Obehöriga i spårområdet

Interpellation 2025/26:474 av Eva Lindh (S)

till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)

Tågförseningar är ett växande problem i Sverige, med stora konsekvenser för såväl resenärer som näringsliv. Enligt Trafikverket orsakas en betydande del av förseningarna av obehöriga personer i spårområdet. Dessa händelser uppgår till cirka 7 600 förseningstimmar och har ökat kraftigt de senaste åren.

Enligt gällande järnvägssäkerhetslagstiftning är det förbjudet att vistas i spårområdet utan tillstånd. När obehöriga personer observeras måste tågtrafiken stoppas av säkerhetsskäl. I praktiken innebär detta ofta att polisen måste tillkallas för att avlägsna personer eller bekräfta att spåret är fritt. Endast polisen har i dag rättslig befogenhet att ingripa, vilket leder till att trafiken ofta står stilla i väntan på polisinsats.

Trafikverket har själva pekat på att denna ordning bidrar till de ökande förseningstiderna, då polisen inte alltid har möjlighet att snabbt vara på plats.

I flera jämförbara länder, såsom Danmark och Norge, finns en annan ordning där särskilt utbildad järnvägspersonal har mandat att friförklara spåret när ingen fara längre föreligger. Polisen tillkallas endast vid kvarvarande personer eller misstanke om brott. Detta möjliggör en snabbare återupptagning av trafiken.

Därtill vittnar personal inom järnvägen om att det redan i dag finns kompetens att visuellt kontrollera spårområdet från förarhytten, exempelvis genom passage i reducerad hastighet. Denna kompetens skulle kunna nyttjas mer systematiskt.

Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:

1. Avser ministern och regeringen att se över regelverket för att möjliggöra att utbildad järnvägspersonal kan friförklara spår utan att invänta polis i samtliga fall?
2. Vilka åtgärder planerar ministern för att minska förseningar kopplade till obehöriga i spårområdet?
3. Hur ser ministern och regeringen på behovet av ett enhetligt nationellt regelverk för hantering av obehöriga i spårområdet, i stället för dagens varierande tillämpning mellan olika aktörer?
4. Avser ministern och regeringen att ta initiativ till att bättre tillvarata den operativa kompetens som finns hos lokförare och annan järnvägspersonal i dessa situationer?