Patientsäkerhet vid gynekologisk diagnostik och oåterkalleliga ingrepp
Interpellation 2025/26:9 av Carita Boulwén (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-09-12
- Överlämnad
- 2025-09-16
- Anmäld
- 2025-09-17
- Sista svarsdatum
- 2025-09-30
- Svarsdatum
- 2025-10-14
- Besvarad
- 2025-10-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Hösten 2024 uppmärksammades att ett stort antal kvinnor fått sin livmoder bortopererad i onödan efter felaktiga diagnoser om förstadium till livmoderkroppscancer, så kallad EIN. Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala identifierades inledningsvis 33 fall. Efter ytterligare granskningar har antalet ökat till minst 58 kvinnor, där operationerna utförts mellan 2022 och våren 2024. Liknande fall har även rapporterats i Skaraborg, Blekinge och Sörmland.
Detta är oåterkalleliga ingrepp som i grunden förändrat kvinnors livsvillkor och som allvarligt skadat förtroendet för vården. Regeringen har uppmärksammat händelserna och uppdragit åt Regionala cancercentrum i samverkan att genomföra en nationell analys av registerdata kopplade till EIN och lämna åtgärdsförslag.
Trots detta kvarstår avgörande brister. I dag saknas generella, nationellt bindande stoppregler som innebär att kirurgi pausas när avvikelser i diagnostiken upptäcks, och det finns ingen nationell skyldighet till dubbelgranskning av vävnadsprover före oåterkalleliga ingrepp. Samtidigt vittnar drabbade kvinnor om mycket låg ersättning från patientförsäkringen, i flera fall endast några tusen kronor, vilket knappast kan anses rimligt givet skadans omfattning.
För att säkerställa patientsäkerhet, rättssäkerhet och förtroende i kvinnosjukvården behövs nu tydliga nationella besked.
Mot denna bakgrund vill jag fråga sjukvårdsminister Elisabet Lann:
- Avser ministern att vidta åtgärder för att införa nationellt bindande stoppregler och krav på dubbelgranskning vid allvarliga diagnoser som kan leda till oåterkalleliga kirurgiska ingrepp, så att kvinnor inte riskerar att få livmodern borttagen eller andra ingrepp utförda på felaktiga grunder?
- Hur avser ministern att agera för att säkerställa att de som drabbats av felaktiga, oåterkalleliga kirurgiska ingrepp får ett värdigt stöd och en ersättning som står i rimlig proportion till den livslånga skada de åsamkats?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:9
Webb-tv: Patientsäkerhet vid gynekologisk diagnostik och oåterkalleliga ingrepp
Dokument från debatten
- Tisdag den 14 oktober 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:18
- Protokoll 2025/26:18 Tisdagen den 14 oktoberProtokoll 2025/26:18 Svar på interpellation 2025/26:9 om patientsäkerhet vid gynekologisk diagnostik och oåterkalleliga ingrepp
Protokoll från debatten
Anf. 35 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Fru talman! Carita Boulwén har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att införa nationellt bindande stoppregler och krav på dubbelgranskning vid allvarliga diagnoser som kan leda till oåterkalleliga kirurgiska ingrepp, så att kvinnor inte riskerar att få livmodern borttagen eller andra ingrepp utförda på felaktiga grunder. Carita Boulwén har även frågat hur jag avser att agera för att säkerställa att de som drabbats av felaktiga oåterkalleliga kirurgiska ingrepp får ett värdigt stöd och en ersättning som står i rimlig proportion till den livslånga skada de åsamkats.
Alla kvinnor ska kunna känna sig trygga med hälso- och sjukvården. Att en kvinna får sin livmoder bortopererad i onödan är sådant som inte får hända.
Kvinnors hälsa och en god hälso- och sjukvård för tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor är ett område som är högt prioriterat av regeringen. För att säkerställa ytterligare framsteg och patientnytta inom mödrahälsovård, förlossningsvård samt flickors och kvinnors hälsa fortsätter regeringen satsningen på området. Den fortsatta satsningen ska stödja utvecklingen av en stärkt och jämlik hälsa samt en mer personcentrerad hälso- och sjukvård för flickor och kvinnor. Behovet av kunskap om tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor, både inom den specialiserade vården och inom primärvården, är fortsatt stort, och området behöver fortsätta utvecklas och följas upp.
Genom en tilläggsöverenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner inom cancerområdet fick Regionala cancercentrum i samverkan i uppdrag att genomföra ett antal insatser. Av återrapporteringen avseende överenskommelsen framgår att det mellan åren 2020 och 2023 inte har förekommit någon överdiagnostisering av det premaligna tillståndet EIN i landet utöver Region Uppsala.
Genom en workshop har även ett antal åtgärdsförslag inom följande områden lämnats: stärkt användning av kvalitetssäkringsprogrammen, utvecklade kodverk inom patologi, stärkt kunskapsdelning och ökat processtänk vid premaligna tillstånd, utvecklade register, större möjligheter till kompetensutveckling för patologer och förbättrad kommunikation med patienten vid premaligna tillstånd. Vid framtagandet av åtgärdsförslag identifierades även nyckelaktörer för genomförande av åtgärderna. Av slutredovisningen av överenskommelsen, som delades med Socialdepartementet i mars 2025, framkom att bland annat vårdprogramsgruppen vidtagit åtgärder utifrån workshoppens rekommendationer. Rekommendationer riktade sig även till Svensk förening för patologi, Equalis och regionerna samt till sjukhus och kliniker.
En god, effektiv, jämlik och jämställd vård som är tillgänglig och utgår från behovsprincipen är avgörande för en välfungerande hälso- och sjukvård där patientens bästa står i centrum. Ansvaret att säkerställa att det inte genomförs felaktiga ingrepp inom vården ligger huvudsakligen på regionen och vårdgivaren. Vidare är medicinska beslut en fråga för professionen med dess erfarenhet och utbildning, i dialog med patienten. Det är inte regeringen som är bäst lämpad för sådana beslut.
Med det vill jag tacka interpellanten för frågan och ser fram emot debatten.
Anf. 36 Carita Boulwén (SD)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka sjukvårdsministern för svaret och samtidigt hälsa ministern varmt välkommen i rollen. Det är första gången som vi möts här i kammaren.
Fru talman! Hösten 2024 avslöjades en av de allvarligaste vårdskandalerna i modern tid: Minst 58 kvinnor hade fått livmodern bortopererad i onödan efter felaktiga diagnoser. Det här är irreversibla ingrepp med livslånga följder. Kvinnor beskriver smärta och en lång återhämtning, en kropp som har blivit annorlunda, rubbad hormonbalans, förändrat sexliv, förlust av fertilitet och en påtaglig tomhet. Man känner sig inte riktigt som en kvinna längre. Ovanpå allt detta finns ett gnagande tvivel: Var beslutet verkligen riktigt?
Jag vet hur den känslan är. Jag har själv genomgått den här operationen.
När vården står inför oåterkalleliga ingrepp måste minsta tvekan leda till paus och omprövning. Problemet är att vi saknar generella, nationellt bindande stoppregler som automatiskt pausar kirurgi när diagnostiken inte går ihop. Det saknas också ett nationellt krav på dubbelgranskning av vävnadsprover före oåterkalleliga ingrepp. I dag avgörs detta av vårdprogram och lokala rutiner. Det skapar ojämlikhet mellan regioner och onödiga risker för patienter.
Inom Tidösamarbetet har vi enats om en rad viktiga satsningar, inte minst inom hälso- och sjukvården. Som ministern lyfter fram fortsätter vi särskilt stärka kvinnors hälsa och vården för tillstånd som främst drabbar flickor och kvinnor. Det är välkommet och svarar mot ett tydligt kunskapsbehov. Därför behöver vi nu gå från satsningar till faktisk patientsäkerhet vid oåterkalleliga ingrepp. Viktiga steg är tagna. RCC arbetar enligt uppdraget, och kunskapsstyrningen är stark. Det är bra.
Samtidigt bygger slutsatsen på 2020–2023 års kodning. Det är en periodiserad slutsats baserad på kodade data. Den säger vad som syntes i registren då, inte vad som kan ha skett därefter eller utanför kodramen. Och vi har sett fall efter detta. Det tyder på behov av en förlängd analys samt att den kompletteras med en nationell kodningsvägledning och validering via journalstickprov i varje region så att kod stäms av mot verkligt underlag.
Herr talman! Min fråga är denna: Är ministern beredd att låta genomlysningen omfatta tiden efter 2023 och validera registren med journalbaserade stickprov i varje region så att vi får en aktuell och komplett nationell bild?
Bindande regler saknas alltså. Patientsäkerheten kräver en nationell miniminivå. Baslinjen ska vara lika överallt; därefter kan regionerna gärna göra mer.
Avslutningsvis: Är ministern beredd att titta vidare på möjligheten till en bindande stoppregel, obligatorisk dubbelgranskning och en modell för öppen uppföljning per region?
Anf. 37 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Tack, Carita, för en väldigt angelägen interpellation och att du lyfter upp den här frågan!
Jag delar din förtvivlan över att det kan bli så här. Samtidigt är regeringens verktygslåda lite begränsad när det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Jag vet att våra partier står lite närmare varandra i vad lösningen är på det långsiktigt.
Vi ska komma ihåg att svensk cancersjukvård håller världsklass. Vi ligger i den absoluta toppen. Mycket av detta beror på att vi har väldigt mycket nationell styrning genom de regionala cancercentren men också rutinerna kring cancervård.
Åtgärderna som nu har vidtagits är inom sex utvecklingsområden, där man har specificerat 17 konkreta åtgärder. Det här sker i dialog med professionen, där man lär av varandra. Utgångspunkten är ju att det är i den medicinska professionen som man förbättrar arbetet på det här sättet.
Vi ska vara medvetna om att om vi inför lagstiftning som begränsar väldigt mycket i vårdutförandet riskerar vi ofta att hamna steget efter. Det är klart att det är önskvärt att det är två personer som granskar. Det är regel i de flesta fall i dag. Men vi ser också att det händer väldigt mycket på AI-området. Till exempel när det gäller bröstcancerscreening ser vi bättre träffsäkerhet när man har med AI-redskap i granskningen av screeningen. Då är det viktigt att vi inte har lagstiftning som står i vägen för den typen av utveckling utan att det är just professionen som i takt med utvecklingen av teknikens möjligheter ändrar och utvecklar rutinerna och utvecklar arbetet på bästa sätt för patienten.
Det är därför jag tycker att det finns anledning att vara lite återhållsam när det gäller just lagstiftning. Men den nationella styrningen på området är stark, och vi ser att de här åtgärderna är väldigt viktiga steg i rätt riktning.
Anf. 38 Carita Boulwén (SD)
Herr talman! Tack, sjukvårdsministern, för svaret!
Min tanke är naturligtvis inte att vi ska ta över professionens roll, utan det handlar om en tydligare styrning där vi sätter gränserna för vad som är miniminivån ute hos regionerna. Naturligtvis är det professionen som sedan får fastställa hur man ska arbeta med de här frågorna. Det som är väldigt viktigt för mig, då vi ser att vi har en ojämlik vård, är att vi träder in och sätter gränsen för vad miniminivån ska vara.
I mitt första anförande handlade det om orsaker och processer. Nu vill jag stanna till vid dem som redan har drabbats av felaktiga oåterkalleliga ingrepp. Bakom siffrorna finns ju kvinnor som lever med lång återhämtning, som jag sa tidigare, med hormonell obalans, förändrad intimitet och förlust av fertilitet och ett tvivel som inte riktigt släpper.
Ovanpå det kommer upplevelsen av en splittrad hantering med olika besked mellan regioner och en försäkringsprocess som många beskriver som tung och svår att överblicka. Ersättningsnivåerna har dessutom väckt berättigad vrede. Flera drabbade har fått besked om några tusenlappar – belopp från omkring 3 400 till upp mot 18 000 kronor förekommer – trots att de opererats i onödan och i vissa fall förlorat både livmoder, äggstockar och äggledare med plötsligt klimakterium som följd. Personer som kanske tänkt bilda familj kan inte göra det på grund av detta.
Den som lever med sådana livslånga följder upplever naturligtvis sådana ersättningsnivåer som ett hån, inte som en upprättelse. Problembilden behöver därför vara tydlig. Den som redan skadats möter i dag en ordning där ansvaret upplevs som oklart. Det är svårt att få en sammanhållen väg genom vården, intyg och försäkringar. Ersättningen uppfattas ofta inte stå i rimlig proportion till skadan, särskilt när förlust av fertilitet, varaktig hälsopåverkan och psykisk belastning vägs in.
Den genomgång som ministern hänvisar till sträcker sig till 2023. Därefter har, som jag sa tidigare, fler fall uppmärksammats. För dessa kvinnor är stöd och ersättning inte en framtidsfråga utan en fråga här och nu. Förtroendet avgörs av hur de tas emot efteråt. Det avgörs av om det finns ordning, tydlighet och respekt och av huruvida ersättningen upplevs som värdig.
Herr talman! Min fråga till ministern i denna del är: Hur avser ministern att säkerställa ett sammanhållet och värdigt stöd för redan drabbade samt att ersättningen står i rimlig proportion till den livslånga skada som de åsamkats? När kan riksdagen få ta del av regeringens inriktning och tidsplan i just denna del?
Anf. 39 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Som jag nämnde tidigare är vården regionernas ansvar. De har också en ordning för skadestånd. Det är regionernas eget försäkringsbolag som hanterar de här frågorna.
Jag håller helt med om att en del av ersättningsnivåerna är extremt låga, och jag förstår att människor är upprörda och besvikna över det. Jag har även förstått att Region Uppsala i det aktuella fallet har erbjudit sig att driva skadeståndsfrågan åt de berörda kvinnorna, vilket jag tycker är bra.
Jag ser inte att regeringen kan gå in och ta över det försäkringsbolag och den ordning som regionerna har för att försäkra patienter mot de oundvikliga skador som beror på misstag som vården begått. Det är rimligt att det är regionerna som tar ansvar för detta, eftersom det är de som ansvarar för sjukvården. Ansvarsutkrävandet är en jätteviktig del av huvudmannaskapsfrågan. Så länge regionerna ansvarar för sjukvården behöver de ta ansvar även när det brister, och de har en ordning för detta.
Anf. 40 Carita Boulwén (SD)
Herr talman! Jag tackar återigen sjukvårdsministern för svaren.
Jag anser att detta är viktigt att lyfta fram. Många kvinnor har drabbats, och någonstans saknar man tillit till vården efter sådana här händelser.
Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter på varje sten för att se vad vi kan göra här i riksdagen och vilka lagändringar man kan besluta om från regeringens håll för att detta inte ska ske igen samt för att de som drabbats ska få en värdig ersättning för det som de har åsamkats.
Jag ser fram emot ett fortsatt nära och gott samarbete med sjukvårdsministern. Jag återkommer med andra relevanta frågor i detta ämne.
Anf. 41 Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
Herr talman! Jag ska fatta mig kort.
Det händer mycket på området. Vi väntar på en ny cancerstrategi som ska presenteras före årsskiftet. Vi får en allt tydligare statlig styrning i de här frågorna. Jag delar Carita Boulwéns uppfattning att detta är viktigt. Det är också viktigt att de riktlinjer som tas fram följs, så att kunskapen delas mellan regioner och så att den här typen av händelser inte upprepas.
Jag tackar för en bra interpellation.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.