Nivån i a-kassan
Interpellation 2007/08:83 av Björck, Patrik (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-10-25
- Anmäld
- 2007-10-26
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-10-31
- Sista svarsdatum
- 2007-11-15
- Besvarad
- 2007-11-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 oktober
Interpellation
2007/08:83 Nivån i a-kassan
av Patrik Björck (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Regeringen har som en viktig del i sin politik kraftigt försämrat arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat har man sänkt ersättningsnivån. Regeringen menar att dessa försämringar kommer att bidra till att jobb skapas.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsministern följande:
Vilken nivå i a-kassan anser arbetsmarknadsministern är rimlig för att uppnå de effekter som regeringen eftersträvar?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:83
Webb-tv: Nivån i a-kassan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:26 Fredagen den 16 novemberProtokoll 2007/08:26 13 § Svar på interpellation 2007/08:83 om nivån i a-kassan
Protokoll från debatten
Anf. 85 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Patrik Björck har frågat mig vilken nivå i arbetslöshetsförsäkringen jag anser är rimlig för att uppnå de effekter som regeringen eftersträvar.
Det är riktigt att den nuvarande regeringen har förändrat delar av arbetslöshetsförsäkringen. Syftet med dessa förändringar är att tydliggöra försäkringens roll som en omställningsförsäkring.
Majoriteten av de förändringar som gjorts eller föreslagits sedan den borgerliga alliansen fick regeringsmakten syftar till att fler människor ska få ett arbete så snabbt det går. Det har varit förslag som syftar till att sänka trösklarna för personer som står långt från arbetsmarknaden i form av bland annat nystartsjobb, instegsjobb och snart nyfriskjobb, införandet av nya och mer effektiva arbetsmarknadspolitiska program, förslag om att utöka den sökandes sökområde, reformering av arbetsförmedlingen och skattelättnader för hushållstjänster. Förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen är en del i regeringens breda program för nya jobb och minskat utanförskap. Totalt sett minskade utanförskapet i september med 113 000 personer jämfört med för ett år sedan. I SCB:s mätning i juli var det all-time-high i antalet sysselsatta. Det har inte varit så många jobb anmälda till arbetsförmedlingen på flera decennier. Antalet arbetade timmar ökade mer i september än någonsin tidigare. I september skapades 81 000 jobb, varav 66 000 var fasta anställningar.
Det viktiga arbetet med att bekämpa arbetslösheten kommer att fortsätta så länge det finns arbetslösa kvar. Regeringens mål är full sysselsättning.
Därför är det mycket enkla svaret på Patrik Björcks fråga: Ja, jag anser att den nuvarande nivån i arbetslöshetsförsäkringen är rimlig.
Anf. 86 Patrik Björck (S)
Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret. Interpellationsdebatterna syftar till att vi från riksdagen ska kunna föra en dialog med regeringen, följa upp och kontrollera och hålla koll på hur man sköter sig och hur man sköter det politiska uppdraget.
Orsaken till att jag ställer frågan är att jag känner mig lite orolig på den här punkten. Jag blir inte mindre orolig när jag hör svaret, eftersom jag egentligen inte fick något svar på den fråga jag ställde: Vilken nivå i a-kassan är rimlig för att uppnå de effekter som regeringen eftersträvar?
Regeringen har gett någon sorts illusion och försöker skapa ett intryck av att det här med a-kassan är någon sorts ekonomiskt vetenskapligt baserad teori där man kan hantera a-kassenivåerna för att uppnå vissa arbetsmarknadspolitiska effekter. Om man från regeringssidan hävdar den synpunkten är det naturligtvis otroligt viktigt att man också kan förklara vilka faktorer kalkylen bygger på. Om man inte ens kan förklara det så kan man inte bli tagen på allvar.
Om man besvarar frågan genom att säga att den nuvarande nivån är bra for arbetsmarknadsministern med osanning för ett år sedan när han på samma fråga svarade samma sak. Om jag ställer den frågan om ett år och arbetsmarknadsministern säger att nuvarande nivå är bra far arbetsmarknadsministern med osanning i dag. Det vet jag inte förrän om ett år, när jag kommer att ställa samma fråga.
Med den konstruktion som arbetsmarknadsministern har förändras nämligen nivån hela tiden. Det är det som är problemet. Majoriteten av de arbetslösa är underförsäkrade, säger Arbetslöshetskassornas samorganisation i ett pressmeddelande som gick ut tidigare i år. Vad som händer är att man har sänkt taket. Lönerna går upp och fler och fler jobbar, men a-kassenivån sjunker hela tiden.
Har arbetsmarknadsministern i dag någon kunskap om ungefär vad nivån är för en vanlig arbetslös genomsnittlig inkomsttagare vid arbetslöshet? Och har arbetsmarknadsministern i så fall någon uppfattning om hur den skiljer sig från den som var aktuell för ett år sedan, när den nivån var korrekt? Nu är den tydligen också korrekt, fast det är en helt annan nivå.
Man kommer tillbaka till detta; vilken av de här nivåerna är det som ingår i den vetenskapliga kalkyl där man kan räkna ut nivån och optimera den? Det är den typen av resonemang som arbetsmarknadsministern har fört. Han har till och med varit så exakt att han i den här kammaren har hävdat att om man sänker a-kassenivån med 10 procent skulle man få en minskning av arbetslösheten med 1,2 procent eller något sådant. Jag går inte i god för de exakta siffrorna, utan jag belyser mer vilken typ av kvasivetenskapliga teorier som ligger bakom den arbetslöshetsförsäkringspolitik som arbetsmarknadsministern för.
Därför blir frågan egentligen inte bara någon sorts matematisk drabbning. Vad den syftar till och vad arbetsmarknadsministern och regeringen är ute efter är att skapa en situation där man hela tiden får den lägsta möjliga nivå på a-kassan som man tror är politiskt möjlig att genomföra. Det är den enda rimliga slutsats man kan dra av den politik som arbetsmarknadsministern står för.
Arbetsmarknadsministern skulle nog med utgångspunkt från sina ekonomiska teorier vilja sänka a-kassan med 50 procent eller något sådant. I så fall skulle ju arbetslösheten upphöra enligt samma märkliga ekvation. Det klarar man inte av politiskt. Men man strävar efter att få lägsta möjliga nivå på a-kassan som är politiskt genomförbar. Det är en farlig politik för Sverige och för de arbetslösa.
Anf. 87 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Ett år har gått av borgerlig politik på arbetsmarknadens område. Det är nu man kan börja utvärdera vad som har hänt. Vi ser att trots brinnande högkonjunktur är långtidsarbetslösheten ett stort problem för sittande regering. Man har förstört a-kassan fullständigt så att ungefär 360 000 människor har flytt den eftersom de inte känner att den ger den inkomsttrygghet som de är beroende av.
Det är inte lika kul längre för den borgerliga regeringen heller. Inte ens den ständigt leende ministern tycker att det är roligt längre. Att vara arbetsmarknadsminister var inte det roligaste han har gjort, sade han i Kommunalarbetaren som han tidigare citerade. Han har känt sig som gubben i lådan på Gröna Lund. Så fort hans huvud har poppat upp har det varit någon där som har slagit på honom. Så beskriver Littorin sitt första år som arbetsmarknadsminister. Har det inte varit fackföreningsrörelsen som har skällt på honom så har det varit arbetsgivarna. På så sätt vill han positionera sig som liggandes någonstans i mitten.
Har det varit så jobbigt är det bara att lämna. Vi är beredda att ta över. Ta med dig hela klabbet! Vi är beredda att ta över från i morgon om det skulle behövas.
Låt oss uppehålla oss vid bilden från Gröna Lund och gubben i lådan, för den är tilltalande. Jag skulle vilja beskriva det så här i stället: Littorin har bjudit alla sina kompisar i regeringen. Han har givetvis bjudit Fredrik Reinfeldt, statsministern själv. Anders Borg har kommit med, för han är ju en av tänkarna bakom strategin med den nya jobbpolitiken. Maud Olofsson och Jan Björklund är med. Och Hägglund också - jag höll på att glömma honom! Alla var med. Man tog Djurgårdsfärjan över till Gröna Lund, och så gick man direkt till spelet med gubben i lådan. Där har man nu stått i ett år. De som har poppat upp har varit de sjuka och arbetslösa. Där har man stått och bankat och bankat under ett helt år. Man har inte bekämpat arbetslösheten, utan de arbetslösa och de sjuka.
Nu har det gått ett år. Vi kan se att en bärande del i den borgerliga jobbpolitiken totalt har misslyckats. Det gäller försämringarna i a-kassan. Vi såg det i går när SCB presenterade sin senaste statistik. Man konstaterade att 153 000 nya jobb kom till under det sista året socialdemokratin hade makten. 81 000 nya jobb kom till under det första året som Littorin har haft makten. Då säger Littorin: Ni tricksar med siffror! Men då går vi till Eurostat. De trixar säkert också med siffror - eller hur, Littorin? Eurostat konstaterar att alla 25 EU-länder har haft en ökad sysselsättning oavsett om det har varit en höger- eller en vänsterregering. Sverige är inte Europamästare i sysselsättning. Vi ligger på delad åttondeplats.
Vi konstaterar bara utifrån detta att en bärande del i den borgerliga jobbpolitiken - att ge sig på sjuka och arbetslösa - totalt har misslyckats. Vi såg till att det kom fler nya jobb under det sista året vi hade makten utan att ge oss på sjuka och arbetslösa. Medge att ni har misslyckats! Ni har bara vidgat klyftorna och gett er på dem som fortfarande är arbetslösa.
Anf. 88 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det ska bli väldigt trevligt när Luciano Astudillos arbetsgrupp kommer fram med en politik. Det har ni uppenbarligen inte.
Låt mig återigen nämna vad Erik Åsbrink säger i Kommunalarbetaren den 8 november 2007. Han minns med rysningar hur han som socialdemokratisk finansminister tricksade med statistiken om antalet arbetslösa.
Nu försöker ni igen. Bland de jobb ni pratar om ingår friår, plusjobb och utbildningsvikariat. Där ingår alla typer av, ska vi kalla det, hitta-på-jobb som ni har varit så otroligt duktiga på under så lång tid. Det duger inte.
Låt oss gå tillbaka till själva interpellationen. Patrik Björck frågar om nivån i arbetslöshetsförsäkringen är korrekt. Ja, då utgick jag naturligtvis ifrån att det var ersättningsnivån som Patrik Björck avsåg. Interpellationen hade möjligen kunnat bringa lite tydligare klarhet i vilken nivå som avsågs, men det var det jag utgick ifrån i mitt svar.
Det jag vill säga är att vi nu bedömer att den nivå som vi har, 80, 70 och 65 procent, är den som vi ska fortsätta att leva med. Det är klart att det måste finnas ett samband, precis som i alla andra försäkringar, mellan det man betalar in och det man får ut och den risk som finns i försäkringen om man menar allvar med att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Den risk som finns här är arbetslöshet.
Det är klart att man också måste ha en försäkring som är utformad för att inte bara betala ut ersättning på ersättning, utan man måste också ha en försäkring som, tillsammans med den övriga arbetsmarknadspolitiken, är konstruerad för att få folk ifrån försäkringen och till ett riktigt arbete. Det måste vara grundförutsättningen och grundambitionsnivån.
Då tycker jag att det är förvånande att en socialdemokrati som tappade bort, övergav, kastade undan arbetslinjen inte har en politik för arbete utan bara en politik för högre ersättningar. Det är för mig en gåta.
Sedan kommer vi in på det faktum att vi har fler som har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. Det är ytterligare en dimension. Jag vill återigen påminna om att när vi tillträdde var det över 700 000 inkomsttagare på svensk arbetsmarknad som stod utanför. Nu har det kommit till 350 000-360 000 personer. Jag har varje gång jag har fått frågan sagt att jag tycker att det är en oerhört dum idé att vara oförsäkrad. Det är därför som vi har tillsatt en obligatorieutredning för att se hur vi ska kunna få en arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla på svensk arbetsmarknad. Jag tycker att det är en gåta att ni socialdemokrater inte vill att svenska folket ska ha en arbetslöshetsförsäkring. Det är ju uppenbart när ni inte vill ha ett obligatorium.
Varför är det så många som har lämnat? Vad har de för skäl som inte har en arbetslöshetsförsäkring? Det vi vet av den än så länge inte fullständiga information som finns är att de som lämnat är en kombination av personer som har kort tid kvar i arbetslivet, det vill säga nära till pension som därmed inte ser att de har ett stort problem, personer som inte längre uppfyller arbetsvillkoret och därmed inte omfattas av försäkringen - det är ju inte så konstigt - och en och annan höginkomsttagare och ett och annat statsråd. Vi är fem statsråd som har arbetslöshetsförsäkring. Det beror på att man antingen har haft råd att lägga undan på annat sätt eller omfattas av något annat trygghetssystem, en avtalslösning eller vad det nu kan vara.
Tycker jag att det är bra? Nej, det tycker jag inte. Särskilt i en högkonjunktur är det nog många som väljer att underförsäkra sig. Man tror aldrig att det ska bli sämre tider, och det var Patrik Björck också inne på.
Slutsatsen av detta är, som vi har diskuterat så många gånger under det gångna året, att det är väldigt tydligt att vi har en socialdemokrati som fortfarande står utan svar på frågan var de nya jobben ska komma, om det över huvud taget finns en jobbpolitik eller om det bara finns en ersättningspolitik. Mot det står en regeringen som levererar.
Anf. 89 Patrik Björck (S)
Herr talman! Tack arbetsmarknadsministern! Jag fick lite kritik för att interpellationen skulle vara otydligt formulerad. Eftersom interpellationen är föredömligt kort kan jag faktiskt trötta ut åhörarna med att återge vad som står i den.
Det står: Regeringen har som en viktig del av sin politik försämrat a-kassan och argumenterat att dessa försämringar kommer att medverka till att skapa nya jobb. En av försämringarna är att man har sänkt nivån på ersättningen.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Vilken nivå i a-kassan är rimlig för att uppnå de effekter som regeringen eftersträvar?
Jag tycker personligen att den är föredömligt kort. Den är tydlig, och det är en väl formulerad fråga. Jag har visserligen konstruerat den, och därför är det kanske inte så konstigt om jag förstår den själv. Jag tycker att arbetsmarknadsministern får lite problem när han hävdar att just denna interpellation skulle vara svår att besvara för att den var otydlig.
Bekymret uppstår när arbetsmarknadsministern pratar om procent. Då blir frågan: Procent på vad? 80 procent på vad? Det är det som man lever på, det som går ut i ersättning.
Jag ställde en annan fråga som jag inte fick svar på. Det var en följdfråga i mitt första inlägg. Det var: Har arbetsmarknadsministern någon kunskap om var den verkliga nivån ligger i dag? Ett skäl till att arbetsmarknadsministern inte kan eller vill besvara den här väldigt tydliga och enkla frågan kan vara att arbetsmarknadsministern saknar kännedom och kunskap om var den faktiska nivån för en arbetslös ligger i Sverige i dag.
Tjänar man 20 000 i månaden är den faktiska ersättningsnivån 57,8 procent om man är arbetslös en månad. Om man inför ytterligare karensdagar i försäkringen, som är på gång, sjunker det till 51 procent. Det är den faktiska ersättningsnivå som vi diskuterar just nu. Det här är en levande materia. När jag återigen kommer att ställa den här frågan till arbetsmarknadsministern, och arbetsmarknadsministern har haft huvudet i sanden och inte förstått de här sambanden, kommer den att komma ned under 50 procent för en normal inkomsttagare. Det kanske blir 40 procent i a-kasseersättning när man ofrivilligt drabbas av arbetslöshet. Om arbetsmarknadsministern får fortsätta på det här sättet kommer a-kassan så småningom helt att upphöra.
Då blir det inte så svårt att förstå varför man inte vill vara med i den försäkringen. Det kanske är det som är orsaken till att regeringens medlemmar väljer att stå utanför a-kassan. Man har väl någon sorts ekonomiska incitament, man sparar in några hundralappar på den här avgiften. Vi har ju sett tidigare att regeringsmedlemmar inte frivilligt betalar avgifter vare sig till skatteverk, tv-licens eller kollektivavtalade löner för anställd personal. Där har man en viss preferens att undvika att betala över huvud taget. Då är det inte så konstigt om inte regeringen vill vara med och betala till a-kassan.
Men alla andra normalt hederliga, laglydiga svenska medborgare som vill göra rätt för sig och bygga ett samhälle enligt den svenska modellen, där faktiskt en a-kassa värd namnet ingår som en väldigt viktig beståndsdel, vill naturligtvis veta svaret på den här interpellationen. Vilken nivå i a-kassan är rimlig för att uppnå de effekter som regeringen eftersträvar? Är det 57,8 procent eller 51 procent när ni har infört ytterligare karensdagar? Är det den nivå som arbetsmarknadsministern tycker är rimlig för att uppnå sina politiska mål?
Anf. 90 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Det är anmärkningsvärt om arbetsmarknadsministern hävdar att Eurostat också tricksar med siffror.
Vi kommer att göra vår hemläxa. Vi ska ha en bättre politik för de människor som står längst från arbetsmarknaden, de som står kvar på arbetsförmedlingen och som ni har gett er på nu. Vi kommer att förbättra villkoren för småföretagen, inte minst när det gäller de sociala trygghetssystemen. Vi återkommer när vi har gjort vår hemläxa. Vi kan inte, som Moderaterna, göra det uppifrån och ned. Vi är en folkrörelse, och det är många som ska vara med när politiken formas.
Sedan har vi detta med hitta-på-jobb. När 20 000 människor fick jobb som extrapersonal i skolan och som resurs i äldreomsorgen är det inte riktiga jobb. Men att skattesubventionera så att Cederschiöld ska ha råd med vit städhjälp hemma leder till ett riktigt jobb. Låt oss ta ett resonemang om vår syn på riktiga jobb!
Beskedet är tydligt trots att alla siffror pekar åt fel håll. Littorin, statsministern, Anders Borg, Hägglund, Björklund, Olofsson och allt vad de nu heter kommer att stå kvar vid den här gubben i lådan på Gröna Lund och banka sig blodiga. De kommer att banka på de arbetslösa och sjuka.
Siffrorna visar att vi ökade sysselsättningen nästan dubbelt så mycket under vårt sista år som när ni tog över och försämrade för de arbetslösa och sjuka.
Där står de än, Borg och Littorin, och roar sig. De har roligt än, även om det har varit lite jobbigt. Det är kallt, det är hjärtlöst, och det är väldigt onödigt.
Anf. 91 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det där är ju jätteintressant. Slutsatsen av det Luciano Astudillo säger är att er jobbpolitik inte hade någonting med valförlusten att göra. Det måste vara den slutsats man måste dra. Lycka till med arbetet i arbetsgruppen! Det kommer att bli jättemycket ny spännande politik av det. Det förstår jag. Jag tackar samtidigt, för det kommer att betyda att vi har mycket goda chanser att vinna nästa val om ni fortsätter att driva en politik som ledde fram till det moras på arbetsmarknaden som ni lämnade efter er.
Jag behöver bara konstatera, Patrik Björck, att även efter våra förändringar har vi en av världens mest generösa arbetslöshetsförsäkringar. Vi har nivåer som vi hade i slutet av 90-talet. Då hette statsministern Göran Persson. Det är där vi ligger.
Alla siffror pekar åt fel håll, säger Luciano Astudillo. Jag vet inte vilken bok Luciano Astudillo läser. Jag bara konstaterar att utanförskapet i september har minskat med 113 000 personer jämfört med för ett år sedan. Vi hade all-time-high när det gäller antalet sysselsatta i juli. Det har inte varit så många jobb anmälda på arbetsförmedlingen på flera decennier. Antalet arbetade timmar har ökat mer i september än någonsin. I september skapades 81 000 nya jobb. 66 000 av dem var fasta anställningar. Att alla kurvor pekar åt fel håll är nog Luciano Astudillo helt ensam om i det här landet att tro på.
Anf. 92 Patrik Björck (S)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för en intressant diskussion. Det är det här med procenten. Det är där arbetsmarknadsministern blir svaret skyldig. Samma nivå som på 90-talet - det är ju fullständigt befängt. På 90-talet hade den stora majoriteten ett utfall i den verkliga försäkringen som motsvarade de 80 procenten. Det var det som var skillnaden. I dag har inkomstförändringarna skett samtidigt som ni har sänkt taket i försäkringen som har gjort att den stora majoriteten i dag är underförsäkrad.
Misstror arbetsmarknadsministern de siffrorna kan han kontakta Arbetslöshetskassornas samorganisation som har väldigt bra koll på hur mycket de betalar ut, hur mycket de tar in, och så vidare. Var så god! Läs också! Det räcker inte att fylla portföljen.
Det här är inte komplicerat. De allra flesta svenskar förstår precis vad det är vi pratar om. Om man inte förstår procenträkningen som sådan förstår de arbetslösa mycket bra att de pengar som de får ut inte räcker till att betala de vanliga utgifterna i ett svenskt hushåll. Man får inte ihop till mat och hyra. Då behöver man inte räkna procent. Det är bara att se att plånboken är tom.
Det går inte att jämföra en procentsats från 90-talet fram till 2007. Den stora majoriteten är i dag underförsäkrad, och en genomsnittlig löntagare har i dag 57,8 procent i a-kassa av sin inkomst. Det är det som är verkligheten, fast ministern väljer att inte se det.
Anf. 93 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! I Norge är a-kassan 57 procent totalt sett från dag ett - bara som ett exempel i vår näraliggande region. Jag kan konstatera att Patrik Björck återigen bevisar tesen att Socialdemokraterna är ett parti för bidragstagare, ett parti för ersättningsnivåer, ett parti för någonting annat än jobblinjen. Jag är hemskt ledsen för det - eller kanske inte, för om man fortsätter att göra som man har gjort kommer det att gå som det har gått. Därmed kommer ni att förlora nästa val också.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.