Rätten till inkomst för personer med funktionsnedsättning
Interpellation 2025/26:213 av Nadja Awad (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-12-03
- Överlämnad
- 2025-12-04
- Anmäld
- 2025-12-05
- Sista svarsdatum
- 2025-12-18
- Svarsdatum
- 2026-01-13
- Besvarad
- 2026-01-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
Myndigheten för delaktighets (MFD) rapport Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2024 visar tydligt att personer med funktionsnedsättning fortfarande har betydligt sämre möjligheter till egen försörjning än befolkningen i stort. Klyftorna är inte bara bestående – i flera delar ökar de.
Enligt rapporten är ersättningsnivåerna i sjukersättning och aktivitetsersättning så låga att många lever långt under en skälig levnadsnivå. Många unga med aktivitetsersättning lever i praktiken på existensminimum. Samtidigt rapporterar MFD att allt fler upplever att det är svårt att få rätt till ersättning, att avslag ökar och att handläggningen uppfattas som oförutsägbar och rättsosäker. Försäkringssystemet ger därmed inte den trygghet det är avsett att ge.
Rapporten visar att sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning står still eller minskar. Allt fler uppger att de inte får de anpassningar, det stöd eller de insatser som krävs för att få och behålla ett jobb. Arbetsgivare saknar kunskap, och Arbetsförmedlingens stödinsatser är ofta korta, splittrade eller svåråtkomliga. Det är alltså inte individens arbetsförmåga som brister, utan bristande anpassning i samhället och arbetslivet.
En annan central del i MFD:s rapport är att daglig verksamhet fortfarande präglas av stora skillnader beroende på kommun. Utbud, kvalitet och innehåll varierar kraftigt. Dessutom ger daglig verksamhet inte möjlighet till egen försörjning – habiliteringsersättningen är låg, frivillig och helt beroende av kommunernas ekonomi. Verksamheterna i många kommuner har en begränsad utformning och ofta saknas tydliga vägar vidare mot arbete eller studier. MFD konstaterar att detta skapar en strukturell fattigdom där personer med omfattande funktionsnedsättningar i praktiken är utestängda från möjligheten att nå ekonomiskt oberoende.
Gemensamt för alla tre områden är att bristerna inte handlar om individuella begränsningar utan om systemfel. MFD varnar uttryckligen för att de individuella stöden håller på att urholkas, att rättigheter undermineras och att ekonomisk utsatthet ökar.
Enligt funktionsrättskonventionen ska konventionsstaterna erkänna rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och som är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall:
- Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att stärka ekonomin bland personer med funktionsnedsättningar?
- Avser ministern och regeringen att göra funktionsrättskonventionen till lag?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:213
Webb-tv: Rätten till inkomst för personer med funktionsnedsättning
Dokument från debatten
- Tisdag den 13 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:56
- Protokoll 2025/26:56 Tisdagen den 13 januariProtokoll 2025/26:56 Svar på interpellation 2025/26:213 om rätten till inkomst för personer med funktionsnedsättning
Protokoll från debatten
Anf. 1 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Nadja Awad har frågat socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall vilka åtgärder hon och regeringen avser att vidta för att stärka ekonomin bland personer med funktionsnedsättningar. Nadja Awad har även frågat socialtjänstministern om hon och regeringen avser att göra funktionsrättskonventionen till lag.
Arbetet inom regeringen är så fördelat, herr talman, att det är jag som ska svara på frågorna.
Människor ska känna sig trygga med att det finns en sjukförsäkring som ger ekonomisk ersättning om de på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan arbeta. Sjukersättning och aktivitetsersättning räknas årligen upp med prisbasbeloppet, som följer prisnivån enligt konsumentprisindex. Det är en lämplig ordning att sjukersättning och aktivitetsersättning, i enlighet med gällande rätt, värdesäkras med prisbasbeloppet för att kompensera för ökade kostnader. Bostadstillägget, som prövas mot bland annat inkomster, är en viktig tilläggsförmån till sjuk- och aktivitetsersättning. Ensamstående kan som mest få 6 550 kronor i månaden. Merkostnadsersättningen ska kompensera för extra kostnader kopplade till funktionsnedsättning.
I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) fokuserar regeringen på att stärka hushållens ekonomi, bland annat genom halverad matmoms, sänkt skatt på arbete och sänkt skatt på el samt sedan tidigare sänkt skatt på drivmedel men även genom särskilda satsningar för personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Mot bakgrund av att sjuk- eller aktivitetsersättning har beskattats högre än motsvarande löneinkomst avskaffas nu denna skillnad i beskattning genom en förstärkning av skattereduktionen för personer som får sjuk- eller aktivitetsersättning. Skattesänkningen är 2026 cirka 1 700 kronor per år för den som har hel sjukersättning i form av garantiersättning och har fyllt 30 år.
Regeringen vidtar även flera åtgärder för att förbättra arbetsmarknadsdeltagandet, som också stärker den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning.
Arbetslinjen är som bekant central i regeringens politik. Unga med aktivitetsersättning som har förutsättningar att närma sig arbete och som har ett helt arbetsliv framför sig ska ges större stöd och insatser i syfte att möjliggöra egen försörjning. Regeringen har därför gett Försäkringskassan i uppdrag att vidta åtgärder för att utveckla arbetet med att löpande utreda förutsättningarna för, och initiera, arbetsförberedande eller arbetslivsinriktade insatser för personer med aktivitetsersättning.
I uppdraget ingår dessutom att myndigheten ska utveckla sin samverkan med kommunerna för att följa upp att unga som uppbär aktivitetsersättning och som finns i kommunernas dagliga verksamhet ges möjligheter att närma sig lönearbete när förutsättningar finns. Uppdraget omfattar också de personer som inte längre kan uppbära aktivitetsersättning på grund av att de har fyllt 30 år och därför beviljats sjukpenning i särskilda fall. Försäkringskassans anslag har förstärkts med anledning av detta arbete, och från 2026 och framåt avsätts 28 miljoner kronor årligen.
Jag har höga förväntningar på att Försäkringskassan höjer ambitionsnivån för att stödja unga med aktivitetsersättning till arbete eller studier.
Regeringen har inte fattat några beslut i frågan om att inkorporera konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i svensk lag. Sverige har dock mottagit rekommendationer från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som rör inkorporering. Dessa rekommendationer bereds för närvarande i Regeringskansliet. Myndigheten för delaktighet har även fått ett särskilt uppdrag kopplat till rekommendationerna, vilket kommer att utgöra en viktig del i den fortsatta beredningen.
Anf. 2 Nadja Awad (V)
Herr talman! Den 1 januari höjdes riksdagsledamöternas löner med 2 900 kronor per månad; nu tjänar man 81 400 kronor. Samma dag höjdes även sjuk- och aktivitetsersättningen, men bara med 83 kronor. Nu tvingas personer med funktionsnedsättning att leva på 12 235 kronor i månaden, före skatt, med dagens priser och kostnader.
Ministern säger att människor med funktionsnedsättning ska känna sig trygga med Sveriges socialförsäkringssystem. Denna grupp döms alltså till ett liv i fattigdom och ofrihet bara för att man har en funktionsnedsättning. Hur är detta att leva i trygghet? Hur ska det gå att betala hyran, maten, elräkningen och vinterjackan? Hur ska man ha råd med hjälpmedel, färdtjänst och andra utgifter och kostnader när man får en höjning på bara 83 kronor från en redan låg nivå?
Samma regering som är högst ansvarig för att säkerställa att varenda människa här i landet har råd väljer att höja politikernas löner och att sänka sina egna och miljardärernas skatter. Varför prioriterar den här regeringen och Sverigedemokraterna bort rätten för personer med funktionsnedsättning att ha råd att leva, inte bara överleva?
Ministern säger också att det ska löna sig att arbeta. Det lönar sig inte att arbeta i daglig verksamhet, för personer med funktionsnedsättning får inte ens lön för det arbete de gör. Många arbetar gratis på en arbetsplats. Regeringen och Sverigedemokraterna ser på medan människor jobbar gratis när de har rätt till habiliteringsersättning.
För dem som ändå får ersättning för sitt arbete kan ersättningen ligga på 20 kronor för en hel arbetsdag, som den gör i Malmö, eller 15 kronor i timmen, som den gör i Huddinge. I dagens Sverige får personer med funktionsnedsättning inte betalt för det arbete de gör, eller så får de en mycket låg ersättning. Ersättningen skiljer sig också beroende på var i Sverige man bor.
Detta berör i dag över 40 000 personer som jobbar i daglig verksamhet. De tvättar åt äldreboenden, arbetar i kaféer, tillverkar produkter som säljs och skottar snö, flera timmar varje dag, en till fem dagar i veckan, men har inte rätt till en hederlig lön, semesterersättning eller a-kassa. Varför tillåter regeringen och Sverigedemokraterna att personer med funktionsnedsättning tvingas arbeta gratis? De får inte heller chansen att gå över till ordinarie arbetsmarknad eller utbilda sig, vilket också är tanken med daglig verksamhet enligt LSS.
Men låt oss inte heller, herr talman, glömma de över 500 000 arbetslösa i Sverige. Vi har den högsta arbetslösheten på 20 år. Många av de arbetslösa har en funktionsnedsättning, som exempelvis Maria Kullmar från Halmstad. Hon fick sin första anställning vid 39 års ålder. Hon har varit långtidsarbetslös och inte fått det stöd hon behövt av en sönderprivatiserad, nedskuren och otillgänglig arbetsförmedling. Äntligen har hon fått anställning som verksamhetsledare på ett kafé, tack vare det statliga lönebidraget. Men nu riskerar arbetsplatser som Marias att gå i konkurs och försvinna på grund av att regeringen inte höjer lönebidraget, som inte har höjts på fem år. Maria riskerar alltså att hamna i långtidsarbetslöshet igen, och småföretag går i konkurs. Det låter som en väldigt dålig arbetslinje, herr talman.
Min fråga är: Vill ministern nämna något om sjuk- och aktivitetsersättningens låga höjning och den ojämlika habiliteringsersättningen, och ämnar regeringen höja och indexera lönebidraget för att företag ska ha råd att anställa personer med funktionsnedsättning?
Anf. 3 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag börjar med att konstatera att regeringen nu sänker skatten och avskaffar skillnaden mellan inkomst och sjuk- och aktivitetsersättning. Vi halverar dessutom matmomsen. Vi sänker skatten på arbete i stort, och vi sänker också skatten på el. Vi har sedan tidigare kraftigt reducerat priserna på drivmedel. Det är stora kostnader som har grävt stora hål i hushållens fickor alldeles oavsett vilken situation man är i.
Men man kan konstatera att det ändå var inflationen som grävde de största hålen i hushållens fickor, och den kampen har vi nu vunnit. Vi hade en inflation på över 10 procent, och den har vi nu kämpat tillbaka till normala nivåer. Därefter har vi nu lanserat en budget för 2026, tidigare också för 2025, som är mycket expansiv – just för att få igång hjulen i Sverige, för att expansion ska råda och för att tillväxten ska kunna gödas. På så vis får också småföretagare betydligt bättre förutsättningar att anställa och också ha fler att kunna anställa.
Men jag är den första att skriva under på att vi i Sverige har varit väldigt dåliga på att bereda möjlighet för personer med funktionsnedsättning att komma i arbete – att se till den arbetsförmåga de faktiskt har – och att bereda plats för praktikanter och lärlingar och hitta möjligheter för människor att inte bara vara i sysselsättning utan dessutom få sin arbetsförmåga tillgodosedd så att de kan arbeta och få ett arbete som ger riktig inkomst. Detta har vi sett över hela landet under en längre tid.
Kommuner och regioner är ganska dåliga på detta medan små och medelstora företag ofta bereder väg in och skapar större förutsättningar för lönearbete än det offentliga gör. Här önskar jag en stor bättring från kommunernas sida just för att det finns stor potential och mycket arbetsförmåga att tillvarata i Sverige.
Detta skulle vara bra inte bara för individen själv utan även för samhället i stort. Att få ett arbete och kollegor, känna sig behövd och komma in i en yrkesgemenskap är otroligt viktiga sociala värden. Men det skulle också de facto göra att man stärker upp den enskildes ekonomi på ett helt annat sätt än vi har sett tidigare.
Det är just därför vi har gett de uppdrag som jag redogjorde för i mitt inledande svar till både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan – för att tillvarata arbetsförmågan men också se till att man kommer i arbete. För detta har vi också tillfört pengar under en längre tid för att detta inte bara ska vara något kortsiktigt utan något vi ska jobba med kontinuerligt framöver så att det håller i sig.
Alla dessa delar syftar till att ge personer med funktionsnedsättning betydligt bättre möjligheter till både jobb och utbildning och därmed till en starkare ekonomi för den enskilde själv. Men det handlar också om att vi ska tillgodogöra oss en betydligt större del av våra medborgares arbetsförmåga och på så vis stärka små företag men också stora arbetsplatser.
Anf. 4 Nadja Awad (V)
Herr talman! Ministern inledde med att redogöra för regeringens så kallade inflationsbekämpning. I den diskussionen vill jag tillägga: Hur påverkar det inflationen att man har sänkt skatten för miljardärerna och miljonärerna eller att man har höjt arvoden och politikerlöner, för både ministern själv och riksdagsledamöterna? Samtidigt har man inte gjort någonting för hushållen, som faktiskt är de som har den största köpkraften här i landet. Det är de som kommer att konsumera, och det är det som bekämpar inflationen. Den satsningen har över huvud taget varit helt frånvarande under den här regeringen.
Men nu, herr talman, börjar saker och ting hända, säger ministern. Ett exempel är den halverade matmomsen, som riskerar att bli ett Icabidrag. Man säkerställer inte att den oligopolliknande marknaden bryts upp och att matjättarna ser till så att matpriserna faktiskt sänks. Det riskerar alltså att bli ett subventionerat bidrag på flera miljarder kronor för Ica och andra matjättar.
Elskatten sänks, påstår ministern. Det stämmer, men den går tillbaka till samma nivå som innan den här regeringen tillträdde. Samtidigt ska den här regeringen tillåta elbolagen att höja sina elnätsavgifter, som många gånger är högre än kostnaden för själva elkonsumtionen. Under tiden ska Vattenfalls vd kunna fortsätta tjäna 1,5 miljoner kronor varje månad.
Att straffskatten för funktionsnedsatta avskaffats är jättebra. Det har vi i oppositionen påkallat många gånger, i många år. Men efter hur många jobbskatteavdrag som gynnar de allra rikaste sker detta? Det var det som var prioriteringen först, inte att avskaffa straffskatten för personer med funktionsnedsättningar. Hur många sådana jobbskatteavdrag behövde tillkomma för att man äntligen skulle komma på att man behövde avskaffa den här straffskatten?
En sak som ministern inte nämner men som slår hårt mot gruppen funktionsnedsatta är priserna på läkemedel. Den 1 juli – samma dag som Ulf Kristersson fick reda på att han hade fått lönehöjning – valde man att höja taket i högkostnadsskyddet för läkemedel. Det innebär att sjuka och funktionsnedsatta får betala mycket mer, flera tusen kronor mer, för läkemedel.
Här står vi och pratar om att personer med funktionsnedsättning är den fattigaste gruppen. De tillhör de fattigaste i Sverige. I högerregeringens och Sverigedemokraternas Sverige går människor med funktionsnedsättning back varje månad.
Med högerpolitiken går en person med intellektuell funktionsnedsättning back med minst 1 700 kronor varje månad eller drygt 20 000 kronor varje år, enligt FUB:s rapport Fångad i fattigdom. Mellanskillnaden betalas inte sällan av deras anhöriga, som i fallet med Ellen, den 47-åriga kvinnan i SVT-programmet Frågan är fri. Hon frågade statsminister Ulf Kristersson hur mycket han tjänade, varpå hon berättade att hon själv får drygt 12 000 kronor före skatt i sjuk- och aktivitetsersättning och därför behöver låna pengar av sin mamma för att få ekonomin att gå runt. Min fråga till ministern är: Ska vi verkligen ha det så här i Sverige 2026?
Anf. 5 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Vi kan börja med att återigen konstatera att vi är för sänkt skatt för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Vi är för en sänkt skatt på el. Vi är för sänkt skatt eller minskade kostnader för drivmedel. Vi är också för halverad matmoms.
Som jag förstår det nu, herr talman, står Vänsterpartiet alltså inte bakom den halverade matmomsen, som skulle ge drygt en tusenlapp i plånboken till en familj. Det skulle förbättra ekonomin avsevärt, inte bara för barnfamiljer utan för det stora flertalet i Sverige som påverkas väldigt starkt av priserna på mat. Men Vänsterpartiet står alltså inte bakom den halverade matmomsen. Det innebär också att andra eventuella förbättringar, bidrag eller förmåner på andra områden snabbt kommer att ätas upp om Vänsterpartiet får bestämma. Då får man inte minskade matkostnader.
Ledamoten säger att det är nu som det händer saker och ting. Jag vill bara konstatera att de åtgärder som jag nämnde tidigare och som vidtagits av regeringen inleddes redan 2024. Arbetsförmedlingen fick då i uppdrag att med egen personal ge förstärkt stöd till långtidsarbetslösa, där personer med funktionsnedsättning är särskilt prioriterade. För detta ändamål har myndigheterna i första vändan fått 79 miljoner, och sedan 158 miljoner för 2026 och 238 miljoner för 2027. Det är just för att detta är så högt prioriterat för regeringen. Det handlar inte bara om att alla som kan arbeta ska arbeta och att fler måste komma i arbete utan också om att det handlar om grupper som har fått stå tillbaka allra mest.
Det vi har sett är en tydlig undanträngningseffekt för personer med funktionsnedsättning. Därför är det så viktigt att man matchar så att de kommer i arbete och får komma till sin rätt, så att deras arbetsförmåga, i den mån den finns, verkligen tillvaratas. De får inte gömmas i statistiken och glömmas, som man har gjort under tidigare regeringar med annan färg.
Det handlar också om att stärka möjligheterna till sökaktivitet, matchning och kontroll. Där har vi bidragit med stora pengar – 100 miljoner 2026, 200 miljoner 2027 och ytterligare 300 miljoner 2028. Regeringen har också infört ett nytt statsbidrag från den 4 november 2025 för vuxna med funktionsnedsättning som studerar inom regional yrkesvux. Detta bidrag ges till kommuner och regioner för att finansiera personal som ger extra stöd till elever med funktionsnedsättning.
I budgetpropositionen för 2026 föreslås dessutom en förstärkning av det särskilda utbildningsstödet till folkhögskolor och ett nytt riktat bidrag för att underlätta utbildningen av denna målgrupp. För att möjligheterna till arbete ska förbättras har regeringen också tillsatt en utredning som bland annat har föreslagit att tillgången till skyddat arbete ska utökas. Betänkandet har sedan tidigare remitterats och bereds just nu i Regeringskansliet.
Utöver detta, herr talman, har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att genomföra informationsinsatser för att öka arbetsgivarnas information om det stöd som finns vid anställning av personer med funktionsnedsättning.
Alla dessa åtgärder har vi vidtagit just för att det är så viktigt att alla ska få komma till sin rätt, få tillhöra en gemenskap och få sitta runt ett fikabord och ha arbetskamrater, men också för att de i högre grad ska kunna stå på egna ben och få en förstärkt ekonomi.
Anf. 6 Nadja Awad (V)
Herr talman! Jag vill inleda med att prata om regeringens kamp mot de höga matpriserna. Jag tycker ändå att det är enorm skillnad mellan vad regeringen har gjort de senaste åren för att bekämpa de höga matpriserna och vad Vänsterpartiet har gjort. Regeringen har valt att ta en fika med matjättarna. Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har stått i samma talarstol som ministern nu står i och sagt att matkunder helt enkelt får gå och handla mat där det är billigast. Detta är den handlingskraft som regeringen har visat. Vänsterpartiet, däremot, har stridit för att det ska vara straffbart att ta ut oskäligt höga matpriser. Där kan man inte göra någon jämförelse.
Herr talman! Jag fick inte svar på mina frågor om den lilla höjningen av sjuk- och aktivitetsersättningen, den ojämlika habiliteringsersättningen och höjningen och indexeringen av lönebidraget.
Sjuk- och aktivitetsersättningens höjning med 83 kronor från en redan väldigt låg nivå – är den skälig? Habiliteringsersättningen kan skilja sig åt beroende på var man bor i landet, och var man bor påverkar också om man över huvud taget kan få en sådan ersättning – är det skäligt?
Vi har småföretag som riskerar att gå i konkurs. Det tvingar personer med funktionsnedsättning ut i långtidsarbetslöshet, om nu inte regeringen säkerställer att lönebidraget höjs och indexeras. Vad har regeringen att säga om detta?
Anf. 7 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för interpellationen och också för en innehållsrik debatt som har handlat om både det ena och det andra.
Jag kan bara konstatera att det finns flera olika sätt att stärka ekonomin för människor på. För den som får 1 000 kronor mer att handla för varje månad spelar det kanske liten roll om detta sker genom höjda bidrag eller genom sänkt skatt. Men för samhället i stort spelar det väldigt stor roll. Om man då, som Vänsterpartiet, inte vill stå bakom en halverad matmoms blir det inte heller 1 000 kronor mer i månaden att handla för över huvud taget. Då får man helt enkelt som hushåll inte mer pengar kvar i plånboken.
Men tack och lov är det regeringen som bestämmer de sakerna, och nu får svenska folket och svenska hushåll betydligt mer pengar i plånboken. Man får sänkt skatt på sjuk- och aktivitetsersättning och på arbete. Man får sänkt skatt på el. Man får också sänkt skatt och halverad matmoms, vilket kommer att stärka de svenska hushållens ekonomi avsevärt.
Genom sänkt skatt kan både den som har störst behov av stärkt ekonomi och den som arbetar hårt få en bättre ekonomi. Att fler arbetar gynnar definitivt alla. Det är precis så som kakan växer och skatteintäkterna ökar, så att vi kan fördela till fler.
Jag tror ändå att det viktigaste i den debatt som vi har haft i dag, som jag ändå finner att vi har viss samsyn i, är att vi behöver bereda plats för betydligt fler på vår arbetsmarknad. Fler måste få komma till sin rätt. Den arbetsförmåga som så många har måste tas till vara.
Just därför tycker jag att det är lite märkligt att ledamoten inte tar till sig att vi just nu håller på och bereder förslag om att utöka möjligheten till skyddade arbeten och att skapa större möjligheter för fler att återgå i arbete eller att komma till sin rätt via praktik och annan form av sysselsättning.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.