Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Papperslösa på svensk arbetsmarknad

Interpellation 2007/08:504 av Astudillo, Luciano (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-03-12
Inlämnad
2008-03-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-04-02
Sista svarsdatum
2008-04-03
Besvarad
2008-04-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 mars

Interpellation

2007/08:504 Papperslösa på svensk arbetsmarknad

av Luciano Astudillo (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Papperslösa är en växande grupp i Sverige. Troligen finns det minst 35 000 papperslösa här. Många av dessa arbetar under slavliknande villkor. Lönen är låg eller rent av obefintlig. Det finns ingen trygghet. Arbetsmiljön följer inga lagar. Utsattheten är total. Skrupelfria arbetsgivare vet att en papperslös inte kan gå till polisen.

Enligt en färsk kartläggning som Fastighetsanställdas förbund genomfört arbetar ungefär 4 000 papperslösa med städning. Hälften av dessa finns i Stockholmsregionen. I rapporten Rättvis ingång till arbete slår Fastighets fast: ”Det enda en papperslös har att konkurrera med är att acceptera så låg lön och så dåliga villkor som möjligt.” Förbundet lyfter också fram att utnyttjandet av papperslösa kan vara svårt att upptäcka i och med att det ofta döljs genom till exempel underleverantörer.

Det är oacceptabelt att kriminella arbetsgivare ska kunna utnyttja en grupp människor som inte har något skyddsnät. LO har föreslagit att lagstiftningen ändras så att oseriösa arbetsgivare som utnyttjar den som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd får betala ett högt pris. Också TCO har engagerat sig i frågan. I juni 2007 antogs TCO:s policy som bland annat vill skärpa lagen så att arbetsgivare som anställer papperslösa tar en större risk, vilket innebär att ansvaret hamnar på arbetsgivaren i stället för som i dag på en redan utsatt person utan tillstånd.

Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:

Är arbetsmarknadsministern beredd att agera för att papperslösa inte ska utnyttjas på svensk arbetsmarknad?

Vilka konkreta åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern genomföra, och när i tid kan dessa åtgärder initieras?

Finns det, enligt vad statsrådet kommit fram till, fler departement än Arbetsmarknadsdepartementet som bör involveras i detta arbete?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:504, Papperslösa på svensk arbetsmarknad

Interpellationsdebatt 2007/08:504

Webb-tv: Papperslösa på svensk arbetsmarknad

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 126 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Luciano Astudillo har frågat om jag är beredd att agera för att papperslösa inte ska utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Han har också frågat vilka konkreta åtgärder som jag ämnar genomföra och när dessa åtgärder kommer att initieras. Vidare har Luciano Astudillo frågat vilka övriga departement som bör involveras i detta arbete. Som jag har sagt i flera interpellationsdebatter under hösten 2007 och nu senast under våren är det inte acceptabelt att människor utnyttjas på det sätt som beskrivs. Det är av stor vikt att regelverk och avtalsvillkor följs för att säkerställa goda arbetsvillkor för alla oavsett nationalitet. Det är naturligtvis viktigt att det finns kännbara sanktioner för de arbetsgivare som utnyttjar illegal arbetskraft. Redan i dag är det ett brott mot utlänningslagen att anställa personer från tredjeland som inte har rätt att arbeta i Sverige. Det är en polisiär fråga att hantera och utreda denna brottslighet. På detta område pågår också förhandlingar på EU-nivå, som Sverige deltar aktivt i. Syftet är att komma överens om gemensamma, kraftfulla och avskräckande sanktioner mot arbetsgivare som anställer illegal arbetskraft. När kommande EG-direktiv ska genomföras i svensk rätt kommer vi att se över hela det aktuella regelverket. Men det räcker inte bara med kännbara sanktioner. Det krävs också samordning mellan myndigheter och ökad kunskap för att effektivt motarbeta arbetskraftsexploatering av såväl illegala tredjelandsmedborgare som andra. Redan i dag finns det utvecklade samverkansformer inom rättsväsendet i ärenden om utnyttjande av utländsk arbetskraft. Organiserat utnyttjande av svart arbetskraft och arbetskraftsexploatering är ofta kopplat till grov organiserad brottslighet. Som ett led i mobiliseringen mot den grova organiserade brottsligheten har justitieminister Beatrice Ask nyligen gett sex ledande företrädare för rättsväsendet i uppdrag att föreslå åtgärder som ska bidra till en ännu mer effektiv och uthållig bekämpning av sådan brottslighet. Det pågår också ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram en handlingsplan mot människohandel, bland annat med syfte att motverka arbetskraftsexploatering. I januari presenterades promemorian Människohandel för arbetskraftsexploatering m.m. - kartläggning, analys och förslag till handlingsplan, Ds 2008:7 . I promemorian finns ett 30-tal förslag för att förebygga och bekämpa människohandel för arbetskraftsexploatering, motverka efterfrågan och skydda samt stödja offer för sådan handel. Som exempel på förslag kan nämnas att informationsmaterial för utländsk arbetskraft om vilka regler som gäller på svensk arbetsmarknad bör tas fram, att personal vid utlandsmyndigheter bör utbildas för att kunna identifiera personer som riskerar att utnyttjas och att en nationell hjälptelefon inrättas dit offer ska kunna ringa för att få det stöd och skydd som de behöver. Ett annat sätt att motverka utnyttjandet av illegal arbetskraft är att förbättra och förenkla regelverket vad gäller den legala invandringen. Ju enklare det är att invandra och arbeta legalt desto mindre intressant blir det för både arbetsgivare och tredjelandsmedborgare att bryta mot reglerna. Regeringen har för avsikt att före sommaren presentera en proposition om nya regler för arbetskraftsinvandring som bland annat syftar till att underlätta rekryteringen av arbetskraft från tredjeland, samtidigt som det säkerställs att tredjelandsmedborgaren erbjuds minst samma villkor som arbetstagare i övrigt i Sverige. Det pågår också förhandlingar inom EU för att ta fram gemensamma regler för arbetskraftsinvandring, som bygger på principen om likabehandling med EU-medborgare när det till exempel gäller löne- och anställningsvillkor och som även ska innebära att tredjelandsmedborgare skyddas mot lönedumpning och att snedvridning av konkurrens motverkas. Vi har dessutom skapat förutsättningar för att det ska löna sig bättre att anställa och arbeta vitt och för att det ska bli svårare att anställa svart arbetskraft. Exempel på sådana åtgärder som gett lyckat resultat är skattelättnader för hushållsnära tjänster och skyldigheten att registrera personal inom restaurang- och frisörbranschen. Det är min förhoppning att även omfattningen av arbetskraftsexploateringen, och utnyttjandet av tredjelandsmedborgare som illegal arbetskraft, kommer att minska genom att svartarbete motverkas.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 127 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Först vill jag tacka Littorin för ett ganska bra och långt svar. Sedan är det en del saker som statsrådet utelämnar, och det är det jag vill fokusera på. Jag hoppas verkligen att Littorin och jag delar oron över den utveckling vi ser på den svenska arbetsmarknaden. Vi har ett växande antal oseriösa, osjysta arbetsgivare som utnyttjar människor som ibland tagit sig hit illegalt, andra gånger kommit hit, sökt asyl och valt att stanna kvar. Vi har flera branscher där detta förekommer. Vecka efter vecka får vi rapporter om att det förekommer i restaurangbranschen, i städbolag och även i etablerade organisationer som i sin verksamhet använder entreprenörer som utnyttjar människor. På något sätt andas svaret en frustration över att Littorin flera gånger fått stå i kammaren och redogöra för arbetet. Jag hoppas att det inte är så, för som ledamöter måste vi kunna uttrycka vår oro och kräva mer handling om vi känner att utvecklingen i samhället går åt fel håll. Jag hoppas verkligen att det i svaret inte finns ett sådant uttryck för frustration. Det kan ju vara så att vi, trots det långa och genomgripande svar vi får, inte är nöjda med allt som görs och att det kanske till och med görs saker som motverkar möjligheterna till kontroll och reda på arbetsmarknaden, för att dessa missförhållanden inte ska råda. Enligt utlänningslagen har det länge varit brottsligt att anlita arbetskraft från tredjeland, och ändå har vi under en längre period kunnat se att utvecklingen gått åt fel håll. Den lagstiftning vi har räcker uppenbarligen inte, och därför har vi socialdemokrater valt att kräva att vi ser över lagen så att detta avkriminaliseras. Det är nämligen brottsligt att ta jobb om man är här illegalt. Vi menar att det blir konstigt eftersom här finns en part som utnyttjas, nämligen den som på ett osjyst sätt anlitas av en arbetsgivare. Där vill vi se över lagen och stärka i det här fallet offret, den som anlitas på osjysta villkor genom att han eller hon får jobba längre, har sämre lön och allt sådant. Sedan kan man diskutera detta med skattesänkningar för hushållsnära tjänster, om det är en bra politisk prioritering eller ej; vi har en annan syn vad gäller vilken del av tjänstesektorn vi ska stimulera. Dessa skattesänkningar är ingen tröst för den bolivianska kvinna som befinner sig illegalt i landet, på okänd adress, och utnyttjas för 50-60 kronor i timmen, kanske ännu mindre. Hennes situation förbättras inte. Inte heller är det en tröst för den kinesiske städare som befinner sig här illegalt och som kommer när restaurangerna i Gamla stan stängt. Den skattesänkning ni gör för rika som behöver få städat hemma är ingen tröst för dessa illegala städare. Även vi är i grunden positiva till arbetskraftsinvandring, och där har vi en annan diskussion. När ni nu öppnar för arbetskraftsinvandring, vilket är positivt eftersom vi behöver fler människor som kan jobba i vårt land, öppnar det samtidigt, såsom ni föreslår att reglerna ska se ut, för risken att fler människor tas hit och utnyttjas illegalt. Ni har inga förslag om att stärka de myndigheter som kan kontrollera hur arbetsmarknaden ser ut så att reglerna om sjysta villkor efterlevs. Jag hade hoppats att myndigheter som Arbetsmiljöverket tillsammans med fackföreningsrörelsen och arbetsgivarna skulle få ta lite större ansvar för dessa frågor. Det sägs dock ingenting om det i det svar jag fått.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 128 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag hoppas kunna diskutera detta lite grann. För det första delar jag helt Luciano Astudillos oro, frustration och rent av ilska över det som vi under ganska lång tid kunnat se i olika reportage. Den serie som Uppdrag granskning gjorde avslöjade på ett förtjänstfullt vis de problem som vi kanske hört talas om eller misstänkt att de fanns. De städare som utnyttjas av underleverantörer till en del företag i restaurangbranschen lever under förfärliga villkor, och här finns säkerligen stora mörkertal som det finns all anledning att uppmärksamma. Det finns naturligtvis många aktörer. Vi har över 150 000 förtroendevalda i fackföreningsrörelsen och drygt 400 personer på Arbetsmiljöverket, men trots det upptäckte varken inspektörerna eller facket just dessa omständigheter, utan det gjorde medierna. Där tycker jag att vi ser hur man tjänar ett land genom att ha fria och självständiga medier som hjälper till att lyfta fram den typen av exploatering som vi kunnat se. Sedan har vi frågan vad vi ska göra och vem som ska göra vad. Jag bedömer att det finns åtminstone sju olika principiella utgångspunkter. För det första måste en av utgångspunkterna vara att vi har en så snabb och rättssäker asylprocess som möjligt, och det tror jag ingen egentligen ifrågasätter. Det betyder att den sökande snabbt får besked om han eller hon har rätt att vistas i landet. Det måste naturligtvis vara allas uppgift att se till att vi har en sådan process. Framför allt är det förstås regeringens ansvar. För det andra pågår, som jag också lite grann tog upp i mitt första inlägg, ett mycket intensivt och kraftfullt arbete på EU-nivå när det gäller att diskutera sig fram till olika direktiv. För det tredje har jag tidigare uttalat mig för skärpta sanktioner i utlänningslagen för den som anställer arbetskraft som inte har rätt att arbeta på svensk arbetsmarknad. Båda dessa senare bitar, EG-direktiven och de skärpta sanktionerna i utlänningslagen, hanteras i formell mening av Justitiedepartementet. Jag har haft diskussioner med både justitieministern och migrationsministern om just dessa frågor dels för att diskutera den svenska positionen, förhandlingsläget när det gäller EG-direktiven, dels för att se i vilken fas man kan arbeta med skärpta sanktioner i utlänningslagen. Jag tror att det är något som vi borde arbeta med mer. Det ska helt enkelt kännas när man utnyttjar arbetskraft på det sättet. För det fjärde skulle jag vilja säga att vi behöver öka informationsinsatserna och tillgängligheten till korrekt information och stöd för den person som antingen utnyttjas eller riskerar att utnyttjas. Som jag sade tidigare är även det en promemoria som i formell mening hanteras av Justitiedepartementet, men det finns i promemorian sådant som vi senare kommer att verkställa och genomföra inom ramen för det ansvarsområde som jag har. Jag vill till exempel öka informationsinsatserna på våra utlandsmyndigheter för att beskriva och berätta vilka rättigheter, och naturligtvis även skyldigheter, man som enskild person har när man kommer till Sverige. Det gäller också de olika typer av hjälpinsatser som kan finnas om man blir eller riskerar att bli utsatt för den sortens exploatering som vi pratar om. För det femte handlar det om partssamverkan, och där har Luciano Astudillo helt rätt. Det vore spännande att se Rådet för integration i näringslivet, som är en möjlig plattform, diskutera denna frågeställning så att vi tillsammans med parterna på arbetsmarknaden kunde vässa våra insatser mot den typen av exploatering. För det sjätte gäller det svartarbetet. Vi kan naturligtvis diskutera avdraget för hushållsnära tjänster, men i syfte att försöka få svartarbete att i ökad omfattning bli vita tjänster är det ett sätt, tillsammans med de andra, att åtgärda en del av den problematiken. För det sjunde, slutligen, gäller det att få bättre ordning för arbetskraftsinvandring. I den promemoria som kommit och i de lagförslag som så småningom kommer i propositioner finns ett antal säkerställanden för att se till att man inte utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden när man kommer via den nya lagstiftningen.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 129 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Mycket av det Littorin säger låter väldigt bra, men det finns en rad problem om man ser hur det är i verkligheten. Exempelvis gäller det Arbetsmiljöverket och inspektörerna som jobbar där. Littorins regering drar de facto ned på inspektionerna med 160 miljoner kronor. Ungefär en tredjedel av inspektörerna ska bort. Dessa inspektörer är de som i formell mening kan gå in och till och med stänga en arbetsplats om det exempelvis pågår ett svartbygge eller arbetsmiljön är farlig. Om man drar ned på de resurserna kan färre inspektioner göras. Det går alltså i helt fel riktning. Fackföreningsrörelsen har varit en viktig part för att kontrollera arbetsplatser, se att det finns kollektivavtal och att avtalen efterlevs. Den nuvarande regeringen har dock, både direkt och indirekt, genom olika försämringar, till exempel av inkomstförsäkringen, under ett och ett halvt år försvagat den. När fackföreningsrörelsen får färre medlemmar och blir en svagare part har den naturligtvis svårare att göra sin del av uppgiften. Jag tycker att det känns lite beklämmande att regeringen inte är beredd att kräva mer också av arbetsgivarsidan. Man skulle exempelvis kunna kräva att huvudentreprenören i ett företag fick ansvar för att se till att underleverantörer och underentreprenörer betalade skatt, inte hade svartjobbare, inte hade illegal arbetskraft. På så sätt skulle man genom att ändra lagstiftningen också se till att arbetsgivarna tog ett större ansvar för situationen. Man kan ha hur mycket information som helst ute i världen om rättigheter och plikter. Men den information som kommer att nå fram till de 30 000, kanske 40 000, papperslösa vi har i Sverige i dag är att de också begår en brottslig handling. När de träder fram riskerar de utifrån den utlänningslag vi har i dag att hamna i finkan innan de utvisas och kanske till och med få ett bötesstraff. Det är detta maktförhållande vi vill ändra på. Den riktiga boven i dramat är den oseriöse arbetsgivaren, som utnyttjar en människa i slavliknande förhållanden och betalar sämre lön; ibland har människor fått passen fråntagna. Det är detta som är så allvarligt. Jag har mött massor av de här människorna, som inte kan ta sig härifrån. Det finns all anledning att uppmärksamma att ministern sade: Jag är beredd att se över utlänningslagen och ändra på situationen. Jag drar en parallell som kanske kan missförstås, men ändå: Enligt prostitutionslagstiftningen är det den som köper en prostituerad som är boven, inte den kvinna som utnyttjas. Så är det också här. Maktförhållandet består i att vi har människor som är beredda att betala sämre lön och missbruka människor på ett sätt som är förfärligt. Jag tänker spara debatten om arbetskraftsinvandringen till senare. Vi kommer att ha den flera gånger om. Men med den borgerliga regeringens förslag är risken att vi får mer av de här problemen, inte mindre. Man ger i praktiken inte myndigheter, arbetsgivare eller fackföreningar verktyg för att kontrollera att vi inte får mer av missförhållanden.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 130 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Vi återkommer säkert till diskussionen om den sista delen. Jag tycker att Arbetsförmedlingen ska ägna sig åt att fokusera på att förmedla arbeten och inte avgöra arbetsgivarnas behov av arbetskraft, under förutsättning att man följer de andra skyddsregler som kommer att finnas i lagstiftningen. Det som Luciano Astudillo lyfter fram är helt riktigt ett problem. Problemet är att de offer för människohandel i exploateringssyfte som finns naturligtvis inte vågar anmäla. Det är det grundläggande problemet, eftersom det finns en risk att man blir utvisad eller får straff på alla möjliga sätt. Man måste ställa sig frågan: Kan man ta bort ansvaret för den enskilde? Ska man avkriminalisera arbete utan arbetstillstånd i Sverige? Jag är mycket tveksam till det, ska jag säga. Grunden för att man ska få arbetstillstånd i Sverige är naturligtvis lagreglerad. Det är klart att man då måste fundera på om det finns någonting annat man kan göra. Min slutsats är att det operativa medlet är att arbeta med utlänningslagens sanktioner mot arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft på det här sättet. Jag har uttryckt mig så tidigare och upprepar det. Jag vill gärna se över hur man kan göra det mer straffbart och ge hårdare bestraffning för den arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft på det här sättet. Brott mot utlänningslagen är dock en polisiär fråga. Det är polisen som har i uppgift att hantera den. Luciano Astudillo var inne på parternas ansvar och arbete i detta. Jag har debatterat detta med Erland Olauson och kan konstatera att vi nog delar en del bedömningar om skärpning av utlänningslagen och annat. Men det är klart att LO och de andra fackförbunden inte är polisiära organisationer. De företräder sina medlemmar, och det blir naturligt så att det är det man ägnar huvuddelen av sin uppmärksamhet åt. Som den svenska modellen är uppbyggd har vi dock trepartsansvar för att försöka se till att vi håller oss till de lagar, regler och avtal som finns på svensk arbetsmarknad. Därför skulle jag vilja uppmana till den typen av trepartssamtal, där vi identifierar varandras olika uppgifter och roller på området. Luciano Astudillo tar upp frågan om entreprenadansvar i flera led, som är ett av de områden som man nu diskuterar på EU-nivå när det gäller framtagandet av de direktiv jag tidigare har nämnt. Detta kan man naturligtvis diskutera. Det finns en invändning: Ansvar i flera led och att ta legalt ansvar för andras olagliga handlingar är någonting som är rätt främmande för det svenska rättssystemet. Det tycker jag naturligtvis är en rimlig invändning som man kan ha. Frågan är i det här fallet om ändamålet helgar medlen. Den grundläggande frågan måste naturligtvis återkomma. Hur kan vi motverka utnyttjandet och exploateringen, som vi är helt överens om är alldeles förfärlig? Jag landar åter i detta: Vi måste ha en snabb och rättssäker asylprocess, så att man snabbt får besked om huruvida man får uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Vi måste arbeta genom de EU-institutioner som finns och de EG-direktiv som nu är påbörjade. Jag vill gärna se skärpta sanktioner i utlänningslagen. De två sista frågorna jobbar Justitiedepartementet med. Vi måste öka informationsinsatserna och tillgängligheten. Om man är på väg till Sverige ska man veta vilka rättigheter och skyldigheter man har, vilka parterna är och vem man kan vända sig till om man hamnar i beråd. Det är också tanken med hjälptelefonen. Om man vill kan man naturligtvis raljera om den. Det säger jag inte att Luciano Astudillo gör, men jag har hört andra som har gjort det. Tanken är att man också ska kunna anmäla anonymt och på det sättet klämma åt den arbetsgivare som begår olagligheter men naturligtvis själv kunna klara sig. Så småningom handlar det också, som jag nämnt, om partssamverkan och om att fortsätta att göra svartarbete vitt i möjligaste mån.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 131 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag har en reflexion angående talet om vad Arbetsförmedlingen ska göra och inte göra. Vi har en arbetsförmedling som just nu inte hinner göra någonting. Resurserna och stödet dras ned. Men den debatten får vi ta en annan gång. Jag tror att Littorin och jag delar grundsynen att människor inte ska få exploateras på det här sättet i 2000-talets Sverige. Vi har sett det i reportage, och det återkommer. De här bilderna och människorna måste ligga i fokus för den borgerliga regeringen. Den stora skillnaden mellan den borgerliga regeringen och socialdemokratin består i det här fallet i hur långt vi är beredda att gå för att motverka och bekämpa detta. Vilka åtgärder är man beredd att vidta? Där finns en väldigt tydlig skillnad. Jag kom med ett lite kraftfullare förslag om huvudansvaret, att huvudentreprenören tar ansvar för andra leverantörer och vilka villkor de har. Det skulle kräva av de lite större huvudentreprenörerna att de när de upphandlar och anlitar andra entreprenörer kollade upp vad det är för folk som de andra anlitar. Det hade varit ett kraftfullt sätt att komma åt det. Detsamma gäller mitt förslag att se över utlänningslagen. Det är klart att vi kan diskutera principen, men Littorin avfärdar det här och nu och säger att han inte tror på det och så vidare, i stället för att se över detta och möjliggöra att papperslösa som befinner sig i fruktansvärda situationer vågar träda fram och inte bara ringer, utan kanske till och med kan bli representerade av fackföreningsrörelsen, så att de får ut den lön som de inte fått ut under ett halvår. Så fort det kommer ett kraftfullt förslag avfärdar Littorin det här och nu. Det är inte seriöst, oavsett hur långt det första svaret är. Jag kommer noga att följa det här, så att vi verkligen kan motverka det som vi ser på svensk arbetsmarknad nu.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 132 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag ska först tacka Luciano Astudillo för att han väckt denna interpellation, för det är onekligen lätt att bli - jag höll på att säga någonting som man inte får säga i kammaren - riktigt arg på dessa omständigheter. Den ilskan och frustrationen delar jag med Luciano Astudillo. Vilka åtgärder är de mest effektiva? Man kan naturligtvis diskutera och fundera på hur man ska åstadkomma saker och ting. Men jag är av den uppfattningen att de sanktionsmöjligheter vi har mot oseriösa arbetsgivare som utnyttjar arbetskraft på det här sättet är för svaga. Dem borde vi stärka. Vi borde helt enkelt se till att det som redan i dag är brottsligt straffar sig hårdare. Det tror jag är en åtgärd. Angående flera andra åtgärder pågår förhandlingar på EU-nivå om det som Luciano Astudillo var inne på här på slutet, hur man får ut lön och annat för den period då man har blivit utnyttjad. Det finns med i de förhandlingar som sker. Det är också intressant att se om man kan göra mer anonyma anmälningar och om det på något sätt går att stärka möjligheten att få ut information, i förväg, under tiden för utnyttjandet och efter att ett sådant här utnyttjande har inträffat. Jag vet naturligtvis inte exakt hur förhandlingsläget är i de EU-förhandlingar som nu pågår. Men jag kan försäkra Luciano Astudillo och kammaren om att vi kommer att ligga på i de förhandlingarna. Detta är inte acceptabelt. Vi vill inte se att den här utvecklingen fortsätter utan vill tvärtom försöka vända den.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.