Plusjobb för personer över 60 år
Interpellation 2006/07:279 av Brink, Josefin (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-02-01
- Inlämnad
- 2007-02-01
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-02-13
- Sista svarsdatum
- 2007-02-22
- Besvarad
- 2007-02-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 1 februari
Interpellation
2006/07:279 Plusjobb för personer över 60 år
av Josefin Brink (v)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Under 2006 hade 10 945 personer i genomsnitt per månad ett plusjobb. Alla som tilldelades plusjobb under förra året fick det på två år förutom personer över 60 år som fick plusjobb fram till pensionen. Regeringen har beslutat att inte längre erbjuda arbetssökande plusjobb efter den 24 oktober 2006. Samtliga redan fattade beslut om plusjobb ska dock fullföljas.
Men regeringen har beslutat att plusjobb som tilldelats personer som fyllt 60 år och som avser en längre period än 24 månader ska ändras så att besluten löper längst 24 månader från den dag anställningen påbörjades. Enligt uppgifter från Ams fanns det den 24 oktober 2006 1 146 fattade beslut om plusjobb för personer som fyllt 60 år och som avsåg en längre period än 24 månader. Dessa personer kommer alltså att få sina plusjobb förkortade.
Plusjobben riktade sig till långtidsarbetslösa och subventionerar hundra procent av lönekostnaden upp till 14 789 kr per månad plus sociala avgifter. Plusjobben har inneburit en möjlighet för personer med långvarig frånvaro från arbetsmarknaden att återgå till arbete och samtidigt extra resurser för den offentliga sektorn. De människor som är äldre än 60 år och som fått ett plusjobb får nu hanka sig fram till pensionen på regeringens sänkta ersättningsnivåer. Det är ett ovärdigt slut på ett långt yrkesliv.
Mina frågor till statsrådet är därför:
1. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att personer som är äldre än 60 år ska få behålla sina plusjobb fram till pensionen?
2. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att kompensera de personer som förlorar sina utlovade plusjobb i förtid?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:279
Webb-tv: Plusjobb för personer över 60 år
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:68 Tisdagen den 27 februariProtokoll 2006/07:68 10 § Svar på interpellationerna 2006/07:279 och 302 om plusjobb för personer över 60 år
Protokoll från debatten
Anf. 64 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo och Josefin Brink har båda frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att personer som är äldre än 60 år ska få behålla sina plusjobb fram till pensionen samt om jag avser att vidta åtgärder för att kompensera arbetsgivare och personer anställda i plusjobb då anvisningar till plusjobb fram till pension kortas.
Ingenting nytt har hänt sedan jag den 10 januari i år besvarade samma fråga, då ställd som skriftlig fråga av Luciano Astudillo.
Nya jobb skapas nu i snabb takt, och människor ska ges drivkrafter att förbättra sin ekonomi genom att ta dem.
Jag tycker det är häpnadsväckande att Josefin Brink i sin interpellation påstår att de som inte längre är inlåsta i plusjobben "nu får hanka sig fram till pensionen på regeringens sänkta ersättningsnivåer". Josefin Brink tar tydligen för givet att om man är äldre så saknar man värde och möjligheter på arbetsmarknaden och att den enda möjliga försörjningen är bidrag.
Lika häpnadsväckande är det att Luciano Astudillo betraktar plusjobben som ett stöd till offentliga arbetsgivares ekonomi genom att efterfråga kompensation till dessa då reglerna ändras.
Jag menar att den förra regeringen gjorde fel när man i uppåtgående arbetsmarknadsläge och begynnande arbetskraftsbrist gav upp hoppet om att även äldre har en plats på arbetsmarknaden genom att man låste in dem i subventionerade anställningar.
Under valrörelsen gjorde alliansen klart att plusjobben skulle avskaffas. Detta genomfördes också på ett av de första regeringssammanträdena. Orsaken var att plusjobben är dåliga för såväl individ som samhälle. Plusjobben har ofta låg lön och ger inte normala rättigheter i arbetslöshetsförsäkringen och lagen om anställningsskydd. De är därför otrygga för plusjobbarna själva. Plusjobben är dessutom, i förhållande till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, mycket dyra. Därtill finns problemet med undanträngningseffekter.
Plusjobben kortas nu successivt till två år för de ca 1 100 personer över 60 år med längre anvisningar. De som berörs ges rimlig tid att öka sina meriter genom att visa att man klarar ett arbete, och man ges tid att söka annat arbete. För dem som inte hittar arbete när plusjobben tar slut finns den generella arbetsmarknadspolitiken med bland annat andra subventionerade anställningar eller särskilt coachstöd i den planerade jobb- och utvecklingsgarantin.
Regeringen gör också många särskilda insatser för äldre. Bland annat gäller nystartsjobben under dubbelt så lång tid som man varit utanför arbetsmarknaden för den som är äldre än 55 år. Till detta kommer slopad särskild löneskatt för personer som är äldre än 65 år och omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Dessutom får den som är över 65 år ett högre jobbavdrag.
Inte heller finns det motiv för att kompensera offentliga arbetsgivare för regelförändringarna. Arbetsmarknadspolitiska medel ska användas för arbetsmarknadspolitiska syften, inte för att stärka kommunal ekonomi. Staten tar stort ansvar för finansiering av kommunernas åtaganden och för detta finns andra poster i statsbudgeten.
Anf. 65 Josefin Brink (V)
Fru talman! Då ber jag att få tacka för svaret på min interpellation. Arbetsmarknadsministern tycker att det är häpnadsväckande att jag oroar mig för att tidigare långtidsarbetslösa personer med ett eller ett par år kvar till pensionen ska ha svårt att konkurrera om jobb på den öppna arbetsmarknaden. Det är ju inte jag, eller Vänsterpartiet för den delen, som anser att äldre inte har någon plats på arbetsmarknaden. Det är ju arbetsmarknaden som dessvärre ser ut på det sättet. Det har ju de personer som har haft de här plusjobben och trott att de ska få ha kvar dem till pensionen också insett, och det är därför de nu uttrycker en väldigt stor oro för vad som ska hända.
Personer över 55 år utgör ju ungefär 20 procent av alla arbetslösa, men de utgör en tredjedel av dem som är långtidsinskrivna. Det är svårare för äldre personer att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden.
Att arbetsmarknadsministern går till attack mot frågeställaren i stället för att svara på frågan är snarast ett sätt att försöka dölja det faktum att man har brutit sitt löfte till dessa personer. Regeringen lovade att alla plusjobb som beviljades före den 24 oktober förra året skulle få löpa hela avtalstiden ut. För 1 146 personer med några få år kvar till pensionen innebar det löftet ett garanterat jobb fram till 65 års ålder.
En ny regering har givetvis rätt att riva upp beslut tagna av en tidigare majoritet i syfte att genomföra sina egna idéer. Det är inte något konstigt med det. Men jag tycker att man kan begära att den ändå tar något slags ansvar gentemot dem som påverkas av de förändrade besluten. Det handlar i det här fallet om personer som efter ett långt arbetsliv hade blivit arbetslösa redan innan de beviljades plusjobben. De hade varit arbetslösa en lång period, och det hade visat sig att de hade svårt att komma tillbaka in på arbetsmarknaden.
Genom plusjobben fick de möjlighet att göra värdefulla insatser på skolor, på bibliotek, på äldreboenden och på fritidsgårdar. Det har varit lyckat både för dem som har fått jobben och för de kommuner som har skrivit kontrakt och anställt dem.
Högerregeringen ser uppenbarligen inget som helst värde i den här typen av arbete. Det är i och för sig en mycket tydlig ideologisk skillnad mellan oss. Vi anser att arbete i den offentliga sektorn är ett riktigt arbete.
Frågan återstår om det är rimligt att de här människorna nu ska hänvisas till att konkurrera med omkring 300 000 andra arbetssökande på en arbetsmarknad där det redan har visat sig att de har väldigt svårt att konkurrera.
Att arbetsmarknadsministern hävdar att plusjobben är dåliga därför att de är otrygga för dem som har dem blir lite komiskt med tanke på att plusjobben för just den här gruppen är 100 procent trygga eftersom de skulle vara fram till pensionen. Det var liksom hela poängen med att bevilja dem hela vägen fram till 65.
Jag tycker sammanfattningsvis att jag har fått ett riktigt dåligt svar från arbetsmarknadsministern på min fråga. Jag vill gärna ha ett mer konkret svar på om regeringen tänker göra någonting för den här gruppen som man faktiskt har svikit genom att dra tillbaka de plusjobb som de hade blivit lovade.
Anf. 66 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Det finns olika grader av cynism i det borgerliga systemskiftet på arbetsmarknaden som vi hittills har sett. Hittills har fokus legat mycket på den stora attacken mot löntagarnas inkomsttrygghet, a-kassan. Den littorinska a-kassan kan beskrivas med tre meningar. Det har blivit mycket svårare att komma in i a-kassan. Det har blivit dyrare att få a-kassa. A-kassan har gett ett sämre skydd.
Den andra delen i den borgerliga attacken och det borgerliga systemskiftet är de drastiska neddragningarna i stödet till arbetslösa. I år ska man ned från 145 000 programplatser till 90 000 och till 60 000 nästa år.
Det kanske mest cyniska av allt är den ideologiska attack som Littorin står för mot plusjobbarna, inte minst mot dem över 60 år. Idén med plusjobben var enkel och genial. Där skiljer sig vår syn från den som Littorin gör gällande här. Det fanns och finns en rad arbetsuppgifter inom offentlig sektor som på grund av rationaliseringar och strama budgetar inte hinns med. Det handlar om att ta den extra promenaden med äldre. Det handlar om att läsa en saga på en förskola eller vara extraresurs i rasthallen. Det är viktiga uppgifter som inte hanns med av ekonomiska skäl.
Vi sade samtidigt att vi hade en stor grupp arbetslösa som hade varit väldigt lång tid utanför arbetsmarknaden - inte minst en del äldre. För just gruppen långtidsarbetslösa över 60 år gjorde vi socialdemokrater det möjligt att få ett plusjobb som kunde vara upp till fem år, alltså fram till pensionen. Flera arbetsförmedlingar har vittnat om hur bra plusjobben har varit för att få ut dem som är långtidsarbetslösa. Flera arbetslösa vittnar om hur de tack vare ett plusjobb har återfått sin känsla av att vara behövda.
Sveriges Kommuner och Landsting har gjort en undersökning på 170 kommuner. Det rör sig om ungefär 1 100 personer över 60 år som nu blir av med plusjobben för tidigt. Det kanske inte gäller alla. En rad kommuner har varit försiktiga generaler och inte vågat skriva längre kontrakt än två år.
Littorin har, som sagt, ändrat spelreglerna och många har reagerat.
Pacta sunt servanda
heter det på latin. Avtal ska hållas, utbrister kommunerna när de reagerar på de ändrade spelreglerna. Även många andra har reagerat. Jag har tagit del av en del av de brev som arbetsmarknadsministern har fått, både elektroniska och andra.
Jag läser vad Birgitta har skrivit i ett e-postbrev: Att sista tiden före pensionen ska bli en slitsam och fattig tid hade jag inte förväntat mig eftersom jag skulle få jobba med ett plusjobb fram till dess. Att dra undan mattan är ni bra på i synnerhet för oss kvinnor med låga löner och låg pension.
61-åriga Gunnel skrev ett långt brev till er, Littorin, med rubriken: Hur länge ska jag orka? Hon skrev så här: Jag räknade med att kunna avsluta mitt yrkesliv med stolthet och glädje vid 65 års ålder. I stället tvingas jag att överleva och göra ett förtida pensionsuttag, förmodligen fullt arbetsför. Jag kommer för all framtid att förlora 10 procent av en redan låg pension då jag måste gå efter två års plusjobb, 20 månader före 65 års ålder.
Vad säger du till dessa två kvinnor? Vad säger du till arbetsförmedlaren Gunnar som beskrev sveket mot dessa äldre med orden: I dag blev jag trött.
Anf. 67 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag skulle vilja kalla plusjobben för guldkantsjobben. När de infördes blev väldigt många nöjda, speciellt bland de äldre inom omsorgen. Plusjobben gav den övriga personalen möjlighet att ge lite guldkant på tillvaron. När jag besökte äldreomsorgen i Bollnäs sade den övriga personalen: Nu får vi äntligen mer tid och kan gå ut med de äldre och göra sådant som vi inte har hunnit med förut. Men det är framför allt bra för individen som fick chansen att få in en fot på arbetsmarknaden.
Jag håller med Josefin Brink om att det är ett mycket dåligt svar som statsrådet har gett.
Littorin skriver att det är häpnadsväckande att Luciano Astudillo betraktar plusjobben som ett stöd till offentliga arbetsgivares ekonomi.
I Bollnäs-Ovanåker är det 173 plusjobb. Av dem är 36 personer 60 år och äldre. Detta regeringsbeslut som Littorin var med och fattade innebär en belastning på 2 ½ miljoner kronor för Bollnäs.
Nej, det är inte för att det ska vara ett stöd för kommunernas ekonomi, men faktum är att det kommer att saknas 2 ½ miljoner kronor.
Varför inte ta lilla Ockelbo kommun som helt plötsligt drabbas i sin ekonomi därför att man värnar om dessa människor? De behövs där de finns på arbetsplatserna och man värnar om individerna. Lilla Ockelbo tappar 800 000 kronor.
När statsrådet sitter på regeringssammanträden och fattar beslut om olika förändringar innebär det att Gävle kommun tappar 17 miljoner kronor. Det drabbar de individer som hamnar utanför. Det drabbar den 60-åring som har stått länge utanför och långt ifrån och som trodde att han skulle få möjlighet att reda ut sitt liv. Det finns ett fall beskrivet i bland annat Gästriklands tidningar. Det handlar om en man som äntligen kunde komma ut i arbete och äntligen skulle kunna klara av sin skuldsanering. Det är beskrivet i många artiklar. Helt plötsligt rasade världen samman efter ett beslut på ett regeringssammanträde här i Stockholm.
I svaret står det att plusjobben är dåliga. Det skriver ministern. Plusjobben har ofta låg lön, skriver han vidare. Frågan är då: Betyder det att övriga jobb som har låg lön också är dåliga?
Statsrådet har kämpat väl i kväll med alla interpellationer, varit glad och så vidare. Men under den glättiga ytan har det fattats beslut av regeringen som också drabbar väldigt många människor. Det är ledsamt, men så är läget.
Det blir säkert också en redovisning från kommunerna. Framför allt måste man nu ta del av alla vittnesmål som finns runt om i landet. Detta regeringsbeslut slog sönder stora delar av livet för en del människor.
Anf. 68 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det talades om vittnesmål. Från den dryga miljon svenskar som befinner sig utanför arbetsmarknaden har vi hört många vittnesmål under hela den tidigare mandatperioden och under valrörelsen. Det var vår främsta uppgift att se till att det fanns förutsättningar för fler att komma i ett arbete.
Anledningen till att vi var negativa till plusjobben var just det som står i interpellationssvaret. Det handlade i normalfallet om tillfälliga anställningar i tvåårsperioder utan anställningsskydd. Det är lite förvånande att Socialdemokraterna så lättvindigt kunde avstå från de grundläggande trygghetsreglerna på svensk arbetsmarknad.
Vi vill se riktiga jobb, för att ansluta till den tidigare debatten. Det är heltidsanställningar med kollektivavtalsmässiga löner under LAS och vad det nu kan tänkas vara. Därför har vi gått till val på att avskaffa plusjobben. Det var väldigt tydligt. I stället inför vi nystartsjobb som är precis just detta.
Det är ett billigare sätt att anställa personer som har varit långtidsfrånvarande från arbetsmarknaden, långtidsborta och arbetslösa. Men det är jobb med samma villkor som för alla andra på arbetsmarknaden med LAS och allt det andra.
När det gäller de personer vi nu talar om, de drygt 1 100 personer som interpellationen handlar om, behöver inte kommunerna säga upp dem bara därför att det finns en möjlighet att göra det. Låt mig påpeka det.
Hade LAS gällt för plusjobben hade detta för det första inte varit ett problem. För det andra ska man komma ihåg att kommunernas ekonomi i dag är totalt sett urstark. Det finns stora överskott. Det gäller även om man, precis som Raimo Pärssinen gör, konstaterar att det i en del kommuner inte riktigt är på samma sätt.
Det förändrar inte det faktum att vi står helt fast vid den övergripande strategin, precis som det står i svaret, att se till att skapa förutsättningar för långtidsarbetslösa att återkomma till arbetsmarknaden.
Slutligen till det Luciano Astudillo talade om och som vanligt gör att det är lite extra roligt. Han talar om systemskifte, cynism och använder andra värdeord som gör att man med entusiasm fortsätter debatten.
Jag ska inte förlänga den genom att svara på det på mitt vanliga sätt, genom att tala om vårt systemskifte mot vad svensk arbetsmarknadspolitik egentligen har befunnit sig.
Anf. 69 Josefin Brink (V)
Fru talman! Tyvärr blev vi inte så mycket klokare den här gången heller när det gäller den grupp människor som nu har förlorat en trygghet som de upplevde att de hade fram till pensionen.
Ingen önskar mer än jag att vi hade en öppen arbetsmarknad där äldres yrkeskunskaper och erfarenheter togs till vara. Det är ett prioriterat politiskt mål för oss i Vänsterpartiet att skapa ett arbetsliv där det finns utrymme för alla.
Det gäller såväl inom offentlig som inom privat sektor. Vi anser inte att arbete i den offentliga sektorn är något slags låtsasjobb, till skillnad från den nya regeringen.
Problemet är att utvecklingen har gått i rakt motsatt riktning på senare år. Ända sedan 1980-talet har ökade avkastningskrav i det privata näringslivet lett till slimmade arbetsorganisationer som pressar de anställda allt hårdare.
Kommunsektorn hårdbantades under 90-talet efter den förra borgerliga regeringens katastrof. Den har inte på långa vägar den bemanning som skulle krävas för att verksamheterna ska fungera och för att ha en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.
Det är ett faktum att de äldre har svårt att konkurrera på en sådan arbetsmarknad. Det är ingenting som vi har hittat på. Det är inget hjärnspöke i våra huvuden, och det är inget hjärnspöke i huvudena på dessa personer som har fått erfara det under lång tid.
Den situationen avhjälps inte på lång sikt med några arbetsmarknadspolitiska insatser. Det krävs offentliga investeringar som gör det möjligt för kommuner och landsting att anställa personal reguljärt. Det krävs också skärpta krav på arbetsmiljö, övertidsuttag med mera för att styra om arbetsmarknaden i en bättre riktning.
Den typen av åtgärder är den borgerliga regeringen också emot. Det är ett utbudsbombardemang som man ska skapa nya jobb med i högerns Sverige. Ut med alla människor i öppen arbetslöshet och öka konkurrensen om jobben. Det är regeringens giv.
Man är inte intresserad av att se till att hjälpa människor som har drabbats av de strukturella problem som finns tillbaka till arbetsmarknaden. Än mindre är man intresserad av att avhjälpa de strukturella problemen.
De äldres bristande konkurrenskraft på arbetsmarknaden kommer att förbli ett reellt problem. Det inser de personer som har förlorat sina utlovade plusjobb.
Varken i dag, om ett halvår eller om ett år kommer arbetsmarknaden att se ut på ett sådant sätt att de kommer att ha goda förutsättningar att kunna konkurrera om de jobb som finns. Den oro som de känner är verklig, och den är förmodligen berättigad.
Det handlar om de ersättningar som erbjuds dessa personer som arbetsmarknadsministern berör i sitt svar. Att nystartsjobben ger en längre subventionerad tid för personer över 55 år betyder ingenting om man kanske bara har ett eller två år kvar till pensionen. Det gör ingen större skillnad.
Reglerna om jobbavdrag och slopad löneskatt för personer över 65 år är inte tillämpliga på den här gruppen. De har ju inte fyllt 65 år än. Jag tycker fortfarande att arbetsmarknadsministern blir svaret skyldig.
Vad ska man göra för denna grupp personer som nu uttrycker sin förtvivlan i brev som jag vet att arbetsmarknadsministern, jag, Luciano Astudillo och många andra har fått?
På vilket sätt ska man se till att de nu inte hamnar i den desperata situation som de reellt är oroliga för, nämligen att de får hanka sig fram på sänkt a-kassa eller hänvisas till att ta ut förtida pension?
Anf. 70 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag hoppas för allt i världen att Gunnel och Birgitta fick ett någorlunda mindre hjärtlöst och kallt svar än det som arbetsmarknadsministern levererade här. Här säger Littorin: Vi håller vad vi lovar oavsett konsekvenserna av det och oavsett hur många enskilda människor det kan handla om.
I det här fallet tror jag att det rör sig om ungefär 500 äldre som har fått avtal av kommunerna som sträcker sig längre än två år. Kommunerna har inte vågat anställa fler. Dessa 500 ska jagas ut i öppen arbetslöshet. Det går före. Vi håller vad vi lovar oavsett konsekvenserna av det.
Här hänvisar Littorin som alltid till nystartsjobben. Av dem som var öppet arbetslösa i januari var det så många som 45 procent av de långtidsarbetslösa som var i åldern 55-64 år, Littorin. Det handlar om 14 872 långtidsarbetslösa.
Fram till vecka 6 hade endast 83 personer över 60 år fått ett nystartsjobb. Det motsvarar ungefär 5 procent av de nystartsjobb som hade förmedlats fram till dess. Denna siffra bekräftar också den bild jag har fått förmedlad av arbetsförmedlare nere i Malmö.
Det är oerhört svårt att få ut den här gruppen även med nystartsjobb. Ni borde skämmas, Littorin! Ni borde skämmas för att ni bryter ingångna avtal med kommuner och landsting som valt att öppna sina arbetsplatser för att ta emot plusjobbare över 60 år.
Ni drar in resurserna för dem. Ni borde skämmas för hur ni behandlar dessa äldre! Det är en skandal av stora mått. Det vittnar om en fruktansvärd människosyn. Dessa 500 personer spelar mindre roll än systemskiftet som vi nu ser. Det är den nya modell som Littorin har för att ställa om arbetsmarknaden i Sverige.
Jag har sagt det tidigare, och det tål att upprepas: Den moderatledda regeringen är i färd med att byta arbetsmarknadsmodell. Även om den andra funkade lite knaggligt så skapades det väsentligt många fler jobb förra året. Under de senaste 50 åren har det bara två gånger skapats så mycket jobb som förra året. Det räckte inte. Men till varje pris ska det här systemskiftet tydligen genomföras, oavsett hur många det drabbar. Det är allvarligt. Du kan väl inte skylla på oss för att nystartsjobben nu avskaffas? Jag tycker att detta är en cynisk och kallhamrad politik, och ni borde skämmas.
Lägg därtill de andra ändrade spelreglerna på området. Möjligheten att låta plusjobben vara vilande i 30 dagar eller upp till sex månader försvann vid årsskiftet. Det gör att idén med att få ut människor på ordinarie arbetsplatser, att ta vikariat och så vidare försvann.
Den riktiga nådastöten är ändå att kommunernas merkostnad nu tas bort. Det betyder 600 miljoner kronor till kommunerna. Tror Littorin verkligen att kommunerna kommer att acceptera det? Det har under 2006 anställts 18 086 plusjobbare med löfte om en viss ersättning. Nu bryter ni det löftet. Varför ska kommunerna då hålla sitt löfte till de 18 086 plusjobbarna?
Anf. 71 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Det finns mycket pengar i kommunerna, säger arbetsmarknadsministern. Det är därför kommunerna nu får bli bufferten när man nu sitter på detta sammanträde i regeringen och fattar beslut om att dra in pengarna. Det finns ju pengar i kommunerna, anser man.
Helt plötsligt ställer man kommunerna inför detta faktum, som i sin tur leder till att de som har plusjobben blir ifrågasatta. Men Littorin kanske tycker att man kan rekommendera kommunerna att själva stå för det här. Ockelbo kan väl hosta upp de där 800 000 kronorna; de går säkert att hitta! Vi har hört i de tidigare interpellationsdebatterna att det går att effektivisera. Det kanske är den rekommendationen statsrådet vill ge.
När jag träffar arbetsförmedlare - jag gjorde det senast i går - frågar de vad de ska göra med de 36 personer som är 60-plus och som finns inom Bollnäs hägn. Vad finns det för arbetsmarknad att skicka ut dem på när de äntligen, efter ett långt utanförskap, har fått möjligheten att göra en värdefull insats som alla är nöjda med? Nej, säger Littorin, sådant här ska vi inte ha. Det får kommunerna stå för.
Allt detta andas förakt. Det ska handla om riktiga jobb, och det här är nystartsjobb. Man kallar det för en nystart. Jag skulle kunna säga så här till statsrådet: Plusjobben har i många fall inneburit en nystart för många människor som har varit långt ifrån arbetsmarknaden. Men detta tas nu ifrån dem genom det här regeringsbeslutet. Det här är ett avtalsbrott. Jag vet att det finns kommuner som vill testa om detta är ett avtalsbrott i rent juridisk mening. Men fortsätt att vara glad, herr Littorin! Det är många andra som inte är det.
Anf. 72 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag börjar med Josefin Brinks inlägg. Arbete i offentlig sektor är naturligtvis inga låtsasjobb; det tycker inte heller jag. Däremot är jag av grundövertygelsen att vi behöver fler anställda i privat sektor för att se till att garantera välfärden på sikt. Det är nödvändigt för att öka tillväxt och för att se till att vi får bättre stöd för de välfärdsuppdrag som vi kommer att ha framöver, inte minst av demografiska skäl.
Ju senare på dagen desto vassare repliker - det gäller för Luciano Astudillo. Nu säger han att jag borde skämmas och han talar om cynism och jag vet inte hur många saker som jag nästan tycker är lite obehagliga. Jag tar gärna debatten i sak. Återigen: Systemskiftet på svensk arbetsmarknad stod Socialdemokraterna för när man övergav full sysselsättning och när man övergav drygt en miljon människor som i dag står utanför arbetsmarknaden. Det är det arv vi har att städa upp efter er. Det försöker vi göra så bra vi kan.
Apropå det som Raimo Pärssinen tog upp har jag många gånger hört att vi måste se till att arbetsmarknadspolitiken blir mer lokal, att det måste finnas mer lokalt inflytande och vad det nu kan vara. Då är det väl inte utan att man kan vara med och också ta lite lokalt ansvar! Men så fort det är någonting som det finns en peng bakom så är det tydligen helt omöjligt.
Samtidigt som jag har sagt detta vet jag, precis som Raimo Pärssinen säger, att det finns kommuner som inte har det särskilt fett. Det är jag fullt medveten om. Jag kommer nu in på merkostnadsersättningen. I grunden är det så att ersättningen till plusjobben till Sveriges kommuner före förändringen var ungefär 125 procent av de faktiska kostnaderna. 125 procent - det var den förra regeringens sätt att få ut plusjobbare. Man betalade mer än det smakade och mer än det kostade.
Det jag stod inför - vilket jag tyckte var rätt bedrövligt - var att Ams beviljade 4 400 plusjobb under de fem sista dagarna, efter budgeten men före kungörelsen. Då var det alltså helt klart att det här skulle försvinna. Jag tycker att det var bedrövligt, måste jag säga. Det var ju helt uppenbart att det här skulle tas bort. Jag skulle naturligtvis helst ha sett att kungörelsen hade kommit samtidigt som propositionen lades fram. Men det fanns inte möjligheter till det. Ams kunde inte stänga sina system av praktiska skäl.
Enligt budgetlagen måste jag försöka lösa detta inom mitt budgetområde och mina utgiftsområden. Det har jag också försökt göra. Alternativet som vi stod inför var att ta bort det särskilda anställningsstödet, och det var jag helt emot. Det kommer inte att ske, för det skulle verkligen drabba de arbetsskadade, de arbetshandikappade och andra som befinner sig långt från arbetsmarknaden. För dem är särskilt anställningsstöd ofta det enda sättet att kunna ha ett arbete eller befinna sig på arbetsmarknaden. Det var det läget jag befann mig i.
Nu befinner vi oss i ett läge där snittersättningen för plusjobbens kostnader är ungefär 100 procent. Om det i ett enskilt kommunalt fall skulle vara så att det inte täcker exakt 100 procent så tycker inte jag att det är orimligt att kommunerna är med och tar lite ansvar för den lilla bit som är kvar.
Anf. 73 Josefin Brink (V)
Fru talman! Sin vana trogen försöker arbetsmarknadsministern skjuta över allt ansvar på den förra majoriteten genom att hävda än det ena, än det andra. Nu säger han att plusjobben är dåliga därför att de låser in människor. Det löser ni nu genom att låsa ut den här gruppen människor i stället. Det blir det inte så jättemycket bättre av.
Det är dessutom en myt att plusjobben i sig låser in människor. Det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd när någon har kvarstått som arbetssökande - därav dess konstruktion. När det gäller den här gruppen har det i stället setts som en garanti för att en människa ska få ha kvar jobbet under den här tiden. Det är alltså inte någon inlåsning.
Arbetsmarknadsministern hävdar också att plusjobben är dåliga därför att de har så låg lön. Det tycker jag är ganska fantastiskt. Det är nämligen Kommunals kollektivavtal som gäller för plusjobbarna. Men det är i alla fall roligt att höra att arbetsmarknadsministern tycker att kommunalarna har för låga löner. Där är vi för en gångs skull helt överens. Jag hoppas verkligen att moderater ute i kommuner och landsting i den kommande avtalsrörelsen kommer att jobba för att kommunalarnas kollektivavtal ska förbättras alldeles avsevärt.
Oavsett detta - försök nu inte att skylla den situation som har uppstått genom ert beslut på att plusjobben aldrig skulle ha kommit till! Nu har de gjort det. Att kasta ut de här människorna i öppen arbetslöshet innebär en uppenbar försämring för drygt 1 100 personer.
Ministern har sagt att han inte vill höra några överord så här dags. Men jag måste instämma i att behandlingen av de här personerna är skamlig. Jag tycker att ansvaret för vad som händer med var och en av de här personerna kommer att vila tungt på regeringen. Jag utgår från att arbetsmarknadsministern på något sätt kommer att få höra av de här personerna och deras besvikelse framöver. Inte för att det är någon tröst, men det kanske åtminstone stämmer till eftertanke när man i framtiden fattar beslut som drabbar enskilda människor så här hårt.
Anf. 74 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Littorin tycker att jag använder en obehaglig retorik. Kan Littorin föreställa sig hur obehagligt plusjobbarna har det i dag, framför allt de som är över 60? Kan han föreställa sig vilken oro de känner i magen för hur deras framtid ska se ut?
Sedan kom det där också att den nya regeringen vill straffa kommunerna för att de gjorde sitt jobb förra året och fixade de här plusjobben. Strax över 4 000 förmedlades i slutet på perioden trots att den nya regeringen skulle stoppa det. Därför ska kommunerna straffas och betala det genom de förändringar som görs.
Littorin har också hävdat att plusjobben låser in människor, men den här regeringen, med Littorin i spetsen, har låst in dem ännu mer när man plockar bort möjligheten att ha plusjobb vilande upp till sex månader. Det gav, vilket flera kommuner vittnar om, möjligheter att få ett riktigt jobb. Det finns en kommun där 75 procent av plusjobbarna fick ett riktigt jobb tack vare detta. Den regelförändringen har gjort att människor har svårare att ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden med det här stödet.
Jag förundras över den här ideologiska attacken mot plusjobbarna. På något sätt sätter man teorierna och resonemang kring undanträngningseffekter, Beveridgekurvor och systemskifte framför enskilda individer och hur de drabbas. Systemet går före människor, och det tycker jag är en cynisk politik. Det är en politik som i det här fallet slår mot många sköra och utsatta människor, Littorin. Det är en kallhamrad högerpolitik, men det går inte att vänta sig något annat från en gammal moderat även om man kallar sig det nya arbetarpartiet.
Anf. 75 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Raimo Pärssinen gör en poäng av att jag ofta är på gott humör. Jag kan säga att det inte är lätt med tanke på vad vi fick ta över efter er. Men jag gör mitt bästa. Jag tror att, som min favoritsosse Lasse Stjernkvist brukar säga, den som har roligast vinner.
Vi fick ta över det stora utanförskapet. Luciano Astudillo pratar om att vi straffar kommunerna. Med all respekt är snittet på ersättningarna till kommunerna för plusjobben 100 procent av de faktiska kostnaderna även efter det att merkostnadsersättningen är borta. Jag tycker inte att det är att straffa direkt.
Det är inte en ideologisk attack. Här handlar det om vilka åtgärder som totalt sett är mest effektiva, som vi bedömer det, för att underlätta för dem som varit borta länge att komma tillbaka till riktiga jobb, för att ansluta till den tidigare debatten med Sylvia Lindgren, i meningen fasta anställningar där man också omfattas av lagen om anställningsskydd.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.