Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Norrlandsbönders förutsättningar

Interpellation 2012/13:362 av Fransson, Josef (SD)

Interpellationen är besvarad

Avslut
Interpellation är färdigbehandlat
Inlämnad:
2013-04-02
Anmäld:
2013-04-08
Besvarad:
2013-04-12
Sista svarsdatum:
2013-04-22

Interpellationen

den 2 april

Interpellation

2012/13:362 Norrlandsbönders förutsättningar

av Josef Fransson (SD)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Inför Jordbruks- och fiskerådet den 18–19 mars 2013 lämnade Sverigedemokraterna en avvikande mening som innehöll följande lydelse:

”I artikel 30.1, som handlar om diversifiering av grödor finns en bestämmelse som undantar åkermark från vissa diversifieringskrav om de ligger ovanför 62:a breddgraden. Detta undantag är dock behäftat med vissa villkor. Sverigedemokraterna vill att regeringen verkar för att lyfta bort dessa villkor i sin helhet från 1 p c) och endast tillämpa den första meningen.”

Vid återrapporteringen framgick att Finland stred för just denna ståndpunkt, nämligen att områden ovanför 62:a breddgraden skulle undantas från förslaget rörande förgröning. Då Sverige har liknande förutsättningar som Finland på nordligare breddgrader är det förvånande att den svenska regeringen inte ställde sig bakom Finland i frågan.

Har landsbygdsministern någon förklaring till varför Sverige valde att inte instämma i Finlands ståndpunkt?

Debatt

(1 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:362, Norrlandsbönders förutsättningar

Interpellationsdebatt 2012/13:362

Webb-tv: Norrlandsbönders förutsättningar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)
Anf. 47 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Josef Fransson har frågat mig om jag har någon förklaring till att Sverige valde att inte instämma i Finlands ståndpunkt när det gäller undantag från förgröningen för områden norr om 62:a breddgraden. Jag vill börja med att klargöra att jag i förhandlingarna har drivit ett bredare undantag än bara för jordbruk norr om 62:a breddgraden, eftersom det skulle få större betydelse för svenska jordbrukare. Två av mina målsättningar i diskussionerna om den framtida jordbrukspolitiken är ökad miljönytta och stärkt konkurrenskraft. Därför har det varit synnerligen viktigt för mig att förgröningen av direktstöden tar hänsyn till de förhållanden som råder i Sverige, både i slättbygden och i skogsbygden. Jag har lagt särskild kraft på att anpassa förgröningen till förutsättningarna i Norrland och i övriga skogsbygder i Sverige, eftersom vi är relativt ensamma i EU om att bedriva jordbruk under sådana förhållanden. För mig är det mycket viktigt att vi eftersträvar hög effektivitet i de styrmedel vi inför. Redan när kommissionen presenterade förslaget om förgröning av direktstöden konstaterade regeringen att detta inte är ett effektivt sätt att få ut mer miljönytta ur jordbruksbudgeten, eftersom det förutsätter att alla områden i EU är i behov av samma typ av åtgärder. För Sveriges skogsbygder, däribland Norrland, visade våra analyser på marginella eller till och med negativa miljöeffekter av förgröningen. I dessa områden är jordbruket mycket viktigt för den biologiska mångfalden, och krav på exempelvis ökad andel träda har ingen positiv miljöeffekt utan innebär bara ökade kostnader för företagen. Förslaget om förgröning var helt enkelt inte utformat efter förhållandena i våra skogsbygder. I januari förra året skrev Sverige och Finland ett gemensamt brev till kommissionen med argument för att utformningen av förgröningen borde ta större hänsyn till områden med sämre klimat och mycket skog. Därefter bjöd jag och min finska ministerkollega in kommissionären till Tornedalen, för att han med egna ögon skulle få se de förutsättningar som råder. Efter besöket i Tornedalen har Sverige varit drivande i arbetet med att finna en lösning för de områden som domineras av skog och som har ett sämre klimat. Finland och några andra medlemsstater har haft stort intresse i frågan och har stöttat Sverige i arbetet. Resultatet av våra ansträngningar är att rådsöverenskommelsen innehåller ett undantag från kravet på så kallade ekologiska fokusområden för jordbruksföretag som finns i områden som domineras av skog, både i Norrland och i södra Sveriges skogsbygder. I rådsöverenskommelsen finns även ett undantag som säger att jordbruk norr om 62:a breddgraden endast behöver odla två grödor och inte tre. Dessutom är företag som i huvudsak odlar vall undantagna både från kravet på att ha tre grödor och från kravet på att ha ekologiska fokusområden. Eftersom förutsättningarna i södra Sveriges skogsbygder ofta påminner om de i Norrland har min ambition varit en bredare anpassning än bara ett undantag för Norrland. Till min stora glädje hörsammades våra argument i rådet, och förutsatt att förhandlingarna med parlamentet går vägen kommer jordbruksföretag i alla Sveriges skogsbygder att få mer välavvägda förgröningskrav - krav som därmed tar större hänsyn både till miljön och till företagens produktionsvillkor i dessa områden. Andre vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

Övrigt om interpellationen

Intressenter