Norrlandsbönders förutsättningar

Herr talman! Josef Fransson har frågat mig om jag har någon förklaring till att Sverige valde att inte instämma i Finlands ståndpunkt när det gäller undantag från förgröningen för områden norr om 62:a breddgraden. Jag vill börja med att klargöra att jag i förhandlingarna har drivit ett bredare undantag än bara för jordbruk norr om 62:a breddgraden, eftersom det skulle få större betydelse för svenska jordbrukare. Två av mina målsättningar i diskussionerna om den framtida jordbrukspolitiken är ökad miljönytta och stärkt konkurrenskraft. Därför har det varit synnerligen viktigt för mig att förgröningen av direktstöden tar hänsyn till de förhållanden som råder i Sverige, både i slättbygden och i skogsbygden. Jag har lagt särskild kraft på att anpassa förgröningen till förutsättningarna i Norrland och i övriga skogsbygder i Sverige, eftersom vi är relativt ensamma i EU om att bedriva jordbruk under sådana förhållanden. För mig är det mycket viktigt att vi eftersträvar hög effektivitet i de styrmedel vi inför. Redan när kommissionen presenterade förslaget om förgröning av direktstöden konstaterade regeringen att detta inte är ett effektivt sätt att få ut mer miljönytta ur jordbruksbudgeten, eftersom det förutsätter att alla områden i EU är i behov av samma typ av åtgärder. För Sveriges skogsbygder, däribland Norrland, visade våra analyser på marginella eller till och med negativa miljöeffekter av förgröningen. I dessa områden är jordbruket mycket viktigt för den biologiska mångfalden, och krav på exempelvis ökad andel träda har ingen positiv miljöeffekt utan innebär bara ökade kostnader för företagen. Förslaget om förgröning var helt enkelt inte utformat efter förhållandena i våra skogsbygder. I januari förra året skrev Sverige och Finland ett gemensamt brev till kommissionen med argument för att utformningen av förgröningen borde ta större hänsyn till områden med sämre klimat och mycket skog. Därefter bjöd jag och min finska ministerkollega in kommissionären till Tornedalen, för att han med egna ögon skulle få se de förutsättningar som råder. Efter besöket i Tornedalen har Sverige varit drivande i arbetet med att finna en lösning för de områden som domineras av skog och som har ett sämre klimat. Finland och några andra medlemsstater har haft stort intresse i frågan och har stöttat Sverige i arbetet. Resultatet av våra ansträngningar är att rådsöverenskommelsen innehåller ett undantag från kravet på så kallade ekologiska fokusområden för jordbruksföretag som finns i områden som domineras av skog, både i Norrland och i södra Sveriges skogsbygder. I rådsöverenskommelsen finns även ett undantag som säger att jordbruk norr om 62:a breddgraden endast behöver odla två grödor och inte tre. Dessutom är företag som i huvudsak odlar vall undantagna både från kravet på att ha tre grödor och från kravet på att ha ekologiska fokusområden. Eftersom förutsättningarna i södra Sveriges skogsbygder ofta påminner om de i Norrland har min ambition varit en bredare anpassning än bara ett undantag för Norrland. Till min stora glädje hörsammades våra argument i rådet, och förutsatt att förhandlingarna med parlamentet går vägen kommer jordbruksföretag i alla Sveriges skogsbygder att få mer välavvägda förgröningskrav - krav som därmed tar större hänsyn både till miljön och till företagens produktionsvillkor i dessa områden. Andre vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.