nationell vägplan

Interpellation 2002/03:382 av Lindström , Torsten (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld: 2003-05-12
Inlämnad: 2003-05-12
Besvarad: 2003-05-20
Sista svarsdatum: 2003-05-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 maj
Interpellation 2002/03:382
av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Ulrica Messing om nationell vägplan

I arbetet med att implementera riksdagens infrastrukturbeslut har Vägverket tagit fram förslag till nationell plan för vägtransportsystemet 2004@2015. Även om riksdagsbeslutet i sig var otillräckligt eftersom behoven av rejäla infrastruktursatsningar är stora och oomtvistade så är processen med att genomföra beslutet viktig. Det handlar om att möjliggöra en infrastruktur som kan bidra till samhällets utveckling och människors välfärd. Som ett led i det arbetet har en intern granskning av föreslagna större investeringsobjekt utarbetats. Granskningen är offentlig.

I den genomförda granskningen finns värderingar av de politiska beslut och signaler som är kopplade till respektive projekt. Notabelt är hur arbetet med vägplanen uppenbarligen föregåtts av beslut och påtryckningar som i viss mån kan ifrågasättas.

Ett av de graverande exemplen rör E 6 Trelleborg@Vellinge där det i Vägverkets offentliga beslutsunderlag står att läsa: "Företrädare för regeringspartiet har enligt Trelleborgs kommun utlovat en snar byggstart".

Det kan ifrågasättas lämpligheten att i underlag för väsentliga beslut beakta den typen av påståenden. Snarare borde processen ta sin utgångspunkt i samhällsnytta och andra relevanta avseenden. Bland annat bör konsekvenser för människor, miljön och samhällsekonomin beaktas.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att processen med att ta fram en nationell vägplan ska vara optimal för samhället och inte störas av politiska hänsynstaganden?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:382

Webb-tv: nationell vägplan

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)

Anf. 15 Ulrica Messing (S)

Herr talman! Torsten Lindström har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att processen med att ta fram en nationell vägplan ska vara optimal för sam- hället och inte störas av politiska hänsynstaganden. Frågan är ställd mot bakgrund av att Torsten Lind- ström i Vägverkets offentliga arbetsunderlag läst, angående objektet Trelleborg-Vellinge på E 6, att "företrädare för regeringspartiet har enligt Trelleborgs kommun utlovat en snar byggstart". Regeringen har gett Vägverket, Banverket och lä- nen i uppdrag att upprätta långsiktiga planer för transportinfrastrukturen för perioden 2004-2015. Planförslagen ska redovisas till regeringen den 4 augusti i år. Jag har sedan jag blev ansvarig för infrastruktur- politiken förra hösten besvarat ett stort antal frågor från riksdagsledamöter och deltagit i flera interpella- tionsdebatter om framtida väg- och järnvägsutbygg- nader. Jag har hela tiden sagt att det är myndigheterna som nu har ansvaret för att prioritera olika åtgärder och sedan förankra sina förslag genom en remiss- hantering. Den politiska processen under min ledning tar sedan vid efter den 4 augusti, då planförslagen ska granskas. Som svar på Torsten Lindströms fråga tror jag att detta är den viktigaste åtgärden jag kan vidta: att inte ge några löften om att vissa vägar eller järnvägar ska byggas ut, utan invänta de förslag som lämnas till mig den 4 augusti.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 16 Torsten Lindström (Kd)

Herr talman! Allra först vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Det är intressant att för första gången få diskutera med statsrådet. Men jag måste tillstå att jag är besviken. Inte med ett enda ord besvarar statsrådet den fråga jag ställt i interpellatio- nen. Just nu pågår runtom i vårt land ett arbete med att ta fram en nationell vägplan för perioden 2004-2015. Planen tas fram av Vägverket och ska så småningom bli underlag för beslut om hur de i och för sig otill- räckliga medlen för investeringar i infrastukturen ska fördelas och hanteras på ett optimalt och rimligt sätt. Det är ett viktigt arbete, i synnerhet med tanke på de brister som finns i svensk infrastruktur. Ganska ofta när vi färdas i vårt land är det ju som att åka berg- och dalbana i en schweizerost. Vägarna är eftersatta. Naturliga och helt nödvändiga underhåll är på många håll satta på undantag. Groparna har blivit fler. För att inte tala om de investeringar som kommit på undantag när saneringen av statens eko- nomi kallar, investeringar som skulle vara helt nöd- vändiga för att möjliggöra både tillväxt och utveck- ling och nollvisionen med ökad trafiksäkerhet och färre döda och skadade. Den förda politiken står i bjärt kontrast till det kristdemokratiska alternativet. År 2004 satsar vi i stället 850 miljoner kronor mer än regeringen för investeringar i och underhåll av vägar. Herr talman! I det pågående arbetet med att ta fram den nationella vägplanen har ett förslag remitte- rats till kommuner, länsstyrelser och andra instanser. Förslaget bygger på Vägverkets granskning av de föreslagna investeringar som kostar mer än 100 mil- joner. Granskningen väcker ett antal frågor, inte minst när det gäller beskrivningarna av de politiska beslut och förankringar som i hög grad berör statsrå- dets departement och parti. Särskilt märkvärdigt är det att de politiska beskrivningarna finns före den samhällsekonomiska kalkylen och redogörelsen för miljökonsekvenserna. I granskningen finns politiska värderingar. Det stämmer alltså inte helt att, som statsrådet säger, den politiska processen börjar i höst. Den verkar vara i full gång. Borde inte processen i stället ta sin ut- gångspunkt i samhällsnyttan och konsekvenserna för människor, miljö och samhällsekonomi? Min fråga handlar inte om lovvärda enskilda in- vesteringar. Den handlar om principfrågan, vad mi- nistern tänker göra för att processen som pågår ska vara den optimala för samhället. Då kan inte minis- tern smita från debatten genom att hänvisa till det som händer när processen avslutats. Det är ju uppen- bart att den politiska processen redan är i gång. Varför skulle annars Vägverket skriva om ett projekt, E 4/12 Umeå, att "politiska diskussioner på hög nivå har förts"? Och så namnges kommunalråd och tjänstemän på Näringsdepartementet som har varit involverade i denna diskussion på hög nivå. Frågan är onekligen om utfästelser utan saklig grund har gjorts. Det är ministerns ansvar. Herr talman! Är det inte risk att politiska skäl av- gör investeringarna långt tidigare än statsrådet vill medge? Jag förväntar mig ett svar på den fråga jag faktiskt har ställt i dag. Tycker statsrådet att det är rimligt med den här typen av hänsynstaganden, och vad tänker statsrådet göra?

Ulrica Messing (S)

Anf. 17 Ulrica Messing (S)

Herr talman! Nu tycker jag att Torsten Lindströms interpellation blev intressant. Nu handlar det om principfrågan och inte, såsom i interpellationen, om en enskild väg. Det var det som interpellationen ut- gick från, och detta försökte jag svara på. Principfrågan är i allra högsta grad oerhört intres- sant därför att, som Torsten Lindström säger, vägar sätts på undantag då statens ekonomi ska saneras. Så är det naturligtvis. Precis som jag underströk i min tidigare interpellation kommer statens satsningar på vägar och järnvägar och på all annan verksamhet som betalas med skattepengar alltid att påverkas av hur mycket skatter och hur hög tillväxt vi har i vårt land. När det är lågkonjunktur får vi spara lite mer, och när det är högkonjunktur kan vi bygga lite snabbare. Det betyder inte att vi inte har gjort politiska priorite- ringar. Trots den sanering som regeringen gjorde under 90-talet, med den usla ekonomi som då var, har vi gett till exempel Vägverket i uppdrag att prioritera de hundra farligaste vägarna i vårt land, att bygga bort de värsta korsningarna och förbättra de påfarter som man vet har varit farliga. Vi har bett Vägverket att vika 17 miljarder kronor varje år till arbetet med tjälsäkring, och vi har varje år under de senaste åren riktat pengar från det administ- rativa anslaget till praktisk verksamhet. Vi är oerhört noga med att arbetet för nollvisionen ska ligga fast, och det kommer att vara en av ledstjärnorna efter det att regeringen ska ta över processen den 4 augusti. Torsten Lindström ställer den principiella frågan till mig om vad som egentligen ska vara grunden när regeringen lägger fast den nationella planen, vad vi ska utgå från. Det svaret är ganska enkelt. Vi ska utgå från de sex transportpolitiska mål som riksdagen har satt upp. Det är de som styr oss och inte ett försök att fördela pengar utifrån enskilda företag eller enskilda politiker som är duktiga på att agera medialt. Det är riksdagens transportpolitiska mål som ska ligga till grund för regeringens beslut. Det är först den 4 augusti som jag tar emot Ban- verkets och Vägverkets förslag till planer, och efter den 4 augusti är jag beredd att diskutera andra poli- tiska frågor som också är oerhört viktiga, till exempel hur vi ska kunna sammanlänka transportpolitiken mycket bättre. Jag tror att vi måste vara oerhört duktiga på logis- tik i vårt land till exempel. Vi har ett näringsliv som till 75 % lever på export. Då kanske vi ska anstränga oss lite extra för att se hur de olika transportslagen, vägen, järnvägen och sjöfarten, kan komplettera var- andra och hur de kan fungera gemensamt. Den typen av ställningstaganden har inte riksdagen bett våra myndigheter och verk att göra, men det kanske ändå finns en politisk poäng i att vi också tar den typen av hänsyn.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 18 Torsten Lindström (Kd)

Herr talman! Nu blev det en mycket bättre diskus- sion med statsrådet. Nu kommer vi in på principfrå- gan, som interpellationen handlade om. Jag refererade till exemplet i interpellationen som ett exempel och ingenting annat. Herr talman! Regeringen får självklart, om rege- ringen tycker att det är rätt, lägga fram förslag där man använder sig av investeringar som ska garantera tillväxt, framtid, utveckling och välfärd, investeringar som ska hindra att människor skadas till liv och lem och till och med dödas. Regeringen får självklart använda den typen av investeringar för att reglera en ekonomi i fritt fall och reglera obalanser i den statliga ekonomin, om regeringen så tycker. Det har Ulrica Messing all rätt att göra. Vi kristdemokrater tycker inte det. Vi satsar på vägarna, men statsrådet kan självklart spara om stats- rådet tycker att det är rätt och riktigt. Sedan säger statsrådet att de politiska prioritering- arna inte är gjorda. Men, herr talman, jag kan ta fram Vägverkets granskning. Jag konstaterar att det på objekt efter objekt finns konstateranden om politiska prioriteringar. Jag gav tidigare ett exempel från norra Sverige. I interpellationen tar jag upp ett exempel från Skåne. Jag kan också nämna ett exempel från Katrineholm, som ju är en stad som regeringen har vissa förbindel- ser med. Under rubriken Politiska beslut står det: "Det finns en del politiska låsningar kring detta pro- jekt." Det handlar om riksväg 55. Oavsett sakfrågan som säkert är lovvärd, tycker inte statsrådet att det är en smula märkligt att en myndighet, ett verk under hennes fögderi använder sig av den här typen av politiska beskrivningar - för att inte tala om de högljudda samtal som jag nyss refererade till och som tydligen hade förts mellan några kommunalråd och några tjänstemän på statsrå- dets eget departement? Tycker inte statsrådet att den här typen av hänsynstaganden är något malplacerade i en process som ska vara fri från politiska ställnings- taganden? Herr talman! Utifrån dessa exempel konstaterar jag att den politiska processen är i gång. Då vill jag givetvis fortfarande ställa min fråga till statsrådet. Statsrådet talar här om vilka viktiga, objektiva kriteri- er som ska gälla, men de är tydligen inte relevanta i verkligheten eftersom den politiska processen är i full gång. Hur tänker då statsrådet agera för att den här processen med att prioritera och värdera blir trovärdig och får en hög grad av acceptans i hela Sverige, när väl prioriteringarna så småningom måste göras mel- lan olika objekt? Sedan låter det bra när statsrådet talar om att prio- ritera de farliga vägarna. Det kan statsrådet och jag vara överens om. Men det är ju tydligen inte heller riktigt överensstämmande, om man ser till de exem- pel som jag nyss refererade till. Där står det ingenting om de farligaste vägarna. Det står om politiska hän- synstagande långt innan man talar om miljöfrågor, trafiksäkerhet och annat viktigt som vi brukar vara överens om. Herr talman! Så min fråga till statsrådet förblir: Vad tänker statsrådet göra för att upprätta processen så att den får ett brett förtroende, eftersom den är i full gång och sker under statsrådets eget ansvar?

Ulrica Messing (S)

Anf. 19 Ulrica Messing (S)

Herr talman! När Torsten Lindström och jag nu debatterar börjar jag att känna mig gammal i politi- ken, och det är kanske roligt på sitt sätt. Men jag har stått i denna kammare och fått kritik 108 grader häri- från, alltså från rakt motsatt håll. Jag har försvarat varför vi tar från barn och ger till betong. Det var en känd politiker som Torsten Lindströms parti en gång samarbetade med som framförde den kritiken. Nu får jag kritik för att jag står här och försvarar varför vi tar från betong för att i stället satsa på barn. Jag vet inte vilken kritik som jag tycker är lättast att ta, men jag tror att jag föredrar den senare. Jag har nu suttit i regeringen under några år. Un- der den tiden har regeringen varit nödd och tvungen att berätta för barnfamiljer, arbetslösa och pensionärer varför de måste få lite mindre i sin plånbok och varför vi måste ta ett stort gemensamt ansvar för att sanera den ekonomi som bokstavligt talat var i fritt fall - som också Torsten Lindström säger - när vi fick regeringsmakten. Efter alla gånger som jag har gjort det har jag be- stämt mig för: Inte en gång till. Därför är jag beredd att också här i kammaren, inför kommunalråd, inför näringslivsföreträdare eller inför vem som helst för- svara varför vi nu, när ekonomin är sämre i landet och vi - precis som alla andra länder - drabbas av en lågkonjunktur - får lägga asfalt lite långsammare än vad vi hade önskat. Hellre det, Torsten Lindström, än att vi återigen hamnar i en situation med en ekonomi i fritt fall. Sedan ska Vägverkets prioriteringar grundas bland annat på politiska ställningstaganden. Det är de mål för transportpolitiken som riksdagen har satt upp som Vägverket ska utgå ifrån, och det är ju politik i allra högsta grad. Precis som Torsten Lindström tycker jag att Väg- verket har tagit upp dåliga exempel på sin hemsida. Där delar jag Torsten Lindströms uppfattning. Det är alldeles uppenbart att de kan missförstås, och det är olyckligt. Det undergräver trovärdigheten i processen. Jag utgår ifrån att en del av citaten härrör sig från uppvaktningar av olika slag. Men jag utgår också ifrån att Vägverket tar sitt ansvar och rensar bort den typen av missförstånd som kan finnas på hemsidan, så att ingen i efterhand tror att den process som vi nu är oerhört måna om ska få en bred och djup förank- ring är uppgjord innan, därför att det är den inte.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 20 Torsten Lindström (Kd)

Herr talman! Jag välkomnar att statsrådet tar fram kvasten och börjar städa upp på hemsidorna. Det kanske behöver städas också på andra ställen. Statsrådet talar om detta med att satsa på barn el- ler betong och en ekonomi i fritt fall. Det är just det som vi har nu. Vi har en ekonomi i fritt fall. De som får betala för det är både barnen inom den mjuka välfärden och väginvesteringarna som ska garantera svensk välfärd och undvika att så många blir skadade och dödade i trafiken. Det är ju just den prioriteringen som regeringen gör i en ekonomi i fritt fall som rege- ringens politik har lett fram till. Man skär både på välfärden och på det som statsrådet väljer att kalla för betong. Vi kristdemokrater har ett annat förhållningssätt. Vi ser betongen som en väg i bokstavlig mening för att skapa ett barnvänligt samhälle. Vi behöver ett samhälle som kan utvecklas och där inget barn behö- ver bli skadat i trafiken. Herr talman! Statsrådet påstår att den politiska processen ännu inte är i gång och att Vägverket gör rätt i att ta hänsyn till riksdagens beslut. Ja, det är vi överens om. Riksdagens beslut gäller. Men hur stämmer det överens med att Vägverket i sina politis- ka ställningstaganden räknar upp uppvaktningar från olika kommunalråd och möten mellan höga tjänste- män på statsrådets departement och tar dessa som intäkt för den politiska viljan. Det kan väl ändå aldrig vara trovärdigt. Det kan väl ändå aldrig stämma? Misstanken väcks onekligen om att det bakom kulisserna pågår en lobbyverksamhet där det är svårt för statsrådets departement och hennes parti att hålla fingrarna i styr, att inte gå in i processen långt innan man ska göra det, som statsrådet vill ge sken av. Herr talman! Med tanke på att man måste få bukt med schweizerosten, de trasiga vägarna, kvarstår min fråga till statsrådet: Vad mer konkret, förutom att ta till sopkvasten, tänker statsrådet göra för att den här processen ska bli trovärdig?

Ulrica Messing (S)

Anf. 21 Ulrica Messing (S)

Herr talman! Vi har en jättesatsning på in- frastrukturen framför oss. Det innebär fantastiska möjligheter som vi alla ska engagera oss djupt i. Un- der dessa år och under nästa planeringsperiod ska 364 miljarder kronor fördelas. Vi har aldrig någonsin sedan svensk järnväg började byggas på 1800-talet satsat lika mycket på järnvägssidan som vi nu ska göra. Dessa pengar ska användas på ett skickligt och korrekt sätt, och de ska alla användas för att uppfylla de mål som riksdagen har ställt sig bakom. Ett av dessa mål som jag är mån om att vi an- stränger oss lite mer för är just att den nya in- frastrukturen och de nya pengarna ska skapa möjlig- heter för oss att leva upp till nollvisionen. Är det någonting som ska vara en viktig drivkraft och en motor för Sveriges förutsättningar för tillväxt är det just de människor som har möjlighet att vara med och skapa denna tillväxt. Ingenting är så tillväxtfrämjande som människors hälsa. För att människor ska kunna leva och bo i hela vårt land är infrastrukturen viktig. Här gör vi nu en satsning på 364 miljarder.

Intressenter

Frågeställare

Torsten LindströmKristdemokraterna

Besvarad av

Ulrica MessingSocialdemokraterna