Regeringens agerande efter Israels attack mot Global Sumud Flotilla
Interpellation 2025/26:89 av Lorena Delgado Varas (-)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-10-20
- Överlämnad
- 2025-10-22
- Anmäld
- 2025-10-23
- Svarsdatum
- 2025-11-07
- Besvarad
- 2025-11-07
- Sista svarsdatum
- 2025-11-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Under september och oktober 2025 deltog svenska medborgare, däribland jag själv, i Global Sumud Flotilla. Flottan bestod av civila fartyg lastade med humanitärt bistånd, mat och mediciner med målet att nå Gaza och bidra till att bryta den illegala blockaden, som har fördömts av FN och människorättsorganisationer under snart två decennier. Uppdraget var fredligt, lagligt och skyddat av folkrätten.
Trots detta utsattes båtarna för upprepade attacker från israeliska drönare och explosiva anordningar på internationellt vatten. Attackernas karaktär var tydligt militär och innebar en direkt livsfara för civila ombord. Därefter bordades fartygen olagligt av israeliska militärstyrkor på internationellt vatten. Samtliga deltagare, däribland nio svenska medborgare, kidnappades, fördes med våld till Israel och placerades i fängelse utan rättslig grund. Pass, telefoner och personliga tillhörigheter beslagtogs.
Detta är inte bara en politisk handling utan ett brott mot internationell rätt, inklusive havsrätten, Genèvekonventionerna och skyddet av humanitära insatser. Det är också ett direkt angrepp på svenska medborgares säkerhet. Liknande attacker mot tidigare flotillor har kritiserats av FN:s särskilda rapportörer, människorättsorganisationer och flera regeringar världen över.
Samtidigt har den svenska regeringens reaktion varit anmärkningsvärt passiv. Medan flera europeiska länder offentligt och kraftfullt krävt frigivning av sina medborgare och fördömt attackerna har Sveriges officiella svar varit återhållsamt och i praktiken tyst. Regeringen går så långt att den lägger ansvaret på de svenska medborgarna, trots att de alltså kidnappades på internationellt vatten.
Att en främmande militärmakt kan attackera civila fartyg på internationellt vatten, kidnappa svenska medborgare, föra dem till ett militärfängelse och behandla dem förnedrande – de misshandlas, torteras och får inte tillgång till vare sig dricksvatten eller mediciner – utan att detta möts av en tydlig svensk protest är oacceptabelt.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
- Avser ministern att formellt fördöma Israels attack på Global Sumud Flotilla på internationellt vatten?
- Vilka konkreta åtgärder har ministern och regeringen vidtagit och avser att vidta för att skydda svenska medborgare som misstänkts ha kidnappats under denna attack?
- Har ministern och regeringen krävt en officiell ursäkt, kompensation och ansvar av Israel för det som anförs ovan om attacken, kidnappningen och konfiskeringen av egendom?
- Avser ministern och regeringen att lyfta frågan inom EU och FN för att driva på en internationell rättslig process mot de ansvariga?
- Kommer Sverige att agera för att säkerställa skydd för framtida humanitära uppdrag till Gaza, i linje med internationell humanitär rätt och FN-stadgan?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:89
Webb-tv: Regeringens agerande efter Israels attack mot Global Sumud Flotilla
Dokument från debatten
- Fredag den 7 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:29
- Protokoll 2025/26:29 Fredagen den 7 novemberProtokoll 2025/26:29 Svar på interpellation 2025/26:89 om regeringens agerande efter Israels attack mot Global Sumud Flotilla
Protokoll från debatten
Anf. 22 Tredje vice talman Kerstin Lundgren
Med hänvisning till vår erfarenhet här i kammaren när det gäller vissa ämnen vill jag påminna om att kammarens överläggningar inte får störas av åhörare på läktaren. Om detta skulle inträffa kommer den störande att utvisas från läktaren.
Anf. 23 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag avser att formellt fördöma Israels attack på Global Sumud Flotilla på internationellt vatten samt vilka konkreta åtgärder regeringen vidtagit och avser att vidta för att skydda svenska medborgare som misstänkts ha kidnappats under denna attack. Hon har även frågat om regeringen krävt en officiell ursäkt, kompensation och ansvar av Israel för det som anförs om attacken, kidnappningen och konfiskeringen av egendom.
Vidare har Delgado Varas frågat mig om jag avser att lyfta upp frågan inom EU och FN för att driva på en internationell rättslig process mot de ansvariga samt om Sverige kommer att agera för att säkerställa skydd för framtida humanitära uppdrag till Gaza, i linje med internationell humanitär rätt och FN-stadgan.
Jag vill börja med att framhålla att krigets lagar ger Israel ett visst utrymme att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten samt att föra fartygen och deras besättning till en säker hamn. Om Israel använder detta utrymme har de även ett ansvar för säkerheten för de personer som befinner sig under dess kontroll.
UD och den svenska ambassaden i Tel Aviv har haft återkommande kontakt med israeliska myndigheter angående flottiljen sedan långt innan seglatsen stoppades utanför Gazas kust. Sverige framförde tydligt vår förväntan om att seglatsen skulle kunna genomföras fredligt och utan våld samt att Israel skulle agera i enlighet med folkrätten. När deltagare valde att inte följa uppmaningar om att vända och fartygen sedan stoppades betonade vi särskilt vikten av att de svenska medborgarnas säkerhet och konsulära rättigheter skulle respekteras, och vi fick bekräftat av Israel att dessa åtaganden skulle tillgodoses.
Under frihetsberövandet hölls kontinuerlig kontakt med israeliska myndigheter. Vi påtalade och uttryckte oro över uppgifter om förnedrande behandling och framhöll vikten av att de frihetsberövade garanterades tillgång till medicin, mat och vatten. Jag hade själv direktkontakt med Israels utrikesminister, medan medarbetare på UD och ambassaden i Tel Aviv upprepade våra krav på att svenska medborgare skulle behandlas korrekt.
UD skickade förstärkning från Stockholm för att stödja ambassaden i Tel Aviv inför den konsulära insats som förväntades.
Efter att de frihetsberövade svenskarna deporterats hade UD fortsatt dialog med Israel och begärde klargöranden kring medieuppgifterna om svenskarnas behandling. Israel har förnekat att någon form av kränkning, misshandel eller annan illabehandling av de svenska medborgarna ska ha ägt rum och har understrukit att de frihetsberövade har behandlats i enlighet med israelisk lagstiftning.
Under flottiljens seglats mot Gaza arbetade även våra ambassader i Madrid, Rom, Tunis, Nicosia och Aten nära med frågan. Under hela skeendet hölls även kontinuerlig kontakt och samordning med andra länder vars medborgare deltog samt med nordiska och europiska kollegor på huvudstadsnivå.
Regeringen har inte för avsikt att driva krav på kompensation och ansvar mot Israel. Regeringen har inte heller för avsikt att initiera en internationell rättslig process i frågan.
Israel har ett särskilt ansvar enligt internationell humanitär rätt att tillgodose civilbefolkningens behov i Gaza. För detta krävs ett obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde. Det är därför mycket välkommet och efterlängtat att Israel och Hamas har nått en överenskommelse om den första fasen i en fredsplan. Denna plan, och dess avgörande krav på vapenvila, är som bekant under hårt tryck. Planen undantar inte heller någon part från sina skyldigheter enligt den internationella humanitära rätten, inklusive vad gäller skydd av civila och humanitärt tillträde.
Regeringen har sedan krigets början inskärpt kraven på Israel att säkerställa obehindrat tillträde för FN, internationella icke-statliga organisationer och humanitära partner i hela Gaza. Tillsammans med andra givare har Sverige uppmanat Israels regering att ge tillstånd för icke-statliga organisationers hjälpsändningar och att lyfta blockeringen av humanitära aktörers verksamhet.
Anf. 24 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Wow! Jag hade förväntat mig att ministern skulle svara undvikande, men det här svaret är inte bara empatilöst utan det är återigen ett svar där man ursäktar Israels brott – den här gången mot svenska medborgare.
Ministern hänvisar till krigets lagar – under pågående folkmord. Krigets lagar gör att det är okej att attackera svenska medborgare på internationellt vatten.
Ministern! Ert svar är inte bara fel utan det är också fråga om aktiv medhjälp till ett system av folkrättsbrott.
Ministern försvarar Israels rätt att attackera och kidnappa oss på internationellt vatten. Jag var där. Det våld vi fick uppleva var inte unikt. Det är samma system som håller tusentals palestinier, inklusive barn, fängslade utan rättegång i samma fängelse som jag och mina kamrater som sitter på läktaren satt fängslade i. Inte ens när det handlar om svenska medborgare är den här regeringen villig att släppa handen från Israel. Några av dem som utsattes för tortyr och trakasserier samt avsaknad av mat och vatten, och som inte fick tillgång till sina mediciner, trots att de upprepade gånger skrek efter dem, sitter uppe på läktaren.
Jag såg svenska kvinnor med blåmärken längs hela kroppen. Jag såg kamrater som var uttorkade på grund av avsaknaden av rent vatten. Jag fick själv utstå slag och knäböja i timmar, blev dragen i håret och hotad under nätterna, precis som alla mina kamrater, med lasersikten riktade mot våra huvuden. Men det är krigets lagar.
Skillnaden är att vi svenskar har ett pass som efter ett par dagar gjorde att vi blev släppta. För palestinierna finns ingen utväg. De utsätts systematiskt för tortyr, försvinnanden och att dödas. Det är något som FN och alla större människorättsorganisationer dokumenterat i åratal. Det är intressant att ministern kan sitta och skratta när jag berättar om detta.
Ni säger att ni arbetar diplomatiskt. Men när ni vägrar att fördöma kidnappningen av oss, vad säger ert budskap till de palestinska familjerna vars anhöriga försvinner i samma fängelsesystem? Det säger att Sverige accepterar detta, att vi tittar åt ett annat håll.
Ministern! Ni förnekar inte bara min och andra svenskars erfarenhet, utan ni förnekar också ett helt folks lidande.
Ministern! Ni accepterar Israels misshandel av oss. Kommer ministern också att acceptera deras förnekande av de våldtäkter, den tortyr och de extrajudiciella avrättningar som rapporteras från de palestinska fängelserna? Var drar ministern gränsen?
Anf. 25 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Det här handlar framför allt om UD:s konsulära verksamhet. Det är en författningsreglerad kärnuppgift för utrikesförvaltningen. Det konsulära stödet, inklusive till frihetsberövade, ges på ett likvärdigt, sakligt och opartiskt sätt i enlighet med det konsulära regelverket. De konsulära frågorna hanteras av en professionell, engagerad och erfaren organisation.
När en svensk medborgare frihetsberövas utomlands gäller alltid lokal lagstiftning. Sverige kan inte påverka eller ingripa i andra länders rättsprocesser. Samtidigt ska mänskliga rättigheter alltid respekteras. När det är påkallat, exempelvis vid godtyckliga frihetsberövanden eller uppgifter om inhuman eller förnedrande behandling, kan vi agera. Hur vi agerar beror på omständigheterna i det enskilda fallet och på eventuella risker för den enskilde.
Förhållanden och regelverk i olika länder skiljer sig åt och kan påverka förutsättningen för att ge konsulärt stöd. Har UD exempelvis en avrådan till ett land är det en tydlig signal att våra möjligheter att ge konsulärt stöd är begränsade. Det är därför som vi lägger stor vikt vid våra verktyg, som reseinformation och olika former av avrådan, för att minska risken att svenska medborgare hamnar i svåra eller farliga situationer.
Läget i Gaza är fortsatt mycket allvarligt, varför UD sedan länge avrått från alla resor dit. Vi uppmanade också svenskarna på den här seglatsen att vända, eftersom regeringen inte har några möjligheter att bistå konsulärt eller på annat sätt till havs.
Hade man följt vårt råd om att segla till en annan hamn hade man också kunnat få in de förnödenheter som man ville få in i Gaza, vilket jag upplevde skulle vara det huvudsakliga syftet med seglatsen.
Jag vill också framhålla vilket enormt arbete ambassaden gjorde på plats för att säkerställa de svenska medborgarnas konsulära rättigheter. Som ett av få länder hade man faktiskt också möjlighet att göra två besök i fängelset.
Allt som vi säger och gör handlar ytterst om att skydda svenska medborgare från risker eller situationer som det finns en risk att vi inte kan hjälpa dem ur. Men i varje läge gör vi allt vi kan för att stötta på allra bästa sätt.
Anf. 26 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Jag imponeras inte direkt. Jag förväntade mig mer.
Det sägs att UD:s konsulära stöd ges på ett likvärdigt sätt och att det är lokal lagstiftning som gäller. Men det kommer inga fördömanden, trots att man kan göra det. Det behöver inte lokal lagstiftning från Israel styra. Man tror mer på folkmordsstaten än på nio svenska medborgares vittnesmål där de gång på gång berättar för ambassadpersonalen vad de utsätts för.
Jag undrar över en sak, ministern. Avrådan gäller också andra delar av världen, eller hur? Vad skulle hända om Ryssland skulle tillfångata svenskar med humanitär hjälp till Ukraina och tortera dem? Skulle man vara tyst då? Skulle man respektera den ryska lagstiftningen när det gäller att fördöma kidnappningen och misshandeln?
Ministern accepterar helt enkelt Israels förnekande av vår misshandel. Om man kan förneka vår misshandel visar det bara att man absolut kan förneka även de våldtäkter och den tortyr som palestinierna får leva med, eller inte.
Vi svenskar fick smaka på den palestinska verkligheten, men vi släpptes ut. Tusentals palestinier har i dag sin verklighet i samma fängelse och på andra ställen med en livslång dom utan att de har fått en chans till rättvisa.
Jag kan berätta för ministern att vi i det ökända fängelset hittade spår av de palestinier som sitter där. Vi hittade ett brev från en ungdom som hade suttit i administrativt förvar i sex månader och som saknade sin mamma. Han hade fängslats utan bevis, utan dom. Han hade bara fängslats. Så är det för tusentals palestinier. De är helt enkelt kidnappade av den israeliska staten.
I ett annat brev som hittades beskrevs att de skulle lämna cellen två dagar innan vi kom till fängelset. De var alltså i samma celler som vi. Själv hittade jag ett böneband gjort av bröd. Samma sorts böneband såg jag ett par dagar senare på frigivna kidnappade palestinier, när några av dem fick lämna.
Jag vill ändå ställa en fråga. Jag undrar nämligen varför ministern anser sig ha rätt att definiera att Israel enligt krigets lagar har rätt att attackera oss. Vad är det som ger ministern rätt att säga att Israel hade rätt att attackera oss när vi var på internationellt vatten med humanitär hjälp, civila och fredliga?
Det går helt emot till exempel FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, som menar att det inte finns något lagligt i att vi attackerades. Tolkar ministern lagarna som hon vill, eller är det Israels tolkning som gäller?
Anf. 27 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! För det första har jag ingen kännedom om att någon grupp av svenska medborgare skulle ha begett sig till Ukraina och bett om konsulär hjälp med att ta sig därifrån.
För det andra vill jag framhålla att utrymmet i krigets lagar för att stoppa och kontrollera fartyg gäller även på internationellt vatten.
Men jag vill också framhålla att Israel har ett särskilt ansvar enligt internationell humanitär rätt att tillgodose civilbefolkningens behov i Gaza och att säkerställa obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde. FN och andra humanitära aktörer ska kunna arbeta oberoende och opartiskt för att rädda liv och minska lidande. Regeringen har konsekvent, både bilateralt och genom EU, understrukit Israels skyldighet att agera i enlighet med folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten.
Sverige har vid flera tillfällen, både före, under och efter frihetsberövandet som den här interpellationen rör, tydligt framhållit för Israel vikten av att de personer som befinner sig under deras kontroll ska behandlas korrekt och med full respekt för sina rättigheter.
Samtidigt måste det påminnas om att frihetsberövanden sker enligt den lagstiftning som gäller i landet, vilket jag sa tidigare. Vår roll är inte att påverka den rättsprocessen utan att säkerställa att svenska medborgare får det konsulära stöd som är möjligt och också understryka vikten av att deras rättigheter respekteras i enlighet med internationell rätt.
Jag står fast vid det som har uttryckts tidigare: Om någon hade utsatts för våld eller tortyr borde detta också tydligt ha framkommit i samband med mötena med ambassadpersonalen. UD eller ambassaden har inget som helst intresse av att vare sig skönmåla eller mörka några uppgifter utan tar de uppgifter som framhållits om kränkande behandling av de svenska medborgarna på mycket stort allvar. Uppgifter om misshandel och tortyr stämmer inte överens med UD:s bedömning av den information som ambassadpersonalen förmedlat efter samtalen med de frihetsberövade.
Anf. 28 Lorena Delgado Varas (-)
Fru talman! Det är något väldigt korrupt och unket i systemet, måste jag säga. Jag var själv vittne till att vi redovisade för ambassadpersonalen om våra skador och vad vi hade varit med om. Jag var själv vittne till det, och jag är själv utsatt. Jag vet inte vad ministern pratar om. Det är någonting som är otroligt fel här. Antingen har ministern inte bra kontakt med ambassaden – då är det ett problem i sig – eller så är det någon som inte säger sanningen.
Ministern nämner att Israel har rätt att stoppa och kontrollera oss enligt krigets lagar. De kan stoppa och kontrollera men inte attackera, inte kidnappa, inte fängsla, inte tortera och inte misshandla. Vi ska inte behöva vakna med lasersikten i ansiktet. Nej, det ska inte tolereras, och det ska alltid fördömas, i synnerhet av ministern som har ansvar för svenska medborgare. Herregud!
Ministern och den svenska regeringen kan inte säga att de står upp för folkrätten och samtidigt vägra se det som hände nio svenska medborgare i israeliska fängelser när de blev kidnappade. De kan inte säga att de står upp för folkrätten när de inte ens kan göra det och absolut inte står upp för det palestinska folkets lidande.
Ni kan inte säga att ni stöder de mänskliga rättigheterna och samtidigt vägra se det systematiska våld som den här staten utför mot alla som ens vågar komma i närheten.
Anf. 29 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag vill understryka att ambassaden i Tel Aviv lyckades genomföra en mycket omfattande konsulär insats trots det svåra läge som rådde och trots att resan skedde mot vår avrådan. Ambassadpersonalen reste till fängelset så snart det var möjligt och träffade svenskarna vid de tillfällen som medgavs. Sverige hade under hela tiden kontinuerlig kontakt med Israel, både i Stockholm och i Tel Aviv, för att understryka att de frihetsberövade måste behandlas korrekt. Trots att deltagarna medvetet valt att resa in i en farlig situation och trots att vi tydligt klargjort våra begränsade möjligheter gav UD och ambassaden ett omfattande stöd som motsvarade eller överträffade vad många andra länder kunde erbjuda sina medborgare. Att deras insats nu ifrågasätts är enligt min mening helt orimligt.
En annan sak som är helt orimlig är att interpellanten står här i kammaren och påstår att vi aktivt medhjälpt till ett system av folkrättsbrott samt anklagar oss för korruption. Det är extremt allvarliga anklagelser.
Avslutningsvis: Att den här seglaren står här och påstår att hon har kidnappats är inget annat än ett hån mot den gisslan som hölls fången i två år. Alldeles för många kom hem i kistor.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.