Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

organisationer som motverkar rasism och nazism

Interpellation 2003/04:265 av Adelsohn Liljeroth, Lena (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-30
Anmäld
2004-02-03
Besvarad
2004-02-13
Sista svarsdatum
2004-02-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 januari

Interpellation 2003/04:265

 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till statsrådet Mona Sahlin om organisationer som motverkar rasism och nazism

I fjol satte regeringen av 2,4 miljoner kronor i stöd till verksamheter som stödjer personer som vill lämna olika rasistiska organisationer. Det var samma belopp som året innan, trots att problemen inte minskat. Tvärtom. Villkoret var dessutom att kommunerna ska finansiera verksamheten med lika stor del, en god tanke men i praktiken svår att genomföra. I några fall har det fungerat, men i allmänhet uppstår "kulturkrockar". Frivilligorganisationer och myndigheter har olika arbetsmetoder. Dessutom har kommunerna ont om pengar och då lågprioriteras förebyggande arbete.

I landet finns ett par organisationer som hjälper ungdomar att hoppa av rasistiska och nazistiska rörelser. Dit ringer förtvivlade föräldrar, oroliga lärare och socialsekreterare som inte vet vad de ska ta sig till med sina hånfulla, hatiska och aggressiva ungdomar.

Vi vet att Sverige är något av nav för produktion av så kallad vitmaktmusik och skriftlig rasistisk propaganda. Nationell Ungdom och NSF (Nationalsocialistisk Front) har i dag gott fäste på åtskilliga av landets skolor och i många välmående svenska områden. Inte sällan därför att unga grabbar blivit rånade och hotade av invandrargäng, men inte vågat anmäla brotten och ensamma fått bära sin frustration som i bland övergått i hat. Vuxenvärlden har slätat över och när sedan vreden kanaliserats till olika "politiska" rörelser, återigen slätat över och inte tagit ungdomarnas rasistiska symboler och idéer på allvar. Detta är ett allvarligt misstag.

Personer som i dag är verksamma inom avhopparjourerna konstaterar att målgruppen rasister och nazister blivit yngre, många är inte äldre än 14@15 år, och att de flesta har omfattande psykossociala problem. Den som blir nazist i Sverige mår inte bra, det säger sig självt. Men i gänget får man kompisar, skydd, gemenskap, blir någon. Det finns en väldig aggression bland dessa unga killar som får sitt utlopp i hatet. Det blir en kick att få hata. Ideologin kommer senare @ om inte det goda samhället hinner fånga upp dem före dess.

Samhället kan göra en god investering i framtiden genom att låta avhopparjourerna fånga upp dessa unga, ge dem verktyg att kunna leva ett drägligt liv och samtidigt göra samhällsnytta genom att i sin tur kontakta andra ungdomar som dragits in i rasistiska rörelser. Det är inte ovanligt att eleverna på olika skolor frågar avhoppare om de har dåligt samvete för sådant de gjort och då får svaret: Jo, det är därför jag står här nu, för att hindra flera att göra samma saker som jag."

Det är inte otänkbart att fler skulle våga hoppa av de rasistiska och nazistiska organisationerna om de bara visste att de blev omhändertagna. Men en stor del av verksamheten för ideella organisationer är svårigheten att planera för framtiden. Det gäller även avhopparjourerna för rasister och nazister. Mycket tid går åt att söka pengar och oroa sig för verksamhetens fortlevnad. Med ett starkare stöd som dessutom sträckte sig över en längre period, tre eller helst fem år, skulle dessa verksamheter få arbetsro och kunna koncentrera sina resurser till att göra det de ska, att förmå fler att våga säga nej till rasism och ja till demokrati och allas lika värde.

Jag vill därför fråga statsrådet Mona Sahlin om hon inför vårbudgeten kommer att verka för ökade anslag till de organisationer som aktivt motverkar rasism och nazism.

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:265, organisationer som motverkar rasism och nazism

Interpellationsdebatt 2003/04:265

Webb-tv: organisationer som motverkar rasism och nazism

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)
Anf. 11 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Lena Adelsohn Liljeroth har frågat mig om jag inför vårbudgeten kommer att verka för ökade anslag till de organisationer som aktivt motverkar rasism och nazism. Framväxten av rasistiska och nazistiska grupperingar är en allvarlig utmaning för hela det svenska samhället. Arbetet med att motverka och förebygga sådana företeelser sker genom en rad olika insatser och inom olika delar av samhället. En sådan insats är den verksamhet som bedrivits för att stödja personer att lämna rasistiska och andra liknande grupperingar. Under tiden 1998-2002 lämnade regeringen ekonomiskt stöd till sådan verksamhet. Från och med 2003 kan sådana bidrag lämnas av Integrationsverket i enlighet med en speciell förordning (2002:1058) om statligt stöd för verksamhet som bistår personer som vill lämna rasistiska och andra liknande grupperingar. Jag delar helt Lena Adelsohn Liljeroths bedömning av vikten av det arbete som "avhopparjourerna" kan utföra. Jag kan också förstå att osäkerheten om verksamhetens långsiktiga finansiering kan utgöra ett problem. Men problemet är inte bara förknippat med det statliga stödet. Enligt förordningen är ett villkor för statligt stöd att kommunal medfinansiering sker, och sådan har inte alltid stått att få. Enligt min mening är den kommunala medfinansieringen viktig för att verksamheten ska ha kommunal förankring. Det tycks vara så att denna typ av verksamhet också möter andra svårigheter än osäkerheten om den långsiktiga finansieringen. Det kan röra sig om till exempel verksamhetens konkreta inriktning, vilka konkreta mål man ska sätta upp och hur verksamheterna på olika håll i landet ska kunna samarbeta och dra nytta av varandras erfarenheter. Förordningen har varit i kraft i drygt ett år. Integrationsverket genomför för närvarande en uppföljning och utvärdering av verksamheten. En rapport kommer att läggas fram inom kort. Jag kommer att avvakta denna rapport innan jag tar ställning till om några ändringar kan behövas för att stödja de organisationer som bistår personer som vill lämna rasistiska eller liknande organisationer. Lena Adelsohn Liljeroths fråga avser "organisationer som aktivt motverkar rasism och nazism". Jag vill därför avslutningsvis tillägga att statligt stöd för sådant ändamål inte bara utgår till verksamhet för avhoppare. Integrationsverket disponerar 5,5 miljoner kronor under 2004 som bidrag till den ideella föreningen Centrum mot rasism.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 12 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Tack för svaret, integrationsministern. Jag har sett att man via Nationell Ungdoms hemsida kan köpa affischer med texten "Förr hängde man förrädare - nu sitter dom i riksdagen". Man kan väl förmoda - eftersom vi har Säpo här - att det är ministern och jag och många andra som är de här förrädarna. Jag ska försöka att bena upp frågan lite grann som jag har uppfattat svaret. Jag vill börja med Säpo. Det här är ju ingen liten fråga. Enligt Säpo har hatbrotten, det vill säga de brott som har koppling till Vit makt-rörelsen och till andra främlingsfientliga organisationer, ökat under 2003. Problemet är här knappast Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna, även om de har lyckats komma in i ett antal kommuner. Såvitt jag har förstått gäller det en rätt trött och initiativlös skara personer, som vi inte behöver sörja över. Men trots allt var det 100 000 personer som röstade på dem i 2002 års val, och jag skulle vilja säga att det är en varningssignal till oss alla. Det som växer nu, inte bara i Stockholm utan också på många andra håll i landet, är Nationell Ungdom, en underorganisation till Svenska Motståndsrörelsen, som i sin tur kommer ur Vitt Ariskt Motstånd och Riksfronten. De här organisationerna gör nu inbrytningar i medelklassområden. Detta är något förhållandevis nytt, och det är oroande på väldigt många sätt eftersom vi bland de här ungdomarna kan finna morgondagens makthavare, kanske dem som kommer att gå in i politiken, i fackliga organisationer eller i näringslivet. När jag en gång i tiden, för ungefär tio år sedan, kom i kontakt med skinnskallerörelsen såg det annorlunda ut. Det var ganska trasiga personer, beklagansvärda på väldigt många sätt. Ofta var det bara en slump att de hade hamnat där. Det ser inte ut så här i dag, och det gör att problemet är väldigt mycket större. Kanske hade skinnskallarna i en annan förort och i ett annat gäng faktiskt lika väl - även om inte alla tycker om att höra det - kunnat bli aggressiva antirasister. Man tror att ungefär 100 000 svenska ungdomar i någon form tar till sig den här Vit makt-propagandan. Det kan ske via hemsidor eller via musik. Det räcker att någon procent fastnar i det här. Ministern tar upp den ideella föreningen Centrum mot rasism. Även om man inte kan kalla den ideell - den är som jag uppfattat det trots allt ett beställningsverk från regeringen - har den fått 5,5 miljoner kronor för 2004. Det är mycket pengar jämfört med vad andra verksamma ute på fältet faktiskt får. De får väl ungefär hälften. Jag tycker att det är mycket pengar för en verksamhet som fortfarande egentligen mest finns på papper som vackra ord och visioner. Jag har sett föreningens verksamhets- och utvecklingsplan, och jag har också sett protokollet från det konstituerande möte som den höll i höstas. Det var i det protokollet gott om reservationer mot allt möjligt, om vad man skulle arbeta med och vad man inte skulle arbeta med. Det fanns bland annat flera som hade synpunkter om att man egentligen borde arbeta med svensk lagstiftning och praxis vad gäller flyktingpolitik. Jag har ingenting emot det. Jag sitter i riksdagen i den tvärpolitiska gruppen för en human asyl- och flyktingpolitik. Men är det detta de ska arbeta med? Det lär inte lösa problemet med den växande rasismen och nazismen bland de unga. Därför undrar jag, innan jag går vidare, om ministern tror att man bäst når dem som fastnat i dessa organisationer, eller riskerar att fastna i dem, genom en organisation som centrumet.
Mona Sahlin (S)
Anf. 13 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Om Lena Adelsohn Liljeroth och jag av Nationell Ungdom ses som förrädare får vi väl se det som en ära. Vi får fortsätta att se oss själva som två bland många andra i riksdagen som verkligen ser detta som en av de kanske viktigaste frågeställningarna vi har att jobba med. Det finns många varningssignaler, och Lena Adelsohn Liljeroth tog upp några av dem. Nationell Ungdoms arbetssätt, och det som av en del beskrivs som inbrytningar i just medelklassområden, är absolut en sådan varningssignal. Att hatbrotten ökar är absolut också en sådan. Säpos slutliga rapport kommer ju inom kort, och det verkar som om det finns en ökning av alla hatbrotten. Framför allt tycks de homofoba brotten ha ökat kraftigt. Man talar där om en fördubbling. Det arbetssätt som vi har i dag räcker inte, utan vi måste hela tiden hitta nya sätt. Det gäller offentliga organisationer och personer - myndigheter och politiker. Det handlar också om hur man ska stödja de frivilligorganisationer, folkrörelser, som arbetar mot rasismen och nazismen. Lena Adelsohn Liljeroth uttrycker kritik mot de 5,5 miljoner kronorna. Det är verkligen inte fråga om ett beställningsarbete, utan det har varit en lång och mycket viktig process inom de folkrörelser, organisationer, som jobbar mot rasismen. Det har varit viktigt av många skäl. Deras sätt att jobba är ett uttryck för att det inte bara är myndigheternas sak att bilda opinion, utan det måste finnas både resurser och ett tydligt stöd också för de organisationer som arbetar med detta. Jag ser verkligen inte de 5,5 miljoner kronorna som något som bara finns på papper medan andra sliter på fältet. De organisationer som finns inom Centrum mot rasism jobbar på fältet. Där finns invandrarorganisationerna och RFSL. Där finns många av dem som i sin vardag möter den rasismen och också arbetar mot den. Det är spännande att följa arbetet med hur centrumet kan bidra både till att samverkan mellan dessa grupperingar växer och även till att hitta andra sätt att jobba praktiskt. Jag vill lägga till att det finns ytterligare delar som vi skulle kunna ta in när vi talar om utvecklandet av strategier. En sådan är skolornas arbete, som jag själv mer och mer velat ägna mig åt. Det handlar om att se hur vi den vägen kan ge stöd så att det kommer in en aktiv opinionsbildning för demokratin och mot rasismen i skolorna. Det handlar också om hur skolorna ska få hjälp att möta de alltmer aktiva grupperingarna. Till exempel söker sig Nationell Ungdom strategiskt till vissa skolor och använder sig då av mycket aggressiva arbetsmetoder. Detta tror jag att man bör lägga till strategin. Vi har också avhopparverksamheten. Där ger staten i år 2,4 miljoner kronor i stöd, men vi har fortfarande problem med att inte alla kommuner vill eller ser sig ha möjlighet att vara med och stötta. Jag vill därför gärna återkomma till hur man kan bygga upp det här sättet att arbeta, och resonera som vi gör nu, för att få fram en mer samlad strategi. Vi måste också mycket noga studera hur framför allt Nationell Ungdom, men också andra grupperingar, arbetar för att kunna vara ännu mer effektiva i att möta deras strategi.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 14 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag tror egentligen inte att vi är oense, men jag skulle ändå vilja problematisera bilden lite grann. Jag tittade på Centrum mot rasisms hemsida. Där står om bakgrunden att "regeringen utsåg år 2002 en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta ett förslag till hur det framtida antirasistiska arbetet ska utformas och bedrivas" och så vidare. Jag menar att man kanske inte riktigt kan kalla detta för en ideell organisation, i alla fall inte som jag definierar en ideell organisation som mer växer ur djupet. Jag har också noterat att integrationsministern ska inviga centrumet i mars. Jag önskar dem all lycka; det är verkligen inte fråga om någonting annat. Men jag undrar ändå om inte 5,5 miljoner kronor kan användas på annat sätt. Frågan är nämligen hur de kommer att arbeta på fältet. Jag kan inte se att vi i första hand behöver fler organisationer som ägnar sig åt information. Om man går in på hemsidan och tittar på länkarna ser man att den ena organisationen efter den andra arbetar med just information om detta. Det finns en stor, bred och tydlig majoritet i Sverige som innebär att vi inte accepterar rasism och främlingsfientlighet. Därför tror jag att man talar till redan frälsta. Fackeltåg och megafoner omvänder inte en enda rasist, och det är dem vi måste nå. Man kan också fråga sig om inte centrumet och Forum för levande historia delvis kommer att trampa varandra på tårna. Risken finns för en hel del dubbelarbete. När jag besökt forumet, som ligger alldeles här i närheten, har jag sett att också de vill arbeta med många av dessa frågor. Det handlar om att arbeta gentemot skolor, om islamofobi och mycket annat. Jag är också nyfiken på den utvärdering från Integrationsverket som ministern nämner i sitt svar. Jag hoppas och tror att den ska visa att det finns många andra sätt att arbeta på än enbart genom informationsverksamhet. När det gäller att kliva av hatrörelser är det fråga om en lång process. Jag har mött ett stort antal personer som lämnat dessa rörelser. Jag har själv varit ute i skolor och lyssnat på deras föreläsningar. De kan tala utifrån egna erfarenheter, vilket biter oerhört hårt på ungdomarna. Man får inte två klasser med 16-17-åringar att sitta tysta i 90 minuter om man kommer från en organisation utan att så att säga ha detta in på skinnet, vilket de avhoppade personerna ofta lyckas med. Det gäller också andra organisationer som KRIS - Kriminellas Revansch i Samhället - och före detta missbrukare med flera. De här grabbarna, de flesta är nämligen grabbar, går inte från att vara rasist till att vara antirasist på en vecka eller en månad eller kanske ens ett år, utan det är fråga om en lång process. Det måste vi inse, även om vi inte riktigt vill göra. Hatet sitter djupt, men samtidigt är det på något sätt lösningen. Många av dem som söker sig till avhopparjourerna gör det just för att de inte längre orkar hata. De orkar inte hata 24 timmar om dygnet, och det behöver de få hjälp med. Det innebär dock inte att det första de gör är att slänga sig i famnen på invandraren Mohammed. Det kanske de gör så småningom, vilket jag hoppas, men de gör det inte genast. Därför tror jag inte att man kommer särskilt långt med bara fördömanden. Det finns en del kommuner som förstått det här och också arbetar med dessa organisationer. Men jag tycker att det är mycket begärt att organisationerna själva ska förhandla med kommunerna. Ingen annan gör det åt dem. De resurser de får är alltså inte särskilt stora. Organisationen Exit, som jag känner till, har fyra och en halv person, bland annat en kurator och en administratör. Folket på fältet ska både vara ute och föreläsa, möta ungdomarna, skapa aktivitetshelger och annat, och samtidigt förhandla med kommunerna. Det är alltså inte så enkelt.
Mona Sahlin (S)
Anf. 15 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Lena Adelsohn Liljeroth och jag har samma syn på detta, men det är ändå en viktig diskussion vi nu för eftersom organisationer kommer och går och strategier hela tiden måste förändras. Också jag ser fram emot den utvärdering som Integrationsverket kommer med - jag tror att den kommer nu under våren - och vi ska då titta på den gemensamt för att se hur vi går vidare. Jag vill betona, när det gäller Centrum mot rasism, att det inte var så att regeringen kom på att nu vill man ha ett centrum mot rasism, utan dess tillkomst berodde till stor del på arbetet kring FN:s antirasismkonferens som hölls i Sydafrika för tre år sedan. Alla de frivilligorganisationer som deltog där sade efteråt att de ville forma en gemensam front för att arbeta mot rasismen. Detta ville regeringen vara med och stödja, och jag tycker att det är oerhört viktigt. Det är inte heller så att organisationer inte kan komma och prata på skolorna och få eleverna att vara tysta i 90 minuter för att man inte har problemen in på skinnet. Jag tror att både Lena Adelsohn Liljeroth och jag vet att i många av de här organisationerna finns de här människorna som verkligen har både rasismen och homofobin in på bara skinnet med egna djupa erfarenheter av detta. De arbetar också på detta sätt, och det är väldigt viktigt. Jag tror inte risken är stor att Forum för levande historia och detta centrum trampar varandra på tårna. Forum för levande historia är en myndighet. Här pratar vi om en ideell förening bestående av de folkrörelser som nu vill hitta nya och gemensamma strategier för att arbeta. Det är två olika saker, och det visar bara att arbetet mot rasism inte får vara bara en myndighetsuppgift. Staten får inte bara stötta myndigheternas arbete utan måste vara med och bidra aktivt till de organisationer som finns där ute på fältet med problemen och rasismen in på skinnet. Jag vill ändå sluta med detta: Låt oss återkomma till just avhopparjourerna när Integrationsverkets rapport kommer. Jag är också beredd att fortsätta föra diskussioner med kommunerna om hur de också, kanske på ett mycket mer aktivt och obyråkratiskt sätt, måste jobba med att stötta verksamheten i de här grupperna. Men låt oss återkomma till den diskussionen lite senare i vår när vi har den utvärdering som jag med spänning ser fram emot.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 16 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Tack ministern! Ja, vi får säkert anledning att återkomma. Jag tror precis som ministern att det är jätteviktigt att man arbetar ute på skolorna, därför att i dag är det så mycket okunskap. De här unga killarna - i viss mån också tjejerna - i exempelvis Nationell Ungdom är oerhört pålästa. De slår lätt lärarna på fingrarna, därför att de har djupkunskaper. Många lärare vågar inte ens ta upp det här av rädsla för att om man börjar prata om rasism så skapar man rasism. Det är ju precis tvärtom! Jag vet via exempelvis Exit att när man har haft till exempel olika aktivitetshelger så kommer ungdomar, även de här som är lite nyfikna och man kanske inte ens riktigt hade vågat hoppas skulle komma, men de gör det, och ringarna på vattnet sprider sig. Och det är så: Man måste arbeta med fötterna i myllan. Det är mycket möjligt att ministern då och då går in på de här rasistiska hemsidorna. Jag har annars lite färskt material här. Sedan har en pjäs som heter Var man och som behandlar de här frågorna haft premiär på Lejonkulan på Dramaten. Jag har tyvärr inte sett den än, men om det blir någon ledig kväll - det blir inte så många för oss politiker - kan vi gå dit tillsammans!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.