Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

nytt hot mot sjöräddningen

Interpellation 2004/05:450 av Adelsohn Liljeroth, Lena (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-03-09
Inlämnad
2005-03-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-03-17
Sista svarsdatum
2005-03-23
Besvarad
2005-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 mars

Interpellation 2004/05:450

 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till försvarsminister Leni Björklund om nytt hot mot sjöräddningen

Svenska Sjöräddningssällskapet, SSRS, är en ideell förening som funnits i nästan 100 år, och vars viktigaste uppgift är att rädda liv runt Sveriges kuster och i de stora sjöarna.

Föreningen har i dag 57 räddningsstationer med tillgång till över 100 båtar och ca 1 200 frivilliga.

Sedan 1999 har SSRS gratis fått låna de stridsbåtar som Försvarsmakten inte haft användning för. Totalt har det handlat om tio båtar av typerna 90 H och 90 E.

Redan i fjol krävde Sjöfartsverket, som uppenbarligen agerar på uppdrag av Försvarsmakten, att få full kostnadstäckning från SSRS för lånet av de båtar som försvaret inte behövde! Totalt handlar det om en summa på nästan 3,8 miljoner kronor. Trots att till exempel stridsbåt 90 E tagits ur försvarsorganisationen @ och i många fall ligger på varv @ vill staten ändå ha betalt. Detta är inte rimligt.

I fjol beslöt Sjöfartsverket, efter påtryckningar, att inte ta ut hyra. Men nu, under 2005, återkommer kravet. Försvarshögkvarteret hävdar att de har ett avtal med SSRS om att få "full kostnadstäckning". Detta förnekas i sin tur bestämt av Sjöfartsverket. Ord står mot ord @ och klämda där emellan står Sjöräddningssällskapet.

Med anledning av detta vill jag fråga försvarsminister Leni Björklund:

1. Är det försvarsministerns uppfattning att det är rimligt att Sjöfartsverket ska ta betalt av ideella föreningen Svenska Sjöräddningssällskapet för båtar som Försvarsmakten uppenbarligen ändå inte har för avsikt att använda?

2. Avser försvarsministern att ta några initiativ med anledning av Svenska Sjöräddningssällskapets uppgift och insats?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:450, nytt hot mot sjöräddningen

Interpellationsdebatt 2004/05:450

Webb-tv: nytt hot mot sjöräddningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 52 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Lena Adelsohn Liljeroth har frågat försvarsminister Leni Björklund om hon anser att det är rimligt att Sjöfartsverket tar betalt av Sjöräddningssällskapet för att sällskapet använder båtar som tillhör Försvarsmakten. Hon har också frågat om försvarsministern avser att ta några initiativ med anledning av Sjöräddningssällskapets uppgift och insats. Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att det är jag som svarar på interpellationen. Sjöfartsverket har aldrig krävt någon ersättning från Sjöräddningssällskapet för de stridsbåtar som sällskapet använder i sin verksamhet. Sjöfartsverket har heller inga planer på att ta betalt av Sjöräddningssällskapet för stridsbåtar som sällskapet fortsättningsvis kommer att använda. Det är Sjöfartsverket som ansvarar för att det finns fullgod sjöräddningsförmåga på svenskt territorium och inom det område som tillhör svensk sjöräddningsregion. Den svenska sjöräddningen bygger på en bred och utvecklad samverkan mellan Sjöfartsverket och olika aktörer med resurser för sjöräddningsuppdrag. Den främsta aktören med de flest gjorda sjöräddningsinsatserna är Sjöräddningssällskapet. Sjöräddningssällskapet disponerar sedan år 1999 ett antal båtar av typen stridsbåt 90 för sjöräddningsändamål. Sedan år 2004 har Försvarsmakten och Sjöfartsverket ett avtal som innebär att Sjöfartsverket disponerar båtarna. Sjöfartsverket låter i sin tur Sjöräddningssällskapet nyttja båtarna utan kostnad. Det pågår för närvarande en diskussion mellan Sjöfartsverket och Försvarsmakten om villkoren i avtalet som rör de båtar som Svenska Sjöräddningssällskapet disponerar. Sjöräddningssällskapets verksamhet har bidragit till att rädda många liv på svenska vatten och det är, som jag tidigare nämnde, från Sjöfartsverkets sida inte aktuellt att överföra någon kostnad på Sjöräddningssällskapet eftersom det ligger i allmänhetens intresse att Sverige har en så effektiv sjöräddning som möjligt.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 53 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Tack för svaret. Det är positiva signaler, men det återstår trots allt en del frågor. Med all respekt hade det kanske ändå varit bättre om försvarsministern hade svarat på interpellationen. Den var också ursprungligen ställd till henne. Det är inom Försvarsmakten det har hakat upp sig. Jag ska återkomma till det. Som statsrådet kände till, och som framgick av svaret, är Svenska Sjöräddningssällskapet, SSRS, en ideell förening som funnits i nästan 100 år och vars viktigaste uppgift är att rädda liv runt Sveriges kuster och större sjöar. Arbetet bygger på donationer, frivilliga bidrag och medlemskap från båtfolk runtom i landet. Det här kom också fram i svaret. Föreningen har 57 räddningsstationer, tillgång till över 100 båtar och ca 1 200 frivilliga. Eftersom föreningen är ideell är det här en verksamhet som inte kostar staten någonting - tvärtom. Det har till och med gjorts försök att beräkna värdet av den insats som SSRS har gjort, och man kommer uppåt 1 miljard kronor. Det här var en bakgrund. Min interpellation gäller i dag de tio stridsbåtar, stridsbåt 90, tre större som brukar kallas 90 Helge, och sju mindre 90 Enkel, som Sjöräddningssällskapet mycket riktigt har fått låna gratis sedan 1999 i livräddningsverksamheten. Det är stridsbåtar som Försvarsmakten inte har haft någon användning för och med lätt ombyggnad har kunnat användas just för att bli effektiva livräddare inom sjöräddningsstationerna. Varför just stridsbåt 90 är bra är för att den är så oerhört snabb. Det är snabba insatser, och de är fort på plats. I själva verket har jag förstått att hälften av de ca 150 stridsbåtar, både den större och den mindre sorten, som försvaret har faktiskt ligger uppe på land. De används inte. När sjöräddningen har bett att få låna ytterligare fyra har det beviljats via Sjöfartsverket. Det finns ett löfte om det, men då återstår fortfarande betalningen. Det finns, som ministern vet, tre intressenter i frågan. Det är Försvarsmakten, det är Sjöfartsverket och det är Sjöräddningssällskapet. Här står ord mot ord, och röran är uppenbarligen total. Tydligen är det som ministern sade, nämligen att Sjöräddningssällskapet inte ska betala för båtarna hos Sjöfartsverket. Men Försvarsmakten kräver betalt. Man vill ha fullgod betalning, annars kan man inte låna ut materiel gratis, inte ens till en ideell organisation som SSRS. Man kräver betalt av Sjöfartsverket - som inte vill betala. Så här går det runt, runt. Försvaret vill ha full kostnadstäckning. Och de närmare 4 miljoner kronorna finns inte tillgängliga någonstans. Den ideella organisationen kan inte betala. Samtidigt heter det inom SSRS, Sjöräddningssällskapet, att militären i ett brev till Sjöfartsverket säger sig vara positiv till att låna ut båtarna gratis men att man inte får av politiska skäl. Vilka syftar man på då? Det är väl knappast den borgerliga oppositionen. Därför vill jag fråga ministern: Tycker hon att den ideella föreningen Svenska Sjöräddningssällskapet ska få använda stridsbåtarna som Försvarsmakten ändå inte har någon användning för? Vilka kontakter är ministern beredd att ta för att det ska ordnas upp?
Ulrica Messing (S)
Anf. 54 Ulrica Messing (S)
Herr talman! I dag är det inte Sjöräddningssällskapet direkt som svarar för den verksamhet där båtarna används. Det är via Sjöfartsverket man har den typen av samarbete. Jag uppskattar samarbetet, och jag är mån om att det ska fortsätta att utvecklas. Alla de båtar som Sjöräddningssällskapet behöver använda och som ska användas måste gå via Sjöfartsverket och inte via Försvarsmakten. Här har Försvarsmakten och Sjöfartsverket ett avtal som visserligen löpte ut vid årsskiftet men som man nu sitter och omförhandlar. Det finns ingen anledning att vara orolig för att man inte ska fortsätta med avtalet och överenskommelsen. Däremot ska man också i fortsättningen driva diskussionerna och kontakterna mellan Försvarsmakten och Sjöfartsverket. Det är sedan Sjöfartsverket som är den myndighet som har det yttersta ansvaret att svara för sjöräddningen och ha kontakter med ideella organisationer som till exempel Sjöräddningssällskapet. Sjöräddningssällskapet har utan tvivel spelat en stor roll under lång tid, och jag vill att det ska fortsätta att spela en stor roll. Via Sjöfartsverket är jag mån om att Sjöräddningssällskapet driver frågorna om behovet av båtar. Sjöfartsverket ska sedan driva den diskussionen vidare med Försvarsmakten så att alla vi kan känna att sjöräddningen har den täckning och lever upp till de höga krav som både regering och riksdag har ställt ut.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 55 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Vi är nog överens om detta. Det är riktigt att det fanns ett avtal, men det upphörde vid årsskiftet. Nu lever man uppenbarligen avtalslöst. Nu börjar snart hela båtsäsongen. Försvarshögkvarteret hävdar fortfarande att de ska ha full kostnadstäckning för de tio båtar som SSRS redan lånar och de ytterligare fyra man via Sjöfartsverket har fått löfte om att få låna. Men då är det frågan om betalningen. Här står sjöräddningen klämd emellan. Jag ska läsa ur försvarsutskottets motionsbetänkande om sjö- och kustövervakningsfrågor som antogs tidigare under våren: "Utlåningen sker i enlighet med 4, 6 och 16 §" - det är lite torrt - "i förordningen om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Sjöfartsverket får låna dessa båtar av Försvarsmakten eftersom en statlig myndighet utan kostnad kan låna materiel av en annan statlig myndighet under förutsättning att den myndighet som lånar ut materielen inte behöver den i sin egen verksamhet." Därmed låter man detta vara besvarat. Men nu är det fortfarande så att Försvarsmakten kräver betalt. Därmed har det hela hakat upp sig. I tidningen Skärgården från i mars, som handlar om just den frågan, och det var det som var grunden till den här interpellationen, säger en Jan Karlsson, överstelöjtnant och materielansvarig för stridsbåtarna på Högkvarteret: "Vi har ett gällande avtal med SSRS om full kostnadsteckning från den 1 januari 2004. Sjöfartsverket har, eller ska ta över det avtalet från samma datum. Därmed blir verket skyldiga Försvaret pengar." Men Ulf Hallström, som sitter på Sjöfartsverket, säger att de inte tänker betala de här pengarna. Här står nu de här parterna, och mittemellan står sjöräddningen. De tycker att det hela är absolut absurt, därför att de kommer ju inte vidare. Vad ska de göra? De har ett löfte från Sjöfartsverket, och sedan har de två olika besked från Försvarsmakten. Det ena säger: Vi är beredda att göra det här, men vi får inte göra det politiskt. Det andra, från överstelöjtnant Jan Karlsson, säger: Vi ska ha full betalning; vi ska ha de 4 miljonerna. Vad anser ministern nu att de ska göra på Sjöräddningssällskapet?
Ulrica Messing (S)
Anf. 56 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag tycker fortfarande att de ska vända sig till Sjöfartsverket och göra gemensam sak. Just nu pågår flera delar, precis som både Lena Adelsohn Liljeroth och jag pekade på. Avtalet har egentligen löpt ut, men man sitter nu och omförhandlar det. Det är en viktig del att det måste bli klart. Även om jag inte känner någon oro för att det som görs fortsätter att göras utan ett avtal, är det ingen tvekan om att det inte är acceptabelt att det inte finns ett avtal i botten. Avtalet måste komma på plats. Det andra är att också försvaret måste ta ställning till vilka båtar man behöver i framtiden. Nu pågår också en omorganisation av försvaret, och där har Försvarsmakten själv sagt att det är möjligt att man inte behöver lika många stridsbåtar i framtiden som man behövt hittills. Då kanske det också öppnar sig en möjlighet att göra andra saker med de stridsbåtar som Försvarsmakten inte behöver. Det tredje är att Försvarsmakten inte vill betala för verksamheter som de själva inte gör. Men i de förordningar som finns står det att Försvarsmakten kan låna ut materiel och underlätta för myndigheter, kommuner eller landsting när de utövar olika former av uppdrag. Men om den myndigheten i sin tur lånar ut materiel till en ideell organisation menar Försvarsmakten att det är en annan fråga. Jag menar att allt detta måste lösas. Den arbetsfördelning och de villkor vi har satt upp för den myndighet som svarar för sjöräddningen och de avtal och förordningar som de har att jobba med tycker jag i grunden är bra. Om det nu finns utestående frågor, där man känner en oro mellan myndigheterna, utgår jag från att både Försvarsmakten till sin ansvariga minister och Sjöfartsverket till mig hissar de frågorna och klarar ut dem en gång för alla. Det är ingen tvekan om att Sjöräddningssällskapet har gjort ett viktigt jobb och ska fortsätta att göra det. Jag vill inte att deras arbete på något sätt ska försinkas och förstöras av nya diskussioner myndigheter emellan. Vi har ett syfte med sjöräddningsfrågorna och ansvaret på Sjöfartsverket, och det hjälper bland andra Sjöräddningssällskapet oss att leva upp till. Om myndigheterna inte löser det här själva utan oklarheterna kvarstår, utgår jag från att ansvariga myndighetschefer berättar det för försvarsministern och för mig, så får vi lösa det själva.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 57 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag tar verkligen fasta på det ministern sade sist, att det här blir en fråga som kommer ett snäpp högre upp i hierarkin om de inte lyckas lösa det. Det verkar de uppenbarligen inte kunna göra. Diskussionerna fanns redan i fjol, och de har uppenbarligen funnits sedan årsskiftet. Har det inte hänt någonting under denna dag har de ännu inte löst det här. Här står ord mot ord - de har uppenbarligen kört fast. Jag kan bara instämma i att sjöräddningen gör ett gott arbete. Det vet jag eftersom jag har sommarhus på västkusten, där vi har en sådan här station som gör många utryckningar. Där står SSRS, med alla de frivilliga, för hela 70 % av de livräddande insatser som görs runt kusterna. Även om ministern inte känner någon oro vet jag att SSRS och alla deras medlemmar och frivilliga gör det. Kan det här bli ett besked om att denna fråga kommer att lösas och att SSRS kommer att ha de här tio båtarna plus de fyra man blivit utlovade till den sommarsäsong som snart startar, tror jag att det kommer att bli ett väldigt stort lugn hos de många stationer som finns runtom i landet. Jag hoppas kunna få det löftet i ministerns sista inlägg.
Ulrica Messing (S)
Anf. 58 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag tar på mig ansvaret att se till att jag får en ny uppdatering från Sjöfartsverket och att jag också ständigt får en rapport över hur samtalen med Försvarsmakten fortlöper. Skulle det visa sig att myndigheterna själva inte kommer fram till en lösning under de kommande veckorna utgår jag från att de också signalerar det både till försvarsministern och till mig, så att inga utestående frågor finns kvar när Sjöräddningssällskapets viktiga säsong börjar. Då måste alla frågetecken vara uträtade.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.