Rasismen i USA
Interpellation 2019/20:412 av Håkan Svenneling (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-06-04
- Överlämnad
- 2020-06-05
- Anmäld
- 2020-06-08
- Svarsdatum
- 2020-06-22
- Besvarad
- 2020-06-22
- Sista svarsdatum
- 2020-06-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Rasdiskrimineringen i USA har sin grund i sekel av förtryck, diskriminering och slaveri. Även om lagar har förändrats så är de rasistiska strukturerna fortfarande synliga i USA.
Under den nuvarande presidenten Trump har rasmotsättningar tydliggjorts och förstärkts. År 2017 skedde kravaller i Charlottesville, Virginia, som ledde till att en kvinna dödades när en högerextrem förövare medvetet körde rakt in i en folkmassa med fredliga demonstranter. Trots att det var tydligt att de rasistiska grupperna stod för våldsanvändning mot såväl motdemonstranter som polis valde president Trump att poängtera våldsanvändningen på ”båda sidor”. Han har i flera sammanhang, bland annat under valmöten, hetsat mot organisationen Black Lives Matter.
Det finns många exempel på hur våldet mot i synnerhet svarta män fått brutala konsekvenser. I februari dödades exempelvis Ahmaud Arbery i Georgia under en joggingtur av två män. Trots videobevis dröjde det nästan tre månader innan de greps.
Den senaste tidens demonstrationer runt om i USA har sin grund i polisvåldet, vilket ledde fram till att George Floyd mördades. Polisvåld, särskilt mot just svarta män, har länge varit en fråga som debatterats, men våldet består.
Mordet på George Floyd har utlöst en protestvåg över USA. I stället för att mana till lugn har president Trump sagt att han avser att sätta in militären för att komma till rätta med oroligheterna.
Det amerikanska fängelsesystemet är stort och omfattande. Från att på 1970-talet ha 300 000 fångar sitter i dag 2,3 miljoner amerikaner i fängelse. Var fjärde fånge i världen finns i USA. Utbyggnaden av fängelser och de höga talen av dömda hänger ihop med en kapitalistisk logik där det finns stora pengar att tjäna i att driva fängelser och använda fångar som billig arbetskraft. Fängelsestrukturen har de senaste decenniet flyttats över till migrationscenter, och samma företag driver numera dessa center. En stor andel av de fängslade är afroamerikaner.
När du har varit fängslad försvinner också dina medborgerliga rättigheter i flera delstater. En sådan rättighet som kan tas ifrån dig är din rösträtt. Det bidrar till ökad marginalisering i samhället.
USA är för Sverige i många utrikespolitiska frågor en viktig partner. Därför upplever jag ofta Sveriges kritik av USA som svag, särskilt när det kommer till frågor i den amerikanska inrikespolitiken. Den täta kontakten med USA borde i stället resultera i en tydligare kritik av de system som upprätthåller rasismen i USA.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Avser ministern att lyfta den strukturella rasismen med USA:s regering?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2019/20:412
Webb-tv: Rasismen i USA
Dokument från debatten
- Protokoll 2019/20:142 Måndagen den 22 juniProtokoll 2019/20:142 Svar på interpellation 2019/20:412 om rasismen i USA
Protokoll från debatten
Anf. 15 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig om jag avser att ta upp den strukturella rasismen med USA:s regering. Svenneling konstaterar helt riktigt att USA är en viktig partner för Sverige i många utrikespolitiska frågor. Hans uppfattning att detta skulle göra regeringen mindre benägen att kritisera USA saknar däremot grund.
Jag vill inledningsvis säga att regeringen med oro följer det som sker i USA. Yttrandefrihet och mötesfrihet liksom fria och oberoende medier är grundförutsättningar för demokrati. Övervåld från polis och andra rättsvårdande myndigheter riskerar att försvaga tilltron till samhällets institutioner.
George Floyds död påminner oss om den strukturella rasismens existens. Demonstrationerna och protesterna i USA visar på ett allt större engagemang för detta hos allt fler grupper och individer.
Rasismen känner inga nationsgränser. Den måste bekämpas av oss alla, på hemmaplan liksom genom våra gemensamma internationella organisationer. Varje land har sin historia och sina utmaningar och därmed sin resa att göra. Sätten att angripa problemen kommer att skilja sig från en plats till en annan. I demokratier är det medborgarna som utkräver ansvar från dem som bestämmer.
När kabinettssekreteraren nyligen träffade den amerikanske ambassadören talade de bland annat om den senaste tidens händelser i USA. Inte minst uppehöll de sig vid hur händelserna understryker värdet av demokrati och möjligheten för människor att utan risk för liv och hälsa göra sina röster hörda.
Vid den extrainsatta debatten om rasism i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 17 juni höll Sverige även ett nationellt anförande där vi framhöll vikten av att fortsätta bekämpa rasism i alla dess former.
Jag har även själv kommenterat situationen, och de nordiska länderna gjorde det också gemensamt när vi träffade den amerikanske utrikesministern Mike Pompeo över videolänk vid EU:s senaste utrikesministermöte tidigare denna månad.
Sverige ställer sig bakom det uttalande som 16 av EU:s medlemsländer gjorde inom ramen för OSSE, och vi stöder helhjärtat uttalandet från FN:s generalsekreterare med anledning av protesterna i USA, i vilket han manar till återhållsamhet och satsningar på ökad social sammanhållning, understryker mångfald som en tillgång och tydligt tar avstånd från rasism.
USA är en stabil demokrati med fria medier, ett enormt antal civilsamhällesorganisationer, ett livaktigt demokratiskt samtal och ett fungerande rättsväsen. Dessa samhällsavgörande funktioner prövas nu. Regeringen har tilltro till USA:s förmåga att hantera polisiära överträdelser och kränkningar av mänskliga rättigheter på ett rättssäkert sätt.
Anf. 16 Håkan Svenneling (V)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! När polismannen Derek Chauvin tryckte sitt knä mot George Floyds nacke blev det startskottet på omfattande protester mot rasismen runt om i USA och världen under parollen Black lives matter. Att mista sitt liv är den yttersta konsekvensen av rasism. Det drabbade George Floyd i USA, precis som det drabbade dem som mördades av Peter Mangs och John Ausonius här i Sverige.
Men mordet på George Floyd är långt ifrån det enda exemplet. Vi har såväl historiskt som i närtid sett hur rasism och brutalitet drabbar svarta i USA.
Black lives matter-protesterna har haft en enorm sprängkraft med demonstrationer i över 2 000 amerikanska städer.
Vi är två vita personer i maktställning som aldrig själva har upplevt rasism riktad mot oss. Det är därför vi måste lyssna på dem som varje dag utsätts för rasism såväl i Sverige som i USA och runt om i världen.
Rasdiskrimineringen i USA har sin grund i sekel av förtryck, diskriminering och slaveri. Även om lagarna har förändrats är de rasistiska strukturerna fortfarande synliga. Ett exempel är det stora amerikanska fängelsesystemet. På 1970-talet fanns det 300 000 fångar. I dag sitter 2,3 miljoner amerikaner i fängelse. Var fjärde fånge i världen finns i USA, och en stor andel av dem är afroamerikaner.
När du har varit fängslad försvinner dina medborgerliga rättigheter i flera delstater. En rättighet som kan tas ifrån dig är din rösträtt, vilket bidrar till ökad marginalisering i samhället.
Till skillnad från tidigare presidenter har den nuvarande presidenten Donald Trump förstärkt rasmotsättningarna. År 2017 ledde kravaller i Charlottesville, Virginia, till att en kvinna dödades när en högerextrem förövare medvetet körde rakt in i en folkmassa med fredliga demonstranter. Trots att det var tydligt att de rasistiska grupperna stod för våldsanvändningen mot såväl motdemonstranter som polis valde president Trump att poängtera våldsanvändningen på båda sidor.
Trump har i flera sammanhang, bland annat under valmöten, hetsat mot Black lives matter. Efter mordet på George Floyd har president Trump i stället för att mana till lugn sagt att han avser att sätta in militär för att komma till rätta med oroligheterna.
Särskilt märkliga scener utspelade sig på Lafayette Street i Washington D.C. när gatan fylldes med tårgas och våldsamt rensades på demonstranter i syfte att skapa ett fototillfälle för presidenten.
Sverige har sin historia av att använda militär mot fredliga demonstranter, nämligen skotten i Ådalen 1931 då fem arbetare dödades. Det är därför i princip förbjudet att använda militär mot demonstranter i Sverige.
I USA kan presidenten genom ett särskilt beslut använda militären mot till exempel demonstranter. Även om det är mycket ovanligt har det hänt ett par gånger i historien. Samtidigt är den amerikanska polisen till stor del militariserad i den meningen att de har kravallutrustning, vattenkanoner, tårgas och gummikulor.
I dagens interpellation har jag frågat utrikesministern om hon avser att lyfta upp den strukturella rasismen med USA:s regering. Jag är glad över att Utrikesdepartementet har haft samtal med USA:s ambassadör i Sverige, även om det hölls på statssekreterarnivå. Jag är också positiv till att Sverige lyfte upp den strukturella rasismen med USA:s utrikesminister Mike Pompeo.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Utrikesministern bör nu fundera kring vad Sverige kan göra mer. Om Trump använder militären mot demonstranter, borde vi då inte se över vår vapenexport? Om Sverige driver på för Drive for democracy, borde då inte svenskt demokratibistånd gå till MR-aktivister i USA? Och vad kan göras mer i Sverige för att synliggöra och motverka den strukturella rasismen? Mer om detta tänker jag ta upp i mitt nästa anförande.
Fru talman! Det har nu gått sju minuter av denna debatt. Polismannen Derek Chauvin håller fortfarande sitt knä hårt tryckt mot George Floyds nacke. Det kommer han att göra i ytterligare en minut och 46 sekunder. "I can't breathe", jag kan inte andas, säger George Floyd 16 gånger innan han dör.
George Floyd dödades av polisen brutalitet. Vi har nu möjlighet att göra avtryck så att hans död leder till förändring på riktigt.
Anf. 17 Daniel Riazat (V)
Fru talman och ministern! Ett särskilt tack till Håkan Svenneling, som har ställt denna viktiga interpellation.
Robert Fuller, 24 år gammal, hittades hängd från ett träd för två veckor sedan i Palmdale, Kalifornien. Dagen innan hittades en annan oidentifierad svart man hängd från ett träd i Fort Tryon Park i New York. Cirka tio dagar tidigare hade den svarte mannen Malcolm Harsch hittats hängd från ett träd i Victorville, Kalifornien. Listan är tyvärr betydligt längre än dessa tre personer. Samtliga påstås av polisen ha tagit livet av sig, men den som inte har levt under en sten de senaste åren förstår att något annat ligger bakom dessa mord.
George Floyd, Riah Milton, Dominique Fells, Tony McDade, Nina Pop, Yahira Nesby, Brianna Hill, Bailey Reeves, Kiki Fantroy, Zoe Spears, Tracy Single, Bubba Walker, Chanel Scurlock, Sandra Bland, Atatiana Jefferson, Tamir Rice, Jazmine Barnes, Michael Brown, Breonna Taylor, Alton Sterling, Eric Garner och Philando Castille. Dessa är bara några av dem som fallit offer för den rasism och polisbrutalitet som utspelar sig i USA varje dag mot den svarta befolkningen men som också är högst levande i många andra länder. Majoriteten av de poliser som är ansvariga för dessa mord har dessutom, likt nästan alla andra länder, gått fria och kan fortsätta att utsätta människor för dessa brutala handlingar.
Samtidigt som människor i USA och stora delar av världen reser sig för att ta ställning emot den fruktansvärda rasism som drabbar våra svarta syskon ser vi hur den amerikanska statsmakten brutalt slår ned fredliga demonstrationer och hur högerextremister får näring av en president som själv är en fullblodig fascist och rasist.
Sedan protesterna till försvar för svartas liv påbörjades har ytterligare personer blivit mördade av polisen, ett dussintal. Medier som är på plats för att bevaka demonstrationerna har attackerats av poliser. Undantagstillstånd har införts i ett flertal städer, och den som följer vad som händer någorlunda väl har sett att den amerikanska statsmakten och poliskåren i princip har förklarat krig mot sin egen befolkning. Detta kan jag inte kalla demokrati.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! För snart två veckor sedan blev utredningen med anledning av mordet på Olof Palme avklarad. Även om han var en komplicerad politiker i många frågor fanns det en sak man alltid kunde räkna med: Han blundade aldrig för den apartheid som rådde i Sydafrika eller de folkrättsvidriga amerikanska attackerna mot Vietnam, han tvekade inte när det kom till att ta ställning mot mördaren Franco i Spanien och han ställde sig alltid på folkets sida i dessa frågor.
Sedan dess har svensk utrikespolitik förändrats och lämnar mycket att önska. I många fall har Sverige gått från att vara en röst för fred till att bli ett eko av Vita huset. I det här fallet är jag glad att utrikesministern har tagit ställning, men faktum är att om dessa saker hänt i vissa andra länder skulle Sverige ha agerat hårdare och snabbare och haft en mer långsiktig plan. Men just när det gäller USA är känslan att Palmes tydliga ställningstaganden förvandlats till ibland något urvattnade uttalanden och tweetar.
Jag undrar: Vilka fler åtgärder avser utrikesministern att vidta med anledning av detta, utöver de samtal som hållits och det ställningstagande som utrikesministern gjort, för att visa att svartas liv spelar roll - att black lives matter?
Anf. 18 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Det är viktigt att vi som demokrati orkar och vågar stå upp för mänskliga rättigheter i länder där medborgarna saknar förutsättningar att själva göra sina röster hörda utan att riskera liv och hälsa och där rättsväsendet inte är oberoende. Regeringen gör det och har för avsikt att fortsätta göra så.
Övervåld från polis och andra rättsvårdande myndigheter är särskilt allvarligt eftersom det riskerar att försvaga tilltron till samhällsinstitutioner, och detta skakar grundvalarna i det demokratiska samhällsbygget.
George Floyds död påminner oss om den strukturella rasismens existens. Demonstrationerna och protesterna i USA, till vilka allt bredare folklager ansluter sig, visar på ett allt större engagemang för detta hos allt fler grupper och individer. De uttrycker tydligt en önskan att komma till rätta med problemen.
Men USA är inte en auktoritär regim och kommer heller inte att behandlas som en sådan. USA är en demokrati och en rättsstat med fungerande institutioner. Den amerikanska konstitutionen ger ett omfattande skydd för de mänskliga rättigheterna, och respekten för dessa är god. Det amerikanska demokratiska systemet kännetecknas av politisk pluralism och en stark rättsstatstradition.
USA har, liksom Sverige, ett oberoende rättsväsen, vilket inte är öppet för extern påverkan, vare sig från politiker i det egna landet eller från andra länder. Detta är en grundläggande sak för demokrati och rättssäkerhet och något som regeringen fullt ut respekterar. Regeringen har tilltro till USA:s förmåga att hantera överträdelserna på ett rättssäkert sätt. Detta gäller oberoende av om överträdelser kommer från institutioner som polisen eller från individer som använder rättfärdiga demonstrationer som ursäkt för plundring och skadegörelse.
Fru talman! Sverige är ett av få länder som regelbundet gör en översyn av situationen när det gäller mänskliga rättigheter i olika länder. Det enda andra land som gör detta är USA. Detta innebär att Sveriges regering vartannat år ger ut en rapport om situationen för mänskliga rättigheter också i USA. Rapporten offentliggörs och delges även amerikanska företrädare. Det är inte alltid välkommet med extern kritik, men formerna för Sveriges rapporter om mänskliga rättigheter möjliggör att sådant kan ske regelbundet och odramatiskt. Detta är ett viktigt verktyg som vi värnar och återkommer till.
Anf. 19 Håkan Svenneling (V)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Rasismen känner inga nationsgränser, sa utrikesministern i sitt svar till mig. Varken vår nutid eller vår historia här i Sverige är fri från rasism. Sverige var också en kolonialmakt, vi var en del av slavhandeln och vi hade ett rasistiskt synsätt på vårt eget urfolk samerna.
Genom att förstå och erkänna den historiska rasismen kopplad till kolonialismen förstår vi bättre den rasism som finns i samhället i dag. Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är knappast berörd i skolböcker eller i historieämnet. På universitet och högskolor behandlas ämnet knappt heller, och det finns mycket lite forskning om ämnet.
Jag menar att regeringen bör ta initiativ till en vitbok kring Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och med utgångspunkt i denna vitbok ge en ursäkt för de handlingar som begåtts. Den svenska kolonin Saint-Barthélemy användes ofta som en knutpunkt mellan länder som låg i krig med varandra för att handla med slavar. Sverige blev den "neutrala parten", fast inte på det positiva sätt vi brukar vara. Det dröjde också länge innan vår slavhandel upphörde - flera andra länder gick före oss.
För att synliggöra Sveriges roll och ansvar bör den 9 oktober, dagen då den siste afrikanen i svensk ägo frigavs 1847 på den dåvarande kolonin Saint-Barthélemy, göras till en nationell minnesdag för att hedra offren för den svenska transatlantiska slavhandeln.
Med de åtgärderna skulle Sverige kunna gå före och visa vägen både för USA och för vår omvärld om hur man kan göra upp med sitt historiska ansvar för den strukturella rasismen.
Fru talman! Vänsterpartiet föreslår också att människorättsorganisationer i USA, som kämpar mot rasism och för rätt till abort, ska få 50 miljoner kronor i årligt demokratibistånd.
Regeringens satsning Drive for democracy riskerar att bli ett luftslott om man anser att pengar bara ska gå till länder som i dag inte är demokratier, samtidigt som vi ser demokratin vara hotad i flera demokratier.
Vår kamp för demokrati måste gälla alla länder, även länder som är större och mäktigare än vi. Våra ord om demokrati får inte bli bara vackra ord utan måste också resultera i konkret handling.
Fru talman! USA:s militär är världens i särklass största militära styrka. Förra året var USA det land som Sverige exporterade näst mest vapen till i hela världen. Sett ur ett längre perspektiv över nästan 30 år är USA den största mottagaren av svenska vapen. Självklart importerar Sverige också stora mängder vapen från USA, men den statistiken är lite mer okänd än exporten. Vi vet dock till exempel att just nu pågår leveransen av luftvärnsroboten Patriot från USA till Sverige, en affär i miljardklassen.
Den nya lagstiftningen för vapenexport togs fram i ljuset av arabiska våren, då fredliga demonstranter som krävde demokrati möttes med militär och vapen, ibland exporterade från Sverige. Därför infördes ett så kallat demokratikriterium för att försvåra, även om det är möjligt genom kryphål, för export till länder som kan tänkas använda sin militär mot civila. Sedan Donald Trumps uttalande är det tydligt att det kan ske också i USA. Svenska vapen riskerar att användas mot dem som vill demonstrera mot rasism. Jag undrar hur utrikesministern ser på att den svenska vapenexporten riskerar att användas i detta syfte.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Utrikesministern säger i sitt svar till mig: "Regeringen har tilltro till USA:s förmåga att hantera polisiära överträdelser och kränkningar av mänskliga rättigheter på ett rättssäkert sätt."
Jag tror att det finns många goda skäl att ifrågasätta den tilltron. Vi vet - det är bara att kolla på valfri Netflixserie om true crime - hur vanliga falska vittnesmål och anklagelser är och hur kampen för equal amendment stoppas och motarbetas i USA. Jag tycker att vi ska kritisera demokratin i USA lite oftare.
Anf. 20 Daniel Riazat (V)
Fru talman! Jag skulle vilja ta vid där jag slutade sist.
Vi vet att det finns demokratiproblem och polisvåld i väldigt många länder runt om i världen. Vi vet också att vi tar olika slags ställning när det kommer till olika länder. Vi vet till exempel att Sverige tar en viss ställning när det kommer till Saudiarabien och USA och en helt annan ställning när man ibland till och med ger sig rätten att utse ministrar, interimsregeringar och liknande trots att folk inte har valt dem.
I det här fallet är det ganska tydligt att den svenska regeringen ser på mordet på George Floyd och protesterna mot det på ett klarsynt sätt. Man stöttar protesterna mot rasismen och tar ställning mot den strukturella diskrimineringen. Men att ta ställning i ord är en sak, att också göra någonting i handling blir någonting annat. Det är där jag menar att den svenska utrikespolitiken skiljer sig mot tidigare. Ena dagen kallar sig regeringen antirasistisk och säger att man står upp för mänskliga rättigheter, andra dagen får USA jättegärna använda vapnen i Jemen. Vi säger att vi har en feministisk regering men gör egentligen ingenting för att stoppa morden på de svarta kvinnor som dör av polisbrutalitet och rasism.
Jag menar helt enkelt att den svenska regeringen måste bestämma sig. Vill man gå från ord till handling - Håkan Svenneling har kommit med flera förslag, och det finns ännu fler - är det dags att man aviserar det, att man tar ställning. Bara för att det handlar om en stormakt betyder inte det att Sverige ska fortsätta det man har gjort de senaste decennierna, nämligen att vara relativt tyst i handling.
Anf. 21 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Mycket av det vi talar om handlar om mötesfrihet, yttrandefrihet och fria och oberoende medier, som är avgörande för att de demokratiska fri- och rättigheterna ska kunna utövas. Därför vill jag ta möjligheten att säga några ord om journalisters säkerhet, något som inte har tagits upp hittills i den här debatten.
Det är ett faktum att journalister har drabbats väldigt allvarligt i samband med de demonstrationer som har pågått med anledning av Black lives matter. Vi ser också allvarligt på det polisvåld som har utövats mot arbetande journalister.
Det är viktigt att konstatera att det finns fria och oberoende medier i USA och att yttrandefriheten där är skyddad av konstitutionens första tillägg. Det betyder inte att kritiska röster inte får komma till tals. Det får de. Detta är någonting som vi har bevittnat nu. Att det inte skulle förekomma stämmer inte. Däremot är det väldigt viktigt att regeringen står upp för journalisternas och mediernas roll mot den desinformation som har förekommit i samband med demonstrationerna och i internationella medier.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Håkan Svenneling föreslår att vi ska ge demokratibistånd till människorättsorganisationer i USA som kämpar mot rasism och för rätt till abort. Kampen mot rasism och för kvinnors rätt till laglig och säker abort är central i regeringens politik, liksom kampen för demokrati. Ni har nämnt demokratisatsningen flera gånger. Jag kan berätta att jag i morgon har ett samtal med Madeleine Albright, en tidigare kollega till mig, där vi ska gå igenom den mängd av demokratiprojekt som vi har tillsammans med Institutet för demokrati. Det gäller hbtq-personers rättigheter, kvinnors rättigheter, SRHR-frågor, valfrågor, demokratifrågor - det är en hel lista.
Det är dock så att OECD och Dac listar vilka länder som är berättigade till bistånd som länder. Om ett land har uppnått en tröskel för vad som definieras som höginkomstnivå under minst tre år i följd är landet som sådant inte längre berättigat till bistånd enligt OECD:s och Dacs kriterier. Vi strävar efter att det internationella utvecklingssamarbetet ska fokusera på de minst utvecklade länderna i stort men också ha demokratisamarbete, som vi har med viktiga institutioner i USA.
När det gäller vapenexporten har Sverige ett av de mest strikta regelverken för vapenexport. Export av krigsmateriel från Sverige prövas utifrån detta regelverk. Det har riksdagen och regeringen lagt fast. Inspektionen för strategiska produkter är behörig tillståndsmyndighet. ISP gör en helhetsbedömning och prövar varje enskild exportansökan utifrån detta regelverk
Anf. 22 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Jag kan konstatera att utrikesministern och jag är eniga om att den strukturella rasismen finns, såväl här i Sverige och i USA som i världen i stort. Jag tycker att det är bra agerat från utrikesministern när det gäller dialog och de uttalanden vi har sett från utrikesministerns sida gentemot USA.
Frågan är nu vad som kan göras mer. Utrikesministern berättade om mötet i morgon med Madeleine Albright. Det får man säga är välkommet. Jag tycker att sådana initiativ från Utrikesdepartementet är jättebra och vill verkligen ge mitt stöd till det.
Sedan tycker jag att man behöver kolla på mer saker man skulle kunna göra. Jag tog upp vapenexporten, och till exempel Skottland har redan bestämt att man ska se över sin vapenexport till USA. Det pågår en process inom Storbritannien, som ju är ett land som kanske står USA ännu närmare än vad Sverige gör. Att de vågar se över sin vapenexport visar att det går. Det är väldigt lätt att säga att man har ett strikt regelverk, men om man inte ens ser över vad det är vi har exporterat till USA:s militär och polis - vapensikten, gummikulor, you name it - har man inte heller gjort sin hemläxa.
Jag tycker också att man ska ta sig en funderare när det gäller demokratibistånd till MR-aktivister i USA. Det förekommer att vi gör demokratisatsningar i länder som är demokratier, till exempel till ryskspråkiga medier i Baltikum. Det gör man för att man vill stödja inkluderande samhällen där det inte blir uppdelning mellan människor. USA är ett väldigt uppdelat land med strukturell rasism och otroligt många människor som lever i fattigdom - ungefär 80 miljoner människor lever under fattigdomsgränsen där.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det ligger inte helt och hållet inom utrikesministerns ansvarsområde, men man behöver från regeringens sida som kollektiv titta på Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln, fundera på att tillsätta en vitbok och faktiskt också skapa en minnesdag. Det vore en fjäder i hatten för den här regeringen, tycker jag.
Anf. 23 Utrikesminister Ann Linde (S)
Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för att du tar upp de här viktiga frågorna i en interpellationsdebatt!
Svenneling refererar till det skotska parlamentets beslut att förbjuda export av gummikulor och tårgas till den amerikanska polisen. Men det våld som dödade George Floyd kom inte från vapen utan från bristande respekt för en annan människas liv. Det kom från en strukturell rasism och bristande organisationskultur. Det är frågor som är av betydligt mer djupgående natur än varifrån polisen anskaffar sitt material.
Det är också frågor som den amerikanska opinionen tydligt markerar mot och frågor som amerikanska myndigheter och delstatsregeringar arbetar alltmer intensivt för att komma till rätta med.
Vår utrikes- och säkerhetspolitik, liksom vår försvarspolitik, bygger på att värna och främja svenska intressen, välstånd och säkerhet. I en värld där demokratin på allt fler platser utmanas och utarmas är det avgörande att länder som står upp för demokrati också står stadigt tillsammans, även om vi inte alltid har samsyn i alla frågor.
Att ett land är en demokrati innebär inte per definition att utmaningar saknas, men det innebär att det finns verktyg för att hantera dessa utmaningar. Det bygger på att människor kan göra sin röst hörd. Det innebär vidare att det finns olika kanaler för medborgarna för att lufta sina tankar och på olika vis framföra sina budskap till makthavarna, både genom deltagande i fria och allmänna val och genom civilsamhällesorganisationer, fria medier och möjligheten att protestera och demonstrera.
Jag tycker att den här diskussionen är oerhört viktig, och jag hoppas att den fortsätter, för black lives matter, och vi ska stå upp mot den strukturella rasismen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.