Nystartsjobbares rättigheter
Interpellation 2008/09:264 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-22
- Anmäld
- 2009-01-23
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-02-09
- Sista svarsdatum
- 2009-02-12
- Besvarad
- 2009-04-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 januari
Interpellation
2008/09:264 Nystartsjobbares rättigheter
av Luciano Astudillo (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
37 810 personer har hittills fått ett nystartsjobb under de två år insatsen har funnits och endast 6 000 av dessa har lyckats ta sig vidare till ett osubventionerat jobb.
Arbetsmarknadsministern försvarar i Ekot det dåliga resultatet med att det är personer med en väldigt, väldigt svag förankring på arbetsmarknaden som har nystartsjobb.
För dessa med väldigt svag förankring har regeringen nu i ett desperat försök att öka intresset från arbetsgivarnas sida gjort nystartsjobben ännu mer ”attraktiva” genom att ta bort kravet på att de som anställs ska ha anställningsförmåner likvärdiga de som finns i kollektivavtalen. Det innebär att nystartsjobbare från och med nu kan stå utan avtalade pensioner, sjukförsäkringar, arbetsskadeförsäkringar, livförsäkringar och trygghetsförsäkringar.
De sistnämnda – trygghetsförsäkringarna – är något som arbetsmarknadsministern talat mycket varmt om under varselhösten och önskat för hela arbetsmarknaden. Men för nystartsjobben, som staten betalar större delen av kostnaden för, tas nu kraven på dessa förmåner bort. Trygghet vid uppsägning är tydligen bra när parterna betalar kalaset, men när regeringen betalar för att långtidsarbetslösa ska få jobb kan man tumma på de förmåner man officiellt håller så högt.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern:
På vilka grunder har arbetsmarknadsministern beslutat att ändra anställningsförmånerna för nystartsjobb?
Avser arbetsmarknadsministern att gå vidare med liknande ändringar för andra former av subventionerade jobb?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:264
Webb-tv: Nystartsjobbares rättigheter
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:97 Fredagen den 3 aprilProtokoll 2008/09:97 7 § Svar på interpellation 2008/09:264 om nystartsjobbares rättigheter
Protokoll från debatten
Anf. 15 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig på vilka grunder jag har beslutat att ändra anställningsförmånerna för nystartsjobb. Han har också frågat om jag avser att gå vidare med liknande ändringar för andra former av subventionerade jobb.
Låt mig börja med att förtydliga för Luciano Astudillo vad nystartsjobb är för någonting. Nystartsjobb är ett ekonomiskt stöd till arbetsgivare som anställer personer som har varit utan arbete en längre tid. Ett nystartsjobb innebär att en arbetssökande blir anställd och en arbetsgivare får ett ekonomiskt stöd.
Regeringen vill hjälpa personer som har svårt att få en anställning, personer som under en längre tid till exempel varit arbetslösa eller sjukskrivna. Nystartsjobb syftar till att stimulera tillkomsten av nya jobb, och regelverket ska möjliggöra detta. Tyvärr har regelverket hindrat många småföretag från att anställa. Därför har vi nu vidtagit åtgärder.
Enligt de tidigare bestämmelserna om nystartsjobb lämnades endast stöd om arbetsgivaren kunde intyga att lön och andra anställningsförmåner utgick enligt kollektivavtal eller att de var likvärdiga med kollektivavtal i branschen. Många småföretagare som inte hade kollektivavtal avstod därför från att anställa. Enligt min mening var den tidigare regeln otydlig och kunde uppfattas som att regeringen reglerar anställningsförmåner, något som går emot grunderna i den svenska modellen. När vi nu har ändrat regelverket från och med den 1 februari 2009 utökar vi möjligheterna för fler arbetssökande att få ett nystartsjobb.
På samma sätt som med alla andra arbeten på den reguljära arbetsmarknaden förutsätter vi att arbetsmarknadens parter själva kommer överens om anställningsförmånerna. Regeringen reglerar inte sjukförsäkringar, arbetsskadeförsäkringar, livförsäkringar och trygghetsförsäkringar för alla anställda i Sverige. Eftersom nystartsjobb är vanliga anställningar och inte ett arbetsmarknadspolitiskt program som Arbetsförmedlingen anvisar sökande till, finns heller ingen anledning att arbetsförmedlare ska behöva bedöma om företag har förmåner som är likvärdiga med kollektivavtal i branschen.
För subventionerade arbeten som Arbetsförmedlingen anvisar till finns i dagsläget ingen anledning att göra några förändringar.
Då Luciano Astudillo, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Lars Lilja i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 16 Lars Lilja (S)
Fru talman! Till att börja med tror jag att både jag och Luciano Astudillo är hyfsat medvetna om vad ett nystartsjobb är. Det framgick ganska tydligt under valrörelsen 2006 som den åtgärd som skulle råda bot på det så kallade utanförskapet, ett utanförskap som då låg någonstans på mellan en och en och en halv miljon människor. Sett till resultatet av nystartsjobben de senaste två åren har måhända antalet i utanförskap minskat med 30 000-40 000 personer. Av dem är det endast 6 000 som har gått till ett osubventionerat jobb.
Vi socialdemokrater anklagades för att vilja tricksa med arbetslöshetssiffrorna. Och nu hävdar arbetsmarknadsministern att nystartsjobben inte är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det kan man väl måhända göra om man själv bestämmer definitionen. Men det är trots allt indirekt uteblivna skatteintäkter som gör att de här personerna kan få ett jobb. Det är väl närmast en semantisk fråga huruvida det är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller inte.
Motivet för att göra den här ändringen, att det ska finnas kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande löner, som den här debatten egentligen handlar om och inte om löner, var att småföretag inte hade kollektivavtal och därför inte vågade anställa. Men nu är det faktiskt så att småföretagen inte behöver ha kollektivavtal.
Det krav som fanns tidigare var att det skulle vara likvärdiga villkor och framför allt att det skulle finnas försäkringar. Men i Arbetsförmedlingens anvisningar om nystartsjobben finns det inget explicit krav på att försäkringar ska finnas. Det handlar om sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, livförsäkring och andra trygghetsförsäkringar som de personer som har ett nystartsjobb kan tvingas att vara utan. Det här känns lite märkligt. Arbetsmarknadsministern omhuldar ju kollektivavtalen i alla andra sammanhang, men när det kommer till praktisk handling är det inte riktigt lika säkert och tydligt.
Redan när det gamla regelverket fanns tittade Rut på det här och konstaterade efter kontakter med Fora och Collectum att ungefär var femte arbetsgivare som anställt nystartsjobbare redan då saknade försäkringar. Bara det tycker jag kan vara lite problematiskt. Att lösa problemet genom att säga att nej, ni behöver inte ha försäkringarna, tycker jag inte känns riktigt tryggt. Det vore bättre att skärpa kontrollen av dem.
Mina frågor till ministern i det här läget blir då: Är det för det första rimligt att lasta över på nystartsjobbaren att själv ta ansvar för att kontrollera att försäkringarna finns? Är det för det andra rimligt att de här personerna, som sannolikt är ganska desperata efter att ha varit arbetslösa ganska länge, mer eller mindre ska tvingas att ta ett jobb där det inte finns fullgoda försäkringar för vad som kan hända under anställningstiden?
Anf. 17 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! När det gäller minskningen av utanförskapet med 30 000-40 000 personer, som Lars Lilja nämnde, ska man komma ihåg att över hälften av dem har varit borta från arbetsmarknaden i mer än två år, och mer än var tionde har varit borta i mer än fem år. Det är grupper som normalt sett har haft en väldigt svag förankring på arbetsmarknaden och nog inte trott att de skulle ha möjlighet att komma tillbaka.
Vi ska också komma ihåg att nystartsjobben är en rättighet, inte en åtgärd. Och det finns någonstans uppemot 200 000 personer som skulle vara berättigade till anställning genom ett nystartsjobb. Men ingen tvingar någon att ta ett nystartsjobb, utan det är som sagt en rättighet. Och uppfyller arbetsgivarna kriterierna har de rätt att få den nedsättning av arbetsgivaravgifter som det handlar om. I det fallet är ett nystartsjobb som vilket annat jobb som helst på svensk arbetsmarknad. Det är bara det att om kriterierna uppfylls avstår staten från att ta in arbetsgivaravgiften.
Eftersom det är som vilket annat jobb som helst på svensk arbetsmarknad, bör regelverket också vara det som gäller för alla andra jobb på svensk arbetsmarknad, nämligen att det är parterna som tar ansvar för lönebildning och anställningsvillkor. Det är så det fungerar när det gäller alla andra jobb, och det är så det också bör fungera när det gäller nystartsjobben.
Anf. 18 Lars Lilja (S)
Fru talman! Det här är en definitionsfråga som vi måhända kan träta om lite grann. Är det verkligen att betrakta som ett vanligt jobb när man lastar in relativt mycket skattepengar i en åtgärd för att folk ska få jobb? Som jag sade tidigare tycker jag att det är en intressant diskussionsfråga.
Naturligtvis kan inte någon tvingas att ta ett jobb, det är sant, men man måste inse vilken situation de här personerna sannolikt befinner sig i. A-kassan håller på att ta slut. Man är alltså tvungen att på något sätt ordna sin försörjning.
Jag tycker att det är allvarligt att man då kan hamna i ett läge där man tar ett jobb där det inte finns fullgoda försäkringar. Jag tycker att det borde finnas rimliga krav på den här typen av åtgärder där staten med skattepengar går in och stöder en arbetsgivare eller en person för att han eller hon ska kunna få ett jobb. Man ska kunna vara säker på att man har samma försäkringar som finns på den övriga arbetsmarknaden. Sedan kan vi naturligtvis diskutera vem som ska se till att det fungerar, och uppenbarligen fungerar det inte överallt.
Jag kan berätta en liten historia för arbetsmarknadsministern om en bekant till mig som tyvärr är död nu. Han var anställd på ett företag som inte hade en kollektivavtalad försäkring. Däremot hade de en försäkring via ett privat försäkringsbolag som motsvarade de rättigheter och villkor som man har via den kollektivavtalade försäkringen. Det här företaget gick i konkurs. En konkursförvaltare tog över företaget, men man kunde inte driva det vidare utan var tvungen att lägga ned företaget. Under den här perioden missade man att betala in försäkringspremierna. Tack vare en uppmärksam handläggare lyckades man betala in premien i sista stund.
Under den här perioden blev min bekant allvarlig sjuk och avled tyvärr så småningom. Efteråt kunde vi konstatera att tack vare att man lyckades betala in försäkringspremien i sista minuten fick hans efterlevande ett, i mitt tycke, fullgott skydd. Hade man missat den här inbetalningen med någon dag hade den efterlevande fått ett skydd på 15 000-20 000 kronor.
Om det hade varit en kollektivavtalad försäkring hade den här personen, och framför allt hans efterlevande, suttit trygg. Där fungerar det så att om arbetsgivaren slarvar med att betala in avgifterna finns det en fond som skyddar den som annars skulle råka illa ut.
Det tycker jag är en väsentlig skillnad mellan dessa försäkringar. Kollektivavtalet är betydligt tryggare och i många stycken ett bättre val för den anställde. Det tycker jag är någonting som man ska ha med sig i den här diskussionen. Kollektivavtalet är bättre än den privata lösningen.
Samtidigt kan jag konstatera att arbetsmarknadsministern i många stycken hyllar trygghetsavtalen. Det är de som ska lösa omställningen på arbetsmarknaden. De är uppenbarligen inte heller viktiga för dem som har nystartsjobb, eftersom man inte har kravet att de här försäkringarna ska finnas.
Frågan är fortfarande om arbetsmarknadsministern på allvar tycker att det här är ett rimligt förhållande.
Anf. 19 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag kan bara återupprepa att nystartsjobben är vanliga jobb. Löner och lönebildning ser ut precis som för vilket annat jobb på arbetsmarknaden som helst. Man omfattas om lagen om anställningsskydd. Man kvalificerar sig för a-kassa och allt det där andra som vi andra gör som arbetar på svensk arbetsmarknad. Nystartsjobben är en rättighet, ingen skyldighet. Det är ingen anvisning. Det är en möjlighet, inte ett tvång. Löner, förmåner och annat förhandlas om och sköts av parterna enligt det som brukar vara god sed på arbetsmarknaden.
Jag vill förstås att alla ska ha ett gott försäkringsskydd. Det får man genom att till exempel ha ett kollektivavtal. Men inte ens Lars Lilja vill väl att vi ska ha en annan ordning än den ordning vi har på svensk arbetsmarknad i dag, nämligen att kollektivavtal är någonting man förhandlar om, och det är frivilligt. Alternativet är att vi har allmängiltigförklaring, som man har i en del andra länder, men där har vi också sett hur anslutningsgraden till facken har sjunkit väldigt kraftigt därför att det inte finns någon större mening att vara med.
Frivillighet är bra. Det är det den svenska modellen bygger på. Det finns goda skäl att ha det på det sättet och att bevara den svenska modellen. Eftersom nystartsjobben är att betrakta som vilka andra jobb som helst bör detta också gälla nystartsjobben.
Anf. 20 Lars Lilja (S)
Fru talman! Min grundläggande inställning i den här frågan är trots allt att när staten går in med betydande subventioner i någon form av anställningsförhållande borde det rimligtvis vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det kanske är där skiljelinjen går.
Samtidigt säger man nu att det handlar om lön. Det är lönen som fortfarande ska vara likvärdig med kollektivavtalen. Då blir en intressant fråga: Vad är lön? Enligt Arbetsdomstolen och EU-rätten borde faktiskt pensionsavtal och övriga avtalsförsäkringar anses som lön. Enligt den definition som Arbetsdomstolen och EU-rätten gör ska lön, vid tolkning av likabehandlingsprincipen, även innefatta pensionsförmåner, och pensioner är uppskjuten lön. Det är juridiskt klarlagt. I så fall blir det märkligt om Arbetsförmedlingen kan säga att det inte finns några krav på försäkringar när man anställer en nystartsjobbare. Enligt de här rättsliga definitionerna är de här avtalade försäkringarna att betrakta som lön. Min fråga är: Hur ställer sig arbetsmarknadsministern till det?
Arbetsmarknadsministern har många gånger hävdat att kollektivavtalen är bra och inte ett problem. De är snarare ett stöd för svensk arbetsmarknad. Då borde det inte vara så svårt att ha krav på att det ska finnas kollektivavtal när staten går in och stöder arbetsgivare och arbetstagare. Är det så att ministern anser att kollektivavtalen är ett problem kan jag inte tycka annat än att arbetsmarknadsministern ibland pratar med kluven tunga. I ena stunden är de bra, och andra stunden är de ett problem.
Anf. 21 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag är övertygad om att Lars Lilja och jag egentligen vill uppnå samma sak. Vi vill bevara den svenska modellen och vi vill ha frivillighet framför tvång när det gäller kollektivavtalen. Vi tycker att de är bra därför att de ger förutsägbarhet och ett skydd för den enskilde. Vi vill säkert också att fler av dem som har stått långt utanför länge ska ha en möjlighet att komma in. Då är det klart att man kan diskutera formerna för det.
Nystartsjobben har de senaste åren gett 30 000-40 000 personer som har varit borta länge från arbetsmarknaden möjlighet att komma in. Jag tycker att det är en bra åtgärd. Jag skulle naturligtvis vilja se att många fler kom in den vägen. Jag skulle också gärna se att många fler omfattades av kollektivavtal.
Men vi skiljer oss åt lite grann när det gäller hur vi ska betrakta nystartsjobben och hur vi ska se till att så många som möjligt får ta del av dem.
Min utgångspunkt är att nystartsjobben är en rättighet och ingen skyldighet. Det är ett jobb som vilket som helst på svensk arbetsmarknad. Det är bara så att staten avstår från arbetsgivaravgifter under en lika lång period som den som personen har varit borta. På det sättet bör också lönebildningen och allt som sker runt omkring den skötas av parterna och inte av oss politiker.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.