Nationell skoterpolitik
Interpellation 2009/10:123 av Sandberg, Gunnar (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-11-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2009-11-20
- Svar fördröjt anmält
- 2009-12-01
- Sista svarsdatum
- 2009-12-04
- Besvarad
- 2009-12-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2009/10:123 Nationell skoterpolitik
av Gunnar Sandberg (s)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
Frågan om behovet av nationell skoterpolitik har diskuterats i riksdagen vid ett flertal tillfällen. Vid den senaste debatten i vintras hänvisade miljöministern till det nationella Snöskoterrådets handlingsplan som var under bearbetande för år 2009. Nu i slutet av november verkar detta handlingsplan ännu inte finnas, i alla fall går den inte att hitta på rådets hemsida.
Samtidigt finns det många frågor kring skoteråkning som fortsätter att vara olösta. Den viktigaste av dem handlar om ansvaret för skoterleder och finansiering av dem liksom andra frågor som är förknippade med markanvändningen.
Även säkerhetsfrågor, som exempelvis hjälmtvång vid skoterkörning, kräver sin lösning.
Därför vill jag fråga miljöministern när han avser att till riksdagen lämna ett förslag om nationell skoterpolitik eller på vilket annat sätt avser han att lösa dessa frågor.
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:123
Webb-tv: Nationell skoterpolitik
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:45 Tisdagen den 8 decemberProtokoll 2009/10:45 8 § Svar på interpellation 2009/10:123 om nationell skoterpolitik
Protokoll från debatten
Anf. 65 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Gunnar Sandberg har frågat mig när jag avser att till riksdagen lämna ett förslag om nationell skoterpolitik eller på vilket annat sätt jag avser att lösa dessa frågor.
Inledningsvis vill jag säga att det pågår ett intensivt arbete inom ramen för Nationella Snöskoterrådet. Medlemmar i rådet är representanter från Vägverket, Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen i Norrbotten som representerar Sveriges länsstyrelser, Kommunförbundet Norrbotten som representerar Sveriges kommuner, Sametinget, Sveriges Snöskoterägares Riksorganisation, Sveriges snöskoteråkares centralorganisation och Lantbrukarnas Riksförbund.
Varje år tas en handlingsplan fram. I augusti i år antog rådet handlingsplanen för 2009. Den består av fem delar, nämligen information, tillsyn, regler för fordon och trafik, miljö och trafiksäkerhet samt skoterleder och infrastruktur. Informationsavsnittet består av länsanpassad information om säkerhet på skoter, regleringsområden med mera. Tanken är även att ett nyhetsbrev ska ges ut tre till fyra gånger per år.
Rådet tar också fram specialinriktad information om avregistrering av snöskotrar och hur man skrotar sin skoter, "Renar och snöskotertrafik" och "Skoterkörning på åker- och skogsmark". En film ska produceras om körning i fjällområden, bland annat om lavinrisker.
När det gäller tillsyn, bevakning och övervakning undersöker Snöskoterrådet vilka befogenheter naturbevakare och civila fjällräddare har i dag och om deras befogenheter kan utökas. Rådet arbetar även med ett förslag till ledvärdar och inventerar vilka modeller för dessa som finns i dag bland annat i Sverige, USA, Kanada och Finland. Målet är som jag förstår att formulera en modell som passar de svenska förhållandena.
Polismyndigheten som ingår i Nationella Snöskoterrådet undersöker för närvarande möjligheten att förenkla rapporteringen av brott i samband med snöskoterkörning så att rapporteringen blir möjlig att göra direkt på plats. Ett förslag till nya rutiner kommer att tas fram och vara färdigt den 31 december 2009.
När det gäller de nya reglerna om förarbevis har Snöskoterrådet även arbetat med att ta fram ett förslag till ett gemensamt provmaterial för examinationen. Rådet har som avsikt att i samarbete med Fjällsäkerhetsrådet ta fram ett diplomeringssystem för uthyrare som har utbildat sig i Fjällsäkerhetskommitténs regi.
Jag kan konstatera att Snöskoterrådet även arbetar med miljö och trafiksäkerhet och har haft ett fältförsök med alkolås på terrängskotrar. En slutrapport kommer att skrivas efter säsongen. Rådet planerar vidare för ett EU-finansierat treårigt projekt med syfte att bygga om eller konvertera snöskotrar till biomedelsdrift och att sprida information om snöskoter och biodrivmedel. Vid behov kan Snöskoterrådet även komma med förslag om hjälmtvång vid snöskoterkörning.
Av avsnittet om skoterleder och infrastruktur framgår bland annat att rådet avser att göra en sammanställning av i Sverige befintliga finansieringsmodeller för byggande och drift av skoterleder. Vidare ska rådet ta fram ett förslag till en gemensam standard för olika typer av skoterleder och hur de ska märkas eller bör märkas. Naturvårdsverket som ingår i rådet har enligt handlingsplan huvudansvaret för dessa åtgärder. Redovisningen av dessa är avsedd att ske den 31 december 2009.
Jag kommer därefter att informera mig om de förslag som Nationella Snöskoterrådet tar fram och kan göra en bedömning av behovet för regeringen att vidta ytterligare åtgärder.
Anf. 66 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret. Jag vet att det pågår ett intensivt arbete inom ramen för Nationella Snöskoterrådet. Rådet och många andra lokala eldsjälar gör ett fantastiskt arbete för att få en lösning på alla problem som finns kring skoteråkningen. Det mesta sker i ideellt arbete.
Frågan om en nationell skoterpolitik har diskuterats i riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast i vintras. Det finns många frågor kring skoteråkning eller trafikpolitik för skoteråkning som är olösta.
Den viktigaste och hetaste frågan är finansiering och ansvar för skoterleder samt markanvändningen. Den 18 och 19 mars 2010 anordnas ett nationellt skoterforum i Luleå, där huvudtemat är just ledfinansiering. Jag hoppas att ministern bokar in detta datum i almanackan.
Jag kontaktade vår turistchef i Jämtlands län för att få hans bild av betydelsen av skoteråkningen i mitt län. Han skickade mig lite minnesanteckningar från ett möte som de hade hösten 2008 där de diskuterade skoterproblematiken i Jämtlands län med berörda organisationer och kommuner.
Turistchefen skickade också ett program för en utredning om det man kallar transitled genom den svenska fjällkedjan. Programmet har upprättats på uppdrag av Länsstyrelsen i Jämtlands län den 25 mars 2009. Bakgrunden till programmet är det vi nämnt i tidigare debatter, och jag tänkte ge ministern ett exemplar av programmet och även ett annat arbetsmaterial som handlar om transitleder.
Snöskoterturismen har en stor potential och kan därmed bidra till tillväxt och sysselsättning. Snöskoterturismen beräknas omsätta en dryg miljard per år i mitt län. Det sägs att den omsätter ungefär 5 miljarder totalt i Sverige per år.
Men en ökad skoterturism skapar också konflikter med andra aktiviteter. Därför inför man skoterregleringsområden med betalleder. Ju fler områden som införs med betalsystem desto svårare blir det att få en överblick över var man måste betala. Krångliga system eller avsaknad av attraktiva ledsystem med möjlighet till samordnad långtursåkning kan leda till ett oönskat bortfall inom skoterturismen.
Därför behöver ett samlat helhetsgrepp tas som belyser problemen och pekar på möjliga hållbara lösningar. Kommer vi fram till sådana lösningar skapas förutsättningar för en transitled eller färdled från Dalarna upp till Västerbotten.
De slutsatser och lösningar som presenteras i utredningen
Program för utredning om skoterled (transitled) genom Jämtlands län
skulle kunna användas även för genomförande av övriga ledsystem i mitt län och förmodligen även i andra län.
Jag ska nämna några av de problem som dykt upp under utredningens gång som kanske ministern kan ge sin syn på utan att hänvisa till Nationella Snöskoterrådet. Jag vill höra ministerns egna funderingar.
Hur finansieras utbyggnad och drift av transitled och andra leder? Vem ska vara huvudman för en transitled eller huvudled? Hur utformas ett betalsystem som omfattar flera lokala områden? Hur säkerställer man genomförandet om enskilda markägare vägrar upplåta mark eller teckna arrendeavtal? Vilka ändringar eller kompletteringar behövs i det nationella regelsystemet för att kunna genomföra en utbyggnad av dels transitled, dels övrigt lokalt ledsystem, till exempel avseende övervakning och ledavgifter?
Anf. 67 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Så diskuterar vi snöskoterpolitik igen. Den här gången tänker jag fastna på frågan som Gunnar Sandberg också tog upp en del om, nämligen finansiering av snöskoterleder.
Det är en av de viktigaste frågorna just nu. På snöskoterriksdagen som Snofed höll i Luleå i november var det den fråga som berörde, upprörde, kort sagt diskuterades mest av allt. Det är också anledningen till att Snöskoterrådet har just finansiering av leder som tema för snöskoterforum nästa år.
Före valet gick Snofed, den största av snöskoterorganisationerna för skoterägare, ut med en enkät till alla partier. Alla partier sade sig vara villiga att driva de här frågorna fram till en lösning. Även Centerpartiet sade faktiskt att den här frågan är så pass viktig att man kommer att göra vad man kan i riksdagen för att hitta en lösning på just finansieringen av snöskoterlederna.
Jag vill också säga att förhållandena i Sverige är väldigt olika mellan olika län. I Norrbotten har vi inga betalleder som man har i Jämtland och Härjedalen och kanske längre söderut. Det beror på att vi har mycket större markägare. Staten äger mycket av marken i Norrbotten genom Sveaskog och andra skogsbolag. I Jämtland har man i stället mycket privata skogsägare med ganska smala snuttar, och det ställer till stora problem för det här.
Icke desto mindre tror jag att man måste ha ett system där man finansierar snöskoterlederna på nationell basis via någon form av avgift från snöskoterägarna. Det är snöskoterägarna själva som måste vara med och betala detta. Det är i alla fall min uppfattning, och jag tror också att snöskoterägarna ställer upp på det.
Nationella Snöskoterrådet är bra, och det är bra att ministern hänvisar till det i sitt svar till Gunnar Sandberg. Men kom ihåg en sak: Det är ingen myndighet. Snöskoterrådet är närmast en frivillig sammanslutning mellan myndigheter och organisationer och så vidare. De har att rätta sig efter de regler som finns. Regeringen kan lägga fram förslag på ändringar av reglerna, exempelvis när det gäller finansiering av lederna.
Jag menar att regeringen nu måste ta sitt ansvar och komma fram med en långsiktig, hållbar och bärkraftig politik på det här området. Ett nationellt ledsystem behövs. Gunnar Sandberg stannar vid Västerbottens gräns. Jag vill stanna någonstans uppe vid Karesuando och nere i Särna eller Sälen i Dalarna. Att få ett system som håller ihop hela den vägen vore en dröm. Tänk att under en veckas skotersemester kunna färdas ända från Karesuando till de södra delarna av Sverige!
Det finns också andra exempel på sådant som måste regleras av staten. Då tänker jag på körning med snöskoter i tätort, fram till led. Det är ett stort problem i dag. De kommuner som tidigare har kunnat reglera det här via frivilliga överenskommelser har fått backning på det när det har överklagats. Även här måste regeringen komma med klarlägganden.
Anf. 68 Per Svedberg (S)
Fru talman! Jag kände mig manad att hoppa in i den här diskussionen och debatten. Jag har en känsla av att kunskapen behövs. Om man löser finansieringen av ledsystem kommer man till rätta med en mängd andra problem.
Jag är hälsing. Vi har inte så mycket fjäll och inte så mycket snö heller. Det innebär att skoteråkningen oftast blir på frost, om man ska vara riktigt ärlig. Det här skapar i sig massor av problem. Någon lokal skoterklubb existerar inte, men det finns ett stort antal snöskotrar i den by där jag bor, och de kör mest överallt.
Någonstans här finns ändå en del vuxna människor som tycker att vi kanske måste organisera det här och hitta modeller för att kunna ha ett ledsystem som gör att vi inte får en massa busåkning. Om regeringen skulle kunna anslå tonen för hur finansieringen av ledsystem kommer att gå till och visa en vilja att faktiskt bidra till att de här ledsystemen kan få anläggas, kanske hitta smidiga vägar för att få anlägga leder och så vidare, då skulle man kanske komma runt en del av busåkningen.
En annan del som ministern nämner i svaret är det här med skrotning och skrotningspremie. Nu har branschen själv, alltså snöskoterproducenterna, gått in och gjort ett eget skrotningssystem. Det är ju bra, fast jag tror att det skulle kunna öka miljömedvetenheten betydligt mer om regeringen även här slog an tonen när det gäller att förnya fordonsparken. Även vi som tycker att snöskotrar är jättebra vet ju att gamla snöskotrar faktiskt förorenar rätt mycket, medan nya har blivit otroligt miljöanpassade.
Det var ett litet medskick och några reaktioner på de inlägg vi haft.
Anf. 69 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag är den förste att hålla med om att snöskotertrafiken är ett viktigt transportmedel i stora delar av landet, inte minst i de glesbygder som är snörika. Det är självfallet också viktigt att steg för steg utveckla bra lösningar för snöskotertrafiken, precis som för annan trafik.
Däremot tycker jag att det riktiga sättet att utveckla det här är att bygga upp detta arbete steg för steg och se till att det är praktiskt och jordnära och bygger på de erfarenheter som vartefter görs. Det är precis så vi nu arbetar.
Jag tycker att det är en mycket viktig idé att arbetet ska växa fram underifrån just med alla dem som själva är berörda. Om vi nu ser på dem som gör Snöskoterrådets arbete är arbetet inte ett dugg mindre värt därför att det inte är jag som sitter i spetsen för det. Tvärtom är det kanske mycket viktigare och mycket mer värt att det utförs av dem som är berörda. Och säg inte annat än att också staten är med! Där finns både Vägverket, Naturvårdsverket och Rikspolisstyrelsen. Där finns Länsstyrelsen i Norrbottens län, som representerar Sveriges länsstyrelser. Där är också den kommunala sidan med genom Kommunförbundet Norrbotten som representerar Sveriges kommuner. Där finns också Sametinget, Sveriges Snöskoterägares Riksorganisation, det vill säga snöskoterägarna själva, Sveriges snöskoteråkares centralorganisation och Lantbrukarnas Riksförbund för att företräda mycket av landsbygdens intressen.
Jag tycker att detta är ett utmärkt exempel på hur de som själva är berörda i samverkan med olika myndigheter i staden kan ta fram de praktiska förutsättningarna. Det gäller på miljöområdet, där nu viktiga informationsmedel tas fram och regelverk utvecklas i samarbete med de berörda myndigheterna. Det gäller dessutom tillsyn, bevakning och övervakning. I stället för att staten bara ingriper med sin långa arm och sin mäktiga hand uppifrån är de berörda med och utvecklar själva hur tillsynen, bevakningen och övervakningen ska kunna göras på ett bra sätt. I takt med att också initiativ behövs från regeringens sida när det gäller de delarna är jag beredd att ta ställning till det.
När det gäller frågan om snöskoterlederna tycker jag att det finns olika aspekter. En är att se till att skydda natur och att se till att skoterintressen kan samsas med naturvårdsintressen, miljöintressen eller andra intressen som kommer i konflikt med viktig skotertrafik. Där är jag nu mycket nöjd med det arbete som Snöskoterrådet gör för att se och klarlägga om det finns intressekonflikter och om det behövs olika initiativ. Som jag har sagt hela tiden är jag också där beredd att nära följa arbetet och ta initiativ om det visar sig att regeringens initiativ behövs. Men jag vill inte lägga mig i där regeringens pekfinger eller insatser inte behövs.
Sedan gäller det frågan om finansiering av snöskoterleder. Tanken var att de inte minst skulle kunna vara en viktig del av turismen. Jag tycker att turism i grunden är något som ska finansieras genom turismen själv. Däremot kan det behövas samhälleliga regelverk och samhälleligt samarbete för att se till att det blir bra lösningar. Där är jag också beredd att medverka om det behövs, och där kommer jag också att följa arbetet för att se till att vi medverkar till de rätta lösningar och de rätta förutsättningar som behöver skapas.
Anf. 70 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Det är bra att höra att ministern i alla fall är intresserad av frågorna. Vi har ju varit lite oroliga för att det kanske inte riktigt har varit så.
Det finns uppbyggda system i dag. Frågorna har varit aktuella i flera år, men ingenting har hänt. Man har därför varit tvungen att hitta en del akuta lösningar, som kanske inte alltid är riktigt bra.
Det mest angelägna och sannolikt svåraste problemet i arbetet med att åstadkomma en långsiktigt hållbar infrastruktur för snöskotertrafiken är just finansieringen, som vi har tagit upp under debatten i dag. Det handlar då om det regionala och det nationella lednätet. Behovet har funnits länge, och det har inte saknats förslag. Det har varit allt från obligatorisk årlig avgift för innehav av snöskoter till att det tas ut någon form av allmän avgift från skoteråkare. En form av skatt har inte bedömts vara möjlig. Vi interpellanter här i dag har föreslagit en avgift när man köper en ny skoter som går till utsedd huvudman.
Jag med flera undrar om det är lämpligast att införa en allmän nationell ledavgift för skoteråkarna. Hur fördelas de medel avgiften inbringar över landet? Vilka krav ska ställas på mottagaren? Ska medlen gå till enbart regionala, nationella eller lokala lednät? Hur samordnas betalning och fördelning av avgifter? Hur säkerställs anläggande och drift av ledsträckor genom områden som saknar underlag för kommersiellt uppbyggda betalledsområden? Har huvudmannaskapet för ledsystem betydelse för upplåtelsefrågor och långsiktighet? Blir det någon skillnad om det är offentligt, privat, i bolagsform eller med föreningsägd huvudman?
Ministern ser själv; frågorna är många. Den utredning som jag refererar till under debatten visar att det vore lämpligast med en allmän nationell avgift. Men då behövs ändringar och tillägg i regelsystemet som måste beslutas om på nationell nivå. Vad anser ministern om en allmän nationell avgift?
Anf. 71 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Visst är det bra att detta kommer underifrån. Det är bra att snöskoterägarna har organiserat sig och är engagerade i de här frågorna. Snöskoterrådet gör ett jättebra jobb; det är jag den förste att understryka. Jag har fört många diskussioner med den person som är ansvarig för detta arbete. Han är dessutom en väldigt bra person.
Men regler behövs likt förbenat på nationell nivå. Det behövs någonting som vi har att hålla oss till när det gäller ledsystemet, för att ta ett exempel. Snöskoterrådet kan inte ge svaren. Snöskoterrådet kan bara verkställa den politik som är beslutad. De kan visserligen väcka frågor, men sedan står de där och kommer inte längre än så.
Ett exempel är körning i tätort. Snöskoterrådet har diskuterat frågan, men har egentligen inte kommit fram till någonting. Vissa kommuner - Kiruna, Boden, Älvsbyn och några till - införde rätten att köra till led. Sedan överklagades det av någon privatperson, och eftersom regelverket ser ut som det gör var den körningen helt enkelt borta sedan.
Jag tror att vi måste fundera lite grann på vad som gagnar trafiken som helhet. Jag tror inte att det gagnar trafiken som helhet och jag tror inte att vi kan få det hela att fungera om trafiken måste ske med bil eller på annat sätt ut till leden. Man måste hitta en bättre tingens ordning på detta område.
Anf. 72 Per Svedberg (S)
Fru talman! Det gläder mig att ministern är påläst och faktiskt har en del handlingar som man kan gå in och kontrollera i. Det är jättebra!
Men jag blir lite besviken när ministern underskattar sin egen och regeringens roll i sammanhanget. Jag tror nämligen att det skulle betyda mycket om ministern skulle säga så här: Nu sätter vi ned foten, för vi vill få en tingens ordning som är till gagn för hela norra Sverige.
Ministern säger att branschen och turistnäringen skulle kunna bära det här själv. Det är sant. Men samtidigt skulle man kunna vända på det och säga att detta kanske kan göras genom en liten satsning på branschen för att utveckla skoterturismen. Det vore nog inte så dumt. Det satsas ju i andra branscher lite här och där för att stimulera utvecklingen. Det skulle man kunna göra i det här fallet också.
Ett litet medskick till ministern är: Huka inte så mycket! Var med och ta för dig lite grann! Vi skoteråkare behöver få känna ett visst stöd för att få de här sakerna på plats.
Anf. 73 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Vi är överens om att frågorna är viktiga. Vi är också överens om att det är viktigt att följa frågorna med intresse och se till att ta de initiativ som behövs. Så långt tycker jag inte att det råder några olika uppfattningar mellan oss.
Låt oss också vara helt klara över att regler finns, att myndigheterna är med och gör sitt arbete. Om ytterligare initiativ behövs är jag beredd att ta dem.
Jag vill däremot vara tydlig med att man ibland gör bäst nytta genom att inte lägga sin näsa i blöt där näsan inte behövs. Det är inte så att jag gör bäst nytta genom att styra och ställa uppifrån. Underifråninitiativen ska få det utrymme och den kraft de kan ge. Jag tror att vi i grunden inte heller är oense om det.
Sedan var det frågan om finansiering och förutsättningarna för snöskoterleder. Snöskoterrådet gör faktiskt ett viktigt arbete. De gör en sammanställning av Sveriges olika befintliga finansieringsmodeller för byggande och drift av skoterleder. De kommer också att ta fram förslag till gemensam standard för olika typer av skoterleder. Naturvårdsverket, som ingår i rådet, har enligt handlingsplanen ett eget huvudansvar för åtgärderna. Där finns redan en del där jag inte ska ta över och säga vad jag vill göra.
Jag har en mycket bestämd principiell uppfattning att regeringen inte ska lova bort skattebetalarnas pengar i olika branscher. Det har gjorts för ofta i gammal tid, men det är inte lösningen för framtiden. Skulle vi öppna för att staten utan vidare ska göra stora satsningar på turistområdet kan det få underliga följder. Jag är övertygad om att ni skulle bli upprörda om jag skulle föreslå att staten ska finansiera turistbåtsverksamheten i Stockholmsområdet. Principiellt sett är det samma sak om staten tar över finansieringen av skoterleder för turiständamål.
Det kan mycket väl behövas regelverk. Det kan mycket väl behövas regelverk för att klara ut konflikter med andra intressen. Det kan i framtiden mycket väl behövas gemensamma finansieringslösningar för sådant som är åtgärder som staten ska genomföra. Då är jag också beredd att ta ställning till dem.
Jag tycker inte att vi är där i dag. Jag vill vara noga med att det arbete som har satts i gång också ska slutföras. Jag är hela tiden öppen för att ta de ytterligare steg som kommer att behövas från min och regeringens sida eller från något annat statligt håll.
Det här är frågor som kan lösas på ett klokt och förnuftigt sätt. Vi ska fortsätta ett arbete för att steg för steg utveckla insatserna och se till att vi arbetar praktiskt och jordnära och slå vakt om de initiativ som tas underifrån.
Anf. 74 Gunnar Sandberg (S)
Fru talman! Det är alldeles riktigt, ministern, att du inte ska lägga dig i där man inte behöver dig. Jag tror att du är medveten om på vilka områden du måste komma in. Jag tror att skoteråkningen i Jämtland och andra delar av Sverige kommer att fungera även i vinter, nästa vinter och flera vintrar framöver. Men om vi ska få en rättvis skoterpolitik, som önskan är hos många, bör du nog kliva in snart.
Ministern har hört förslagen tidigare och under debatten i dag om hur ersättningen till dem som sköter och preparerar lederna ska lösas. Många leder som har varit bra tidigare börjar bli mycket sämre. En del är inte uppkörda. En skoteråkare kör då där man egentligen inte får köra, man vill ju framåt i stället för att vända om. Det blir då leder, precis som Leif Pettersson sade, där man startar i Sälen och åker vidare till Treriksröset. Man vill ha en smidig transport utan att drabbas av problem och bekymmer.
Regeringen har varit handlingskraftig och snabb när det har gällt andra områden, att sänka skatter, slå sönder a-kassan, sjukersättningar, försämrade arbetsmarknadsutbildningar, försvagning av fackföreningsrörelser, och det har fått förödande konsekvenser för de drabbade. När det gäller ministerns eget ansvarsområde tror jag att ministern kan bli mer populär av att föreslå en vettig genomarbetad trafikpolitik för snöskoter än av till exempel gasledningsprojektet. Om ministern avsätter 20-25 miljoner till någon huvudman som ministern själv väljer kan han nog vända på populariteten.
Anf. 75 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Den viktiga delen av diskussionen har gällt de insatser vi ska göra för att skapa gemensamma förutsättningar för skotertrafiken där de behövs. Jag tycker att jag tydligt har visat att jag är helt beredd att göra de insatser som kommer att behövas vartefter som jag ser att de berörda behöver den insatsen. Jag tänker inte förstöra det arbete som görs underifrån eller lägga min näsa i blöt där den inte behövs. Jag anser att politiker många gånger gör bäst nytta genom att inte bestämma över det man inte behöver bestämma om.
Naturligtvis kom på slutet den gamla vanliga listan över socialdemokratisk kritik. Det var allt från a-kassan till skattesystem. Jag tror att gasledningar också kom med. Det där har inte riktigt med saken att göra. Jag är tacksam för din omtanke för att jag ska bli populärare, men jag tror framför allt att det är bäst att göra rätt för skotertrafiken. Det tänker jag göra.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.