Onsdag förmiddag pågår ett planerat tekniskt arbete på riksdagen.se. Arbetet kan innebära vissa störningar.
Politisering av utredningsväsendet
Interpellation 2007/08:252 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2007-11-30
- Anmäld:
- 2007-12-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2007-12-13
- Sista svarsdatum:
- 2007-12-14
- Besvarad:
- 2007-12-18
Interpellationen
den 30 november
Interpellation
2007/08:252 Politisering av utredningsväsendet
av Luciano Astudillo (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Den 21 november 2007 presenterade näringsminister Maud Olofsson en ny utredare av trygghetssystem för företagare. I samband med detta gavs en beskrivning av den förre utredarens bakgrund som gav en helt felaktig bild av honom. Han framställdes som en person utan kunskaper om eget företagande och som valarbetare åt den fackliga organisationen Seko i valet 2006. Eftersom mannen inte arbetat för Seko och dessutom drivit egna företag i åtta år var uppgifterna gravt vilseledande. De officiella motiv näringsministern gav för att byta ut honom stämde alltså inte. KU ska granska detta närmare.
Däremot reses ytterligare några frågor. Är den borgerliga regeringen på väg att partipolitisera utredningsväsendet? Kommer man att byta ut fler utredare för att de råkar ha åsikter som inte stämmer överens med regeringens? Det vore allvarligt och ett brott mot svensk tradition.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till vice statsministern:
Hur agerar statsrådet i en situation då utredare har åsikter som inte stämmer överens med regeringens?
Debatt
(15 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:252
Webb-tv: Politisering av utredningsväsendet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig hur jag agerar i en situation då utredare har åsikter som inte stämmer överens med regeringens.
Kommittéväsendet fyller grundläggande funktioner i samhället när det gäller att ta fram beslutsunderlag och förbereda olika slag av förändringar i politik och förvaltning. Den av Luciano Astudillo påstådda politiseringen av utredningsväsendet var Socialdemokraterna i allra högsta grad skyldiga till under sin regeringstid. Riksdagens utredningstjänst gjorde 2005 en granskning av kommittéväsendet. Den visade att tre fjärdedelar av dem som hade en politisk bakgrund och som utsågs till ordförande i statliga utredningar under åren 1994-2004 var socialdemokrater.
Trots Socialdemokraternas tidigare problematiska utnämningspolitik i samband med utredningar är det svenska kommittéväsendet förknippat med integritet, oberoende och kvalitet. Dessa kännetecken är något som jag och mina kolleger i regeringen värnar och verkar för.
Anf. 2 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag vill tacka Maud Olofsson för svaret även om jag tycker att det är ett mycket dåligt svar. Maud Olofsson har valt att inte svara på frågan utan uppehåller sig i stället vid vår regeringstid. Det är dessutom vice statsministerns sätt, tror jag, att försöka mörka.
Riksdagens utredningstjänst gjorde en rapport 2004 som granskade åren 2001-2003. Den visade att så många som 198 av 265 ordförande i kommittéer var helt opolitiska. Tre fjärdedelar av dem som ledde olika utredningar hade alltså ingen politisk bakgrund över huvud taget. Men ändå gör Maud Olofsson detta till en grej om att vi skulle ha varit de som politiserade utredningsväsendet.
Det tål att påminna Maud Olofsson om att hon faktiskt har varit vice statsminister i ett och ett halvt år nu. Även om det blir en kort sejour finns det all anledning att börja regera - för här i kammaren låter hon fortfarande som en oppositionspolitiker - och på ett bättre sätt än hittills.
Jag ska fortsätta med att citera ett betänkande från 2005/06 i en granskning som KU gjorde. "Som framgått i det föregående har utskottet flera gånger granskat regeringens utövande av utnämningsmakten och för riksdagen anmält resultatet av granskningen. Senast skedde det hösten 2005. Utskottet vill här erinra om sin tidigare uppfattning att politisk bakgrund inte skall diskvalificera någon från att utnämnas till statlig tjänst, t.ex. generaldirektör. Politisk erfarenhet kan i vissa fall till och med ses som särskilt värdefull för ledningen av en offentlig organisation. Vad som i sådana fall är relevant är inte vilket politiskt parti den person som utnämns har representerat, utan det att han eller hon haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och utfört dessa på ett sådant sätt att det varit meriterande för den tjänst som skall tillsättas. Under alla omständigheter gäller, enligt regeringsformen, att hänsyn endast får tas till sakliga grunder."
Alltså riktades ingen anmärkning mot tidigare regeringars utnämning. Detta ställde Centern upp på i utskottet och här i kammaren. Alla ställde upp på denna formulering, även Maud Olofsson. Men här står hon och säger något helt annat. Varför? Är det för att dölja den inkompetens som funnits i beredningen av det ärende som jag tagit upp i detta fall?
Alla vet vid det här laget att Maud Olofsson sparkade fel Lars-Olof Pettersson. Genom en snabb sökning på Eniro hade man i Regeringskansliet - bara genom att klicka - kunnat ta fram att det finns ungefär 74 Lars-Olof Pettersson. Hade man dessutom ringt Skatteverket skulle man ha kommit fram till att det finns 70 Lars-Olof Pettersson som stavar med f och 220 som stavar med v. Den person som sparkades från den viktiga utredningen som skulle se över företagarnas trygghet var en flitig företagare vars namn vanhedrades i den presskonferens som fortfarande ligger uppe på regeringens hemsida.
Eller är det som vi befarar värre än så, att Maud Olofsson med sitt svar tydligt legitimerar att man är beredd att ta bort utredare som inte faller regeringen i smaken, alltså en form av politisk utrensning? Det är allt utom integritet, oberoende och kvalitet - det som verkligen borde känneteckna det svenska utredningsväsendet.
Jag upprepar min fråga: Hur kommer den borgerliga regeringen att agera i framtiden när det uppstår en situation där utredarnas åsikter inte stämmer överens med den borgerliga regeringens?
Anf. 3 Carina Hägg (S)
Fru talman! Jag vill understryka vikten av interpellationen som Luciano Astudillo har ställt. Jag är mycket bekymrad över svaret från näringsministern. Jag hade förväntat mig ett annat svar. Jag hade också förväntat mig att regeringen hade tagit del av de granskningar som konstitutionsutskottet gjorde under förra mandatperioden men även längre tillbaka i tiden där uppgifterna som framskymtar i interpellationssvaret är belysta, granskade och lagda till rätta. Jag tycker att vi borde kunna avföra det från denna diskussion när det finns så mycket fakta.
Jag får en känsla när jag läser svaret att den argumentation man har fört för en inre mobilisering inom högeroppositionen har man själv fallit offer för och att man har läst för mycket av den så kallade smutskastningsgruppens information som har tagits fram i syfte att hävda sin egen kompetens i förhållande till den dåvarande regeringssidan.
Man kan ha argumenterat så länge att man inte ens i regeringsställning förmår att ta sitt ansvar för att leda landet och se till att vi inte bygger klyftor och att vi respekterar människors olika uppfattning. Har man gått på en ungdomsdans i ett ungdomsförbund någon gång ska det inte väga tyngre än att man har en saklig kompetens på ett område.
Det är en farlig väg man är ute på när man ska rensa ut människor som har en annan politisk uppfattning och när man inte respekterar tjänstemannarollen. Det bidrar till den ryktesspridning som florerar om att regeringstjänstemän sitter och googlar. Hittar man en socialdemokrat eller någon som någon gång har varit på något annat möte än inom högeralliansen blir denne sittande vid sitt skrivbord utan arbetsuppgifter.
Det är en obehaglig stämning som börjar sprida sig, och Maud Olofsson bidrar till den genom sitt svar i dag. Respektera människors politiska uppfattningar! Respektera att man vill bygga broar, att man vill vara delaktig i hela samhället och att man har en oberoende tjänstemannaroll!
Alla har rätt att ha en politisk uppfattning men också rätt att bli respekterade för det uppdrag man har. Är det detta Maud Olofsson har menat när vi hört henne tala om "avsossifieringen"? Är detta avsossifieringen - att rensa ut människor som inte har bekänt sig till högeralliansens dokument, så här långt inkomna och kommande? Det vi har sett med Lars-Olof Pettersson har ju varit ett oroväckande fall, men jag misstänker att det är toppen på ett isberg.
Det är bekymmersamt med den här tystnaden, oron och den brist på respekt som många människor känner i dag inom offentlig förvaltning, bristen på respekt för deras arbete men också för att de på sin fritid vill bedriva ett samhällsengagerat intresse.
Men till sist, Maud Olofsson: Är detta ett exempel på vad regeringen menar när man talar om avsossifiering, och hur kommer man vidare att omsätta det uttrycket i praktisk politik? Det här är ett exempel men hur kommer man att gå vidare från regeringens sida? Detta är mycket djupt oroande.
Anf. 4 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag såg den här frågan när den ställdes till näringsministern och väntade med spänning på svaret. Jag måste säga att den fråga som ställdes var i allra högsta grad berättigad med tanke på den process som hade föregått den med en utredare och en presskonferens, som dessutom fortfarande ligger kvar på regeringens hemsida, där näringsministern på ett väldigt aggressivt sätt, tycker jag, talar om varför den här utredaren är olämplig.
Och så kommer det här svaret, som egentligen fortfarande andas något slags valrörelse inför valet 2006, där Maud Olofsson är i opposition mot en socialdemokratisk regering. Det torde väl vid det här laget ha gått upp för Maud Olofsson att hon faktiskt
är
regeringen. Hon är dessutom vice statsminister. Då tycker jag att man hade kunnat förvänta sig ett betydligt mer ödmjukt svar på den här frågan.
Först och främst tycker jag att det är beklämmande att man i princip offentligt avrättar en person som har fått ett uppdrag från regeringen att vara utredningsman. Man talar om att denna person har brister och okunskap och antyder dessutom att han har haft en koppling till ett fackförbund, något som tydligen är absolut diskriminerande för att få vara en offentlig utredare i en borgerlig regering. Detta tycker jag är att inte ha respekt för utredningsväsendet över huvud taget. Inom utredningsväsendet är det väl så att de personer som finns där måste känna att de har fått förtroende.
Sedan kan det vara så att man inte tycker att vissa utredare passar in i den politik som en ny regering har. Det tycker jag att man kan ha respekt för. Det var dessutom väldigt tydligt att Maud Olofsson tog fel på person. Den person som hon sparkade var inte den person som hon trodde att det var. Då skulle väl det här svaret ha innehållit en ursäkt, tycker jag. Fel kan alla göra. Fel på namn kan man också ta. Men detta svar andas inte ett ord om att det begicks ett misstag när det gäller personen. Det var fel person som blev avrättad. Denne Lars-Olof Pettersson, som sedan fick sluta, visade sig ha tämligen stora kunskaper om företagande över huvud taget. Det blev en ganska bisarr historia kring det här.
Jag tycker att Maud Olofsson ska ta chansen i sitt nästa inlägg att vara lite ödmjuk, faktiskt notera att det begicks ett misstag och inte skjuta över skulden på den förra socialdemokratiska regeringen för hur den hanterade utnämningspolitiken. Den kan man i och för sig ha en särskild diskussion om. Jag stod i den här talarstolen många gånger under den perioden och diskuterade det här. Det var ju ingen måtta på hur detta utredningsväsende skulle ändras, vilka åtagande man skulle göra och hur man skulle hantera det här. Jag kan se att det här efter drygt ett år egentligen inte har resulterat i någonting alls. Det har varit några futtiga annonseringar om någon generaldirektör. Annars startade det ju med att det var en rad moderater som utsågs på poster där det tidigare hade funnits andra som företrädare för olika verksamheter och myndigheter. Så startade den borgerliga regeringens utnämningspolitik efter regeringsskiftet. Efter det har Mats Odell pekat på att han skulle se över det här. Det har inte hänt någonting. Det verkar som att när regeringen väl har kommit på plats har man insett att utnämningsväsendet faktiskt är ett ganska bra verktyg för en regering att kunna hantera och styra riket, vilket vi socialdemokrater sade under en lång period.
Men som sagt var, Maud Olofsson, ta chansen att kommentera det här och visa lite ödmjukhet! Det var ju faktiskt fel person som sparkades. Den personen tycker jag faktiskt skulle kunna kräva en ursäkt.
Anf. 5 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det finns ett talesätt som säger: Som man känner sig själv känner man andra. Jag tycker att det passar väldigt väl in på den debatt som vi nu har. Jag tror att det är så att ni socialdemokrater känner att ni har använt utnämningsmakten på fel sätt. Ni har, och det visar också den statistik som vi har, utsett många socialdemokrater. Det vet svenska folket. Det var ni som använde utnämningsmakten på ett sätt som kritiserades. Det var en av anledningarna till att ni förlorade valrörelsen.
Det är naturligtvis så att regeringen har utnämningsmakten, och vi ska också använda den på ett sätt som är ansvarsfullt. Vi ska ta till oss all den kompetens som finns. I det här fallet ville jag ha en utredare som hade gedigen företagarerfarenhet och en gedigen kunskap om socialförsäkringssystemen. Då är det helt naturligt att en ny regering byter ut en gammal utredare och tillsätter en ny. Det är ingenting nytt. Jag är helt säker på att Sven-Erik Österberg, eller hans regeringskolleger, för Sven-Erik kom inte in vid skiftet, har gjort exakt samma sak tidigare. Det är ingenting konstigt. Det är klart att jag som minister måste ha förtroende för den som ska leda denna utredning. Jag måste få den kompetensen som jag vill ha i det sammanhanget.
Det är också intressant att ta upp diskussionen om utnämningspolitiken över huvud taget. Jag vet inte om Sven-Erik Österberg har sovit hela det här året men det har alldeles tydligt framgått att regeringen har en helt annan inställning till utnämningspolitiken än den förra regeringen hade. Vi har utannonserat många tjänster. Det har gett bra resultat. Många av dem som i dag tillsätts som generaldirektörer och på andra poster har fått jobbet genom ett ansökningsförfarande. Det här utökas nu ännu mer. Vi gör tydliga kravprofiler för de här olika tjänsterna. Vi avpolitiserar tillsättandet av olika poster i rikets tjänst. Jag tror att det är väldigt viktigt att det är så. Vi har väldigt många kompetenser utanför de politiska partierna. Det är också det som den här regeringen försöker använda sig av. Jag tror att det är bra för hela svenska folket. Jag tror att det är bra utredningsväsendet och jag tror att det är bra för kvaliteten att vi breddar gruppen som vi kan rekrytera från.
Jag tror att socialdemokraterna själva har stora bekymmer med detta och försöker överföra en del av den kritik som riktades mot den förra, socialdemokratiska, regeringen på den nya borgerliga regeringen. Men ni får bära ansvaret för er politisering av utnämningsväsendet. Det tänker inte jag göra. Och jag känner mig väldigt trygg med den hantering som den nya regeringen har. Den är mycket mer öppen, mycket mer transparent, mycket mer tillgänglig för fler människor. Det behöver Sverige, och det behöver också demokratin.
Anf. 6 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Återigen vill jag gå till riksdagens utredningstjänsts rapport från 2004, där man granskade de utredare som utnämnts mellan 2001 och 2003. 198 av 265 hade ingen politisk färg. De var över huvud taget opolitiska. Så gör inte detta till ett problem för oss socialdemokrater. Dessutom är det så, fru talman, att det står bortom allt tvivel att en av anledningarna till den här regeringens stora problem de första ett och ett halvt åren i regerandet just är problemet med utnämningarna alltifrån statsråd till statssekretare och över huvud taget hanteringen av Regeringskansliet. Det är en av de stora frågor där den borgerliga regeringen totalt misslyckats.
Med hanteringen av Lars-Olof Pettersson och den viktiga utredningen kring företagarnas trygghet vill jag påstå att Maud Olofsson har slagit rekord i misslyckanden. Hon har sparkat en person bara för att han råkar ha fel namn. Utan att göra en bättre granskning av vem det var som Maud Olofsson inte hade förtroende för sparkade hon honom. Det är allvarligt. Om hon hade granskat detta hade hon fått reda på att Lars-Olof Pettersson som fick sparken är en flitig företagare. Han har varit företagare i massor av år. För en tid sedan granskade han a-kassans organisation och struktur. Ett av de stora bekymren för många av landets småföretagare är att de inte har någon inkomsttrygghet när olyckan är framme och man tvingas lägga ned företaget. Vem skulle bättre än Lars-Olof Pettersson kunna se över hur a-kassan fungerar och ge bättre utfall för landets småföretagare?
Lars-Olof Pettersson fick sparken.
Jag vill åter läsa ur en rapport om att bryta socialdemokratisk makthegemoni som den borgerliga regeringen tog fram före valet:
Statens styrning av myndigheter måste i ännu högre grad än i dag ske genom de formella vägar som står till buds: budget, regleringsbrev, lagar och förordningar. Tendenser till mer och mer av informell styrning av myndigheter måste motverkas för att upprätthålla deras självständighet och professionalism. De tendenser till ministerstyre och begynnande
spoil
-system som kan skönjas måste stävjas.
Nu har alltså landets vice statsminister med tydliga politiska motiv sparkat en utredare. Det går att gå in på regeringens hemsida och se presskonferensen. Den ligger kvar där. Där kan man höra att det viktigaste motivet som Maud Olofsson angav för att sparka Lars-Olof Pettersson var att han var en socialdemokratisk partiarbetare som hade jobbat inom fackföreningsrörelsen. Det var det viktigaste skälet som landets vice statsminister angav.
Det allvarliga är att man hävdar att man ska göra annorlunda när man får makten och när man väl får den ägnar man sig åt något som är fjärran från den svenska tradition som vi värnar om i utredningsväsendet, nämligen dess oberoende, integritet och fokus på expertkunskaper.
Det vore på sin plats, Maud Olofsson, att be Lars-Olof Pettersson om ursäkt. Ta chansen.
Anf. 7 Carina Hägg (S)
Fru talman! Jag blir mer och mer förvånad allteftersom den här interpellationsdebatten fortskrider. Jag är van vid att en interpellation ofta leder till ett klarläggande. Man förstår varandra bättre. Man byter argument. Missförstånd kan redas ut och man kan hitta vägar att tillsammans - även om det inte är precis hand i hand - betrakta en problematik eller frågeställning.
Här är det ju precis tvärtom. Här vidgas klyftorna. Jag menar att Sverige är ett för litet land för att man ska bygga murar och gräva vallgravar mellan opposition och regering. Vi behöver samverka i många frågor för att kunna förbättra Sverige ytterligare.
Jag får bekräftat att det här handlar om en politisk utrensning. Regeringen har bestämt att man ska överpröva de granskningar som har varit tidigare. Man överprövar konstitutionsutskottets granskningar. KU är till för att granska regeringar. Det är inte till för att regeringar ska granska konstitutionsutskottet. Om vice statsministern och näringsministern har fått den bilden är den fel. Den information som har granskats, dessutom på felaktiga grunder, behöver vi ju inte upprepa här.
Det som Lars-Olof Petterson, som jag aldrig har träffat, har blivit utsatt för genom presskonferensen, presentation på hemsidan och uttalanden som upprepas här, i stället för att man gör ett tillrättaläggande och ber om ursäkt, är ren kränkning av en person. Det är inte värdigt en regering. Det är inte värdigt statsrådet att bete sig så mot en enskild medborgare i Sverige.
Det är helt klart att den felaktiga Lars-Olof Pettersson som var fackligt aktiv aldrig skulle bli tillvaratagen med sin kompetens på områden där han själv upplever att regeringen borde inse att han har kompetens.
Näringsministern har inte dragit sig för att gå med blommor och positiva uttalanden till personer som är beredda att undergräva kollektivavtal och fackliga rättigheter. Skulle det inte vara på sin plats att Maud Olofsson gick med en blomma till Lars-Olof Pettersson och bad om ursäkt för det som har skett och som nu upprepas i uttalanden som är kränkande?
Anf. 8 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag håller med vice statsministern om en sak. Det är naturligtvis alltid möjligt för en regering att byta ut en utredare. Den kunskap som utredaren har kanske inte lämpar sig för den förändring som en ny regering innebär för utredningen. Det tycker jag inte är något problem.
Den här debatten handlar inte om det. Den fråga man kan ställa sig är om den riktige Lars-Olof Pettersson hade fått sparken av Maud Olofsson om hon inte hade trott att han var någon annan. Det är en intressant fråga. Problemet är ju att argumentet gällde fel person med bristande kunskaper. Det var ju argumentet för att den riktige Lars-Olof Pettersson fick lämna sitt uppdrag. Det blev väldigt märkligt.
Jag tycker att det är på sin plats med en ursäkt till den riktige Lars-Olof Pettersson med anledning av argumentationen för att han fick lämna sitt uppdrag. Det är det minsta man kan begära.
Som jag sade tidigare kan vi alla göra fel, men det är mer rakryggat att stå för dem än att försöka skjuta över skulden på den tidigare regeringens utnämningspolitik. Den har väl ingenting med detta enskilda fall att göra. Det handlar om hur näringsministern har hanterat sin utredare med fel argumentation. Det är det frågan gäller, inte utnämningspolitiken i stort som vice statsministern försöker lägga ut som dimridå kring det här enskilda fallet.
Hade Lars-Olof Pettersson varit kvar om inte Maud Olofsson hade blandat ihop honom med den andre? Det tycker jag är en intressant fråga.
Eftersom det är så här är det då inte på sin plats att ge Lars-Olof Pettersson en ursäkt? Det är att visa respekt för hur man hanterar utredningsväsendet. Maud Olofsson har chansen att göra det i sina kommande inlägg.
Anf. 9 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det här är en minst sagt underlig debatt. Här ber vi om att man ska tillrättalägga ett problem som regeringen har stött på. Man har blandat ihop två personer.
Nu handlar debatten om utnämningsgpolitiken i stort med generaldirektörer och annat. Jag trodde att vi var överens om att en regering ibland behöver tillsätta utredningar och utredare. Det har väl aldrig varit någon diskussion om annat än att det skulle vara regeringen som utnämner och slår vakt om att de får de bästa utredarna. Under de år som jag har suttit i riksdagen har jag aldrig märkt att det skulle vara fråga om något annat.
Jag tror att vi är helt överens på den punkten. Maud Olofsson försöker göra ett nummer av en helt annan fråga. Det är den ena delen av den här debatten.
Den andra delen av den här debatten, som inte har belysts så mycket, är det stopp som det blir i ett arbete som plötsligt läggs ned. Den här utredningen kunde ha varit klar vid det här laget och den kunde ha varit ute för remissbehandling. Det gäller en fråga som hela kammaren efterfrågar och som inte minst Maud Olofsson efterfrågade i valrörelsen, nämligen den sociala tryggheten för företagarna.
Det är åter ett exempel på den senfärdighet som regeringen har när det gäller att få fram förslag. Det handlar inte bara om att man vill ha förslag som passar en själv och som man själv kan stå för. Det handlar också om att kasta ut sådant som man skulle kunna ta över och kanske skapa om och göra bättre.
I detta fall har man begått ett stort fel mot en enskild person, och Maud Olofsson står här i detta sammanhang och bara talar om att det var ett visst antal socialdemokrater som var ordförande i de statliga utredningarna och kommittéerna mellan 1994 och 2004. Men har Maud Olofsson tittat på hur många av ensamutredarna som var socialdemokrater? I huvudsak var det väl andra personer som var det?
Blanda inte ihop korten, Maud Olofsson, utan se till att man får fram dessa förslag. Genom Maud Olofssons hanterande av denna fråga har den sociala tryggheten för företagarna försenats med i varje fall ett år, och det är häpnadsväckande av en regering som vill stå för att vara företagarnas bästa vän.
Anf. 10 Thomas Östros (S)
Fru talman! Det förvånar mig verkligen att landets vice statsminister inte kan visa en gnutta ödmjukhet när det är så uppenbart att det är allvarliga missgrepp som har gjorts från Maud Olofsson. Bland annat avskedade hon för snart ett år sedan regeringens utredare av en så viktig fråga som småföretagarnas trygghet.
Jag som tidigare näringsminister tog initiativ till den översynen för att den är väldigt viktig för småföretagarna, inte minst vid nystart av företag och för att det ska vara möjligt att gå från en anställning till ett företagande. Man måste se till att också socialförsäkringssystemen fungerar. Den utredaren avskedades för ett år sedan, och det visade sig att det var fel person. Bara det skulle få vem som helst att be om ursäkt. Sedan dröjer det ett helt år innan en ny utredare tillsätts. Också det är ett missgrepp. Men mest allvarligt, Maud Olofsson, är just detta. Maud Olofsson är näringsminister och landets vice statsminister och menar därmed att man som vice statsminister på presskonferenser offentligt kan chikanera av regeringen utsedda offentliga utredare.
Är det så landet ska styras i framtiden - att med regeringsmakten till förfogande angripa människor som har fått statliga uppdrag? Vad sänder det för budskap till offentlig förvaltning och till av regeringen utsedda personer som ska utföra viktiga saker för folkhushållet?
Slutsatsen måste vara uppenbar för Maud Olofsson, vice statsminister. Be om ursäkt till den person som du offentligen har chikanerat och tala om för kammaren att du inte ytterligare någon gång kommer att bete dig på detta vis som företrädare för Sveriges regering.
Anf. 11 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag återupprepar: Som man känner sig själv känner man andra. Jag tror att detta tonläge visar hur provocerade ni är av att den nya regeringen har en helt annan utnämningspolitik.
Det var inte jag som lyfte fram utnämningspolitiken som en stor fråga. De har ni själva gjort i talarstolen här. Det är därför som debatten också breddas. Jag är beredd att ta den diskussionen därför att den här regeringen har en helt annan syn på utnämningspolitiken än vad Socialdemokraterna hade. Jag tror att det är känt för svenska folket att ni politiserade utnämningsväsendet. Det kan man i se i många exempel.
När jag tillträdde ville jag ha en bra utredning. Jag ville ha tilläggsdirektiv, och jag ville ha en ny utredare med rätt kompetens. Jag vet mycket väl vem det var som jag bytte ut, och jag vet mycket väl vem det var som jag tillsatte. Det är därför som det är viktigt att se att vi nu äntligen kan få ett förslag till den här riksdagen som ger hjälp till de små företagen vid sjukdom, vid arbetslöshet, vid föräldraledighet och annat.
Thomas Östros säger att han tog initiativ till denna utredning. Det är att handskas mycket ovarsamt med sanningen. Thomas Östros tvingades av oppositionen i riksdagen att tillsätta denna utredning. Då valde han naturligtvis en utredare utifrån sina egna utgångspunkter. Jag har samma rätt att välja utifrån mina utgångspunkter som statsråd. Thomas Östros tog inget initiativ därför att Socialdemokraterna aldrig har tyckt att den sociala tryggheten för småföretagare har varit viktig. Den har blivit det nu sedan ni har hamnat i opposition. Men ni tyckte aldrig det i regeringsställning. Om ni hade tyckt det hade ni väl snabbat på den här utredningen? Då hade ni väl tillsatt den på eget initiativ? Då hade ni väl kommit med förslag? Ni satt tolv år i regeringsställning, och det kom ingenting. Det är småföretagarna som får betala priset. Det är de som inte har den sociala tryggheten.
Låt oss därför diskutera vad det är som vi vill åstadkomma. Jag vill skapa likvärdiga villkor för anställda och företagare när det gäller den sociala tryggheten. För att utreda det ville jag tillsätta en person som har kompetens och erfarenhet från företagarvärlden och från försäkringsvärlden. Det är det som jag vill åstadkomma.
Om ni sedan har synpunkter på att jag byter ut folk har ni full rätt att ha det. Jag har också konstaterat att ni har funnit att den gamla utredaren är en bra hjälp för er i ert fortsatta arbete. Det ska bli mycket spännande att följa vilka konkreta förslag som ni kommer fram till. Då kanske det blir lättare att diskutera det som det egentligen gäller, nämligen hur vi kan få en bra social trygghet för landets småföretagare, och hur det kan bli lättare att gå mellan verkligheten att vara anställd och att vara företagare därför att det finns ett socialt skyddsnät.
Det är också viktigt att se att alliansregeringen har förändrat utnämningspolitiken. Jag vill återupprepa det. Vi har annonserat ut tjänster, vi har tydliga kompetensprofiler, och vi gör detta mycket mer öppet och transparent.
Det skulle vara intressant att bara få höra en kommentar. Tycker ni att det är bra att vi annonserar ut dessa tjänster? Är det någonting som ni bejakar och kan tänka er att ge beröm till regeringen för? Alla de tjänster som vi annonserar ut är fler än den socialdemokratiska regeringen någonsin annonserade ut. Ni var aldrig beredda att göra det.
Jag känner mig otroligt trygg med att svenska folket vet att den nya regeringen väljer efter kompetens. Vi gör ansökningsförfarandet och tillsättningen mycket mer transparent. Vi värderar människor från olika samhällsgrupper, från olika politiska utgångspunkter och med olika politiska erfarenheter. Det är också en del i den utnämningspolitik som den nya regeringen har till gagn för Sverige och till gagn för kunskapen.
Anf. 12 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Maud Olofsson kan känna sig trygg och vara lugn. Vi kommer någon gång i vår att presentera ett förslag om hur man kan förbättra de sociala trygghetssystemen för företagarna. Det är så.
Vi kunde inte vänta längre. Det hade gått mer än ett år sedan Maud Olofsson lade ned den gamla utredningen. Vi kunde inte vänta längre. Vi fick ta ledningen i denna fråga såsom i många andra frågor där landet står och stampar.
Sedan vill jag ändå återgälda ett annat talesätt till Maud Olofsson, nämligen att leva som man lär. Man gick in i regeringsmakten och lovade att man skulle avpolitisera utredningsväsendet och den politiska makthegemonin efter Socialdemokraterna. Men jag kan inte tänka mig att svenska folket därmed trodde att man med det skulle legitimera politiska utrensningar, vilket är fallet i detta skede. Maud Olofssons viktigaste motiv att sparka utredaren Lars-Olof Pettersson var att hon misstänkte att han varit en socialdemokratisk valarbetare som hade varit anställd av facket. Det står hon fast vid eftersom hon inte har tagit avstånd från dessa uttalanden här i dag.
Det är fjärran från den integritet, det oberoende och den kvalitet som ska känneteckna utredningsväsendet. Men, som sagt, just utnämningar har inte varit den här regeringens starka sida. Det gäller allt från statsråd till statssekreterare, och den här fadäsen med Lars-Olof Pettersson åskådliggör detta.
Men återigen: Ta nu chansen. Vad händer nästa gång som man stöter på en utredare som råkar ha andra politiska värderingar än den borgerliga regeringens? Ta nu i juletider chansen att be Lars-Olof Pettersson om ursäkt. Han är en flitig företagare som har bidragit till landets tillväxt men som har vanhedrats på regeringens hemsida.
Anf. 13 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag tycker att det är på gränsen till oförskämdhet av Maud Olofsson att först säga att man är så angelägen om att få fram sociala trygghetssystem för företagarna. Sedan tycker man att det är värt att skjuta upp det. En sak hade väl varit om Maud Olofsson hade lagt ned utredningen, tagit fram ett nytt direktiv så att man sedan hade kunnat utreda frågan. Men det tog ett helt år för Maud Olofsson att få fram direktivet. Det tycker jag minst sagt är lite underligt med tanke på det stora värde av detta som de borgerliga partierna betonade under valrörelsen.
Det andra är att Maud Olofsson vill ha beröm för att hon sparkar fel person. Det är väl i alla fall magstarkt så det sjunger om det, på gränsen till oförskämdhet i det här sammanhanget.
När det gäller utredningsväsendet är det viktigt, som jag sade tidigare, att man har rätt personer och att man känner sig trygg med dem i regeringen. Men om man ska byta ut en utredare måste man väl åtminstone göra det på sakliga grunder och inte för att någon har varit valarbetare tillsammans med ett fackförbund, när det visar sig att det inte var den Lars-Olof Pettersson som Maud Olofsson trodde. Maud Olofsson låtsas att det inte har någon som helst betydelse i sammanhanget att man har sparkat fel person. Det tycker jag är sådant som inte hör hemma i en civilisation som Sverige, framför allt inte i någonting som kallas demokrati.
Misstag kan alla göra, precis som många andra har sagt. Men då får man stå för sina misstag och inte skylla på den socialdemokratiska regeringen. Snart är det väl den socialdemokratiska regeringen, om Maud Olofsson får orera här en stund till, som har sparkat Lars-Olof Pettersson.
Anf. 14 Thomas Östros (S)
Fru talman! Visa, Maud Olofsson, att du förstår vad det innebär att vara statsråd och vice statsminister. Att vara statstråd, vice statsminister, i en regering innebär inte att man har en plattform för att uttrycka personliga antipatier. Det innebär att ta ansvar för landets utveckling. Det är mycket enkelt att konstatera att det är ett gravt misstag som är begånget. Du bör be om ursäkt. Det är väl rimligt att begära av ett statsråd som offentligt chikanerar en statens offentliga utredare, som dessutom visar sig vara en annan än den vice statsministern trodde.
Jag vet mycket väl vem det var jag gav kicken, säger Maud Olofsson. Njaa, Maud Olofsson säger att det var Sekos valledare och att han inte var företagare. Men han var företagare och inte Sekos valledare. Det är uppenbart att avskedet kom utan grund. Det är möjligt att du hade kommit fram till att du ville byta ändå, men detta avsked grundades på att det var en annan person.
Det är mycket viktigt hur en vice statsminister beter sig. Jag vill att Maud Olofsson nu tar sista chansen och ber om ursäkt och dessutom offentligt deklarerar att det icke är lämpligt av landets vice statsminister att använda den plattform som regeringsmakten ger till att offentligt chikanera personer som har fått statens ansvar att utföra viktiga arbetsuppgifter. Offentliggör det nu så att vi kan känna oss trygga med att landet ändå styrs av något omdöme.
Anf. 15 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Jag tror inte att det är av omsorg om regeringen som Socialdemokraterna för den här diskussionen. Jag tror att de vill försöka flytta fokus från det ni själva har ställt till med under tolv år. Det ena är att ni inte har lyckats tillsätta någon utredning, och ni har inte lyckats göra någonting när det gäller de sociala trygghetssystem för landets småföretagare. Låt mig påminna igen om att Thomas Östros inte tog något eget initiativ till att tillsätta en utredning. Han tvingades av alliansen tillsammans med Miljöpartiet att göra det, och det ska landets småföretagare veta.
Varför byter jag utredare? Ja, låt mig upprepa att det viktigaste motivet var, och där vill jag korrigera Luciano Astudillo, att jag ville ha en som hade en gedigen företagarbakgrund och gedigen kunskap om socialförsäkringssystemen. Det var mina viktigaste motiv för att byta utredare. Jag är i min fulla rätt att göra det. Lars-Olof Pettersson är säkert en otroligt duglig person i många andra sammanhang men inte just i det här sammanhanget, var min bedömning.
Sedan hoppas jag att Socialdemokraterna kommer med goda konkreta förslag. Ni har haft tolv år på er men inte gjort ett dugg, inte brytt er om den här frågan. Ni har tyckt att småföretagare ska betala mer till den här försäkringen men inte ha samma villkor som de anställda. Det är sanningen.
Nu har vi tillsatt utredaren, vi har gett tilläggsdirektiv och vi ska se till att det kommer fram bra förslag. Jag värnar om landets småföretagare. Det är därför jag är här, men ni försöker bara blanda bort korten. Det handlar om landets småföretagare och deras möjligheter att vara sjuka, möjlighet att ha rimliga villkor om man blir arbetslös. Men det gäller också det fackliga om man vill gå mellan att vara anställd och vara företagare. Det är de förutsättningarna vi ska utreda. Det är därför vi har tillsatt en ny utredare och gett tilläggsdirektiv.
Var så säker: Landets småföretagare kommer att vara mycket nöjda när vi kommer med de konkreta förslagen. Det är det som är det viktiga för mig.
Övrigt om interpellationen
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.