Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Nynäshamns infrastruktur

Interpellation 2004/05:443 av Pilsäter, Karin (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-03-07
Anmäld
2005-03-08
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-03-17
Sista svarsdatum
2005-03-21
Besvarad
2005-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 mars

Interpellation 2004/05:443

 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Ulrica Messing om Nynäshamns infrastruktur

Nynäshamn och Södertörn har fantastiska möjligheter. Det gäller att regeringen nu inte kväser dessa, utan låter den framtidstro som kan skapas ges praktiska förutsättningar genom avgörande infrastrukturinvesteringar och bättre generella villkor för företagande i regionen. Omstruktureringen och neddragningarna inom försvaret är nödvändiga. Det går aldrig att kedja fast företags verksamheter, vare sig i tid eller rum. Det är inte omlokaliseringar, subventioner eller särskilda stödåtgärder som är framtiden. Goda villkor för det nya att växa fram, de nya företag som kan ersätta dem som försvinner.

Nynäshamns kommun har på mycket kort tid drabbats av en rad stora nedläggningar, där flyttning och neddragning av verksamheterna vid Berga Örlogsskola och Musköbasen utgör ett betydande tapp av kvalificerade jobb. Ericssons besked om neddragning av verksamheten för ca 450 personer, varav flertalet specialiserade och kvalificerade, är ett stort slag för Nynäshamn och östra Södertörn.

Regeringen måste nu, utan ytterligare dröjsmål, ta sitt ansvar också för Nynäshamn som den senaste tiden drabbats hårt av Ericssons och försvarets nedläggningar.

Nynäshamn, och Södertörn, behöver inga särskilda subventioner eller stödåtgärder. Det behövs bara en, jämfört med andra, hyggligt rättvis behandling från statsmakten.

När Saab hotas, läggs vägplaner för hela landet om för att kunna skapa fungerande infrastruktur i Västsverige. Det är inte längre från Trollhättan till Göteborg än vad det är från Nynäshamn till Stockholm. Trots detta har regeringen uppvisat ett totalt ointresse för hur kommande försvarsnedläggningar drabbar sårbara småkommuner i Stockholmsregionens utkanter med dramatiska förluster av jobb. I Nynäshamn försvinner på mycket kort tid vart femte jobb. När staten inventerar varje möjlighet att stödja hårt drabbade kommuner ute i landet måste rimliga insatser nu också göras för Nynäshamn.

Järnvägen till Nynäshamn firade nyligen 100-årsjubileum. Restiden har på 100 år förlängts med ett par minuter. Sträckans sex mil passeras, när det fungerar!, på samma dryga timme som de 18 milen mellan Skövde och Göteborg i dag tar.

Enligt Vägverket hade väg 73, även kallad Dödens väg, varit utbyggd för länge sedan om den hade legat i vilket annat län som helst. Dessa två infrastrukturinvesteringar, som alltså hade varit självklarheter varsomhelst annars i landet, är helt avgörande för att andra utvecklingssatsningar ska kunna genomföras med gott resultat.

I stället har dessa investeringar dragits i långbänk av regeringen; är det inte pengarna som saknas eller flyttats till någon annan politiskt mera angelägen satsning i någon annan del av landet, så är det Miljödepartementet som sinkar miljöprövningen.

På samma sätt sinkas utvecklingen av Norvik av den statliga länsstyrelsen, som ställer hårdare krav än motsvarigheten i till exempel Göteborg.

Uthamnen i Norvik blir en fantastisk möjlighet för Nynäshamn och Södertörn. Ett utvecklingsstråk mellan Stockholm och Nynäs kan få ny fart. Den innebär att en avsevärd förbättring av miljöskyddet i vår unika skärgård kan komma till stånd, liksom att miljöstörande och miljöskadlig verksamhet i Stockholms stadskärna kan minskas, liksom mycket tung lasttrafik i innerstaden. Väg 73 och järnvägen är ett nödvändigt villkor, men det faktum att Miljöpartiet i Stockholms stad blockerar frågan är oacceptabelt. Regeringen måste ta ansvar för regionen, utvecklingen för jobb och företagande såväl som för miljöskydd och minskad miljöförstöring genom att tillse att blockeringen av Norvik hävs.

Det behövs ett fungerande helikopterstöd @ i civil eller militär regi @ tillgängligt i kustläge på Södertörn för att kunna agera i händelse av olyckor och katastrofer, enligt Sjöfartsverket. För att inte riskera ytterligare kapitalförstörelse, vilket har hänt förr!, måste Berga användas för detta ändamål. Berga är den enda plats där man med befintliga investeringar kan landa i såväl mörker som dåligt väder.

Försvaret lämnar nu stora områden i skärgården. Förutsättningarna för Landsort som attraktivt besöksmål och en möjlighet för en växande turistnäring är stora. Fortet är det enda i sitt slag som är lämpligt och användbart som museum. När försvaret lämnar dessa områden måste möjligheten till företagande beaktas när marken avyttras.

Givetvis måste landstinget och övriga länsmyndigheter ändra synsätt och i stället för att centralisera alltmer verksamhet till länets centrum pröva var verksamhet kan decentraliseras. Vid etablering av ny statlig verksamhet eller mer omfattande omstrukturering bör även kommuner som Nynäshamn få sin lämplighet som lokaliseringsort prövad.

För en vecka sedan gick överklagandetiden för arbetsplanen för väg 73 ut. Näringsdepartementet måste nu låta arbetet med att bearbeta dessa överklaganden ha absolut högsta prioritet, så att arbetet kan påbörjas i september. Sak samma gäller utbyggnaden av perronger och mötesplatser på järnvägen. Prioritering av anslagen måste ske på ett sådant sätt att dessa, sedan tidigare så många gånger uppskjutna, projekt verkligen verkställs.

Mot bakgrund av ovan vill jag fråga statsrådet:

  • Kommer statsrådet att verka för att processen med arbetsplanen för väg 73 ges sådan prioritet att arbetet kan påbörjas i höst?
  • Kommer statsrådet att se till att anslag för ett omedelbart igångsättande av kvarvarande vägsträcka på väg 73 liksom mötesplatser och perronger på järnvägen kan igångsättas omedelbart så att de kan slutföras under 2007?
  • På vilket sätt avser statsrådet att agera för att utbyggnaden av Norvik till uthamn för särskilt containertrafiken kan påbörjas?
  • Vilka övriga åtgärder planerar statsrådet för att ge Nynäshamn och Södertörn rimliga villkor för en god utveckling av jobb och företagande?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:443, Nynäshamns infrastruktur

Interpellationsdebatt 2004/05:443

Webb-tv: Nynäshamns infrastruktur

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 41 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Karin Pilsäter har ställt fyra frågor till mig som rör Nynäshamn: Kommer jag att verka för att processen med arbetsplanen för väg 73 ges sådan prioritet att arbetet kan påbörjas i höst? Kommer jag att se till att anslag för ett omedelbart igångsättande av kvarvarande vägsträcka liksom mötesplatser och perronger på järnvägen kan ges omedelbart så att de kan slutföras under 2007? På vilket sätt avser jag att agera för att utbyggnaden av Norvik till uthamn för särskilt containertrafiken kan påbörjas? Vilka åtgärder planerar jag för att ge Nynäshamn och Södertörn rimliga villkor för en god utveckling av jobb och företagande? Beträffande väg 73 vill jag, precis som i flera tidigare frågesvar, poängtera att regeringens beslut från februari 2004 innebär att riksväg 73 mellan Älgviken och Fors tidigareläggs. Länsstyrelsen i Stockholms län, som svarar för länsplanens innehåll, ska enligt regeringens beslut planera in en byggstart under 2005. Det har länsstyrelsen också gjort. Vägverket har nyligen fastställt en arbetsplan för utbyggnad av en mötesseparerad fyrfältig väg mellan Älgviken och Fors. Vägverkets beslut om arbetsplanen har överklagats och ska prövas av regeringen. Ärendet har först nu i mars överlämnats till Näringsdepartementet, men naturligtvis är det min ambition att handläggningen ska ske så snabbt som möjligt. Men det kan krävas ytterligare beslut, som regeringen inte råder över, innan byggstart kan ske. Exempelvis kan nya broar behöva "vattendom" hos miljödomstolen. Det kan behövas strandskyddsdispenser, bygglov för bullerplank med mera. Beträffande kvarvarande sträckor av väg 73 finns i dag motorväg utbyggd ned till Fors, utom de sista 500 meterna, som är motortrafikled. De 500 meterna byggs om i samband med fyrfältsvägen Älgviken-Fors. I länsplanen finns dessutom trafikplatser med mera på väg 73 samt Södertörnsleden, som ger en förbättrad koppling mellan Haninge kommun och väg E 4. Att bygga ut även resterande två kilometer ned till infarten i Nynäshamn till fyrfältsväg måste avvakta den kommunala planeringen. Det får sedan på sedvanligt sätt bedömas för prioritering av länsstyrelsen vid kommande revideringar av länsplanen. Beträffande Nynäsbanan ingår 520 miljoner kronor till kapacitetshöjning mellan Västerhaninge och Nynäshamn i den nationella banhållningsplanen i perioden 2010-2015. En järnvägsutredning för kapacitetshöjning i form av bland annat mötesstationer och partiella dubbelspår kommer att startas inom kort och beräknas vara klar sommaren 2006. Därefter följer på sedvanligt sätt fortsatt fysisk planering i form av järnvägsplaner. Eftersom det i dag inte kan köras åttavagnars pendeltåg på sträckan studerar Banverket om det är möjligt att tidigarelägga en mindre del av kapacitetsprojektet för att förlänga plattformarna vid de nio berörda stationerna redan under 2006. En sådan tidigareläggning förutsätter dels att någon ytterligare formell planering inte krävs, dels att Banverket kan ordna tillräcklig finansiering genom omdisponerade medel inom framtidsplanens ram. Norviks hamn är en kommunal angelägenhet som till exempel kan belysas inom ramen för den kommunala översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen. Ericssons beslut om att lägga ned fabriken i Nynäshamn är ett hårt slag mot orten. Jag förutsätter att Ericsson tar sitt ansvar för de personer som berörs av nedläggningen av Nynäshamnsfabriken. För de kvinnor och män som drabbas av arbetslöshet finns en särskild beredskap inom ramen för arbetsmarknadspolitiken att hjälpa till i övergången till vidareutbildning eller till andra delar av arbetsmarknaden. Ams och länsarbetsnämnderna har ett tydligt uppdrag från regeringen att se till att arbetsförmedlingar på orter som drabbas av varsel har nödvändiga förutsättningar för att kunna stödja de drabbade. Regeringen bedriver en aktiv politik för att ta till vara olika tillväxtmöjligheter som finns i hela landet, även Nynäshamn. Ett viktigt instrument för den regionala utvecklingspolitiken är de regionala tillväxtprogrammen. Det är viktigt att Nynäshamn fortsätter och intensifierar sitt framåtsyftande arbete med att utveckla näringslivet. Jag avser att även framöver arbeta för att skapa goda förutsättningar för tillväxt och regional utveckling på lokal och regional nivå i hela landet, så även i Nynäshamn. Jag kommer noga att följa utvecklingen.
Karin Pilsäter (Fp)
Anf. 42 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! För någon månad sedan for jag hemifrån med bil till min grannkommun Nynäshamn. Botkyrka ligger ju granne med Nynäshamn. De dryga fem milen tog också en dryg timme. Det är få ställen i landet i övrigt där det tar så lång tid att ta sig så kort bit om man åker utanför Stockholms innerstad. Jag har varit ute och rest på de här vägarna tillsammans med kolleger från andra delar av landet och de tror inte att det är sant att det i Stockholms län finns så här dåliga vägar. Det är också orsaken till att Folkpartiet, som enda parti faktiskt, har haft väg 73 högt prioriterad under lång tid. Att åka denna sträcka i snöglopp och mörker gör man med fara för eget liv, kan jag säga. Några dagar senare hade jag anledning att fara tillbaka, för då hade Ericssons besked kommit. Det var något lättare i dagsljus, men då ser man också tydligare hur dålig vägen är. Ulrica Messing säger att hon förutsätter att Ericsson tar ansvar för de effekter som blir av deras nedläggning, och det kan jag lätt hålla med om. Men jag ser ingenting i det här interpellationssvaret som andas att regeringen vill ta något ansvar för de mycket stora försvarsnedläggningar som samtidigt genomförs i Nynäshamn. Det är nämligen mer än dubbelt så många anställda där som just nu i veckan har fått sina varsel om uppsägning från Berga och Muskö. Det är kvalificerad teknisk personal. Väldigt många kommer att flytta därifrån, tror jag, men de som inte har möjlighet att göra det har inte, på samma sätt som på andra orter i landet, fått några signaler om att insatser ska göras. Jag tror inte att människor i storstadsregionen generellt vare sig förväntar sig eller frågar efter några specifika statliga insatser. Man förväntar sig däremot att få samma grundläggande villkor som människor får i övriga landet. Man betalar gärna mycket skatt, och man skickar mycket i skatteutjämning, men sådana grundläggande förutsättningar som farbara vägar och en järnväg som gör det praktiskt möjligt för vanliga människor att över huvud taget pendla måste man ändå få. Då blir man lite förvånad över svaret på frågan. Alldeles nyligen flyttades arbetsplanen för väg 73 över till Näringsdepartementet efter att både länge och väl ha legat och skräpat på Miljödepartementet. Jag tycker tyvärr inte att statsrådet Messing tillräckligt tydligt ger besked om att det faktiskt är ett högt prioriterat ärende att se till att få fram detta, och att man är beredd att prioritera både arbetsresurser och annat för att bli klar. Jag skulle vilja ha ett tydligare besked på att väg 73 nu måste prioriteras högre än vad man gjort. Det är nästan ett skämt att läsa att Ulrica Messing, liksom i tidigare frågesvar, poängterar tidigareläggningen. I själva verket är det ju en upprepad senareläggning som har skett gång på gång. Under tiden fram till 2004 har väg 73 ständigt åkt nedåt i prioriteringen. Det blir ungefär som: Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Är det inte klockan så är det väg 73. Nu måste detta ändå genomföras, precis som man måste se till att pendeltågsbanan kan fungera så att man kan få något snabbare trafik i avvaktan på att den stora utbyggnaden kan komma till stånd. Regeringen samarbetar ju med Miljöpartiet. Skulle inte regeringen kunna göra några insatser för att häva Miljöpartiets blockering av Norviks hamn, så som de blockerar den i Stockholms stadshus?
Eva Arvidsson (S)
Anf. 43 Eva Arvidsson (S)
Fru talman! Den globala ekonomin är här. När Ericsson lägger ned en tillverkningsenhet i Nynäshamn har koncernledningen gjort en analys av sin produktionskapacitet, inte bara i Sverige eller Europa, utan den omfattar världen som marknad. Det spelar ingen roll hur bra den förhållandevis lilla enhet som finns i Nynäshamn levererar vinster till koncernen så länge det finns en annan enhet som är bättre någon annanstans i världen. Så ser världsekonomin ut i dag och det får vi leva med, i alla fall i de regioner där vi har multinationella företag verksamma. Det är då desto viktigare att vi ställer krav på de stora företagen att omställningarna sker på ett anständigt sätt och att våra arbetsmarknadspolitiska myndigheter i samverkan med företagen genom utbildning, omställning med mera hjälper de människor som drabbas av förändringen. Dialogen mellan företag och samhälle måste ske med respekt för varandras villkor. Därför är det fullständigt oacceptabelt att Ericsson inte tidigare höll kommunledningen informerad om sina planer. Statens roll och ansvar i den här uppkomna situationen är att effektivt förmedla jobb, utbildning och andra arbetsmarknadspolitiska insatser, precis som statsrådet uttryckte. Däremot kan man förvänta sig ett mer direkt ansvar när det gäller verksamheter som läggs ned och där staten har ett direkt ansvar som nedläggningen av Berga Örlogsskolor och Musköbasen. De insatser som regionen efterlyser är ju i första hand infrastrukturinvesteringar som är direkt kopplade till den tillväxtpotential som faktiskt finns i Nynäshamn. Då talar jag inte om bidrag och subventioner som ska hålla något levande på konstgjord väg. Det gäller att tidigarelägga riksväg 73 mellan Älgviken och Fors. Det ökar väsentligt attraktionen att bo och leva i Nynäshamn och ändå pendla till hela Stockholmsregionens arbetsmarknad. Samma effekt nås genom att man ökar pendeltågskapaciteten på Nynäsbanan. Detta förutsätter givetvis att Nynäshamns kommun möter upp med motsvarande investeringar, och det gör man verkligen. Fram till 2013 är planförutsättningarna klara för 1 153 lägenheter i Nynäshamn, och 140 000 kvadratmeter industrimark är redo för etableringar av nya företag. Men potentialen för företagsetableringar kan aldrig bli verklighet utan effektiva vägnät och snabba persontransporter, främst inom storstadsregionen. Frågan är dessutom inte enbart en regional fråga för Stockholm utan i högsta grad en nationell fråga eftersom så mycket av hela landets infrastruktur hänger ihop med Stockholmsregionen. Det är bra att beslut tidigareläggs, men det behövs ännu mer och det behövs snabba insatser.
Börje Vestlund (S)
Anf. 44 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det är oerhört glädjande att vi nu får väg 73 och att den äntligen börjar byggas efter så väldigt många år då vi har resonerat om den. Jag vill påminna Karin Pilsäter med flera om att en av de vägar som av väldigt många - i varje fall på Gotland och ett par län till - ansågs som prioriterad utanför deras egna län var just väg 73 på grund av att den har en så strategisk betydelse för att man ska komma till Stockholm och för kommunikationen till de egna länen. Därför är det extra glädjande att det här kommer till stånd. Jag skulle i debatten vilja lyfta fram att vi stockholmare ibland har känt oss åsidosatta när man har fördelat infrastrukturmedel till vår region. Det tycker jag inte att vi kan göra i just den här omgången av tilldelning. Mälartunneln, väg 73, Norra länken och en rad andra projekt får vi faktiskt till stånd inom planperioden fram till 2012. I det här sammanhanget kan vi vara stolta över det. Jag hade en debatt för ett tag sedan med ett av partierna i oppositionen som slogs för den kommunala beslutsordningen och det kommunala självstyret. Jag förstår därför inte Karin Pilsäters argumentation för att vi skulle tala om för Miljöpartiet vad de ska tycka i Stockholms stad eller att vi skulle ge anvisningar till Miljöpartiet just i Stockholm. I det här sammanhanget skulle det vara att överskrida alla de behörigheter vi har från riksdagens och regeringens sida. Däremot är det här viktigt, precis som Eva Arvidsson säger, inte minst med anledning av försvarsnedläggelsen. Det har ju inte varit någon stor diskussion i Stockholms län om att vi skulle ha ersättningsjobb. Det kanske hade varit befogat, men det har inte varit någon sådan diskussion. Vad vi kräver från Stockholms län och Stockholms stad är just en ordentlig infrastruktursatsning. Det tycker jag att vi till stora delar har fått. Vi har fått mycket av det vi behöver. Men det kanske behövs lite snabbare och lite mer. Det viktiga i det här sammanhanget är att 1 700 personer i Stockholms län har blivit varslade på grund av försvarsnedläggelsen. Jag fick uppgiften från länsarbetsnämnden i går. Visst behövs det mer, och visst behövs det snabbare. Men i huvudsak tycker jag att vi stockholmare ska glädjas åt att vi den här planeringsperioden har fått mer än de flesta andra delar av hela landet.
Ulrica Messing (S)
Anf. 45 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Jag delar principiellt det som både Karin Pilsäter, Eva Arvidsson och Börje Vestlund har sagt om att alla arbetsgivare ska ta ett ansvar för sina anställda i både uppgång och nedgång. Det betyder självklart också att staten har ett ansvar - både i tillväxtregioner och i regioner som har en mycket svårare utveckling - för de anställda som berörs av försvarsomställningen. Vi har det via den trygghetsstiftelse som vi har avtal med och betalar för. Vi har det via arbetsmarknadspolitiken och via utbildningssatsningar. Vi har och ska ta lika stort ansvar som privata och andra offentliga aktörer. Jag delar också uppfattningen att infrastrukturen är en av de viktigaste saker som regeringen kan hjälpa till med i Stockholms stad och Stockholms län - det län som ändå är en tillväxtmotor inte bara för en stor del av Mellansverige, utan för hela vårt land med Stockholm som huvudstad. När man färdas genom länet märker man en stor skillnad mellan den norra delen av Stockholms län och den södra. Det är som att färdas mellan två olika världar. Det är självklart att den satsning som nu ska göras på väg 73 är både viktig och hett efterlängtad. Den är efterlängtad därför att det här är en flaskhals som bromsar det flöde och den möjlighet till arbetsmarknadspendling som vi skulle kunna ha om man binder ihop kommunerna med varandra via infrastrukturen. Den är också efterlängtad därför att det är en farlig väg. Här förekommer en rad olika olyckor. Det finns alltså många starka skäl till att investeringarna nu ska komma på väg 73. Vi kommer att prioritera de ärenden som rör både väg 73 och andra vägar som nu ligger i planen och ska börja byggas under detta år och nästa. Vi har som ambition att ingen av dem ska senareläggas därför att vi inte har hunnit med att handlägga de överklagandeärenden eller arbetsplaner som kommer in. Detta för vi ständiga resonemang om mellan Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Vi är båda överens om att detta är högt prioriterat, och bland det högt prioriterade finns väg 73. Sedan är Nynäsbanan viktig för att underlätta en arbetsmarknadspendling över ett större område och verkligen korta restiderna. Där är jag optimistisk inför möjligheten att Banverket kan tidigarelägga en del kapacitetsförstärkningar, till exempel att förlänga perronger men också att titta på en del växlar som kan öka kapaciteten och därmed ge ett jämnare flöde. Ska vi lyckas få människor att pendla över ett större område måste man kunna lita på att transporterna fungerar, att de kommer i tid och att de avgår i tid. Infrastrukturen är alltså viktig för arbetsmarknadspendlingen och för att knyta ihop den södra delen av Stockholms län med den norra. Den är också viktig, som Eva Arvidsson var inne på, för att vi ska kunna arbeta med bostadsbyggande. En av de saker som vi prioriterade i vårt arbete med infrastrukturplaner under förra året var just att se hur våra infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen skulle kunna underlätta och skapa förutsättningar för bostadsbyggandet. Detta har legat med i arbetet med planerna hela tiden. Jag hoppas att Karin Pilsäter nu känner att jag varit än tydligare på att planerna är prioriterade och att vi också är överens om den prioriteringen mellan de två avgörande departementen. Vi ska göra vad vi kan för att inte handläggningstiderna på något sätt ska avgöra när vägen kan komma i gång. Vi vill att planen ska hållas, och vi vill att pengarna ska användas såsom vi har utlovat dem.
Karin Pilsäter (Fp)
Anf. 46 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Jag tror att vi som bor och är verksamma inom den här regionen kanske på ett annat sätt än i många andra landsdelar och regioner är överens över partigränser och kommungränser om att det inte är särskilda paket och satsningar som behövs utan de grundläggande villkoren som måste vara överkomliga. Är de bara det kan vi nog skapa både jobb och tillväxt här. Det är också mycket glädjande att Ulrica Messing här påtalar att Storstockholm är landets tillväxtmotor - nu vet jag inte hur du sade ordagrant, men du använde det begreppet. Det bygger dock på att man inte får en massa grus i maskineriet utan kan jobba på. Det finns många andra frågor. Jag har inte tagit upp det i själva interpellationen, men en skatteutjämning som fungerar väldigt tillväxthämmande och som kommunerna eller landstinget bara förlorar på, som i vårt fall, drabbar ju också denna typ av möjligheter för kanske svagare delar av regionen att bygga upp ett nytt och mer livskraftigt näringsliv. Skatteutjämningen som den ser ut för landstingens del innebär ju att människor oavsett om de själva har gott om pengar eller bor i kommuner där grannarna har gott om pengar eller, som i fallet Nynäshamn eller Botkyrka, bor i kommuner som inte har mycket pengar och själva inte har särskilt mycket pengar ändå får vara med och skicka i väg väldigt mycket pengar till andra delar av landet. Detta försvårar möjligheten för lokala satsningar på den lokala infrastrukturen. Det är alltså väldigt viktigt, tycker jag, att driva på för att få ett mer tillväxtbefrämjande utjämningssystem. Sedan finns det naturligtvis väldigt mycket annat. Landstinget kan se till förutsättningarna för vård och lägga olika gemensamma verksamheter på andra ställen än mitt i city, de vanliga myndigheterna kan förlägga verksamhet som är något mer specialiserad även utanför Stockholms innerstad för att skapa lite bättre underlag och så vidare, men det är en annan fråga. Sådana här allmänna lokaliseringsfrågor tror jag dock inte alls är lösningen, utan det handlar mer om grundläggande villkor för framför allt det privata näringslivet. Sedan är jag väldigt tacksam för att Börje Vestlund påminner mig om att andra län har prioriterat väg 73 genom åren. Det visste jag i och för sig, men problemet är att regeringen inte har gjort samma prioritering. Nu minns jag inte i hastigheten vilket år det var, men någon gång i slutet av 90-talet skrev Vägverket i en rapport att om väg 73, även kallad dödens väg, hade legat i något annat län hade den varit utbyggd för länge sedan. Jag tycker att det är väldigt talande att till och med en statlig myndighet talar så öppet om hur hårt den tyvärr så utbredda Stockholmsfientligheten slår, att man i många fall tror att man kan få bättre tillväxt på andra ställen om man kastar grus i det här maskineriet. Att jag tycker att regeringen kunde fundera på att försöka ta upp denna fråga med Miljöpartiet - ni förhandlar ju om så himla mycket annat - beror bland annat på att regeringen har levererat Miljöpartiets biltullar till Stockholms stad. Det är ju verkligen en kommunal fråga. Framför allt borde det ha varit en regional fråga. Regeringen har där kört över såväl sina egna partikamrater i Stockholms stad som hela regionen för att tillgodose önskemål från Miljöpartiet. Då kan det väl möjligen vara payback time för dem nu med att inte blockera frågan om utbyggnaden av Norviks hamn. Detta är nämligen inte bara en kommunal fråga för Stockholm, utan det är viktigt för hela regionen. Det är viktigt för miljön, för skärgårdsmiljön och för säkerheten. För oss i regionen - och även för trafikmiljön, har jag en känsla av - är det också viktigt att deras blockering inte innebär att detta hamnar någon helt annanstans. Jag tycker likafullt att det kan vara befogat att statsrådet funderar på om det inte finns former att ta upp med Miljöpartiet att försöka häva blockeringen av den här frågan.
Eva Arvidsson (S)
Anf. 47 Eva Arvidsson (S)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för ett bra svar. Jag tycker att regeringen och statsrådet har reagerat med stor öppenhet och har en positiv attityd till kommunens krav. Ministern har också uttryckt att man även framöver ska arbeta för att skapa goda förutsättningar för tillväxt och regional och lokal utveckling. Det är dock också viktigt att regeringen samverkar med både kommunen och näringslivet och att det blir en dialog som fortgår kontinuerligt. Det får inte bli så att det utlovas och tidigareläggs men sedan får man klara sig själv, för det tror jag inte är möjligt. Nynäshamns kommun fortsätter att intensifiera sitt framåtsyftande arbete, bland annat med näringslivet men även inom andra områden. Satsningar görs för att främja hälsan hos kommuninvånarna. Södertörn är Stockholms läns fattiga Södern och eftersatt i jämförelse med mer gynnade norrkommuner vad gäller folkhälsa, medellivslängd, hälso- och sjukvårdsstandard, utbildningsnivå samt tillgång till allmänna kommunikationer och modern infrastruktur, såsom vi tagit upp här tidigare. Utifrån det har Nynäshamns kommunledning beslutat att göra särskilda satsningar inom folkhälsoområdet. Man ska ha ett folkhälsoår, och det är viktigt att knyta forskning till ett sådant projekt så att det kan följas upp och användas också i andra kommuner. Det är ju fler kommuner som drabbas av att förlora jobb. När vi hade vårt hundrade årsmöte i arbetarkommunen gjorde vi ett uttalande, nämligen att vi från kommunens sida välkomnar de uttalade beskeden om en snar utbyggnad av Norviks storhamn med start 2007, som utöver att ge fördelar för Nynäshamn även avlastar Stockholms innerstadshamnar med åtföljande minskad belastning på Stockholms innerstads gator och trafiknät.
Börje Vestlund (S)
Anf. 48 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag vill inleda mitt sista inlägg i denna debatt med att säga att jag kände mig ganska ensam när jag för lite sedan var på en konferens med anledning av den transportpolitiska propositionen som statsrådet anordnade med ett antal län i Mälardalen samt Gävleborgs län. Vi fick väldigt mycket information från Sörmland, från Gävleborg, från Uppland och från andra ställen, men från den här regionen - och jag talar då om alla politiska färger; det finns ju ett antal borgerligt styrda kommuner i regionen - fanns det inte speciellt många politiska företrädare med på konferensen. Skulle man dra någon slutsats av vad som hände där kan man säga att det inte kommer att ske så mycket transportpolitiska satsningar i Stockholm i alla fall, för man var inte särskilt intresserad av det inför framtiden. Jag vet inte vad statsrådet kommer att dra för slutsats i propositionen, men så var det i alla fall. Jag skulle vilja säga att vi som följer den trafikpolitiska debatten väldigt intensivt vet att det finns många "dödens väg" i Sverige. Det ursäktar ingenting, men väg 73 är en av de vägar man måste göra något väldigt drastiskt åt. Det intressanta i den här debatten tycker jag är att Karin Pilsäter i sak inte har någonting att anföra om vare sig väg 73 eller hur Banverket hanterar de här frågorna. Där är vi ganska överens. Det var ju det som den här interpellationen handlade om. Tvärtom berömmer Karin Pilsäter oss för att vi är ganska överens i den här regionen och att vi faktiskt inte behöver fler paket. Det kan jag hålla med om att vi inte behöver. Men vi behöver infrastruktur. Och det är just precis det vi har levererat. Frågan är om ni, när det har funnits en borgerlig majoritet i regeringen eller för all del i länet, som det gör med jämna mellanrum, har klarat av att leverera det. Det är en intressant fråga.
Ulrica Messing (S)
Anf. 49 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Karin Pilsäter tar igen upp diskussionen om hamnen. Jag vill bemöta det lite. Just nu är vi inne i ett arbete med en transportpolitisk proposition. Det var den som Börje Vestlund också hänvisade till. Vi har haft sex regionala konferenser. Jag delar den mening Börje Vestlund för fram. Det var sorgligt att det inte var fler lokala länspolitiker från Stockholm av alla partifärger med på den konferens som rörde Stockholm. I propositionen ska vi för första gången uttala en strategi för statens syn på Sveriges hamnar. Vi har väldigt många hamnar i Sverige, och de flesta av dem är kommunala. Några är privata. Men vi har ingen statlig hamn. Bara vid ett tillfälle har staten gått in och tagit ett delvis delat ansvar för infrastrukturen i en hamn och det var i Göteborg, där det grävdes en djupare infart för större fartyg. Den statliga strategi som vi ska formulera i propositionen handlar mer om vilka hamnar som vi ser som viktiga motorer för resten av Sveriges hamnar och vilka skäl det finns för staten att där ta lite större ansvar, till exempel att vara med och bygga kombiterminaler så att man kan lasta trafik från järnväg till sjöfart och så vidare. Men vi kommer inte att göra det på ett sådant sätt att vi tar över det kommunala ansvaret för hamnen. Det här är en balansgång som vi märker i olika frågor. Å ena sidan en vilja från staten att kunna ta ett helhetsansvar, å andra sidan ett kommunalt självstyre som gör att det i slutändan är kommunen själv som bestämmer. Men när det gäller synen på skatter på väg kommer vi tillbaka till diskussionerna. Just nu förbereds ett underlag i EU, där vi förhoppningsvis ska komma fram till en gemensam syn i alla medlemsländer på hur vi vill att avgifter på väg ska se ut, på vilka vägar och på vilka fordon. Ska vi till exempel ha en gemensam strategi för hur vi kan styra de tunga fordonen från en typ av väg till en annan väg via en gemensam syn på kilometerskatter? Frågan om olika sätt för avgifter på väg kommer vi att komma tillbaka till. Sedan pekar Eva Arvidsson på hur viktigt det är att vi arbetar långsiktigt. Så är det. Tillväxtfrågor ordnar vi inte med ett paket, över en natt eller i en enda förhandling. Det krävs också uthållighet. Där är det oerhört viktigt att vi hjälps åt, att var och en tar sitt ansvar och att vi på bästa möjliga sätt också underlättar varandras ansvar i det arbetet. De dialoger och de diskussioner vi har haft så här långt med företrädare för Nynäshamns kommun och Haninge kommun bygger just på vad vi kan hitta för gemensamma strategier också långsiktigt för att hjälpas åt att knyta ihop den region som ju har fantastiska förutsättningar. Men vi ska också minska skillnaderna inom regionen. Dialogen kommer att fortsätta och en viktig del av det arbetet är infrastrukturen. Jag hoppas också att det som Karin Pilsäter pekar på, att det ibland har funnits en syn på Stockholm som så stort att man kan klara sig själv, ibland kanske också finns på det omvända hållet. Det var det som Börje Vestlund pekade på när det gällde den transportpolitiska konferensen, att man är så stor att man inte alltid behöver samlas med de mindre länen runtomkring. Jag hoppas att jag har fel, därför att Stockholm är inte bara motor för landet utan också en viktig motor i samarbetet med fler län och fler regioner. Jag vill att man ska ta det ansvaret som motor.
Karin Pilsäter (Fp)
Anf. 50 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Det är helt riktigt att det finns många vägar som skulle kunna kallas dödens väg. Jag har själv en alldeles utanför mitt fönster, med 15 000 bilar per dygn. Den är enligt någon statistik från Vägverket en av de 15 mest olycksdrabbade. Men det har jag inte interpellerat om. Det är klart att behoven är stora. Men jag tycker ändå att det här är en specifik fråga, därför att det blir en sådan symbol för vad som är nödvändigt för att kunna lösa de andra uppgifterna. Nu är vi tillbaka igen. Jag är verkligen ingen expert på transportpolitik, så jag aktar mig för att sätta fötterna i olämpliga klaver. Men som du säger ska man göra en sådan här strategi där omlastning kan ingå. Nyckeln till att Norviks hamn ska kunna bli den motor för östra Södertörn som vi vill och en räddning för skärgårdsmiljön är ju återigen att vägen faktiskt finns på plats när det här kan bli klart. Utan att man är säker på att den verkligen färdigställs hamnar det andra arbetet också i vänteläge. Börje Vestlund frågade mig varför jag skriver en interpellation, jag har ju liksom inget mer att komma med än att det här redan är på gång. Vad ska jag göra? Ska jag gå ut och gräva själv? Det kan jag faktiskt inte göra, jag tror inte att man får det ens en gång. Problemet är just att vi tidigare har sett sådana här löften. Men de har inte infriats. Det är därför jag nu, när detta händer, vill försäkra mig om att regeringen verkligen tänker stå fast den här gången. När Saab hotade med att lägga ned omdisponerades det pengar. Och det har hänt gång på gång bakåt i tiden att pengarna har omdisponerats så att det som man har trott skulle vara byggstart om si och så många år alltid bara skjutits på framtiden. Därför tycker jag att det är viktigt att vi knyter fast oss vid att det inte får bli tal om att skjuta upp när det gäller Nynäshamn, när det gäller järnvägen och när det gäller väg 73. Vi behöver ha en samsyn på att man inte kan se Storstockholm som en färdig enhet. Utan de här satsningarna blir inte Nynäshamn och östra Södertörn en riktig del av Storstockholmsregionen, den region som ju är Sveriges tillväxtmotor.
Ulrica Messing (S)
Anf. 51 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Jag hoppas att jag i mina svar på interpellationen har varit tydlig och att vi gemensamt får se fram emot att ta de första spadtagen till hösten.

Intressenter

Frågeställare

Karin Pilsäter
Karin Pilsäter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.