Regeringens åtgärder efter rapportering om aktieaffärer och jäv
Interpellation 2025/26:559 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-06-15
- Överlämnad:
- 2026-06-16
- Anmäld:
- 2026-06-17
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
- Sista svarsdatum:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Statsminister Ulf Kristersson (M)
För ungefär ett år sedan uppdagades flera uppmärksammade fall där statsråd och statssekreterare genomfört aktieaffärer eller haft ekonomiska intressen som väckte frågor om jäv, intressekonflikter och bristande omdöme i Regeringskansliet. Avslöjandena skakade allmänhetens förtroende för regeringens arbete och aktualiserade grundläggande frågor om etik, ansvar och transparens i det offentliga beslutsfattandet.
Vid tidpunkten betonade regeringen vikten av att regler följs och att rutiner skulle ses över. Ett arbete uppgavs ha påbörjats inom Regeringskansliet för att stärka hanteringen av statsråds och statssekreterares aktieinnehav och värdepappersaffärer.
Frågor kvarstår dock om vilka konkreta åtgärder som faktiskt har genomförts. Förtroendet för den svenska förvaltningsmodellen bygger på att den som utövar offentlig makt inte kan misstänkas sammanblanda privata ekonomiska intressen med offentliga beslut. Det gäller i synnerhet regeringen och dess högsta företrädare.
Under det gångna året har även nya uppgifter väckt frågor om regeringens hantering av jäv och närståenderelationer, bland annat i samband med beslut om statliga anslag där statsministern själv deltagit trots omständigheter som enligt rättsliga bedömare riskerat att rubba förtroendet för opartiskheten.
Statsministern har det yttersta ansvaret för regeringens arbete och för att säkerställa att regelverk, rutiner och kontrollmekanismer fungerar i praktiken – inte bara i teorin.
Med anledning av detta vill jag fråga statsminister Ulf Kristersson:
- Vilka konkreta åtgärder har statsministern och regeringen vidtagit sedan rapporteringen om statsråds och statssekreterares aktieaffärer för att stärka efterlevnaden av regler om jäv och intressekonflikter?
- Vilka förändringar av rutiner, kontrollfunktioner eller rapporteringskrav har genomförts i Regeringskansliet under det senaste året?
- Bedömer statsministern att de åtgärder som vidtagits har varit tillräckliga för att säkerställa allmänhetens förtroende för regeringens hantering av dessa frågor?
- Avser statsministern att ta ytterligare initiativ för att stärka transparensen kring statsråds och statssekreterares ekonomiska intressen och värdepappersinnehav?
- Hur säkerställer statsministern att situationer som kan ge upphov till misstankar om delikatessjäv eller intressekonflikter inte uppstår i regeringens beslutsfattande?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:559
Webb-tv: Regeringens åtgärder efter rapportering om aktieaffärer och jäv
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 129 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Eva Lindh har frågat statsministern vilka konkreta åtgärder statsministern och regeringen har vidtagit sedan rapporteringen om statsråds och statssekreterares aktieaffärer för att stärka efterlevnaden av regler om jäv och intressekonflikter, vilka förändringar av rutiner, kontrollfunktioner eller rapporteringskrav som har genomförts i Regeringskansliet under det senaste året och om statsministern bedömer att de åtgärder som vidtagits varit tillräckliga för att säkerställa allmänhetens förtroende för regeringens hantering av dessa frågor. Eva Lindh har även frågat om statsministern avser att ta ytterligare initiativ för att stärka transparensen kring statsråds och statssekreterares ekonomiska intressen och värdepappersinnehav och hur statsministern säkerställer att situationer som kan ge upphov till misstankar om delikatessjäv eller intressekonflikter inte uppstår i regeringens beslutsfattande.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Jag svarar på interpellationen eftersom jag har ansvar för finansmarknadsregleringen, där lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ingår. Jag svarade även på flera interpellationer med liknande frågor under förra året.
Utöver lagen och förordningen (2018:2014) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns Regeringskansliets riktlinjer. Promemorian Intressekonflikter för statsråd (SB PM 2021:3) innehåller beskrivningar av olika jävsgrunder, bland annat delikatessjäv, samt information om hur man bör agera för att undvika intressekonflikter. Därutöver finns Regeringskansliets etiska riktlinjer, som bland annat handlar om jäv.
Genom RK-portalen, som infördes hösten 2024, får statsråden del av andra departements ärendeförteckningar dagen före regeringssammanträdet, vilket har underlättat för statsråden att identifiera sådana situationer där jäv kan förekomma.
När det gäller finansiella instrument finns också promemorian Innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3). Promemorian belyser risken för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument. Den innehåller också information om hur och när sådana innehav ska anmälas i enlighet med lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument.
Statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs i en förteckning över deras innehav. Förteckningen är offentlig och skapar därmed förutsättningar för insyn och granskning.
Statsråd och statssekreterare har också åtagit sig att till Regeringskansliet anmäla och låta förteckna bland annat tidigare anställningar och uppdrag samt näringsverksamhet i bolag. Även dessa anmälningar sammanställs i förteckningar som är offentliga.
Rättschefens kansli i Statsrådsberedningen har gjort en översyn av promemorian om innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3). Den reviderade promemorian, som beslutades den 8 december 2025, innehåller ett nytt kapitel om riskerna för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument. Den 2 juni i år uppdaterades även Regeringskansliets etiska riktlinjer.
Översynen innebär inte att möjligheten för statsråd att inneha finansiella instrument har ändrats. Att statsråd kan äga finansiella instrument och är anmälningsskyldiga för sina innehav har gällt sedan lång tid. Syftet med revideringen var framför allt att framhålla riskerna för jäv och andra intressekonflikter och att ge ett tydligare och bättre stöd i de överväganden som löpande måste ske vid innehav av finansiella instrument.
För att upprätthålla allmänhetens förtroende är det naturligtvis viktigt att löpande se över de regler och rutiner som finns, bland annat för att undvika att det uppstår intressekonflikter. Det kan inte uteslutas att ytterligare åtgärder kan bli aktuella i framtiden. Detta övervägs inom ramen för det löpande arbetet med dessa frågor.
Anf. 130 Eva Lindh (S)
Fru talman! De flesta debatter och frågor här i kammaren handlar om politik. Men så finns det också frågor och debatter som handlar om förtroende och moral. Den här debatten handlar om förtroende och moral.
Sverige har länge byggt sin styrka på en förvaltningskultur präglad av öppenhet, opartiskhet och hög integritet. Medborgarna ska kunna lita på att beslut fattas för landets bästa och inte utifrån beslutsfattarnas privata ekonomiska intressen.
Just därför är de återkommande avslöjandena om statsråds och statssekreterares aktieaffärer så allvarliga. Vi har sett bristande redovisning av aktieinnehav. Vi har sett affärer som inte har rapporterats. Vi har sett statsråd och statssekreterare delta i beslut där det har uppstått uppenbara frågor om jäv och intressekonflikter, och vi har sett det gång på gång.
Jag vill tacka för svaret från finansmarknadsministern, som jag tycker är både seriöst, genomgripande och tydligt. Men jag vill ändå börja med att jag har ställt frågan till statsministern. Det finns skäl till det, och finansmarknadsministerns svar gör det ännu mer tydligt att det borde vara statsministern som är här och svarar. Låt mig återkomma till detta.
Ett misstag kan väl alla göra, sa någon som skulle försöka försvara det som hade hänt. Kanske, men det här är ändå allvarligt. Jag tycker att det är tveksamt, men okej. När samma typ av problem återkommer gång på gång är det dock inte längre bara en fråga om enskilda misstag, utan då handlar det om kultur, ledarskap och ansvar. Det handlar om hur regeringen fungerar och om vem som ytterst ansvarar för att reglerna efterföljs. Och det ansvaret ligger hos statsminister Ulf Kristersson.
När statsministern tillträdde lovade han att alltid sätta sak före särintresse. Svenska folket har rätt att påminna honom om det löftet. Det är därför jag har ställt några ganska enkla frågor: Har statsministern fortsatt förtroende för de statsråd och statssekreterare som återkommande har hamnat i sådana här situationer? Vilka konkreta åtgärder har statsministern vidtagit? Vilka förändringar av rutiner, kontrollfunktioner eller rapporteringskrav har gjorts?
Men statsministern svarar inte. Inte någon av gångerna som jag har ställt en interpellation om detta har statsministern svarat. Det har alltid varit finansmarknadsministern som antingen har tagit på sig det eller blivit tillkallad, och den här gången har finansmarknadsministern angett ett tydligt skäl. Det är dock inte finansmarknadsministern som utser ministrar. Det är inte han som leder regeringen, och det är inte han som bär det yttersta ansvaret för den kultur som har vuxit fram i Regeringskansliet.
Statsrådet Niklas Wykman har i sitt svar angett några skäl till att man har gjort en del uppdateringar. Men ändå har det här hänt igen, och det var därför som jag ställde den här interpellationen. Trots allt detta händer det alltså igen. Vad behöver man förändra i kulturen för att få ett stopp på detta?
Anf. 131 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Tack, Eva Lindh – om jag inte missminner mig helt har vi diskuterat den här frågan vid ett antal tillfällen. Jag tycker också att det framgår av Eva Lindhs svar att så är fallet.
Det som enligt min bedömning har tillkommit sedan vi senast diskuterade den här frågan är exakt vilka åtgärder som har vidtagits, och även om jag inte av Eva Lindhs inlägg uttolkar att hon har ett hundraprocentigt förtroende för regering och vår politik tycker jag mig ändå kunna utläsa att hon tycker sig ha fått ett svar på sakfrågan. Det är viktigt. När saker och ting inte fungerar på ett tillfredsställande sätt, vad gör man då åt det? Enligt Regeringskansliet har riktlinjerna uppdaterats och rutinen förbättrats så att det ska bli bättre och tydligare. Om jag inte missminner mig skulle vi ha haft den här debatten före sommaren, men den kom nu i stället. Jag hoppas därför att Eva Lindh kan känna sig nöjd med att frågan, som har återkommit några gånger, nu har fått ett svar.
Jag avslutar mitt svar med att man ska tydliga riktlinjer, en bra uppföljning och tydlig dokumentation. Det är svårt att se att Eva Lindh och jag olika uppfattning gällande detta. Det finns alltid rötägg i samhället – gängkriminella och andra som vi behöver motarbeta – men jag tror att väldigt få är av en annan uppfattning än att det ska råda ordning och reda.
Jag uppfattar också att Eva Lindh tycker att de förändringar som har vidtagits är bra. Det är åtminstone min bedömning att det är bättre och tydligare på det sätt som reglerna nu utformas.
Fru talman! Jag tycker mig egentligen ha besvarat frågorna om vad vi gör för någonting. Jag har berättat vad vi har gjort, hur riktlinjerna har förändrats och hur processen har uppdaterats för att kunna möta den typ av problem som Eva Lindh är orolig för. Jag är glad att det råder en bred samsyn kring de här sakerna. Vi är överens om att det ska vara ordning och reda och tydliga processer. Så ska det vara i Sverige, och när någonting blir fel ska man givetvis motverka att samma fel kan upprepas igen genom att förbättra de rutiner och processer som finns, vilket jag har beskrivit i mitt svar.
Anf. 132 Eva Lindh (S)
Fru talman! Det stämmer – jag tror att det är tredje gången vi har den här debatten. Jag förstår därför om finansmarknadsministern kanske blir lite trött på att delvis höra samma saker. Det är klart att en hel del av det grundläggande problemet återkommer. Alla har ju inte lyssnat på de två tidigare debatterna, och det finns ändå en del som är intresserade.
Jag tror dock inte att finansmarknadsministern lyssnade på min sista halvminut där jag sa att jag har läst om de förändringar som har gjorts – det är ju inte så att jag bara går hit. Jag har ingen kritik mot dem och tycker inte att de är dåliga.
Det jag sa, det min fråga gäller nu och det den gällde före sommaren när jag bad om den här debatten – jag kommer inte heller ihåg skälet till att den inte blev av – är att trots att man gjort en del förändringar har detta återkommit. Det hände senast i december. Mig veterligen gjorde civilministern om samma sak som han hade bett om ursäkt för tidigare och som han inte tyckte var så himla bra. Någonting måste ju vara fel när problemet återkommer.
Det är svårt att hålla räkningen på alla gånger det här har hänt – före förändringen, men också efter. Alltså finns det ett mönster. Det är därför jag tar upp detta. Hade det hänt en gång hade det kanske inte varit ämne för en debatt – i alla fall inte tre debatter. Men tydligen behövs det flera debatter för att påminna om att detta är en viktig fråga. Det finns ett mönster som borde oroa varje regering. Politik handlar ju inte bara om politiska förslag utan också om förtroende, och förtroende är inte en naturlag. Förtroende måste förtjänas, och det kan förbrukas.
Jag är upptagen av den här frågan inte bara för att det är någon annan än mitt eget parti som sitter i regeringen, utan för att jag tycker att det är viktigt att förtjäna väljares – människors, svenskars – förtroende för att politiker fattar beslut som är i Sveriges intresse, inte i deras personliga eller privata ekonomiska intresse.
Finansmarknadsministern talar om detaljer, omständigheter, lagar och förordningar och så vidare, men det har uppenbarligen inte blivit någon stor förändring. Problemen har ju återkommit. Varför? Om rutinerna och de förändringar som har gjorts är tillräckliga – varför hamnar regeringen i det här igen?
Jag tycker att det hade varit bra att få prata med den som leder regeringen, för ledarskapet spelar roll. Jag har hört att statsministern kommenterat detta, men han har inte varit här för att svara på mina frågor. Jag vill diskutera ansvaret. När felaktigheter begås i sådana här fall har statsministern faktiskt det stora ansvaret.
När människor ser ministrar delta i beslut samtidigt som de har ekonomiska intressen spelar det mindre roll om en jurist senare kommer fram till att en viss paragraf inte har överträtts. Förtroendet har ju skadats ändå.
Det är bra att man har gjort förändringar. Det är bra att finansmarknadsministern redogör för de förändringarna – men varför återkommer problemet? Varför har man inte fått bukt med kulturen?
Anf. 133 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Jag är väldigt glad över Eva Lindhs omtanke om förtroendet för regeringen. Det står henne givetvis fritt att verka för ökat förtroende för regeringen. Jag är inte helt säker på att hon har det högt upp på agendan, åtminstone inte de närmaste veckorna, men om hon vill dra en lans för detta är hon varmt välkommen.
I olika utsagor om olika personers agerande och så vidare kan det säkert finnas nyanser som skiljer dem åt, men i sak konstaterar jag att Eva Lindh och jag är överens. Eva Lindh säger också att hon är nöjd med eller åtminstone inte har några invändningar mot de förändringar som gjorts av regelverken. Jag förstår det som att hon tycker att förändringarna är bra. Om de är till fyllest är en annan sak.
Jag avslutade mitt interpellationssvar med att säga att det är möjligt att man behöver vidta ytterligare åtgärder framöver för att det ska vara fullt ut ordning och reda. Det kan ju aldrig uteslutas att ytterligare förstärkningar kan behövas. De etiska riktlinjerna uppdaterades den 2 juni, och det är klart att den bedömning som gjorts är att de ska bidra till att det fattas bra beslut, att det går till på rätt sätt och att det inte uppstår olika typer av problem eller bekymmer.
Precis som Eva Lindh säger blev det fel i ett fall, och personen har bett om ursäkt för det. Så är det. Frågan är om man kan göra någonting åt det genom att ytterligare skärpa rutiner, processer och andra saker. Jag nämnde en lång rad åtgärder som har vidtagits för att systemet ska vara robust med ökad transparens och tydlighet men också innehålla tydliga riktlinjer för vilken typ av åtgärder den enskilde förväntas vidta.
Fru talman! Det är valrörelse. Det är klart att det på sätt och vis hör demokratin till att på ett eller annat sätt misskreditera varandra eller försöka sprida misstro kring det andra alternativet. Jag vill ändå säga att jag är glad. Det är kanske inte ett sinnestillstånd som anses typiskt för mig, men jag tycker att det är bra att vi är överens om de grundläggande spelreglerna. Där verkar det inte finnas någon motsättning.
Förut hade Eva Lindh frågor om vilka förändringar som skulle komma. Det var ett pågående arbete, så de frågorna kunde vid det tillfället inte fullt ut få svar. Arbetet i den delen var inte avslutat. Nu är det ju det, och jag tar med mig att det verkar som om Eva Lindh tycker att arbetet är väl utfört från Regeringskansliets sida.
Det ska finnas tydlighet och transparens. Vi är nog inte oeniga i sak. Självklart ska man följa de regler som finns. Det tycks finnas bred samsyn kring detta. Låt oss verka för att det fortsätter så! Var och en måste givetvis dra sitt strå till stacken för att det ska finnas robusthet i de här systemen.
Anf. 134 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag ligger inte vaken om nätterna och tänker på att förbättra förtroendet för den här regeringen, men jag bryr mig om demokratin. Jag tycker att det är viktigt att det finns förtroende för demokratin och dess spelregler och hur det fungerar.
Det är ett problem när det här uppstår. Det kletar inte bara av sig på den regering som gör detta och som faktiskt behöver ta ansvar för det. Det kletar av sig på alla politiker och på hela demokratin. Därför tycker jag att det är viktigt att göra något åt saken när sådant upptäcks, oavsett vilken regering som sitter vid makten just då.
Jag är inte helt nöjd, och det beror på hur statsministern har agerat. Det jag har efterfrågat är ledarskap. Jag har läst att det finns regler som säger att man inte får fatta beslut om man till exempel äger en aktie i det bolag beslutet berör. Det är en förenklad förklaring av vad jäv innebär. Det är upprörande att statsministern inte tar på sig mer av ledarskapet, för det här har uppenbarligen inte handlat om att det står fel i riktlinjerna utan om en problematisk kultur. Det verkar som om man tycker att det är okej att göra så här, eftersom det fortgår.
Ytterligare en anledning till att jag inte är nöjd är att jag hade hoppats att statsminister Kristersson gjort som statsminister Löfven när det gäller till exempel aktieköp och sagt att statsråd inte ska köpa aktier. De förhållandena skulle gälla i hans regering. Jag tycker alltså inte att man har gjort tillräckligt, men jag är nöjd med svaret. Det är bra att man har uppdaterat riktlinjerna.
Anf. 135 Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M)
Fru talman! Tack, Eva Lindh, för den här diskussionen och tidigare diskussioner under mandatperioden som varit! Uppenbarligen är vi vid en punkt där vi åtminstone tycker att det är bra att dessa uppdateringar har gjorts.
Vi verkar ha samma grundhållning i sakfrågan vad gäller transparens och tydlighet och hur riktlinjerna ska vara utformade. Sedan tycks Eva Lindh vilja göra en stor poäng av att en person har sagt att det vid ett tillfälle blev fel. Det behöver inte nödvändigtvis vara en indikation på att alla riktlinjer och regelverk därmed skulle vara otillräckliga. Men skulle det visa sig att det finns en massa fel och det fortsätter är det kanske så. Det är inte säkert att en person vid ett tillfälle är ett tillräckligt starkt argument för att de riktlinjer och regler som finns skulle vara otillräckliga. Den som lever får se.
Eva Lindh och jag är rörande överens, tror jag, om att vi har olika bild av vem som bör vara statsminister i Sverige och vem man har högst förtroende för i den frågan. Det tror jag att vi skulle kunna debattera länge här i talarstolen utan att nå någon samsyn. Eva Lindh föredrar Magdalena Anderssons ledarskap, och nu talande person föredrar Ulf Kristerssons ledarskap.
Under Ulf Kristerssons tid vid makten har kriminaliteten gått ned och ekonomin gått upp. Under Magdalena Anderssons ledarskap var det precis tvärtom. Då gick ekonomin ned och kriminaliteten upp. Man får välja vad man tycker är viktigt på riktigt. Jag tycker att det är bättre när ekonomin går upp och kriminaliteten går ned än när kriminaliteten går upp och ekonomin ned. Men om detta har vi många andra forum att diskutera de kommande veckorna.
Jag är glad att vi har en samsyn kring att de uppdateringar som gjorts i dessa regelverk är bra, för det är viktigt för Sverige.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
