Regeringens hantering av gröna kreditgarantier
Interpellation 2025/26:155 av Fredrik Olovsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-13
- Överlämnad
- 2025-11-14
- Anmäld
- 2025-11-17
- Sista svarsdatum
- 2025-11-28
- Svarsdatum
- 2025-12-08
- Besvarad
- 2025-12-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
I budgetpropositionen framgår att regeringen inte vill möjliggöra fler gröna kreditgarantier. De är ett verktyg som inte bara har betydelse för grön omställning utan för fler jobb, tillväxt och beredskap eftersom fossilfri industrialisering stärker Sverige och svensk industriell förmåga.
Min fråga till energi- och näringsminister Ebba Busch är:
Vilken analys ligger bakom det faktum att regeringen avhänder sig denna möjlighet till utveckling av näringsliv, industri och svensk ekonomi?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:155
Webb-tv: Regeringens hantering av gröna kreditgarantier
Dokument från debatten
- Måndag den 8 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:47
- Protokoll 2025/26:47 Måndagen den 8 decemberProtokoll 2025/26:47 Svar på interpellation 2025/26:155 om regeringens hantering av gröna kreditgarantier
Protokoll från debatten
Anf. 8 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Herr talman! Fredrik Olovsson har frågat energi- och näringsministern vilken analys som ligger bakom det faktum att regeringen avhänder sig möjligheten till utveckling av näringsliv, industri och svensk ekonomi genom utställande av gröna kreditgarantier.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Regeringen begär i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) inte något bemyndigande att ställa ut nya statliga gröna kreditgarantier för stora industriinvesteringar 2026. Redan ingångna avtal kommer inte att påverkas.
För regeringen är det centralt att värna skattebetalarnas pengar och att slå vakt om ordning i de offentliga finanserna. Statliga åtaganden bör regelbundet utvärderas och omprövas för att säkerställa ändamålsenlighet och effektivitet. Garantiprogrammet omfattar en typ av investering där det är särskilt svårt att beräkna såväl risker som samhällsekonomisk effektivitet. Programmet har nu funnits på plats i ett antal år.
Regeringen ser att en utvärdering bör göras innan ytterligare kreditgarantier för gröna investeringar ställs ut. Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att utvärdera de gröna kreditgarantierna för investeringar. Utvärderingen ska innefatta en kartläggning och en analys av ändamålsenligheten och effektiviteten i det nuvarande garantiprogrammet som verktyg för att främja gröna industriinvesteringar som bidrar till att Sverige når sina miljö- och klimatpolitiska mål.
Anf. 9 Fredrik Olovsson (S)
Herr talman! I Sverige är tillväxten låg och arbetslösheten hög. Antalet företagskonkurser har slagit rekord, och samtidigt ökar konkurrensen om etableringar av nya företag och verksamheter runt om i världen. Vi ser också hur omställningsbehoven i befintliga företag är väldigt stora i Sverige. Den nya geopolitiska dragkampen i världen och Rysslands krig i Ukraina visar också att industriell produktionsförmåga och industriell kapacitet är viktiga inte bara för vår ekonomi och för vår välfärd utan också för svensk och europeisk säkerhet.
I det läget väljer Sverigedemokraterna och den svenska regeringen att göra sig av med de verktyg som funnits för att möjliggöra stora, produktiva investeringar i Sverige, nämligen de kreditgarantier som jag interpellerar om. Dessutom skär man ned rejält på Industriklivet, som också finns för att möjliggöra viktiga satsningar i vår industriella kapacitet i företag som ofta utgör Sveriges industriella bas.
Det enda egentliga argument som statsrådet för fram i sitt svar är att man vill utvärdera politiken. Det är i sig alldeles utmärkt. Staten har ju en lång rad organ som utvärderar politik, vilket är väldigt viktigt. Men vad som är märkligt i det här fallet är att man väljer att stänga ned programmet, avsluta möjligheten till nya insatser och göra sig av med verktyget för att sedan göra utvärderingen. Det är inget som tvingar regeringen att göra på det här sättet, mer än möjligen Sverigedemokraterna. Det hade gått att fortsätta hålla öppet för kreditgarantier samtidigt som man utvärderar och rent av hittar förbättringspotential i åtgärderna och i hur systemet ser ut.
Herr talman! För ett år sedan hade dock regeringen en helt annan argumentation. I den budgetproposition som gäller för i år skrev man då: ”Den statliga garantimodellen innebär en ansvarsfull hantering av de finansiella riskerna där staten delar risken med privata aktörer på marknadsmässiga villkor. Genom att bidra till att möjliggöra långsiktiga investeringar har garantiprogrammet en roll för utvecklingen av hållbar storskalig industriteknik.”
Dessutom visar Konjunkturinstitutet i sin senaste skattning av de finanspolitiska multiplikatorerna, det vill säga hur effektivt en svensk satsad statlig budgetkrona är för att minska arbetslösheten eller för att öka tillväxten, att den här typen av investeringssubventioner är riktigt effektiv politik. Däremot klarar sig regeringens stora skattesänkningar, framför allt för höginkomsttagare, inte särskilt bra vid en sådan jämförelse. Sverigedemokraterna och regeringen gör sig alltså av med de verktyg som enligt regeringens egen expertmyndighet är effektiva för att i stället lägga pengarna på ineffektiva åtgärder.
Det här kallar finansmarknadsministern att värna skattebetalarnas pengar. Jag skulle snarare kalla det Ebberöds bank. Hela synsättet kan möjligen också förklara varför högerregeringar normalt sett gör precis som den här, nämligen lämnar efter sig stora underskott i de offentliga finanserna. Det gjorde man 1982, 1994, 2014 och, som det ser ut nu, också 2026. Dessutom trycker man ned tillväxten och upp arbetslösheten.
Statsrådet har ytterligare några inlägg och kan då förklara sig lite bättre, för så här långt håller inte argumentationen särskilt väl.
Anf. 10 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Tack, Fredrik Olovsson, för möjligheten att debattera gröna kreditgarantier och industripolitik!
Under de senaste 30 åren har den svenska tillväxten klarat sig bättre än genomsnittet i EU. Framför allt har den svenska industrin stått för en stor del av den positiva utvecklingen. Men nu ser vi en hårdnande global marknad med konkurrerande ekonomier som satsar stort på sina industrier. I Sverige har vi inte längre en tilltagande tillväxt, utan den sjunker. Vi har dessutom en arbetslöshet som fortsätter att stiga och en produktivitet som stagnerar.
Det finns dock goda förutsättningar för Sverige att positionera sig väl i det här, herr talman. Den svenska industrin är trots allt stark. Den står för banbrytande teknik och för högkvalitativa produkter. Den är inte basically gone, som Reinfeldt en gång uttryckte det, utan den svenska industrin är tvärtom mer vital än på mycket länge. Det finns därför goda förutsättningar för Sverige att positionera sig. Men då krävs politiskt ledarskap, herr talman.
I en slutrapport från regeringens egen produktivitetskommission slås fast att kapitalförsörjning och finansiering är centralt för att företag, särskilt inom teknik, innovation och omställning, ska kunna växa. Det krävs långsiktig tillgång till kapital och bra villkor för investeringar och risk. Kommissionen lyfter också fram att Sverige behöver stärka hanteringen av immateriella tillgångar med tydligare stöd, kompetens och strukturer. Det behövs för att idéer ska kunna kommersialiseras och bidra till produktivitetstillväxt.
Givetvis behövs konkurrens, effektiva marknader och förutsägbarhet i våra regelverk. Men om det inte finns långsiktigt kapital för banbrytande teknik och framtidens industri kommer inte medel att tillföras svenska bolag, för vi vet att marknaden underinvesterar i den typen av risk.
Det här har andra länder insett, herr talman. Industripolitiken hårdnar från konkurrerande ekonomier, vilket har varit påtagligt för hela Europeiska unionen men särskilt Sverige. Både USA och Kina subventionerar, och det syns tydligt att stöden riktas till den gröna omställningen och till banbrytande teknik.
I det läget väljer den svenska regeringen att göra motsatsen. Man tar bort stödet för gröna kreditgarantier när varenda dag är avgörande för Sveriges position som ledande industrination. Inte nog med det, herr talman. Man har också valt att nästan helt slopa Industriklivet, som har varit helt avgörande för höginnovativa svenska tillväxtbolag när de ska skala upp.
Regeringen tycks tyvärr vara oförmögen att förstå allvaret vi befinner oss i vad gäller vår konkurrenskraft och väljer att strunta i vår industri i ett läge där vi borde kroka arm. Handelstullar, krig och osund konkurrens har gjort företagsstöd till säkerhetspolitik. Stödet till svenska bolag, herr talman, är i grunden en fråga om industriell suveränitet.
Jag vill att Sverige även fortsättningsvis ska vara en stark industrination. Jag förstår att jag och Niklas Wykman kanske har lite olika bild av hur man sköter den svenska ekonomin. Men om han inte vill lyssna på mig kan han lyssna på EU-kommissionen, som nu gör stora ansträngningar för att positionera Europa mot konkurrerande ekonomier. Han kan lyssna på Produktivitetskommissionens slutrapport, där det slås fast att vi behöver långsiktiga stöd till företag med banbrytande teknik för produktivitetstillväxt. Han kan även lyssna på Svenskt Näringsliv, som trycker på vikten av riskdelning mellan stat och näringsliv.
Jag skulle vilja fråga statsrådet: Vad är regeringens sammanhållna industripolitik? Anser Niklas Wykman att staten behöver stå för en del av risken i banbrytande teknik och framtidens industri?
Anf. 11 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Herr talman! Först och främst: Stort tack till Fredrik Olovsson för en väldigt bra och angelägen fråga om hur vi ska stärka svensk konkurrenskraft! Hur man får banbrytande upptäckter och hur man ska kunna implementera effektiva produktionssätt i industrin är centralt för den svenska konkurrenskraften men också för klimatomställningen.
I grund och botten är det glädjande att vi är överens om dessa saker. Om man inte måste ska man inte misstänkliggöra varandras motiv. Jag är helt övertygad om att det finns en bred samsyn mellan moderater och socialdemokrater men även många andra partier i denna kammare om att Sverige ska vara ett ledande industriland. Vi ska vara ledande i fråga om att ta till oss ny teknik, bland annat för att bekämpa klimatförändringarna och på andra olika sätt kunna upprätthålla en hög levnadsstandard med full sysselsättning och hög tillväxt samtidigt som vi minskar vår påverkan på djur, natur och klimat. Frågan är hur vi gör detta på bästa sätt, inte om vi ska göra det.
Möjligtvis gör man nu en stor sak av en ganska begränsad sak, herr talman. De gröna kreditgarantierna har ställts ut till bland annat Preem, Stegra, Northvolt och SSAB – alla såklart företag som kan, eller i ett fall kunde, göra saker som kan förbättra vår industri. Men det är långt ifrån ett brett stöd som betalas ut till många och bär hela den svenska industrin. Det rör sig om ett fåtal utställda gröna garantier.
Med detta sagt kommer jag alltid, herr talman, att värna skattebetalarnas pengar och de offentliga finanserna. Att man emellanåt vill stanna upp, utvärdera och i lugn och ro gå igenom ifall det man gör har effekt, är ändamålsenligt och på bästa sätt tar till vara svenska skattebetalares och den svenska nationens intresse är sunt och rimligt. Jag tycker inte att det behöver beskrivas med några väldiga överord, utan det är i grund och botten rimligt att man tar en paus och funderar på vad man gör och om man gör det på rätt sätt.
Även om kreditgarantierna berör ett litet antal bolag handlar det om mycket stora pengar. Vi politiker förvaltar andra människors pengar, oavsett vilka värderingar eller åsikter vi har, och har det gemensamt att vi inte har några egna pengar att röra oss med, utan vi har skattebetalarnas och pensionärernas pengar. Att då vilja stanna upp och göra en utvärdering för att säkerställa att de används på rätt sätt tycker jag är sunt. Om man är lika övertygad som Fredrik Olovsson om att detta program är rätt väg att gå och att det görs på rätt sätt torde man inte heller behöva vara så orolig för en sådan utvärdering eller för att ett år läggs på att göra detta, med en paus under den tid det görs. Det är också sunt.
Slutligen kan man fundera på hur Sverige ska konkurrera. Här behöver kanske Socialdemokraterna trots allt ta sig en funderare. Om det är med hjälp av skattebetalarnas och pensionärernas pengar och med risk för de offentliga finanserna har större länder helt enkelt mycket mer att ge än vad Sverige har. Vi behöver hitta våra sätt att vara ledande på.
Anf. 12 Fredrik Olovsson (S)
Herr talman! Tack till Niklas Wykman, som förklarar sin position lite mer utförligt. Jag tycker dock inte att det blir jättemycket bättre av det.
Jag tycker att det är intressant att regeringen tycker att man ska ta en paus på ett år nu under valåret när det gäller den här typen av insatser för svensk tillväxt och fler jobb, när vi samtidigt ser att arbetslösheten är jättehög och att tillväxten under den här mandatperioden kommer att vara historiskt låg. Om vi till detta lägger att nästan ingen ny billig elproduktion kommer till i landet under den här perioden är det klart att bilden av vad svensk tillväxt och svensk industri ska vara blir lite suddig, när man lyssnar på regeringen.
De här garantierna har dessutom i huvudsak kommit till under den period som Niklas Wykman har varit finansmarknadsminister och ansvarig för frågorna. Nu byter han argumentation från att i förra årets budgetproposition – den som gäller för i år, alltså – ha menat att detta är en ansvarsfull hantering av de finansiella riskerna, där staten delar risk med privata aktörer på marknadsmässiga villkor, vilket inte kan jämföras med de gigantiska företagsstöd som finns i många andra länder: i USA, i flera av de länder som är våra EU-kompisar men också förstås i Kina.
Då vill man förstås veta vad som ligger bakom den här omsvängningen. Är det bara Sverigedemokraterna som har tryckt på för att det här verktyget ska pausas? Eller tycker även Niklas Wykman själv i grunden att det är rimligt att Sverige ställer sig i praktiken helt utan den här typen av kostnadseffektiva verktyg – inte minst när man också skär ned på Industriklivet, som ju riktar in sig på hundratals svenska industriföretag som ofta har det ganska tufft?
Den stora frågan och det stora problemet kanske ändå är att det är Sverigedemokraternas syn på svensk industri som får styra – synen på betydelsen av industriell bas och industriell produktionsförmåga, eller kanske snarast oförmågan att se den stora betydelsen. När politiken nu rustas ned på detta område kommer ju inte något annat till.
Då kommer vi kanske tillbaka till den linje som också Daniel Vencu Velasquez Castro tog upp här. Den förre statsministern Fredrik Reinfeldt kunde inför den ekonomiska världseliten i Davos glatt proklamera att industrin i Sverige var basically gone, praktiskt taget borta. Får den här politiken fortsätta är det, inte minst mot den bakgrund som vi nu ser med varsel och uppsägningar i såväl stålindustrin som skogsindustrin och fordonsindustrin, åt det hållet den här regeringen tar Sverige. Det tas nya steg mot att industrin ska vara basically gone, trots att den har fantastiska möjligheter att utvecklas i hela landet.
Detta riskerar att kosta Sverige jobb, tillväxt och välfärd men också ytterst säkerhet och försörjningsberedskap. Det är detta som Niklas Wykmans paus riskerar att bidra till.
Vi vill ha en annan utveckling. Vi tror verkligen på svensk industri och på svenska industriarbetare och ingenjörer. Vi tycker att de ska ha konkurrensvillkor som är hållbara för att kunna konkurrera i en värld där andra länder agerar på ett helt annat sätt, mycket mer aggressivt, och där mycket av den värld som Niklas Wykman och jag har växt upp i politiskt är borta och aldrig mer kommer tillbaka. Då är det förstås viktigt att kunna se över sin politik och verkligen utvärdera den. Men att ta en paus i ett sådant här läge är faktiskt inte ansvarsfullt.
Anf. 13 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag fick inte svar på min fråga om vad regeringens sammanhållna industripolitik är. Jag hoppas att jag kan få ett svar på den frågan. I likhet med det som påpekades av Fredrik Olovsson gällande de olika industristöden ser vi att det inte bara är de gröna kreditgarantierna som pausas. Regeringen väljer också att näst intill slopa Industriklivet, som är viktigt för att de bolag som Wykman lyfter fram, som är små eller medelstora och dessutom höginnovativa, ska kunna konkurrera på den globala marknaden.
De gröna kreditgarantierna har gått till bolag som har en mycket högre omsättning. Det blir lite märkligt. Jag skulle vilja höra lite mer om regeringens syn på statens möjlighet att riskdela för att se till att höginnovativa små och medelstora företag också ska kunna konkurrera på den globala marknaden.
Vad gäller frågan kring statsstöd, herr talman, som Niklas Wykman var inne på, ser vi att EU nu gör en ganska rejäl ansats för att se till att vi kan jobba strategiskt med statsstöd. Jag är helt enig om att vi inte kan konkurrera med statsstöd. Just därför är det viktigt att vi har ett strategiskt användande av våra offentliga medel. Där har vi exempelvis IPCEI-regelverket, som har presenterats av EU. Det skulle vara intressant att veta – jag har inte fått svar från vare sig Romina Pourmokhtari eller Ebba Busch – om regeringen tänker möjliggöra fler projekt enligt IPCEI-regelverket för att kunna använda offentliga medel mer strategiskt. Kanske kan jag få ett svar från Niklas Wykman på den frågan.
Herr talman! Det är väldigt svårt att veta vad regeringens samlade industripolitik är. Man säger att det är viktigt med stöd och att vi alla vill se Sverige som en ledande industrination. Men när hela världen deltar i en kapplöpning och försöker positionera sig väljer regeringen att slopa stöden till den svenska industrin. Så jag vidhåller min fråga: Vad är regeringens samlade industripolitik? Det är omöjligt för mig att förstå, herr talman.
Anf. 14 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Herr talman! Återigen tack till Fredrik Olovsson för en bra interpellation i en sakfråga som är viktig för Sverige. Vi borde ha fler sådana debatter i den här kammaren. Sedan blev jag lite besviken när Fredrik Olovsson ändå inte kunde låta bli att komma in på Sverigedemokraterna – ännu en debatt som ska handla om Sverigedemokraterna. Då blir man sugen på att fråga hur Fredrik Olovsson tänker sig att reda ut tillväxten med Miljöpartiet.
Fredrik Olovsson nämnde till exempel skogsindustrin som viktig. Jag vet inte exakt hur det ska gå till. Jag lyssnade på Amanda Lind här. Det är svårt att se hur man ska få till en tillväxtvänlig politik tillsammans med Miljöpartiet. Men det kan säkert Fredrik Olovsson och jag reda ut vid något annat tillfälle.
Fredrik Olovsson har gjort betydande insatser i opposition för att Sverige ska kunna få bättre tillväxt framöver, genom att reparera den mycket trasiga socialdemokratiska nedläggningspolitiken gällande svensk kärnkraft. I grund och botten är det ju en förutsättning för att vi ska kunna ha en högeffektiv industri i Sverige och att vi ska kunna vara ledande när det kommer till att fasa ut koldioxidtunga energislag. Då måste vi ha en ren energiproduktion.
Jag välkomnar det arbete som Fredrik Olovsson har lagt ned på att vi på nytt ska kunna bygga kärnkraft i Sverige, och jag gläder mig åt att Socialdemokraterna har samma siffror som regeringen i sin budget när det gäller att nu kunna bygga ny kärnkraft i Sverige igen.
Herr talman! Kärnkraften, den rena, stabila och pålitliga energiproduktionen, har varit och är en hörnsten för att svensk industri och i förlängningen svensk arbetsmarknad ska vara bland de bästa i världen. Det är glädjande att Socialdemokraterna nu har lagt nedläggningspolitiken bakom sig.
Herr talman! När det kommer till tillväxtsiffrorna verkar det dock som att Socialdemokraterna och Fredrik Olovsson behöver uppdatera sig om vad som har hänt och händer i ekonomin.
Det stämmer att vi sett till bnp per capita hade mycket misslyckad politik 2015, 2016, 2017, 2018 och 2019. Det var flera år då Sverige i jämförelse med övriga EU-länder presterade dåligt. Magdalena Andersson presterade svagt som finansminister, och Sverige presterade svagt i jämförelse med andra EU-länder i bnp per capita. Man kan sammanfatta det med att Sverige slarvade bort den förra högkonjunkturen.
När konjunkturen nu spås vända uppåt är det precis tvärtom med en moderatledd regering. Enligt flera bedömare väntas Sverige nu få högre tillväxt än EU-genomsnittet, tvärtemot vad som hävdas i debatten. Vi har på senare tid hört bedömare efter bedömare prata om att svensk tillväxt nu väntas ta starkare fart än EU-genomsnittet.
När det kommer till själva industripolitiken har Socialdemokraterna i opposition haft många innovativa idéer på området. Det har varit industrikansler, innovationskatapulter och så vidare. Och nu är det alltså fråga om en stor statlig investeringsbank, om jag har förstått det rätt, som på något sätt ska använda svenska pensionärers och svenska skattebetalares pengar och betala ut dem för att garantera olika typer av riskfyllda projekt. Frågan är dock om det är så man driver innovation på det bästa sättet. Men jag har förståelse för att Socialdemokraterna vill använda skattebetalarnas pengar så.
Vi utvärderar. Vi har en paus i de gröna kreditgarantierna. Min övertygelse är att det är motiverad arbetskraft, bra löner, sjysta villkor, en bra skola, fler utbildade civilingenjörer och bra villkor för företagande och entreprenörskap snarare än statliga stödprogram som gör tricket.
Anf. 15 Fredrik Olovsson (S)
Herr talman! Möjligen då med undantag för kärnkraft, Niklas Wykman, för där är de gigantiskt stora. Den ideologiska hållningen håller kanske inte på alla områden.
Jag tackar så mycket för berömmet om våra betydande insatser för tillväxt. De har dock inte bara skett i opposition. Gör vi en jämförelse mellan socialdemokratiska regeringsperioder och borgerliga i modern tid blir utfallet alltid detsamma: Det går bättre för oss än det gör för er. Det går bättre för Sverige sett till både bnp och bnp per capita oavsett vilka perioder vi väljer.
Prognoserna för framtiden ändrar inte på detta. Men det vore bra för Sverige om vi skulle överprestera framöver. Det är dock väldigt lite som talar för det, inte minst eftersom andra länder och regeringar jobbar mycket hårdare än Sveriges regering för att vinna investeringar. I Sverige gör man tvärtom mindre.
Vi ser också att Konjunkturinstitutet säger att just den här typen av investeringssubventioner är effektiv och ansvarsfull politik. Det var precis detta som Niklas Wykman skrev i budgetpropositionen för ett år sedan.
Vi ser verkligen industriell kapacitet och industriell produktionsförmåga som väldigt viktiga för Sverige. Det är viktigt för jobben och för tillväxten i hela landet, förstås, men också ytterst för säkerhet i det nuvarande geopolitiska läget. Därför är det beklagligt att det görs så lite och nästan ingenting nytt på området.
Vi ser uppsägningar i stålindustrin, i skogsindustrin och i fordonsindustrin. Det är tufft där ute, men det väljer regeringen att inte ta ansvar för. Det finns inga ytterligare åtgärder, inte ens utbildningsmöjligheter, för andelen arbetslösa har ökat under den här mandatperioden. Det är 100 000 fler som är utan jobb. Förutsättningarna för jobb och tillväxt i Sverige blir alltså sämre.
Ytterst, om man får ta i lite och lägga ihop alla åtgärder – inte bara de gröna kreditgarantierna utan också det som sker på utbildningsområdet och innovationsområdet och det som också händer på energiområdet när inga nya investeringsbeslut fattas – blir Sverige fattigare och i värsta fall också farligare.
Jag får tacka så mycket för interpellationsdebatten och fortsätter gärna diskussionen med både sverigedemokrater och moderater.
Anf. 16 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Herr talman! Fredrik Olovsson såg osäker ut om han skulle stå kvar i talarstolen eller inte. Men det gläder mig att han gör det.
Jag fortsätter också gärna den här diskussionen. Tillväxt är ju helt centralt för vår välfärd, för vår sysselsättning och för människors livskvalitet. Ju fler som vill prata om det, desto bättre.
Sedan nämner Fredrik Olovsson någonting som är mycket relevant, bland annat statliga investeringar i kärnkraft. Man kan också prata om andra statliga investeringar i grundläggande infrastruktur som vägar eller järnvägar.
När vi talar om gröna kreditgarantier är det ändå viktigt att göra en distinktion. En utvärdering är nu tillsatt. Exakt hur den ska göras ska Statskontoret svara på.
Men det är klart att det finns en skiljelinje mellan å ena sidan att investera i beprövad teknik som man vet fungerar och vilken effekt den har – det är sådant som kärnkraft, vägar och järnvägar, som ska vara viktiga nationella angelägenheter – och å andra sidan att investera på den entreprenöriella, experimentella delen av ekonomin, där man ännu inte fullt ut vet vilken teknologi som kommer att fungera och hur den kommer att slå. Det handlar om olika kompetenser och olika förmågor. Det är inte säkert att staten eller statens pengar gör samma nytta i de olika typerna av projekt. Det är bland annat en sådan sak som man behöver fundera på.
För det extrema risktagandet, som behöver definiera den entreprenöriella ekonomin och nyskapandet, kan kanske statliga pengar vara en gas eller en faktor som hjälper till. Men det kan eventuellt också vara en broms som tar ned just denna typ av risktagande och experiment som behöver prägla nyutveckling i ekonomin.
Den samlade bilden kan man möjligtvis nyansera. ”Stockholm is Europe’s new capital of capital” skrev The Economist nyligen. Och Financial Times skrev om ”how Sweden’s stock market became the envy of Europe”. De stora internationella bedömarna säger att Sverige är landet att vara avundsjuk på. Det är långt från den pessimistiska bild som Fredrik Olovsson målar upp.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.