Regeringspartiers relationer till extremistiska organisationer
Interpellation 2024/25:732 av Lorena Delgado Varas (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-07-30
- Överlämnad
- 2025-07-31
- Anmäld
- 2025-08-21
- Svarsdatum
- 2025-08-21
- Besvarad
- 2025-08-21
- Sista svarsdatum
- 2025-09-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Det har vid upprepade tillfällen framkommit att representanter för Kristdemokraterna haft omfattande kontakter med företrädare för den israeliska bosättarrörelsen, inklusive högerextrema partiföreträdare som Ohad Tal från partiet Religiös sionism och lobbyister som Eugene Kontorovich. Ohad Tals analys av folkmordet i Gaza är till exempel att det endast kan lösas genom att bosättare tar över Gaza.
Bland annat har de kristdemokratiska riksdagsledamöterna Mikael Oscarsson och Magnus Berntsson varit deltagare i dessa sammanhang. Kristdemokraternas band till organisationer kopplade till bosättarrörelsen har granskats kritiskt av flera medier och påståtts även involvera samarbeten med organisationer såsom Israel Allies Foundation, Central Fund of Israel, Palestine Media Watch och KKL (Keren Kajemet), vilka enligt granskning kan räknas till de mer extrema delarna av bosättarrörelsen.
Detta väcker oro över att Kristdemokraternas kontakter med bosättare påverkar svensk utrikespolitik, särskilt Sveriges inställning till folkmordet på det palestinska folket, bosättarpolitiken och möjligheten att agera självständigt som neutral medlare i internationella sammanhang.
Partiledaren och vice statsministern Ebba Busch har vid upprepade tillfällen visat personligt stöd för Israel. Ett konkret exempel är hennes deltagande som talare vid en manifestation arrangerad av Sionistiska federationen (som är en svensk del av World Zionist Organization) den 28 augusti 2016 – ett forum där organisationens ”Settlement Division” aktivt stöder bosättningar på ockuperad mark. Kritiker, däribland Judar för israelisk-palestinsk fred, betonade att deltagandet kan uppfattas som stöd för ockupationen och bosättningarna.
Samtidigt har Ebba Busch uttalat att Kristdemokraterna stöder sanktioner mot extremistiska bosättarledare såsom Bezalel Smotrich och andra högerextrema israeler, och menar att ”bosättarpolitiken inte har stöd” eftersom den försvårar en fredsuppgörelse och att Kristdemokraternas linje är ”väldigt tydlig oavsett vilka de träffar”. Men dessa uttalanden blir ihåliga när Kristdemokraterna samtidigt fortsätter att ha dialog i riksdagsmiljö med bosättarrepresentanter och lobbyister som Eugene Kontorovich.
Det slutar inte där, utan även regeringens bundsförvant Sverigedemokraterna har aktivt deltagit i resorna tillsammans med Kristdemokraterna, senast för ett år sedan träffade de till exempel Yehuda Glick, ökänd bosättare, och Ohad Tal, som jag nämnt tidigare.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
- Hur bedömer ministern att Kristdemokraternas återkommande kontakter med bosättare och högerextrema israeler, såsom Ohad Tal och Eugene Kontorovich, och kontakter via organisationer som Israel Allies Foundation påverkar Sveriges trovärdighet och handlingsutrymme i utrikespolitiken gentemot Israel och Palestina?
- Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa att svensk utrikespolitik styrs av folkrätten och internationella normer, och inte av partibundna relationer till konkreta aktörer inom den israeliska bosättarrörelsen?
- Hur säkerställs det att regeringens uttalade stöd för sanktioner mot extremister som Smotrich inte urholkas genom parallella kontakter med samma grupperingar?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:732
Webb-tv: Regeringspartiers relationer till extremistiska organisationer
Dokument från debatten
- Torsdag den 21 augusti 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:137
- Protokoll 2024/25:137 Torsdagen den 21 augustiProtokoll 2024/25:137 Svar på interpellation 2024/25:732 om regeringspartiers relationer till extremistiska organisationer
Protokoll från debatten
Anf. 28 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om Sveriges trovärdighet och handlingsutrymme i utrikespolitiken gentemot Israel och Palestina, om vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att säkerställa att svensk utrikespolitik baseras på folkrätten och om regeringens arbete för att få till stånd sanktioner mot extremistiska ministrar och bosättare i Israel.
Situationen i Gaza är katastrofal – vi var inne på det också i den förra debatten. Det civila lidandet måste få ett slut.
Regeringens politik är, och fortsätter att vara, baserad på folkrätten. Respekten för folkrätten inklusive den internationella humanitära rätten måste säkerställas – av alla parter.
Regeringens hållning är mycket tydlig. Sverige ligger i framkant inom EU när det gäller åtgärder för att sätta press på den israeliska regeringen för att förbättra den katastrofala humanitära situationen och respektera internationell humanitär rätt. Sverige har tagit initiativ till att föreslå EU-sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar som driver på en illegal bosättningspolitik och aktivt motverkar en tvåstatslösning. Vi stöder ytterligare sanktioner mot extremistiska bosättare. Sverige vill att EU fryser handelsdelen i EU:s associationsavtal med Israel.
Samtidigt måste trycket på Hamas öka, inklusive genom ytterligare sanktioner, vilket regeringen återkommande också lyfter inom EU. Vi har efterlyst förslag från kommissionen om hur denna press kan intensifieras. Hamas bär ett tungt ansvar för situationen. Sverige fortsätter framhålla att gisslan i Gaza måste frisläppas villkorslöst och omedelbart. Hamas måste avväpnas och upplösas och kan inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza. Att också regionens länder nu tydligt ställer sig bakom dessa krav är viktigt och välkommet.
Regeringen vill, tillsammans med övriga EU, se en omedelbar vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna. En hållbar fred mellan Israel och Palestina måste bygga på en förhandlad tvåstatslösning.
Anf. 29 Lorena Delgado Varas (V)
Tack för ordet! I går inleddes markinvasionen i Gaza. För en vecka sedan mördades de sista av al-Jaziras journalister på plats. Israel vill inte att världen längre ska kunna se det livesända folkmordet.
Det här är inte en attack bara mot ett folk, utan det är också en attack mot sanningen.
Hundratusentals har mördats, och inget land har gjort det som krävs för att stoppa folkmordet. Man har snarare stöttat och rättfärdigat genom diskurs, handel och relationer.
I det här läget hade Sverige kunnat vara en stark röst för folkrätten, men i stället har regeringen agerat fegt och till och med rättfärdigat folkmordet. Man har valt att gömma sig bakom fraser om balans, säkerhet och att Israel har rätt att försvara sig medan hundratusentals civila mördas. Och när vice statsministern agerar som Israels egen talesperson urholkas Sveriges roll som en oberoende röst i världen. Det är en skam för alla oss som står upp för folkrätten och mänskliga rättigheter.
Folkrätten blir meningslös om regeringsföreträdare själva applåderar ockupationen eller när regeringspartier själva träffar samma aktörer som EU vill rikta sanktioner mot. Kristdemokraternas möte med Ohad Tal och inbjudningarna till Eugene Kontorovich underminerar Sveriges trovärdighet. Hur ska man kunna stå i Bryssel och kräva sanktioner mot extremister samtidigt som man på hemmaplan öppnar dörren för dem? Det går inte ihop, och det har bevisats genom regeringens icke-agerande.
Att säga att politiken styrs av folkrätten är inte riktigt sant när det kommer till den här regeringen. När regeringspartier deltar i möten med bosättarföreträdare blir det partipolitiska relationer som styr.
Vilka åtgärder kommer egentligen regeringen att vidta för att verkligen stå upp för folkrätten? Vi har inte sett några under de här två åren. Det är mycket snack och lite verkstad.
Nu har ju ministern nämnt ett par punkter som man har lyft upp i EU, men det finns så mycket mer man kan göra både på nationell nivå, på EU-nivå och på internationell nivå. Man väljer att inte göra något på alla nivåer.
Det här är brådskande. Markinvasionen pågår sedan i går. Det innebär att antalet mördade kommer att öka, och vi har sett hur många som redan har mördats under de här två åren. Israel har inte ens respekt för folk som ställer sig i kö för att hämta mat. Barn blir skjutna, både i hjärtat och i huvudet, och det är våra pengar som finansierar det.
Anf. 30 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Jag tackar Lorena Delgado Varas, som initierade denna interpellationsdebatt. Jag tackar även utrikesministern, som är här och svarar.
Jag funderade ett tag på om de papper jag hade framför mig var från fel interpellationsdebatt, för det svar som utrikesministern gav handlade inte alls om de frågor som interpellanten ställt. Interpellationen handlar egentligen om att regeringspartier har återkommande kontakter med bosättarorganisationer, om huruvida detta är ett problem för regeringen och om utrikesministerns bedömning av att Kristdemokraterna återkommande träffar den här typen av organisationer.
Det här är någonting som vi skulle vilja ha svar på, för vi har aldrig hört något fördömande av KD:s kontakter från de andra regeringspartierna. Jag tycker att det är djupt problematiskt – och det har jag tyckt i många år, sedan långt innan det nuvarande kriget började – att man har den typen av kontakter, som bidrar till att stärka bosättarrörelserna och till att lyfta fram det narrativ som bosättarna har vad gäller den mark de bosätter sig på.
Jag skulle gärna vilja höra om utrikesministern kan svara på de tre frågor som Lorena Delgado Varas ställde i interpellationen och inte bara prata brett och allmänt om den fruktansvärda situationen i Gaza.
Anf. 31 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Regeringen har en klar linje i relation till kriget i Gaza och till konflikten mellan Israel och Palestina. Den katastrofala humanitära situationen för civilbefolkningen i Gaza måste lindras, och den internationella humanitära rätten måste respekteras. Gisslan måste friges omedelbart och ovillkorligen. Det krävs en vapenvila och ett varaktigt slut på stridigheterna. En hållbar fred kan, som jag sa i den tidigare debatten, bara bygga på en framförhandlad tvåstatslösning.
Det här är den linje vi driver, också i EU. Regeringen har presenterat egna förslag och ställt sig bakom andras. EU-kollegor talar nu om det så kallade svenska initiativet om att införa sanktioner mot extremistiska ministrar som driver på för den illegala bosättningspolitiken och aktivt motverkar en framförhandlad tvåstatslösning. Jag tycker att det är ganska tydligt. Det är också ett tydligt kvitto på en klar och tydlig politik.
Jag ser med stor oro på den allvarliga utvecklingen på Västbanken. Detta inbegriper Israels utökade militära operationer, som inneburit att tusentals människor har tvingats lämna sina hem, men också den fortsatta expansionen av israeliska bosättningar och demoleringen av palestinska hem. Jag tog själv upp frågan med Israels utrikesminister vid mitt senaste besök i mars, då jag också besökte bosättningarna, eller rättare sagt området Västbanken.
Regeringen vill också se beslut om ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare som utför våldsdåd mot civila. Besluten kräver enhällighet i EU, varför det ibland tar längre tid än vi skulle önska. Tyvärr går det inte alls alltid, och det är frustrerande. Det är också därför vi går fram med åtgärder som bara kräver kvalificerad majoritet. Även detta är svårt att uppnå, och det är också frustrerande.
Apropå Jacob Risbergs frågor svarar jag för regeringens politik i den här kammaren. Det är det jag har kallats hit för – ingenting annat.
Anf. 32 Lorena Delgado Varas (V)
Tack för ordet! Ministern kallades också för att på något sätt visa att Kristdemokraternas direkta relationer till bosättarrörelsen och den israeliska regeringen inte påverkar regeringens riktning i utrikespolitiken.
Jag kan känna trötthet när ministern talar om den här frågan. Jag förstår att det har varit svårt att som regering inte följa folkrätten och inte agera som man borde ha gjort under den här tiden, men det vi ska ha fokus på är de hundratusentals som mördats i Palestina, de sjukhus som bombats och de journalister som tystats.
Jag önskar verkligen att ministern börjar ta ordet folkmord i sin mun, för det är vad detta handlar om – hur många experter som helst har sagt det.
Det värsta är att Sverige inte ens vill agera där man kan agera direkt. Man vill inte ens ta emot patienter från Gaza. Varför? Jo, därför att man är rädd för att dessa personer ska stanna i Sverige. Det visar på omänskligheten i dagens utrikespolitik.
Tidigare menade ministern att regeringen står i framkant för folkrätten. Jag är ledsen, men det är skrattretande. Den svenska regeringen är, tillsammans med USA:s, en av dem som har agerat mest för att rättfärdiga och möjliggöra folkmordet. Allt man har gjort har varit ett spel för galleriet.
Folkmordskonventionen är glasklar: Sverige har inte bara en skyldighet att självt avstå utan också en skyldighet att aktivt förebygga och förhindra folkmord när det finns tydliga indikationer. Det innebär att regeringen borde ha drivit på för ett omedelbart vapenembargo mot Israel, stoppat all export av krigsmateriel, krävt humanitära korridorer för länge sedan och mobiliserat diplomatiskt tryck. Framför allt borde man ha ställt sig bakom Internationella domstolens beslut och krävt att Israel respekterar dessa åtgärder. Man borde ha fördömt Israel för folkmordet. Genom att regeringen inte gjort det har man brustit i sina internationella skyldigheter och undergrävt både folkrätten och Sveriges trovärdighet.
Kristersson säger att Israel äventyrar folkrätten. Jag skulle vilja säga att tysta regeringar är de som nu dödar folkrätten.
I stället träffar regeringspartier representanter för extrema partier i Israel, fikar med den israeliske ambassadören och blir klappade på axeln av Netanyahus regering. Man kan inte både kräva sanktioner i Bryssel och legitimera samma människor i Stockholm. Det är en dubbelmoral som skadar Sveriges trovärdighet.
Ministrar ansvarar kollektivt för regeringens politik. Vice statsminister Ebba Busch har brutit mot detta ansvar. Hon har föreslagit att Sverige ska erkänna Jerusalem som Israels huvudstad, mitt under pågående folkmord. Hon har sagt att Israel gör hela världen en tjänst – mitt under pågående folkmord. Över 100 000 svenskar har skrivit på för hennes avgång. När kommer de kraven från regeringen? Eller anser ministern på riktigt att Busch gör ett bra jobb?
Anf. 33 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Det var det här med att svara på frågor. Jag har en enkel ja-eller-nej-fråga till utrikesministern: Tycker utrikesministern att det är problematiskt att regeringspartiet Kristdemokraterna fortsätter att ha kontakter med och visa stöd till bosättarrörelsen?
Anf. 34 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag tänkte först att vi skulle uppehålla oss vid begreppet folkmord. Det stämmer mycket väl, som Lorena Delgado Varas framhåller, att vi har en skyldighet att förebygga och förhindra folkmord. Det är också därför som Sverige är EU:s näst största givare av humanitärt stöd till Gaza. Det är också därför som vi sätter press på den israeliska regeringen att leva upp till internationell humanitär rätt.
Men sedan går Lorena Delgado Varas vilse. Det är alltså inte regeringar runt om i världen som är domstolar i folkrättsfrågan. Sveriges regering har som praxis – detta går långt tillbaka och har gällt även under socialdemokratiskt ledda regeringar som har stötts av Vänsterpartiet – att inte uttala sig i folkmordsfrågan förrän en domstol har gjort det. Det tar ofta lite tid, för det är komplicerad bevisning. Det tycker jag att man ska ha respekt för. Det tänker vi fortsätta att ha från den här regeringens sida. Men vi har som sagt en skyldighet att förebygga och förhindra att folkmord sker.
När det sedan gäller frågan om bosättningar tycker jag att jag var mycket tydlig i mitt förra inlägg. Jag vill bara framhålla att vi i den här regeringen samarbetar mycket väl. Den ståndpunkt som jag uttrycker i kammaren och som vi driver i EU är helt gemensam för samtliga regeringspartier. Så var det inte i den förra, socialdemokratiskt ledda regeringen, där man bara hade bestämt sig för en sak, nämligen att man skulle ha makten tillsammans. Man förmådde inte driva igenom några beslut att tala om, och många av sina budgetar fick man inte igenom. Men vi samarbetar mycket bra, och det är bra för Sverige.
Anf. 35 Lorena Delgado Varas (V)
Man har som sagt ett ansvar som minister. Som minister ska man företräda regeringens politik. Man kan inte agera på ett sätt som underminerar den linjen. Det har ju Ebba Busch gjort. Men ministern verkar inte vilja ta ansvar i den frågan.
Vi är i ett läge där folkmord pågår inför öppen ridå. Journalister mördas. Civila bombas. Markinvasionen pågår. Ändå hör vi regeringen prata om folkrätten som om den vore någonting abstrakt och inte en skyldighet. Man säger att man måste invänta ett domstolsbeslut för att kunna säga att det är folkmord. Men det är många experter som pekar på att det är ett folkmord eller att det sannolikt är ett folkmord. Då måste man agera utifrån det. Det har inte regeringen gjort på vare sig nationell nivå, EU-nivå eller internationell nivå. Man kan göra mycket mer, men man väljer att inte göra det.
Tidigare i debatten sa ministern att man stöttar alla humanitära initiativ. Då vill jag passa på att ställa en fråga. Det kommer ju att gå en humanitär korridor, Freedom Flotilla, till Gaza. Det är båtar med humanitär hjälp. Med tanke på att man inte stöttade Greta Thunberg när hon åkte med Ship to Gaza undrar jag om ministern nu har tänkt stötta de svenska medborgare som åker med humanitär hjälp till Gaza.
Anf. 36 Andre vice talman Julia Kronlid
Innan vi fortsätter vill jag påminna ledamoten om att ordet ska riktas till talmannen. Man ska alltså inleda sitt anförande med ”herr talman” eller ”fru talman”. I detta fall ska det vara ”fru talman”.
Anf. 37 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Till att börja med vill jag säga att Utrikesdepartementet när det är möjligt alltid bistår med konsulär hjälp till svenska medborgare. Jag vill dock vara mycket tydlig med att det sedan mer än tio år råder en fullständig avrådan från alla resor till Gaza. Detta är någonting som jag uppmanar svenska medborgare att ta hänsyn till.
Slutligen tänkte jag uppehålla mig vid den mycket allvarliga anklagelse som Lorena Delgado Varas har riktat mot mig och regeringen vid flera tillfällen i den här debatten, nämligen att regeringen skulle ha rättfärdigat folkmord. Det är en synnerligen allvarlig anklagelse.
Det är precis denna typ av retorik som spär på hat, hot och polarisering, som över huvud taget inte hör hemma i det svenska samtalet och debatten. Men jag antar att jag inte har mer att vänta mig av någon som också har gillat hat riktat mot mig på sociala medier. Det verkar som om antisemitism, hat och terrorromantik går hand i hand.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.