Ökad matproduktion och lantbrukarnas villkor
Interpellation 2020/21:449 av Alexandra Anstrell (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-02-10
- Överlämnad
- 2021-02-10
- Anmäld
- 2021-02-11
- Svarsdatum
- 2021-03-02
- Besvarad
- 2021-03-02
- Sista svarsdatum
- 2021-03-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Miljö- och jordbruksutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp har nyligen lag fram rapporten Lantbrukets sårbarhet – en uppföljning.
I rapporten kommer man fram till att riskerna för sårbarhet är många. Främst bristen på drivmedel, men även att många lantbrukare är beroende av EU-stöd och andra stöd, att det är svårt att hitta personal med rätt kompetens och att det finns få stora livsmedelsanläggningar.
Många djurhållare har lagt ned sin verksamhet då situationen blivit ohållbar på grund av vargangrepp. På många platser runt om i Sverige där vargen tagit tamboskap, avelsdjur och husdjur har detta medfört att djurägarna många gånger inte orkar eller kan driva sin verksamhet vidare.
Att gårdar tvingas lägga ned sin verksamhet är inte bara orättvist mot ägarna och problematiskt för företagandet på landsbygden i stort, utan också ett steg bakåt för svensk livsmedelsförsörjning och tillgången till lokala råvaror.
I början av 1990-talet producerade Sveriges bönder 75 procent av landets livsmedel. I dag är vi betydligt fler svenskar, men producerar inte mer mat. Självförsörjningsgraden har sjunkit till 50 procent. Med en högre självförsörjning blir landet mer robust, till exempel för att kunna hantera olika typer av kriser eller handelshinder.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
- Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige ska klara målet i livsmedelsstrategin om att öka matproduktionen så att vi också blir mer robusta för kris och krig?
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att lantbrukare inte ska lägga ned sin verksamhet på grund av angrepp från varg?
- Har statsrådet några planer på att komma med förslag som skulle främja nyetablering av stora livsmedelsanläggningar i syfte att minska sårbarheten för lantbruket?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:449
Webb-tv: Ökad matproduktion och lantbrukarnas villkor
Dokument från debatten
- Tisdag den 2 mars 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:86
- Protokoll 2020/21:86 Tisdagen den 2 marsProtokoll 2020/21:86 Svar på interpellation 2020/21:449 om ökad matproduktion och lantbrukarnas villkor
Protokoll från debatten
Anf. 141 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag tänker vidta för att Sverige ska klara målet i livsmedelsstrategin om att öka matproduktionen så att vi också blir mer robusta för kris och krig, vad jag avser att göra för att lantbrukare inte ska lägga ned sin verksamhet på grund av angrepp från varg samt om jag har några planer på att komma med förslag som skulle främja nyetablering av stora livsmedelsanläggningar i syfte att minska sårbarheten för lantbruket.
För regeringen är målet i livsmedelsstrategin om en ökad livsmedelsproduktion en prioriterad fråga. En stark livsmedelsproduktion som har en hög svensk marknadsandel bygger på konkurrenskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag. Den är också en grundförutsättning för vår försörjningsförmåga och livsmedelsberedskap.
Jordbruksföretag har en viktig roll för att förverkliga livsmedelsstrategins mål om en ökad produktion och samtidigt bidra till de svenska miljömålen och en levande landsbygd. Avgörande för att fler ska vilja satsa på jordbruk är att det upplevs som attraktivt och lönsamt.
Handlingsplanerna för livsmedelsstrategin innehåller satsningar på ett stort antal åtgärder som vidtas på både nationell och regional nivå för att säkerställa generellt goda företagsvillkor för livsmedelskedjan. I handlingsplanen del 2 för livsmedelsstrategin finns långsiktiga åtgärder som finansieras med 122 miljoner kronor årligen till och med 2025. Dessutom gjordes en extra satsning på totalt 114 miljoner kronor under 2020. Handlingsplanen innehåller satsningar på bland annat kompetensförsörjning och forskning. Genom budgetpropositionen för 2021 tillfördes ytterligare 74 miljoner kronor för 2021 för att förstärka arbetet med livsmedelsstrategin, och för åren 2022 och 2023 beräknas motsvarande belopp. De föreslagna åtgärderna utgör tillsammans en handlingsplan del 3.
Inom ramen för livsmedelsstrategin är en ökad livsmedelsexport ett verktyg för att öka livsmedelsproduktionen. Genom att skapa en större marknad för svenska livsmedelsföretag skapar vi också möjligheter för svensk primärproduktion att långsiktigt växa samt möjligheter för förädlade produkter med mervärden att nå exportmarknaden.
Även i arbetet med den framtida gemensamma jordbrukspolitiken är företagens villkor och regelförenkling en viktig utgångspunkt. Regeringen har gett Statens jordbruksverk i uppdrag att lämna förslag på framtida åtgärder. I uppdraget ingår att föreslå åtgärder för nyetablering och för att underlätta generationsväxling. Det kan bland annat handla om startstöd, inkomststöd och investeringsstöd riktat till unga.
Det ska vara möjligt för människor att bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Det är viktigt att skapa förutsättningar för samexistens mellan rovdjur och människor. Staten ger därför bidrag till förebyggande åtgärder, till exempel rovdjursavvisande stängsel, eller ersättning för skador orsakade av rovdjur.
Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera åtgärder inom detta område. I slutet av förra året förlängdes giltighetstiden för den förordning som gör det möjligt för jordbruksföretag att få stöd för exempelvis underhåll av rovdjursavvisande stängsel, flytt av betesdjur och vård av skadade djur. Regeringen har även beslutat att ta bort nuvarande beloppsgräns så att stöd kan ges med 100 procent av den faktiska kostnad som rovdjuren orsakar. Denna ändring träder i kraft den 1 mars 2021.
Härutöver har anslaget för främjande av rennäring med mera förstärkts med 15 miljoner kronor från 2021 och därefter 12 miljoner kronor årligen permanent. Anslaget uppgår från och med i år till 129 miljoner kronor.
För närvarande ser regeringen över regelverket för hur miniminivåer för de stora rovdjuren ska fastställas i syfte att öka flexibiliteten mellan länen och på så sätt underlätta processen med att vargpopulationen glesas ut, bland annat genom att den kan spridas över större områden i landet.
Avslutningsvis vill jag säga att Alexandra Anstrell och jag delar ambitionerna för svenskt jordbruk. Jag ser också att vi har en god potential att öka den svenska matproduktionen, då det finns en bred politisk majoritet.
Anf. 142 Alexandra Anstrell (M)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Det var ganska många debatter i kväll som det hade varit intressant att vara med i, men man hinner inte med allt.
Svenska lantbrukare producerar mat av hög kvalitet och dessutom på ett hållbart sätt. Vi moderater värnar det svenska lantbruket och tycker att lantbrukarna ska kunna fokusera på kärnverksamheter i stället för på onödiga pålagor och regelkrångel.
Vi tycker också att djurrättsaktivismen har gått alltför långt, och det tror jag att vi är överens om. Detta behöver verkligen stävjas. Ingen lantbrukare ska behöva utstå hot och trakasserier för att de håller på med djurhållning. Lantbrukarna är de som ger oss mat på bordet och borde hyllas som hjältar i stället.
Miljö- och jordbruksutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp har nyligen lagt fram en rapport som heter Lantbrukets sårbarhet - en uppföljning. I rapporten kommer man fram till att riskerna för sårbarhet är många. Den främsta risken är bristen på drivmedel, men det finns även risker i att många lantbrukare är beroende av EU-stöd och andra stöd, att det är svårt att hitta personal med rätt kompetens och att det finns få stora livsmedelsanläggningar.
Många djurhållare har lagt ned sin verksamhet då situationen blivit ohållbar av olika anledningar, bland annat vargangrepp. På många platser runt om i Sverige där vargen tagit tamboskap, avelsdjur eller husdjur har detta medfört att djurägarna många gånger inte orkar. De kan helt enkelt inte driva sin verksamhet vidare.
Att gårdar tvingas lägga ned sin verksamhet är inte bara orättvist mot ägarna och problematiskt för företagandet på landsbygden i stort, utan det är också ett steg bakåt för svensk livsmedelsförsörjning och tillgången till lokala råvaror.
I början av 1990-talet producerade vi väldigt många fler procent av landets livsmedel än vad vi gör i dag. Ändå är vi många fler svenskar i dag, men vi producerar alltså inte mer mat. Självförsörjningsgraden har sjunkit, och med det blir vi också mindre robusta. Med en högre självförsörjning blir vi mer robusta, till exempel när det gäller att kunna hantera olika typer av kriser, handelshinder eller för den delen pandemier.
I Sverige saknar vi i dag tydliga strategiska inriktningar och ambitionsnivåer för en effektiv beredskapsplanering som skulle kunna skapa en sammanhållen totalförsvarsplanering. I går kom en utredning om ledning och styrning av det civila förvaret, men vad gäller just beredskapsplaneringen verkar vi ligga ljusår efter många andra kollegor runt om i Europa.
Det vi dock vet är att företagare är skyldiga att hjälpa till, men man vet inte riktigt hur. Flera utredningar visar på att man behöver tillsätta ett näringslivsråd för totalförsvaret, men trots utredning på utredning får vi inte se något sådant på plats.
Att vår livsmedelstillgång är sårbar är tydligt då vi har en låg självförsörjningsgrad och vi inte heller har tillräckliga beredskapslager eller planer för det.
Fru talman! Vi har inte ens en drivmedelsförsörjning, vilket är centralt för att våra lantbrukare ska kunna fortsätta sin drift vid en eventuellt höjd beredskap.
Jag har frågat landsbygdsministern vilka konkreta åtgärder som statsrådet avser att vidta för att Sverige ska klara målet i livsmedelsstrategin om att öka matproduktionen så att vi också blir mer robusta i kris och krig.
Jag får mest svar om hur mycket pengar som satsas och så vidare, men jag får egentligen inga svar om hur man följer upp att det man satsar leder till önskat resultat. Jag håller med statsrådet om att det är avgörande för att fler ska vilja satsa på jordbruk att det upplevs som attraktivt och lönsamt, men hur avser statsrådet att hjälpa jordbrukarna så att det blir mer lönsamt?
Anf. 143 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack så mycket, Alexandra Anstrell, för en viktig fråga!
Den förra regeringen fattade beslut om livsmedelsstrategin. Det gjordes i den här kammaren i full enighet - samtliga av Sveriges politiska partier stod bakom det arbetet. Jag tror att det var väldigt viktigt. Det var första gången någonsin som Sverige fick en strategi för hur vi skulle jobba med utvecklingen av den här sektorn, och det är någonting som skiljer oss från länder som ligger längre fram och som vi sneglar avundsjukt på, till exempel Danmark eller Tyskland.
Mycket av det som är ett problem är kopplat till lönsamhetsfrågorna, som jag för övrigt tror är den absolut enskilt viktigaste orsaken till varför någon företagare lägger ned sin verksamhet inom den här sektorn. Men en annan del av problemen är att man inte har gjort vad man skulle ha behövt göra för fem, tio eller femton år sedan. Vi har satsat för lite på forskning och innovation. Vi har satsat för lite på samverkan. Vi har satsat för lite på att ta vara på den potential som finns i att skapa premiumprodukter för en världsmarknad. Aktörerna har varit för små för att själva i någon större utsträckning kunna ta sig ut på en exportmarknad och så vidare.
Alla de här sakerna identifierades kopplat till att man arbetade med livsmedelsstrategin. I tre olika handlingsplaner har vi omhändertagit den här typen av erfarenheter och de strategiskt viktiga satsningar som branschen tillsammans med myndigheter och andra identifierat för att öka lönsamheten på sikt. I det finns också en diskussion om att det ska märkas på gårdsnivå här och nu, och det behöver man givetvis förhålla sig till.
Det är tråkigt om Alexandra Anstrell tycker att det är trist att höra hur mycket pengar regeringen satsar på det här, men jag tror att det ändå är lite viktigt att man vågar prioritera den här branschen så tydligt och göra så stora satsningar som vi nu faktiskt gör om man ska vända en utveckling som har varit negativ över väldigt lång tid.
Jag kan konstatera att här finns fyra stora prioriterade områden. Det handlar om kompetensförsörjning, forskning och innovation, export och - nu glömde jag den fjärde - digitalisering, tror jag. De här områdena tror jag är avgörande på lång sikt.
Jag kan också konstatera att i den senaste forskningspropositionen, som inte är en produkt som jag äger utan som givetvis ligger på hela forskningen, ökade andelen forskning på de gröna näringarna och landsbygds- och regionalutveckling kraftigt. Mer än 500 miljoner satsas under den här fyraårsperioden på detta. Det är väldigt efterlängtat av näringen att det säkerställs att man kan forska och titta på att utveckla affärsmodeller, produktionsmetoder, nya produkter, nya varor och nya tjänster. Det är grundläggande viktigt och sådant som Sverige är duktigt på. Det behöver vi ta vara på.
Vi behöver också ta vara på erfarenheter från exempelvis pandemin och krisen. Vi är fortfarande mitt i en kris. Jag kan dela Alexandra Anstrells oro över att man ska kunna hantera fullkomliga nedstängningar. Pandemin har varit väldigt utmanande. Vi har hanterat livsmedelsförsörjningen på ett gott sätt eftersom Sverige inte är det enda land som inte är självförsörjande på livsmedel - jag skulle säga att inget land i EU är det - och därför fanns det ett gemensamt intresse av att hitta vägar för att hålla det öppet.
Men vi behöver dra lärdom av det här och säkerställa att vi hanterar andra kriser minst lika väl eller bättre.
Anf. 144 Alexandra Anstrell (M)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Ministern säger att det ska vara möjligt för människor att bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Jag håller verkligen med ministern om att det är viktigt. Men då måste man ju kunna få leva och verka utan att ständigt behöva vara rädd för rovdjursangrepp, hot och trakasserier från djurrättsterrorister eller annat.
Ministern talar om att regeringen har vidtagit flera åtgärder såsom underhåll av rovdjursavvisande stängsel, flytt av betesdjur och vård av skadade djur, och det är ju bra. Men jag representerar Stockholms län här i riksdagen, och Stockholms län har väldigt mycket skärgård. Haninge består exempelvis till cirka 75 procent av vatten, och vargar är duktiga simmare. De som driver sin djurhållning vid vatten kan ju inte behöva stängsla in hela sin mark mot vattnet, eller hur menar ministern? Rent teoretiskt skulle det kunna betyda att vi behöver stängsla in stora delar av Stockholms skärgård. Så kan vi inte ha det ur vare sig ett äganderätts, ett strandskydds- eller ett allemansrättsperspektiv. Då krävs det lite andra metoder.
Det ska vara möjligt för människor att bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Ja, jag håller fortfarande med ministern. Men många lantbrukare är tusenkonstnärer, och en hel del av dem har både jordbruk och skogsbruk för att klara sig och för att det kanske är så gården ser ut.
Om Skogsutredningens förslag som debatterades här innan skulle gå igenom som det ser ut i dag, hur ska man då tolka att det ska vara möjligt att bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden? Hur ska det då vara möjligt att göra generationsväxlingar när exempelvis Skogsutredningen föreslår att man ska bakbinda skogsägare 100 mil efter fjällgränsen?
Fru talman! Jag har varit i kontakt med ett antal skogsägare uppe i Jämtland. En stor del av de utpekade fjällnära skogarna verkar på sina håll inte innehålla de värden som utredningen påstår att de gör. I utredningen sägs det att avsättningar inte behöver göras för biologisk och genetisk mångfald utan för deras värde som sammanhängande ekosystem. Problemet är bara att en hel del av det som utpekats inte hänger samman. Det fragmentiseras av till exempel skogsbilsvägnät.
För mig blir det väldigt svårt att förstå hur det skulle kunna främja generationsväxlingar eller att man ska kunna bo och verka i sina gröna näringar på landsbygden. Hur avser ministern och regeringen att stärka den för att få ökad lönsamhet? Hur ska lantbrukare kunna överleva och bidra till en ökad självförsörjningsgrad om de motarbetas från så många håll?
Ministern har tidigare i kväll sagt att vi ska ta beslut baserat på fakta och god kunskap. Upplever ministern att ministern har fått det med den skogsutredning som har lämnat sin rapport?
Hur ska det ses som attraktivt och lönsamt när vi har ett stort antal lantbrukare och djurhållare som utsätts för hot och trakasserier? Det är för mig obegripligt. Hot, trakasserier, stöld, olaga intrång, gravskändning, mordbrand och skadegörelse riktas inte bara mot enskilda näringsidkare utan ofta mot deras familjer och närstående. Det är ganska vanligt förekommande. Senast i morse hörde jag på radion att polisen i syd trappar upp för att kunna nå det här än mer. Men det är ganska svårt för rättsväsendet att hantera, eftersom det ofta är maskerade personer. Familjers, näringslivs och livsmedelsförsörjningens existens hotas av att våra demokratiska principer sätts ur spel.
Fru talman! Jag tror att ministern håller med mig om att brottsligheten mot djurhållare, politiker och jägare aldrig får normaliseras eller accepteras av ett samhälle. Men här behövs fler insatser. När kommer de?
Anf. 145 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Jag börjar bakifrån. Jag håller helt och hållet med om att det är oacceptabelt att det förekommer brott och hot. Det finns ofta en politisk eller ideologisk agenda, på ett helt oacceptabelt sätt. Det kan aldrig accepteras av samhället. Därför har vi också vidtagit ett antal olika åtgärder. Vi har exempelvis sett till att det inte behövs tillstånd för att ha kameraövervakning på gård och sett över straffskalor och brottsrubriceringar. Det pågår just nu ett arbete på Regeringskansliet med att göra ännu mer av det. Man planerar också för att det under det här året ska komma någonting till riksdagen om en ytterligare upptrappning av det här. Jag tror att vi är överens om att det är helt oacceptabelt.
Det är också viktigt att man jobbar med att givetvis undanröja sådant som är utmaningar och hinder för att bedriva verksamhet men också med sådant som bygger starka förutsättningar. Livsmedelsstrategins grundfundament handlar om att långsiktigt stärka livsmedelsproduktionen i Sverige. Den är viktig, och jag har redogjort för en del saker i den.
Jag tror fortfarande att lönsamhet är det viktigaste för vi ska få ökad självförsörjningsgrad, för att det ska produceras mer i Sverige och för att se till att det blir en växande bransch som kan ta till vara sin fulla potential. Det finns andra frågor kopplat till det som också är viktiga och som inte har nämnts tidigare i debatten. Jag nämnde kort FOI-satsningen på mer än 500 miljoner tidigare.
Men vi har också ett sådant förslag som UTP. Det har nu kommit en utredning till riksdagen som handlar om otillbörliga handelsmetoder. Regeringen väljer nu att gå fram med ett förslag på området för att stärka de små aktörerna, primärproducenterna och livsmedelsförädlingssektorns möjligheter att få bättre betalt för det man producerar. Det skapas helt enkelt mer jämnstarka förhållanden i systemet mellan säljare och köpare. Det är grundläggande för att skapa lönsamhet i den kedjan, inte minst i primärproduktionen. Om man ska producera premiumprodukter måste man kunna få betalt för dem.
Sammantaget sker det nu mycket på området. Vi ser också glädjande trendbrott i utvecklingen. Jag ska inte hävda att det bara är livsmedelsstrategins förtjänst, men jag tror faktiskt att den bidrar. Det samlade värdet ökade med ungefär 1 procent mellan 2019 och 2020 och närmar sig 64 miljarder, om jag kommer ihåg rätt. Att dra siffror ur huvudet nu är väl lite livsfarligt strax före klockan 23 och efter många timmars debatt, men om ingen skjuter mig om jag kanske har lite fel är det ändå ett betydande trendbrott. Vi ser också att mjölkinvägningen ökar för första gången på fem år.
Svenska konsumenter väljer alltmer bort att äta kött. Den totala konsumtionen går alltså ned. Men för svenskt kött går den upp. Det som händer är alltså att importen på den sidan minskar. Slagsidan mellan importen och exporten är alltså till kraftig fördel för svenskt kött eftersom medvetna svenska konsumenter väljer att köpa kvalitativa produkter. Vi behöver jobba med alla olika verktyg som bidrar till den typen av processer.
Anf. 146 Alexandra Anstrell (M)
Fru talman! Tack, ministern!
I rapporten som jag tidigare hänvisade till kommer man fram till att riskerna för sårbarhet för våra lantbrukare är ganska många. Det handlar främst om bristen på drivmedel, att det är svårt att hitta personal och att det finns få stora livsmedelsanläggningar. Vi har alltså inte en trygg drivmedelsberedskap i Sverige. Det är ett ganska stort problem. Och inga större lösningar är på gång.
Att det är svårt att hitta personal till lantbruk är också en stor fråga. Hur ska yrket kunna göras attraktivt när man beläggs med näringsförbud för en viss del av sin verksamhet, när man blir utsatt för hot och hat och när man får sina djur rivna av varg och andra rovdjur? Hur ska regeringen göra det attraktivt att vara lantbrukare? De arbetar dagligen för att öka vår självförsörjningsgrad, för att vi ska ha bra mat här i dag men också för en ökad robusthet i händelse av kris och krig. Hur avser regeringen att agera för att lantbrukarnas lönsamhet ska kunna öka nere på sista raden, så att man också ska kunna starta fler stora livsmedelsanläggningar?
Lantbrukarna kliver varje dag upp tidigt på morgonen och driver sina gårdar med stolthet. De är inte bara ute efter lönsamhet utan har också en stolthet och en stor kärlek till jordbruket, till jorden och till sina djur.
Anf. 147 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Min bild är att det finns en stor samstämmighet inom svensk politik om att det är en prioriterad fråga. Jag tolkar också samstämmigheten om att ta fram en livsmedelsstrategi som att vi alla i det läget idkade självkritik i någon mening för att vi inte tidigare hade haft långsiktiga strategier på plats. Vi konstaterade att det behövdes.
Nu är det på plats. Men allt är givetvis inte bra i och med det. Det krävs långsiktiga, kontinuerliga och fortsatta investeringar i sådant som bygger de verksamheterna starkare. Det handlar om forskning och innovation, exportsatsningar, exportgodkännande, kompetensförsörjning, koppling mellan naturbruksgymnasium, yrkesvux och SLU och så vidare, för att adressera den typen av problem. Allt det pågår. Men det tar tid och kräver långsiktighet och uthållighet.
Med det sagt ser vi positiva tendenser. På nästan alla områden ser vi en positiv utveckling. Man producerar mer, man har något bättre lönsamhet och framför allt ökar exporten mycket. Det är glädjande och väldigt viktigt, inte minst när vi pratar om att skapa förutsättningar för stora anläggningar.
Sverige är många gånger, om man pratar om högkvalitativa premiumprodukter, en ganska liten marknad. Vi har all anledning att vara stolta över svensk produktion och vill att den ska kunna nå större marknader till bra pris, så att vi därmed kan fortsätta investera i det inhemska.
Kris och krig har jag missat i varje inlägg. Det är viktigt. Jag tycker att vi ska lära oss av pandemin och identifiera de sårbarheter som finns i systemet: den stora andelen och beroendet av säsongsanställda är en sak. En annan är att säkerställa att vi exempelvis har insatsvaror som innebär att vi i händelse av krig eller total nedstängning kan öka produktionen eller om vi inte kan producera. Det kommer vi att återkomma med i det fortsatta arbetet med civilt försvar.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.