menar polisfacket att det råder frustration över hur orimligt stora löneskillnaderna är i landet. Polisfacket ställer krav på att anslagsfördelningen till polismyndigheterna måste ses över. Bland annat saknas tydlighet om hur mycket pengar varje polismyndighet får från Rikspolisstyrelsen och vad man grundar anslagsfördelningen på. I slutändan är det regeringen som har ansvar för hur polismyndigheterna styrs.
Jag vill fråga justitieministern:
Avser justitieministern att ta några initiativ avseende fördelningen av polisens anslag?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:396
Webb-tv: Resursfördelning inom polisväsendet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 52 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Thomas Bodström har frågat mig om jag avser att ta några initiativ avseende fördelningen av polisens anslag.
Regeringen har delegerat ansvaret för fördelningen av såväl personella som ekonomiska resurser till Rikspolisstyrelsen och ytterst till polismyndigheterna. Polismyndigheterna beslutar i frågor rörande den lokala verksamheten. Det är den ordning vi har i Sverige med myndigheter som agerar självständigt inom de ramar som regering och riksdag satt upp.
Regeringen ställer höga krav på en effektiv resursanvändning. Jag har därför tagit initiativ till en omfattande effektivitetsöversyn av hela rättsväsendet. Vi vill försäkra oss om att de pengar regeringen har tillfört rättsväsendets myndigheter används effektivt. För polisens del handlar detta bland annat om att Ekonomistyrningsverket fått i uppdrag att utvärdera om Rikspolisstyrelsens styrning, kontroll och uppföljning av polismyndigheterna är tydlig och effektiv. Vidare har ett konsultföretag fått i uppdrag att utreda om polisorganisationen har en ändamålsenlig delegering, struktur och bemanning. Redovisningarna lämnades den 30 januari och förslagen bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Anf. 53 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det börjar bli en följetong detta med ekonomin. Vi har skyldighet att föra fram detta. Ibland kan det kännas tjatigt även för oss. Vi som träffar oroliga personer inom polis, åklagare, domstolar och kriminalvård känner ett ansvar för att föra deras talan när det gäller den frustration och oro de känner över situationen.
Den ekonomiska situation vi nu har är ju inte på något sätt en konsekvens av finanskrisen. Det kanske det blir framöver, i budgeten i höst. Det här är något som kom i den budget där regeringen fortfarande sade att det bara är skrämselpropaganda från Socialdemokraterna som talar om den dåliga ekonomiska utvecklingen. Det sade finansministern många gånger under 2008.
Detta är alltså de konsekvenser som vi har fått före finanskrisen. Det är det som gör rättsväsendet ännu mer bekymrat. Hur ska det då se ut när finanskrisen nu slår till med full kraft inför den budgetförhandling som kan komma? Så länge kan man alltså inte vänta därför att det som nu sker är stora försämringar över alla delar.
Då handlar det inte bara om mer pengar. Det behövs. Men det handlar inte bara om det, utan det handlar också just om att se till att pengarna kommer rätt ute i de olika länen. Det finns ingen optimal lösning för det eftersom det inte alltid går att jämföra Gotland med Stockholm och så vidare. Men det som vi kan se är att den lösning som vi har nu inte är bra.
Nu har det hänt saker under den allra senaste tiden. Därför har jag två frågor till Beatrice Ask.
Ska man inte se över detta system så att det blir en bättre fördelning så att regeringen kanske också tar ett större ansvar? Och är det framför allt inte dags att nu se till att vi får en myndighet? Vad jag har förstått har nu glädjande nog Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna anslutit sig till det. Det innebär att vi har en total majoritet, inte bara inom rättsväsendet utan också inom de politiska partierna. När vi faktiskt har en så stor majoritet - jag vet att till och med Moderaterna har talat om detta tidigare i positiva ordalag - vore väl detta väldigt bra. Varför genomför man inte dessa förändringar? Det skulle också ge signaler till rättsväsendet att vi inte sitter med armarna i kors utan att vi faktiskt gör saker för att använda pengarna på bästa sätt. Det finns nu en stor majoritet politiskt för att gå över till en myndighet inom polisen därför att man vill ha en administration i stället för 21 eller 22, om man nu bara ska ta länen. På så sätt får man en mycket mer effektiv polis.
Därför vill jag ställa dessa frågor till justitieministern.
Går det att se över systemet fram till dess att vi får en myndighet? Och är det inte, trots allt, dags att sätta i gång arbetet med en myndighet?
Låt inte dessa fyra år bli förlorade år i fråga om reformering av rättsväsendet. Visst är det bra med utvärderingar. Visst är det bra med analyser. Visst är det bra att ge uppdrag. Men det som vi framför allt vill se är resultat, och de lyser tydligt med sin frånvaro. Så sätt i gång och agera! Du har drygt ett år på dig. Det vore väldigt välkommet med tanke på den konkursmässiga ekonomi som nu finns inom polisen.
Anf. 54 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag kan fortsätta på samma tema som Thomas Bodström inledde med här. Om man tittar på det budgetunderlag som Rikspolisstyrelsen levererade till regeringen för bara en dryg månad sedan ser man att katastrofen redan har börjat på något sätt. Man lever på kredit - 787 miljoner under 2009. Sedan har man räknat fram att den skuld som man har 2012, om man skulle få anslagskredit för hela denna tid, är uppe i 5,6 miljarder.
Jag läser nu innantill ur Rikspolisstyrelsens budgetunderlag. Sedan har man påpekat att det för 2009 inte finns en enda krona avsatt för EU-ordförandeskapet andra halvåret 2009. Det finns inte heller några pengar avsatta för den så kallade GOB:en, grov organiserad brottslighet, där Rikspolisstyrelsen har en väldigt viktig roll att spela.
Vid halvårsskiftet 2010 ska vi enligt regeringen ha 20 000 poliser i Sverige. Numerären tror jag inte att vi kommer att behöva oroa oss för men däremot för hur vi ska betala för alla dessa poliser. Det ska vara polislöner, uniformer, tjänstevapen, lokaler, bilar, skyddsutrustning och så vidare. Till detta ska vi ha support i form av civilanställda som nu lever ett rätt farligt liv om man får tro dem som är engagerade fackligt i ST Polis till exempel. Om vi tittar på hur det ser ut runt om i Polissverige kan vi se att många civilanställda har fått gå.
Thomas Bodström tog upp en fråga som jag tycker är väldigt viktig. Vi hade den uppe också i den senaste interpellationsdebatten då vi ställde frågan till justitieministern om det inte var dags att sätta ned foten och starta utredningen om en polismyndighet i Sverige. Tidigare var det lite varierande budskap från alliansens sida. Kristdemokraterna tror jag till och med ville ha en kommunal polis, men de har ändrat sig. Nu är det som Thomas Bodström säger, nämligen att vi är överens om att detta borde ses över.
Jag måste påminna om att jag för ett år sedan på en poliskonferens här i Stockholm frågade justitieministern om vi så småningom kommer att se en myndighet. Beskedet var ganska klart att det skulle bli så. Men om man ska göra det måste man undersöka vad som ska göras. Hur ska organiseringen ske? Det går inte bara att säga att man ska ha en myndighet från och med 2011 eller 2012, utan det måste ske ett omfattande utredningsarbete. Därför tycker jag också som Thomas Bodström att vi borde påbörja detta så att vi kan sätta detta i sjön. Sannolikt kommer man att kunna använda resurserna på ett mycket bättre sätt om man arrangerar polisens verksamhet på det sättet.
Jag ser också fram emot att justitieministern kan säga något om det som vi har diskuterat under ganska lång tid, och det är vad som händer när det gäller den kommande polisutbildningen.
Anf. 55 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Den här interpellationen från Thomas Bodström tycker jag är mycket angelägen. Den beskriver den mycket frustrerande verklighet som i dag råder på en lång rad polismyndigheter runt om i landet. Dalarnas polismyndighet är en av dem. Situationen där måste man bedöma som mycket allvarlig.
Utgångsläget i samband med regimskiftet i oktober 2006 var att det skulle bli fler poliser i vårt land. Under den socialdemokratiska regeringstiden kompenserades polismyndigheten ekonomiskt så att det successivt kunde ske en ökning av antalet poliser. Under flera år ökade anslaget med ca 1 miljard kronor per år. Nya polisutbildningar startade också.
Nu befinner vi oss i en situation där polismyndigheterna sedan 2007 inte har kompenserats fullt ut för att täcka kostnaderna för inflationen och inte heller för att betala löner för att man ska kunna anställa nya poliser.
För Dalarnas del såg prognosen vid årsskiftet inför kommande år ut på följande sätt: År 2009 blir det ett underskott på 29 miljoner kronor. År 2010 blir det ett underskott på 55 miljoner kronor. År 2011 blir det ett underskott på 80 miljoner kronor.
Den totala budgeten är på 350 miljoner kronor varav 280 miljoner kronor utgör kostnader för personal, hyror, bilar, utrustning och andra för verksamheten fasta kostnader.
Underskotten, som beräknas uppgå till totalt 161 miljoner kronor under tre år, ska således täckas med besparingar inom de 70 miljoner kronor som utgör övriga kostnader för verksamheten. Personal inom polismyndigheten får inte sägas upp. Alla begriper att detta är omöjligt. Ekvationen går inte ihop.
Dessutom består dessa 161 miljoner kronor i huvudsak av löneökningar och kostnader för fler anställda poliser som staten har krävt men utan att kompensera för det.
Jag vill också påminna om att polisen i Dalarna sedan år 2000 har gått igenom två omfattande nedskärningar och omorganisationer.
Att lova fler poliser i en valrörelse men inte kunna stå för finansieringen av detta är oerhört fräckt och utmanande. Därför brottas nu bland annat Polismyndigheten i Dalarna med djupa ekonomiska problem. Skulden läggs på polisledning och polisstyrelse i stället för att läggas på regeringen som har ansvar för detta.
Det är också ansvarslöst att hela tiden hänvisa till att underskotten ska täckas inom den så kallade anslagskrediten. Det innebär bara att regeringen tillfälligt svär sig fri, medan det i praktiken innebär att besparingar får göras i verksamhet under kommande år.
Mot bakgrund av det som nu sker i fråga om underskott inom polisorganisationen är min fråga till ministern: Hur ska en situation där 161 miljoner ska sparas in i en organisation där enbart 70 miljoner är möjliga att diskutera hanteras - visar inte detta att regeringen måste vidta någon form av åtgärd?
Anf. 56 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag vill bara erinra om att frågan i den här interpellationen faktiskt är om jag avser att ta några initiativ avseende fördelningen av polisens anslag. Fördelningsproblematiken är nog så bekymmersam inom polisen för att vara värd en egen interpellationsdebatt. Men jag ska försöka ta upp de synpunkter som har kommit in.
När det gäller Thomas Bodströms frågor kan jag säga att det är alldeles nödvändigt att se över resursfördelningen. Ett arbete har ju pågått i ett antal omgångar kring detta, men det har stupat på olika saker och därför har det här inte blivit gjort. Likväl konstaterar Ekonomistyrningsverket i en analys av fördelningsmodellen att Rikspolisstyrelsen har fördelat pengar utifrån olika principer. Bland annat prognosinformationen från myndigheterna har varit grunden för tilldelning vid ett tillfälle. Myndigheter som har prognostiserat ett underskott har fått medel för att hantera det. Principerna i fråga om fördelningsnycklarna har alltså inte var så väldigt bra.
Man konstaterar också att budgetdisciplinen fungerar olika ute i myndigheterna. Det finns ingen modell där polismyndigheterna med säkerhet kan reservera medel eller bygga upp en resurs för kommande planerad verksamhet. Det är svårt att ta ett ansvar när man inte riktigt vet vad som gäller.
Vad man landar i är inte i första hand en total omstrukturering av verksamheten. Däremot är man i den här frågan mycket tydlig, vill jag säga, om att det krävs ett tydligare mandat för Rikspolisstyrelsens ansvar när det gäller fördelningen. Här finns det anledning att återkomma. Jag tror att vi har en del att göra vad gäller fördelningen av resurser.
Det är också så att det beträffande situationen i olika myndigheter ser väldigt olika ut. Vi har myndigheter som inte klarar sin budget. Men polisen totalt sett kunde 2008 redovisa att man klarade sin budget väl.
Om man tillåts använda anslagskrediten och sedan annullerar under ett antal år kommer man självklart upp i astronomiska belopp; så är det med prognoser. Men där har regeringen varit väldigt tydlig om att detta gäller 2009 och om att vi återkommer i budgeten. Man kan inte år efter år hålla på så här - självklart inte - och det är naturligtvis inte avsikten.
En annan sak som togs upp här gäller frågan om myndighetsorganisation. Vad Moderaterna tycker i frågan är ingen hemlighet. Jag har dock inte bara läst rubriker i någon tidning eller läst motionsrubriker, utan jag har också tagit del av vad partierna i sak tycker. Då är bilden minsann inte så lysande.
Det finns de som säger att de är för en myndighet. Men sedan vill man ha kommunala myndigheter som ska besluta över den lokala polisen, det vill säga något slags kommunalpolis mitt upp i alltihop. Men det är väl inte riktigt den struktur som man rimligen kan tro är den mest effektiva, så en del finns nog kvar att göra när det gäller att samlas kring hur en framtida organisation ska se ut. Det är en viktig fråga. Resursfördelningsproblematiken är nog så central.
Sedan vill jag bara rätta till när det gäller det som sades av Karl Gustav Abramsson. I det senaste som vi fått från Rikspolisstyrelsen har man beräknat kostnader för ordförandeskapet; det ingår i underlaget. Man har ganska nyligen avlämnat ett underlag vad gäller kostnaderna för GOB-satsningen. Det är klart att det utan en bedömning av kostnadernas storlek är väldigt svårt att budgetera. Självklart är det här viktiga poster som man måste ta hänsyn till, men det är sådant som har kommit senare. Medel för EU-ordförandeskapet finns, som sagt, med.
Samtidigt är det beträffande den här typen av evenemang så att man egentligen först i efterhand vet vad de kostar. Den princip man tidigare fått använda är just att man senare får rätta till, för sådana här stora evenemang klarar man inte alla gånger av att förutbedöma.
Anf. 57 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Frågan är alltså inte ny, utan det här påpekade jag redan förra året vid flera tillfällen men inte därför att jag var synsk eller så utan därför att jag träffade så många poliser och åklagare angående rättsväsendets situation. Ändå avfärdas det här i riksdagen: Nej, det är bara skrämselpropaganda. Det är bara överdrifter. Det är bara ni socialdemokrater .
Så har det sagts vid olika tillfällen. Men det gäller inte bara oss socialdemokrater utan också väldigt många borgerliga ledamöter i polisstyrelsen. Vi hörde här om Dalarna, och jag vet att det finns en ganska stor samsyn i Örebro. I Västmanland har man skickat brev till regeringen. I Skåne har moderater och andra talat om den kris som finns.
Nu är det inte längre fråga om rättsväsendets socialdemokrater, utan nu står rättsväsendets borgerliga ledamöter ute i landet samt socialdemokrater ute i landet och i riksdagen på den ena sidan. På den andra står du, Beatrice Ask. Så ser det just nu ut i den här debatten.
Den, tycker jag, lovordade satsningen till 20 000 poliser är en fortsättning på den satsning som vi gjorde. Jag har inga problem med det så länge man finansierar det. Men när man nu talar med poliser ute i landet märker man att den fullkomligt obegripliga situationen har inträffat att man inte längre vill ha poliser. Man säger: Vi behöver inte ta så många.
Det har blivit resultatet, men det är väl knappast det som var satsningen.
Det är lätt att fastna i siffror, i miljoner och miljarder. Ingen människa förstår det utom vi nördar som så att säga dag och natt håller på och diskuterar de här sakerna. Men bakom budgetunderskott och bakom den nuvarande obalansen finns det medborgare som får ta konsekvenserna av den obeslutsamhet som du och regeringen här visar.
Det handlar om att poliser får göra civilanställdas jobb och om att antalet civilanställda minskar. Vi har fått höra om situationer där poliser till och med är arrestvakter. Vi har också när vi träffat polisstyrelserepresentanter fått höra att yngre poliser som kommit ut i jobb har fått ta över äldre polisers vapen. Sådan är situationen!
Jag har själv varit med i ungdomsmål där utredningarna trots att det inte var några svårigheter tagit ett år och nio månader. Alla vi som arbetar med sådant här vet att det ska vara klart inom tre månader. Sju gånger längre tid än tillåtet har det alltså tagit. Dessutom handlar det om 15-16-åringar! Sådana konsekvenser blir det när man tappar kontrollen i det konkursbo som polisen nu utgör.
787 miljoner säger man saknas före EU-ordförandeskapet och diskussionen om organiserad brottslighet. Det blir nästan exakt 1 miljard eller strax därunder. Nästa år är det lika mycket till. Det som behövs är förstås mer pengar, men det behövs också reformer. Det har vi gång efter annan sagt. Hundratals miljoner kronor kan sparas in på effektiva åtgärder.
En åtgärd är naturligtvis att se över resursfördelningen. Men framför allt handlar det om att göra om till
en
myndighet. Det har vi gjort när det gäller åklagarna, och det fanns då en stor samsyn. Det har vi också gjort inom kriminalvården. Men detta fattas inom polisen. Till detta kommer den mycket märkliga situationen att här är Beatrice Ask i sak
för
. Då kan man kanske säga: Ja, men man har kanske haft de diskussionerna förut.
Men det kan väl inte vara värre än att man ändrar sig om nu andra partier också tycker att det ska vara en enmyndighet. Om man sedan har andra frågor och diskussioner gör väl det ingenting om man har med det i en utvärdering. Vi har ett enda krav. Låt inte tiden gå! Låt inte pengarna rulla! Det handlar inte om att saker finns kvar att göra, utan det handlar om att
ingenting alls
görs i detta avseende. Det är det som är huvudproblemet.
Vi vill ha en regering och en justitieminister som agerar, i varje fall sätter i gång med det här arbetet. Att det sedan inte kommer att slutföras under den här mandatperioden är en sak. Men låt oss i alla fall ha en möjlighet att göra de här reformerna, oavsett vilka som vinner valet nästa år! Vi kan nämligen inte slösa med medborgarnas pengar så som du och regeringen nu gör.
Anf. 58 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag vet inte; vi har inte tillgång till andra handlingar än det som Rikspolisstyrelsens styrelse har beslutat om. När jag åberopar siffrorna här är det fråga om polisens budgetunderlag som beslutades av Rikspolisstyrelsens styrelse den 12 februari. Det borde väl vara det underlag som gäller. I de handlingar som jag har här står det att polisorganisationen beräknar ett utgående överföringsbelopp. Det är en sammanställning av anslagskrediter och det man behöver - 5,594 miljarder, nästan 5,6 miljarder.
Jag läser innantill, och det står också så här: Enligt regleringsbrevet för 2009 får polisen använda . Enligt prognos kommer polisen att behöva utnyttja hela denna kredit under 2009 - detta innan polisens samlade utgifter för EU-ordförandeskapet 2009 samt utgifter för regeringens satsning mot grov organiserad brottslighet tagits in i prognosen.
De pengarna finns inte där. Det har också rikspolischefen sagt i samband med att han företrädde Rikspolisstyrelsen inför justitieutskottet. Jag tycker att vi borde vara överens om siffrorna här. Det hela är ett stort problem. Vi måste få reda på vad man ska göra för att klara det här.
Om jag vore en myndighetschef skulle jag vara oerhört orolig för svensk polis när det inte kommer några besked om pengar. Ska man dra ned på verksamheten? Man har sagt att poliser måste man ta emot. Hur ska man finansiera verksamheten när 80 procent av polisens kostnader är personalkostnader? Man hamnar i ett predikament som man absolut inte kan komma ur.
Jag vet inte om ministern har fattat det fel, men vi har väl aldrig pratat om att kommunerna skulle fatta beslut om polisiära resurser och insatser. Vi har sagt att man skulle ha bättre kontakt mellan kommunerna och polisen. Då skulle man vinna mer.
Anf. 59 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Justitieministern sade att man skulle återkomma senare i budgeten. Så uppfattade jag det. Hon använde formuleringen att man inte kan hålla på som i dag. Självklart går det inte hålla på så, det krävs oerhört rejäla tag.
I dag sitter lokala polisstyrelser och lokala polischefer med svartepetter i det här spelet. De ska expandera organisationen, men de har inte pengar. Det är helt orimligt. Det här har pågått sedan regimskiftet år 2006.
Den här utvecklingen kommer att förstärkas under år 2009. Frågan är vad som händer 2010. Kommer ni med ett trollspö och löser upp situationen med underskotten och återbetalningen enligt anslagskrediten och täcker upp alla de kostnader som i dag är ofinansierade och en följd av krav från regeringens sida? Jag är mycket tveksam till att det går att hantera den situationen.
Det skulle vara väldigt välgörande om ministern kunde klara ut tydligare hur ni kommer att lösa detta inför nästa budget. Vad är planen? Vad är justitieministerns idé om hur det här ska drivas och hur det ska hanteras?
Det finns en hel polisorganisation utanför Stockholm som väntar på ett besked i den här frågan. Resursproblemen visar sig i stort sett i alla stycken i den organisation vi har. Det är oerhört starka krav. Jag tar fasta på den lite lösa formulering som ministern hade om att man inte kan hålla på så här, man skulle återkomma i budget. Men jag vill ha ett mer precist besked: Vad innebär det? Hur kommer ni att lösa detta? Hur ser planen ut?
Anf. 60 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är lite fascinerande. Det är två teser som Thomas Bodström driver. Den ena är att det bara är Thomas Bodström som träffar folk. Jag har ganska bra samarbete med myndigheterna. Jag reser väldigt mycket och träffar väldigt mycket människor ute på lokala polisverksamheter och också vanligt folk. Jag är nog mer ute än inne, höll jag på att säga. Jag hör att det finns en oro och stora bekymmer på en del håll. Så är det. Det är ingenting att hymla med.
Det är nödvändigt att genomlysa verksamheten. Det faktum att polismyndigheternas prognos och Rikspolisstyrelsens prognos i dag äntligen nästan överensstämmer med varandra visar att det fanns en viss potential. När vi hade en sådan här debatt för ett tag sedan gapade och skrek Socialdemokraterna om polismyndigheternas prognoser. Nu har man diskuterat och kommit fram till att man är någorlunda överens. Det visar väl att det fanns ett visst utrymme för att göra förändringar. Det är positivt.
Den andra tesen är att ni säger att jag ingenting gör. Jag hänvisade nyss till Ekonomistyrningsverkets genomlysning av verksamheten. Vi gör också en del andra saker som ger substantiellt underlag vad gäller ekonomistyrning, ekonomi och strukturer inom polisorganisationen. Det är väldigt viktigt basunderlag för ställningstaganden i olika frågor, inte minst det som interpellationen egentligen berörde, nämligen resursfördelningen inom polisen. Det är inte någon enkel historia, därför att landet inte är fyrkantigt och uppdelat i enkla rutor, utan rätt komplicerat. Då är fördelningsmekanismerna besvärliga.
Jag tror säkert att Rikspolisstyrelsen har rätt underlag. Jag har det framför mig. Av det framgår att siffran minus 5,5 är ett ackumulerat underskott som har att göra med år ett. Om man inte tror att någonting ska hända över huvud taget får man rullande underskott. Men det besked som jag har gett hela tiden är att vi återkommer i budgetpropositionen med frågan om finansiering av en rad olika saker. Det är klart att det inte kommer att se ut på det här sättet, och det är oerhört viktigt.
Det är en mytbild att ingenting skulle hända. Vi har ökat antalet poliser, vi har ambitionen om 20 000 poliser, och det är mer än ett fullföljande av tidigare socialdemokratisk politik. Under hela förra perioden 2002-2006 tillkom 1 274 poliser netto, medan vi nu räknar med dubbelt så många. Det är en betydande skillnad. Vi har också betydligt fler civilanställda i dag, och vi har haft en ökning under ett antal år, vilket är viktigt. Att det under innevarande år har minskat något innebär inte att vi inte ligger på en betydligt högre nivå civilanställda än tidigare. Det är centralt. Man måste se saker över tid.
Vi gör en kraftsatsning på polis och rättsväsen. Vi gör en genomlysning för att se om pengar används effektivt. Det är inte så enkelt som att göra en omorganisation. Man kan fundera över om det verkligen är det mest begåvade oppositionen kan komma på att mitt uppe i en finansiell kris när det finns massor att göra i verksamheten organisera om allting. Är det inte ett typiskt politikerförslag? Man tror att ändrad struktur och omorganisation är lösningen. Det finns människor av kött och blod som kan göra mer och bättre ifrån sig, och det finns mer än en lösning på hur man hanterar ledarskap och resursfördelning och annat som har betydelse i verkligheten.
Anf. 61 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det blir nästan tragikomiskt när man skryter över fler poliser när det är konkurs. Tänk er ett företag som är på väg mot en konkurs, och den ansvarige vd:n säger: Det är ingen fara, vi ska anställa lite fler människor. Det är precis det som sägs här.
Jag tycker att det är jättebra att det blir fler poliser, men det ä fullständigt meningslöst om det inte är finansierat. Då kan vi säga 30 000, 40 000. Det är väl ingenting att lova poliser om det inte är finansierat. Det är då som man förtjänar beröm. Det kommer du att få av mig, om det hela är finansierat. Men ofinansierade polissatsningar är fullständigt meningslösa och skapar bara stor oro och skada.
Man kan inte bara skjuta det framför sig till nästa budgetförhandling. Det var nämligen det som gjordes förra året. Då sade du: Vänta, det kommer en budgetförhandling, och vi ska inte föregripa processen. Så blev det mindre pengar till polisen. Det kommer inte polisen att tro på i år. De trodde på det förra året men inte nu 2009.
Jag tror inte att jag är ensam om att träffa människor, utan det gör väldigt många här - Karl Gustav Abramsson, Peter Hultqvist och andra. Men svaren är desamma: Vi litar inte längre på er.
Nu har Fredrik Reinfeldt sagt ett par gånger: Vi ska satsa på rättsväsendet. Och så blir det mindre pengar. Det räcker inte med att säga att ni kommer tillbaka i höst med satsningar. Det räcker inte därför att det skapar så stor skada
nu
, och det är nu som reformer behövs. Det är nu vi behöver åtgärder, och vi kräver inte bara mer pengar utan också att man gör de förändringar som det dessutom finns en majoritet för.
Därför vill jag avsluta med en konkret fråga: Kommer det ändå inte att göras någon form av utredning när det gäller en enmyndighet under det som är kvar av den här mandatperioden? Kommer det, eller kommer det inte? Det är väldigt många som vill höra ett klart och tydligt svar. Ja, det kommer att göras: Vi kommer att sätta i gång ett arbete med en enmyndighet. Eller: Nej, det kommer inte att göras under den här mandatperioden.
Det vill jag gärna ha ett svar på. Tack för den här debatten!
Anf. 62 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Om argumenten tryter är det bra att prata om någonting helt annat. Jag vill erinra om att interpellationen handlade om hur man fördelar resurserna inom polisverksamheten. Det har varit väldigt lite utrymme för att diskutera den saken. Likväl är det viktigt. Det är ett stort problem att det i dag inte riktigt fungerar på ett tillfredsställande sätt enligt den genomlysning som vi gör.
Sedan är det så att Thomas Bodströms minne är väldigt kort. Under ditt första år som minister hade man ett utgående underskott på minus 300 miljoner kronor eller något sådant. Då hade man dessutom fått möjlighet att använda passinkomster och en del annat. Det var ungefär motsvarande underskott det året som det underskott som man nu har tillstånd att använda genom anslagskrediten. Det var säkert väldigt allvarligt då, och det är säkert väldigt allvarligt nu, men det är ett sätt som man använder budgetreglerna på i den statliga verksamheten. Det är också en väldigt stor skillnad mellan staten och företagen i den meningen att staten inte går i konkurs.
Vi har en mycket bestämd uppfattning i regeringen om vikten av att öka kraften hos svensk polis. Det är därför som vi ökar antalet poliser, och vi har också varit tydliga med att vi kommer att finansiera det. Den kritik som kommer från människor ute i myndigheterna och som ni inte har berört alls, vilket visar att du pratar med för få, är framför allt att man har varit bekymrad över halvårsbudgeteringen. Den har Rikspolisstyrelsen naturligtvis haft sina skäl för, men man har uppfattat att det är svårt när man inte vet vad som gäller på helår. Det kan jag förstå, men det finns också skäl för det.
Däremot tror jag att de allra flesta är helt klara över att om alliansregeringen har sagt att vi avser att stärka polisen och att år 2010 ska 20 000 poliser vara aktiva och nå ett bättre resultat kommer vi också att se till att budgetarbetet bedrivs på ett sådant sätt att detta realiseras.
Tack för debatten!
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.