Placering i familjehem
Interpellation 2015/16:555 av Johan Hultberg (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-04-14
- Överlämnad
- 2016-04-15
- Anmäld
- 2016-04-19
- Svarsdatum
- 2016-04-29
- Besvarad
- 2016-04-29
- Sista svarsdatum
- 2016-04-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Socialtjänsten i de flesta svenska kommuner är satt under hård press, och det bland annat på grund av det stora mottagande av asylsökande som Sverige har och har haft under de senaste åren. Bara i fjol kom 162 877 asylsökande till Sverige, och av dessa var 35 369 ensamkommande barn. För kommunernas socialtjänster och socialnämnder utgör det stora mottagandet av just enskommande barn och ungdomar en särskilt stor utmaning.
En placeringsform som används för ensamkommande barn är familjehem. En person eller en familj som önskar bli familjehem måste genomgå en omfattande utredning som bland annat består av intervjuer, referenstagning och utdrag från Polismyndighetens belastningsregister. Att en grundlig prövning görs av alla familjehem är självfallet oerhört viktigt. Barn som placeras i ett familjehem är mycket utsatta och har både rätt och behov av känna sig trygga samt väl omhändertagna.
I dag är en kommun som vill göra en placering hos ett familjehem skyldig att göra en egen bedömning av det aktuella familjehemmet även om hemmet tidigare har blivit utredd av en annan kommun. Det är ett krav vars rimlighet kan ifrågasättas. Socialnämnden får förvisso använda en annan kommuns utredning som underlag men måste dock göra en egen bedömning av hemmets lämplighet i förhållande till det enskilda barnets behov. I en tid då kommunerna snabbt måste få fram boenden för ett stort antal ensamkommande finns det verkligen anledning att se över hur socialtjänsternas verksamhet kan underlättas. Därför bör regeringen se över lagstiftningen och regelverket kring familjehem.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:
- Avser statsrådet att ta initiativ till en översyn av socialtjänstlagen och vid en sådan översyn särskilt utreda hur onödigt dubbelarbete kan undvikas?
- Är statsrådet beredd att se över socialtjänstlagen i syfte att ge större möjligheter till andra aktörer än kommunernas socialnämnder att utreda och bedöma familjehem?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:555
Webb-tv: Placering i familjehem
Dokument från debatten
- Fredag den 29 april 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:101
- Protokoll 2015/16:101 Fredagen den 29 aprilProtokoll 2015/16:101 Svar på interpellation 2015/16:555 om placering i familjehem
Protokoll från debatten
Anf. 62 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru talman! Johan Hultberg har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en översyn av socialtjänstlagen och vid en sådan översyn särskilt utreda hur onödigt dubbelarbete kan undvikas. Johan Hultberg har också frågat om jag är beredd att se över socialtjänstlagen i syfte att ge större möjligheter till andra aktörer än kommunernas socialnämnder att utreda och bedöma familjehem.
Regeringen bereder för närvarande frågan om en översyn av socialtjänstlagen. Jag får återkomma i frågan längre fram.
Vad gäller frågan om onödigt dubbelarbete är min inställning att det så långt möjligt ska undvikas. Det kan utifrån se ut som om det är frågan om onödigt dubbelarbete att en kommun måste göra en egen bedömning av ett familjehem som redan är utrett av annan kommun. Det är dock den placerande kommunen som är ansvarig för sin utredning av familjehemmet. Delar av en nyligen gjord utredning av en annan kommun kan användas, men varje placerande kommun ansvarar för att utreda sina tilltänkta familjehem. Det är en viktig del i att stärka barnens trygghet och säkerhet.
För att besvara Johan Hultbergs andra fråga vill jag börja med att understryka att utredningen av tilltänkta familjehem är ett viktigt redskap i arbetet med att tillförsäkra placerade barn och unga en bra och god vård. Socialnämnden får inte fatta beslut om vård i ett familjehem utan att förhållandena i det enskilda hemmet är utredda av en socialnämnd. En utredande socialnämnd har dock möjlighet att anlita uppdragstagare som är fysiska personer och som knyts till nämnden på ett sådant sätt att de kan anses delta i nämndens verksamhet för att utföra utredningen. En sådan uppdragstagare står under nämndens arbetsledning och utför arbetsuppgifter som normalt ankommer på en anställd. Grundläggande bestämmelser som de om sekretess, tjänstefelsansvar och tillsyn blir därmed tillämpliga beträffande det arbete som utförs.
Frågan om att låta privata rättssubjekt genomföra utredningar i socialtjänsten berörs i regeringens proposition 2006/07:129 Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m. Där diskuteras bland annat förutsättningarna för privata rättssubjekt att genomföra familjehemsutredningar i vissa olika situationer. Den dåvarande regeringen uttalade bland annat följande:
"Det är viktigt att de hem som kan komma ifråga för stadigvarande vård och fostran av barn efter medgivande från socialnämnden eller beslut om vård blir utredda. Att utredningarna är fullständiga och rättvisande krävs för att barn skall få en så bra och trygg uppväxtmiljö som möjligt. Det är därför enligt regeringens mening särskilt angeläget att det inte föreligger några tveksamheter beträffande utredningsansvaret för hemmen.
Det skulle leda till gränsdragningsproblem och tillämpningssvårigheter att behandla situationen där ett hems allmänna lämplighet utreds annorlunda än situationen där ett hems lämplighet att ta emot ett visst barn utreds. Utredningarna bör därför inte i någotdera fallet kunna utföras av någon annan aktör än en socialnämnd."
Jag instämmer i detta ställningstagande och ser inget behov av att ta upp frågan till ny utredning.
Anf. 63 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Trycket på socialtjänsten är väldigt, väldigt stort. Det trycket har av en lång rad orsaker successivt skruvats upp under en lång rad år, men på senare år har läget blivit i det närmaste akut på grund av det väldigt stora flyktingmottagande som vi haft i Sverige och som vi alltjämt har.
I fjol slogs alla tidigare rekord när över 162 000 asylsökande kom till Sverige och av dem över 35 000 just ensamkommande barn. Detta har verkligen satt socialtjänsten på prov men också hela vårt samhälle och alla våra samhällsfunktioner.
Den stora utmaning vi nu står inför handlar även väldigt mycket om att försöka integrera alla dessa människor som kommer till Sverige, att snabbt få människor att inte bara komma till Sverige utan också komma i egen försörjning. Jag är i grunden väldigt bekymrad, fru talman, över att regeringen inte tar dessa utmaningar på tillräckligt stort allvar. Jag har konstaterat att statsministern de senaste dagarna har tonat ned utmaningen med att skapa fler enkla jobb för nyanlända, vilket jag tycker är väldigt bekymmersamt. Regeringen snarare höjer trösklarna in på arbetsmarknaden än sänker dem, och det är precis fel medicin för att tackla de utmaningar vi har.
Men nu, fru talman, var det främst socialtjänstens utmaningar som vi skulle diskutera här, och min interpellation handlar framför allt om placering i familjehem.
Ministern lyfte i sitt svar fram att regeringen för närvarande bereder frågan om en utredning av socialtjänstlagen. Vad är det regeringen bereder? Är det om man över huvud taget ska göra en översyn? Eller handlar beredningen om vilka direktiv utredningen eller översynen ska ha, alltså helt enkelt vad översynen ska omfatta?
Jag hoppas innerligt, fru talman, att det är det sistnämnda. En översyn behövs verkligen. Från Moderaternas sida har vi varit väldigt tydliga med att vi ser ett behov av en total översyn av socialtjänstlagen, inte bara de delar som handlar om familjehem, även om jag tycker att de delarna är särskilt akuta att titta på. Vi vill se en total översyn av socialtjänstlagen.
Det vill vi eftersom lagen när den skrevs var tänkt att fungera som en ramlagstiftning som inte var särskilt detaljerad, men i dag upplever många kommuner och enskilda socialsekreterare att lagen snarare har blivit ganska detaljstyrande. Det handlar naturligtvis om hur lagen har kommit att uttolkas och om de föreskrifter och så som ansvariga myndigheter har tagit fram utifrån lagstiftningen. Vi vill alltså verkligen se en total översyn av lagstiftningen för att helt enkelt skapa bättre förutsättningar för socialtjänsterna ute i Sveriges kommuner att fullfölja sina uppdrag.
Fru talman! Det är ju så att kommunerna inte klarar sitt uppdrag i dag - 72 kommuner har i talande stund lex Sarah-anmält sig själva. Jag konstaterar att ministern i tidigare interpellationsdebatter har lyft fram att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gjorde en enkätundersökning som visade att omkring hälften av kommunernas socialtjänster är i det närmaste i krisläge. Situationen är alltså väldigt allvarlig, och det krävs åtgärder för att skapa en bättre arbetsbelastning för socialtjänsten och förutsättningar för snabbare processer. Det ska självklart göras utan att tumma på kvaliteten för det enskilda barn eller den enskilda klient som är i behov av socialtjänstens service och tjänster.
Anf. 64 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru talman! Jag är glad att vi har den här debatten, för det är en väldigt angelägen fråga. Det handlar om ett välfärdssamhälle som måste vara som bäst när människor är som skörast. När man kommer till socialtjänsten och särskilt till den sociala barn- och ungdomsvården måste den fungera.
Dessvärre finns det en svensk historia där det inte alltid har varit så. Vi har tyvärr erfarenheter från Ersättningsnämnden och en vanvårdsutredning som visar att barn förr i tiden blev placerade i familjer där det inte fanns speciellt stor kunskap och där barn for väldigt illa. Barnen hade inga kunskaper om sina rättigheter, och samhället tog inte reda på hur det gick för barnen.
Nu vet vi att det gick väldigt illa för många, och vi ska inte återgå till en sådan ordning. Vi ska inte ha sådana vittnesmål igen. Det betyder att barn som placeras genom den sociala barn- och ungdomsvården, oavsett bakgrund och oavsett om de är ensamkommande eller om de har annan bakgrund, ska behandlas väl. Deras rättigheter ska tillgodoses. Vi ska inte sänka kraven, och vi ska inte göra skillnad på barn.
När jag debatterar detta brukar jag få stå till svars för att familjehemmen inte är av tillräckligt god kvalitet eller inte tillräckligt utredda. Det händer nämligen redan i kommuner, och det är den vanligaste debatten jag brukar ha om familjehemmen.
Jag är orolig när det gäller de många barn som kom under hösten. Socialsekreterare och annan personal arbetade dygnet runt och gjorde verkligen så gott de kunde för att hitta ett bra mottagande i familjer för de här barnen. De tog sig igenom den tiden, men ibland med bristande kvalitet. Den situationen har man nu mer tid att reda i, och man har mer tid att utreda barnen. Det är det jag vill stödja. Jag tror att det är otroligt viktigt för rättssäkerheten och för dessa barns placeringar att utredningarna blir gjorda med tydligt ansvar och tydlig dokumentation - och att man vet vem som tar emot barnen och vilka krav som ska ställas.
Jag vill också säga att jag uppskattar att vi har diskussioner om vad som händer nu och vad som ska hända framöver. Men när det gäller det faktum att socialtjänsten var i så dåligt skick redan före 2015 - och redan före 2014 och 2013 också - ligger det ett stort ansvar på den regering där ditt parti ingick, Johan Hultberg. Man förstärkte nämligen inte socialtjänsten, och framför allt inte den sociala barn- och ungdomsvården, trots oändliga rapporter om hur läget var redan före den här situationen.
Jag har jobbat väldigt hårt med att stärka den sociala barn- och ungdomsvården, tillsammans med nationella aktörer, för att på olika sätt stärka professionen och barns rättigheter samt försöka reda i situationen som handlar om flyktingmottagandet. Nu förändrar vi migrationspolitiken. När jag nu reser runt i Sverige, vilket jag gör väldigt ofta, ser jag att man fortfarande har ett mycket ansträngt läge men har kommit in i utredningsfasen på ett annat sätt än man gjorde i höstas.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att detta blir gjort på ett professionellt och tydligt sätt och att vi vet vem som har ansvar - och kan kräva det ansvaret.
Anf. 65 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Jag är uppriktigt sagt helt ointresserad av att stå i kammaren och diskutera vem som har ansvaret för de utmaningar vi står inför.
Det enda intresse jag har, fru talman, är att diskutera hur vi kan skapa en bättre fungerande socialtjänst och hur vi kan möta den jätteutmaning Sverige har i detta nu - som våra 290 kommuner har i detta nu - när det gäller att pröva familjehem, utreda familjehem och skapa så bra och trygga uppväxtmiljöer som möjligt för våra hårt utsatta barn och ungdomar. Det gäller oavsett om de har hamnat i svåra situationer under sin uppväxt här i Sverige eller om de har invandrat till Sverige och har ett bagage med sig som säkert många gånger är oerhört tufft.
Jag vill lösa situationen, och det är bakgrunden till min interpellation. Jag konstaterar att ingen av oss som är med i debatten vill tumma på kvaliteten. Vi vill ha bra kontroller, och vi vill utreda alla familjehem. Frågan är bara om det finns möjligheter att skapa ett bättre fungerande regelverk. Finns det möjligheter att förenkla dagens regelverk? Ja, fru talman, min uppfattning är att det går att göra.
Det kom alltså fyra gånger så många ensamkommande flyktingbarn i fjol som det gjorde året innan, och det är en jätteutmaning. Jag konstaterar att många kommuner i dag, på grund av den extrema påfrestning man har, inte har möjlighet att utreda alls. Det blir inga utredningar alls av familjehem. Man placerar barnen utan möjlighet att utreda, och det är orsaken till att de bland annat lex Sarah-anmäler sig själva - att de inte klarar av att genomföra sitt uppdrag. Då måste vi som politiker ställa oss frågan vad vi kan göra för att förändra lagstiftningen. Vad kan vi göra för att absolut tillföra mer ekonomiska resurser, och vad kan vi göra för att skapa bättre rutiner?
Jag pratade med kommunstyrelsens ordförande i Karlsborg, som är en partikollega till ministern. Han lyfte fram att han har personal som är tvungen att åka och besöka hem i Torsby kommun. Det tar hela dagen att göra den kontrollen. Skulle man inte kunna se över lagstiftningen så att Karlsborgs kommun kan lyfta telefonluren, ringa kollegorna på socialtjänsten i Torsby och fråga: Skulle inte ni kunna genomföra uppföljningen åt oss? Skulle inte ni kunna genomföra kontrollen å Karlsborgs kommuns vägnar?
Är det rimligt att vi ska ha två socialsekreterare som ska lägga en hel dag - i bilen, egentligen - på att åka till Torsby och följa upp ett hem? Jag tycker inte att det är rimligt. Lagstiftningen är skriven i en annan tid, och jag vill inte tumma på kvaliteten. Moderaterna vill inte tumma på kvaliteten, utan vi är bara intresserade av att diskutera hur vi kan skapa bättre fungerande lagstiftning i syfte att hantera den svåra situation vi är i och säkerställa att alla som är i behov av ett familjehem eller på annat sätt är i behov av placering får en så bra placering som möjligt.
Konkret har vi moderater lyft fram att vi vill ha en nationell översyn för att säkra behovet av familjehem och jourhem. Vi vill utveckla en strategi för hur och när barn ska tas om hand och placeras i familjehem, och vi vill möjliggöra för fler nationella adoptioner och skapa en långsiktig strategi för det. Vi vill se över stöd, rutiner och ersättningar för familjehem för att skapa bättre förutsättningar för familjehemmen att klara sina åtaganden. Det är några av de moderata förslagen, fru talman, men jag hörde inga konkreta förslag från ministern - inte ett enda.
Jag måste ställa frågan: Varför är regeringen så passiv? Varför är regeringen så reaktiv? Socialtjänsten är i kris. Jag förväntar mig att regeringen och ansvarigt statsråd visar ledarskap.
Anf. 66 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru talman! Jag tackar ledamoten. Jag vet inte var ledamoten var då, men vi hade en debatt i kammaren om situationen med ensamkommande flyktingbarn och socialtjänsten. Då fanns det en del synpunkter på att regeringen hade vidtagit så många åtgärder att det var oerhört många sidor i betänkandet. Vi har varit mycket aktiva för att möta den här situationen. Vi har tagit massor av initiativ för att stärka socialtjänsten. Det kan man tyvärr inte säga om den tidigare regeringen, och jag tycker att det är viktigt att förklara varför läget är så ansträngt som det är. Därefter kan vi fokusera på vad vi ska göra nu.
När det gäller familjehem har vi bland annat ett uppdrag att se över vad man helt enkelt får för de medel man använder när man placerar barn på olika ställen. Hur fungerar ett konsulentlett familjehem, till exempel, ur ett barns perspektiv? Hur ser den tjänst ut som barnet faktiskt får i olika placeringsformer? Socialstyrelsen har ett skärpt uppdrag att informera om vad ett familjehem är, för att rekrytera fler seriösa familjehemsanordnare och för att kunna erbjuda utbildning till dem. Det finns en lång lista över vad vi har gjort i de här frågorna, och vi har haft en utfrågning i riksdagen om det. Vi har haft en debatt i kammaren om det, och jag kan gärna återkomma om allt vi gör.
Socialtjänstlagen ska vi också se över, och jag vill se över den i dess helhet. Det har inte gjorts på många år.
Socialtjänstlagen är en väldigt fin lag, skulle jag vilja säga, eftersom dess ambitioner är mycket viktiga i ett välfärdssamhälle och i en samhällsmodell som jag företräder. Dock har samhället förändrats, och det är sant att det här är en ramlagstiftning där mycket har följts upp med detaljer. Vi behöver anpassa lagstiftningen till dagens samhälle.
Detta gäller mycket mer än familjehem. Familjehem är en placeringsform som den sociala barn- och ungdomsvården har till sitt förfogande. Den sociala barn- och ungdomsvården är i sin tur en del av hela socialtjänsten, så det här är en stor och komplex fråga. Icke desto mindre vill vi ge oss i kast med den eftersom vi tycker att socialpolitik och en väl fungerande socialtjänst är något oerhört viktigt.
Det som hände var precis det jag sa: Under 2015 tog Sverige emot 35 000 ensamkommande barn. Sammantaget tog Sverige emot 70 000 barn - det talar vi sällan om, men så var det. Det kan man kanske jämföra med att det föds ungefär 100 000 varje år i Sverige, så det var ett stort antal barn som kom.
För de 35 000 ensamkommande hade socialtjänsten det direkta ansvaret, och då var det helt enkelt så att många kommuner inte hade möjlighet att hitta familjehem i sina kommuner. HVB kan det också handla om. Vi har infört en ny form, stödboende, som redan finns på vissa håll i landet. Hur som helst behövde vissa kommuner placera i andra kommuner. Vissa kommuner meddelade att de inte hade tid att utreda trots att lagstiftningen säger att de ska det.
När jag nu reser runt i Sverige - senast var jag i Norrbotten, där jag besökte tre kommuner den här veckan; jag var i södra Sverige förra veckan och så vidare - ser jag att man har kommit till ett stadium där man kan utreda och där man på bästa sätt försöker reda ut situationer, till exempel att barn finns i andra kommuner, och hitta lösningar för hur man på bästa sätt ska ta hand om de här barnen.
Det är ett tufft läge. Vi har förstärkt med 1 miljard under mandatperioden för bemanning. Vi förstärker kommunerna med 10 miljarder per år. Jag hoppas och tror att en del av detta kommer att användas i kommunerna eftersom de har ett stort ansvar för flyktingmottagande. Jag kommer att stödja socialtjänsterna för att de ska kunna göra ett bra jobb i förhållande till de här barnen och deras framtid.
Anf. 67 Johan Hultberg (M)
Fru talman! Jag välkomnar verkligen att ministern i sitt andra inlägg gav tydligt besked om att regeringen avser att göra en översyn av socialtjänstlagen och att det, precis som Moderaterna efterfrågat, blir en total översyn av lagstiftningen.
Ministern sa också att lagstiftningen är fin i sin ambition, och det är vi helt överens om. Utmaningen blir att skapa en fungerande lagstiftning och en fungerande socialtjänst i praktiken.
Jag kan konstatera att det är bra att det nu finns fler verktyg för kommunerna, fler boendeformer. Jag välkomnar att det finns möjlighet att placera i till exempel stödboende. En konkret fråga där är: Hur många stödboenden har tillskapats sedan den 1 januari, och hur många barn har placerats i den boendeformen?
Nu är det jätteviktigt, fru talman, att den totala översynen av socialtjänstlagen fokuserar på de många utmaningar, problem och brister som vi står inför och att den utgår från den situation som vi har i Sverige i dag och de utmaningar som vi kommer att ha fortsatt och framgent.
Jag blir lite bekymrad när jag hör att statsrådet liksom regeringen i stort tycks vara av uppfattningen att flyktingkrisen är över. "Nu återgår vi till ett normalläge. Det var en tillfällig utmaning i höstas. Nu är allt snart frid och fröjd igen." Jag tror inte att det är en korrekt beskrivning.
Sverige hade under hösten ett helt exceptionellt flyktingmottagande. Vi har alltjämt ett stort mottagande, och kriget i Syrien är tyvärr inte över. Det är ett fruktansvärt krig som fortfarande pågår och kommer att driva enormt många miljoner människor på flykt, och det kommer att påverka Sverige och svensk socialtjänst.
Jag vädjar till regeringen att se problemet i vitögat och genomföra de åtgärder som krävs för att säkerställa att människor kommer i jobb men också att vi får en väl fungerande socialtjänst. Tack för en bra debatt!
Anf. 68 Statsrådet Åsa Regnér (S)
Fru talman! Tack, Johan Hultberg, för intresset! Jag tror att ju fler som engagerar sig, desto bättre blir det.
Vi behöver samarbeta om barns framtid, och vi behöver samarbeta om de ensamkommande barnen som kommer till Sverige. Faktum är att den forskning vi har - som har gjorts på betydligt färre individer, vilket var nödvändigt eftersom det aldrig tidigare har kommit så många på en gång - visar att många av dem är stabila individer som har stora ambitioner och bra resultat i studier och på arbetsmarknaden. Min ambition, mitt mål, är att de här barnen ska omfattas av det. Det ska gå bra för dem, och det har vi alla ett ansvar för. Då blir det bra för dem, och det blir bra för Sverige.
Jag som också är äldreminister vet hur mycket vi behöver av arbetskraftsdeltagande, starka pensionssystem, människor som arbetar i äldreomsorgen och så vidare.
Det har framkommit både här i debatten och tidigare att den sociala barn- och ungdomsvården var bräcklig när regeringen tog över och att det stora flyktingmottagandet gjorde situationen ännu mer ansträngd. Jag sa tidigare att läget inte är lugnt. Läget är fortfarande ansträngt.
Dock gör det skillnad när man inte varje dag tar emot barn på stationen i samma omfattning som under hösten. Jag åker dagligen runt och pratar med socialtjänster dagarna i ända eftersom jag vill att det här ska funka, och de säger till mig: Nu har vi tid att göra utredningarna som vi borde ha gjort tidigare.
Jag förutser att vi under det här året kommer att se behov som är större än vi tidigare har sett när det gäller sjukvård och tandvård. Skolorna kommer att komma mer i fokus eftersom man tar sig an utredningarna och barnens behov mer nu, helt enkelt därför för att man kan det.
Jag vill avslutningsvis tacka alla som jobbar i socialtjänsten och med de här frågorna - och även med andra barn, ska vi komma ihåg, för det är ett väldigt viktigt arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.