Rätten till LSS och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar
Interpellation 2025/26:255 av Nadja Awad (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-18
- Överlämnad
- 2025-12-18
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-15
- Besvarad
- 2026-01-15
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
I Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2024 konstaterar Myndigheten för delaktighet (MFD) att utvecklingen inom LSS och tillgången till hjälpmedel går i fel riktning. Insatserna blir mindre individualiserade, trösklarna högre och likvärdigheten mellan kommuner och regioner allt sämre.
Detta underminerar både funktionshinderspolitikens mål och intentionerna i LSS-lagen. MFD rapporterar att människor får svårare att få de LSS-insatser de har rätt till, såsom ledsagarservice, avlösarservice, bostad med särskild service och personlig assistans.
Neddragningar, skärpta bedömningar och otydliga kriterier leder till att personer med omfattande stödbehov får avslag, tvingas överklaga i domstol eller blir helt beroende av anhöriga. Många av återkraven inom assistansersättning är på mycket höga belopp, oftast mångmiljonbelopp, vilket kan riktas mot den enskilde eller mot anordnaren.
Utvecklingen innebär en dramatisk förskjutning bort från lagens mål om jämlika levnadsvillkor och full delaktighet. Rapporten lyfter även betydande brister i tillgången till hjälpmedel. Många regioner förskriver inte fritidshjälpmedel alls, trots att dessa ofta är avgörande för att man ska kunna leva ett aktivt liv, ta sig ut, delta i samhället och motverka isolering.
För barn och personer med svag ekonomi innebär dessa brister att kostnaderna blir oöverstigliga och att rätten till delaktighet i praktiken urholkas.
MFD konstaterar att denna utveckling skapar stora skillnader i landet. Var en person bor avgör i dag om hen får en livsnödvändig insats eller inte. Detta strider mot principen om likvärdighet och mot grundläggande rättigheter. Enligt funktionsrättskonventionen ska konventionsstaterna vidta effektiva åtgärder för att säkerställa personlig rörlighet med största möjliga oberoende för personer med funktionsnedsättning.
Mot denna bakgrund vill jag fråga socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall:
- Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får rätt till LSS-insatser och hjälpmedel?
- Avser ministern och regeringen att göra funktionsrättskonventionen till lag?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:255
Webb-tv: Rätten till LSS och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar
Dokument från debatten
- Torsdag den 15 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:58
- Protokoll 2025/26:58 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2025/26:58 Svar på interpellation 2025/26:255 om rätten till LSS och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar
Protokoll från debatten
Anf. 149 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får rätt till LSS-insatser och hjälpmedel samt om jag och regeringen avser att göra funktionsrättskonventionen till lag.
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en reform som på ett avgörande sätt har förbättrat levnadsvillkoren för många personer med omfattande funktionsnedsättningar. Lagen har möjliggjort ökat självbestämmande och skapat förutsättningar för ett mer självständigt liv för personer som tillhör lagens personkrets. Det totala antalet personer som får LSS-insatser ökar. Det som är bekymmersamt är att insatsen ledsagarservice och insatsen kontaktperson har minskat. Kommunerna har ett ansvar att tillgodose det behov den enskilde har.
Socialstyrelsen konstaterade i rapporten Förändringar av ledsagning över tid (Socialstyrelsen, 2023) att det finns behov av att öka kunskapen om syftet med insatsen ledsagning men även ett mer generellt behov av stöd avseende utredningar, bedömningar av personkrets och rätt till insatser enligt LSS.
Regeringen har i regleringsbrevet för 2026 gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett sådant stödmaterial, bland annat utifrån LSS intentioner och internationella konventioner. I uppdraget ska särskilt fokus läggas på insatsen ledsagarservice. Socialstyrelsen ska delredovisa uppdraget i juni och senast i december 2026 lämna en slutredovisning av uppdraget. Syftet med uppdraget är att öka likvärdigheten i kommunernas handläggning av LSS.
När det kommer till hjälpmedel, inklusive hjälpmedel för att delta i fritids- och rekreationsaktiviteter, håller jag med Nadja Awad om att det är en viktig fråga. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) är det kommuner och regioner, i egenskap av huvudmän för sjukvården, som är ansvariga för att tillhandahålla hjälpmedel till dem som behöver det för sin dagliga livsföring. Det innebär att det är upp till den enskilda regionen eller kommunen att besluta om vilka hjälpmedel som ska ingå i deras sortiment samt vilka avgifter som ska tas ut. Regioner och kommuner har därmed stora möjligheter att anpassa både verksamhet och utbud så att de svarar mot de regionala och lokala behoven. Det leder naturligt till en variation både i utbud och i tillgång till hjälpmedel över landet.
Ibland är dock dessa skillnader i kostnader och tillgång större än vad som kan anses motiverat. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag till en nationell strategi med tillhörande handlingsplan i syfte att säkerställa en effektiv och jämlik tillgång till rehabilitering, habilitering och användning av åtgärden hjälpmedel i hela landet (S2025/00109). Vid genomförandet av uppdraget ska Socialstyrelsen föra dialog med relevanta akademiska institutioner och internationella organ samt inhämta och beakta synpunkter från berörda aktörer, såsom huvudmän, professionsföreningar och patient, brukar- och anhörigorganisationer. Uppdraget kommer att slutredovisas den 30 maj 2026.
För att stärka möjligheten till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra har regeringen inom ramen för arbetet med att införa ett fritidskort för barn och unga fördelat medel till flera verksamheter, till exempel till fritidsbanken, som ökar tillgången till parasportsutrustning och fritidshjälpmedel för barn och unga med funktionsnedsättning.
Regeringen har inte fattat beslut om att inkorporera konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i svensk lag. Sverige har dock mottagit rekommendationer från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som rör inkorporering. Dessa rekommendationer bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Myndigheten för delaktighet har även fått ett särskilt uppdrag kopplat till rekommendationerna, vilket kommer att utgöra en viktig del i den fortsatta beredningen.
Anf. 150 Nadja Awad (V)
Fru talman! Varenda minister i regeringen och varenda riksdagsledamot i Sverigedemokraterna kan välja hur lång tid en dusch får ta eller vilken måltid hon vill äta. Hon kan grilla med familjen, handla eller gå på konsert utan att vara beroende av någons nåd eller barmhärtighet. Men efter snart fyra år vid makten har regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna tagit ifrån personer med funktionsnedsättningar den friheten.
Jag kommer inte att sluta tjata om Patric som har en cp-skada men inte får assistans, bara hemtjänst på kortare besök. Därför tvingas han vara sängliggande 18 timmar varje dag.
Emelie är 24 år, blind och rullstolsburen men får inte ledsagning. Hon får inte bestämma när hon vill flytta hemifrån eller ta en fika med kompisarna på stan. Emelie är helt beroende av sina föräldrar.
Fyraåriga Lian kan inte se, stå, höra eller prata men får ingen assistans. Därför tvingas hennes pappa assistera henne. Han får därmed 19 timmars arbetsdag.
Maria Andersson krävs på över 1 miljon kronor i assistansskulder, trots att det uppenbarligen är Försäkringskassan som har gjort fel. Hon använder sina egna knappa resurser för att överklaga mot en gigantisk myndighet.
I Laholm har man fått vänta i nästan ett och ett halvt år för att få en LSS-bostad. Isabelle, 23 år, möts inte av utbildad personal utan i stället av väktare som övervakar henne i hennes eget hem.
Om varken staten eller kommunen undersöker hur många minuter och sekunder jag eller någon annan person med normerande funktionalitet behöver för att duscha, klä på sig eller gå en promenad, varför ska personer med funktionsnedsättning behandlas på det viset när de ansöker om assistans?
Under nyår och i snöstorm har duktiga personliga assistenter arbetat och gett personlig assistans. Sveriges regering med hjälp av Sverigedemokraterna tackar dem med att skära ned i assistansersättningen så att de får en urusel lön.
I daglig verksamhet lönar det sig inte för personer med funktionsnedsättning att arbeta, för många får inte ens lön. Många arbetar gratis åt en arbetsplats. För dem som får ersättning för sitt arbete kan det handla om 20 kronor per dag, som i Malmö, eller 15 kronor i timmen, som i Huddinge. Det här berör över 40 000 personer som jobbar i daglig verksamhet. De tvättar åt äldreboenden, jobbar i kaféer, tillverkar produkter som sedan säljs eller skottar snö varje dag men får inte rätt till en hederlig lön, semesterersättning eller a-kassa. De får inte heller chansen att gå över till ordinarie arbetsmarknad eller utbilda sig, vilket är tanken med daglig verksamhet enligt LSS.
När det gäller frågan om hjälpmedel: Varför är en elrullstol helt gratis i Östergötland medan den kostar 1 450 kronor plus en årlig avgift på 600 kronor i Värmland? Din adress avgör alltså vad rullstolen kostar.
Människor med funktionsnedsättningar vill inte se några strategier eller stödmaterial här och där, utan de vill att lagstiftningen ska lagas och att resurserna som regeringen ger ska öka, men ingenting händer.
Fru talman! Regeringen är snabb med att ordna skattesänkningar för sig själva och miljardärerna och att lagstifta för att utvisa välfärdsarbetare inom äldreomsorgen och LSS. Tycker ministern att regeringen gör tillräckligt för att LSS-lagens ska intention efterlevas över hela landet? Tycker ministern att regeringen gör tillräckligt för att se till att tillgången till hjälpmedel är jämlik över hela landet?
Anf. 151 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Fru talman! Tack, Nadja Awad, för detta engagerade inlägg! I stora delar jag ledamotens uppfattning om att det ser väldigt olika ut. Ledamoten är medveten om, tror jag, att enligt lagen är LSS ett kommunalt ansvar. Det innebär att kommunerna har ansvaret för att tillse att personers individuella behov tillgodoses.
Jag vet inte om ledamoten har föreslagit att LSS-lagstiftningen ska övergå till att bli nationell. Vad jag har hört är kommunerna fortfarande intresserade av att fortsätta ha självstyre, vilket gör att det ligger ett oerhört stort ansvar på kommunerna att leva upp till detta.
När det handlar om olika insatser och den oro ledamoten beskriver instämmer jag. Regeringen gör därför en rad insatser. Vi arbetar med en strategi för att se till att det inte ska bero på i vilken del av landet man bor om man får behovet av hjälpmedel tillgodosett. Det ska se mer likartat ut.
Lagstiftningen är utformad på det sättet att regionerna har ansvar för vissa delar och kommunerna har ansvar för andra. Jag har haft många möten, bland annat med Sveriges Arbetsterapeuter, och jag kan berätta för ledamoten att de har drivit frågan om att det ska finnas en strategi och en handlingsplan. De anser att det är nödvändigt och att det kommer att påverka verksamheten. Jag har väldigt stor respekt för de yrkesgrupper och professioner som arbetar med de här frågorna och det de efterfrågar. Det är därför jag har en pågående dialog med dem hela tiden.
När ledamoten tar till sådana brösttoner som hon har tagit för vana att göra allt oftare tittar jag lite grann på de år då ledamoten och ledamotens parti hade möjlighet att påverka. För det är ju inte så – även om man kan tro det när ledamoten orerar om saken – att den här situationen har uppstått efter oktober 2022. Det är en utveckling som har pågått under ganska lång tid.
Det är intressant att ställa sig frågan vad som gjordes under de åtta år ledamoten och ledamotens parti hade stor påverkan på politiken. Man måste faktiskt dömas efter vad man gör. Det är ju vad ledamoten vill göra med den nuvarande regeringen. Men vad hände egentligen under de år då ledamotens parti hade möjlighet att påverka den socialdemokratiska regeringen och utgjorde regeringsunderlag för dem?
Anf. 152 Nadja Awad (V)
Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att det är ganska självklart och tydligt att Vänsterpartiet tycker att staten ska ta mer ansvar för att säkerställa att varenda människa med en funktionsnedsättning ska få den LSS-insats eller de hjälpmedel den har rätt till. Det tycker vi ska vara ett statligt ansvar.
Det låter lite som om ministern har frånsagt sig allt ansvar och lägger det på kommunerna och regionerna och som om ingen kan ändra i lagen för att se till att staten tar större ansvar för LSS-insatserna och säkerställer att de fördelas jämlikt över hela landet. Men vi är ju lagstiftare. Jag är en av 349 lagstiftare i Sveriges riksdag. Vi kan ändra LSS-lagen, eller hur? Det kan vi faktiskt göra. LSS-lagen är trasig, vilket jag tryckte på också i mitt första anförande.
Helt uppenbart efterlevs inte LSS-lagens intention att se till att personer med funktionsnedsättning får leva ett liv som alla andra. Det är någonting som inte stämmer när det gäller hur lagstiftningen är utformad, hur den efterlevs och om det finns tillräckligt med resurser för att man ska få den insats man har rätt till. Det kan vi ändra på. Men regeringen har varit helt handfallen. Man har gjort andra prioriteringar. Man har varit snabb med att sänka skatten för sig själva, inklusive ministern, resten av regeringen och Sverigedemokraterna, med cirka 70 000 kronor varje år sedan man tillträdde. Det har varit prioriteringen. Det har kommit fler jobbskatteavdrag som gynnar de allra rikaste. Vänsterpartiet gör andra prioriteringar.
Ministern gick in på vad Vänsterpartiet och den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen har för ansvar vad gäller LSS-lagen och tillgången till hjälpmedel. Jag vill bara poängtera att under 2024 fick 650 av landets drygt 100 000 synskadade personer ledsagning. Bara 650 av landets drygt 100 000 synskadade fick ledsagning! Så är det i Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons Sverige under den mandatperiod vi befinner oss i just nu. Det har alltså blivit sämre med den här regeringen.
Jag skulle inte säga att tidigare regeringar har varit handlingskraftiga när det gäller att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får de insatser de har rätt till enligt LSS. Jag tycker att man borde rikta kritik mot tidigare regeringar också, absolut. Men det har ju blivit sämre med den här regeringens politik. De har återigen prioriterat annorlunda och gjort miljardärerna rikare och gett ministern och Jimmie Åkesson en lönehöjning nu efter årsskiftet.
Det är dessa prioriteringar man har gjort, och det är därför jag påtalar avsaknaden av resurser för att säkerställa exempelvis att Emelie får sin ledsagning eller att Patric får sin assistans. Det är den debatten jag vill ha. Vad kan vi göra här och nu för att se till att dessa personer får sina LSS-insatser?
Vad vill regeringen göra i frågan?
Anf. 153 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Fru talman! Ni som lyssnar kanske noterade att det inte kom något svar på frågan om vad Vänsterpartiet gjorde för att påverka under de åtta år då man hade möjlighet att ha direkt påverkan på den tidigare regeringen.
Det är fortfarande så att ledamoten och ledamotens parti har ett ansvar. Om man tar till brösttoner i den här salen bör man ha med sig i bagaget att man tidigare har agerat ansvarsfullt. När det handlar om assistansersättningen kan jag upplysa ledamoten om att tilldelningen av ersättning för just assistans var katastrofalt låg under de åtta år då ledamotens parti var med och styrde landet. Det är stor skillnad mellan tilldelningen under de föregående åren och tilldelningen på senare tid. Tilldelningen under den tidigare regeringens åtta år sticker ut som den absolut lägsta under de senaste 20 åren.
Man tar till brösttoner när man är i opposition. Det visar vad som egentligen gäller när man sitter i ett läge där man kan styra. Jag vet inte om det finns motioner i riksdagen om LSS eller om att vi ska göra om det kommunala ansvaret till ett statligt ansvar. Om den sortens motioner finns är det som ledamoten säger verkligen underbyggt – annars är det någonting som har uppfunnits för att ha den här interpellationsdebatten.
Som jag sa från början delar jag ledamotens oro för att utvecklingen delvis går åt fel håll. När det gäller LSS-insatser totalt sett ser vi däremot att antalet personer i Sverige som i dag mottar insatser enligt LSS ökar. Det här är ju en lag som sammantaget omfattar tio olika insatser. Jag kan upplysa ledamoten om att antalet personer som tar emot LSS-insatser har ökat under den här mandatperioden.
Det som är bekymmersamt är de två delar jag nämnde. Ledsagarservicen bekymrar mig kanske allra mest. Det är naturligtvis ovärdigt att människor i vårt land sitter isolerade utan att få tillgång till ledsagarservice enligt den lagstiftning som en borgerlig regering tog fram på 90-talet för att säkerställa att människor får möjlighet att leva fritt och ta del av samhället precis som alla andra. Den lagstiftningen ställer jag upp på hundraprocentigt.
Vi har gjort en rad saker som syftar till att underlätta tillvaron för personer med funktionsnedsättningar. Ledamoten är ju förtjust i att prata om skatter. Funkisskatten har diskuterats under väldigt lång tid. Den tar vi alltså bort. Det skedde inte under de åtta år då ledamotens parti hade möjlighet att påverka detta.
Vi jobbar med det kompetenscentrum för personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism som har varit så efterfrågat och efterlängtat under lång tid. Detta är en grupp som ofta far särskilt illa.
Vi jobbar med omfattande uppdrag till Myndigheten för delaktighet för att möta de synpunkter som kommittén har lämnat till Sverige. Det finns ett omfattande arbete och ett omfattande uppdrag. Sveriges funktionsrättskommitté och Sveriges funktionsrättsorganisationer har funnits med i detta arbete. Jag möter dem flera gånger per år, både samlat i funkisdelegationen och separat när de önskar träffa mig. Jag är väldigt tillgänglig för dem när de vill möta mig och diskutera med mig.
Vi möter efterfrågan hos de personer som har absolut störst behov av detta, men det finns mycket mer att göra. Detta är ett eftersatt område, för det har gjorts så lite tidigare.
Anf. 154 Nadja Awad (V)
Fru talman! Jag vill lämna en sakupplysning. Sedan 2010 har fler fått rätt till LSS-insatser; det har alltså inte bara skett under den här mandatperioden. Färre personer har dock fått rätt till assistans och ledsagning under den sverigedemokratiskt ledda regeringen. Det vill jag tydliggöra.
Ministern har ju under den här debatten väldigt gärna pratat om vad Vänsterpartiet har gjort och inte har gjort. Man kan nästan tro att det är Vänsterpartiet som har ministeransvaret för funktionshinderspolitiken. Det har vi inte, men det ska vi se till att ändra på efter valet i år.
Låt mig gå in på vad Vänsterpartiet faktiskt har gjort.
Vänsterpartiet möjliggjorde en enig riksdag i frågan om förstatligandet av assistansen, men vad har hänt där? Moderaterna stod ju bakom detta under den förra mandatperioden, men vi har inte sett ett enda förslag presenteras.
Detsamma gäller behovsbedömningen. Man behöver se helheten i stället för att ägna sig åt minut- och sekundräkning på det sätt som nu sker i samband med en ansökan om assistans. Inte heller det har vi sett någonting av, trots att det var någonting som man tyckte var otroligt viktigt under den förra mandatperioden, då man ville ha ett tilläggsdirektiv till utredningen. Ingenting har hänt där.
Man tycker att ledsagningen ska åtgärdas med lite fler strategier i stället för en ny lag.
Man pausar inte återkraven, utan man fortsätter att försätta personer med funktionsnedsättning i ekonomisk kris.
Det ser alltså inte så ljust ut med den här regeringen, men förhoppningsvis kan vi ändra på det efter valet den 13 september.
(Applåder)
Anf. 155 Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Fru talman! Det känns som att det blev fler frågor än svar gällande vad Vänsterpartiet har gjort och inte gjort, vilket kanske talar sitt tydliga språk.
Jag vill ge lite statistik. I oktober 2024 hade 81 000 personer en eller flera LSS-insatser, vilket var en ökning med nästan 1 900 personer jämfört med 2023. Låt oss verkligen vara tydliga med de här siffrorna. Precis som ledamoten säger har antalet ökat sedan 2010, men det är väldigt tydligt att det har fortsatt att öka markant under den här mandatperioden. Jag säger det för att vi inte ska fara med några osanningar kopplat till detta.
Antalet personer med insatser enligt LSS har ökat även sett till befolkningen jämfört med 2023, från 75 till 77 personer per 10 000 invånare. Jag vill att vi har alla parametrar klara för oss.
Det är ju väldigt tydligt att mycket mer behöver göras. Ingen kan vara nöjd förrän personer med funktionsnedsättning får de förutsättningar de har rätt till. Det är därför vi gör en rad olika insatser.
Uppdraget är ju viktigt. Det är också en av de saker som Socialstyrelsen föreslår. Som ledamoten själv tog upp ser man att bedömningarna blir olika beroende på vilken kommun det handlar om. Man ser att det finns ett behov av att stödja kommunerna i detta.
Det här är ett viktigt uppdrag, och jag tycker inte att vi ska förringa det på något sätt. Det är avsett att få en viktig effekt.
Detta är någonting som vi kommer att fortsätta följa. Vi jobbar nu med en rad insatser där målsättningen är att personer ska få det som LSS hävdar att de har rätt till.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.