Regeringens prognoser för svensk ekonomi
Interpellation 2024/25:239 av Mikael Damberg (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-11-26
- Överlämnad
- 2024-11-27
- Anmäld
- 2024-11-28
- Sista svarsdatum
- 2024-12-11
- Svarsdatum
- 2025-01-28
- Besvarad
- 2025-01-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Tyskland är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. När det nu går sämre för den tyska ekonomin utgör det en direkt risk för den svenska basindustrin. Förra året krympte den tyska ekonomin med 0,3 procent, och i år väntas den krympa med ytterligare 0,2 procent. Hård konkurrens från Kina, en pressad fordonsindustri, politisk osäkerhet och höga energipriser är några av anledningarna till att tyska bolag drar i nödbromsen och minskar sina investeringar.
Fordonsindustrin är särskilt utsatt. Oron är därtill stor inom den europeiska industrin för aviserade amerikanska importtullar. Goldman Sachs bedömer att var fjärde europeisk bil som säljs i USA är skeppad från Europa. En importtull på den europeiska bilindustrin skulle slå särskilt hårt mot den tyska bilindustrin.
Tysk och svensk industri är tätt sammankopplade. Två tredjedelar av vår handel är med Europa. Att tysk ekonomi går dåligt kan få stora effekter för svenska exportföretag. Utvecklingen i EU och USA riskerar också att accelerera en negativ ekonomisk utveckling i hela Europa, vilket kan få stora konsekvenser för svensk ekonomi i ett redan pressat läge.
Vi i Socialdemokraterna är oroliga för att regeringen har underskattat riskerna med en svag tysk ekonomi och försämrade handelsrelationer mellan EU och USA. Sveriges tillväxtsiffror är redan svaga, och det finns en överhängande risk att den internationella utvecklingen får stora konsekvenser för Sveriges exportindustri. Om regeringen underskattar riskerna står svenska arbetstillfällen på spel. Den ekonomiska vändningen kan komma senare, och konjunkturen riskerar att försämras.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson följande:
- Har regeringen varit för optimistisk i sina prognoser för svensk ekonomi?
- Hur ska ministern minska risken för att omvärldsläget får stora effekter för svenska företag och svenska jobb?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:239
Webb-tv: Regeringens prognoser för svensk ekonomi
Dokument från debatten
- Tisdag den 28 januari 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:63
- Protokoll 2024/25:63 Tisdagen den 28 januariProtokoll 2024/25:63 Svar på interpellation 2024/25:239 om regeringens prognoser för svensk ekonomi
Protokoll från debatten
Anf. 11 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig om regeringen varit för optimistisk i sina prognoser för svensk ekonomi i ljuset av utvecklingen i tysk industri. Han har även frågat mig hur jag och regeringen ska minska risken för att omvärldsläget får stora effekter för svenska företag och svenska jobb.
Sverige är i en lågkonjunktur. Hög inflation och höga räntor har satt sitt avtryck på både Sveriges och euroområdets ekonomier. Hushållskonsumtionen och investeringarna har utvecklats svagt, och svensk bnp har stagnerat sedan slutet av 2021. Samtidigt har arbetslösheten ökat. Inflationen har kommit ned under inflationsmålet, men det finns fortsatt utmaningar.
En sådan utmaning är läget i den tyska industrin, som är av stor betydelse för vår export. Tyskland brottas tyvärr inte bara med konjunkturella problem utan även med strukturella problem. På kort sikt syns ingen ljusning i industrikonjunkturen, vilket framgår i indikatorer som inköpschefsindex. Däremot väntas räntorna fortsätta sjunka, vilket bedöms stötta industrin framöver.
Den tyska industrin brottas dessutom med utmaningar av mer strukturell karaktär, som rekordhöga energipriser och hård konkurrens från Kina i bilindustrin. Utöver detta har den geoekonomiska osäkerheten ökat, med hot om handelskrig, samtidigt som det är regeringskris.
Tyskland är vår största handelspartner, och vår export dit har minskat. Läget i svensk ekonomi är fortsatt osäkert. I Finansdepartementets prognosuppdatering i december 2024 reviderades bnp-tillväxten ned något jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2025. Detta beror på lägre inhemsk efterfrågan och en mer osäker omvärld med ökad geoekonomisk osäkerhet.
En stor skillnad mellan Sverige och flera av de euroländer som nu är hårt pressade är dock att Sverige har starka statsfinanser. Det ger oss handlingsutrymme att agera om ekonomin kraftigt försämras. Den möjligheten är begränsad för alla de länder som redan har rekordstora underskott och skulder.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2025 stöttat hushållen och samtidigt genomfört viktiga strukturella reformer för att Sverige ska stå väl rustat för att möta framtidens utmaningar. Det är så vi bygger Sverige både rikare och tryggare.
Anf. 12 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.
Bakgrunden till denna interpellation är att vi ser att den europeiska industrin och den ekonomiska utvecklingen inte minst i stora länder som Tyskland och Frankrike har bromsat in mycket mer än vad Finansdepartementet och många ekonomiska bedömare hade räknat med. Detta har redan fått effekt på svensk ekonomi. Vi ser många pressade underleverantörer i dag - orderböckerna ser inte ut som man hade räknat med. Vi ser en väldigt stor osäkerhet, inte minst när det gäller Tysklands ekonomiska och politiska framtid. Detta lägger en våt filt över svensk industris framtidsplaner.
En särskilt utsatt sektor är fordonsindustrin, som är en väldigt viktig del av svensk industri och en motor för teknikutveckling, forskning, investeringar och väldigt många jobb runt om i Sverige.
Detta är bakgrunden till att jag ville diskutera industrin och den konjunktur vi har i Europa. Jag kommer att återkomma till det.
Min första fråga i interpellationen handlade dock lite mer direkt om Finansdepartementets prognoser och huruvida finansministern var överoptimistisk i sina prognoser för konjunkturen och vägen framåt. Efter att ha lyssnat på finansministerns svar på interpellationen skulle jag vilja säga att det enkla svaret på min fråga är ja. Det har ju verkligen inte gått som man trodde i de prognoser man gjorde för svensk ekonomi.
Vi socialdemokrater har kritiserat regeringen för att ha varit för passiv i fråga om välfärdens finansiering och hushållens ekonomi. Jag menar att en del av de prognosrevideringar nedåt som regeringen har tvingats ägna sig åt när det gäller såväl arbetslöshet som tillväxt har att göra med hur konsumtionen i samhället har utvecklats. Jag har kritiserat att regeringen har riktat sina finanspolitiska stimulanser till fel grupper. För mycket av skattesänkningarna har gått till de människor som har högst inkomster i stället för att landa i plånboken hos vanliga löntagare och hushåll som faktiskt skulle ha kunnat använda dessa pengar på ett mer konstruktivt sätt genom att konsumera och därmed bidra till att dra konjunkturen vidare uppåt.
Vi har varit i en lågkonjunktur. Regeringen har hela tiden talat om att man ser ljuset i tunneln och att det snart vänder uppåt. Det går att förstå att regeringen valde att vidta en del åtgärder - man trodde att det bara skulle vara ett litet hack i kurvan för tillväxten. Då spelade det väl ingen roll att man drog in investeringsstödet för bostadssektorn och bidrog ännu mer till den bostadskris vi har i Sverige. Då kanske det inte var så viktigt att säkra statsbidragen till kommuner och regioner i krisen, trots att vi vet att multiplikatoreffekten när det gäller välfärdskonsumtion är väldigt hög - det är en av de mest effektiva åtgärder som går att vidta i en lågkonjunktur för att se till att konjunkturen inte försämras ytterligare.
Därför frågade jag om finansministern erkänner att man gjorde fel i sina prognoser. Då, fru talman, kanske det kunde ha funnits ett inslag av självkritik gällande att man hade fel i prognosutvärderingen och därmed landade i fel ekonomiska vägval.
Jag vill under mina sista 30 sekunder gå tillbaka till industrin. Om jag tolkar finansministern rätt är vi överens om beskrivningen av både världen, de osäkerhetsfaktorer som finns och hur konjunkturen utvecklas.
Jag undrar om det finns några exempel på åtgärder här och nu som regeringen är beredd att vidta för att stötta svensk industri, skapa mer framtidstro och se till att industrin kan bibehålla de senaste årens ganska starka ekonomiska utveckling, så att det inte går i baklås också för svensk industri, för det tror jag skulle kunna få stora effekter på svensk ekonomi framöver.
Anf. 13 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag tackar för interpellationen. Det är trevligt att ses så här och tala om ett ämne som är svårt och mycket viktigt, nämligen bedömningar av ekonomin.
Jag vet att Mikael Damberg som tidigare finansminister vet att det här är något som man, så att säga, inte snyter ur näsan. Det finns en stor kompetens runt om på våra myndigheter och på Finansdepartementet, där man just nu jobbar febrilt med att hela tiden kalibrera och ta fram så bra prognoser som det bara är möjligt.
Låt mig stanna där. Det blir kanske lite tekniskt nu, men jag ska lägga en minut på detta. En prognos handlar om siffror, det vill säga att man gör en bedömning av arbetsmarknadsläget, tillväxten och mycket annat, men en prognos handlar också om osäkerheten och hur stor man bedömer att den är.
När det gäller den delen, som jag har nämnt på varje pressträff som jag har haft, kan man konstatera att osäkerheten bara blir större och större. Det är inte bara vi i Sverige som ser detta, utan det är verkligen så. Det var länge sedan det var så komplext att göra prognoser, av flera skäl som jag vill nämna.
Det första är höginflationsmiljön. Nu lämnar vi en miljö som vi inte har haft på 30 år, och hushållen reagerar inte exakt på samma sätt i dag som man gjorde då. Jag träffade IMF i dag på Finansdepartementet, och alla brottas nu med hur konsumtionen kommer att utvecklas i olika länder. Det var det första.
Det andra är att det är mångfasetterat. Vi har ett krig i vårt närområde, energisystem som inte fungerar som de ska och så vidare. Detta gör också att osäkerheterna är stora.
Det tredje som kan adderas är den politiska osäkerheten i många länder, som Mikael Damberg var inne på. Det handlar inte bara om strukturella problem, till exempel i Tyskland och deras ekonomi, utan också om regeringsutmaningar. Nu när vi behöver Frankrike och Tyskland som mest hoppas vi att de så snart som möjligt kan komma fram till en stabil politisk konsensus. Det vore bra för hela Europa.
Det är självfallet inte lätt att göra prognoser, men jag skulle säga att vi i Sverige har duktiga prognosmakare. Jag vet inte om det är någon som träffar exakt rätt någon gång, men min bedömning är att våra svenska prognoser ligger i linje med många andra.
Sedan får man hela tiden revidera prognoserna utifrån utfallet, för man vet inte exakt hur exempelvis svenska hushåll reagerar på räntesänkningar eller skattesänkningar. Det får vi se här nu under året. Dessutom handlar det såklart om vad som kommer att hända i den tyska ekonomin.
Det finns två ganska stora variabler. Vi har just nu en inhemsk lågkonjunktur som beror på hög skuldsättning och höga räntor. Vi ser ändå optimistiskt på det. Sedan har vi en osäkerhet i Europa - i Tyskland och på många andra ställen.
Jag vet inte om det är någon som har frågat om det, men den budget som vi har lagt fram är väl avvägd i det läge vi nu befinner oss i. Vi har ett starkt utrymme att göra mer om det behövs. Det kommer en vårproposition och en vårbudget lite längre fram, och vi följer självfallet utvecklingen noga.
Det är ändå glädjande att statsfinanserna är starka, en bild som jag vet att vi delar, och det finns möjlighet att göra mer om så krävs.
Anf. 14 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag vill understryka att jag är fullt medveten om att finansministern inte själv sitter och skissar på varenda prognos i budgeten utan att det är ytterst kompetenta tjänstemän som försöker analysera läget, se framåt och ta hjälp av andra expertorgan och prognosmakare för att hamna så rätt man kan.
Som finansministern är tydlig med och som Finansdepartementet har betonat har det i de senaste prognoserna funnits mer osäkerhet än vanligt, och det är svårare att göra prognoser i ett nytt läge. Då landar det politiska ansvaret återigen på Finansdepartementet. Har man gjort rätt kalibreringar i de politiska förslag och den "väl avvägda" budget som man har lagt på riksdagens bord och röstat igenom?
Om man bara tar en prognos och tittar tillbaka lite i tiden på hur hushållens konsumtion har utvecklats kan man se att Finansdepartementet har reviderat ned hushållens konsumtion med 150 miljarder kronor över två år. Det är ganska mycket.
Då måste man ställa sig frågan: Finns det något i den ekonomiska politiken som hade kunnat göras annorlunda för att ge hushållen trygghet och skapa mer förutsägbarhet så att framför allt de hushåll som vi vet konsumerar mer hade kunnat komma igång med sin konsumtion? Detta är bara ett exempel på frågor som vi har diskuterat med regeringen under lång tid. Vi är det enda land i Norden som inte har gjort något åt barnbidraget under kostnadskrisen.
Genom budgetprioriteringar där man sänker skatten mycket för dem med höga inkomster får man inte samma effekt på konsumtionen. Detta är min bedömning, och jag tror att de flesta ekonomer är överens om den. Det kan finnas andra positiva effekter som regeringen vill se, men om man vill ta Sverige ut ur en lågkonjunktur finns det andra, mer effektiva insatser att göra.
Det var sådan självkritik jag var ute lite efter och om den finns hos finansministern nu när man har tvingats till en massa nedrevideringar och Sverige kommer fattigare ur lågkonjunkturen än vad vi hade behövt göra. Framför allt blev lågkonjunkturen mycket mer långvarig än vad finansministern och Finansdepartementet hade räknat med från början. Nu har det blivit mycket diskussion om det här, som är en ganska politisk fråga. Det är lätt att debatten bara landar i frågan om hur budgetarna ser ut.
Den andra frågan handlar mer om industrin. Jag hörde finansministern beskriva problemen och osäkerhetsfaktorerna för industrin. Vi vet att Sverige i grunden har en relativt stark och väldigt innovativ industri, men den möter nu en omvärld som är ganska stökig och har stora utmaningar.
Då vill jag fråga: Finns det några ytterligare åtgärder som finansministern ser framför sig behöver vidtas i detta läge? Behöver uppmärksamhet riktas mot att svensk exportindustri inte ska drabbas hårdare än nödvändigt av konjunkturläget?
Anf. 15 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag tackar för flera kloka insikter.
Vi kan börja med tillväxten, som jag vet att vi båda tycker är viktig på både kort och lång sikt. För oss handlar det såklart om att se till att ekonomin nu kommer igång så snabbt som möjligt. Precis som jag sa tidigare vet vi inte exakt hur konsumenter i Sverige eller andra länder reagerar. Uppenbarligen konsumerade man i början, och det tog ett tag innan man höll tillbaka. Nu är det lite tvärtom.
Eftersom vi inte har gjort det här, då det inte har varit så här på 30 år, vet vi inte exakt hur dagens konsumenter reagerar. Hittills har många prognoser legat nära utfallet, så jag känner mig trygg med det. Men återigen: Osäkerheten har aldrig varit så här stor, i alla fall inte på väldigt länge, och det är också en del av prognoserna.
På längre sikt handlar det om att få igång tillväxten, och det är kanske allra viktigast. Det som vi gör och har gjort i våra tre budgetar handlar om att få igång ekonomin, stötta hushållen och sänka skatten för alla, vilket vi gjort två år i rad, men också om att göra det som är långsiktigt viktigt för ökad tillväxt. Det handlar som vi vet om marginalskatter, infrastruktur, utbildning, energisystem och mycket annat. Man kan alltså göra två saker samtidigt.
Jag ska ärligt säga att vi i grund och botten har ganska lika budgetar men också lite olika inriktningar när det gäller stöd till hushållen. Tror jag att Socialdemokraternas budget hade gjort stor skillnad för utfallet i prognosen? Nej, det tror jag inte. Jag ser att de insatser vi nu har gjort är väl avvägda och viktiga på både kort och lång sikt. Där kommer dock de lärde - i det här fallet vi två - att tycka olika, men det är precis som det ska vara.
Jag ser att det vi gör nu har stor nytta för människor. Det stöttar dem. Det kommer att göra att ekonomin vänder i Sverige, och det kommer också att stärka den långsiktiga tillväxten, som jag har väldigt mycket för ögonen.
Jag ska säga något kort om industrin, där fokus verkligen har varit brutalt närvarande under de här åren. Vissa delar av svensk industri som exporterar har gått väldigt bra. Vissa sektorer eller delar av världen har inte varit så påverkade av det som har hänt de senaste åren, medan andra har det väldigt tufft.
Framför allt är det, som Mikael Damberg säger, många som nu är oroliga för vad som händer i Tyskland och andra delar av Europa. Vi har naturligtvis nära samtal, och vi vet att svenska företag på många sätt är väldigt konkurrenskraftiga. De efterlyser mer regelförenkling i EU, de efterlyser ett väl fungerande energisystem och de efterlyser kompetensförsörjning och att det fortsatt ska gå att ta hit exempelvis människor som är högkvalificerade. Här jobbar vi nära och gör allt vad vi kan för att bistå på olika sätt.
Vi har alla ett och samma mål. Jag är helt övertygad om att vi i den här riksdagen vill att det ska gå bra för svenska företag och att svenska jobb ska bli fler och inte färre. Det finns därför mycket att göra, och vi gör också mycket just för att förenkla och förbättra för de företag som det nu gäller.
När det till exempel gäller Donald Trump och handelshinder har jag påpekat många gånger de senaste månaderna att det självklart är dåligt för svenska företag och alla andra företag om tullarna höjs. Men det är också väldigt dåligt att många länder i Europa och EU har så låg produktivitet. Det förstärks dessutom såklart om vi också får högre tullar.
Vi måste ta tag i våra egna problem på bred front i Europa och jobba med de olika delarna. Det gäller till exempel en kapitalmarknadsunion, regelförenklingar och ett energisystem som fungerar. Det gynnar svenska företag och alla andra företag i EU. Där sätter vi in ett stort tryck.
Anf. 16 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Bakgrunden till interpellationen är alltså de prognoser vi har sett och en regering som har varit väldigt optimistisk och sagt: Nu kommer vändningen, och nu kommer ljusningen! Nu vänder det uppåt. Vi har lagt fram välavvägda budgetar. Vi gör rätt, och vår politik gör stor nytta!
Jag har inga problem med de retoriska vinklingarna. Men någonstans måste man titta på resultatet, och där sticker inte Sverige ut i något positivt hänseende. Vår tillväxt har inte överglänst den i resten av Europa. Arbetslösheten har utvecklats mer negativt än i de övriga europeiska länderna. Om Sverige hade haft samma genomsnittliga utveckling som Europa när det gäller arbetslöshet hade 50 000 färre människor gått arbetslösa i Sverige.
När det gäller konkurser, inte minst i nyföretagande, som vi vet är en viktig del av både progressivitet och tillväxt av nya jobb har vi ganska svaga siffror just nu. Det präglar samhället.
Därför hade regeringen kanske inte bara behövt vara nöjd, utan man kunde också ha funderat på om man har gjort rätt avvägningar. Jag menar inte heller att en enskild budget mellan regering och opposition gör så enormt stor skillnad. Det gör skillnad för människors vardag om de får en barnbidragshöjning eller inte eller om man satsar på de sämst ställda pensionärerna.
Min poäng är inriktningen. Hade regeringen i högre grad haft vanlig hushållsekonomi och välfärdens finansiering i fokus hade vi inte haft ett lika stort tapp. Hade regeringen vågat diskutera bostadssektorns enorma utmaningar hade man inte dragit bort de få statliga insatser som fanns, och om man ändå hade gjort det hade man behövt hitta på något annat.
Regeringen har hela tiden bara trott att det ska vända, och det har blivit kostsamt för Sverige. Nu är man där igen och talar om utvecklingen framöver. Regeringen beskriver industrin på ett korrekt sätt; jag har inga problem med det. Frågan är bara: Vilka insatser ser vi att regeringen har gjort? Det är ett haveri kring energipolitiken så här långt. Regeringen har inte det ledarskap i klimatfrågorna som näringslivet efterfrågar. Sverige har också andra konkurrensnackdelar gentemot en del av europeisk industri som jag inte tycker att regeringen tar tag i.
Anf. 17 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack än en gång, Mikael Damberg, för en viktig fråga! Jag måste bara konstatera att jag inte riktigt tar åt mig av detta med ett haveri kring energipolitiken eftersom vi ärvde ett läge med nedlagda kärnkraftsreaktorer som nu gör att Sverige har för lite el och för lite effekt vid vissa tidpunkter. Men jag släpper det nu.
Det är otroligt viktigt att förstå att världen är osäker. Det är viktigt att förstå att väldigt många människor har tappat köpkraft. Det är därför vi från första stund i den första budgeten gjort mycket för att stötta hushållen. Det gäller allt från elstöd till sänkt skatt flera gånger om på både drivmedel, arbete och pension. Jag är säker på att vi hade haft en betydligt svårare situation utan det här.
Vi tror att det kommer att vända. Jag är inte en allmän optimist, men allting pekar på att det är så. Om man får tro IMF, som också är hyfsat duktiga på att göra prognoser, kommer Sverige under detta år att ha en utveckling med en tillväxt i ungefär samma nivå som USA:s. Det är långt bättre än både Tysklands och Frankrikes. Det återstår att se, men vi gör vad vi kan för att hushåll ska känna sig trygga. Räntorna går nu ned, löneökningarna kommer och skatterna sänks - bland annat. Vi tror att detta kommer att ge resultat och framför allt sätta fokus på det långsiktiga.
Sverige ska vara, och är i många fall, väldigt produktivt. Vi ska vara ännu mer produktiva så att Sverige blir det absolut rikaste land man kan vara och allt detta välstånd kommer många fler till del.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.